www.skaneleden.se
Skåneleden 5 Öresundsleden
Etapp 6 Grå läge - Kärnan
Distans: 14 km
En strand och stadspromenad längs Landborgens pulshöjande
brant och in i historisk stad med kärna. Praktfulla borgar och slott
med bland annat Europas vackraste park. Vatten som förändrar,
livnär, frestar och bär. Värm upp med bad, ta ett kallbad, en
isketur eller gör som skåningarna – Tura mellan
Helsingborg/Helsingör. Låt dig väl smaka av utbudet mat, musik,
logi, museer och teater.
Här kan du kliva på och av leden nästan var som. Bussen tar dig både dit
och hem. Någon tung packning behöver du inte bära med dig. Matställen
hittar du från Domsten i norr till Helsingborgs centrum i söder. Välj
mellan kiosk-, restaurang- eller slottsmeny.
Prydliga alléer, bokpark och ett blånande Öresund. Kulla Gunnarstorps
slott har det vackraste av lägen. Vallgraven och borgens äldsta del är
från 1560-70-tal. Slottet är inte öppet för allmänheten. Strandlinjen
nedanför har kallats ” Skandinaviens ståtligaste postglaciala
strandlinje”. Med andra ord bildades den strax efter istiden. Här kan du
se berget av sandsten och skiffer blottat.
Kulla Gunnarstorps mölla är en väderkvarn av typen holländare, den
mest effektiva kvarntypen. Överst har den en vridbar, båtformad hätta
där vingverket är monterat. På så vis kan den vändas efter bästa
vindriktning. Möllan byggdes 1809 och är en av Skånes äldsta och
största holländare.
Vandringen följer en kustbrant och platå kallad Landborgen. Från
Domsten i norr till Helsingborgs södra delar. Vid Domsten vrider den
inåt landet. Platån är kraftigast i söder (ca 35 m hög) och lägst norr om
Pålsjö (ca 8 m hög). Den är brantast vid Kärnan och Hälsovägen.
Landborgen ser ut som en ovanligt vacker förvarsmur och har säkert
använts som sådan. Den består av fast berg av sandsten, skiffer och kol.
Kolet härstammar från den varma och fuktiga perioden då jätteödlor,
träd och ormbunkar levde här. Sandstenen och skiffern föddes något
senare, för ca 200 milj. år sedan. Sanden och leran avsattes i ett loddelta
och täcktes sedan av ett grunt hav, rikt på djur och växter.
Helsingborgs berggrund är, liksom resten av Skåne, full av miljoner år
gamla förkastningar men själva landborgsbranten har mejslats fram av
Litorinahavets salta vågor och strömmar, för ungefär 4000-7000 år
sedan. Under den delen av Östersjöns utveckling var havet som störst,
www.skaneleden.se havsytan var 6‐7 meter högre. Vattnet bearbetade strandbrinken till en nästan lodrät brant. De tvärgående ravinerna och dalarna fanns redan. Vatten, is och snödrev hade gröpt ur dem vid senaste istiden. Idag spritter småbäckar i dalgångarna och springer vattenkällor ur berget. Europas vackraste park! Ett totalt konstverk! Så beskrivs Sofiero av en expertjury från sex länder (2010). Historien börjar långt tidigare, år 1864, då hemmanet Skabbelyckan köptes av den blivande kung Oscar II och hustrun Sofia. Här byggde de sitt sommarslott, Sofiero. Slottet skänktes senare som bröllopsgåva åt barnbarnet prins Gustav Adolf och hans hustru Margareta. Kreativiteten sprudlade och de planerade den stora parken minutiöst. År 1907 planterades den första rhododendronplantan och idag finns det ca 10 000, av 300 olika arter och lika många hybrider. Frossa i blomsterprakten, i synnerhet under maj‐juni, eller besök utställningar, konserter och restaurang. Vid Gravarne och Pålsjö syns sänkor efter flera dagbrott och schakt. Stenkolet började brytas under 1500‐talet. Man kunde till och med plocka stenkol direkt från marken och havsbotten. Under 1860‐70‐tal rådde kolfeber i Skåne och strandremsan var full av människor med hackor och kärror. Ännu under andra världskriget pågick plockning. Närboende med kolkaminer tog tacksamt emot det gratis kol som havet sköljde upp på stranden. Ta några steg extra och njut av Pålsjö skog! Allra vackrast om våren när vitsippor täcker sluttningarna och bokskogen är ljust grön. Senare breder den lilla rara gullpudras ut sig och under högsommaren blommar horder av blekbalsamin och hallon. Gamla träd, liggande stammar och högstubbar gör området attraktivt för både insekter och fåglar. Sångare, stenknäck, olika hackspettar, kattuggla och ibland även skogsduva. En gång var Pålsjö skog slåtteräng och än mer artrik. Skogspaviljongen i Pålsjö skog är från 1914 och serverar våfflor sommartid. Berggrunden vid Pålsjö bjöd på eldfast lera. Vid bäcken fanns södra Sveriges första porslinsbruk kring 1770, Pålsjö fajansfabrik (Det Faijance och Porcellainsbruk). Har du keramik härifrån så håll i det hårt! Fabriken överlevde endast några år, porslinet är bräckligt och de få bevarade föremålen är idag högt värderade. Staden Helsingborg ligger vid Öresunds ”helsing” (hals) och har sina rötter i vikingatid, kring 1000‐talet. Det strategiska läget vid det viktiga sundet gjorde att staden blev ett av Nordens mäktigaste fästen under medeltiden. Fram till slutet av 1600‐talet tillhörde Helsingborg och resten av Skåne Danmark och staden blev skådeplats för många stridigheter mellan länderna. www.skaneleden.se Har du stått invid en framspringande vattenkälla förstår du människans fascination för dem. Betänk också värdet av rent vatten, förr och nu. Längs din vandring stöter du på flera källor. Bredvid Hälsovägen sprudlar den salta Sofiakällan och i backen intill finns den ofta sinade källan Hälsan. Hälsans järnhaltiga vatten tränger upp direkt ur klippan och blev under 1800‐talet populär hälsobrunn. Järnvattnet räckte dock inte åt alla brunnsgäster. På 83 meters djup fann man en vattenådra som pressade vattnet som en kaskad, två meter upp i luften. Sofiakällan invigdes 1890 och den idylliska ravinen blev mötesplats för societeten. Riktigt förnäma gäster valde istället Ramlösa brunnsort med brunnshotell. Ramlösa källa hittar du i stadens södra delar. Sofiakällan är Sveriges enda saltkälla och sältan kommer från saltskorpor i berggrunden. Dessa skorpor har sitt ursprung ur perioden trias, då ökenklimat lakade ur marken. Helsingborgs äldsta kända källa var en offerkälla och tillägnades helgonet S:t Jörgen (drakdödaren S:t Göran). Sjuka vallfärdade hit för att dricka det magiska vattnet och offra. Offergåvorna samlades i en stock och delades ut åt de fattiga. S:t Jörgens offerkälla användes ännu vid slutet av 1600‐talet. Vattenposten vid Springpostgränd, Helsingborgs källa, blev omtalad och beskriven av varje 1700‐tals resenär. En stenlåda visar platsen för den numera nästan bortglömda källan. Text: Cia Larsson
