Sambandet mellan intensiteten immateriella
tillgångar och avkastning i nordiska bolag
Sofia Kangashaka
Institutionen för redovisning och handelsrätt
Svenska handelshögskolan
Helsingfors
2017
SVENSKA HANDELSHÖGSKOLAN
Institution:
Arbetets art:
Redovisning och handelsrätt
Avhandling
Författare och Studerandenummer:
Datum:
Sofia Kangashaka, 142180
10.5.2017
Avhandlingen rubrik:
Sambandet mellan intensiteten immateriella tillgångar och avkastning i nordiska bolag
Sammandrag:
I denna studie undersöktes sambandet mellan intensiteten immateriella tillgångar och
avkastning på totalt kapital. I studien undersöktes även ifall företagsstorleken har någon
inverkan på sambandet mellan intensiteten immateriella tillgångar och avkastningen.
Sambanden undersöktes med hjälp av regressionsmodeller och ett sampel bestående av 3794
observationer från 542 nordiska företag åren 2009-2015. Intensiteten immateriella tillgångar
beräknades genom bokföringsvärdet av immateriella tillgångar i förhållande till totala
tillgångar. Intensitetens påverkan på företags prestation undersöktes, där prestationen mättes
genom det bokföringssvärdebaserade måttet avkastning på totalt kapital (return on assets).
Resultaten visade att det existerar ett negativt samband mellan intensiteten immateriella
tillgångar och företags avkastning: ju större andel immateriella tillgångar företaget besitter,
desto sämre tenderar prestationen vara. Resultaten visade även att företagsstorleken har en
positiv inverkan på detta negativa samband: ju större företagsstorlek, desto mer mildras det
negativa sambandet.
Resultaten i denna studie bidrar med ny information till existerande litteratur genom att
undersöka immateriella tillgångars inverkan på företags prestation, där prestationen mäts på
basen av bokföringsvärden. Tidigare forskning har undersökt sambandet mellan olika typer
immateriella tillgångar och företagsprestation där prestationen har mätts på basen av
marknadsvärden.
Nyckelord:
Immateriella
tillgångar,
goodwill,
intensitet,
avkastning
på
totalt
resultatstyrning, IFRS, bokslutskvalitet, opportunism, informationsasymmetri
kapital,
ROA,
ii
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1
2
3
4
5
INLEDNING............................................................................................................... 1
1.1
Problemområde ................................................................................................. 2
1.2
Syfte ................................................................................................................... 4
1.3
Avgränsningar och bidrag till nuvarande forskning .......................................... 4
1.4
Disposition ..........................................................................................................5
REDOVISNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR ............................................. 6
2.1
Immateriella tillgångar ....................................................................................... 7
2.2
Värdering och nedskrivning av immateriella tillgångar enligt IFRS................. 8
2.2.1
Verkligt värde ............................................................................................. 9
2.2.2
Nedskrivning ............................................................................................. 11
2.3
Goodwill enligt IFRS ......................................................................................... 12
2.4
Immateriella tillgångars betydelse ................................................................... 13
2.5
Risker med och kritik mot redovisning av immateriella tillgångar .................. 14
2.6
Sammanfattning ............................................................................................... 16
INTFORMATIONSASYMMETRI OCH RESULTATSTYRNING ............................. 18
3.1
Den effektiva kapitalmarknaden ...................................................................... 18
3.2
Bokslutskvalitet ................................................................................................ 19
3.3
Informationsasymmetri .................................................................................... 19
3.4
Resultatstyrning............................................................................................... 20
3.5
Teorin om positiv redovisning .......................................................................... 21
3.6
Sammanfattning .............................................................................................. 22
TIDIGARE FORSKNING ........................................................................................ 24
4.1
Immateriella tillgångar och värderelevans ...................................................... 24
4.2
Immateriella tillgångar och företagsprestation ............................................... 25
4.3
Misslyckade företagsförvärv och goodwill ....................................................... 26
4.4
Företagsstorlek och analytikers bevakning ..................................................... 29
4.5
Sammanfattning .............................................................................................. 30
FORSKNINGSUPPGIFT OCH METODIK .............................................................. 32
5.1
Forskningsuppgift ............................................................................................ 32
5.2
Hypoteser ......................................................................................................... 33
5.3
Dataurval och sampel ...................................................................................... 34
5.4
Företagsprestation ........................................................................................... 36
5.5
Regressionsmodellen ....................................................................................... 38
5.5.1
Definition av variabler .............................................................................. 39
5.5.2
Interaktionsvariabel ................................................................................. 40
iii
6
RESULTAT .............................................................................................................. 42
6.1
Deskriptiv statistik ........................................................................................... 42
6.2
Test av H1......................................................................................................... 44
6.2.1
Regressionsmodell 1 ................................................................................. 45
6.2.2
Regressionsmodell 2................................................................................. 46
6.3
Test av H2 .........................................................................................................47
6.3.1
7
Regressionsmodell 3..................................................................................47
6.4
Kontrolltester ................................................................................................... 48
6.5
Sammanfattning av resultaten och diskussion ................................................ 50
AVSLUTNING ......................................................................................................... 52
7.1
Huvudresultat .................................................................................................. 52
7.2
Bidrag till existerande forskning ..................................................................... 54
7.3
Begränsningar, tillförlitlighet och validitet ..................................................... 54
7.4
Förslag till fortsatt forskning ............................................................................55
KÄLLFÖRTECKNING ..................................................................................................... 57
TABELLER
Tabell 1
Tabell 2
Tabell 3
Tabell 4
Tabell 5
Tabell 6
Tabell 7
Tabell 8
Tabell 9
Tabell 10
Samplets urvalsprocess .................................................................................35
Observationer per land ................................................................................ 36
Observationer per industri ........................................................................... 36
Deskriptiv statistik ....................................................................................... 42
Pearsons korrelationsmatris ........................................................................ 44
Resultat från regressionsmodell 1 ................................................................ 45
Resultat från regressionsmodell 2 ............................................................... 46
Resultat från regressionsmodell 3 ............................................................... 48
Resultat från robusthetstest av regressionsmodell 2 ................................... 49
Resultat från robusthetstest av regressionsmodell 3 ................................... 50
FIGURER
Figur 1 Immateriella tillgångar indelade i kategorier .................................................... 8
LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR
IFRS – International Financial Reporting Standard, de internationella
redovisningsstandarderna
IAS – International Accounting Standard, föregångaren till IFRS
IASB – International Accounting Standards Board, IFRS standardsättare
IASC – International Accounting Standards Committee, föregångaren till IASB
SFAS – Statement of Financial Accounting Standards, de amerikanska
redovisningsstandarderna
FASB – Financial Accounting Standards Board, SFAS standardsättare
1
1
INLEDNING
Värdering av immateriella tillgångar, goodwill inkluderat, är omdebatterat och ett
komplext ämne ur bokföringsperspektiv (Powell, 2003; Wen & Moehrle, 2016). En av de
primära anledningarna till debatten har varit att redovisningsstandarder har haft
problem att beakta de ekonomiska egenskaperna1 hos immateriella tillgångar (Powell,
2003). En immateriell tillgång har inget uppenbart fysiskt värde såsom en materiell
tillgång har, till exempel en fabrik eller en maskin. Medan värdet på en materiell tillgång
kan jämföras med värdet på identiska eller liknande materiella tillgångar, har en
immateriell tillgång nödvändigtvis inte något återförsäljningsvärde. (Wen & Moehrle,
2016).
Goodwill
är
en
immateriell
tillgång
som
uppstår
vid
företagsförvärv.
Ur
redovisningssynvinkel är goodwill det belopp som betalas för det förvärvade2 företaget
utöver det verkliga värdet på identifierbara nettotillgångar vid ett företagsförvärv (Wen
& Moehrle, 2016). Efter ett företagsförvärv kräver både de amerikanska (SFAS) och de
internationella redovisningsstandarderna (IFRS) att företagsledare årligen ska bedöma
om värdet på de förvärvade tillgångarna har minskat i värde. Detta menar Watts (2003),
i sin första del av en två-delad serie om konservativ redovisning, att är extremt subjektiva
bedömningar. Värdet på en immateriell tillgång tenderar att vara subjektivt eftersom det
kan baseras på till exempel synergieffekter som uppkommer vid företagsförvärv. Denna
subjektivitet medför en risk att värdet på immateriella tillgångar i ett bolags
balansräkning inte tillförlitligt reflekterar det ekonomiska värdet av tillgången.
En betydande del av företags immateriella tillgångar består av goodwill (Wen & Moehrle,
2016) och eftersom immateriella tillgångar i dagens värld är av stor vikt för företags
livscykel (Gauffin, Hagström & Nilsson, 2010; Liberatore & Mazzi, 2010) är det av
företags intressenters, framför allt investerares, intresse att erhålla information om hur
företags intensitet av immateriella tillgångar3 påverkar avkastningen. Tillhandahållande
av relevant finansiell information till investerare bidrar till en effektivare
kapitalmarknad. Ju bättre den finansiella informationen återspeglar verkligheten, desto
högre bokslutskvalitet – och ju högre bokslutskvalitet ett företag tillhandahåller
Det saknas ofta en aktiv marknad för immateriella tillgångar och dess värde är subjektivt; en
immateriell tillgång kan skapa värde för ett företag medan samma tillgång saknar värde för ett
annat företag.
2 Det ”förvärvade” företaget är en annan term för det ”uppköpta” företaget.
3 Med intensitet menas i denna avhandling bokföringsvärdet av immateriella tillgångar
(inklusive goodwill) dividerat med bokföringsvärdet av totala tillgångar (Owiredu, 2014; Sahut,
Boulerne & Teulon, 2011).
1
2
intressenter, desto bättre beslut kan investerare fatta. Företags bokslut tillhandahåller
information för värdepappersmarknadens investerare så att dessa ska kunna fatta ett
beslut baserat på detta informationsperspektiv samt undersöka relationen mellan
bokföringsinformation och aktiepriser (Ball & Brown, 1968).
1.1
Problemområde
Syftet med IFRS är att utveckla högkvalitativa redovisningsstandarder som bidrar till att
företag ska kunna uppvisa tillförlitlig finansiell information som återspeglar den
ekonomiska ställningen och prestationen4 (IASB, 2010). IFRS är principbaserade
redovisningsstandarder
vilka
i
hög
utsträckning
följer
de
amerikanska
redovisningsstandarderna som upprättas av FASB. Den inneboende flexibiliteten i
principbaserade standarder inbjuder till möjlighet för företagsledningen att manipulera
resultatet, vilket kan bidra till försämrad bokslutskvalitet (Barth, Landsman, & Lang,
2008).
Trots att IFRS ger strikta direktiv för när och till vilket värde immateriella tillgångar får
aktiveras i balansräkningen blir det svårare att motivera värderingen av dessa tillgångar
med tiden och det finns en risk att immateriella tillgångar är övervärderade. Det kan vara
svårt att fastställa påståendet att bolag övervärderar dess tillgångar, men den initiala
optimismen vid företagsförvärv (Cartwright & Cooper, 1993) stöds av psykologiska
teorier om optimism där man har funnit resultat som visar att individer ofta är självsäkra
och tenderar överskatta precisionen i egeninsamlad information (Scott, 2009: 179).
Jarva (2009) hittar inga bevis på att företag på ett opportunistiskt sätt undviker att skriva
ner goodwill, medan Wen och Moehrle (2016) konstaterar att ett flertal undersökningar
gjorda mellan 2006 och 2014 visar att företagsledare utnyttjar valmöjligheten som ges i
standarderna SFAS 142 (2001) och IFRS 3 (2011) opportunistiskt snarare än för att
tillhandahålla objektiv och läglig information till marknaden.
Efter finanskrisen 2008, då aktiemarknaden upplevde ett fritt fall, såg det ut som att
goodwillposterna i de stora svenska koncernerna inte påverkades alls. Detta motsade
syftet med införandet av för börsbolag obligatorisk IFRS-anpassning, vilket bland annat
skulle leda till mer rörliga balansräkningar där de redovisade värdena på tillgångar skulle
kunna växa och krympa i korrelation till den faktiska marknadsutvecklingen. Bolagen
Med prestation avses ett mått på företagets effektivitet mätt i finansiella mått på basen av
bokslutsvärden eller marknadsvärden. Denna definition används genomgående i resterande
text.
4
3
var till synes ovilliga att ta kostnader för nedskrivningar, vilket kunde tolkas utifrån att
de 50 största svenska börsbolagen år 2008 skrev ner goodwill med 6 miljarder SEK; ett
marginellt belopp av dessa bolags totala goodwill-värde som samma år uppgick till 788
miljarder SEK. (Grefberg, 2009)
I början av 2000-talet skiftade regleringen i både de amerikanska och de internationella
redovisningsstandarderna från att goodwill kunde avskrivas över lång tid (upp till 40 år)
till att kräva att företag årligen ska utföra tester av tillgångars värde för att upptäcka ett
eventuellt nedskrivningsbehov. Hayn och Hughes (2006) argumenterar att detta skifte
lade ett nytt och fortlöpande ansvar på företagsledningen att fastställa det verkliga värdet
på goodwill samt en ny börda på revisorer, övervakande organ och investerare att
utvärdera ledningens bedömningar.
De nuvarande internationella redovisningsstandarderna tillåter att företagsledningen
gör olika val och uppskattningar vilket lägger ett visst ansvar på intressenterna att avgöra
huruvida ledningens uppskattningar är tillförlitliga. Detta motiverar varför det är av
intresse att vidare undersöka hur immateriella tillgångar påverkar avkastning på totalt
kapital. På basen av Grefbergs (2009) observation att samtidigt som aktiemarknaden
rasade efter finanskrisen 2008 bibehölls värdet på goodwilltillgångarna i svenska
börslistade bolag är det intressant att undersöka hur hög avkastningen tenderar vara
bland företag med immateriella tillgångar. I samband med företagsförvärv finns en
optimism om investeringsobjektet hos företagsledare. Att en stor del av alla
företagsförvärv misslyckas finansiellt och att frekvensen misslyckade förvärv är hög
tyder på en övertro hos ledningen, vilket är ytterligare ett argument till varför det är
intressant att undersöka immateriella tillgångars inverkan på avkastningen (Lys och
Vincent, 1995: Cartwright & Cooper, 1993).
Hypotesen
om
politisk
kostnad,
vilken
presenteras
inom
den
positiva
redovisningsteorin, föreslår att företag med höga vinster drar till sig politisk
uppmärksamhet. Väldigt stora företag kan vara utsatta för högre bevakning, både
politisk och medial, eftersom dessa företag kan upplevas som gigantiska och mäktiga.
(Scott, 2009:288) Större företag har i allmänhet bättre förutsättningar att prestera bättre
än mindre företag (Hall & Weiss, 1967).
På basen av ovanstående kan man anta att större företag, på grund av den höga
bevakningen, har bättre rutiner för att följa redovisningsstandarder och att tillgångar
därmed i en mindre utsträckning övervärderas i stora företag. Därför är det intressant
4
att undersöka huruvida företagsstorleken har en positiv inverkan på avkastningen i bolag
där intensiteten immateriella tillgångar är hög.
1.2
Syfte
Syftet med denna avhandling är att undersöka sambandet mellan intensiteten
immateriella tillgångar och avkastning på totalt kapital5 bland nordiska börslistade
bolag. Intensiteten beräknas genom bokföringsvärdet av immateriella tillgångar,
inklusive goodwill, i förhållande till bokföringsvärdet av totala tillgångar. Vidare
undersöks om företagsstorleken har någon inverkan på sambandet mellan intensiteten
immateriella tillgångar och avkastningen.
Undersökningen genomförs med kvantitativ metod genom en regressionsanalys av
nordiska bolags bokslutsinformation. Tack vare regressionsanalysen kan eventuella
statistiska samband som förklarar sambandet mellan immateriella tillgångar och
avkastning på totalt kapital upptäckas. På basen av problemområdena som
presenterades i kapitel 1.1 är förhandsantagandet att avkastningen tenderar vara lägre ju
högre intensiteten immateriella tillgångar är.
1.3
Avgränsningar och bidrag till nuvarande forskning
Denna studie är avgränsad till att undersöka nordiska börslistade företag. Data från
nordiska bolag har valts eftersom de nordiska länderna har en liknande institutionell
bakgrund samt att det finns ett forskningsgap gällande immateriella tillgångars påverkan
på prestationen både generellt och bland företag på den nordiska marknaden i
synnerhet. Denna studie behandlar inte osynliga immateriella tillgångar, det vill säga
internt upparbetade immateriella tillgångar som inte syns i balansräkningen.
Endast lite forskning har tidigare gjorts kring immateriella tillgångars påverkan på
prestationen och ingen har tidigare undersökt sambandet mellan intensiteten
immateriella tillgångar och prestation som mäts på basen av bokföringsvärden.
Resultatet som presenteras i denna undersökning är av intresse eftersom det kan föra
forskning vidare på områden som undersöker bokslutskvaliteten hos företag. Därmed
kan resultaten bidra till ökad information om immateriella tillgångar, vilket i sin tur kan
bidra till att minska informationsasymmetrin mellan företag och dess intressenter. De
intressenterna som primärt drar nytta av resultaten från denna undersökning är
I vardagligt tal mer känt som return on assets (ROA). I den fortsatta texten används begreppet
”avkastning på totalt kapital” eller endast ”avkastning”.
5
5
investerare och andra som fattar beslut på basen av företags bokslutsinformation.
Genom att tillhandahålla nyttig information till investerare kan kapitalmarknadens
effektivitet öka.
1.4
Disposition
I den resterande delen av denna avhandling kommer först en teoretisk bakgrund till
forskningsuppgiften ges och sedan kommer den empiriska undersökningen att
presenteras, varefter resultaten från undersökningen analyseras. I kapitel 2 presenteras
immateriella tillgångar och dess regelverk närmare. Kapitlet ger också en beskrivning av
nutida betydelse av och risker med immateriella tillgångar, samt kritik som riktas mot
redovisning av dessa. I kapitel 3 presenteras teori som berör områdena
informationsasymmetri och resultatstyrning. Kapitel 4 presenterar resultat från tidigare
forskningar som rör immateriella tillgångar. Forskningsuppgiften presenteras i kapitel
5, där också metodiken redogörs för. I kapitel 6 presenteras och analyseras resultaten av
undersökningen och avslutningsvis sammanfattas huvudresultaten i kapitel 7 där också
samt relevansen av avhandlingen utvärderas och förslag till fortsatt forskning ges.
6
2
REDOVISNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR
Redovisning av goodwill och övriga immateriella tillgångar genererade ett ökat intresse
under 1990-talet på grund av företagsförvärvsvågen som sades påverka en av fyra
arbetande amerikaner (Johnson & Petrone, 1998; Cartwright & Cooper, 1993) och
företagsförvärv är i dagens globala marknadsekonomi ett vardagligt fenomen (Troberg,
2013:85). Under en lång tid diskuterade redovisningsorganen vad som utgör ett riktigt
tillvägagångssätt att redovisa företagsförvärv (Troberg, 2013:86). Globaliseringen av
kapitalmarknaden
minskar
toleransen
för
skillnader
mellan
länders
redovisningsstandarder (Johnson & Petrone, 1998).
