BILDER SOM
BERÄTTAR
Handledning (textunderlag)
till ett läromedel om bilder
och dess berättande förmåga
För lärare och elever från 6 till 15 år
Studielåda JLM-23
JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2005
INNEHÅLL
Introduktion
Vad lär man sig genom arbetet med bilder?
Bakgrund – Gannevikdonationen
Innan du sätter igång
Praktiska tips
s3
s3
s6
s6
s7
Mall för bildanalys
s8
Konstnärer, inkl bildbeskrivningar och arbetsuppgifter
s9
-
Carl Kylberg
s9
Carl Wilhelmsson
Modernism
s 10
s 12
-
Sigrid Hjertén
s 14
Vera Nilsson
s 16
Otte Sköld
Naivism
s 20
s 23
-
Bror Hjorth
s 24
Hilding Linnqvist
s 26
Eric Hallström
s 28
Olle Olsson Hagalund
Göteborgskoloristerna
s 30
s 33
-
Ivan Ivarsson
s 34
Ragnar Sandberg
s 35
Inge Schiöler
Halmstadsgruppen och surrealism
s 36
s 38
-
Sven Jonson
s 39
Fler arbetsuppgifter
s 41
Verkförteckning
s 42
Om Jönköpings läns museums konstverksamhet
s 43
2
VAD:
Bilder som berättar är ett undervisningsmaterial som tagits fram i samband med att
Jönköpings läns konstförening erhöll en stor konstdonation år 2003. Den innehåller
konstverk av mycket hög konstnärlig kvalité. Konstverken finns på Jönköpings läns
museum och visas i museets konstsalar.
FÖR VEM:
Studielådan och lärarhandledningen är tänkt för dig som är intresserad av bilder och
som gärna vill använda/eller redan använder dig av bilder i din undervisning.
I studielådan finns 19 konstverk, företrädesvis gjorda runt 1910-1940. Materialet är
tänkt att kunna användas av dig som saknar utbildning inom konst- och bildområdet,
men även av dig som redan har kunskaper i ämnet. Jag vill poängtera att studielådan
vänder sig till alla lärare, inte enbart till bildlärare.
Bildmaterialet och arbetsuppgifterna vänder sig till olika målgrupper, från barn i
förskoleåldern till elever i år 7-9.
VARFÖR:
Syftet med Bilder som berättar är främst att den ska fungera som ett arbetsredskap för
lärare och elever när det gäller bilder. Studielådan kan fungerar dels som en bakgrundsinformation inför ett museibesök, dels som ett uppföljnings- och fördjupningsmaterial
att använda efter museibesöket. Det går även att använda studielådan som ett fristående
läromedel, det vill säga utan museibesök.
Jag hoppas att studielådan ska inspirera till ett ökat användande av bilder i undervisningen och ge inspiration till olika arbetssätt när det gäller bilder. Utförligare tankar om
varför studielådan har producerats följer i introduktionen.
HUR:
Lärarhandledningen som medföljer är upplagd så att du som lärare ska kunna följa med bild
för bild. Efter introduktionen, som redogör för bildens användningsmöjligheter, följer en mall
för bildanalys. Därefter följer ett avsnitt om varje konstnär, inklusive en kortare bildanalys av
de verk som finns med i studielådan samt förslag på arbetsuppgifter till bilden. Avslutningsvis
finns ett kapitel med fler arbetsuppgifter, verkförteckning och information om länsmuseets
konstpedagogiska verksamhet.
NÄR:
Bilder som berättar är tänkt att kunna använda dels vid enstaka lektionstillfällen, dels som en
sammanhållen helhet vid längre tematiska studier.
3
Introduktion
Bilder finns idag nästan överallt. De påverkar oss på många sätt och medverkar till att skapa
våra föreställningar om världen och om oss själva. Bilder används för kommunikation, det är
ett slags språk i visuell form. Lpo 94 påtalar bildens ställning som språk och att elever ska
kunna ”läsa” och ”skriva” detta språk. Hur läser man då en bild och på vilka sätt kan den
användas i undervisningen inom olika ämnen?
Vad lär man sig genom arbetet med bilder?
Genom att använda bilder i undervisningen tränas eleverna i att berätta. De övar upp sitt språk
genom att de, när de möter en bild, måste kunna beskriva vad de ser. Ordförrådet ökas och
nyanseras. Vill man kan man göra beskrivandet av bilden i skriftlig form, då tränas även
skriftspråket.
Bilder har inte ett korrekt svar, en korrekt tolkning. Man kan säga att det finns lika många
tolkningar, som det finns personer. När vi tittar på en bild finns det en del som vi alla uppfattar, en del som är gemensamt, därför att vi har gemensamma erfarenheter då vi lever i
samma land vid samma tidpunkt. Andra saker är betydligt mer privata, eftersom våra
erfarenheter också skiljer sig åt från person till person. En del är vana vid bilder och har tränat
upp sin förmåga att läsa bilder, för andra är det något nytt och ovant – det påverkar hur vi
uppfattar en bild. Detta att det inte finns ett givet, korrekt svar, gör att man tränar sin
argumentationsförmåga när man studerar bilder; jag måste kunna förklara för någon annan
varför jag uppfattar bilden som jag gör.
Ytterligare en effekt vid bildarbete kan vara att elevernas roller i gruppsammanhang kan
förändras. Detta att det inte finns ett korrekt svar gör att elever som anses som ”svaga”, här
kommer mer till sin rätt. I arbetet med bilder kan de lika mycket som alla andra, deras
upplevelse är lika korrekt som alla andras, vilket gör att deras självförtroende växer.
Motsatsen gäller för de ”duktiga” eleverna, det vill säga de som har lätt för att lära utantill.
För dem kan det kännas jobbigt att det inte finns ett korrekt svar som man kan lära sig. I
bildarbetet måste de själva ta ställning, vilket är en bra träning inför framtiden, då det i stor
utsträckning handlar om att själv kunna och våga ta ställning i olika frågor.
Bilder kan användas för att tala om svåra saker. Man kan använda sig av en bild om man till
exempel vill tala om sådant som ensamhet, utanförskap och mobbing. Genom att lägga fokus
på bilden blir det möjligt för personer i en grupp att berätta om sådant som känns svårt och
personlig, utan att någon behöver känna sig utpekad.
Bild är ett sätt att skapa sig själv, att skapa sin egen identitet. Mediakulturen, i vilken bilder
utgör en stor del, kan ses som ett slags mångsidigt råmaterial för ungdomar och deras sökande
efter en egen identitet. Bildarbete blir därmed en viktig del i den identitetsskapande
processen.
I studielådan Bilder som berättar är det konstbilder som utgör bildmaterialet. Det gör att
frågan om finkultur kontra populärkultur blir av intresse. Konst brukar av tradition klassificeras som finkultur. Valet av kultur och bilder påverkas av vilken social klass man tillhör.
Kulturvalet visar i sin tur på social distans mellan klasser, kön och sociala miljöer. Vilken
kultur och vilka bilder man väljer som lärare och hur dessa bilder bedöms och används kan
påverka elevens möjligheter till identifikationsskapande. En förtrogenhet med konstbilder kan
ge en viss form av kulturellt kapital, en viss form av allmänbildning.
4
Bilder är ett sätt att minnas vad man lärt sig. Om man jobbar mycket med en bild och lär sig
sådant som hur det var vid den tid som bilden målades, hur levde man då, hur såg de olika
samhällsklassernas villkor ut och så vidare, fungerar sedan bilden som en ”trigger” för den
kunskap man samlat på sig; när man sedan ser bilden, så kommer kunskapen tillbaka.
Sist, men inte minst, vill jag poängtera att bilder och arbetet med bilder i hög grad uppskattas
av elever i alla åldrar. Det är helt enkelt roligt med bilder!
5
Bakgrund - Gannevikdonationen
Per Gannevik föddes i Jönköping. Han donerade sin konstsamling till Jönköpings läns
konstförening hösten 2003. I donationen ingår flera mycket fina konstverk från 1900-talets
första hälft av välkända konstnärer. Samtliga konstnärer finns väl dokumenterade i en mängd
konsthistorisk litteratur och på internet.
19 av de 37 verken som ingår i Gannevikdonationen ingår i studielådan Bilder som berättar.
Innan du sätter igång
Att tänka på om man väljer att arbeta med studielådan är att konstverk alltid ser annorlunda ut
i original än vid en avfotografiering. De bilder som ingår i studielådan har först fotograferats,
sedan trycks i en bok och därefter scannats in i en dator för att slutligen skrivas ut på
färgoverhead. Vägen från originalverk till den bild ni finner i studielådan är med andra ord
väldigt lång. Bilderna på färgoverheaderna har heller inte samma storleksförhållanden, som
konstverken i original. En del av konstverken är mycket små eller stora i verkligheten, för
exakta mått, se Verkförteckning, sid 41.
Ett museibesök innehåller många aspekter. För många kan det vara första mötet med ett
museum. Rummen på länsmuseet, där dessa konstverk visas, är stora och har högt till tak.
Väggarna är gjorda i betong och har speciella färger. Golvet är av granträ. Rumsformen
påverkar upplevelsen av själva konstverket, liksom färgen på väggarna. Utöver den nya
miljön påverkas man av de personer man går till museet med och de personer man möter från
museets sida.
Barn som kommer till museet för första gången har ofta många frågor kring vad ett museum
är för plats. Vi som arbetar på museet brukar börja med att berätta om själva byggnaden,
därefter berättar vi om vad vi som arbetar på museet gör. Museets uppgift är att samla, vårda,
visa och forska kring såväl det förflutna, som nutiden. Det som ingår i ett museums samlingar
ska bevaras för alltid, vilket gör att man på ett museum därför inte får ta på föremålen, inte
känna på färgen på tavlan till exempel.
En vanlig fråga från barn när det gäller konst är om konstverket är riktigt, det vill säga om det
är ett original. De vill också gärna veta vad konstverken är värda. Frågan om konstverkens
värde är svår att besvara, då de konstverk som finns på ett museum inte är till salu. Många
gånger är det konstverk gjorda av konstnärer som inte längre finns i livet och därmed är deras
konstverk oersättliga.
På Jönköpings läns museum har vi fri entré, vilket gör att barn som varit på museet och tittat
på konst, kan komma tillbaka på sin fritid och visa bilderna för t ex sina föräldrar. Då blir
barnen guiderna, de som kan och vet!
6
Praktiska tips!
1. Bestäm hur lång tid du vill arbeta med bilderna i studielådan
2. Välj metod för arbetet – ska ni arbeta en och en eller i grupp, vilka ämnen kan tänkas ingå
i arbetet, ska ni arbeta tematiskt och i så fall vilket tema ska ni välja. Metoder kan också
vara sådant som inläsning, bildanalys, faktasökning, dramaövningar, redovisningsform
med mera. Du väljer självklart det som passar bäst för ditt syfte och dina elever.
3. Gör ett preliminärt upplägg för varje lektionstillfälle. Det har man nytta av under
arbetsgången. Det kan också vara bra för eleverna att veta vad som förväntas av dem och
hur lång tid de kommer att få till förfogande, då det påverkar valmöjligheterna och
arbetsgången.
4. Om du vill och har tid, läs igenom det material som finns i studielådan, studera själv
bildmaterialet i lugn och ro, gör dina egna tolkningar, gärna tillsammans med någon
kollega.
5. Efter arbetet med studielådan kan man gå tillbaka och kolla om man uppnått det man tänkt
sig genom att titta på vilka metoder man valt och upplägget. Blev det som du tänkt? Om
inte, vad var det som inte fungerade och hur kan det bli bättre en annan gång?
7
Mall till bildanalys
Titta, beskriv och analysera
1. Börja med att titta noga på verket.
2. Beskriv vad du ser! Till din hjälp kan du ha följande frågor:
-
Vad ser du i bilden?
-
Färgerna och formerna, hur påverkar de uttrycket?
Hur är ljuset? Går det att se vad det är för tid på dygnet, för slags belysning, och så
vidare?
Finns det rörelse i bilden, det vill säga händer det något?
Vad uttrycker bilden? Känns den varm, kall, allvarlig, humoristisk och så vidare?
Går det att vilken tid som visas i bilden, i sådant som kläder, frisyrer och liknande?
Finns det något som är mindre tydligt, något som kanske inte finns med i bild, men som
ändå skymtar fram i uttrycket?
3. Vad tror du att konstverket handlar om?
4. Vilka tankar och associationer väcker verket hos dig?
5. Jämför dina associationer inför bilden med någon annans associationer inför samma bild.
6. Detta är föreställande konst. Fundera över hur det skulle bli om man försökte uttrycka
samma känsla, samma sak, men utan att använda föreställande element.
