FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
Ulva australis (Grönalger)
Ulva australis från Coruña i nordvästra Spanien
© Foto: Javier Cremades Ugarte
Svenskt vardagsnamn
Saknas
Vetenskapliga namn
Ulva australis Areschoug, 1854; fam. Ulvaceae
Synonym:
Ulva pertusa Kjellman, 1897
Organismgrupp(er)
Grönalger (fylum Chlorophyta)
Storlek och utseende
Ulva australis är 10-20 cm hög (i extrema fall 30 cm). Den
skarpt mörkgröna bålen är membranlik, två cellager tjock,
rundad och ofta genombruten med olika stora oregelbundna
öppningar. Kanten saknar tandning. Viktiga karaktärer för
artbestämning är att nedre delen av basen är koncentriskt
rynkad, och dessutom inte ihålig. Unga individer är ganska sega.
Man ser ofta äldre exemplar som klyvts på längden. (Verlaque et
al., 2002; Baamonde Lopez et al., 2007)
Kan förväxlas med
I norra Spanien har man kunnat konstatera att Ulva australis
felaktigt bestämts till ett antal andra arter som U. rigida,
U. pseudocurvata, U. scandinavica och även Umbraulva
olivascens.
Geografiskt ursprung
Arten har sitt ursprung i vattnet runt Japan.
Första observation
i svenska vatten
Arten har inte observerats i svenska vatten.
Förekomst i svenska havs- och
kustområden
Arten har inte observerats i svenska vatten.
Övrig förekomst utanför
ursprungligt
utbredningsområde
Arten finns i Indiska oceanen, Nordamerikas västkust, och
Medelhavet, Galicien i norra Spanien. Sedan början av 2000-talet
har den blivit vanlig i lägre tidvattenzonen Oosterschelde i
Nederländerna.
Referenser till observationer i
områden nära svenska
farvatten
Sydvästra delen av Nederländerna, 1995 (Stenenga & Mol, 2002,
citerad i Wolff, 2005).
1
FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
Troligt införselsätt
Okänt. Bestånden i Medelhavet anses ha kommit dit tillsammans
med ostron importerade från Stilla havet.
Miljö där arten förekommer
Ulva australis växer i littoralzonen, från vattenytan och ner till ca
1 m djup. Den fäster på stenar, klippor, andra marina
organismer eller mänskliga konstruktioner. I norra Medelhavet, i
Thaudammen och längs kusten mot Marseille, är den vanligt
förekommande från maj till oktober, speciellt i områden med
ostronodlingar. Algen tolererar ett brett salthalts-och
temperaturspann. Experimentella studier har visat att algen kan
tillväxa i salthalter mellan 5 och 40 ‰, men optimal
tillväxthastighet var i salthalterna 15, 20 och 25 ‰. I
Sydostasien finner man den naturligt i områden med
temperaturer mellan 0 och 30 °C. Experimentella studier har
visat att den klara 24 timmars frysning i -15 °C. Spridning sker
med s.k. svärmsporer som frigörs från bålens kanter.
Liksom andra arter av samma släkte trivs U. australis i
näringsrika vatten.
Ekologiska effekter
Experimentella studier har visat att metanolextrakt av Ulva
australis har en hämmande effekt på tillväxt av Cochlodinium
polykrikoides en dinoflagellat som bildar s.k. red tides i vattnen
kring Japan och Korea. Vattenextrakt av U. australis var däremot
verkningslöst. Det finns tankar om att ett sådant extrakt skulle
kunna användas i bekämpning av giftiga algblomningar. Om
U. australis har någon hämmande effekt på dinoflagellater ute i
fält är inte utrett (Jeong et al., 2000).
Studier från norra Spanien visar att trots att U. australis funnits
där sedan 1990-talet verkar den inte ha blivit markant vanligare
och man ser inte att den trängt undan inhemska arter
(Baamonde Lopez et al., 2007).
Andra effekter
I områden med höga närsaltshalter kan Ulva australis vara en
viktig påväxtorganism på fartygsskrov och andra mänskliga
installationer i havet. (Sidharthan et al., 2004)
Övrigt
Ulva australis används som föda för både djur och människor,
bl.a. har den visat sig utgöra en lämplig föda vid odling av
havsöra (Haliotis diversicolor).
U. australis används som biologiskt filter i övergödda vatten
(Jing-Wen & Shuang-Lin, 2001 citerad i Baamonde Lopez, 2007).