Både IASC och FASB uppdaterade redovisningsstandarderna för företagsförvärv och
immateriella tillgångar i början på 2000-talet. Innan uppdateringen av standarderna
kunde goodwill skrivas av över lång tid (upp till 40 år enligt den amerikanska
standarden) och pooling6 var tillåtet. Uppdateringen innebar ett skifte från att avskriva
goodwill över tid till att årligen testa värdet på goodwill för att upptäcka ett eventuellt
nedskrivningsbehov. (Hayn & Hughes, 2006; Johnson & Petrone, 1998) Efter
uppdateringen av standarderna är pooling inte längre tillåtet: den enda accepterade
redovisningsmetoden för företagsförvärv är numera förvärvsmetoden där de flesta
tillgångar ska bokföras till verkligt värde (fair value) (IFRS 3, 2008).
Detta kapitel fortsätter med att ge en presentation av immateriella tillgångar och
regelverket kring värdering av dessa enligt IFRS. IASB följer i stor utsträckning det
regelverk som FASB fastställer, därför hänvisas det till ett fåtal SFAS-standarder.
Begreppet verkligt värde kommer att presenteras eftersom det är återkommande i flera
av redovisningsstandarderna som är relevanta för denna avhandling. Även om goodwill
är en immateriell tillgång skiljer sig regelverket för värdering och nedskrivning av
goodwill jämfört med immateriella tillgångar, därför presenteras goodwill i ett separat
stycke. Slutligen beskrivs den nutida betydelsen av och riskerna med immateriella
tillgångar närmare och en beskrivning av kritiken mot redovisning av immateriella
tillgångar ges.
Pooling innebär att två företag går ihop till ett företag och fortsätter verksamheten
tillsammans.
6
7
2.1
Immateriella tillgångar
IASB definierar en bokföringsmässig tillgång som en resurs som till följd av tidigare
händelser kontrolleras av ett företag och som förväntas inbringa framtida kassaflöden.
En tillgång aktiveras i balansräkningen när det är sannolikt att den genererar ett
kassaflöde och när tillgången genererar en kostnad eller ett värde som kan mätas
tillförlitligt. (IASB, 2010) Vidare definieras att materiella anläggningstillgångar är
sådana tillgångar som har en fysisk substans och som förväntas användas under mer än
en redovisningsperiod. Exempel på materiella anläggningstillgångar är byggnader,
fastigheter, motorfordon och lagervaror. (IAS 38, 2004b)
Immateriella tillgångar definieras som identifierbara icke-monetära tillgångar utan
fysisk substans, såsom varumärken, patent, licenser, kompetens och kundregister. De tre
viktiga attributen hos en immateriell tillgång är (1) identifierbarhet, det vill säga att
tillgången är avskiljbar från andra tillgångar; (2) kontroll, det vill säga att företaget har
befogenhet att erhålla fördelar från tillgången; och (3) att tillgången ger upphov till
framtida ekonomiska fördelar, såsom omsättning eller minskade framtida kostnader. En
immateriell tillgång som uppstår i samband med ett företagsförvärv måste vara
identifierbar för att göra en åtskillnad från goodwill. En sådan immateriell tillgång som
vid förvärvstidpunkten inte kan identifieras ska bokföras som goodwill. (IAS 38, 2004b)
Exempel på vanligt förekommande immateriella tillgångar är datormjukvaror,
informationssystem, patent, upphovsrätter, kundlistor, franchising, kund- eller
leverantörsrelationer och marknadsföringsrättigheter (Troberg, 2013:38). Wyatt (2008)
delar in förekomsten av företags immateriella tillgångar i tre huvudkategorier:
teknologiska resurser, humana resurser och produktionsrelaterade resurser. Vidare
delas immateriella tillgångar in i sex underkategorier vilka kan ses som pådrivare till
företags kärnvärde. En överblick av dessa kategorier presenteras i figur 1.
8
Teknologiska resurser
1.
FoU och till detta relaterade immateriella rättigheter
Humana resurser
2.
Humankapital
Produktionsrelaterade resurser
3.
Varumärken och till dessa relaterade immateriella rättigheter
4.
Kundlojalitet
5.
Konkurrensfördelar
6.
Goodwill
Figur 1
Immateriella tillgångar indelade i kategorier
Forsknings och utvecklingskostnader (1) (FoU) samt till dessa kostnader relaterade
immateriella rättigheter kategoriseras enligt Wyatt (2008) som teknologiska resurser
och (2) humankapital kategoriseras som humana resurser. Vidare kategoriserar
författaren (3) varumärken samt till dessa kostnader relaterat immateriella rättigheter;
(4) kundlojalitet; (5) konkurrensfördelar; samt (6) goodwill under produktionsresurser.
Med immateriella rättigheter avses lagar som styr över intellektuella kreationer såsom
uppfinningar, litterära och artistiska verk, samt symboler, namn, bilder och design som
används i kommersiellt syfte. (Wyatt, 2008)
De immateriella tillgångar som klassificeras som (1) FoU och dithörande immateriella
rättigheter, såsom patent, har syftet att utveckla teknologi. Dessa tillgångar definieras
som en kunskapsbank gällande hur göra eller hur tillverka något. Immateriella tillgångar
som klassificeras som (2) humankapital är relaterade till de resurser som genereras
genom investering i företagets anställda. Immateriella tillgångar som klassificeras som
(3)-(6) enligt figur 1 är relaterade till de produktionsresurser som företaget har genererat
eller förvärvat från tidigare perioders immateriella investeringar. (Wyatt, 2008)
2.2
Värdering och nedskrivning av immateriella tillgångar enligt IFRS
Materiella anläggningstillgångar ska enligt IFRS regelverk initialt bokföras till
anskaffningsvärdet. Efter anskaffningstidpunkten ska tillgången värderas genom
9
tillämpning av antingen anskaffningsvärdemetoden7 eller omvärderingsmetoden8. Om
en materiell anläggningstillgång minskar i värde till följd av en omvärdering ska
värdeminskningen redovisas i resultaträkningen. (IAS 16, 2003)
Immateriella tillgångar ska på samma sätt som materiella anläggningstillgångar initialt
värderas till anskaffningsvärdet och därefter ska anskaffningsvärdemetoden eller
omvärderingsmetoden
användas
vid
efterföljande
värderingstidpunkter.
Förutsättningen för att omvärderingsmetoden tillåts för immateriella tillgångar är att det
existerar en aktiv marknad för tillgången per se. (IAS 38, 2004b) Eftersom det sällan
existerar
en
aktiv
marknad
för
immateriella
tillgångar
innebär
detta
att
omvärderingsmetoden sällan används (Troberg, 2013:39). Immateriella tillgångar som
uppkommer i samband med ett företagsförvärv ska vid förvärvstidpunkten värderas till
verkligt värde (IFRS 3, 2008). I enlighet med både IAS 38 och IFRS 3 ska det
förvärvande9 företaget vid förvärvstidpunkten redovisa en immateriell tillgång oavsett
om det förvärvade företaget redan har redovisat tillgången eller inte. Internt genererade
immateriella tillgångar ska generellt inte aktiveras. Exempel på internt genererade
immateriella tillgångar är varumärken och kundlistor som har utvecklats under
företagets livscykel. Vissa internt genererade immateriella tillgångar leder dock till
aktivering av tillgången, till exempel kan kostnader för FoU i en del fall leda till patent.
(IFRS 3, 2008; IAS 38, 2004b)
2.2.1 Verkligt värde
Flera redovisningsstandarder, både SFAS och IFRS, hänvisar till användandet av verkligt
värde. Som en konsekvens av detta har både de amerikanska (FASB) och de
internationella (IASB) standardsättarna upprättat en separat standard för redovisning
till verkligt värde. Standarderna SFAS 157 (2007) och IFRS 13 (2011) behandlar
fastställande av verkligt värde. IFRS 13 (2011) baserar sig i stor utsträckning på SFAS 157
(2007). Värdering till verkligt värde är relevant för både IAS 36 (2004a), IAS 38 (2004b)
och IFRS 3 (2008). (Troberg, 2013:144)
Enligt IFRS 13 (2011) är det verkliga värdet detsamma som det pris som skulle erhållas
på transaktionsdagen vid en eventuell försäljning av en tillgång (exit price). Vid
Anskaffningsvärdet minus ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.
Omvärdering till verkligt värde med tillräcklig regelbundenhet så att det redovisade värdet för
tillgången inte skiljer sig väsentligt från verkligt värde minus ackumulerade avskrivningar och
nedskrivningar.
9 Det “förvärvande” företaget är en annan term för ”köparen”.
7
8
10
fastställandet av det verkliga värdet bör tillgångens skick och marknaden tillgången
handlas på tas i beaktande. Vid uppskattning av det verkliga värdet antas tillgången
handlas antingen på den huvudsakliga marknaden (principal market) eller, i avsaknad
av en huvudsaklig marknad, på den mest fördelaktiga marknaden (most advantageous
market) för den specifika tillgången. (Troberg, 2013:144)
Ett företag måste ha tillgång till den huvudsakliga eller den mest fördelaktiga marknaden
vid värderingstillfället. Eftersom företag kan ha tillgång till olika marknader kan den
huvudsakliga eller mest fördelaktiga marknaden skilja sig mellan företag. IFRS 13 kräver
inte att företag ska identifiera de specifika marknadsaktörerna, utan istället identifiera
karaktärsdragen på marknadsaktörerna. Principen om bästa användningsområde
(principle of highest and best use) ska tillämpas och fastställas från marknadsaktörernas
perspektiv,
även
om
företaget
avser
använda
tillgången
annorlunda
än
marknadsaktörerna. (IFRS 13, 2011; Troberg, 2013:144)
För att öka konsekvensen och jämförbarheten gällande uppskattning av verkligt värde
förser
IFRS
13
användarna
med
en
värderingshierarki
för
tillgångar.
Värderingshierarkin kategoriserar tre nivåer av verkligt värde, där nivå 1 innefattar
tillgångar värderade på basen av fullt observerbar data på en aktiv marknad för identiska
tillgångar, där företaget har tillgång till det noterade priset på tillgången. Vidare
innefattar nivå 2 tillgångar värderade på basen av annan direkt eller indirekt observerbar
data än noterade priser i nivå 1. Annan data inkluderar noterade priser för liknande
tillgångar på en aktiv marknad; noterade priser för identiska eller liknande tillgångar på
en inaktiv marknad; samt annan information än noterade marknadspriser som är
observerbar för tillgången, till exempel räntesatser och avkastningskurvor; implicerade
volatiliteter och kreditspridningar. Slutligen innefattar nivå 3 tillgångar värderade på
basen av icke-observerbar data. Denna nivå ska tillämpas vid värdering av tillgångar då
marknadsinformation om dessa inte är observerbar. (IFRS 13, 2011)
På grund av att värderingar till verkligt värde omfattas av många antaganden; såsom
fastställandet av det bästa användningsområdet ur marknadsaktörers perspektiv och
identifiering av observerbar och icke-observerbar information; kan man sammanfatta
problematiken med värdering av tillgångar till verkligt värde genom följande citat:
Väldigt ofta, eftersom ingen djupgående och likvid marknad existerar för de flesta typer av
tillgångar, är det verkliga värdet av en tillgång ett hypotetiskt pris beräknat på basen av en
hypotetisk marknad med hypotetiska marknadsaktörer [egen översättning]. (Troberg, 2013:146)
11
Det existerar sällan en aktiv marknad för immateriella tillgångar, därför kategoriseras
immateriella tillgångar som värderas till verkligt värde i de flesta fall till
värderingshierarki nivå 3 (Christensen & Nikolaev, 2012).
2.2.2 Nedskrivning
Både SFAS 142 (2001) och IAS 38 (2004b) kräver att företag definierar huruvida
nyttjandeperioden för en immateriell tillgång antingen är begränsad eller obestämbar.
Om tillgången har begränsad nyttjandeperiod skall längden på nyttjandeperioden
fastställas av enheten som besitter tillgången och värdet på tillgången ska avskrivas
årligen. Avskrivningsmetoden ska reflektera de kostnader som motsvarar den årliga
kostnaden för de framtida vinsterna som tillgången förväntas inbringa. Om de framtida
vinsterna inte kan uppskattas tillförlitligt ska tillgången avskrivas linjärt10.
För en immateriell tillgång som har obestämd nyttjandeperiod ska ett eventuellt
nedskrivningsbehov för tillgången prövas. Detta görs genom att testa om den
immateriella tillgången bär ett högre värde än återvinningsvärdet (recoverable amount)
i balansräkningen. Återvinningsvärdet är det värde som är möjligt att återvinna vid en
försäljning eller motsvarande och är det högsta av nettoförsäljningsvärdet11 och
nyttjandevärdet (value in use). Vidare är nyttjandevärdet nuvärdet av de förväntade
framtida kassaflödena erhållna från en tillgång eller en kassagenererande enhet 12. (IAS
36, 2004a)
I slutet av varje rapporteringsperiod ska företag bedöma om det finns någon indikation
på att tillgången har minskat i värde, det vill säga om värdet på tillgången i
balansräkningen är högre än tillgångens återvinningsvärde. Om det finns externa eller
interna indikationer på att en tillgångs värde bör skrivas ned måste tillgångens
återvinningsvärde beräknas. Externa indikationer på att en tillgång har minskat i värde
är
till
exempel
sjunkande
marknadsvärde,
negativa
förändringar
inom
teknologiområdet; marknader; ekonomi eller lagstiftning, stigande marknadsräntor
eller att värdet av nettotillgångarna i företaget är högre än börsvärdet. Interna
indikationer på att värdet av en tillgång bör skrivas ner är åldrande eller fysiska skador,
stillastående tillgångar, sämre ekonomisk prestanda än förväntat, värdet som tillgången
Avskrivningsmetod då kostnaden för en tillgång avdras i form av lika stora avskrivningar varje
år.
11 Det verkliga värdet på tillgången minus eventuella försäljningskostnader.
12 Grupp av tillgångar som tillsammans genererar kassaflöden individuellt från kassaflöden som
skapas av andra tillgångar.
10
12
bär i balansräkningen är högre än det uppburna värdet av tillgångar i till exempel ett
dotterbolags balansräkning eller att restvärdet behöver granskas och justeras. (IAS 36,
2004a)
2.3
Goodwill enligt IFRS
Internt upparbetade immateriella tillgångar, såsom goodwill, uppkommer vid
företagsförvärv. Tidigare vad pooling tillåtet, det vill säga att två företag gick ihop till ett
och fortsatte verksamheten tillsammans. Vid pooling fanns inget behov att omvärdera
tillgångarna i de två ihop-gående företagen eftersom ingenting nytt hade skapats ur
samgåendet. I början av 2000-talet förbjöds pooling och det enda sättet att redovisa för
företagsförvärv är sedan dess förvärvsmetoden, vilken regleras i IFRS 3. (Troberg,
2103:86-87) Förvärvsmetoden innebär att alla tillgångar och skulder som ingår i det
förvärvade företaget ska redovisas till verkligt värde vid förvärvstidpunkten. Detta
innebär att förutom tillgångarna som redan finns aktiverade i det förvärvade företagets
balansräkning ska också de tidigare ej aktiverade tillgångarna identifieras, det vill säga
goodwill och andra immateriella tillgångar. (IFRS 3, 2008)
Vid redovisnings av ett företagsförvärv enligt förvärvsmetoden fördelas köpeskillingen
till tillgångarna i det förvärvade företaget så att värdet på tillgångarna vid
förvärvstidpunkten motsvarar det verkliga värdet. Goodwill uppmäts sedan genom
skillnaden mellan köpeskillingen och det belopp som har fördelats till de köpta
tillgångarna. Motivet med IFRS 3 (2008) är att företag ska redovisa det så kallade ”kärngoodwill”, det vill säga det värde som uppstår tack vare förväntade framtida kassaflöden
som härstammar från synergieffekter av att utöka verksamheten genom den nya
enheten. Som nämndes i stycke 2.1 måste dock immateriella tillgångar vara
identifierbara för att göra en åtskillnad mot goodwill. Sådana immateriella tillgångar
som inte kan identifieras individuellt och redovisas separat ska bokföras som goodwill,
därför visas sällan det rena goodwillvärdet under goodwillposten i företags
balansräkningar. (Troberg, 2013:87-89)
Goodwill är en tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar och kan
uppkomma genom företagsförvärv eller genom intern generering. Internt genererad
goodwill kan uppkomma tack vare till exempel forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Värdet på företag som besitter internt genererad goodwill kan ökas tack vare abnorma
inkomster, det vill säga intäkter som inte kan matchas med någon aktiverad tillgång.
Internt genererad goodwill kan inte aktiveras som en tillgång i balansräkningen;
13
kostnader relaterade till internt genererad goodwill måste därför kostnadsföras via
resultaträkningen. (Scott, 2009:249; IAS 38, 2004b)
Goodwill kan generellt ses ur två perspektiv: top-down och bottom-up. Top-downperspektivet innebär att man ser goodwill som en del av en större tillgång, exempelvis så
som man kan se en maskin som en del av en fabrik ser man på goodwill som en del av
det förvärvande företagets investering i det förvärvade företaget. Goodwill ur top-downperspektivet baseras på det förvärvande företagets förväntningar på framtida vinster i
det förvärvade företaget och fusionen. Bottom-up-perspektivet innebär motsatsen till
top-down. Utifrån bottom-up-perspektivet antas att om priset som betalats för det
förvärvade företaget överstiger det verkliga värdet av de identifierbara nettotillgångarna,
existerar det andra resurser som det förvärvande företaget sätter värde i. Goodwill kan
alltså, ur denna synvinkel, tolkas som det ”överpris” som har betalats vid
företagstransaktionen. (Johnson & Petrone, 1998)
Liksom för övriga immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandetid ska företag
årligen bedöma om indikationer till värdeminskning av goodwill finns. Vid
nedskrivningsbehov ska värdet testas så att goodwill fördelas till varje tillgång eller
kassagenererande enhet som förväntas dra fördel av synergieffekterna som uppkom i
samband med företagsförvärvet så att värdet motsvarar återvinningsvärdet. (IAS 36,
2004a)
2.4
Immateriella tillgångars betydelse
Enligt en resursbaserad syn bidrar investeringar, innehav och efterföljande användande
av strategiska tillgångar till företags konkurrensfördel och överlägsna prestation. Med
strategiska tillgångar avses tillgångar som är vitala för konkurrensfördelen och stark
finansiell prestation. Både materiella och immateriella tillgångar kan uppfattas som
strategiska tillgångar. (Wernerfelt, 1984)
De fundamentala kännetecknen för immateriella tillgångar som strategiska tillgångar är
raritet, oefterhärmlighet, icke-ersättningsbarhet och icke-observerbarhet. Många
immateriella tillgångar passar in på beskrivningen för strategiska tillgångar, men den
strikta tillämpningen av ovanstående kriterier minskar antalet till ett fåtal i allmänhet
och till intellektuellt kapital13 i synnerhet. (Hall, 1992)
summan av all samlad kunskap som bidrar till konkurrensfördel i ett företag, inklusive
humankapital, kundlojalitet och immateriella rättigheter.
13
14
Immateriella tillgångar ses mer och mer som en viktig kategori av investeringar för
många företag och för vissa utgör dessa tillgångar största delen av företagsvärdet. Tack
vare den snabba utvecklingen av varu- och faktormarknader har kunskap, kompetens
och immateriella tillgångar relaterade till detta utvecklats till att vara nyckeln för att
uppnå en konkurrensfördel hos konkurrerande företag. (Teece, 1998; Scott, 2009:249)
Immateriella tillgångar såsom humankapital, programvaror för affärshemligheter,
kunskap, upphovsrätter, patent, kund- och leverantörsrelationer är idag igenkännbara
som viktiga tillgångar som bidrar väsentligt till företags konkurrenskraft (OECD, 2012).