Passar alla åldrar
Associationer kan vara kollektiva och privata. Vi har vissa saker gemensamt genom att vi
vuxit upp i samma land vid en viss tid, i samma kultur. Andra associationer är privata och
hänger samman med var och ens privata minnen och referensramar. En bild med en rutig duk
kan t ex påminna någon om besöken hemma hos mormor på vars köksbord det låg en sådan
duk, medan någon annan får helt andra associationer av samma bild och av samma föremål.
8
Konstnärer, bildbeskrivningar och arbetsuppgifter
Carl Kylberg (1878-1952)
Carl Kylberg var över fyrtio år när han debuterade som målare. Vid det laget hade han
utvecklat det måleri som senare kom att inspirera unga konststuderanden vid Valands
konsthögskola i Göteborg. Kylbergs måleri präglas av hans långsamma arbetssätt och
idealistiska filosofi. Han är en mystiker bland konstnärer. I sin dagbok skriver han: ”En tavla
skulle vara lite en ingångsport för den som söker. Tavlans yttre får icke äga budskapets
slutgiltighet. Man blir skeptisk då en människa uttrycker sig alltför kategoriskt – Låt tavlan bli
sådan att den växer vid umgänge.” Mest målade han hav, himmel och land, samt mötet dem
emellan. Han antydde former som löses upp i sin omgivning och gav känslan av t ex ett träd,
en båt, en grupp människor. Kylberg jämförde gärna färg med musik.
Han var född i Fridene, Skaraborg. Under långa perioder var han en omstridd konstnär. Ett
inköp av målningen ”Uppbrottet” från 1935 stoppades av dåvarande ecklesiastikministern
Artur Engberg, vilket debatterades livligt i riksdagen och i pressen. Engberg utnyttjade sin då
konstitutionella rätt att inlägga veto, vilket han motiverade på följande sätt: ”Att av ett så litet
och så ansträngt inköpsanslag använda en tiondel för att förvärva en till sitt motiv så i klar, sitt
utförande så ofullgången och sin helhetsverkan så besynnerlig tavla som den här
ifrågavarande synes mig icke välbetänkt.” Målningen köptes då av en privatperson som
donerade den till museet. Kylberg själv såg konstnären som högt stående. Han menade att
konstens mål var att med hjälp av symboler från sinnenas värld skapa uttryck för en ren
andlighet. Trots att han gjorde många målningar med religiösa och bibliska motiv fick han
aldrig några uppdrag från kyrkan, även om någon bild i efterhand har placerats i sådan miljö.
Bildbeskrivning
Solnedgång, u å
Carl Kylberg har målat många sådana här motiv, med sol, himmel, vatten och land. En mörkt
orangeröd sol färgar av sig på himlen ovanför ett mycket blått vatten. De varma gula och röda
tonerna spelar mot havets blå yta. Gräsmatta i förgrunden är grön i olika nyanser och ganska
mycket av själva duken skymtar igenom här och var. Ett stort träd och något som ser ut som
figurer finns också. Bilden är ganska mörk trots alla färgerna, men samtidigt rätt lugn och
harmonisk. Det finns ovanligt mycket svarta konturer, vilket gör att bilden känns lite mer
skissartad än andra verk jag sett av samma konstnär. Han lyckas ofta få färgerna att vibrera,
med stark lyskraft. Suddigheten skapar stämningen och ger bilden en speciell känsla.
Arbetsuppgifter
1. Kan man skildra andlighet? I kyrkor finns ofta bilder som föreställer figurer ur bibeln,
men hur gör man om man vill skildra vad det innebär att vara troende? Studera bilder och
symboler i någon kyrka i närheten av kyrkan. Gör sedan egna bilder där ni försöker
skildra känslan av att tro på något.
2. Solen som går ner är ett motiv som ofta förekommer i bild. Studera himlen vid solnedgång
och försök sedan att ur minnet måla en bild av solnedgången. Vilka färger syntes
tydligast, hur påverkades hus, träd och annat av solstrålarnas färger?
3. Bilden är suggestiv, dvs. den ger en lite spännande, fantasieggande känsla. Skriv en
fantasyberättelse utifrån bilden. Börja med att fundera över hur en fantasyberättelse brukar
vara uppbyggd, gärna genom att läsa någon fantasybok som t ex Harry Potter. Gör sedan
berättelsen så spännande du kan, gärna med underliga figurer. Läs upp den för klassen i
ett mörklagt klassrum där enda ljuset är tända stearinljus!
9
Carl Wilhelmson (1866-1928)
Carl Wilhelmson föddes 1866 i Fiskebäckskil och tillhör därmed de äldsta konstnärerna vars
verk ingår i Ganneviksamlingen. Just Fiskebäckskil och människorna där förblev en central
motivkrets för Wilhelmson livet ut. Fiskarbefolkningens vardag och det bohuslänska
landskapet skildras av en som vet, av en som varit med. Han strävade efter en sann och ärlig
beskrivning i sina bilder.
Wilhelmson började som lärjunge i en litografisk verkstad när han var i femtonårsåldern.
Samtidigt studerade han vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Med hjälp av besparingar och
stipendier tog han sig, efter en tids studier på Valands konstskola, vidare till Leipzig. Där
arbetade han som yrkeslitograf innan det bar av till Paris. Under några få år lyckades han
etablera sig som konstnär och uppmärksammades vid Salongens utställningar. Salongen i
Paris var, liksom Konstakademins pristävlingar i Sverige, ett nålsöga att passera där priser
delades ut och konstnärer blev till erkända namn.
1896 blev Wilhelmson föreståndare för Valand, konsthögskolan i Göteborg, ett uppdrag han
innehade fram till 1910. I hans bilder är ljuset viktigt, men till skillnad från många andra
konstnärer vid denna tid saknas nationalromantiska drag i hans verk. Hans bilder är lugna,
målade med respekt. En del känns lite kärva. Personligen tycker jag att bilderna ger mig en
föreställning om hur det var att leva av vad havet gav året om. Vackert ljus och härliga
klippor, men samtidigt kargt och blåsigt. Vid sekelskiftet blev Wilhelmsons målningar ljusare
i färgskalan och han målade med en mer prickigt pålagd färg, liksom hos den franske
konstnären Paul Seurats verk där klara, rena färger läggs i prickar sida vid sida, tänkta att
blandas i betraktarens ögon. I Wilhelmsons senare verk lyser den grova duken ofta igenom
och blir till en del av bilden, en del av ljuset.
Bildbeskrivning
Näckrosor, 1923
En kvinna står upp i förgrunden bredvid ett bord fullt av rosaröda och vita näckrosor. Dess
kraftiga stjälkar ringlar sig över bordsytan. Hon ägnar sig åt att skapa ett blomster arrangemang av dem. Hennes klänning är randig med tyget vänt åt olika håll. Kjolen är lång
och håret halvlångt. Hon tittar snett ner i golvet och tycks inte behöva titta efter vad hon gör.
På en kista sitter en kvinna klädd i vitt och tycks läsa. Inte heller hon tittar ut ur bilden.
Genom dörröppningen skymtar en tredje kvinna i likadan randig blus som den första. Hon
tittar in emot de andra, emot oss. På golvet ligger en svartbrun hund ihoprullad längst ner i
vänstra hörnet. Det finns många olika mönster i bilden, de flesta gjorda i textil. Mattan som
hunden ligger på är blå, liksom kistan som den vitklädda kvinnan sitter på.
Ljuset tycks komma från ett fönster bredvid henne, dvs. från vänster. Men det finns också ett
fönster bakom den tredje kvinnan som bidrar till att lysa upp rummet. Bilden är målad i
Wilhelmsons sommarvilla i Fiskebäckskil. Det är konstnärens döttrar vi ser samt Margit von
Delwigh i bakgrunden. Det vilar en stillhet över bilden, en stillhet som kanske har med tiden
att göra. När målningen gjordes fanns ingen tv, inga datorer och ingen livlig biltrafik. Tempot
var troligen annorlunda mot vår tids tempo. Jag upplever bilden som idyllisk och vacker.
10
Arbetsuppgifter
1. Hur var det att leva som yrkesfiskare förr jämfört med idag? Leta information på bibliotek
och via internet. Fokusera på Fiskebäckskil eller om det finns någon yrkesfiskare där ni
bor, intervjua den personen. Gör reportage i form av en tidning.
2. Vad gjorde man förr, innan elektricitet, tv och internet? Skriv en dagboksberättelse där du,
med hjälp av faktaböcker, beskriver en helt vanlig dag i någon av de avmålade kvinnornas
liv.
3. Måla en bild som utstrålar lugn och harmoni. Vilka färger och former uppfattar du som
behagliga? Vad får dig att bli lugn, har du någon speciellt tanke, något föremål, ett minne?
Avbilda i så fall det.
11
Modernism
Modernism är ett snårigt begrepp. Enkelt utryckt kan man säga att det inom konsthistorien är
en slags sammanfattning över en mängd olika ismer som uppkom vid sekelskiftet 1800-1900.
Bondesamhället gick mot sitt slut och industrierna tog fart. Fler och fler lämnade landsbygden
för att slå sig ner i städer. Där delades tiden upp i arbete och fritid. Kameran hade uppfunnits
vilket innebar förändringar för konstnärerna.
Fram till mitten av 1800-talet hade konstnärerna ”byggt” bilder. Det vill säga man hade
arbetat med skisser som man sedan byggt samman till en målning som målades i en ateljé.
När kameran kom började konstnärerna försöka fånga ögonblicket på samma sätt som
fotografen. I Frankrike tog de unga konstnärerna med sig färg och staffli ut i naturen.
Impressionismen uppkom, så kallad efter en målning av Claude Monet. Monet försökte fånga
sådant som solljuset och dess påverkan på färger, luft och atmosfär.
Det impressionistiska måleriet var ”prickigt”, med hastigt pålagd färg. Vetenskapliga teorier
hävdade vid denna tid att allt var lagbundet, att allt går att ”väga och mäta”. Detta tog en del
konstnärer fasta på och sökte efter en lagbundenhet när det gäller färger. Man tänkte sig att
färgerna skulle blandas i betraktarens ögon. Kritikerna menade att impressionistiskt måleri var
förfärligt, kladdigt och orealistiskt.
I början av 1900-talet började Pablo Picasso och George Braque att experimentera med form
och volym. De försökte bryta med det centralperspektiv som konstnärer använt sen 1400-talet.
Istället valde de att använda flera perspektiv i en och samma bild för att på så sätt ge en
sannare bild av verkligheten. De bröt upp formen i prismor och satte sedan ihop prismorna,
bitarna till former för att visa volym på ett nytt sätt. Deras inspirationskällor var bland andra
konstnären Paul Cezanne som om och om igen målade samma motiv för i sökandet efter ett
sätt att skildra former samt andra länders kultur, som t ex masker från Afrika och japanska
träsnitt. Andra, som Henri Matisse, menade att konstens uppgift var att vara behaglig och
vacker. Konsten skulle för honom inte handla om svåra saker, utan om färg och form i
harmoni. Hans konst kom att få beteckningen fauvism, efter att en grupp unga konstnärer
visat upp sitt färgstarka måleri och av en kritiker fått beteckningen les fauves, vilddjuren.
Vincent van Gogh målade subjektivt. Han lät sina personliga känslor färga motivet. Med klara
färger och tydliga penseldrag skapade han en konst som vibrerar än idag. En konst som känns
och som uttrycker starka känslor brukar betecknas som expressiv eller som expressionism.
Paul Gauguin sökte också han skildra känslor, men på ett mer symboliskt plan. Han sökte det
ursprungliga och oförstörda, ett sökande som ledde honom till Tahiti.
Wassilji Kandinsky valde en annan väg. Han ville skapa något som inte hade en motsvarighet
i den synliga världen, något abstrakta, icke-föreställande. En inspirationskälla var andligheten,
då främst teosofi, vilket var en form av andlighet som var på modet vid denna tid. En annan
inspirationskälla var musiken. Hur målar man sin musikaliska upplevelse, utan att måla
föreställande? Man brukar skilja mellan abstrakt konst, då konstnären utgår från något
verkligt som ett träd och sedan förenklar så långt det går så att vi knappt ser att det är ett träd,
och nonfigurativ/icke-föreställande konst. Den ickeföreställande konsten sägs inte ha någon
synlig och verklig utgångspunkt.
