1(2)
Smittskyddsenheten Gotland
2004-07-01
Sorkfeber
Läkarinformation. Anmälningspliktig sjukdom. (JB)
Nephropathia epidemica
1. Laboratoriediagnostik
Diagnostiken är serologisk. Som antigen används en virusstam isolerad från en skogssork
fångad i Puumala kommun i Finland. Förekomst av IgM-antikroppar mot Puumalavirus är
diagnostiskt. Specifikt IgM finns nästan alltid vid insjuknandet och kvarstår i 2 till 6 månader.
Påvisande av specifikt IgG har ringa diagnostiskt värde genom att 2/3 av patienterna har
sådana antikroppar vid insjuknandet. För att verifiera diagnosen med IgGantikroppar krävs en
fyrfaldig titerstegring. I endemiskt område har cirka 6 % av befolkningen specifikt IgG mot
Puumalavirus av vilka enstaka personer har höga nivåer. Detta gör att man ur diagnostisk
synpunkt inte kan förlita sig på ett enstaka prov med IgG-antikroppar. Förekomst av IgGantikroppar tyder naturligtvis på att personen ifråga är immun mot sorkfeber.
2. Smittvägar
Sorkfeber hör till gruppen hemorragiska febrar. Dessa zoonoser förekommer över hela
världen och smittämnena har olika virulens för människa. Virus förekommer endemiskt i
populationer av smågnagare med kort generationstid. Sorkfeberns smittämne cirkulerar i
populationer av skogssork (Clethrionomys glareolus). I norra Sverige varierar
sorkpopulationens täthet i cykler om 3-4 år. En tät sorkpopulation medför ett ökat antal
humanfall. Sorkfeber är en relativt lindrig haemorragisk feber med endast enstaka humana
dödsfall. Virus utsöndras med djurens feces, urin och saliv och är resistent mot intorkning.
Dammpartiklar kontamineras med djurens utsöndringar och patienten smittas vid inhalation
av dessa. Smitta kan också ske via virussmittade sorkexkrementer på fingrarna vid t ex
bärplockning och vedhantering. En ökad frekvens av insjuknanden ses under månaderna
november till april när djuren under vintern söker sig in i byggnader.
3. Inkubationstid
1–6 veckor
4. Symtom
Sjukdomsbilden liknar initialt influensa med hög feber, myalgi och huvudvärk men även
buksmärtor kan ingå. Patienten har en oliguri som sedan övergår i polyuri. Under den
poluriska fasen besväras patienten av en uttalad törst. Symtomatologin är ganska
okaraktäristisk och för att ställa diagnosen måste denna ha verifierats med serologi.
Smittskyddsenheten för Gotland
621 84 VISBY
Tfn 0498 – 26 82 86
Gotlands Kommun på Internet;
http://www.gotland.se
Org nr Gotlands Kommun
SE212000-0803-17
2(2)
Smittskyddsenheten Gotland
5. Patienten
Smitta från person till person förekommer inte. Troligen förekommer en betydande
underdiagnostik och många fall är förmodligen subkliniska. 5-6 % av en norrländsk
befolkning har antikroppar mot sorkfeber. Immuniteten efter genomgången infektion är
sannolikt livslång.
6. Terapi
Symtomatisk. En del fall behöver sjukhusvård. Ibland kan buksymtom och påverkat
allmäntillstånd leda till differentialdiagnostiska överväganden som gör att patienten läggs in
för observation.
7. Smittspårning/åtgärder
Fråga: Iakttagit sorkspillning inomhus?
Friluftsliv: jakt, bärplockning, skogsarbete?
Åtgärder: Undvik att framkalla aerosolbildning vid arbete med fjolårsgräs med sorkgångar.
Gör sådant arbete lämpligen efter regn.
8. Anmälan
Anmälan till Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren på därför avsedd blankett.
9. Kriterier för klinisk anmälan enl. smittskyddslagen
Laboratorieverifierade fall.
Ansvarig för artikeln: SMITTSKYDDSLÄKAREN GOTLANDS KOMMUN
Senast uppdaterad: 2010-02-18
Smittskyddsenheten för Gotland
621 84 VISBY
Tfn 0498 – 26 82 86
Gotlands Kommun på Internet;
http://www.gotland.se
Org nr Gotlands Kommun
SE212000-0803-17
