OSTRONFAKTA
Ostron är tvåskaliga blötdjur, så kallade bivalver. Här i Sverige finns två arter:
svenska ostron (Ostrea edulis) och japanska ostron (Crassostrea gigas).
De japanska ostronen kallas jätteostron och är en förhållandevis ny art i
Sverige. Sedan 2006 växer stammen stadigt längs våra kuster.
Båda arterna är ätliga och kan plockas vilda eller odlas. De flesta ostron
som serveras på svenska tallrikar är emellertid importerade från Frankrike,
Holland och Storbritannien. De franska ostronen kallas Fine de claire men
är samma art som de japanska ostronen (Crassostrea gigas).
Ostronen är värdefulla ur ett ekologiskt perspektiv eftersom de bildar biogena rev, en speciell
struktur som utgör livsmiljö för många andra arter i grunda områden. Vissa av arterna söker
skydd på reven, andra söker föda bland ostronen. Ostronen bidrar till mångfald, helt enkelt.
De är fleråriga, individerna kan bli upp till 30 år gamla.
Ostron är också filtrerare. De lever av näring som redan finns i havet, och vid odling behöver
man inte tillföra någon näring i form av foder. Det är en avgörande skillnad mot i princip all
annan matproduktion, som kräver tillförsel av näring och bidrar till övergödning. När ostronen
växer bidrar de istället till att rensa haven, som ju lider av övergödning. Vid odling av fisk och
skaldjur är det även foderbehovet som generellt sett dominerar klimatpåverkan.*
Jämför man ostron med produktion av nötkött så är det en stor skillnad i klimatavtryck. Enligt
en livscykelanalys av ostronodling i Skottland**, så är ostronens klimatavtryck knappt hälften
av nötköttets per ätlig del. Att skillnaden inte är ännu större beror delvis på att ostronens ätbara
del är förhållandevis liten.
En viktig aspekt är att ostronen påverkas av vad de äter. Under algblomning kan även ostronen
bli giftiga, varför Livsmedelsverkets kontroller är viktiga. Men enligt forskare*** är detta
inget hinder mot storskalig odling, eller mot ostron som ett vanligare livsmedel än idag.
Kan ostron bli den nya köttbullen?
Ost
re a E d u l i s
ea
KÄLLOR
* Sara Hornborg, forskare och marinbiolog på SP Food and Bioscience.
** Scottish Aquaculture Research Forum: Carbon Footprint of Scottish Suspended Mussels
and Intertidal Oysters. Jonna Meyhoff Fry 2012
*** Åsa Strand, forskare på Göteborgs Universitet, institutionen för marina vetenskaper.
Gig
as
– Det vore i alla fall väldigt mycket bättre för klimatet. Oavsett matproduktion så måste du
tillföra näringsämnen. Mata kossan, gödsla åkrarna, och så vidare. Men ostron behöver ingenting,
förutsatt att du har dem i näringsrikt vatten. Och i våra vatten är det ju övergödning som är
problemet. Det blir en win-win. De rensar haven – vi får mat.***
s
Cra
sos
tr