12
Vid sekelskiftet och i början av 1900-talet var optimismen stor. Man såg med entusiasm på
alla vetenskapliga och tekniska framsteg som gjordes. Det fanns en tro på att människan nu
tagit kontrollen över naturen, att utvecklingen bara skulle fortsätta och fortsätta i positiv
riktning – snabbare tåg och bilar, bättre telefoner osv. Men denna känsla av optimism hade en
annan sida också. Det fanns dom som reagerade negativt mot alla städer som växte fram och i
vilka arbetare fick bo i slumbostäder, medan några få blev rika och levde flott. Det fanns dom
som ifrågasatte om utvecklingen bara var av godo. En del saknade fantasin och det
oförklarliga, i en tid där positivismen (ung. att allt har en förklaring, allt går att förklara med
logik och förnuft) var den regerande vetenskapssynen.
Den modernistiska utvecklingen och den positiva framtidstron avstannade när första
världskriget bröt ut 1914. Det var då inte längre möjligt att resa. Konstnärerna i Sverige fick
resa hem ifrån Paris som var konstens dåtida huvudstad. Den teknik som hyllats och setts som
det som skulle föra människan framåt, användes nu till att förgöra människor. Vissa
konstnärer reagerade på så sätt att de sökte sig tillbaka i historien för att hitta inspiration,
medan andra letade inspiration i samtiden och reagerade mot världen runt omkring dem.
13
Sigrid Hjertén (1885-1948)
Sigrid Hjertén räknas till Matisseeleverna, dvs. de som reste till Frankrike och studerade för
den stora mästaren Henri Matisse. Matisse arbetade med färg och form och hans konst var
mycket dekorativ. Känslan och upplevelsen stod i centrum. Konsten skulle vara vacker och
behaglig, det skulle inte handla om obehagliga ämnen enligt hans sätt att se på konst.
Sigrid Hjertén utbildade sig ursprungligen till textillärare. Isaac Grünewald, som senare blev
hennes make, lär ha sett en matta av henne och menat att hon borde syssla med konst. Hjertén
var Matisses favorit, den som påminde mest om hans eget sätt att måla – med tydliga linjer
och rena färgfält. Hon var en av få som fick beröm av honom. Matisse förespråkade ordning,
reda och koncentration. På hans skola målade man efter levande modell eller efter
gipsavgjutningar. Hjertén och Grünewald kom att bli de mest kända bland hans svenska
elever. De var ett omdiskuterat konstnärspar i det svenska konstlivet. Deras sista tid blev
tragiskt. Hjertén drabbades av schizofreni och tillbringade sina sista 11 år på Beckomberga,
där hon slutligen avled efter en misslyckad lobotomi, medan Grünewald gifte om sig och
senare omkom i en flygolycka tillsammans med sin nya hustru.
Hjertén föddes 1885 i Sundsvall, fadern var vice häradshövding. Hennes mor dog när hon var
två år. Vid 25 års ålder reste hon till Paris. Då var hon redan självförsörjande som textillärare.
Hon beskrivs som gladlynt och sällskaplig, men också som orolig. I hennes konst är det
färgen som står i centrum, dess förmåga att bygga former. Linjerna ger rytm åt bildytan.
Motivet stiliseras och förenklas. Sonen Ivan finns ofta med i hennes bilder, liksom utsikten
från fönstret i Stockholm. Under tiden i Stockholm målade Hjertén och Grünewald ofta
samma motiv, då de delade ateljé. Det var en hektisk tid. De stod i konstens hetluft och fick
såväl entusiastisk beröm, som svidande kritik.
1912 bildades gruppen De Åtta, där Hjertén ingick. De ställde ut tillsammans på ett flertal
platser, även internationellt. Det är inte dock inte lätt att försörja sig som konstnär. Vid ett
tillfälle vände sig Hjertén till Prins Eugen för att få hjälp. Hon ber honom köpa en matta, hur
det gick vet man inte. 1919 utesluts paret ur konstnärssammanslutningen Falangen, eftersom
Grünewald ansågs ta för stor plats.
Vid en utställning 1918 fick Hjertén svidande kritik av Albert Engström. Han skrev: ”Ty
hennes arbeten äro rena rama idiotien. Hon har sina modeller i Eugeniahemmet och ser ut att
äga en pervers längtan efter vanskaplighet… hennes färg är dum, ful och tunt kokett. Hennes
mans färg är också tunn men intelligent kokett.” Detta var en tid när manliga konstnärer
kämpade mot konkurrens från kvinnliga konstnärer och könsrollerna var annorlunda mot idag.
Under 1920-talet fick Grünewald alltmer uppmärksamhet, han upplevde en glansperiod,
medan Hjertén å sin sida drog sig tillbaka och blev inåtvänd. Själv sa hon: ”jag målar inte så
mycket numera. Jag går upp i min mans arbeten, hans framgångar, motgångar, drömmar och
strävanden äro mina och dessutom har jag vår pojke och hushållet. Det räcker och jag finner
glädje i det”.
Hon led av att maken var borta mycket och drömde om att ha eget hus med trädgård, något
som aldrig blev verklighet. Mot slutet av sin karriär försvann människorna helt ur hennes
målningar. Först vid 51 års ålder hade hon sin första separatutställning och nu upptäcktes hon
på allvar av kritiker och publik. 1938 slutade hon att måla helt.
14
Bildbeskrivning
Ivan med teddybjörn, 1915
Ivan sitter diagonalt i bilden och det ser egentligen inte ut som om han sitter. Han har ett
utseende som får mig att tänka på en flicka, vilket förstärks av frisyren och strumporna som
går upp på låren. En röd sjömanskostym med blå detaljer. I händerna håller han en liten
teddybjörn. Ivans ögon är stora och ovala, de tittar snett uppåt mot höger hörn. Läpparna har
tydlig amorbåge och rosa färg vilket förstärker ”tjejintrycket”. Det han ”sitter” på tycks vara
någon form av mönstrade kuddar i orange och blått. Det är rätt mycket linjer och betydligt
mindre volym tycker jag. Volymen syns tydligast på Ivans knän och kuddarna, medan händer
och kropp känns rätt platta. Han ser lite orolig, men samtidigt nyfiken ut. Är det någon vuxen
som står upp och pratar ner till honom?
Arbetsuppgifter
1. Jämför bilden av Ivan med Vera Nilssons barnbild. Vad finner du för likheter och
skillnader i motivet, sättet att måla och liknande?
2. Måla ett barn så som du tycker att de ser ut. Fundera speciellt över proportionerna. Jämför
sedan gärna med hur barn framställs i reklambilderna.
3. Färg och form är det som bygger upp hela bilden. Arbeta med rena färger och bygg en
egen bild där du arbetar fram olika former – cirklar, kvadrater och liknande – med hjälp av
enbart färg. Prova sedan att lägga till linjer i andra färger. Du kan även arbeta med färgat
papper som du klipper i olika former och sedan placerar ut på ett stort ark för att på så sätt
skapa nya former.
15
Vera Nilsson (1888-1979)
En bild måste vara sägande/Vera Nilsson
Vera Nilsson föddes 1888 i Jönköping. Hennes far var litterärt intresserad och före sin tid när
det gällde uppfostran av döttrar. Han ansåg t ex att de skulle få en ordentlig yrkesutbildning.
Vera Nilsson växte upp i en trygg hemmiljö och somrarna tillbringades på Öland. Hon
utbildade sig till teckningslärare, men ville egentligen gå Konstnärsutbildning på Konstnärsförbundets skola med konstnären Richard Bergh som lärare, men fadern sa nej. Han menade
att den redan påbörjade teckningslärarutbildningen skulle fullföljas.
1910 besökte hon Paris, innan dess hade hon studerat för Carl Wilhelmsson på Valand. Året
därpå, 1911 studerade hon i Paris på Henri Matisses målarskola, men bara under en vecka.
Matisse själv hade vid det laget slutat besöka skolan, vilket var en orsak till att hon stannade
så kort tid. Istället valde hon att studera för en kubistisk skolad konstnär, Le Fauconnier. Han
hade även Ivan Aguéli och Marc Chagall som elever, samt kontakter med Der Blaue Reitergruppen. Vera Nilsson besökte även andra målarskolor där man främst arbetade efter modell.
1912 besökte hon internationella Sonderbundutställningen i Köln, som var en av de viktigaste
konstutställningarna vid denna tid. Där visades allt inom den nya konsten; Edvard Munch och
Vincent van Gogh var några av de som ställde ut. Mötet med van Goghs måleri blev en
avgörande faktor för Vera Nilsson. I hans bilder fann hon känslan, det expressiva.
1917 debuterad hon med en utställning i Köpenhamn. Det blev ingen stor kritiker- eller
publiksuccé, men andra konstnärer som t ex Karl Isakson berömde henne. Köpenhamn under
första världskriget var fullt av skandinaviska konstnärer, som tvingats hem från Frankrike när
kriget kom. Danmark hade också en stark ställning inom litteraturen med bl a Kierkegaard, H
C Andersen och den då levande Georg Brandes. Där fanns flera konstmuseer och privata
samlingar. Ju fler konstnärer som kom, desto fler lockades att följa efter. Det fanns också
bättre tillgång på mat än i Sverige. Trots kriget fanns det en optimism bland konstnärerna.
Vera Nilsson blev kvar i Köpenhamn till 1919. Från 1917 hade hon en ateljé vid Islands
Brygge 27 på Amager, den flacka ö där Kastrups flygplats idag finns. I ateljéns närhet fanns
järnvägsspår, hamnmagasin, skeppsvarv och ett hem för gamla sjömän.
Vera Nilsson målar på ett ganska speciellt sätt. Hon använder sig av olikhet i skalan, dvs.
vissa bildelement är ovanligt små, medan andra är stora. Hennes bilder byggs upp av olika
plan som förskjuts mot varandra. I en och samma bild kan det finnas flera blickpunkter och
ofta är det oklart hur rummet egentligen ser ut. Djupet och volymen är tydlig, hon försökte se
”runt kropparna”, få med känslan för kropparna i bilderna. Vissa drag överdrivs och förstärks.
Färgen är onaturalistisk. Vera Nilsson kallade sig själv för en ”hemmagjord kubist”. Hennes
konst brukar kallas för expressionistisk och kubistisk, det är en slags blandning där formspråket påminner om kubismen, medan färger och motiv för tankarna till det
expressionistiska, det känslomässiga.
Under tiden i Köpenhamn målade hon en rad porträtt, bl.a. Snickarmästaren som idag finns
på Norrköpings Konstmuseum. I den bilden har hon riktat allt ljus mot händerna på snickaren,
hon intresserade sig för händerna, som enligt henne gjorde människan till människa i lika hög
grad som hjärnan. Flera år senare målade hon en stor fresk med människans händer som tema.
16
Första gången hon visade upp sig för en svensk publik var 1918 på Liljevalchs konsthall i
Stockholm. Under utställningsperioden tog kriget slut. Utställningen blev en framgång. Hon
uppfattades som mycket radikal, men även de kritiker som reserverade sig för vad de
betraktade som hennes våldsamhet, fick ändå med någon formulering som visade att hennes
målningar hade gjort starkt intryck. Hon fick dock utstå flera kritikers elakheter, bl.a. skrev de
att hennes barnmodeller verkade komma från Eugeniahemmet (en vårdinrättning för
missbildade barn). Till övervägande del var kritiken dock positiv. August Brunius, dåtida
konstkritiker, skrev: ”Jag skulle vilja säga att här finns endast en riktigt konsekvent
expressionist – Vera Nilsson – hon har både det vilda sinnelaget och den vilda tekniken.”
Hösten 1919 reste Vera Nilsson med båt till Spanien, via England. Julen tillbringade hon i
Malaga. I Toledo blev hon djupt imponerad av den 3000-åriga staden med konsthantverk och
väldiga berglandskap. I juli 1920 lämnade hon Spanien med saknad. ”Jag har t o m kunnat ta
mig större friheter än annars ty ingen säger annat än att det gör alla i hennes land” (från brev
skrivet till en väninna). Hon fäste sig speciellt vid gästfriheten och viljan att dela med sig som
hon mött hos invånarna i landet.
På en av Malagas gator hade hon en upplevelse som skakade henne. Några små, fattiga flickor
dansade på gatan inför en likgiltig omgivning i förhoppning om att få en slant. Medkänslan
med barnen var vad hon ville gestalta. Under två år arbetade hon med detta. Det finns tre
fullbordade målningar av gatan i Malaga, en av dem finns på Norrköpings konstmuseum. I
den målningen är formspråket djärvt, gatan är brant som en vägg och de höga husen svänger
rytmiskt. Männen är anonyma, utan ansiktsdrag. De lutar sig utåt i bilden, likgiltiga. Himlen
är täckt av egendomliga svarta moln. Flickan i mitten är den största figuren i bilden. Hon har
en avvikande varmt röd färg. Flickorna dansar var för sig, men binds samman med hjälp av
armarnas rytm, de tycks sväva ovanför gatan. Hela bilden utstrålar både styrka och utsatthet.