Konkurrensfördelar flödar från skapande, ägarskap, skyddande och användande av
svårimiterade kunskapstillgångar. Detta har lett till att immateriella tillgångar utgör den
huvudsakliga basen för att konkurrera genom differentiering inom många sektorer och
företag lägger stort fokus på immateriella tillgångar såsom rykte, kundlojalitet och
teknologisk kunskap. (Teece, 1998; Wyatt, 2008)
Inom vissa industrier utgör immateriella tillgångar en särskilt viktig del för företags
framgång, till exempel för företag inom datateknologiindustrin, underhållnings- och
medieindustrin, konsumentvaru- och –serviceindustrin samt läkemedelsindustrin.
Företag inom datateknologiindustrin skapar sin inkomst tack vare immateriella
tillgångar såsom upphovsrätter, patent och forskning och utveckling (FoU). För företag
i underhållnings- och medieindustrin är det främst publikationsrätter och personal som
är oumbärlig för produktioner eller publikationer som utgör basen för inkomsten.
(Wyatt, 2008)
För företag inom konsumentvaru- och konsumentserviceindustrin är patent viktiga
immateriella tillgångar och för företag inom läkemedelsindustrin utgör FoU och
behandlingsmetoder en väsentlig det av värdeskapandet. Humankapital och varumärken
är väsentliga för de flesta företag inom alla industrier men eftersom dessa immateriella
tillgångar är internt upparbetade uppenbarar sig värdet av dessa tillgångar i
balansräkningen först vid en eventuell företagstransaktion. (Wyatt, 2008)
2.5
Risker med och kritik mot redovisning av immateriella tillgångar
Redan i början på 1990-talet uppdagades svårigheten att tillförlitligt redovisa för
immateriella resurser och sedan dess har intresset i ämnet stadigt ökat (OECD, 2012).
Immateriella tillgångars verkliga värde, liksom kostnaden för dessa, är svåra att pålitligt
fastställa, i synnerhet om värdet på dessa tillgångar är internt genererade. Detta eftersom
kostnaden för immateriella tillgångar kan vara spridda över många år: vid det tillfälle
15
kostnaden uppstod kan det ha varit svårt att veta om kostnaden kommer att generera
framtida inkomster. Exempelvis kommer kostnader för FoU i en del fall att leda till
aktivering av en immateriell tillgång som till exempel patent, varumärken eller
informationsteknologi. (Scott, 2009:249)
Det finns en inneboende risk med investeringar i alla typer av tillgångar eftersom
investeringens kostnad generellt baserar sig på förväntade framtida inkomster. Risken
som medförs av investeringar i immateriella tillgångar kan ändå anses vara större än
investeringar i materiella tillgångar. Medan materiella tillgångar tenderar vara
standardiserade med kontrollrättigheter, tenderar immateriella tillgångar vara
heterogena, ovissa och subjekt för långa perioder av utveckling utan kontrollrättigheter.
(Wyatt, 2008)
De ekonomiska egenskaperna hos immateriella tillgångar reflekterar en ovisshet på flera
fundamentala områden: däribland finns en inneboende utsatthet för förändringar i det
ekonomiska tillståndet, tillgångarna tenderar vara av icke-standardiserad och heterogen
natur, samt svårigheter att uppnå äganderätt. Kostnader som uppkommer från
immateriella tillgångar är därför mindre tillförlitliga än kostnader som uppkommer från
materiella tillgångar. Därmed är finansiell information som rör immateriella tillgångar
högst troligt relevant för värdering av företaget medan samma information mindre
troligt är tillförlitlig – särskilt i investeringens tidiga skede. (Wyatt, 2008)
Osäkerheten relaterade till investeringar i immateriella tillgångar håller ledningen och
investerare sysselsatta genom ständigt letande efter information som ska förbättra deras
förutseende och de beslut som fattas på basen av detta förutseende. Ledningen har en
central roll vid framtagandet av uppskattningar gällande framtiden, eftersom det är
ledningen som utformar och verkställer företagets affärsstrategi. Dessa uppskattningar
införlivar en rad förväntningar på investerares och konsumenters beteende. (Wyatt,
2008)
Redovisning av immateriella tillgångar är det ultimata testet för hurdan mätningsmetod
(measurement approach) ett företag antar (Scott, 2009:255). För att information ska
vara till nytta för beslutsfattande ska man som redovisare använda en metod där
rapporteringen korrekt införlivar och presenterar nuvarande värden i bokslut14.
Mätningsmetoden medför därmed ett ökat ansvar att tillhandahålla information till
investerare och övriga beslutsfattare, på vilken basis dessa kan förutspå företagets
14
Det engelska begreppet för detta är measurement approach to decision usefulness.
16
prestationer och värde. Intentionen med mätningsmetoden är att möjliggöra bättre
förutsägelse av framtida företagsprestationer genom tillhandahållande av relevant
information. (Scott, 2009:177-178)
Den
inneboende
flexibiliteten
i
IAS
36
(2004a)
gällande
prövning
av
nedskrivningsbehov för immateriella tillgångar utgör ett illustrerande problem att
fullgöra ansvaret som medförs av mätningsmetoden för beslutsnytta. Problemet ligger i
att företagsledningen via officiella rapporteringar kan informera sina intressenter om att
det inte existerar något nedskrivningsbehov för en viss tillgång, även om
bokföringsvärdet de facto inte motsvarar tillgångens ekonomiska värde. Detta eftersom
bokföringsvärdet bestäms på basen av ledningens uppskattning av framtida kassaflöden
som tillgången förväntas inbringa. Ledningen kan ha en optimistisk syn på detta som
baserar sig på en övertro på tillgångens ekonomiska förmåga. (Troberg, 2013:39-40)
Återkommande kritik har riktats mot testandet av nedskrivningsbehov för goodwill.
Kritiken gäller svårigheten i att kontrollera vad som kan inkluderas i det verkliga värdet
av köpt goodwill: även om det köpta goodwill har minskat i värde kan ny internt
genererad goodwill ha uppkommit för tillgången eller den kassagenererande enheten,
vilken sedan inkluderas. Internt genererad goodwill får inte aktiveras som en tillgång,
problemet ligger därmed i att kunna särskilja ”gammal” köpt goodwill från ”ny” internt
genererad goodwill. (Troberg, 2013:99)
2.6
Sammanfattning
Immateriella tillgångar ska initialt värderas till anskaffningsvärdet och därefter ska
anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden användas vid efterföljande
värderingstidpunkter. Internt genererade immateriella tillgångar, exempelvis goodwill,
ska generellt inte aktiveras. Immateriella tillgångar som uppkommer i samband med ett
företagsförvärv ska vid förvärvstidpunkten värderas till verkligt värde (IFRS 3, 2008).
Värderingar till verkligt värde omfattas av många antaganden och uppskattningar,
såsom fastställandet av det bästa användningsområdet ur marknadsaktörers perspektiv.
Vidare ska företag definiera huruvida nyttjandeperioden för en immateriell tillgång
antingen är begränsad eller obestämbar. Om tillgången har begränsad nyttjandeperiod
ska värdet på tillgången avskrivas årligen och om tillgången har en obestämd
nyttjandeperiod ska ett eventuellt nedskrivningsbehov för tillgången prövas. I slutet av
varje rapporteringsperiod ska företag bedöma om det finns någon indikation på att
tillgången har minskat i värde, det vill säga om värdet på tillgången i balansräkningen är
högre än tillgångens återvinningsvärde. Goodwill är en tillgång som representerar
17
framtida ekonomiska fördelar och kan uppkomma genom företagsförvärv eller genom
intern generering. Liksom för övriga immateriella tillgångar med obestämbar
nyttjandetid ska företag årligen bedöma om indikationer till värdeminskning av goodwill
finns.
Immateriella tillgångar ses mer och mer som en viktig kategori av investeringar för
många företag och för vissa utgör dessa tillgångar största delen av företagsvärdet. Inom
vissa industrier utgör immateriella tillgångar en särskilt viktig del för företags framgång,
till
exempel
för
företag
inom
datateknologiindustrin,
underhållnings-
och
medieindustrin, konsumentvaru- och –serviceindustrin samt läkemedelsindustrin.
Risken som medförs av investeringar i immateriella tillgångar beror på dess natur:
immateriella tillgångar tenderar vara heterogena, ovissa och subjekt för långa perioder
av utveckling utan kontrollrättigheter. Ledningen har en central roll vid framtagandet av
uppskattningar gällande framtiden för tillgångarna. (Wyatt, 2008) Mätningsmetoden
för beslutsnytta medför ett ökat ansvar för ledningen att tillhandahålla korrekt och
relevant information till investerare och övriga beslutsfattare (Scott, 2009:177-178). IAS
36 (2004a) sätter ledningens val av mätning på prov när nedskrivningsbehovet för
immateriella tillgångar ska testas: bokföringsvärdet bestäms på basen av ledningens
uppskattning av förväntade framtida kassaflöden. Detta värde kan påverkas av
ledningens optimism som baserar sig på en övertro på tillgångens ekonomiska förmåga.
Ledningens beteende behandlas närmare i följande kapitel.
18
3
INTFORMATIONSASYMMETRI OCH RESULTATSTYRNING
Målet med finansiell rapportering är att tillhandahålla finansiell information om det
rapporterande företaget som är användbar för investerare, långivare och andra
kreditgivare vid beslut om att ombesörja resurser till företaget (IASB, 2010; FASB,
2010). Redovisningsstandarder tillåter företags ledning att utöva viss handlingsfrihet
gällande bokslutsposter, så att bokslutsinformationen ska vara användbar. Ledningen
innehar den bästa tillgängliga informationen om företagets finansiella position och
prestation och är därmed bäst kvalificerad att uppgöra användbara bokslut. (Healy &
Wahlen, 1999)
Ledningen kan emellertid välja att utnyttja informationsasymmetrin mellan dem och
externa intressenter och engagera sig i opportunistisk resultatstyrning med syfte att
vilseleda bokslutsanvändare (Healy & Wahlen, 1999). I detta kapitel presenteras först
teori om den effektiva kapitalmarknaden, bokslutskvalitet och informationsasymmetri.
Därefter presenteras resultatstyrning närmare och begreppen optimism och
opportunism beskrivs i bokföringssammanhang.
3.1
Den effektiva kapitalmarknaden
Effektiviteten på kapitalmarknaden bestäms till största delen av lämpligheten i
informationskällan, till exempel i informationen som finns att hitta i företags finansiella
rapporter (Ball & Brown, 1968). Enligt Fama (1970) återspeglar aktiepriset all tillgänglig
information på marknaden om företag. Aktieprisen påverkas enligt Fama (1970) endast
då ny information blir tillgänglig eller när förändringar i diskonteringsräntan sker.
Informerade investerare agerar snabbt vid erhållande av ny information. Om de inte
agerar snabbt kommer någon annan investerare att agera och marknadsvärdet på
värdepappret i fråga kommer att justeras så att det reducerar eller eliminerar fördelen
med den nya informationen. När ett tillräckligt stort antal investerare agerar enligt det
som beskrivs ovan blir kapitalmarknaden effektiv. (Scott, 2009:100)
En effektiv kapitalmarknad är alltså en marknad där priset på värdepapper som handlas
på denna marknad alltid till fullo reflekterar all information som är publikt känd för
dessa värdepapper. Kapitalmarknaden är inte fullt effektiv på grund av avvikelser såsom
informationsasymmetri. Det anses inte försvarbart kostnadsmässigt att sträva efter en
fullt effektiv kapitalmarknad eftersom kostnaden att försöka utlämna perfekt
information skulle överstiga nyttan. (Scott, 2009:100, 195)
19
3.2
Bokslutskvalitet
Företag delger sig av information till allmänheten genom finansiella rapporter
innehållande bokslut, noter, verksamhetsberättelse och ledningens kommentarer samt
andra lagstadgade offentliga uppgifter. Utöver detta delger vissa företag frivilliga
uppgifter
via
framtidsprognoser,
interna
analytiska
sammanställningar,
pressmeddelanden, hemsidor och andra företagsrapporter. Information om bolag kan
också
delges
via
utomstående
mellanhänder,
till
exempel
finansanalytiker,
industriexperter eller ekonomiska tidskrifter vilka analyserar informationen från
bolagen och publicerar detta till intressenternas intresse. (Healy & Palepu, 2001)
Enligt IASBs Conceptual Framework (2010) är relevans och tillförlitlighet de kvalitativa
kännetecknen för att finansiell information som framkommer i finansiell rapportering
ska vara användbar. Användbarheten av finansiell information höjs genom att
informationen är jämförbar, verifierbar, läglig och förståelig (IASB, 2010). Kvaliteten
(tillförlitligheten) på företags resultat är ett annat mått på bokslutskvalitet. Ju högre
kvalitet på resultatet desto bättre information om företags finansiella prestation
tillhandahålls intressenterna. (Dechow, Ge, & Schrand, 2010)
3.3
Informationsasymmetri
Som redan nämndes i kapitel 3.2 publicerar företag finansiell information till
allmänhetens intresse genom lagstadgade och frivilliga rapporteringar (Healy & Palepu,
2001). Bokslut ger information som är relevant för investerare och graden av
effektiviteten på kapitalmarknaden utgörs av tillförlitligheten och kvaliteten på den
tillgängliga informationen (Ball & Brown, 1968). Informationsasymmetri uppstår när en
part har tillgång till mer information än en annan part. För att investerare ska kunna
fatta informerade beslut behöver de ha tillgång till relevant information om
investeringen; såsom resultat, bokfört värde och annan nödvändig bokslutsinformation.
(Scott, 2009)
I Gibbins, Richardson och Waterhouses (1990) undersökning antar forskarna att den
externa efterfrågan för publicerande av finansiell information härstammar från antingen
kapitalmarknaden eller produktmarknaden. I linje med detta argumenterar Healy et al
(2001) för att behovet för den finansiella rapporteringen och delgivningen uppstår i och
med att informationsasymmetri och principal-agentkonflikter råder mellan företagens
ledning och utomstående investerare.
20
Det kan finnas ekonomiska motiv bakom att både delge och dölja information för
intressenter. Å ena sidan vill ledningen skydda sin äganderättsinformation för att
utnyttja dess potentiella ekonomiska fördelar. Å andra sidan vill ledningen delge sig av
information för att öka värdet på företaget. (Gibbins, Richardson, & Waterhouse, 1990)
3.4
Resultatstyrning
Resultatstyrning (earnings management) innebär att ledningen väljer att använda
redovisningstekniker på ett sätt som påverkar utfallet av resultatet i önskad riktning.
Resultatstyrning kan förekomma genom att manipulera antingen resultatregleringar
eller kassaflöden inom en viss redovisningsperiod. Forskning gör därav åtskillnad på
resultatstyrning av redovisning, vilket huvudsakligen påverkar resultatregleringarna,
och resultatstyrning av verkliga aktiviteter, vilket huvudsakligen påverkar kassaflöden.
(Storå, 2013:16)
Resultatstyrning kan ses på ur två synvinklar: ur perspektivet av finansiell rapportering
samt ur ett kontraktperspektiv15. Ur det förstnämnda perspektivet kan ledningen med
hjälp av resultatstyrning sträva efter att möta analytikers resultatprognoser och därmed
undvika att ryktet skadas och en stark negativ reaktion på aktiepriset. Ur ett
kontraktperspektiv kan ledningen genom resultatstyrning försöka skydda företaget från
konsekvenser av oförutsedda händelser på grund av icke-kompletta kontrakt. (Scott,
2009:403)
Resultatstyrning kan utföras i syfte att uppnå resultatmål, vilket utgör starka incitament
för företagsledningen att utöva resultatstyrning. Resultatstyrning kan utövas i syfte att
styra resultatet ”uppåt” (upwards earnings management) för att överträffa resultatmål.
Tidigare forskning har upptäckt att de vanligaste resultatmålet ledningen tenderar vilja
överträffa är noll-resultat samt föregående års resultat. Resultatstyrning kan även utövas
”nedåt” (downwards earnings management) på olika sätt. Utjämnande resultatstyrning
(smoothing) innebär att ledningen, genom opportunistisk resultatreglering, väljer att till
exempel redovisa en inkomst på nästföljande redovisningsperiod om resultatet
innevarande period överträffar resultatmålet med stor marginal. Utjämnande
resultatstyrning utövas i syfte att undvika allt för stora variationer i det rapporterade
resultatet från år till år. Ett företag som uppvisar jämna resultat anses av investerare som
mindre riskfyllda att investera i. Vidare kan resultatstyrning utföras genom att ”ta ett
Kontraktteorin studerar hur individer och företag konstruerar och utvecklar
överenskommelser. Med kontrakt avses den linje mellan vad som förväntas hända och vad som
händer efter överenskommelsen mellan två parter.
15
21
bad” (big bath). Detta har upptäckts vara ett vanligt sätt att styra resultatet på när
resultatmål underträffats: ledningen tar tillfället i akt och gör opportunistiska
resultatregleringar så att kostnader som egentligen hör till nästa redovisningsperiod
redovisas på innevarande period. På detta sätt påverkar inte kostnaden resultatet
negativt under nästa redovisningsperiod. (Storå, 2013:19-23)
Till en viss grad kan resultatstyrning vara positiv genom att den information som
kommuniceras till företagets intressenter blir mer relevant. Handlingsfriheten vid val av
redovisningsprinciper bidrar till ett användbart informationsflöde från företag till
bokslutsanvändare, men vid för omfattande resultatstyrning kan informationen istället
minska användbarheten av informationen. (Storå, 2013; Scott, 2009:403)
3.5
Teorin om positiv redovisning
Bevis från psykologiska studier föreslår att individer ofta är självsäkra och därmed
överskattar precisionen i information de själva samlar in. En motreaktion till detta
beteende är en underreaktion till ny information som inte är egeninsamlad. Ett annat
individkaraktäristiskt
drag
som
härstammar
från
psykologiska
studier
är
representativitet: när en individ lägger för mycket vikt vid bevis som är i linje med
individens intryck av populationen från var beviset är hämtat. (Scott, 2009:179)
Applicerat på företagsledningen skulle detta innebära att en individ agerar självsäkert
och överreagerar vid de bevis individen hittar vid en egen eftersökning att ett eventuellt
investeringsobjekt är av högt värde. Vidare skulle samma ledare visa representativitet
genom att fästa sig för mycket vid dessa bevis långt efter att bevisen har hittats och
investeringsobjektets värde kanske inte längre återspeglar ledningens optimistiska
värdering.
