REGISTERBLAD
Namn: Lars Hjelm
Datum: 2007-02-06
Område av riksintresse för naturvård i Uppsala län
Områdesnummer: NRO 03 069
Områdesnamn: GÅRDSKÄRSKUSTEN (inklusive ett delområde)
Kommun: Älvkarleby
Kartblad: 13H NO, 13H SO, 13I SV
Area: Ca 2000 ha
Naturgeografisk region: 26 Skogslandskapet omedelbart söder om norrlandsgränsen
Kust/havsregion: VII Bottenhavet
Regionindelning för sjöar och vattendrag:
Agrara kulturlandskapsregioner:
Landskapsform: Slätt med relativ höjd lägre än 20 m
Riksvärde
Skärgårdslandskap
Skog
Myrkomplex
Flora, fauna
Löv-barr-blandskog
Barrskog
Lövskog
Naturskog
Topogent kärr
Svagt välvd mosse
Sumpskog
Flora, fauna
Flora, fauna
Värdeomdöme: Gårdskärskusten är belägen nordost om Älvkarleby vid Upplands nordkust och är ett
låglänt, kraftigt sönderskuret område med viktiga terrestra och marina naturtyper, en mängd öar, grunda
vatten och avsnörda vikar liksom naturskogar, örtrik granskog, skogbevuxen myr, rikkärr, högörtängar och
kalkrika gräsmarker. Området har höga botaniska och zoologiska värden. I våtmarkerna finns t ex gölgroda
och blodigel, flugblomster och sumpnycklar. EU –arterna gulyxne, citronfläckad kärrtrollslända, trana,
skräntärna, fiskgjuse, havsörn, bivråk och spillkråka förekommer i området.
Huvudkriterier:
A Område med framstående exempel på naturtyper som särskilt väl visar
landskapets utveckling såväl på land som i vatten
C Område med sårbara naturtyper och arter
D Område med rik flora och fauna
Stödkriterier: Storlek, mångformighet, kontinuitet, representativitet, raritet, betydelse för flora och fauna
Förutsättningar för att områdets värde ska bibehållas: Skogsbruket bör anpassas till de höga naturvärdena i området. Spridning av t.ex. aska och gödningsämnen i skog, gräs - och våtmarker bör inte ske då
det ger drastiska förändringar på vegetationens artsammansättning. Bevarandet av våtmarkernas värde
kräver att områdets hydrologi skyddas mot dränering, vattenreglering, dämning och torvtäkt. För att bevara
möjligheten till naturlig avsnörning av havsvikar bör ingen muddring av trösklar i vikar och fjärdar ske.
Stor restriktivitet till muddring överhuvudtaget med hänsyn till de biologiska värdena på bottnarna av
laguner, vikar och sund.
Säkerställande: Natura 2000, klass I i Länsstyrelsens naturvårdsprogram. Reservatsbildning pågår.
Strandskydd 300 m. Mararna ingår i Naturvårdsverkets myrskyddsplan.
Områdets huvuddrag: Gårdskärskusten är ett mångformigt område som karakteriseras av naturlig
primärskog i landhöjningskust, örtrik granskog, naturskogspartier, skogbevuxen myr, rikkärr, högörtängar,
kalkrika gräsmarker, långsmala österjsövikar, laguner samt grunda vikar och sund. Mararna är ett
småflikigt myrkomplex som domineras av rikkärr och extremrikkärr med inslag av bl a kalkfuktängar,
småsjöar, mindre mossepartier och ett flertal barrskogsbevuxna moränholmar. Gårdskärskusten har höga
botaniska och zoologiska värden. I de olika avsnörningstadierna av havsvikarna finns bl a havsnajas,
rödsträfse, tuvsträfse, borstnate, knoppslinga, hornsärv och hjulmöja. I gölarna och våtmarkerna påträffas t
ex gölgroda, större vattensalamander, blodigel, kransalger, kärrklomossa, axag, flugblomster, gulyxne,
sumpnycklar och större agatsnäcka.
Här finns flera unika serier av avsnörningsstadier från juvenila flador till helt avsnörda vatten, s.k. glosjöar.
Den marina miljön karaktäriseras i mycket hög grad av dessa naturtyper. De olika stadierna är representerade i flera olika storlekar, från bara några hundra kvadratmeter upp till flera hektar. Området hyser
många laguner och flera stora grunda vikar vars bottentopografi ger förutsättning för nya laguner i framtiden. Stora delar av den marina miljön är mycket grund och det förekommer en mängd öar med häckande
sjöfåglar som t.ex. skräntärna, silvertärna, fisktärna, skedand, snatterand, roskarl, storskrak och grågås.
Vattnet i området är starkt påverkat av Dalälven och det finns en påtaglig salthaltsskillnad mellan
delområden norr och söder om Själgrund. Bortsett från vikar som exponeras direkt mot öppet hav består
bottnarna av mjuka sediment. De mest skyddade, grunda miljöerna domineras av havsnajas och rödsträfse.