1922 i januari föddes dottern Ginga, som egentligen hette Catharina. Hon var sedan Vera
Nilssons ständiga modell, ända fram till 14-årsåldern. Sentimentalitet saknas i Vera Nilssons
barnskildringar. Barnbilderna uppfattades negativt av dåtidens betraktare. Man menade att
hon målade barnen fula. Kanske påverkades publikens syn på barnbilder av Carl Larsson och
Elsa Beskows barnmålningar som sågs som normativa. Vera Nilsson var ogift mor, vilket var
ganska ovanligt vid denna tid. Under långa tider bodde hon utomlands, bl.a. i Paris, där den
sociala kontrollen var mindre.
När Vera Nilsson målade tog det lång tid. Hon gjorde många utkast och skisser över
kompositioner innan själva målningen påbörjades. I stor utsträckning höll hon till på golvet
när hon målade, eftersom hon led av ryggont och tyckte att det var bekvämast. Hon föredrog
att arbeta utifrån modell, vilket innebar vissa svårigheter. Barnet ville inte sitta stilla, utan fick
fångas i många teckningar. 1927 fick hon ett resestipendium till Italien, men där trivdes hon
inte. Fascisternas grepp om landet blev vid den här tiden allt starkare och Vera Nilsson var
inte heller nöjd med det konstnärliga resultatet från vistelsen.
1928 bosatte hon sig på söder i Stockholm, på Högbergsgatan 14. Det var hennes första egna
bostad, vid 40 års ålder, och hon blev kvar där i 50 år. Hennes kamratkrets var stor. Den
innersta kretsen bestod av kvinnliga konstnärskollegor, varav många var mödrar och
ensamstående. 1930 fick hennes bilder större lyskraft i färgerna och sättet att måla
förändrades. Nu använde hon längre och bredare penseldrag.
17
1933 hade hon sin första separatutställning. Mottagandet var positivt. Vera Nilsson var med i
Färg- och formgruppen, men hon hade stort behov av att vara obunden. Vera Nilsson
förbehöll sig rätten att avgöra om en person var lämpad att äga något av hennes verk. Hon
ogillade ramar, speciellt breda guldramar och använde hellre mörkmålad list. Hon framställs
ofta som en politiskt engagerad konstnär, som stod till vänster. Det allmänmänskliga var
hennes utgångspunkt. Hon kämpade för de fattiga, de eftersatta. Hennes perspektiv var
globalt. Hon verkade för en bättre miljö, för fred och mot kärnkraft. Att engagera sig var för
henne ett sätt att leva.
1933 besökte hon Ryssland, där hon fick se franska konstverk hos ryska samlare. 1938
spanska inbördeskrigets tredje år, målade hon Penning contra liv som idag finns på Skövde
Konstmuseum. Hon såg människans hejdlösa profitbegär som den avgörande drivkraften
bakom kriget. Det är en tydlig antikrigsmålning, ett av få försök i Sverige av konstnärer vid
sidan av Albin Amelin, att genom konsten peka på tidens destruktiva krafter och katastrofala
utveckling.
1939 tillbringade hon våren i Paris, medan hemresan gick genom Tyskland. När kriget bröt ut,
slutade hon för en tid att måla. En ny separatutställning ägde rum 1948, samma år fick hon
Prins Eugen-medaljen, som delades ut för första gången. Under pensionsåldern fick hon
uppdrag med stora fresker (=väggmålningar) till bl.a. skolor. 1954 valdes hon som första
kvinna in i Akademin för de fria konsterna, efter att ha föreslagits av konstnären Sven ”X:et”
Erixson. Hon försökte aktivt stödja kvinnliga konstnärer och var emot alltför mycket teori i
konstnärsutbildningen.
1975 hölls en stor retrospektiv utställning, som blev en stor succé. Året därpå reste hon till
Frankrike för sista gången. Mot slutet av sitt liv var hon djupt oroad av hotet mot freden och
1979 tecknade hon ett fredskort med texten ”Kvinnor, stoppa upprustningarna”. De såldes till
förmån för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
Bildbeskrivning
Pojke med blå mössa, 1918
En pojke står mitt i bilden. Han är målade med kubistisk tröja, som om den vore ”snickrad”.
Den är lite för stor, vilket syns i halslinningen. Pojkens ansikte är proportionerligt sätt väl
stort, men det ger känsla åt bilden. Ansiktet har stora mörka ögon som tittar snett neråt, rädda
för att möta vår blick? Läpparna är rosa. Kepsen ger skugga åt pannan och ena sidan av näsan.
Inget hår skymtar under mössans skärm, som är ljusare än själva mössan. Pojkens armar
sticker ut, smala och taniga. Händerna är små och korviga, vilket ger ett rörande intryck.
Bakgrunden är ett slags rum, fast det är svårt att se hur rummet egentligen ser ut. Ett hörn
skymtar bakom blomkrukan, som står på ett bord. Färgskalan är dämpad och väl
sammanhållen, utan att det för den skull blir trist. Det finns någon slags värme i färgerna trots
att det mest är jordfärger. Den ljusblå skärmen på kepsen kanske tar in ljuset från fönstret som
då borde finnas till vänster utanför bilden?
För mig utstrålar pojken en viss oro. Han är på sin vakt, både lite orolig och lite nyfiken. Det
man vet är att pojken bodde på Öland och ansågs vara lite egen. Vera Nilsson har förstärkt
hans litenhet genom att förstora hans ansikte och ögon, samtidigt som hans händer förminskats. Kanske är det så att pojken var både stolt, nyfiken och lite ängslig av hela
situationen; att stå modell för en känd konstnär?
18
Arbetsuppgifter:
1. Måla kubistiskt, klipp bitar och sätt samman – collageteknik, bygg en tröja, jobba med
färgfält som läggs lite över varandra.
2. Skriv om vad som rör sig i pojkens huvud – vad tänker han på där han står framför
konstnären?
3. Varför tror du att kepsen är blå? Vilken skillnad blir det om kepsen också blir jordfärgad?
19
Otte Sköld (1894-1958)
Konsten bör ingå i samhället, som en del av ett andligt gemenskapsliv som vi i vår
desillusionerade tid så väl behöver/Otte Sköld
Otte Sköld sägs ha varit en ömtålig människa, finklädd och välskött, med ett slags pansar
riktat utåt. Han var mycket hård mot sig själv och förstörde mycket material. Själv sa han:
”Om jag visste att jag gjort en enda bra målning under mitt liv då skulle det vara lättare att
dö”.
Han föddes i Kina, där hans föräldrar verkade som missionärer. Hans far hade där stort
anseende genom att han hade hela 6 söner. 1907 kom han till Norrköping. 13 år gammal. Han
fick bo hos barnlös moster och morbror, och tvingades anpassa sig till sträv frireligiös
stämning, något som gjorde att han enligt egen utsago utvecklade en ”livslång motvilja mot
sekterism”. Efter några år inackorderades han istället i Osby, Skåne, där han tog realexamen.
Han var mer eller mindre självlärd som konstnär. 1912 tog han sina teckningar med sig och
besökte konstakademins direktör. Han kom inte in och fick inte ens provrita, då han ansågs
”influerad av den förkättade moderna konsten” . Akademin lät honom veta att de inte hade
bruk för snedvriden modernistisk ungdom. Otte Sköld lär ha svarat emot och därefter visats
på dörren. Detta födde en revanschlust hos honom. Han kom in i ett kompisgäng där bl.a.
konstnären Siri Derkert ingick.
Under första världskriget bodde han i Köpenhamn. Där knöts vänkontakter mellan svenskar,
norrmän och danskar. 1916 träffade han Arna, som han gifte sig med året därpå. Under
perioden 1915-20 höll konstsamlaren Tetzen-Lund öppen salong. I hans samling fanns verk
av bl.a. Rousseau, Picasso, Braque och Léger. De målningar Otte Sköld gjorde under tiden i
Köpenhamn var inspirerade av kubismen, men han målade alltid föreställande i någon grad.
Han gillade att kunna behärska det tekniska i måleriet och ville undvika det slumpartade.
Utöver oljemåleri arbetade han även med träsnitt och litografier, gärna miljöreportage,
varieté- och gatubilder.
På Höstsalongen 1918 deltog Otte Sköld. Tillsammans med Vera Nilsson sågs han av
kritikerna som de som stod för det mest avantgardistiska. En kritiker beskrev ett verk av Otte
Sköld, som föreställde en kvinna, med följande ord: ”hon har ett veck på mittlinjen och är för
övrigt indelad i rutor. Hon kan tydligen vikas och medföras i en mindre portfölj”. Även
konstnärer som Isaac Grünewald nedvärderade de nya tendenserna som fanns med på
utställningen, vilket ledde till att han och Hjérten uteslöts från 1919 års salong. Han var en av
Otte Skölds främsta antagonister. Själv besökte han ofta museer och hade stor respekt för
traditionen. 1921 hade han sin första och enda separatutställning. Den blev en succé. Han blev
glad, men även rädd att inte kunna leva upp till lovorden. Otte Sköld kom att bli en talesman
för sin generation. Han stod nära många av sina samtida som Nils von Dardel och Bror Hjort.
Dardel och Otte köpte gravar bredvid varandra, där de nu ligger.
Otte Sköld sägs ha varit en mycket disciplinerad viljemänniska som arbetade jämt. Han
provade många olika stilar och sätt att måla. Under en lång tid efter första världskriget var han
bosatt i Paris. Sverige och Amerika hade upplevt första världskriget som abstrakt, som ett
”fjärran vanvett”, medan man i städer där kriget varit verkligt hade helt andra erfarenheter
som t ex i Paris och Berlin. Les années folles – de galna/ystra åren, är termen som användes i
Paris om 1920-talet, medan vi i Sverige brukar säga ”det glada tjugotalet”, vilket är en
översättning från den amerikanska beteckningen ”the gay twenties”.
20
Under 1920-talet uppstod en skandinavisk konstnärskoloni i Montparnasse. Ateljéer,
trädgårdsidyller och världsstadens alla möjligheter lockade. Paris var märkt av kriget och
hade en sträng ransonering, men också en snabbt expanderande nöjes- och turistindustri. Vid
denna tid gjorde den nya kvinnan entré – ”la garconne”, med kortklippt hår och lugg, iklädd
knäkort fodral, utan ärmar och klockhatt. Nu lanserades också de första långbyxorna för
kvinnor. Konstnärskvarteren kring Montparnasse erbjöd stor frihet när det gällde klädsel och
livsstil. Skandinaverna umgicks dock mest med varandra.
Redan första dagen i Paris målade han hustak, något som han sedan fortsatte med. Han ville
fånga stadens ansikte, dess typografi. Paris under 20-talet hade en grå hinna, den blev han en
mästare på att skildra. Hans bilder är idag tidsdokument över en stadsdel som förändrats en
hel del. Från mitten av 20-talet vilar ett allvar över föremålen och en slags kyla i skildringarna
av människor, sorglösheten från 20-talets början är borta. När han målade stilleben, eller
nature morte som man säger i Frankrike, fick han ibland låna material från en restaurang. Då
var han tvungen att arbeta snabbt, för sedan skulle den lånade maten tillbaka för att tillagas!
1928 startade han målarskola i Stockholm. Han hoppades bli ekonomiskt oberoende tack var
den. Det fanns inte många andra konkurrerande målarskolor vid denna tid. Efter tiden i Paris
bosatte han sig i Värmland. Han ville lämna det internationella och komma åt det svenska. I
hans målningar blir färgen tjockare och det gråa, som finns i hans bilder av Paris hustak
försvann. De lämnade plats åt röda stugor och bönder.
Så småningom blev han överintendent på Nationalmuseum. Han var den som drev igenom
skapandet av Moderna Museet som invigdes 9 maj 1958. Då var han själv svårt märkt av
cancer. Han dog samma år, 64 år gammal. På graven kan man läsa följande inskription: ”en
rökslinga som försvinner i rymden, det är en människas liv” (OBS! texten där är på franska).