Teorin om positiv redovisning (positive accounting theory) handlar om att försöka
förutspå hur
ledningen agerar
vid
situationer
då val
av
iakttagandet av
redovisningsprinciper sker. Denna teori hjälper till att öka förståelsen för de
underliggande faktorerna som ligger bakom ledningens beslut gällande olika
redovisningsfrågor. Teorin om positiv redovisning har synvinkeln att företag organiseras
enligt vad som för det specifika företaget är det mest effektiva samt att ledningen, liksom
investerare, är rationella. (Scott, 2009:284-285)
När ledningen erbjuds olika valmöjligheter öppnas tillfälle för opportunistiskt beteende
upp. Det innebär att av tillgängliga redovisningsprinciper kan, givet antagande om
opportunistiskt
beteende,
ledningen
välja
bland
de
olika
alternativen
av
22
redovisningsprinciper enligt vad som passar företagets ändamål bäst och därmed
minskar kapitalmarknadseffektiviteten. I och med att personerna i ledningen antas vara
rationella, väljer de redovisningsprinciper enligt vad som ligger i deras intresse. Därför
antas det i teorin om positiv redovisning att ledningen inte agerar enbart i syfte att
maximera företagets vinster, utan ledningen tar även i beaktande ifall det är till
hans/hennes egen nytta, i syfte att till exempel öka bonuschansen. (Scott, 2009 s. 285)
Inom den positiva redovisningsteorin diskuteras politisk kostnad (political cost). I teorin
om politisk kostnad lägger man fram hypotesen att företag tenderar vilja använda olika
redovisningsmetoder och procedurer för att visa ett lägre resultat så att företag inte ska
dra till sig uppmärksamhet från politiker. Man antar alltså att företag med höga vinster
har fler ögon på sig och är därmed mer bevakade. (Scott, 2009:288)
IASBs mål är att uppgöra högkvalitativa standarder som är internationellt gångbara
genom principbaserade standarder som undanröjer tillåtande bokföringsalternativ samt
krav på redovisningsmått som bättre reflekterar företags ekonomiska ställning och
prestation. Bokslutskvaliteten kan höjas om detta agerande av standardrättarna leder till
begränsning av ledningens opportunistiska handlingar gällande fastställande av
redovisningsbelopp, till exempel genom att manipulera resultatet. (Barth, Landsman, &
Lang, 2008)
Att begränsa ledningens handlingsfrihet som är relaterad till bokföringsalternativ kan å
andra sidan utesluta företags möjlighet att rapportera redovisningsmått som bättre
reflekterar
företags
ekonomiska
ställning
och
prestation.
Principbaserade
redovisningsstandarder kan även medföra fler tillfällen att manipulera resultatet och
därmed försämra bokslutskvaliteten. (Barth, Landsman, & Lang, 2008) Till exempel har
SFAS 142 (2001) och IAS 36 (2004a) fått kritik gällande handlingsfriheten som ges;
reglerna ger företagsledare för mycket flexibilitet att bedöma om nedskrivning av
goodwill ska göras. Uteblivna beskrivningar på vad som är specifika utlösare för
nedskrivning
av
goodwill
ger
företag
för
mycket
valmöjligheter
till
när
goodwillnedskrivningen ska ske i bokföringen. (Henning, Shaw, & Stock, 2004)
3.6
Sammanfattning
En effektiv kapitalmarknad innebär en marknad där all känd information om
värdepapperna som handlas på marknaden reflekteras i priset (Scott, 2009:100,195).
För att intressenter ska få denna information sammanställer företag bokslut, i vilka den
finansiella ställningen ska presenteras på ett relevant och tillförlitligt sätt (Healy &
23
Palepu, 2001; IASB, 2010). När ett företag innehar mer information än dess intressenter
upptstår informationsasymmetri, vilket hämmar marknadseffektiviteten (Gibbins,
Richardson & Waterhouse, 1990).
Resultatstyrning innebär att ledningen genom vissa val av redovisningsprinciper, eller
ageranden som påverkar resultatet, handlar på ett visst sätt för att uppnå ett specifikt
resultatmål (Scott, 2009:403, 427). Resultatstyrning kan utföras i syfte att uppnå
resultatmål och förekommer genom att manipulera antingen resultatregleringar eller
kassaflöden inom en viss redovisningsperiod. Resultatstyrning kan utövas i syfte att styra
resultatet ”uppåt” (upwards earnings management) för att överträffa resultatmål och
”nedåt” (downwards earnings management) genom utjämnande resultatstyrning
(smoothing), eller genom att ”ta ett bad” (big bath), det vill säga att man passar på att på
att bokföra vissa kostnader på ett år då man ändå skulle göra förlust. (Storå, 2013)
Teorin om positiv redovisning hänvisar till psykologiska teorier vad gäller ledningens
beteenden. Inom teorin om positiv redovisning föreslås att ledningen tenderar agera
självsäkert och representativt genom att ha en övertro på egeninsamlad information och
att företag organiseras enligt vad som är bäst för företaget. Tillfällen för opportunistiska
beteenden öppnar sig när ledningen erbjuds olika valmöjligheter och teorin om positiv
redovisning utgår ifrån att individer väljer de redovisningsprinciper som kan leda till
utfall enligt vad som ligger i deras intresse. (Scott, 2009) I teorin om politisk kostnad
antar man att företag med höga vinster har fler ögon på sig och är därmed mer bevakade.
Samtidigt som principbaserade redovisningsstandarder ger valmöjligheter så att företag
genom bokslut ska kunna kommunicera så relevant information som möjligt, innebär
dessa valmöjligheter att tillförlitligheten kan minska på grund av individkaraktäristiska
drag som påverkar beslutsfattandet.
24
4
TIDIGARE FORSKNING
Endast lite tidigare forskning har undersökt hur immateriella tillgångar påverkar
företags prestation och inga tidigare forskningar finns där intensiteten immateriella
tillgångars
samband
med
företags
avkastning
på
totalt
kapital
undersöks.
Värderelevansen av immateriella tillgångar har undersökts flitigt, likaså värderelevansen
av goodwillnedskrivningar. I detta kapitel presenteras resultat från tidigare studier av
immateriella tillgångar.
4.1
Immateriella tillgångar och värderelevans
Värderelevansstudier
testar
om
det
finns
ett
samband
mellan
företags
bokslutsinformation om immateriella tillgångar och dess aktiepris, eller andra
finansiella värdemått såsom marknadsvärdet av eget kapital, aktieavkastning eller
framtida vinster. Dessa tester förlitar sig på kapitalmarknadens effektivitet, det vill säga
att informerade investerare agerar snabbt vid erhållande av ny information. (Wyatt,
2008)
Motivet för Jennings, Robinson, Thompson och Duvall (1996) att undersöka
värderelevansen av goodwill baserade sig på att redovisning av goodwill var ett mycket
kontroversiellt ämne i Storbritannien och USA i början på 1990-talet. Forskarna
undersökte 259 amerikanska företags bokslut åren 1982-1988. Resultatet visade att det
fanns ett starkt positivt samband mellan aktiverad goodwill och marknadsvärden bland
sampelföretagen.
Forskarna
upptäckte
även
ett
negativt
samband
mellan
goodwillnedskrivningar och marknadsvärden. Dessa resultat indikerar att goodwill tas
emot positivt av kapitalmarknaden medan goodwillnedskrivningar tas emot negativt.
Även Oliveira, Rodrigues och Craig (2010) finner att immateriella tillgångar är
värderelevanta.
Undersökningen
bland
portugisiska
börslistade
bolags
bokslutsinformation åren 1998-2008 visade att goodwill och immateriella tillgångar var
högt signifikant värderelevanta och att relevansen ökade efter övergången till IFRS 2005.
Sahut, Boulerne och Teulon (2011) finner att identifierbara immateriella tillgångar ger
mer värderelevant information till investerare än oidentifierbara immateriella tillgångar
klassificerade som goodwill bland europeiska företag. Forskarna undersöker
informationsinnehållet av immateriella tillgångar rapporterade i enlighet med IAS/IFRS
jämfört med informationsinnehållet av immateriella tillgångar rapporterade i enlighet
med lokala redovisningsstandarder hos europeiska börslistade företag. Alla börslistade
bolag i EU övergick den 1 januari 2005 till att rapportera enligt IFRS. Forskarna
25
undersökte 1855 företag som under åren 2002-2004 rapporterade enligt lokala
redovisningsstandarder och under åren 2005-2007 enligt IAS/IFRS. Resultaten
indikerade
att
bokföringsvärdet
av
övriga
immateriella
tillgångar16
bland
sampelföretagen är högre under IAS/IFRS än under lokala redovisningsstandarder,
samt att övriga immateriella tillgångar värderade enligt IAS/IFRS har högre
informationsvärde vad gäller förklarande av aktiepriset och aktieavkastning. Resultaten
indikerar å andra sidan att aktiverad goodwill är mindre värderelevant under IAS/IFRS
än under lokala redovisningsstandarder.
4.2
Immateriella tillgångar och företagsprestation
Choi, Kwon och Lobo (2000) undersökte hur bokslutsvärdet av immateriella tillgångar
påverkar företags marknadsvärde av eget kapital17. Samplet bestod av företag som år
1995 hade tillgänglig data i Compustat18 och åren 1978-1994 undersöktes för dessa
företag. Genom en regressionsanalys indikerade resultaten att kapitalmarknaden gav ett
positivt mottagande av rapporterade immateriella tillgångar bland de 1024
observationerna som inkluderades i samplet.
Sahut, Boulerne och Teulon (2011) undersökte huruvida goodwill och övriga
immateriella poster värderade enligt IFRS hade ett positivt samband med högre
aktieavkastning bland europeiska publika bolag under åren 2002-2oo7. Forskarna finner
att det ökade bokföringsvärdet, som var en följd av övergången till IFRS, för övriga
immateriella tillgångar har ett informativt värde i hur avkastningar på kapitalmarknaden
kan förklaras. Europeiska investerare anser att identifierbara immateriella tillgångar
bidrar till bolagens värde. Å andra sidan anser samma investerare att information om
bokföringsvärdet för goodwill har minskat i relevans efter övergången till IFRS.
Sahut, Boulerne och Teulon (2011) fann i samma undersökning att europeiska bolag
omförde oidentifierbara immateriella tillgångar till goodwill i samband med övergången
till IFRS och att en omvärdering av goodwill och immateriella tillgångar gjordes i
enlighet med IFRS 3 och IAS 38. Detta stärker forskarnas hypotes att värdet på
europeiska bolags goodwill ökade i samband med övergången till IFRS i enlighet men
IAS 38 och IFRS 3, men att övergången inte har resulterat i någon signifikant förändring
av värdet bland de totala immateriella tillgångarna.
Totala immateriella tillgångar minus goodwill.
Marknadsvärdet av eget kapital beräknas genom att multiplicera företags nuvarande aktiepris
med antalet utestående aktier.
18 Databas där finansiell information från globala företag från hela världen finns samlad.
16
17
26
Owiredu, Oppong och Churchill (2014) undersökte huruvida intensiteten immateriella
tillgångar hos företag påverkar volatiliteten på aktiepriset. Forskarna testade
forskningsfrågan med hjälp av en OLS regression där resultatet visade att det finns en
negativ korrelation mellan intensiteten immateriella tillgångar och volatiliteten i
aktiepriset men fann inga statistiskt signifikanta samband. Forskarna använder
relationen immateriella tillgångar av totala tillgångar som representant för intensiteten
immateriella tillgångar. Forskarna studerar 40 ghanesiska företag under perioden 20012011. Sampelföretagen hör till industrierna tillverkning av vanliga mediciner,
tillverkning av matprodukter och drycker, IT samt tillverkning av vanliga metaller.
Riahi-Belkaoui (2003) undersöker hur intellektuellt kapital påverkar prestationen bland
81 amerikanska multinationella företag som finns med bland Forbes magazine’s19 lista
över de 100 mest internationella tillverkande- och serviceföretag under åren 1991-1996.
Prestationen beräknas genom nettoförädlingsvärdet20 dividerat med totala tillgångar.
Riahi-Belkaoui
(2003)
förutspår
att
hitta
ett
positivt
samband
mellan
nettoförädlingsvärdet och intellektuellt kapital, vilket kan bekräftas genom att
regressionsanalysen genererade positiva och signifikanta resultat.
Chen, Cheng och Hwang (2005) följer Rihai-Belkaoui (2003) och undersöker hur
intellektuellt kapital påverkar förädlingsvärdet i taiwanesiska börslistade bolag åren
1992-2002. I linje med Rihai-Belkaoui (2003) upptäcker Chen, Cheng och Hwang
(2005) ett positivt samband mellan intellektuellt kapital och förädlingsvärdet bland
samplet. Resultaten från dessa forskningar bidrar med information om att immateriella
tillgångar i allmänhet och intellektuellt kapital i synnerhet är värderelevant, men
efterlyser forskning där bredare finansiella mått; såsom avkastning på totalt kapital;
används som mått för företagsprestation.
4.3
Misslyckade företagsförvärv och goodwill
En av de mest komplexa och kontroversiella immateriella tillgångarna är goodwill.
Goodwill är den kostnaden som överstiger det verkliga värdet av ett förvärvat företag
efter att de förvärvade tillgångarna har värderats till dess verkliga värde. (Lhaopadchan,
2010) Förutom studier som undersöker värderelevansen av immateriella tillgångar har
Forbes är ett amerikanskt affärsmagasin välkänt för de listor över framgångsrika personer och
företag som årligen publiceras.
20 Den totala åstadkomna förmögenheten under aktuellt år, beräknat genom summan av
företagets inkomstskatt, lönekostnader, dividendutbetalningar, räntekostnader,
minoritetsägarandelar i dotterbolag och förändringen i balanserade vinstmedel.
19
27
tidigare forskning gjorts kring värderelevansen av nedskrivning av goodwill. Många av
dessa studier gjordes till följd av att redovisningsstandarderna SFAS 142 (2001) och
IFRS 3 (2008), vilka behandlar bokföring av goodwill och andra immateriella tillgångar,
ändrades i början av 2000-talet. I och med detta ändrades reglerna från att bolag måste
avskriva goodwill enligt plan till att bolag årligen måste testa det verkliga värdet på
goodwill och skriva ned värdet i balansräkningen om det överstiger verkligt värde.
Goodwill uppkommer endast via företagsförvärv och bokförs enligt förvärvsmetoden
(IFRS 3, 2008). Trots den initiala optimismen hos företagsledare visar sig många
företagsförvärv misslyckas finansiellt och frekvensen misslyckade förvärv är hög.
Optimismen hos ledningen i det förvärvande företaget ligger i en tro att lönsamheten och
marknadsandelarna ska öka tack vare förvärvet. Det uttalade syftet med alla
företagsförvärv och fusioner har beskrivits som ”två plus två är lika med fem”, vilket kan
anses vara en ohållbar ekvation på basen av den höga frekvensen misslyckade förvärv.
(Cartwright & Cooper, 1993).
Jones (2011) utvärderar i sin studie fördelarna med aktivering av immateriella tillgångar
ur ett konkursrisk- eller annat företagsmisslyckande-perspektiv. Forskaren finner tre
huvudresultat: misslyckade företag aktiverar immateriella tillgångar mer aggressivt än
lyckade företag; ledningens benägenhet att aktivera immateriella tillgångar har ett starkt
statistiskt samband med proxies för resultatmanipulering, särskilt bland misslyckade
företag; och slutligen finner Jones (2011) att frivillig aktivering av immateriella tillgångar
har stark förutspående kraft i en företagsmisslyckande-modell.
Objektivet i Hayn och Hughes (2006) studie var att undersöka huruvida investerare och
revisorer är kapabla att bedöma värdet på goodwill baserat på tillgänglig information om
företag där ett förvärv har skett under åren 1988-1998. Hayn och Hughes (2006) följer
den publicerade informationen om goodwill från dessa 1276 bolag fram till år 2004 för
att säkerställa att samplet representerar kraven i SFAS 142 (2001). Resultaten visade att
förmågan att förutspå goodwillnedskrivningar hos investerare och revisorer är
begränsad, huvudsakligen på grund av att företagens information om goodwill var
knappa och av låg informationskvalitet.
Olante (2013) följde Hayn och Hughes (2006) och undersökte 929 amerikanska företag
där förvärv hade förekommit under åren 1999-2007 och fann att nedskrivning av
goodwill kan förutspås och att nedskrivningar i många fall kan härledas till att ett
överpris har betalats vid företagsförvärvet. Li, Shroff, Venkataraman och Zhang (2011)
studerade 1584 företag som under US GAAP redovisade goodwillnedskrivningar under
28
åren 1996-2006 och upptäckte att både investerares och analytikers förväntningar på
företaget sjunker vid tillkännagivande om goodwillnedskrivning. Forskarna fann även
att goodwillnedskrivningar fungerar som indikator till sjunkande framtida resultat.
Den snabba konjunkturnedgången i samband med finanskrisen 2008 innebar stora
utmaningar för företag att bibehålla lönsamhet och likviditet. Finansiella rapporter
borde ha avspeglat den situation som företagen befann sig i efter krisen, men enligt
noteringar var så inte fallet. (Lindén, 2010) I Gauffin och Nilssons (2010; 2016)
rapporter om svenska börslistade företags förvärv under åren 1004-2014 redogjordes att
det både år 2008 och 2009 gjordes färre nedskrivningar än väntat efter finanskrisen
bland de svenska börsbolagen. De kraftigt sjunkande börsvärdena reflekterades inte i
företagens tillgångar. En förklaring till detta var att företagen till en början bedömde att
nedgången var tillfällig (Halling, 2010). Åren 2008-2010 uppgick nedskrivningarna av
goodwill till endast 1-2% av det totala goodwillbeloppet i svenska börsbolag. I rapporten
som gällde år 2010 konstaterade Gauffin et al. att fler företag kommer att få problem
med goodwill-posten eftersom det inte går att varje år öka goodwill (60-70 miljarder
SEK) genom förvärv och samtidigt endast göra marginella nedskrivningar (6-7 miljarder
SEK) på goodwill. I samma studie konstaterades också att goodwill och övriga
immateriella tillgångar blir allt viktigare i de svenska börsbolagen. (Gauffin & Nilsson,
2011)
Den viktigaste bestämmande faktorn för nedskrivning av goodwill är ledningens motiv
(Lhaopadchan, 2010). Resultaten i Xu, Anandarajan och Curatolas (2011) forskning
indikerar att sambandet mellan goodwillnedskrivningar och marknadens mottagande är
negativ, men det negativa mottagandet mildras ju bättre lönsamhet ett företag har i
övrigt. Den översta företagsledningen tenderar träda in och fatta beslut i svaga
situationer (Adams, Almeida & Ferreira, 2005). Graham, Harvey och Rajgopal (2005)
frågade över 400 företagsledare vilka faktorer som driver val som påverkar det
rapporterade resultatet. En stor del av de tillfrågade (78 %) erkände att de aktivt försöker
upprätthålla ett förutsägbart resultat genom att utjämnande resultatstyrning. Till
skillnad från materiella tillgångar, såsom fastigheter som kan värderas uppåt och nedåt
i enlighet med rådande marknadsvärde, kan inte goodwill värderas uppåt. Alla eventuella
nedskrivningar av goodwill är permanenta. Detta skapar motiv att tajma eller skjuta upp
nedskrivning av goodwill eftersom värdeminskningen påverkar resultatet i den aktuella
perioden. (Lhaopadchan, 2010)
29
Henning, Shaw och Stock (2004) utredde i sin studie kritiken mot att U.S. GAAP ger
användarna för mycket valmöjligheter gällande fastställande av belopp och tidpunkt för
goodwill-nedskrivningar. På basen av över 2000 amerikanska och brittiska
företagstransaktioner fann forskarna svaga bevis på att det förekommer resultatstyrning
i samband med goodwillnedskrivningar och omvärdering (revaluation) av immateriella
tillgångar bland de undersökta företagen. Resultaten i Henning, Shaw och Stocks (2004)
studie indikerade dock att amerikanska och brittiska företag tenderar att skjuta upp
goodwillnedskrivningar och tajma omvärderingar av immateriella tillgångar med syfte
att undvika reaktioner från aktieägare. Resultatet i Jarvas (2009) undersökning stöder
de svaga bevisen i Henning och Shaws (2004) undersökning då inga bevis hittades på att
företag på ett opportunistiskt sätt undviker att skriva ner goodwill. Storå (2013)
upptäckte å andra sidan indikationer på att bolag som tillämpar IFRS manipulerar
resultatet genom goodwillnedskrivningar.