Den senare är ofta den enda undervattensväxten i de helt avsnörda, mindre gloarna. Större, djupare laguner
och vikar hyser framför allt borstnate, knoppslinga, hornsärv och hjulmöja. Flera gölgrodepopulationer
finns i området. Dessa djur är starkt beroende av de senare avsnörningsstadierna, mindre gloar, som snabbt
värms upp under våren. Muddring av trösklar i området skulle starkt påverka tillgången på gölar och
småvatten i framtiden.
Förutom de marina områdena finns också rika landmiljöer med gräsmarker, myrmarker och skogar.
Skogarnas naturvärden varierar i området men flera delar har naturskogskaraktär. Skogens struktur är
påverkad av den pågående landhöjningen och närmast vattnet finns förstagenerationsskog, d v s naturliga
skogar som är första generationen skog efter det att marken steg upp ur havet. Dessa skogar är endast i liten
utsträckning påverkade av skogsbruk. Naturtypen inrymmer hela den naturliga busk- och skogssuccession
som uppkommit genom landhöjningen i relativt sen tid. Typen omfattar olika barr-, löv- och blandskogar
samt busksnår och till viss del även våtmarker på stränder. Skogen har en rik biologisk mångfald och t.ex.
finns här guckusko, blodnycklar, skogsnycklar, myggblomster, tibast, skogssvingel, skogskorn,
bombmurkla, violgubbe, bitter taggsvamp, koppartaggsvamp, fransig, fyrflikig och rödbrun jordstjärna,
alpraktbagge, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka och sidensvans.
Närmast vattnet finns steniga stränder och strandängar som hålls öppna av isskruvningen och lite längre
upp en buskvegetation med bl.a. havtorn som följs av lövträd med al och björk. Därefter kommer
barrträden in med gran och tall.
Skogarna är rika med mycket död ved, flerskiktad och mosaikartad struktur och varierande trädslagssammansättning. Inom hela området finns döda eller döende enar som vittnar om att skogen tidigare var
betydligt öppnare. På större hällområden finns tallskog med grova tallar och döda träd. Tallarna har en
medelålder på över 200 år, varav många exemplar är betydligt äldre. Här finns inslag av såväl liggande
som stående död ved. Strandnära, längst i nordost och exponerat mot Bottenhavet, ligger det största
området och här är träden präglade av det vindutsatta, vatten- och näringsfattiga läget. I låglänta delar
förekommer sumpskog. Bl a på Själgrund finns yngre sumpskogspartier av barrblandskog. Större delen av
Själgrund är berörd av produktionsinriktat skogsbruk. Dessa skogar har idag en varierande karaktär med
vissa delar som ändå har en mosaikartad struktur tack vare häll- och våtmarksinslag. Tall och gran
dominerar men lövträd förekommer ställvis rikligt.
Kalkgräsmarker, artrika betes- eller slåtterpåverkade gräsmarker vars växter är påverkade av den
kalkhaltiga marken, finns på flera ställen i området. De hyser en stor mångfald av örter, bl a orkidéer.
Kalkgräsmarkerna är beroende av regelbunden hävd och röjning av igenväxningsvegetation för att inte
växa igen. De är också känsliga för ökad näringstillförsel eftersom det leder till att örtrikedomen slås ut till
förmån för snabbväxande högvuxna arter. Därför ska inte marken gödslas.
I området finns flera våtmarker där extremrikkärren Mararna och Själgrundsmyren är de mest kända med
stor mångfald av skyddsvärda arter.
a) Mararna är ett småflikigt myrkomplex som domineras av rikkärr och extremrikkärr med inslag av bl a
kalkfuktängar, småsjöar, mindre mossepartier och ett flertal barrskogsbevuxna moränholmar. De grunda
sjöarna har svagt brunfärgat vatten och hyser gölgroda och blodigel, samt stora bestånd av kransalger.
Extremrikkärren är förhållandevis enhetliga med kärrklomossa, prakt - och guldspärrmossa samt bl a axag,
klubbstarr, flugblomster, gulyxne och sumpnycklar. På kalkfuktängen växer även majviva och kärrknipprot. Vid bäckflödet i söder finns knottblomster.
Anmärkningar: Delar av området är berört av dikning och avverkning. Ingreppen har dock en begränsad
inverkan på de ovan beskrivna delarna.
Referenser:
Länsstyrelsen i Uppsala län, 1972: Naturvårdsinventering, del 7. Älvkarleby kommun.
Länsstyrelsen i Uppsala län, 1986: Inventering av våtmarker i Uppsala län. Medd. 1986:1
Länsstyrelsen i Uppsala län, 1987: Naturvårdsprogram för Uppsala län. Medd. 1987:2.
Naturvårdsverket, 1994: Myrskyddsplan för Sverige.