Bildbeskrivning
Baren, 1923-24
Det vi ser är ett myller av människor på en bar i Paris i början av 1920-talet. De har olika
nationaliteter och kan ses som stereotyper, som figurer. Nationaliteterna finns också med i
flaggorna som finns i bilden. I bilden finns mängder med roliga detaljer, som t ex inristningar
i korgmöbeln och spegelramen, samt fotstödet vid bardisken. Ofta har han använt penselskaftet och ristat in mönster. Detaljrikedomen är enorm, t o m spikarna i skosulorna går att
räkna! Det finns mängder med berättelser i bilden. Ett par sitter tätt omslingrade, med
mannens hand stadigt placerad på kvinnans bröst. Två kvinnor dansar med varandra. I baren
är en kvinna i full färd med att dela ut arbetsorder. Mitt i bilden sitter en kvinna i rött. Hon ser
ensam ut, trots att hon är omgiven av så många människor. Mannen som sitter mittemot henne
tycks prata, men hon lyssnar inte. Glas, flaskor och tilltugg finns i baren och på borden.
Många röker. Klädmodet är tidstypiskt med långa klänningar, taxklackar och hattar med
fjädrar. Det är en bild som tar lång tid att titta på och där man varje gång kan hitta något nytt.
21
Arbetsuppgifter:
1. Välj en eller ett par figurer. Skriv en dialog, inre eller yttre. Vad pratar dom om? Hitta på
en berättelse om figuren/erna. Vilka är dom, hur har dom hamnat där osv.
2. Kvinnan i rött. Hur mår hon? Vad tycker du att man kan göra om man ser någon i sin
närhet som inte får vara med, som stängs ute? Hur ser det ut på er skola, är någon utanför
där? Skriv en handlingsplan för motverkandet av utanförskap.
3. Det hånglande paret. Kvinnan i bilden verkar inte ha något emot att mannen har sin hand
på hennes bröst. Hur skulle du uppleva en liknande situation? Hur är det att vara i
puberteten när kroppen förändras? Kommentarer i korridoren? Samtal i tjej- respektive
killgrupper. Skriv gärna önskelistor över hur ni önskar bli behandlade av det andra könet.
4. Alkohol och droger. Många i baren röker. Vad vet du om rökning förr och nu? Läs på och
gör en historisk tillbakablick samt fakta om hur det är idag på er skola t ex. På samma sätt
kan man arbeta med alkohol. Vilka lagar gäller i Sverige? Ungdomar dricker sprit före 18
års ålder. Hur får man tag på spriten och varför börjar man dricka? Vad är tjusningen med
alkohol och vilka risker finns det? Reklam för alkohol och tobak igår jämfört med idag?
Arbeta i grupper och välj själva vad just ni vill undersöka och sedan hur ni vill berätta för
de andra i klassen om vad ni kommit fram till.
5. Kläder och frisyrer. Kläder talar om vem man är. Olika musikstilar förknippas t ex med
olika slags kläder. Vilken musik kan de ha dansat till i bilden? Kvinnor började använda
långbyxor vid denna tid. Varför? Läs om mode och dess historia. Ni kan sedan sy egna
20-talskläder, lära er dansa charleston och ha en stor 20-talsfest!
22
Naivism
I Sverige utvecklades under 1910-talet en konst som kommit att kallas naivism. Många av de
konstnärerna som kallas naivister såg konstnären Ernst Josephson som en inspiratör och då
främst Josephsons så kallade sjukdomskonst med dess förvridna proportioner och förskjutna
perspektiv.
Litteraturen var en annan källa till inspiration, liksom inhemsk folkkonst och musik. En orsak
till att konstnärer valde att måla på ett sätt som påminner om hur barn tecknar, var att de
ansåg den samtida konsten vara alltför dekorativ och ytlig, utan innehåll och utan berättande.
De ville bort från den tekniska skolningen, bort från förfining och dekoration.
Naivistiskt måleri är berättande, fantasifullt och glädjande. Det är bilder som får betraktaren
att le, att stanna upp och bara vara. Inom konsten skiljer man på naivism och naiv konst.
Naivism är en konstriktning som enkelt uttryckt kan sägas vara konst gjord av konstnärer med
viss insyn i konstens värld och historia och ofta också någon form av konstnärlig utbildning,
medan naiv konst kan sägas vara måleri gjort av någon som helt saknar inblick i konstvärld
och konsthistoria, samt konstnärlig utbildning, men med stor förmåga att skapa bilder som
berättar om svunna tider, utan hänsyn till proportioner och andra finesser.
23
Bror Hjorth (1894-1968)
Bror Hjorth växte upp i Dalboda, norr om Uppsala, där fadern var kronoskogvaktare. Sitt
ursprung med en nära och levande kontakt till folkkonsten och folkmusiken var av stor
betydelse för honom. Redan under folkskoletiden beslöt Bror Hjorth att pröva
konstnärsbanan, trots att fadern hoppades på en akademisk karriär för sonen. Efter
studentexamen studerade han på målarskola i Stockholm, men insjuknade efter drygt ett halvt
år i tuberkulos. Under de fyra följande åren vårdades han i hemmet eller på sanatorium. Ett
bestående men från sjukdomsåren var en nedsatt hörsel, men kanske även hans ständiga vilja
att hylla livet och kärleken. Hans hörselskada gjorde att han till viss del kände sig isolerad
socialt sett.
Sjukdomstiden gav dock tid till eftertanke, till läsning av bl.a. filosofisk litteratur. Efter
tillfrisknandet studerade han en kort tid vid Konstakademin i Köpenhamn, men trivdes inte.
1921 reste han till Paris. Där fortsatte han sina konststudier hos skulptören Antoine Bourdelle,
samt på alla stadens museer.
Redan tidigt hade han tagit intryck av det ursprungligt äkta uttryck han fann hos Döderhultarens enkla, uttrycksfulla träfigurer. I Paris studerade han de gamla egyptiska och
assyriska högkulturernas former, vilka han föredrog framför den klassiskt grekisk/romerska
som han ansåg alltför naturalistisk. Han intresserade sig för hur man gestaltar form, volym
och tyngd och dess förhållande till verkligheten. I sin självbiografi ”Mitt liv i konsten”,
skriver han om hur han en dag upptäckte den tredje dimensionen, volymens hemlighet och om
hur allt därmed såg annorlunda ut – att allt blev en klumpig verklighet, med tjocklek och djup.
Hans måleri betecknas som naivistiskt. Liksom de flesta andra naivister var han intresserad av
det primitiva uttrycket i utomeuropeisk konst, vilket han tyckte hade gått förlorad hos den
västerländska kulturen. Inspirationskällorna fann han framförallt hos Henri Rousseau och
Paul Gauguin. 1930 återvände han till Sverige. Familjen bosatte sig först på en större gård i
Uppland som hans far köpt, men flyttade senare till ett hus i Uppsala. Det huset är idag Bror
Hjorths hus, ett slags museum där många av hans konstverk visas.
I Bror Hjorths konst finns en ömsinthet, mitt i det som kan tyckas grovt och bastant. Ett av
hans konstverk, en kärleksgrupp, väckte stor uppmärksamhet då det polisanmäldes av en
grosshandlare, som ansåg att verket var för erotiskt. I sin konst utgick han ofta från fotografier
och drömmar eller sådant han varit med om.
24
Bildbeskrivning
Flickan och lejonet, 1942
En kortklippt blond kvinna i klarblå dräkt står på gräset och kikar in genom spjälorna på det
gulbruna lejonet i buren. Framför buren finns ett lågt staket för att hålla människor på
avstånd. Kvinnan har röda läppar och en röd handväska. Hatt, skor och handskar är vita. Ett
träd finns i bakgrunden, omgivet av en oval skugga alt en välklippt bit gräsmatta. Lejonet och
kvinnan tittar på varandra, men vad säger deras blickars språk? Båda ser vänliga ut, men
också lite ensamma, lite ledsna.
Arbetsuppgifter:
1. Börja med att noga titta på bilden. Den ser enkel ut vid ett första ögonkast, men innehåller
mer än vad ögat först ser. Bror Hjorth var mycket musikintresserad och i hans målningar
finns ofta en rytm. Studera bilden och fundera över hur bilden låter – tänk om ni hade ett
trumset, hur skulle de olika linjerna och cirklarna låta, vilken trumma skulle du använda?
Kanske kan ni tillsammans skriva ett musikstycke?
2. Lejonet som tittar på flickan ser mänskligt ut, kanske beroende på ögonen? Vad tror du att
lejonet skulle säga till flickan och vad skulle flickan svara? Skriv en kort dialog dem
emellan.
3. Måla en egen bild av dig själv och ditt favoritdjur. Gör som Bror Hjorth och använd klara,
rena färger och tydliga former. Försök skapa volym genom färgen.
Modell med hatt, 1944-45
En naken kvinna sitter på någon slags yta som jag associerar till kakel, med foten på en pall.
Hon håller i en fiol. Hon har skor, ett halsband med ett blått kors och en svart hatt. Genom
fönstret skymtar naturen, med träd i varma höstfärger. Elementet bakom henne kanske
värmer, liksom filten hon sitter på. Längst ner i ena hörnet finns en kristusfigur med utsträckta
armar, som om han är korsfäst fast utan synligt kors. På bildens andra sida finns en spegel i
vilken vi kan se Bror Hjorth själv med basker och penslar. Bakom honom står en målning
med en faun som spelar panflöjt. Det får mig att associera till en djävul. Musiken, rytmen är
närvarande överallt t ex i de många linjer och rutor som finns i bilden. Färgerna är klara och
rena. Volymen syns främst i figurerna, mindre i hans eget självporträtt som är rätt platt
jämfört med flickan.
Arbetsuppgifter:
1. Bilden är ganska underlig, tycker jag. Där finns både Kristus, ett blått kors och en faun.
Vad står dessa symboler för? Leta i symbollexikon eller liknande. Fundera över vilka
symboler du har runt omkring dig i ditt liv och vad de står för, för dig.
2. Kvinnan är naken, men har skor, hatt och halsband. Varför tror ni att konstnären valt att
måla henne på det viset? Kanske kan ni hitta en logisk förklaring eller så får ni själva
fantisera ihop en berättelse som förklarar.
3. Färgerna i bilden är många, liksom sätten att måla på. Jämför utsikten genom fönstret med
själva rummet. Måla sedan själv det du ser utanför rummet, samt en bit av det som finns
innanför fönstret på samma sätt som Bror Hjorth.
25
Hilding Linnqvist (1891-1984)
Hilding Linnqvist är född 1891 i Stockholm. Han var en av de konstnärer som kallades
naivist. Hans mor blev ensamstående när han var två år och fick mer eller mindre på egen
hand uppfostra fyra döttrar och en son. I hemmet var musik och litteratur ständigt närvarande.
1908 började Linnqvist på Tekniska skolan, men efter två år flyttades han inte upp, troligen
på grund av att han kritiserat det ständiga avtecknandet av gipsfigurer. En revansch för honom
var att han då genast antogs vid Konsthögskolan i Stockholm. Dessvärre var det inte enklare
att framföra kritik mot tradition och förslag till förändringar där, utan han kände sig
motarbetad. Han slutade även där efter två år för att istället fortsätta konststudierna på egen
hand.
Tillsammans med vänner från Konsthögskolan hyrde han en ateljé och anlitade modeller. En
välvilligt inställd sympatisör hjälpte till med finansieringen. Via internationella konsttidsskrifter upptäckte han så småningom Henri Rousseau, den franske tulltjänstemannen som blev
målare, vars naiva fantasibilder av bland annat grönskande djungel, inspirerat många
konstnärer genom åren. För att klara försörjningen dekorerade han trappuppgångar och
arbetade med att konservera medeltida valvmålningar.
Vid första utställningsförsöket i Stockholm fick Linnqvist hård kritik för en målning som
enligt kritikern visade ”…en fasansfullt fet och röd kvinna”. Även publiken reagerade
negativt mot naivistisk konst, på samma sätt som de ogillat expressionistisk färgsprakande
modernistisk konst av konstnärer som Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Naivistiskt måleri
ansågs klumpigt, fult och barnsligt. Linnqvist gav emellertid inte upp. Året efter utställningen
fick han i uppdrag att dekorera valven i Bergsskolan, Tekniska högskolan – ett uppdrag som
han löste med stor finess, vilket gav honom respekt och beröm.
Vilande kvinna är målad 1919. Då hade Hilding Linnqvist lärt känna Eric Hallström och
Gideon Börje, som båda var något yngre och inspirerades av hans stadsskildringar. En
informell naivistisk stockholmsgrupp hade därigenom bildats. Naivisterna ville komma bort
ifrån skolningens tekniska skicklighet och perfektionism. De ville visa något äkta och
ursprungligt. Stockholm skildrades på ett nytt sätt, framför allt miljöerna i stadens utkant.