Liksom Henning, Shaw och Stock (2004) fann även Ojala (2007b) och Jarva (2009) att
nedskrivning av goodwill inte är läglig: det förekommer en fördröjning på i genomsnitt
ett till två år innan företag skriver ner sina goodwilltillgångar. Lys och Vincent (1995)
menar att de karaktäristiska beteendena hos företagsledare i samband med
företagsförvärv är övertro och eskalerande engagemang och de hänvisar till tidigare
litteratur som föreslår att perioden just innan ett förvärv präglas av samma övertro och
eskalerande engagemang, vilket kan förklara fördröjningen av goodwillnedskrivningar
(Ojala, 2007b). Hayn och Hughes (2006) upptäckte liksom Ojala (2007b) att
goodwillnedskrivningar är fördröjda jämfört med den ekonomiska värdeminskningen.
Forskarna finner att fördröjningen är i genomsnitt tre till fyra år och för en tredjedel av
de undersökta företagen kunde fördröjningen vara upp till tio år.
4.4 Företagsstorlek och analytikers bevakning
Hall och Weiss (1967) testar William Baumols21 hypotes att ju större kapital ett företag
har, desto högre nettovinst och högre vinst per investerad dollar kommer företaget att
generera. Hall och Weiss (1967) testade hypotesen genom att göra en regressionsanalys
av hur företagsstorleken bland 341 företag listade på Fortune22 ”Directories of 500
Amerikansk nationalekonom 26.2.1922–4.5.2017, verksam vid New York University, Berkley
Center for Entrepreneurship and Innovation och Princeton University.
22 Fortune är ett multinationellt affärsmagasin, mest känt för att publicera Fortune 500-listan
där företag från hela världen rankas enligt högst omsättning.
21
30
Largest Industrial Corporations” åren 1956-1962 påverkade vinsten efter skatt.
Resultaten bekräftade hypotesen: större bolag tenderar att generera högre vinster.
Barth, Kasznik och McNichols (2001) har studerat sambandet mellan analytikers motiv
att följa företag och företags omfattning av immateriella tillgångar. Resultaten indikerar
att analytikers bevakning av företag är signifikant större hos företag med större FoU- och
marknadsföringskostnader. En av orsakerna till analytikers intresse för dessa företag är
att FoU- och marknadsföringskostnader kan vara ett proxy för att företagen har internt
genererade immateriella tillgångar vilka inte är inkluderade i balansräkningen.
Forskarna finner även att analytikers övervakande ökar i relation till företagsstorlek.
Elbannan (2013) följer Barth, Kasznik och McNichols (2001) och undersöker ifall
analytikers övervakning av egyptiska börslistade företag korrelerar med intensiteten
immateriella tillgångar. Resultaten är i linje med tidigare forskning och visar att
analytikers
övervakning
är
signifikant
associerad
med
företags
F0U-
och
marknadsföringskostnader.
4.5
Sammanfattning
Det råder konsensus bland forskare att bokslutsinformation om immateriella tillgångar
är värderelevanta (Sahut, Boulerne och Teulon, 2011; Xu, Anandarajan och Curatolas,
2011; Oliveira, Rodrigues och Craig, 2010). Tidigare forskning har undersökt hurdant
samband olika typer av immateriella tillgångar har med företagsprestation mätt med
olika mått. Resultaten är unisona: Sahut, Boulerne & Teulon, (2011); Chen, Cheng &
Hwang, (2005); Riahi-Belkaoui, (2003) och Choi, Kwon & Lobo (2000) finner alla ett
positivt samband mellan immateriella tillgångar och företagsprestation. Gemensam för
alla dessa studier är att prestationen har mätts på basen av marknadsvärden och inte på
basen av bokföringsvärden. Owiredu, Oppong och Churchill (2014) fann inga statistiskt
signifikanta bevis på att intensiteten immateriella tillgångar inverkar på volatiliteten på
aktiepriset, men upptäckte däremot en negativ korrelation mellan intensiteten
immateriella tillgångar och volatiliteten i aktiepriset (Owiredu, Oppong och Churchill,
2014). Detta belyser det existerande forskningsgapet gällande studier kring hur
immateriella tillgångar påverkar företagsprestation mätt bokslutsvärden.
Jones (2011) upptäckte att immateriella tillgångar aktiveras aggressivt bland
misslyckade företag. Trots den initiala optimismen hos företagsledare visar sig många
företagsförvärv misslyckas finansiellt och frekvensen misslyckade förvärv är hög.
Optimismen hos ledningen i det förvärvande företaget ligger i en tro att lönsamheten och
31
marknadsandelarna ska öka tack vare förvärvet. (Cartwright & Cooper, 1993). Bland
annat Hayn och Hughes (2006) och Li et al. (2011) finner bevis på att proxies för att
överpris har betalats kan förklara efterföljande goodwillnedskrivningar. Ojala (2007b);
Hayn och Hughes (2006) samt Henning, Shaw och Stock (2004) upptäckte att
goodwillnedskrivningar inte är lägliga utan görs med en fördröjning på ett till fyra år,
och i vissa fall upp till 10 år. Den initiala optimismen och ledarnas övertro på ett
företagsförvärv kan förklara denna fördröjning (Ojala, 2007b; Lys & Vincent, 1995),
likaså kan en orsak till fördröjningen vara att goodwillnedskrivningarna är permanenta
vilket skapar motiv att tajma eller skjuta upp nedskrivningen (Lhaopadchan, 2010). Det
finns
blandade
resultat
gällande
om
resultatmanipulering
sker
genom
goodwillnedskrivningar; varken Jarva (2009) eller Henning och Shaw (2004) upptäckte
att företag på ett opportunistiskt sätt undviker att skriva ner goodwill medan Storå
(2013) upptäckte indikationer på att bolag som tillämpar IFRS manipulerar resultatet
genom goodwillnedskrivningar.
Slutligen bevisar resultaten från Hall och Weiss studie att större bolag tenderar att
generera högre vinster. Elbannan (2013) och Barth, Kasznik och McNichols (2001) har
studerat huruvida analytiker med ökat inntresse följer företag med mycket immateriella
tillgångar och upptäckte att analytikers övervakning är signifikant associerad med
företags immateriella tillgångar.
32
5
FORSKNINGSUPPGIFT OCH METODIK
I detta kapitel presenteras forskningsuppgiften och hypoteserna som denna avhandling
avser testa. Här presenteras även metoden för datainsamling, modellen som används för
att utföra forskningsuppgiften och definition av variabler som ingår i modellen.
5.1
Forskningsuppgift
Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan intensiteten immateriella
tillgångar och avkastning på totalt kapital bland nordiska företag. Undersökningen är
genomförd med hjälp av kvantitativ metod genom att göra en regressionsanalys av
bokslut sin formation från 542 nordiska börslistade bolag. Mera specifikt undersöks ifall
företagens andel immateriella tillgångar av totala tillgångar har ett samband med
sjunkande avkastning på totalt kapital.
Endast lite tidigare forskning har undersökt hur immateriella tillgångar påverkar
företags prestation. Tidigare resultat indikerar att immateriella tillgångar har ett positivt
samband med högre aktieavkastning (Sahut, Boulerne & Teulon, 2011; Choi, Kwon &
Lobo 2000) och att intellektuellt kapital har ett positivt samband med företags
nettoförädlingsvärden (Chen, Cheng & Hwang, 2005; Riahi-Belkaoui, 2003).
Owiredu, Oppong och Churchill (2014) undersökte om intensiteten immateriella
tillgångar påverkar volatiliteten på aktiepriset bland ghanesiska företag, men fann inget
statistiskt signifikant samband för detta. Forskarna upptäckte däremot en negativ
korrelation mellan intensiteten immateriella tillgångar och volatiliteten i aktiepriset
(Owiredu, Oppong och Churchill, 2014). Denna studie kompletterar tidigare forskning
genom bidra med ytterligare kunskap om hur intensiteten immateriella tillgångar
påverkar företags prestation.
I denna avhandling mäts prestationen på basen av avkastning på totalt kapital i linje med
Adams, Almeida och Ferreira (2005) som undersökte hur VDs förmåga att påverka
beslut inverkar på företags avkastning på totalt kapital. Denna avhandling följer även
Riahi-Belkaouis (2003) förslag på fortsatt forskning där bredare finansiella mått; såsom
avkastning på totalt kapital; efterlystes att används som mått på finansiell prestation vid
framtida undersökningar av sambandet mellan intellektuellt kapital och prestation.
Även Wyatt (2008:245) efterlyste i sin artikel, där tidigare forskning kring värderelevans
av immateriella tillgångar sammanfattades, fortsatt forskning kring hur goodwill
påverkar företags prestation mätt på annat sätt än aktiepriset. I linje med Owiredu,
33
Oppong och Churchill (2014), Sahut, Boulerne & Teulon (2011) och Barth, Kasznik och
McNichols (2001) beräknas intensiteten immateriella tillgångar genom att dividera
bokföringsvärdet av immateriella tillgångar (inklusive goodwill) med bokföringsvärdet
av totala tillgångar.
Undersökningen i denna avhandling är avgränsad till Norden. Till de nordiska länderna
räknas Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Länderna har valts dels för att de
nordiska länderna har liknande institutionell bakgrund och är därmed jämförbara, dels
för att det finns ett forskningsgap gällande immateriella tillgångars påverkan på
prestationen bland företag på den nordiska marknaden.
5.2
Hypoteser
Först kommer ett test att utföras för att undersöka sambandet mellan intensiteten
immateriella tillgångar och avkastningen bland nordiska börslistade bolag. Genom att
testa detta fås information om hur sambandet ser ut på en helhetsnivå bland bolag med
immateriella tillgångar. Detta test besvarar forskningsfrågan
avspeglar sig riskerna relaterade till den subjektiva värderingen av immateriella tillgångar i
företags resultat?
Förhandsantagandet är att sambandet mellan intensiteten immateriella tillgångar och
avkastning på totalt kapital är negativ. Detta eftersom värdering av immateriella
tillgångar innebär en risk i och med att värderingen ofta är subjektiv (Watts, 2003) och
tillgångens natur ofta är oviss (Wyatt, 2008). Enligt IAS 38 ska en immateriell tillgång
aktiveras om det är sannolikt att tillgången ger upphov till framtida ekonomiska fördelar,
såsom omsättning eller minskade framtida kostnader. Denna sannolikhet ska basera sig
på rimliga antaganden som representerar ledningens bästa uppskattning av den
uppsättning ekonomiska förutsättningar som kommer att existera under tillgångens
livslängd. Bland annat Wyatt (2008) och Powell (2003) menar att subjektiviteten i
samband med värdering av immateriella tillgångar innebär en stor risk. Enligt IAS 38
ska värdet på immateriella tillgångar med obestämd nyttjandeperiod årligen testas.
Nedskrivning av goodwill görs med en fördröjning på 1-2 år enligt resultat från Ojalas
(2007a) undersökning. Sammanfattningsvis är det troligt att finansiell information som
rör immateriella tillgångar inte är tillförlitlig (Wyatt, 2008), därför finns det skäl att
undersöka sambandet mellan intensiteten immateriella tillgångar och avkastning på
totalt kapital.
34
Utgående från ovanstående resonemang utvecklas hypotesen att det finns en risk att
bolag med stor andel immateriella tillgångar av totala tillgångar har sämre avkastning.
Därför har följande hypotes utformats:
H1: Intensiteten immateriella tillgångar har ett negativt samband med avkastningen
på totalt kapital bland nordiska börslistade bolag
Hypotesen om politisk kostnad föreslår att företag som genererar höga resultat drar
större politisk uppmärksamhet till sig och är därmed högre bevakade (Scott, 2009:288).
Hall och Weiss (1967) föreslår i sin studie att stora företag oftast har alla förutsättningar
att generera bättre resultat än mindre företag och resultatet från deras studie bekräftar
påståendet och bevisar att större företag tenderar att generera högre vinster. Resultaten
presenterade i Barth, Kasznik och McNichols (2001) och Elbannans (2013) studier
indikerar att bolag med mycket immateriella tillgångar är högre bevakade av analytiker.
Det är därför intressant att försöka besvara forskningsfrågan:
har företagsstorleken en inverkan på avkastningen på totalt kapital med beaktande av
intensiteten immateriella tillgångar?
Hypotesen om politisk kostnad tillsammans med resultat från undersökningar utförda
av Hall och Weiss (1967), samt Elbannan (2013) utgör basen för resonemanget att större
företag med hög intensitet immateriella tillgångar är extra utsatta för hög bevakning.
Detta resonemang formar följaktligen den andra hypotesen i denna avhandling:
H2: Företagsstorleken har en positiv effekt på intensiteten immateriella tillgångars
inverkan på avkastningen bland nordiska börslistade bolag
5.3
Dataurval och sampel
Samplet i denna avhandling inkluderar företagsdata från de nordiska länderna från åren
2009-2015. Det totala samplet består av 3794 observationer från börlistade företag i de
nordiska länderna. Data som behövs för att kunna genomföra undersökningen är
finansiell information. Börsnoterade företags finansiella information framgår ur de
offentliga boksluten. Sekundärdata (data som ursprungligen har framställts för ett annat
syfte än den undersökningen data används i) har samlats in med hjälp av Bureau van
Dijk-databasen Orbis.
I denna studie är undersökningen avgränsad till nordiska bolag. Vid val av tidpunkt för
undersökningens start har den finansiella krisen 2008 tagits i beaktande. Det är
intressant att undersöka åren efter finanskrisen eftersom det kan vara svårt att bibehålla
35
värdet på övervärderade tillgångar i lågkonjunktur (Lindén, 2010). Ojalas (2007b)
undersökning visar att det förekommer en fördröjning på 1-2 år mellan tidpunkten då
det ekonomiska värdet i goodwill sjunker och tidpunkten då bolag de facto skriver ner
tillgången i bokföringen, därför undersöks i denna avhandling åren 2009-2015.
Insamlad data har behandlats i Excel för framställning av de variabler som behövs för att
genomföra undersökningen. För att säkerställa att databasens material överensstämmer
med uppgifterna i respektive bolags officiella bokslut har ett antal stickprov gjorts där
siffror jämförs källor emellan.
Det ursprungliga samplet bestod av 8071 observationer där alla nordiska börslistade
bolag inkluderades, vilka hade en observation från ett enstaka av undersökningsåren
2009-2015. I linje med Sahut, Boulerne och Teulon (2011) har endast information från
nordiska bolag som utan avbrott har publicerat konsoliderad bokslutsinformation under
åren 2009-2015 samlats in, därmed är datasamplet balanserad paneldata. Efter att ha
avgränsat samplet till sådana företag som har observationer under alla undersökningsår
reducerades samplet till 4158 observationer. För att öka enhetligheten bland samplet har
banker, finansieringsbolag och försäkringsbolag (bolag vars första nummer i SIC-koden
är 6) samt statliga bolag (bolag vars första nummer i SIC-koden är 9) uteslutits. US SIC
(Standard Industrial Classification) är den amerikanska industriklassificeringen.
Därmed ökar enligheten eftersom regelverket för dessa bolag avviker jämfört med
industriella bolag. Ett sampelföretag uppvisade extremvärden för skuldsättningsgraden
under två undersökningsår, därmed utesluts detta bolag helt ur undersökningen för att
undvika snedvridna resultat på grund av detta. Det slutgiltiga samplet har därmed
reducerats till 3794 observationer från 542 bolag under 7 år. Datainsamlingsprocessen
beskrivs här nedanför i tabell 1.
Tabell 1
Samplets urvalsprocess
Urvalsprocess
Antal
kvarstående
observationer
Ursprungligt urval - nordiska publikt noterade bolag
Totala tillgångar observerade för alla år
Banker och finansiella institutioner, försäkringsbolag samt statliga bolag exkluderade
Ett sampelbolag där extremvärden förekom exkluderat
8071
4158
3801
3794
Sampel
3794
Av länderna i samplet står Sverige för ca hälften av observationerna (47,97 %) medan
Island står för endast 1,29 % av observationerna. Finland, Danmark och Norge står alla
36
för ungefär lika stor andel av observationerna: 17,16 %, 16,61 % respektive 16,97 %.
Samplets fördelning över de nordiska länderna beskrivs i Tabell 2.
Tabell 2
Observationer per land
Land
Finland
Danmark
Island
Norge
Sverige
N
Procent
93
90
7
92
260
17,16 %
16,61 %
1,29 %
16,97 %
47,97 %
542
100,00 %
De 542 bolagen som utgör observationerna har i tabell 3 grupperats enligt industri på
basen
av
vilken
US
SIC-kod
bolagen
har
registrerats
som.
Bolag
inom
produktionsindustrin representerar lite mer än halva samplet (50,74 %), bolag inom
serviceindustrin
samt
transport-,
kommunikation-,
elektricitet,
gas-
och
sanitetstjänsteindustrin representerar ca en tredjedel av samplet (21,03 % respektive
10,89 %). Jordbruk-, skogsbruk- och fiskeindustrin är den industri som representeras
svagast i samplet (1,66 %) och näst svagast representeras detaljhandelsindustrin (2,21
%).
Tabell 3
5.4
Observationer per industri
US SIC-kod
Industri
0100-0999
1000-1499
1500-1799
2000-3999
4000-4999
5000-5199
5200-5999
7000-8999
Jordbruk, skogsbruk och fiske
Gruvdrift
Byggindustri
Produktion
Transport, kommunikation, elektricitet, gas- och sanitetstjänster
Partihandel
Detaljhandel
Service
N
Procent
9
35
16
275
59
22
12
114
1,66 %
6,46 %
2,95 %
50,74 %
10,89 %
4,06 %
2,21 %
21,03 %
542
100,00 %
Företagsprestation
Informationsasymmetrin mellan ett företags ledning och dess intressenter skapar ett
behov för ett internt genererat mått som vid slutet av en rapporteringsperiod berättar
hur företaget har presterat. Ett företags framgång bestäms ytterst av dess förmåga att
generera mer inbetalningar än utbetalningar. Således skulle realiserade kassaflöden
37
kunna vara ett bra prestationsmått, men med slutet på en rapporteringsperiod i åtanke
är det realiserade kassaflödet inte alltid informativt på grund av timing- och
matchningsproblematik. För att lindra denna problematik tillåter bokföringsstandarder
resultatregleringar, därför fungerar företagets resultat som ett bättre summerande mått
för prestationen. Resultatet är även användbart för att mäta resultatutvecklingen hos
företag med lång livscykel. (Dechow, 1994)
Dechow (1994) använder i sin undersökning aktiepriset för att jämföra huruvida
realiserat kassaflöde eller resultatet bäst kan mäta hur ett företag presterar. Forskaren
använder aktiepriset som måttstock eftersom det anses innesluta både realiserade
kassaflöden och resultat som berör företagets prestation. Resultatet av undersökningen
visar att företags resultat har ett starkare samband med aktiepriset än realiserat
kassaflöde. Resultatregleringsprocessen är resultatet av en trade-off mellan relevans och
trovärdighet
vilket
betyder
att
även
resultatet
lider
av
viss
timing-
och
matchningsproblematik över korta tidsperioder, men ändå till en mildare grad än
problematiken med realiserade kassaflöden. (Dechow, 1994)
Ett företags framgång bestäms ytterst av dess förmåga att generera mer inbetalningar än
utbetalningar (Dechow, 1994). Ur investerares synvinkel reflekteras kapitalmarknadens
förväntningar på framtida förväntade kassaflöden relaterade till företagets investeringar
i
aktiepriset.