Läs mer
Cabi Invasive Species Compendium
http://www.cabi.org/isc/?compid=5&dsid=108335&loadmodule=datasheet&page=481&site
=144
Choi T.S., Kang E.J., Kim J.H. & Kim K.Y. 2010. Effect of salinity on growth and nutrient
uptake of Ulva pertusa (Chlorophyta) from an eelgrass bed. Algae 25:17-26.
Couceiro L., Cremades J. & Barreiro R. 2011. Evidence for multiple introductions of the
Pacific green alga Ulva australis Areschoug (Ulvales, Chlorophyta) to the Iberian Peninsula.
Botanica Marina 54:391-402.
Mer om bilden
© Foto: Javier Cremades Ugarte, Universidade de Coruña,
http://www.cabi.org/isc/?compid=5&dsid=108335&loadmodule=datasheet&page=481&site
=144
2
FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
Referenser till artbeskrivning
Baamonde Lopez S., Baspino Fernandez I., Barreiro Lozano R. & Cremades Ugarte J. 2007.
Is the cryptic alien seaweed Ulva pertusa (Ulvales, Chlorophyta) widely distributed along
European Atlantic coasts? Botanica Marina 50:267-274.
Kraft L.G.K., Kraft G.T. & Waller R.F. 2010. Investigations into southern Australia Ulva
(Ulvophyceae, Chlorophyta) taxonomy and molecular phylogeny indicate both
cosmopolitanism and endemic cryptic species. Journal of Phycology 46:1257-1277.
Verlaque M., Belsher T. & Deslous-Paoli K.M. 2002. Morphology and reproduction of Asiatic
Ulva pertusa (Ulvales, Chlorophyta) in Thau Lagoon (France, Mediterranean Sea).
Cryptogamie Algol. 23:301-310.
Referenser till fyndplatser
Aguilar-Rosas R., Aguilar-Rosas L.E. & Shimada S. 2008. First record of Ulva pertusa
Kjellman (Ulvales, Chlorophyta) in the Pacific Coast of Mexico. Algae 23(3):201-207.
Baamonde Lopez S., Baspino Fernandez I., Barreiro Lozano R. & Cremades Ugarte J. 2007.
Is the cryptic alien seaweed Ulva pertusa (Ulvales, Chlorophyta) widely distributed along
European Atlantic coasts? Botanica Marina 50:267-274.
Manghisi A., Armeli Minicante S., Bertuccio C., Morabito M., Torricelli P. & Genovese G.
2011. A cryptic alien seaweed spreading in Mediterranean coastal lagoons. Transitional
Water Bulletin 5:1-7.
Stegenga H. & Mol I. 2002. Ulva in Nederland: nog meer soorten. Zeepaard 62:185-192.
Verlaque M., Belsher T. & Deslous-Paoli K.M. 2002. Morphology and reproduction of Asiatic
Ulva pertusa (Ulvales, Chlorophyta) in Thau Lagoon (France, Mediterranean Sea).
Cryptogamie Algol. 23:301-310.
Wolff W.J. 2005. Non-indigenous marine and estuarine species in the Netherlands.
Zoologische Mededelingen 79:1-116.
Referenser till ekologiska och andra effekter
Baamonde Lopez S., Baspino Fernandez I., Barreiro Lozano R. & Cremades Ugarte J. 2007.
Is the cryptic alien seaweed Ulva pertusa (Ulvales, Chlorophyta) widely distributed along
European Atlantic coasts? Botanica Marina 50:267-274.
Jeong J.-H., Jin H.-J., Sohn C.H., Suh K.-H. & Hong Y.-K. 2000. Algicidal activity of the
seaweed Corallina pilulifera against red tide microalgae. Journal of Applied Phycology
12:37-43.
Jing-Wen L. & Shuang-Lin D., 2001. Comparative studies on utilizing nitrogen capacity
between two macroalgae Gracilaria tenuistipitata var. liui (Rhodophyta) and Ulva pertusa
(Chlorophyta). Journal of Environmental Science 13:318-322.
Sidharthan M., Shin H.W. & Joo J.H. 2004. Fouling coverage of a green tide alga, Ulva
pertusa, on some antifouling test surfaces exposed to Ayagin harbor waters, east coast of
South Korea. Journal of Environmental Biology 25:39-43.
Detta faktablad om Ulva australis skapades den 15 mars av IVL Svenska Miljöinstitutet.
3
