Mångsidiga cancerceller
Rose-Marie Lindgren
Några av de mest maligna, dvs. elakartade cancertyperna är tumörer som drabbar hjärnan och
nervsystemet. Den här formen av maligna hjärntumörer, även kallade gliom, är ofta
dynamiska och kan förändras med tiden. Dynamiken leder till en tumör som består av många
olika celler, eller olika celltyper, med en mängd varierande egenskaper. Man kan jämföra en
sådan tumör med ett ekologiskt system där mångfalden är systemets styrka. Tumörens styrka
är alltså dess mångsidiga cancerceller.
En mångsidig tumör är mycket svår att behandla, eftersom man vid utveckling av läkemedel
hela tiden måste ta hänsyn till att tumörer kan reagera med olika respons mot samma
läkemedel. Om man har kunskap om tumörer och hur de utvecklas, samt förståelse för
skillnader mellan cellkloner, kan man slutligen förstå hur de mycket mångsidiga
cancercellerna fungerar. En kunskap som kan vara mycket användbar inom
cancerforskningen.
En mångsidig och varierande tumör kan även kallas heterogen. Tumörcellsheterogeniteten
karakteriserar många maligna tumörer. I ett system av heterogena tumörer är cellklonerna,
samlingar av celler som bygger upp tumören, beroende av varandra. Flera cellkloner kan
existera tillsammans och mångsidigheten kan bibehållas i flera cellgenerationer. En cellklon
kan tex. stimulera en annan klon till ökad celltillväxt. Den totala cellmängden i blandningen
kan också öka. Men, anmärkningsvärt nog så tar inte alltid den starkaste cellinjen över.
Man studerade tidigare interaktioner, samverkan mellan cellinjer, i tumörer, genom att odla
cellinjer från samma tumör parvis. Olika cellers påverkan på varandra undersöktes. Man såg
då att den totala cellmängden ibland var större i blandning jämfört med då de växte separat.
Flera gener, arvsanlag, hittades, vars uttryck var annorlunda i blandningen jämfört med i
celler som växt separat. Efter att DNA-sekvensen, den genetiska koden, bestämts, fann man
att dessa DNA-sekvenser tidigare identifierats. En av de identifierade generna har ingen känd
funktion och målet i det här projektet har varit att karakterisera och definiera genen, för att
försöka förstå om det är vissa gener som slås på eller slås av i blandningen, men inte när
cellerna växer var för sig.
Jag har studerat den korta genen genom att bestämma dess sekvens. En kort sekvens var känd
sedan tidigare. Ju längre DNA-sekvens som är identifierad desto mer information kan man få.
Genens DNA amplifierades först och därefter bestämdes den fortsatta DNA-sekvensen med
automatiserad DNA-sekvensering. De erhållna sekvenserna jämfördes med DNA sekvenser i
databaser. I dessa databaser finns bl.a. de gener som hittills har kartlagts i det stora HUGOprojektet. I HUGO-projektet planerar man att kartlägga människans hela DNA-sekvens, hela
det mänskliga genomet.
Jag fann att den DNA-sekvens jag bestämt var lokaliserad till kromosom 14. Genen har ännu
inte helt identifierats och funktionen är ännu inte studerad, men det har varit ett steg i rätt
riktning mot förståelsen för hur de mångsidiga cancercellerna verkar.
Examensarbete i biologi, 20 p, VT 2000
Institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet
Handledare: Monica Nistér och Susanne Heller