Investerares
förväntningar
har
formulerats
från
olika
informationsuppsättningar. Dessa uppsättningar kan aldrig vara fullständiga eftersom
framtiden är oviss, därmed är all tillgänglig information de facto ofullkomlig. (Wyatt,
2008)
I denna avhandling mäts företags prestation på basen av bokföringsvärden. Att ett
företag uppvisar ett stort positivt resultat innebär nödvändigtvis inte att lönsamheten i
företaget är bra. Resultatet är ett absolut tal för utfallet av ett företags prestation, medan
lönsamheten beräknas som ett relationstal. (Ax, Johansson & Kullvén, 2009)
Omsättning är ett annat mått för lönsamhet. Omsättningen berättar hur mycket intäkter
företagets tillgångar genererar. (Palepu, Healy & Peek, 2013:97)
Målet med finansiell analys är att göra en bedömning av företags prestation i kontexten
av uttalade mål och strategier. Analys med hjälp av relationstal innebär en bedömning
av hur vissa poster i ett företags bokslut står sig i relation till varandra. Ett sätt att
bedöma lönsamheten är att sätta i relation hur mycket vinst ett företag kan generera för
varje monetär enhet investerad i tillgångar, det vill säga avkastning på totalt kapital
(return on assets). I linje med Adams, Almeida och Ferreira (2005) används avkastning
38
på totalt kapital som prestationsmått i denna undersökning. Formeln för avkastning på
totalt kapital är: (Palepu, Healy & Peek, 2013:181, 185)
𝐴𝑣𝑘𝑎𝑠𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔 𝑝å 𝑡𝑜𝑡𝑎𝑙𝑡 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙 =
𝑁𝑒𝑡𝑡𝑜𝑟𝑒𝑠𝑢𝑙𝑡𝑎𝑡
𝑇𝑜𝑡𝑎𝑙𝑎 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑎𝑟
Skuldsättningsgraden är ett mått som beskriver ett företags finansiella risk.
Skuldsättningsgraden går att mäta på olika sätt. I denna avhandling mäts
skuldsättningsgraden genom totala skulder dividerat med totala tillgångar och berättar
därmed hur stor andel av företagets tillgångar som har finansierats med främmande
kapital, således kan den finansiella risken hos företag bedömas: ju högre
skuldsättningsgrad desto större finansiell risk. Formeln för skuldsättningsgraden som
används i denna avhandling är: (Ax, Johansson & Kullvén, 2009)
𝑆𝑘𝑢𝑙𝑑𝑠ä𝑡𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠𝑔𝑟𝑎𝑑 =
5.5
𝑇𝑜𝑡𝑎𝑙𝑡 𝑓𝑟ä𝑚𝑚𝑎𝑛𝑑𝑒 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙
𝑇𝑜𝑡𝑎𝑙𝑎 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑎𝑟
Regressionsmodellen
I detta stycke presenteras regressionsmodellen som denna avhandlings kvantitativa del
grundar sig på. Ingen har tidigare undersökt sambandet mellan intensiteten
immateriella tillgångar och avkastning på totalt kapital, därmed har modellen utformats
i linje med den modell som har använts i olika värderelevansstudier Wyatt (2008):
(𝐴) 𝐹𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙 𝑝𝑟𝑒𝑠𝑡𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛 = 𝛽0 + 𝛽1 𝑋 + 𝛽2 𝐼𝑛𝑓𝑜𝑟𝑚𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛 𝑎𝑣 𝑖𝑛𝑡𝑟𝑒𝑠𝑠𝑒 + 𝜀𝑖𝑡
Metodologin följer tidigare forskning enligt ett antal liknande undersökningar som
gjorts. Den beroende variabeln som representerar 𝐹𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙 𝑝𝑟𝑒𝑠𝑡𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛 i modell A följer
Adams, Almeida & Ferreira (2005) som undersökte hur VDs med mycket makt
påverkade företags avkastning på totalt kapital, samt Wyatt (2008) och Rihai-Belkaoui
(2003) som efterlyste forskning där man undersöker immateriella tillgångars samband
med bredare prestationsmått, så som avkastning på totalt kapital.
Den huvudsakliga förklarande variabeln som representerar 𝛽1 𝑋 i modell A är
intensiteten immateriella tillgångar. Intensiteten beräknas genom att dividera
sampelföretagens immateriella tillgångar med dess totala tillgångar i enlighet med
Owiredu, Oppong och Churchill (2014), Sahut, Boulerne & Teulon (2011) och Barth,
Kasznik
och
McNichols
(2001).
Kontrollvariablerna
𝛽2 𝐼𝑛𝑓𝑜𝑟𝑚𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛 𝑎𝑣 𝑖𝑛𝑡𝑟𝑒𝑠𝑠𝑒 presenteras i nästa stycke.
som
representerar
39
5.5.1 Definition av variabler
I detta stycke presenteras de två regressionsmodellerna som har använts i
undersökningen för att testa H1. Variablerna som används för undersökningen delas in
i en beroende variabel, en oberoende variabel och flera kontrollvariabler. Variablerna
vägs mot totala tillgångar för att minska eventuella problem med heteroskedasticitet,
(Koop, 2008:124-127). Informationen som formulerar variablerna har samlats in med
hjälp av Bureau van Dijk databasen Orbis.
Med hjälp av en regressionsanalys undersöks sambandet mellan intensiteten
immateriella tillgångar och avkastningen för sampelbolagen under de år som
undersökningen omfattar.
Uppbyggnaden av modellen som utformas i denna avhandling är:
(1) 𝐴𝑉𝐾𝑖𝑡 = 𝛼 + 𝛽1 𝐼𝑀𝑀𝑇𝑇𝑖𝑡 + 𝛽2 𝑆𝐾𝑈𝐿𝐷𝑖𝑡 + 𝛽3 𝑆𝑇𝑂𝑅𝐿𝑖𝑡 + 𝜀𝑖𝑡
Där
𝐴𝑉𝐾𝑖𝑡 = avkastning på totalt kapital för bolag i år t
𝐼𝑀𝑀𝑇𝑇𝑖𝑡 = immateriella tillgångar dividerat med totala tillgångar x 100 för bolag i år t
𝑆𝐾𝑈𝐿𝐷𝑖𝑡 = totala skulder dividerat med totala tillgångar x 100 för bolag i år t
𝑆𝑇𝑂𝑅𝐿𝑖𝑡 = den naturliga logaritmen av totala tillgångar i t. euro för bolag i år t
𝜀𝑖𝑡 = annan relevant information för bolag i år t
Den beroende variabeln i regressionsmodellen är avkastning på totalt kapital (AVK)
vilken presenterades ovanför i kapitel 5.5. AVK har kalkylerats genom att dividera
respektive sampelbolags resultat efter skatt med de totala tillgångarna för varje
undersökningsår.
Den
huvudsakliga
förklarande
(oberoende)
variabeln
i
regressionsmodellen är intensiteten av immateriella tillgångar (IMMTT), vilken
presenterades i kapitel 5.5, och har kalkylerats genom att dividera respektive
sampelbolags immateriella tillgångar (goodwill och övriga immateriella tillgångar) med
de totala tillgångarna för varje undersökningsår. För att enklare kunna tolka resultaten
har differensen multiplicerats med 100.
För att kontrollera att resultatet av regressionsanalysen inte samtidigt förklaras av andra
aspekter än intensiteten immateriella tillgångar har två kontrollvariabler använts:
skuldsättningsgrad (SKULD) och företagsstorlek (STORL). SKULD har kalkylerats
40
genom att dividera bolagens totala skulder med de totala tillgångarna. STORL har
kalkylerats genom att ta den naturliga logaritmen av de totala tillgångarna i tusen euro i
enlighet med Hall & Weiss (1967).
För
att
kontrollera
för
eventuella
industrispecifika
effekter
har
sju
industridummyvariabler inkluderats. Vardera dummyvariabel representerar en av
industrierna enligt US SIC indelningen och den SIC-kod sampelföretagen har
registrerats som. Följande industrier är representerade av varsin dummyvariabel:
jordbruk, skogsbruk och fiske; gruvdrift; byggindustri; transport, kommunikation,
elektricitet, gas- och sanitetstjänster; partihandel; detaljhandel; samt service.
Dummyvariabeln antar värdet 1 om bolag i år t tillhör den industrin som
dummyvariabeln representerar och 0 om inte.
Modellen utvecklas enligt följande efter att dummyvariablerna för industritillhörighet
har tillagts:
(2) 𝐴𝑉𝐾𝑖𝑡 = 𝛼 + 𝛽1 𝐼𝑀𝑀𝑇𝑇𝑖𝑡 + 𝛽2 𝑆𝐾𝑈𝐿𝐷𝑖𝑡 + 𝛽3 𝑆𝑇𝑂𝑅𝐿𝑖𝑡 + 𝛽4 𝐽𝑂𝑅𝐷𝑖𝑡 + 𝛽5 𝐺𝑅𝑈𝑉𝑖𝑡 +
𝛽6 𝐵𝑌𝐺𝐺𝑖𝑡 + 𝛽7 𝑇𝑅𝐴𝑁𝑆𝑖𝑡 + 𝛽8 𝑃𝐴𝑅𝑇𝐼𝑖𝑡 + 𝛽9 𝐷𝐸𝑇𝐴𝐿𝐽𝑖𝑡 + 𝛽10 𝑆𝐸𝑅𝑉𝑖𝑡 + 𝜀𝑖𝑡
Där
𝐽𝑂𝑅𝐷𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör jordbruksindustrin och 0 om inte
𝐺𝑅𝑈𝑉𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör gruvindustrin och 0 om inte
𝐵𝑌𝐺𝐺𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör byggindustrin och 0 om inte
𝑇𝑅𝐴𝑁𝑆𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör transportindustrin och 0 om inte
𝑃𝐴𝑅𝑇𝐼𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör partihandel och 0 om inte
𝐷𝐸𝑇𝐴𝐿𝐽𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör detaljhandel och 0 om inte
𝑆𝐸𝑅𝑉𝑖𝑡 = dummyvariabel, antar värde 1 om bolaget tillhör serviceindustrin och 0 om inte
5.5.2 Interaktionsvariabel
I detta stycke presenteras den regressionsmodell som har använts i undersökningen för
att testa H2. För att testa H2 är det lämpligt att lägga till en interaktionsvariabel som
består av produkten av IMMTT och STORL. En interaktionsvariabel är en variabel som
vanligtvis är konstruerad genom produkten av två variabler i originalmodellen. I
explorativa undersökningar är tillämpning av interaktionsvariabler vanlig eftersom
41
tillägget av en interaktionsvariabel i regressionsmodellen kan öka förståelsen för
relationen mellan variablerna i modellen. (Koop, 2008)
Efter tillägget av interaktionsvariabeln IMMTT_STORL utvecklas följande modell:
(3) 𝐴𝑉𝐾𝑖𝑡 = 𝛼 + 𝛽1 𝐼𝑀𝑀𝑇𝑇𝑖𝑡 + 𝛽2 𝑆𝐾𝑈𝐿𝐷𝑖𝑡 + 𝛽3 𝑆𝑇𝑂𝑅𝐿𝑖𝑡 + 𝛽4 𝐼𝑀𝑀𝑇𝑇_𝑆𝑇𝑂𝑅𝐿𝑖𝑡 +
𝛽5 𝐽𝑂𝑅𝐷𝑖𝑡 + 𝛽6 𝐺𝑅𝑈𝑉𝑖𝑡 + 𝛽7 𝐵𝑌𝐺𝐺𝑖𝑡 + 𝛽8 𝑇𝑅𝐴𝑁𝑆𝑖𝑡 + 𝛽9 𝑃𝐴𝑅𝑇𝐼𝑖𝑡 + 𝛽10 𝐷𝐸𝑇𝐴𝐿𝐽𝑖𝑡 +
𝛽11 𝑆𝐸𝑅𝑉𝑖𝑡 + 𝜀𝑖𝑡
Där
𝐼𝑀𝑀𝑇𝑇_𝑆𝑇𝑂𝑅𝐿𝑖𝑡 = IMMTT multiplicerat med STORL för bolag i år t
Om interaktionsvariabeln visar signifikans är det en indikation på att effekten av en
förutspående variabel23 på responsvariabeln24 är annorlunda vid olika värden för den
andra förutspående variabeln25. Interaktionsvariabeln berättar om andelen immateriella
tillgångars påverkan på företagsprestation är annorlunda beroende på företagsstorleken.
I detta fall IMMTT.
I detta fall graden av IMMTTs påverkan på AVK.
25 I detta fall STORL.
23
24
42
6
RESULTAT
I detta kapitel presenteras resultaten från de statistiska testen som har gjorts med
variablerna och regressionsmodellen som presenterades i kapitel 5. Först redovisas
deskriptiv statistik över datasamplet, därefter presenteras och summeras resultaten.
6.1
Deskriptiv statistik
Den deskriptiva statistiken över de insamlade observationerna presenteras i tabell 4.
Medeltalet,
medianen,
standardavvikelsen,
variansen,
minimi-,
maximi-,
och
kvartilvärdena presenteras för variablerna som har använts i regressionsmodellen.
Skevhet och kurtosis beskriver fördelningen av variablerna i förhållande till medeltalet:
normalfördelade observationer antar värdet i båda fallen. En positiv skevhet betyder att
medeltalet för variabeln är högre än medianen och en negativ skevhet betyder att
medeltalet är lägre än medianen. Positiv kurtosis beskriver en distribution med tjocka
”svansar” och en smal, hög topp i mitten medan negativ kurtosis beskriver smala eller
obefintliga ”svansar” och en bred, låg topp. (källa)
Tabell 4
N
Medeltal
Median
Std. avvikelse
Varians
Skevhet
Kurtosis
Minimum
Maximum
P25
P50
P75
Deskriptiv statistik
AVK
IMMTT
SKULD
STORL
IMMTT_STORL
3794
-1,242
2,699
18,689
349,289
-1,908
6,423
-99,286
84,089
-3,497
2,699
7,228
3794
22,208
16,623
20,962
439,391
0,886
-0,022
0,000
97,169
3,788
16,623
35,712
3794
52,746
53,905
24,887
619,357
3,635
54,806
0,077
547,027
38,467
53,905
65,313
3794
11,753
11,695
2,383
5,680
0,004
-0,296
3,332
18,510
10,152
11,695
13,478
3794
259,273
190,997
246,360
60693,331
0,944
0,265
0,000
1204,905
40,934
190,997
420,229
I tabell 4 kan man se att medeltalen i de flesta fall ligger ganska nära medianen samt att
de ganska bra speglar vilka värden den största delen av observationerna har. Medeltalet
för intensiteten immateriella tillgångar av totala tillgångar (IMMTT) är 22,2 % och
största delen av observationerna har en intensitet på mellan 16,6 % (P50) och 35,7 %
(P75). Medeltalet för skuldsättningsgraden (SKULD) är 52,7 % och de flesta
observationerna har ett värde som ligger mellan 53,9 % (P50) och 65,3 % (P75).
43
Storleken på företagen (STORL) har kalkylerats genom att ta den naturliga logaritmen
av totala tillgångar och medelstorleken på sampelbolagen över en sju-års tid är 11,753.
De flesta bolagen är i storlek mellan 11,695 (P50) och 13,478 (P75). Interaktionsvariabeln
IMMTT_STORL visar produkten av variablerna IMMTT och STORL. Medeltalet för
IMMT_STORL är 259,273 och största delen av observationerna ligger mellan 190,997
(P50) och 420,229 (P75).
Man kan i tabell 4 notera att medeltalet för avkastning på totalt kapital (AVK) är -1,242
medan medianen är 2,699, det vill säga medeltalet är lägre än avkastningen för
merparten av sampelbolagen över en sju-årstid. Detta förklaras av att en fjärdedel av
observationerna har en avkastning på totalt kapital som är lägre än -3,497 (P25), vilket
är väsentligt lägre än medianavkastningen. AVK har kalkylerats genom att dividera
nettoresultatet med totala tillgångar. Ett negativt värde för AVK uppkommer när
nettoresultatet är negativt, det vill säga när ett sampelbolag har gjort förlust.
Som kan avläsas i tabell 4 har ingen av variablerna en skevhet som antar värdet 0. STORL
antar värdet 0,004 och kan därmed anses vara nästan helt normalfördelad. Ingen av de
andra variablerna är helt normalfördelade; AVK är den enda som har en negativ
avvikelse från 0 (-1,908) medan IMMTT, SKULD och IMMTT_SKULD har en positiv
avvikelse från 0 (0,886, 3,635 respektive 0,944). I samma tabell kan man se att AVK,
SKULD och IMMTT_SKULD har positiva kurtosisvärden (6,423, 54,806 respektive
0,265) medan IMMTT och STORL har negativa kurtosisvärden (-0,022 respektive 0,296). Detta innebär att normalfördelningens kurva för AVK, SKULD och
IMMTT_SKULD är hög och spetsig, där SKULD-variabelns kurva är den spetsigaste
eftersom värdet avviker mest från 0. Kurvan för IMMTT och STORL är ganska normal
åt det bredare och lägre hållet i och med de svagt negativa kurtosisvärdena.
För att upptäcka eventuell multikollinearitet mellan variablerna som kan ha en negativ
inverkan på regressionsmodellen har en korrelationsanalys gjorts. Korrelationen ligger
alltid mellan 1 och -1, där 1 indikerar perfekt positiv korrelation och -1 indikerar perfekt
negativ korrelation. Värdet 0 indikerar att två variabler är icke-korrelerade. (Koop,
2008:17)
Variablernas
korrelationsmatris.
korrelationer
presenteras
i
tabell
5
enligt
Pearsons
44
Tabell 5
Pearsons korrelationsmatris
AVK
AVK
IMMTT
SKULD
STORL
IMMTT_STORL
1
-0,068**
0,000
1
-0,064**
0,000
-0,042**
0,009
1
0,328**
0,000
-0,035*
0,031
0,162**
0,000
1
0,022
0,175
-0,957**
0,000
-0,018
0,280
0,174**
0,000
1
IMMTT
-0,068**
0,000
SKULD
-0,064**
-0,042**
0,000
0,009
STORL
0,328**
-0,035*
0,162**
0,000
0,031
0,000
IMMTT_STORL
0,022
-0,957**
-0,018
0,175
0,000
0,280
** Korrelationen är signifikant på 0,01 nivån (2-svansad)
* Korrelationen är signifikant på 0,05 nivån (2-svansad)
0,174**
0,000
Korrelationsanalysen i tabell 5 visar att det inte existerar någon multikollinearitet mellan
majoriteten av variablerna. Stark negativ korrelation existerar mellan IMMTT och
IMMTT_STORL (-0,957), vilket tyder på multikollinearitet. Eftersom IMMTT_STORL
består av informationen i variabeln IMMTT är hög korrelation att vänta, därför kan testet
fortskrida
utan
vidare
åtgärder.