Vardagen blev en idyll, med äventyr, saga och skönhet, men ändå inte banal. Under 1930-talet
var Linnqvist väletablerad och erkänd, men Kreugerkraschen fick återverkningar, vilket
medförde att konstnärerna överlag fick allt svårare att försörja sig. Linnqvist och flera andra
konstnärer övergav nu Gösta Olssons galleri där de tidigare fått stöd och 1922 bildat
konstnärsgruppen Falangen. Nu bildade man istället konstnärskollektivet Färg och Form, som
1932 blev ett aktiebolag.
26
På 1940-talet var Linnqvist professor vid Konsthögskolan, men övergav tjänsten efter två års
då den tog för mycket tid från det egna måleriet. Ända sen uppväxten hade han läst mycket
och inspirerats av litteraturen. Under 1950-talet fick han mängder med offentliga
monumentaluppdrag, bland annat illustrerade han Fredmans Epistlar av Bellman till
Stallmästaregårdens festvåning i Stockholm. Hans verkliga drömverk var att illustrera
Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist, men trots att han påbörjade arbetet
med det redan i unga år blev det aldrig verklighet. Ett rikligt skissmaterial lär dock finnas
bevarat. Sen 30-årsåldern hade Linnqvist rest mycket och länge. Resorna gav upphov till
renare, klarare färger och nya motiv. Till skillnad från många andra konstnärer ogillade han
att använda kameran som hjälpmedel. Han föredrog att skissa och teckna. Sin sista resa gjorde
han som 92-åring, till Lissabon.
Bildbeskrivning
Vilande kvinna, 1919
Det är en avlång bild med en kvinna som står på knä, vars fötter liknar den sorts stjärtfenor
som sjöjungfrur har. Hennes ben är tätt ihopknipna och har en blåskimrande färg, vilket gör
att jag associerar till fiskfjäll. Hon står på marken med havet och himlen i bakgrunden. Ett
fågelbo finns längst ner i bilden, men äggen och fåglarna har ”klivit” ur. En vit fågel sitter på
kvinnans omslingrande händer med en grön kvist i munnen. Kanske är det en fredsduva med
en olivkvist i näbben?
Kvinnans överkropp är klädd i ett djupt urringat liv i rött, gult och svart. Brösten sticker upp
som bullar, ungefär som om hon har en BH med väldigt mycket ”push-up” -effekt. Halsen är
oerhört lång, som på en svan. Huvudet är vinklat snett ner åt vänster, vilket ger hela kroppen
en slingrande linje. Ansiktet känns platt i förhållande till kroppen, kanske är det mest näsan
som gör det? Ögonen är lätt beslöjade och tittar inte direkt på oss. Läpparna är smala och ler
inte. Håret är uppsatt i en slags knut med ett smycket där öronsnibben borde vara. Formen på
håret går igen i molnen. Runt halsen har hon ett halsband.
På bildens vänstra sida finns ett sagoslott med tinnar, torn och märkligt nog också kors. Det
står högt uppe på en bergstopp, precis som farmors hus i Bamse. Det finns en ”topp” på andra
sidan kvinnan också. Nedanför den växer en lång blomma upp mot kvinnans händer och
fågeln. Målningen är underlig bild, full av spännande detaljer. Slottet har lökformade kupoler,
som för mina tankarna till Moskva och den fina kyrkan där. Damen som suttit modell är från
St Petersburg. Hon gifte sig med en svensk man, som var ungdomskamrat till Linnqvist och
har stått modell på ytterligare en målning av Linnqvist.
Arbetsuppgifter
1. Skriv en saga om flickan på bilden. Vem är hon och hur är hon som person? Vad kan
tänkas ha hänt innan hon hamnade där i bilden?
2. Måla egna sjöjungfrur i en färgstark undervattensmiljö. Har ni möjlighet så studera fiskar i
böcker eller i en djuraffär. Vad händer med färgen när den är under vattenytan och någon
lyser på vattenytan – experimentera gärna.
3. Läs om fredsduvan och andra fredssymboler. Varför har just duvan blivit en symbol för
freden och har den samma betydelse i hela världen? Använd ett symbollexikon till hjälp.
Kanske kan ni hitta andra symboler för fred eller skapa egna, nya symboler?
27
Eric Hallström (1893-1946)
En av dem som inspirerades av Linnqvists måleri var den något yngre Eric Hallström. Han
föddes i Stockholm1893 och debuterade som konstnär 1918. Debuten gav blandad kritik, men
var överlag positiv. Under en kort studietid vid Carl Wilhelmsons målarskola hade han mött
Gideon Börje. Tillsammans hyrde de en ateljé två kvarter från Hilding Linnqvists. Liksom
Linnqvist var han negativ till expressionistisk konst inspirerad av fransmannen Henri Matisse.
Han sökte istället något personligt, enkelt och rättframt och sa sig vara på sin vakt mot vad
han kallade ”skicklighet i nyporna”. Konst skulle, enligt Hallström, ha andra värden än enbart
färg, form och dekoration. I sina bilder blandar han ofta perspektiven. En del föremål ses
ovanifrån, medan andra ses från sidan eller framifrån. Proportioner och storleksförhållanden
blandas också utan hänsyn till verkligheten. Ändå är verkligheten alltid närvarande.
Hallström kunde inte resa när gränserna öppnades efter kriget; han hade inte råd. 1921
lyckades han dock komma iväg till Italien, där han studerade folklivet och konsten. Själv
säger han att Italienresan var som en enda lång operaföreställning. Några år senare deltog han
i Falangens vårutställning på Liljevalchs. På det personliga planet var livet inte alltid glatt,
tvärtom. Fadern hade häftiga humörsvängningar och tillät inte barnen att gå i skolan eller ta
hem kompisar. Istället undervisades de i hemmet av modern. Så småningom drabbades även
hans syster av psykiska besvär och togs in på sjukhus. Ekonomin var tuff och Hallström
pendlade mellan passivitet och rastlöshet, hårt arbete och improduktivitet. Försörjningsbördan
minskade inte av att Hallström, som gift sig 1924, hade nio barn! Ibland försvann han för en
tid från familjen, kanske jagad av oro och ekonomiska problem. Han målade en hel del barnoch familjebilder, men kanske blev ansvaret ibland alltför stort?
1933 bosatte han sig i Hällfors utanför Vännäs och målade norrländska landskap under ett par
år. Västerbottens lappmarker återvände han sedan till då och då. Under sin sista sommar där
uppe 1944 fick han besked att hemmet söderut brunnit ner och att inget gått att rädda. Systern
hade vid samma tid åter tagits in på sjukhus. Kanske blev det för mycket igen? 1946 avled
Hallström i hjärtförlamning, ensam på ett hotellrum. Tio år senare ordnades en stor
retrospektiv utställning på Liljevalchs.
Bildbeskrivning
Waxholms fästning, 1919
Målningen visar utsikten från land, skildrad med hög utsiktspunkt för oss som tittar på.
Fästningen är gjord i sten och det pågår många aktiviteter på ”borgården”. Där finns personer
i marinblå uniformer, som står och går på led. En av dem är i färd med att ladda en kanon.
Men om kanonen avfyras verkar kulan hamna i vattnet nedanför. I vattnet finns flera olika
slags båtar som rör sig åt olika håll. Det skapar liv i den annars rätt strama bilden. En klippa i
bakgrunden visar sig ha badgäster. En av dem dyker, en annan ligger redan i vattnet. De badar
nakna. Högst upp i bilden finns en luftballong med en korg under. Luften tycks vara på väg
ut, korgen kanske landar snart? En rad med ubåtar är på väg ut mot öppet hav. Själv tycker jag
inte att bilden känns hotfull, ubåtarna till trots. Det finns sommar och sol i bilden, trots att
färgskalan är ganska dämpad och enhetlig.
28
Arbetsuppgifter
1. Läs om Waxholms fästning. När byggdes den och varför? Hur ser det ut där idag? Gör en
nyhetsutsändning där ni tar upp de viktigaste händelserna, inklusive väder och sport.
2. Båtar finns det gott om i målningen. Vad är det för slags båtar och hur har de använts? Läs
om båtar och bygg sedan egna i modellform. Kanske kan ni ha en tävling om vilken båt
som flyter bäst?
3. Måla en egen sommarbild, gärna där allt är glatt och soligt, men där det finns något som
inte riktigt passar in i idyllen.
29
Olle Olsson Hagalund (1904-1972)
”jag vill gå omkring på jorden och njuta”/Olle Olsson Hagalund
Ytterligare en naivist som ingår i Ganneviksamlingen är Olle Olsson Hagalund. Han
signerade sina målningar så för att markera sitt ursprung och sin kärlek till platsen där han
tillbringade den allra största delen av sitt liv – Hagalund i Solna. Han bodde hela sitt liv i det
hus hans morfar byggt 1891. Det är ett vackert trähus, med mycket snickarglädje. Hagalund
tillkom vid en tid när innerstaden börjat bli alltför trång. Tomterna i Hagalund köptes i hög
grad av hantverkare, som skissade och snickrade egna hus i trä. Färg och form fick de välja
själva. De flesta husen byggdes som flera små lägenheter i syfte att kunna hyra ut och på så
sätt finansiera lånen. ”Nybyggarna” i Hagalund var från början invandrade från gles-bygden. I
Hagalund fann de gemenskap och sammanhållning. Där fanns också fattigdom och misär. Det
hände att tiggare inne i staden sa att de kom från Hagalund för att på så sätt väcka empati och
få mer pengar. Fattigdomen och misären syns dock inte i Olle Olssons bilder av Hagalund.
Olsson föddes 1904 mitt i Hagalunds charmiga röra av personliga, färgglada huskroppar.
Skolan var provisoriskt inrättad i ett av koppartälten i Hagaparken och hela parken var en
plats för lek och upptåg. Tecknandet lockade tidigt och han gick så småningom i målarlära
och försörjde sig sedan tidvis som dekormålare. Olsson hade upptäckt de äldre naivisterna
Linnqvist och Hallström, vars konst inspirerade till en egen naivistisk stil. Sin första utställning hade han 1934 tillsammans med en mängd andra unga förmågor. Han sålde den gången
flera av sina verk. Då och då reste han ut i Europa, speciellt till Paris och Köpenhamn. Vid sin
första separatutställning sålde Olsson över 80 målningar, många av dem med motiv från
Hagalund och dess omgivningar. Han sägs ha arbetat långsamt och tidskrävande och ogillade
att skiljas från sina verk, vilket kan tyckas motsägelsefullt om man ser till mängden sålda verk
vid separatutställningen. Flertalet målningar skapades ur minnet och i ensamhet. Ibland
skissade han utomhus, men bara när ingen såg på.
1940 blev Solna stad. Beslut togs att inget mer fick byggas i Hagalund. Med tiden struntade
fler och fler husägare i underhållet och när de flyttade köptes husen upp av Solna stad, som lät
dem stå tomma. Mot slutet av 1960-talet kom grävskoporna och allt förändrades. Där Olle
Olsson bott i hela sitt liv var sig inget längre likt. Nu målade han kolsvarta gamar som satt på
hustaken. Istället för trästaden finns där numera åtta så kallade Blåkullahus som vardera är
fjorton våningar höga och hundra meter långa, byggda att kunna inkvartera totalt sextusen
personer. Olle Olssons hus är ett av få som än idag finns kvar, men utsikten genom fönstren är
för alltid förändrad. Olle Olsson gick bort 1972. För honom var Hagalund centralt, där levde
och verkade han hela sitt liv. I måleriet var känslan det centrala, inte verklighet och svåra
saker. Han ville enligt egen utsago gå omkring på jorden och njuta.
Bildbeskrivning
Gunghästen (Karusellen), 1944
En flicka i gul klänning med mörkt hår sitter på en vitfärgad karusellhäst mitt i bilden. Flickan
ser mycket glad ut där hon sitter och håller i tyglarna medan karusellen går runt runt.
Hon har stora ögon, med tydligt målade ögonfransar. Kinderna är svagt rosafärgade. Hennes
vita häst följs av en svart häst och föregås av någon slags ”kupa” som det sitter två vuxna i.
Varför åker de vuxna i en barnkarusell? Karusellgolvet är gjort av trä, vilket gör att det känns
som en gammal karusell. En röd trappa leder ner till marken. Taket är festligt dekorerat i
rosagula toner. Det är stor trängsel runt karusellen. Mängder med vuxna står och tittar.
De är målade med konturer i olika färger. Väntar dom på barn som åker eller ska dom åka
själva? Längst bak i bilden finns en skjutbana, där man troligen kan vinna fina priser.
30
Arbetsuppgifter
1. Nöjesfält igår och idag? Hur var det att vara barn på 1940-talet? Fanns Gröna Lund och
Liseberg då? Vad kostade det att åka karusell då? Läs böcker och fråga gärna äldre
släktingar som kanske var med då. Hur drivs karusellen runt idag jämfört med på 40-talet?
