En sådd utöver det vanliga
Så här års spirar det i många köksfönster. Krukor med tagetes, krasse, lobelia
och annat smått och gott står hos var och varannan och trängs på
fönsterbrädorna. När man ser alla fröpåsar med förföriskt vackra bilder av
frodiga växter är det lockande att falla för frestelsen att köpa en bunt. Sedan
man också har införskaffat jord och krukor är det bara att peta ner de små fröna i
jorden, vattna och utrusta sig med tålamod. Och snart gror det. I bästa fall.
En del odlare vill ha lite större utmaningar än så. I min bekantskapskrets finns
många som sår perenner, det vill säga fleråriga, örtartade växter. Vissa perenner
är inte så kitsliga, de gror snabbt efter sådden. Andra kan vara nog så besvärliga.
De ska först stå varmt och fuktigt ett par veckor efter sådd. Sedan ska de utsättas
för kyla under en period. Det kallas stratifiering. Efter detta kanske de behagar
gro.
En av mina odlande väninnor brukar varje år dra upp perenner från frö.
Sanningen att säga verkar det bli en alltmer omfattande odling för varje år som
går. Det mesta som hon sått ställer hon ut i lådor och skottar snö över. När det
våras brukar det spira i de flesta krukor.
I vintras studerade hon frölistor som vanligt. Vad skulle hon beställa i år? Till
saken hör att alla växter presenterades enbart med sitt vetenskapliga namn, och
eftersom hon inte är så slängd i latin så var det inte så gott att veta vad allting
var för något. Min väninna fastade i alla fall bland annat för något som hette
Geranium bohemicum. Att Geranium är en näva, det visste hon, och många
nävor är vackra och tåliga trädgårdsväxter. Midsommarblomstret är för övrigt
också en näva. Att den här nävan kallades bohemicum var, enligt henne, ett
extra plus. ”Då passar den nog bra hemma hos mig” var hennes kommentar.
När fröförsändelsen kom, och med den även nävan, började hon slå i sina
böcker för att ta reda på optimala odlingsanvisningar för varje växt. Här lämnas
inget åt slumpen! Då fick hon också reda på att nävan var en ettårig sak och
kallas svedjenäva.
Smaka på ordet svedjenäva. Varför heter den så? Jo, därför att den uppträder
på bränd mark. Den kräver förmodligen en skogsbrand för att gro? Nu fick min
väninna bekymmer. Hon sådde de åtta fröna i en plastkruka, och funderade över
hur hon skulle kunna efterlikna en mindre skogsbrand. Efter att ha förkastat
micron ställde hon krukan i en form med vatten och stoppade in den i ugnen.
När krukplasten började krulla ihop sig av värmen ansåg hon att det var dags att
avsluta upphettningen. Efter denna dramatiska start står nu krukan i ett fönster,
och tro det eller ej, sex av de åtta fröna har grott!
Margareta Olsson