I
Pearsons
korrelationsmatris
visas
åtta
korrelationskoefficienter med signifikanta p-värden; förutom den signifikanta
korrelationen mellan IMMTT och IMMTT_STORL är korrelationen signifikant mellan
AVK och IMMTT (-0,068), AVK och SKULD (-0,064), AVK och STORL (0,328), IMMTT
och SKULD (-0,042), IMMTT och STORL (-0,035), SKULD och STORL (0,162) samt
STORL och IMMTT_STORL (0,174). Ingen av de sju sistnämnda korrelationerna visar
multikollinearitet.
Som förväntat kan man av Pearsons korrelationsmatris avläsa att det tenderar att finnas
ett signifikant negativt samband mellan nordiska företags intensitet immateriella
tillgångar och dess avkastning på totalt kapital, vilket indikerar att vid en ökning av
immateriella tillgångar sjunker avkastningen.
6.2
Test av H1
Den första hypotesen i denna avhandling lyder:
Intensiteten immateriella tillgångar har ett negativt samband med avkastningen på
totalt kapital bland nordiska börslistade bolag
45
Metodiken som presenterades i kapitel 5.5 har använts för att testa sambandet mellan
intensiteten immateriella tillgångar och avkastningen bland nordiska börslistade bolag.
Regressionsmodellerna som presenterades har använts för att testa avhandlingens
hypoteser. Statistikprogrammet IBM SPSS Statistics 23 har använts vid genomförandet
av regressionsanalysen.
6.2.1 Regressionsmodell 1
I tabell 6 presenteras resultaten från den linjära regressionsanalysen där modell 1
används för att testa H1. Justerat R2 visar att förklaringsgraden av modellen är 0,125.
Detta betyder att modellen till 12,5 % kan förklara förändringen i AVK.
Tabell 6
Resultat från regressionsmodell 1
Oberoende variabel
β-koefficient
Std. error
T-värde
Sig.
Konstant
IMMTT
SKULD
STORL
-27,095**
-0,054**
-0,092**
2,714**
1,522
0,014
0,012
0,121
-17,798
-3,986
-7,941
22,474
0,000
0,000
0,000
0,000
N
F-värde
Justerat R2
3794
181,351**
0,125
0,000
** Koefficienten är signifikant på 0,01 nivån
* Koefficienten är signifikant på 0,05 nivån
Resultaten från regressionsmodellen visar att betakoefficienten för variabeln IMMTT är
svagt negativ och signifikant på 0,01 nivån. Detta indikerar att det finns ett negativt
samband mellan intensiteten immateriella tillgångar och avkastning, vilket är i linje med
förhandsantagandet. Koefficienten för IMMTT är -0,054 vilket betyder att när andelen
immateriella tillgångar i ett företags balansräkning ökar med 0,05 % tenderar avkastning
av totalt kapital sjunka med 1. Vidare visar resultaten att koefficienten för variabeln
SKULD är svagt negativ och signifikant på 0,01 nivån. Betakoefficienten för SKULD är 0,092 vilket indikerar att när skuldsättningsgraden ökar med 0,09 % tenderar
avkastning av totalt kapital sjunka med 1. Slutligen visas den positiva koefficienten 2,714
för STORL med en signifikans på 0,01 nivån, vilket indikerar att när företagsstorleken
ökar med 2,7 tenderar avkastningen på totalt kapital öka med 1.
46
6.2.2 Regressionsmodell 2
I tabell 7 presenteras resultaten från den linjära regressionsanalysen där den andra
modellen används för att testa H1. I detta test tas företagens industritillhörighet i
beaktande genom tillägg av dummyvariabler som vardera representerar industrier enligt
SIC-indelningen
som
presenterades
i
tabell
3.
Ursprungligen
inkluderades
dummyvariablerna för alla åtta industrier som listas i tabell 3 i regressionsanalysen, men
för att undvika en så kallad dummy-fälla, där risken för multikollinearitet är hög, har en
dummyvariabel
uteslutits.
SPSS
automatiskt
exkluderat
dummyvariabeln
för
produktionsindustrin från regressionsanalysen.
Justerat R2 har ökat i denna modell så att förklaringsgraden är 0,15, alltså kan modellen
anses förklara 15 % av förändringen i AVK.
Tabell 7
Resultat från regressionsmodell 2
Oberoende variabel
Konstant
IMMTT
SKULD
STORL
JORD
GRUV
BYGG
TRANS
PARTI
DETALJ
SERV
N
F-värde
Justerat R2
β-koefficient
Std. error
T-värde
Sig.
-30,371**
-0,078**
-0,098**
2,997**
-4,845*
-5,983**
-0,885
-0,660
0,025
5,987**
5,833**
1,566
0,014
0,011
0,125
2,210
1,172
1,707
0,956
1,444
1,925
0,745
-19,394
-5,684
-8,508
24,034
-2,192
-5,105
-0,518
-0,690
0,017
3,110
7,827
0,000
0,000
0,000
0,000
0,028
0,000
0,604
0,490
0,986
0,002
0,000
3794
67,995**
0,150
0,000
** Koefficienten är signifikant på 0,01 nivån
* Koefficienten är signifikant på 0,05 nivån
Liksom i resultaten från regressionsanalysen av modell 1 visas i resultaten från
regressionsanalysen av modell 2 att IMMTT, SKULD och STORL är statistiskt
signifikanta på 0,01 nivån. Det negativa sambandet mellan AVK och IMMTT samt AVK
och SKULD är något starkare här: betakoefficienterna är -0,078 (IMMTT) respektive 0,098 (SKULD). Likaså är det positiva sambandet mellan AVK och STORL något
starkare här: betakoefficienten är 2,997.
47
Av de sju använda dummyvariablerna visar fyra stycken statistisk signifikans.
Dummyvariablerna antar värdet 1 då ett sampelbolag är registrerat inom den industrin
som dummyvariabeln representerar. Av de industrivariabler som visar statistisk
signifikans är betakoefficienten negativ för variablerna JORD (-4,845) samt GRUV (5,983) och positiv för variablerna DETALJ (5,987) samt SERV (5,833). Detta indikerar
att företag inom jordbruks-, skogsbruk-, fiske- och gruvdriftsindustrin tenderar att ha en
negativ avkastning medan bolag inom detaljhandel- och serviceindustrin tenderar att ha
ett positivt samband med avkastningen. Som presenterades i tabell 3 representerar
jordbruk-, skogsbruk- och fiskebolagen 1,66 % av det totala samplet, gruvdriftsbolagen
6,46 %, bolagen inom detaljhandelindustrin 2,21 % och bolagen inom serviceindustrin
representerar 21,03 %.
6.3
Test av H2
Den andra hypotesen i denna avhandling lyder:
Företagsstorleken har en positiv effekt på intensiteten immateriella tillgångars
inverkan på avkastningen bland nordiska börslistade bolag
I kapitel 5.5.2 presenterades interaktionsvariabeln som har lagts till regressionsmodell
2, vilken användes för att testa H1, så att regressionsmodell 3 används för att testa H2.
Interaktionsvariabeln IMMTT_STORL, konstruerad av produkten av IMMTT och
STORL, syftar till att öka förståelsen mellan de två variablerna IMMTT och STORL.
6.3.1 Regressionsmodell 3
I tabell 8 presenteras resultaten från den linjära regressionsanalysen där den tredje
modellen används för att testa H2. I detta test har interaktionsvariabeln IMMTT_STORL
lagts till för att möjliggöra undersökningen av hur företagsstorleken påverkar hur
avkastningen tenderar att utveckla sig i förhållandet till ökningen av intensiteten
immateriella tillgångar. Justerat R2 har ökat något så att modell 3 kan anses förklara
15,5 % av förändringen i AVK.
48
Tabell 8
Resultat från regressionsmodell 3
Oberoende variabel
Konstant
IMMTT
SKULD
STORL
IMMTT_STORL
JORD
GRUV
BYGG
TRANS
PARTI
DETALJ
SERV
N
F-värde
Justerat R2
β-koefficient
Std. error
T-värde
Sig.
-23,564**
-0,390**
-0,095**
2,375**
0,028**
-4,977**
-5,305*
0,128
-0,202
-0,064
5,989**
5,799**
3794
64,410**
0,155
2,083
0,065
0,011
0,177
0,006
2,203
1,176
1,714
0,957
1,440
1,919
0,743
-11,312
-6,034
-8,322
13,415
4,936
-2,259
-4,510
0,075
-0,211
-0,045
3,120
7,806
0,000
0,000
0,000
0,000
0,000
0,024
0,000
0,940
0,833
0,964
0,002
0,000
0,000
** Koefficienten är signifikant på 0,01 nivån
* Koefficienten är signifikant på 0,05 nivån
Fortsättningsvis hålls samma betakoefficienter som visade signifikans i modell 1 och 2
signifikanta i resultatet av regressionsanalysen av modell 3. Ett något starkare negativt
samband med AVK visas för IMMTT (-0,390) och JORD (-4,977) medan ett något
svagare negativt samband visas för SKULD (-0,095) och GRUV (-5,305). Ett något
starkare positivt samband visas för DETALJ (5,989) medan ett något svagare positivt
samband visas för STORL (2,375) och SERV (5,799).
Betakoefficienten för IMMTT_STORL är statistiskt signifikant och svagt positiv.
Koefficienten är 0,028 vilket indikerar att när andelen immateriella tillgångar ökar i
balansräkningen samtidigt som företagsstorleken ökar, ökar också avkastning av totalt
kapital.
6.4 Kontrolltester
Ett kontrolltest görs för att testa robustheten av resultaten från regressionsmodellerna
som har använts i denna avhandling. Detta görs för att testa om resultaten blir snarlika
även efter mindre förändringar i variablerna eller samplet.
För att testa om resultatet från testandet av hypotesen att andelen immateriella
tillgångar har negativ inverkan på avkastningen (H1) är robust har variabeln STORL
49
ändrats så att storleken kalkyleras som den naturliga logaritmen av total omsättning i
tusen euro istället för den naturliga logaritmen av totala tillgångar i tusen euro.
Resultatet från det första robusthetstestet visas i tabell 9. Justerat R2 är 0,192 vilket
betyder att modellen kan anses förklara 19,2 % av förändringen i AVK.
Tabell 9
Resultat från robusthetstest av regressionsmodell 2
Oberoende variabel
Konstant
IMMTT
SKULD
STORL
JORD
GRUV
BYGG
TRANS
PARTI
DETALJ
SERV
N
F-värde
Justerat R2
β-koefficient
Std. error
T-värde
Sig.
-32,017**
-0,063**
-0,002
2,770**
-2,574
-1,464
-1,721
-0,345
-1,641
3,078
4,699**
1,201
0,013
0,002
0,096
2,149
1,134
1,656
0,921
1,406
1,881
0,717
-26,663
-4,729
-1,101
28,831
-1,197
-1,291
-1,039
-0,375
-1,167
1,637
6,551
0,000
0,000
0,271
0,000
0,231
0,197
0,299
0,708
0,243
0,102
0,000
3794
91,249**
0,192
0,000
** Koefficienten är signifikant på 0,01 nivån
* Koefficienten är signifikant på 0,05 nivån
Resultatet i tabell 9 visar statistisk signifikans för färre betakoefficienter än i modell 2,
men sambandet mellan AVK och IMMTT är fortsatt signifikant och betakoefficienten är
fortsättningsvis negativ (-0,063), dock är sambandet svagare jämfört med resultatet från
modell 2. I likhet med resultaten från modell 2 visar STORL och SERV ett signifikant
positivt samband med AVK. Betakoefficienten för STORL är 2,770 och betakoefficienten
för SERV är 4,699 vilket är något svagare jämfört med resultatet från modell 2.
För att testa om resultatet från testet av hypotesen att företagsstorleken har betydelse för
om andelen immateriella tillgångar har negativ inverkan på avkastningen (H2) har
interaktionsvariabeln IMMTT_STORL ändrats så att IMMTT multipliceras med STORL
som kalkyleras som den naturliga logaritmen av total omsättning i tusen euro istället för
den naturliga logaritmen av totala tillgångar i tusen euro.
Resultatet från det andra robusthetstestet visas i tabell 10. Denna modell har
förklaringsgraden 0,197 vilket betyder att modellen kan anses förklara 19,7 % av
förändringen i AVK.
50
Tabell 10
Resultat från robusthetstest av regressionsmodell 3
Oberoende variabel
Konstant
IMMTT
SKULD
STORL
IMMTT_STORL
JORD
GRUV
BYGG
TRANS
PARTI
DETALJ
SERV
N
F-värde
Justerat R2
β-koefficient
Std. error
T-värde
Sig.
-27,076**
-0,270**
-0,002
2,299**
0,020**
-2,655
-0,933
-0,850
-0,130
-1,787
3,078
4,485**
3794
85,788**
0,197
1,548
0,043
0,002
0,134
0,004
2,142
1,135
1,660
0,919
1,402
1,875
0,716
-17,487
-6,252
-1,162
17,166
5,032
-1,239
-0,821
-0,512
-0,141
-1,274
1,642
6,262
0,000
0,000
0,245
0,000
0,000
0,215
0,411
0,608
0,888
0,203
0,101
0,000
0,000
** Koefficienten är signifikant på 0,01 nivån
* Koefficienten är signifikant på 0,05 nivån
I likhet med resultatet från det första robusthetstestet visar resultaten i tabell 10 att färre
betakoefficienter visar statistisk signifikans i jämförelse med resultaten från
regressionsanalysen av modell 3. Dock är koefficienterna för IMMTT och
IMMTT_STORL fortsatt signifikanta och i likhet med skillnaden mellan modell 2 och 3
ökar det negativa sambandet mellan AVK och IMMTT från -0,063 i robusthetstest 1 till
-0,270 i robusthetstest 2. Likaså hålls betakoefficienten för sambandet mellan AVK och
IMMTT_STORL positiv i robusthetstest 2, i likhet med resultatet från modell 3.
I tabell 10 kan man även se att koefficienterna för STORL och SERV är signifikanta.
Betakoefficienten för STORL är 2,299 och betakoefficienten för SERV är 4,485 vilket är
något svagare jämfört med resultatet från modell 3.
6.5
Sammanfattning av resultaten och diskussion
Resultatet från regressionsmodellerna 1 och 2 visar ett statistiskt signifikant negativt
samband mellan nordiska företags intensitet immateriella tillgångar och dess avkastning
på totalt kapital, vilket är i linje med förhandsantagandet. Förklaringsgraden för modell
2, vilken tog industritillhörigheten i beaktande, är 0,15 vilket betyder att 15 % av
variationen i avkastningen kan härledas till intensiteten immateriella tillgångar,
skuldsättningsgraden, företagsstorleken och industritillhörighet. Ingen forskning har
51
tidigare undersökt intensiteten immateriella tillgångars samband med avkastning på
totalt kapital, men Sahut, Boulerne och Teulon (2011) undersökte immateriella
tillgångars samband med aktieavkastning. Förklaringsgraden för de multipla
regressionsmodellerna som används i Sahut, Boulerne och Teulons (2011) studie var 6,8
% för modellen där företag som rapporterade under lokala redovisningsstandarder
undersöktes och 19,2 % för modellen där företag som rapporterade under IFRS
undersöktes. Riahi-Belkaoui (2003) undersökte sambandet mellan intellektuellt kapital
och företags nettoförädlingsvärde och rapporterade en förklaringsgrad på 15 % för
modellen som användes. Förklaringsgraden för modellerna som testade H1 kan därmed
anses vara i linje med tidigare liknande undersökningar.
Resultaten i denna avhandling skiljer sig från tidigare liknande undersökningar. Ett
statistiskt signifikant och positivt samband mellan immateriella tillgångar och
företagsprestation har upptäckts i de studier som överblickades i kapitel 4: Choi, Kwon
och Lobo (2000) upptäckte ett positivt samband mellan bokföringsvärdet immateriella
tillgångar och marknadsvärdet av företags eget kapital. Riahi-Belkaoui (2003) upptäckte
att intellektuellt kapital statistiskt sett har en positiv påverkan på företags
nettoförädlingsvärde och Sahut, Boulerne och Teulon (2011) fann ett positivt samband
mellan intensiteten immateriella tillgångar och aktieavkastning. Owiredu, Oppong och
Churchill (2014) undersöker sambandet mellan företags intensitet immateriella
tillgångar och volatiliteten på aktiepriset men fann inget statistiskt signifikant samband.
Forskarna fann däremot en negativ korrelation mellan variablerna som representerade
intensiteten och volatiliteten, vilket är särskilt intressant för denna avhandling.
Gemensamt för alla i detta stycke nämnda studier är att den beroende variabeln är ett
prestationsmått som mäts på basen av marknadsvärden.
Resultatet från regressionsmodell 3 visar ett statistiskt signifikant och positivt samband
mellan interaktionsvariabeln IMMTT_STORL och avkastning på totalt kapital. Detta
indikerar att det resultat som framkom från testandet av H1; att företag med högre
intensitet immateriella tillgångar tenderar ha sämre avkastning; mildras när
företagsstorleken tas i beaktande. Större bolag tenderar alltså inte ha sjunkande
avkastning på totalt kapital vid stigande andel immateriella tillgångar av totala
tillgångar, därmed kan H2 bekräftas.
52
7
AVSLUTNING
Detta kapitel redogör för huvudresultaten i avhandlingen och hur de förhåller sig till
forskningsfrågan samt de uppställda hypoteserna. Vidare diskuteras undersökningens
avgränsningar och förslag till fortsatt forskning ges.
7.1
Huvudresultat
Regressionsmodellerna 1 och 2 besvarade avhandlingens första forskningsfråga som löd:
avspeglar sig riskerna relaterade till den subjektiva värderingen av immateriella
tillgångar i företags resultat? Ingen har hittills undersökt hur företags prestation mätt på
basen av bokslutsvärden påverkas av immateriella tillgångar, därför finns inga tidigare
resultat att jämföra med. Tidigare har det undersökts hur immateriella tillgångar av olika
slag påverkar företags prestation mätt enligt marknadsvärden och dessa resultat
indikerar entydigt att immateriella tillgångar har en positiv inverkan på företags
marknadsvärden (Sahut, Boulerne & Teulon, 2011; Chen, Cheng & Hwang, 2005; RiahiBelkaoui, 2003; Choi, Kwon & Lobo, 2000). Det för denna avhandling intressantaste
resultatet bland tidigare forskning är den negativa korrelation mellan intensiteten
immateriella tillgångar och volatiliteten i aktiepriset som Owiredu, Oppong och
Churchill (2014) upptäckte.
Regressionsmodellerna 1 och 2 testade den första
hypotesen:
H1: Intensiteten immateriella tillgångar har ett negativt samband med avkastningen
på totalt kapital bland nordiska börslistade bolag
Resultaten som utvinns med hjälp av regressionsmodellerna 1 och 2 är i linje med
förhandsantagandet: immateriella tillgångar har statistiskt sett ett negativt samband
med avkastning på totala tillgångar bland nordiska börslistade bolag. Det innebär att ju
större andel rapporterade immateriella tillgångar av totala tillgångar företag har
aktiverat, desto lägre avkastning på totalt kapital kan förväntas. Därmed kan H1
bekräftas.