2. Vad händer i kroppen när man åker karusell? Läs om balanssinnet, prova att snurra runt
runt och att sedan gå rakt fram. Hur gick det? Varför kan man må illa när man åker
karusell?
3. Flickan på hästen – vem är hon? Skriv om hennes dag på nöjesfältet, kanske är det hennes
födelsedag?
4. Måla din favoritkarusell eller bygg den i modellform! Tillsammans kan ni bygga ett helt
nöjesfält!
Solna Bryggeri, utan årtal
Målningen är liten i verkligheten. Den visar hus och miljö från Hagalund, som det såg ut förr.
Längst fram står en rödbrun häst med sele på sig, är det kanske bryggerihästen? Ett något
högre hus syns på vänster sida och bakom en mörkgrönt växtlighet skymtar ett ceriserött tak
med en märkligt svart rökpelare som kommer upp ur skorstenen. Det verkar blåsa enormt, det
känns nästan som om färgerna skulle blåsa bort från bilden. Inga människor syns, vilket är
ovanligt för Olle Olsson Hagalund som oftast målar in människor i bilderna.
Arbetsuppgifter
1. Den här miljön finns inte längre kvar. Den revs eftersom man menade att den var
förfallen. Hur är det i den stad där du bor? Finns det gamla kvarter kvar eller har de rivits?
Studera din stad, har du möjlighet så besök ett museum och/eller ett arkiv för att titta på
bilder av hur det såg ut förr. Gör en bildserie med före och efter bilder.
2. Hästen har länge använts som arbetskraft. Finns det fortfarande hästar som jobbar? I så
fall med vad? Vad har vi istället för hästar idag, t ex när vi ska frakta stora mängder läsk?
Varifrån kommer maten som vi köper i affären och hur har den kommit dit? Hur påverkas
miljön av transporterna och hur påverkades miljön av hästtransporter förr i tiden?
3. Måla din gata som den hade sett ut för 100 år sedan. Fanns det några hus där? Hur såg de
ut? Kanske behöver du läsa lite om hur man byggde hus för 100 år sedan innan du börjar
måla?
Den rödhåriga servitrisen, 1940-tal
I närbild ser vi servitrisen, som tittar rakt på oss med stora svarta ögon, en rosa liten mun och
rosor på kinderna. Hennes röda hår är uppsatt med pannlugg som hänger ner för pannan.
Ansiktet är målat lite från sidan och lite framifrån samtidigt. Hon har en svart blus med vit
brodyr runt hals och ärmar. Ljuset från fönstret gör hennes nacke ljusare och skimrande.
Utanför fönstret med sina spegelvända bokstäver skymtar många människor, som går förbi
ute på gatan. De är målade med enbart konturer, endast antydda, men ändå väl synliga.
Männen som sitter vid kafébordet innanför flickan är bara skissade, ritade med svarta konturer
som inte fyllts i med färg. Kafébordet är vitt. Bordsskivan lutar konstigt. På bordet ligger en
tändsticksask, men i övrigt är det svårt att se vad som finns på bordet. Flertalet män tycks sitta
på en väggfast bänk. Tapeten är stormönstrad i svart och vitt. En hand strecks in mot kvinnan
längst ner i vänstra hörnet och en annan hand skymtar vid hennes hals. Det går inte att se vem
dessa händer tillhör. Svart och vitt finns i färgernas blandning, titta på servitrisens arm och
jämför med hennes hals. Servitrisen ser lite blyg ut.
31
Arbetsuppgifter
1. Hur är det att vara servitris? Gå ut och intervjua servitriser på kaféer och restauranger.
Frågor som ni kan ställa är t ex hur man kommer ihåg vad alla har beställt när det är flera
vid varje bord, om dom har någon viss uniform, hur man ska servera utan att spilla osv.
2. Ditt drömkafé. Gör en bild av ditt drömkafé, titta på andra kafébilder innan för att få tips.
3. Spegelvänt – lär dig skriva spegelvänt eller skapa ett hemligt språk som bara du och dina
vänner förstår.
Metron i Paris, utan årtal
Bilden visar en interiör från Paris tunnelbana med en ”typisk” fransman i svart basker och
mustasch högst upp i vänstra hörnet. Damerna i bilden har flor och små pillerhattar. Deras
läppar har putande röd, orangea och cerise färg. De ser mycket eleganta och förfinade ut.
Ögonfransarna är målade en och en, precis som när barn målar. Svart och rött dominerar i
bilden. I taket finns ljus, men utanför fönstret är det mörkare. Dagstidningar med bokstäver
skymtar på ett par ställen, liksom en blå skylt med ord som känns franska. Det finns ett antal
blå färgfläckar både nertill och upptill i bilden. En reklamtext i gult ses genom fönstret. Det
står Dubonnet. Kvinnan närmast oss håller en liten bukett gula blommor i sin hand som endast
är målad med vita konturer. En man har en speciell mössa, röd med svart tofs. Högst upp i
bilden finns en karta med stationerna som tåget stannar vid.
Arbetsuppgifter
1. Metron i Paris är gammal. När byggdes den och av vem? Hur gör man när man bygger
tunnlar? Prova att bygga en tunnel i kartong, lera eller med hjälp av lego/klossar. Vilka
former fungerar bäst och klarar starkast tryck ovanifrån?
2. Hur drivs tåget? Läs om motorer och tåg. Kanske kan ni få intervjua en lokförare? När
järnvägen skulle byggas behövdes mycket folk. Hela samhällen växte upp runt
tågstationerna. Idag har flera tågstationer i Sverige lagts ner. Vad händer när ett samhälle
förlorar sin största arbetsplats? Leta reda på gamla stationshus och försök få veta vad
husen används till idag.
3. Stereotyper: En av männen i bilden har basker och mustasch. Så avbildas ofta fransmän i
reklam t ex. En stereotyp är en grov förenkling av något, dvs. man klistrar några
egenskaper på en hel grupp människor, trots att de egentligen inte är särskilt lika. Studera
tidnings- och tv-reklam och leta speciellt efter stereotyper.
32
Göteborgskoloristerna
Beteckningen Göteborgskoloristerna började användas av konstrecensenter vid slutet av
1930-talet. Det var inte en fast grupp av konstnärer och konstnärerna som brukar kallas
Göteborgs-kolorister kallade sig inte så själva. De var i hög grad individer med personliga
uttryckssätt.
Det de hade gemensamt var sitt förhållande till färgen och att de alla studerat på Valands
Konsthögskola i Göteborg på 1920-talet för Tor Bjurström. Han gav dem en god konstnärlig
grund och var bra på att frigöra var och ens personliga särart.
Ytterligare gemensamma inspirationskällor var Carl Kylberg, vars färger vibrerar genom de
enkla motiven, och Karl Isakson som också han arbetade med färgen som formskapare.
För konstnärerna som kommit att kallas Göteborgskolorister, var vardagen i Göteborg ganska
fattig på färg. Vädret var blött och blåsigt, ekonomin svår att få ihop då Göteborg inte hade
särskilt många konstsamlare som kunde stötta och hjälpa. Kanske var det färgstarka, vackra
måleriet ett sätt att förgylla vardagen, att försköna?
33
Ivan Ivarsson (1900-1939)
”spelar inte färgen första roll kan det visserligen vara konst, men inte måleri”
Ivan Ivarsson studerade på Valand i Göteborg. Han reste sedan ut i Europa, bl.a. till Paris och
Italien, tillsammans med konstnärsvännen Märta Taube som han senare gifte sig med.
Söderns ljus och värme gjorde honom gott. Hans måleri blev mer sensuellt och positivt. Han
drabbades annars ofta av ångest och oro.
Tillsammans med sin nyblivna hustru lånade han Carl Kylbergs hus och ateljé utanför
Helsingör under en lycklig tid. 1929 återvände de till Göteborg, utan att ha någonstans att bo
och utan större ekonomiska medel. En god vän lånade då ut sin sommarstuga på Stenungsön i
Bohuslän. Där bodde familjen sedan från tidig vår till långt in på hösten. På en klippa vid
stranden fanns ett badhus som Ivarson använde som ateljé. Trots fattigdomen och de nervösa
besvären var det en bra tid, när hans måleri mognade och fick ökat djup.
Hans son Per och hustrun Märta finns ofta med i bilderna. Det är sommarlandskap med hav,
himmel och lummig grönska. Ivarson var en lidelsefull färgdyrkare. Rött och blått dominerar
ofta i hans bilder. Liksom sin konstnärskollega Kylberg, såg Ivarson motivet som en slags
religiös andakt. Ivarson pratade inte gärna om sin konst och gav ogärna intervjuer. Han
förstörde brev och andra dokument. Mot slutet av sitt liv förde han in den svarta färgen i sina
bilder.
Bildbeskrivning
På verandan, Stenungsund, 1930-tal
Främst i bilden ser vi en veranda med vitmålat staket, svarvat. En kvinna i klarblå klänning
står upp och tittar ner mot marken och figuren som går en bit bort. Den gula hatten döljer
hennes ögon som riktas inåt i bilden, inte utåt mot oss. Det är tydliga svarta konturer runt
hennes armar och staketet. En korgstol står på verandan. Sandstranden skiljer gräset från
vattnet. Två träd med ljust gröna kronor växer närmast stranden. I vänster hörn längst fram
står ett högt träd som ramar in. Figuren nere på marken ser liten ut, kanske beroende på
avståndet. En vit grind stänger tomten från stranden. På vatten ser vi en segelbåt och i
horisonten skymtar bruna och blå berg. Det är klara och starka färger – gult, grönt och blått,
samt lite, lite rött.
Arbetsuppgifter:
1. Färgexperiment! Gör som Ivarsson, använd gult, grönt, blått och lite rött. Blanda dessa
färger så får du fram fler nyanser. Måla t ex ett stilleben där du ställer upp 3-4 föremål
som du belyser för att skapa skuggor.
2. En dag vid vattnet. Skriv om hur din dag vid vattnet skulle se ut. Vad skulle du göra? Hur
skulle det kännas? Vem skulle vara med? Osv. Du kan t ex skriva i dagboksform.
3. Studera trädens löv! Gå ut i skogen och plocka så många olika löv du kan hitta. Jämför
sedan deras färg och form. Ordna dem i färgskala så att den ljusaste nyansen ligger först.
Gör sedan en färglinje med hjälp av löven. Läs gärna om de olika träden som löven suttit
på.
34
Ragnar Sandberg (1902-1972)
Precis som de övriga som brukar kallas för Göteborgskolorister, studerade Sandberg vid
Valand. Efter studietiden övergav han måleriet och läste istället skönlitteratur och filosofi.
Han var mångsidig och funderade under en tid allvarligt på att bli författare. Tiden med
skönlitteratur och filosofiska studier var viktiga för hans personliga mognad. De gav tid för
reflektion. Han bodde då hemma hos föräldrarna i en gul villa vid stranden i Stenungssund.
När Ivan Ivarsson flyttade till Stenungsön återupptog de sin vänskap som grundats under
studietiden på Valand. Vänskapen gjorde att Sandberg åter började måla. Han målade det han
mindes, lekfullt och lustigt. Han använde gärna svarta inslag. Inspirerad av Ivarsons började
han använda få rena färger och lät det vita spela en viktig roll. Han var självkritiskt, som
många andra konstnärer.
Sandbergs måleri är ett slags ögonblicksbilder. De skimrar av färg och är fulla av rörelse. En
glädje över att måla och ett experimenterande med oväntade färgnyanser. Han ville att hans
konst skulle vara omedelbar och avsiktslös, att den skulle fånga även sådant som inte går att
se, som t ex vinden och havsbruset.
Hans stil skiljer sig från de övriga. Den är mer naiv och fylld av humor. Till skillnad från sin
vän Ivarson, som dog redan 39 år gammal, levde Sandberg länge och hann uppleva en lång
karriär inom konsten. Under 1940-talet utsågs han till professor i teckning på Konsthögskolan
i Stockholm. Hans måleri förändrades över tiden, men på 60-talet blev stilen åter som den var
på 30-talet.
Bildbeskrivning
Najadens barkass, 1935-36
Vi ser fyra män i en båg som ror så svetten lackar…En kapten och resten matroser? Vattnet är
gulfärgat, inga tydliga ansiktsdrag på tre av männen, endast den med mörk hudfärg har
synliga ögon, näsa och mun. Männens kepsar har mycket långa skärmar. Det är en bild med
rörelse och färgglädje med gult och blått som dominerande färger. Färgfläckar i vatten och på
båtens sida, är det solstrålarna? Jag tycker att båten liknar en leksaksbåt. Najader var
vattennymfer i den grekiska mytologin, medan barkass betyder stor båt.