Regressionsmodell 3 besvarade den andra forskningsfrågan i denna avhandling som löd:
har företagsstorleken en inverkan på avkastningen på totalt kapital med beaktande av
intensiteten immateriella tillgångar? Förhandsantagandet, att företagsstorleken har en
positiv inverkan på avkastningen, gjordes på basen av hypotesen om politisk kostnad
(Scott, 2009:288) och konstaterandet att stora företag tenderar generera bättre vinst
(Hall & Weiss 1967). Regressionsmodell 3 testade den andra hypotesen:
53
H2: Företagsstorleken har en positiv effekt på intensiteten immateriella tillgångars
inverkan på avkastningen bland nordiska börslistade bolag
Resultaten från regressionsanalysen där modell 3 användes stöder förhandsantagandet
att företagsstorleken har en positiv inverkan på avkastningen på totalt kapital då
intensiteten immateriella tillgångar tas i beaktande. Det betyder att den negativa
inverkan immateriella tillgångar tenderar ha på avkastningen, enligt den bekräftade
första hypotesen, mildras ju större den logaritmiska storleken på företaget är. Därmed
bekräftas även H2.
Resultaten i denna undersökning stöds av att värdering av immateriella tillgångar är ett
komplext ämne (Wen & Moehrle, 2016; Powell, 2003) där regelverken kring värdering
och nedskrivning av dessa tillgångar har genomgått både större och mindre
förändringar, vilket tyder på en oenighet mellan standarsättarna och användarna av
standarderna (Troberg, 2013). IFRS är ett principbaserat regelverk vilket innebär att
företag är fria att fatta vissa beslut kring hur standarderna ska implementeras. Dessa
valmöjligheter öppnar upp för att individer ska fatta beslut som i första hand de själva
gynnas av. (Barth, Landsman & Lang, 2008; Wen & Moehrle, 2016) Det förekommer
blandade resultat gällande huruvida företagsledningen tenderar manipulera resultatet
genom goodwill nedskrivningar: Jarva (2009) samt Henning och Shaw (2004) fann inga
bevis för detta, medan Storå (2013) fann bevis som indikerar att resultatmanipulering
förekommer. Flera forskare har upptäckt att nedskrivning av goodwill inte är läglig
(Jarva, 2009; Ojala, 2007b; Hayn & Hughes, 2006; Henning, Shaw & Stock, 2004) vilket
stöder resultaten i denna avhandling som visar att en hög intensitet immateriella
tillgångar medför en risk att tillgångarna är övervärderade eftersom dessa bolag tenderar
ha lägre avkastning på totalt kapital.
Vidare orsakar naturen av immateriella tillgångar att det är svårt att jämföra värdet på
immateriella tillgångar med andra tillgångar, eftersom en immateriell tillgång ofta är
unik och av subjektivt värde (Wyatt, 2008). En övertro och optimism hos ledningen i
kombination med valmöjligheterna i redovisningsstandarderna gällande om och när
värdet på en immateriell tillgång ska skrivas ner ökar risken att värdet på immateriella
tillgångar är övervärderade i företags bokslut (Olante, 2013; Jones, 2011; Hayn &
Hughes, 2006; Lys & Vincent, 1995). Med stöd av resultaten i denna avhandling tenderar
avkastningen generellt att vara sämre ju högre intensitet immateriella tillgångar
företaget besitter. Tillgångar som värderas till verkligt värde, vilket förekommer i flera
IFRS-standarder som är det regelverk sampelföretagen i denna avhandling följer (IFRS
54
13, 2011; IFRS 3, 2008; IAS 36, 2004a; IAS 38, 2004b; IAS 16, 2003), ska värderas på
basen av framtida förväntade kassaflöden (IAS 38, 2004b). En sjunkande avkastning på
totalt kapital indikerar att ett företags tillgångar inte genererar den vinst som företaget
har uppskattat eftersom avkastningen på totalt kapital mäter hur mycket vinst ett företag
genererar per varje monetär enhet investerad i tillgångar (Palepu, Healy & Peek,
2013:181) .
7.2
Bidrag till existerande forskning
Resultaten som presenteras i denna avhandling fyller ett tydligt identifierat
forskningsgap i och med att den beroende variabeln (avkastning på totalt kapital) i
regressionsmodellen som används i undersökningen formuleras av bokslutsvärden och
inte av marknadsvärden som tidigare har använts i liknande forskningar. Resultaten är
intressanta eftersom de påvisar att immateriella tillgångar har ett negativt samband med
företags avkastning på totalt kapital, vilket är motsatsen till vad som har påvisats i
tidigare forskningar: att immateriella tillgångar har ett positivt samband med företags
marknadsvärde.
Denna avhandling har internationell relevans, dels tack vare att den beroende variabeln
som används i undersökningen är annorlunda jämfört med tidigare undersökningar:
prestationen mäts på basen av bokföringsvärden istället för på basen av
marknadsvärden. Avhandlingen är av internationell relevans även eftersom resultaten
bidrar till ett forskningsgap gällande liknande forskning för företag på den nordiska
marknaden. Vidare kan resultaten som presenterats i denna avhandling ses som en
förlängning av existerande litteratur gällande immateriella tillgångar i allmänhet och
immateriella tillgångars inverkan på företagsprestation i synnerhet.
7.3
Begränsningar, tillförlitlighet och validitet
I denna avhandling undersöks totala immateriella tillgångars inverkan på avkastning på
totalt kapital. Detta begränsar undersökningen på så vis att det i resultatpresentationen
inte går att definiera huruvida det är goodwill, övriga immateriella tillgångar eller de
totala immateriella tillgångarna som bidrar till den negativa inverkan. De finansiella
måtten som har använts i undersökningen är begränsade till den utsträckningen att
dessa inte reflekterar det realiserade värdet av de förväntade immateriella tillgångarna,
alltså den finansiella informationen reflekterar inte värdet på kapitalmarknaden. Detta
begränsar presentationen av resultaten så att det inte går att säga huruvida intensiteten
55
immateriella tillgångar har ett negativt samband med marknadsvärdena bland
sampelföretagen.
Metoden som har använts för att samla in och sammanställa data kan anses vara enkel
att replikera genom att följa beskrivningen som ges i kapitel 5. Data består av
sekundärdata från företags officiellt publicerade bokslut vilken har hämtats från
databasen Orbis. Data har med hjälp av stickprov kontrollerats gentemot företagens
bokslut publicerade på dess websidor. För att testa tillförlitligheten i resultaten har
robusthetstester utförts genom att göra en mindre justering i variablerna i modellerna
som används i undersökningen. Resultaten av robusthetstesterna ändrades inte markant
och var fortsatt signifikanta, dessutom var betakoefficienternas förtecken i linje med
resultaten som erhölls från originalmodellerna. På basen av detta kan resultaten anses
vara tillförlitliga.
Man kan inte enbart från det statistiska testet dra slutsatsen att andelen immateriella
tillgångar hos nordiska börslistade bolag påverkar avkastningen negativt, men resultaten
visar att det finns ett statistiskt negativt samband mellan andelen immateriella tillgångar
och avkastning på totalt kapital. Det går att identifiera en korrelation mellan den
teoretiska definitionen26 av immateriella tillgångar och operationaliseringen27 av hur
immateriella tillgångar i denna avhandling kan identifieras. Den teoretiska definitionen
antyder att den subjektiva värderingen av immateriella tillgångar medför en risk att
tillgångarna kan vara övervärderade. Operationaliseringen indikerar att företag med en
högre andel immateriella tillgångar tenderar generera sämre resultat. Det sämre
resultatet är i denna avhandling definierat som lägre avkastning på totalt kapital.
Argumentet håller ur den synvinkeln att ett företags omsättning genereras av företagets
tillgångar. Om tillgångarna inte genererar omsättning försämras generellt resultatet.
Detta för resonemanget tillbaka till att företags tillgångar kan misstänkas vara
övervärderade om de inte genererar bra resultat, vilket slutligen knyter ihop den
teoretiska
definitionen
med
operationaliseringen
i
denna
avhandling
och
undersökningen kan anses vara valid.
7.4
Förslag till fortsatt forskning
Företag differentierar sig i allt högre utsträckning med hjälp av immateriella tillgångar
såsom rykte, kundlojalitet och teknologisk kunskap. Detta skapar en ständig efterfrågan
26
27
Specifikation av problemställningen.
Datainsamlingen, forskningsstrategin och tolkningen av resultaten i denna avhandling.
56
på färska studier kring området så att kunskapen om hanteringen av immateriella
tillgångar ökar. Resultaten i denna avhandling fungerar som en grund för fortsatt
forskning eftersom det inte tidigare har undersökts hur immateriella tillgångar påverkar
företags prestation mätt enligt bokföringsvärden. En naturlig utveckling av denna studie
skulle vara att utvidga samplet så att även företag på den europeiska marknaden
inkluderas. Alternativt kunde studien utföras på företagsinformation från ett annat
geografiskt område, till exempel Amerika eller Asien.
De tidigare forskningar som liknar denna har funnit ett positivt samband mellan
immateriella tillgångar och företags prestation enligt marknadsvärden (Owiredu,
Oppong & Churchill, 2014; Sahut, Boulerne & Teulon, 2011; Riahi-Belkaoui, 2003; Choi,
Kwon & Lobo, 2000). Det vore därför intressant att genomföra en undersökning på
samma sampel och inkludera modeller där sampelföretagens prestation mäts på basen
av marknadsvärden för att upptäcka om sambandet är positivt, i enlighet med tidigare
forskning, eller om sambandet är negativt, i enlighet med resultaten i denna avhandling.
57
KÄLLFÖRTECKNING
Adams, R. B., Almeida, H., & Ferreira, D. (2005). Powerful CEOs and Their Impact on
Corporate Performance. The Review of Financial Studies, 1403-1432.
Ax, C., Johansson, C., & Kullvén, H. (2010). Den nya ekonomistyrningen. Malmö:
Liber AB.
Ball, R., & Brown, P. (1968). An Empirical Evaluation of Accounting Income Numbers.
Journal of Accounting Research, 159-178.
Barth, M. E., Kasznik, R., & McNichols, M. F. (2001). Analyst Coverage and Intangible
Assets. Journal of Accounting Research, 1-34.
Barth, M. E., Landsman, W. R., & Lang, M. H. (2008). International Accounting
Standards and Accounting Quality. Journal of Accounting Research, vo. 46 nr.
3, 467-498.
Cartwright, S., & Cooper, C. L. (1993). The role of culture compatibility in successful
organizational marriage. Academy of Management Executive, Vol. 7 nr. 2, 5770.
Chen, M.-C., Cheng, S.-J., & Hwang, Y. (2005). An empirical investigation of the
relationship between intellectual capital and firms' market value and financial
performance. Journal of Intellectual Capital, 159-176.
Choi, W. W., Kwon, S. S., & Lobo, G. J. (2000). Market Valuation of Intangible Assets.
Journal of Business Research, 35-45.
Christensen, C. M., Alton, R., Rising, C., & Waldeck, A. (2011, mars 1). The Big Idea:
The New M&A Playbook. Harvard Business Review.
Christensen, H. B., & Nikolaev, V. V. (2012). Does Fair Value Accounting for NonFinancial Assets Pass the Market Test? Booth School of Business. Chicago, IL:
The University of Chicago.
Dechow, P., Ge, W., & Schrand, C. (2010). Understanding earnings quality: A review of
the proxies, their determinants and their consequences. Journal of Accounting
and Economics, 344-401.
Elbannan, M. A. (2013). Do analysts follow emerging economy firms with higher
intangible assets? Empirical evidence from Egypt. Advances in Accounting,
incorporating Advances in International Accounting, 50-59.
FASB. (2001). Statement of Financial Accounting Standards No. 142: Goodwill and
other intangible assets. Connecticut: FASB (refererad som SFAS 142).
FASB. (2007). Statement of Financial Accounting Standards No. 157: Fair value
measurements. Connecticut: FASB (refererad som SFAS 157).
Gauffin, B., & Nilsson, S.-A. (den 1 november 2011). Rörelseförvärv enligt IFRS 3, sjätte
året - goodwill växer och frodas. Balans, ss. Fördjupning nr. 11/2011, 37-41.
Gauffin, B., Hagström, T., & Nilsson, S.-A. (den 1 januari 2016). Rörelseförvärv enligt
IFRS 3, tionde året - bättre än så här blev det inte. Balans, 7-13.
58
Gibbins, M., Richardson, A., & Waterhouse, J. (1990). The Management of Corporate
Financial Disclosure: Opportunism, Ritualism, Policies, and Processes. Journal
of Accounting Research, vol. 28 nr. 1, 121-143.
Graham, J. R., Harvey, C. R., & Rajgopal, S. (2005). The economic implications of
corporate financial reporting. Journal of Accounting & Economics, 3-75.
Grefberg, C. (den 1 augusti 2009). Goodwill ligger kvar på missvisande hög nivå.
Balans, s. 9.
Hall, M., & Weiss, L. (1967). Firm Size and Profitability. The Review of Economics and
Statistics, 319-331.
Hall, R. (1992). The strategic analysis of intangible resources. Strategic Management
Journal, 135-144.
Halling, P. (den 1 fabruari 2010). Färre nedskrivningar än väntat. Balans, s. 18.
Hayn, C., & Hughes, P. J. (2006). Leading Indicators of Goodwill Impairment. Journal
of Accounting, Auditing & Finance, 223-265.
Healy, P. M., & Palepu, K. G. (2001). Information asymmetry, corporate disclosure, and
the capital markets: A review of the empirical disclosure literature. Journal of
Accounting and Economics, 405-440.
Healy, P. M., & Wahlen, J. M. (1999). A review of the earnings management literature
and its implications for standard setting. Accounting Horizons, 365-383.
Henning, S. L., Shaw, W. H., & Stock, T. (2004). The Amount and Timing of Goodwill
Write-Offs and Revaluations: Evidence from U.S. and U.K. Firms. Review of
Quantitative Finance and Accounting, 99-121.
IASB. (2003). International Accounting Standard 16: Property, plant and equipment.
London: IASB (refererad som IAS 16).
IASB. (2004a). International Accounting Standard 36: Impairment of assets. London:
IASB (refererad som IAS 36).
IASB. (2004b). International Accounting Standard 38: Intangible assets. London: IASB
(refererad som IAS 38).
IASB. (2008). International Financial Reporting Standard 3: Business combinations.
London: IASB (refererad som IFRS 3).
IASB. (2010). Conceptual Framework for Financial Reporting. London: IASB.
IASB. (2011). International Financial Reporting Standard 13: Fair value measurement.
London: IASB (refererad som IFRS 13).
Jarva, H. (2009). Do Firms Manage Fair Value Estimates? An Examination of SFAS 142
Goodwill Impairments. Journal of Business Finance & Accounting, 1059-1086.
Jennings, R., Robinson, J., Thompson, R., & Duvall, L. (1996). The Relation Between
Accounting Goodwill Number and Equity Values. Journal of Business, Finance
& Accounting, 513-533.
59
Johnson, T. L., & Petrone, K. R. (1998, september). Is Goodwill an Asset? Accounting
Horizons, pp. 293-303.
Jones, S. (2011). Does the Capitalization of Intangible Assets Increase the Predictability
of Corporate Failure? Accounting Horizons, 41-70.
Koop, G. (2008). Introduction to econometrics. West Sussex: John Wiley & Sons Ltd.
Lhaopadchan, S. (2010). Fair value accounting and intangible assets - Goodwill
impairment and managerial choice. Journal of Financial Regulation and
Compliance, 120-130.
Li, Z., Shroff, P. K., Venkataraman, R., & Zhang, I. X. (2011). Causes and consequences
of goodwill impairment losses. Review of Accounting Studies, 745-778.
Liberatore, G., & Mazzi, F. (2010). Goodwill write-off and financial market behaviour:
An analysis of possible relationships. Advances in Accounting, incorporating
Advances in International Accounting, 333-339.
Lindén, A. (den 1 februari 2010). Börsbolagens årsredovisningar 2008, Finanskrisen var syns den i de finansiella rapporterna? Balans, ss. 32-35.
Lys, T., & Vincent, L. (1995). An analysis of value destruction in AT&T's acquisition of
NCR. Journal of Financial Economics, 353-378.
Marton, J. (den 1 januari 2008). Vem har nytta av bedömningar? Balans, s. 23.
OECD. (2012). Corporate Reporting of Intangible Assets: A Progress Report.
Organisation for Economic Co-operation and Development.
Ojala, H. (2007b). Does the reporting of goodwill impairment lag behind the economic
impairment of goodwill under the imapirment-only accounting approach?
Essays on the value relevance of goodwill accounting. Helsinki: Helsinki
School of Economics.
Ojala, H. (2007b). The Value Relevance of Accounting Goodwill - Does the
abandonment of Systematic Amortization Make Sense to Investors? Essays on
the value relevance of goodwill accounting. Helsinki: Helsinki School of
Economics.
Olante, M. E. (2013). Overpaid acquisitions and goodwill impairment losses - Evidence
from the US. Advances in Accounting, incorporating Advances in
International Accounting, 243-254.
Oliveira, L., Rodrigues, L. L., & Craig, R. (2010). Intangible assets and value relevance:
Evidence from the Portuguese stock exchange. The British Accounting Review,
241-252.
Owiredu, A., Oppong, M., & Churchill, R. Q. (2014). The Effects of the Intensity of
Firm's Intangible Assets on the Volatility of Their Stock Prices. Research
Journal of Finance and Accounting, 179-185.
Palepu, K. G., Healy, P. M., & Peek, E. (2013). Business Analysis and Valuation: IFRS
edition, Third Edition. Hampshire: Cengage Learning EMEA.
60
Powell, S. (2003). Accounting for intangible assets: current requirements, key players
and future directions. European Accounting Review, 797-811.
Riahi-Belkaoui, A. (2003). Intellectual capital and firm performance of US
multinational firms. Journal of Intellectual Capital, 215-226.
Sahut, J.-M., Boulerne, S., & Teulon, F. (2011). Do IFRS provide better information
about intangibles in Europe? Review of Accounting and Finance, 267-290.
Scott, W. R. (2009). Financial accounting theory. Toronto: Pearson Prentice Hall.
Storå, J. (2013). Earnings Management Through IFRS Goodwill Impairment
Accounting - In the Context of Incentives Created by Earnings Targets.
Helsinki: Hanken School of Economics.
Teece, D. J. (1998). Capturing Value from Knowledge Assets: The New Economy,
Markets for Know-how, and Intangible Assets. California Management Review,
vol. 40 nr. 3, 55-79.
Teece, D. J. (2000). Strategies for Managing Knowledge Assets: the Role of Firm
Structure and Industrial Context. Long Range Planning, 35-54.
Troberg, P. (2013). IFRS Now - In the light of US GAAP and Finnish Practices.
Helsingfors: KHT-Media Oy.
Watts, R. L. (2003). Conservatism in Accounting Part I: Explanations and Implications.
Accounting Horizons, vol. 17 nr. 3, 207-221.
Wen, H., & Moehrle, S. R. (2016). Accounting for goodwill: An academic literature
review and analysis to inform the debate. Research in Accounting Regulation,
11-21.
Wernerfelt, B. (1984). A resource-based view of the firm. Strategic Management
Journal, 171-180.
Wyatt, A. (2008). What financial and non financial information on intangibles is valuerelevant? A review of the evidence. Accounting and Business Research, 217-256.
Xu, W., Anandarajan, A., & Curatola, A. (2011). The value relevance of goodwill
impairment. Research in Accounting Regulation, 145-148.