Arbetsuppgifter:
1. Hur var det att vara sjöman under 1930-talet jämfört med idag? Leta information på
bibliotek och internet. Vad betyder deras olika symboler på uniformerna? Vilka är deras
arbetsuppgifter? Skriv om en vanlig dag i en sjömans liv.
2. Najader var vattennymfer. Vad är en nymf och vilken var deras roll i den grekiska
mytologin? Rita och måla en fantasyserie där najaderna får huvudrollen.
3. Gult och blått är färgerna i vår svenska flagga. Finns samma färger i något annat lands
flagga? Vad står de båda färgerna för i vår flagga? Hur används flaggan i Sverige idag,
vilka regler finns för användandet? Måla en solig havsbild, låt dig inspireras av Najadens
barkass!
4. Bygg en egen båt! Hur ska du göra för att få den att flyta? Vad händer om du lastar den
full med tunga saker? Väg, mäta och läs om båtar innan du börjar.
35
Inge Schiöler (1908-1971)
Inge Schiöler var en konstnär som kan sägas ha haft två målarperioder, däremellan finns en
tioårig sjukdomsperiod under vilken han inte rörde en pensel överhuvudtaget. Liksom övriga
Göteborgskolorister studerade han vid Valand i Göteborg. Han sägs ha varit tillbakadragen.
Tor Bjurström, hans lärare, såg honom som lyriken och drömmaren.
Under 1930-talets början, åren innan sjukdomen bröt ut, hyrde han en lägenhet i Stockholm, i
samma hus som Sven X-et Erixson. Genom honom kom han in i en stimulerande vänkrets av
konstnärer och författare. 1932 ställde han ut separat för första gången. Han fick goda
recensioner. Redan året därpå bröt sjukdomen ut, schizofreni. Han vårdades på S:t Jörgens
mentalsjukhus. Först 1942 började han så smått att måla igen. Han gjorde enkla teckningar på
toalettpapper och efter en tid övergick han till oljefärg och måleri.
Under tiden på sjukhuset fick han åka på permissionsresor till hemmet i Strömstad. Han
återupplevde då sitt eget landskap, havet och klipporna. 1960 lämnade han sjukhuset för gott.
Hans familj hade hela tiden stöttat och värnat om honom, bl.a. hade de ordnat konstutställningar med hans tidiga verk. Med hjälp av försäljningspengarna byggde de en stuga åt
honom på Syd-Koster. Där målade han intensivt och mycket under resten av sitt liv. Det är
klara färger och ett expressivt språk. Färgerna nästan vräker sig fram ur duken. Han målade
det han såg, den direkta synupplevelsen överförde han i färg till duken. Han lär ha sagt att då
han målade, befann han sig i färgen.
Bildbeskrivning
Smörblommor, 1960-tal
Vi ser ett stilleben där det är mycket svårt att utskilja något rum. En antydan till bordsskiva
finns. Vasen är målad med breda penseldrag och ett fåtal färger. Smörblommorna ser enkla ut,
några få penseldrag gult och så lite grönt, men samtidigt är de fulla av liv mot den mörkt
blåsvarta bakgrunden. Blommorna ser goda ut, men smörblommor är giftiga i verkligheten.
Arbetsuppgifter
1. Plocka en bukett blommor eller köp någon vacker blomma om det är fel årstid. Ställ den i
en vas och låt en lampa/solen lysa på den så att skuggor skapas. Måla sedan av den med
akrylfärger. Försök att bara se färger och former när du målar, inte själva blommorna i sig.
2. Läs om blommor i Sverige. Börja med den vackraste blomman du vet. Var växer den?
Hur förökar den sig? Kan man odla den i rabatt? Osv. Gör en utställning där du berättar
om din blomma. Du kan sy en blomma, vika en av papper, måla eller använda modellera.
3. Prova att måla samma blomma med olika penslar. Experimentera med att blanda i svart
eller och vitt i dina färger. Prova dig fram och fundera över hur pensel och färgblandning
påverkar din bild.
36
Den blå viken, 1961
Ett passande namn på målningen. Den blå färgen dominerar tillsammans med den rosalila
som utgör marken. Det finns lite växtlighet i förgrunden samt i bakgrunden och på himlen är
det moln i olika färger, lite som ovädersmoln. Trots de klara, relativt rena färgerna finns det
rätt mycket liv och rörelse i bilden.
Arbetsuppgifter:
1. Måla det du ser – utomhus! Välj gärna en plats där du får med vatten som i Schiölers bild.
Tänk enbart i färger, inte på vad det föreställer! Experimentera med pastellkritor, sudda,
blanda osv.
2. Fyll i bilden med en berättelse! Målningen saknar mänskligt liv, skapa en figur och låt
figuren flytta in i bilden. Skriv en dikt om figuren, tänk dig att figuren har en speciell
relation till platsen, kanske speciella minnen av någon viktig händelse i livet.
3. Måla vatten! Studera hur konstnärer målat vatten genom att titta i en konstbok. Gå sedan
ut och titta på vattnet runt omkring dig – en vik, en sjö, en bäck, ett dike, en vattenpöl osv.
Gör gärna samma studierunda olika dagar och tider så att vädret växlar. Då kan du se vad
som händer med vattnet från gång till gång.
Berg, 1968
En mycket färgrik bild där alla möjliga och omöjliga färger trängs med varandra. Himlen är
ljusblå, bergen mörkt blåa. Marken är både rosa, brun, röd, lila och svart med ett antal buskar
och ett par träd. Det påminner mig om Skottlands hedar täckta med ljung eller fjällen i
Norrland när snön börjat försvinna.
1. Arbetsuppgifter:
Beskriv bilden noga, vad tänker du på när du ser bilden? Någon speciell plats? Jämför
med en kompis.
2. Läs om bergen i Sverige och utomlands. Hur högt upp finns träd och vilka träd? Hur högt
måste ett berg vara för att få kallas berg? Osv. Bygg sedan ett eget landskap med ett
valfritt berg i papier-maché eller liknande.
3. Ljung finns idag i många olika färger. Vilka färger finns naturligt ute i den svenska
naturen? Ljung förknippas med vissa traditioner, bl.a. sägs det att man inte ska ta in ljung
i hemmet då det för döden med sig. Läs om folktron. Gör egna ljungarrangemang till
balkong/port/trappa.
37
Halmstadgruppen
Halmstadgruppen bildades 1929. Alla medlemmar, utom Stellan Mörner, kom från
Halmstadtrakten. Gruppen inspirerades av den internationella surrealismen, som startat 1924
genom ett manifest författat av André Breton. Surrealismens ideologiska rötter fanns i
Sigmund Freuds psykoanalys och teorier. Freuds metoder, som till exempel hypnos, blev
förebilden för många författare och konstnärers utforskande av det undermedvetna. Under
kriget hade Breton själv arbetat en del som militärpsykiater och i samband med det tillämpat
Freuds metoder. Han hade också besökt Freud i Wien. Surrealismen var i grunden en litterär
rörelse och ett slags förhållningssätt, mer än en konstnärlig stil eller ”ism”. De olika
konstnärer som kallas surrealister har var och en sina egna sätt att måla, sin egen stil.
Personligen tycker jag att det citat som Breton hämtade från författaren Isidor Ducasse, som
skrev under namnet Comte de Lautréamont, sammanfattar surrealismens idé allra bäst. Citatet
lyder ungefär så här: vackert som det oförmodade mötet mellan en symaskin och ett paraply
på ett dissketionsbord. Surrealismen är alltså vacker som ett slumpartat möte mellan så vitt
skilda saker som ett parably och en symaskin på ett obduktionsbord? Hur ska man kunna
förstå det? Det finns ingen logisk eller förnuftig koppling mellan de tre föremålen. Med
fantasins hjälp kan man däremot hitta en hel del spännande tankar! Än bättre vore det kanske
om vi kunde använda oss av vårt undermedvetna…
Just fantasin var något som hyllades av surrealisterna, liksom det undermedvetna, drömmar
och barndomen. Surrealisterna ville bort ifrån en värld av förnuftsstyrning, bort från logik och
sanningar. Precis som dadaismen, som startade under första världskriget i Zürich, var
surrealismen starkt antiborgerlig. De såg borgarklassen, de styrande, som roten till allt ont.
Men dadaisterna var betydligt mer anarkistiska och spontana än surrealisterna. Dadaisterna
förespråkade heller ingen väg ut, ingen väg framåt. Surrealisterna däremot tänkte sig att
människan med hjälp av kunskap om sitt undermedvetna skulle kunna bli bättre, helare – och
därmed skulle även världen i stort kunna bli en bättre plats.
När Halmstadgruppen bildades hade surrealisterna hörts och synts en hel del genom
konstnärer som till exempel Salvador Dalí, Réne Magritte och Max Ernst. De svenska
konstnärer som bildade Halmstadgruppen hade arbetat med konst innan de startade gruppen.
Flera av dem hade följt i konstnären Gösta Adrian Nilssons fotspråk och målat
plangeometriskt, det vill säga bilder av kvadrater och cirklar där balans och harmoni var ett av
målen. Surrealismen kom in i deras bildvärld först under 30-talet. I Halmstadgruppen ingick
Stellan Mörner, Waldemar Lorentzon, bröderna Axel och Erik Olsson, Esias Thorén och Sven
Jonson.
En del kritiker anser att Halmstadgruppen inte är ”renläriga surrealister” som har som mål att
nå och utforska det undermedvetna, utan att de istället endast använder symbolerna som
effekter, surrealismen som en stil istället för som en attityd och ett förhållningssätt. Själv
tycker jag att det spelar mindre roll huruvida de var ”renläriga” eller inte. Deras bilder är
fascinerande och spännande i alla fall.
38
Sven Jonson (1902-1981)
Sven Jonson föddes 1902 i Halmstad. Han fick tidigt ta ett stort ansvar för familjen i och med
att hans far dog. För att bidra till försörjningen arbetade han som tidningsbud, fönsterputsare
samt som skofabrikslärling. Så småningom blev han målarlärling. När han var 20 år dog även
hans mor och ansvaret blev än större. Nu började han måla på allvar och sökte genom en
annons i tidningen kontakt med likasinnade. Genom annonsen kom han i kontakt med Esias
Thorén. Båda började spara en del av lönen och efter en tid hade de råd att resa till Stockholm
där de studerade på Carl Wilhelmsons målarskola. 1926 var Jonson tillbaka i Halmstad där
han försörjde sig med att dekorera villor. Återigen sparade han ihop en slant. Den här gången
räckte pengarna till en fyramånaders vistelse i Paris. Där studerade han för Otte Sköld vid
Maison Watteau och besökte museer och gallerier.
1927 var Paristiden över. Tillbaka i hemstaden Halmstad öppnade Jonson en reklamateljé som
blev en samlingspunkt för konstintresserade. Året efter kom Stellan Mörner till Halmstad.
Han letade efter någon som kan smycka Halmstad slott. De båda träffades och blev vänner.
Vänskapsbanden inom Halmstadsgruppen stod sig livet ut. 1930 deltog Halmstadgruppen i
Stockholmsutställningen, som arrangerades av konstnären Otto G Carlsund. Utställningen
blev ett stort fiasko, speciellt ekonomiskt och personlig för arrangören själv. Carlsund hade
goda internationella kontakter med flera konstnärer och visade verk av dessa på utställningen.
Han hade lovat konstnärsvännerna att utställningen skulle bli en succé med stor försäljning.
När så inte blev fallet förlorade Carlsund i anseende hos sina tidigare vänner. 1935 deltog
Halmstadgruppen i en stor internationell surrealistutställning i Köpenhamn tillsammans med
storheter som Salvador Dalí och René Magritte.
Sven Jonsons bilder innehåller mycket ljus. Det är ett ljus från kusten där han bodde. Han
tyckte mycket om havet och ansåg att det gav ro, lugn och tystnad. I hans målningar finns ofta
en slags ödslighet. Det är tomt och stilla. De människor han målade framstår som anonyma
och ger snarare en ökad känsla av ödslighet, än av befolkning, av liv. I en del av målningarna
finns en slags arkitektoniska byggklossar.
39
Bildbeskrivning
Fragment, 1935
Vi ser ett ökenliknande jordfärgat landskap med inslag av rosa. Där finns en helt stel, rak
horisontlinje markerat med vitt – kanske är det en vägglist och ingen horisontlinje? Ett ansikte
i någon slags vit sten finns stående på ”marken” men det sitter fast i ett block, som om någon
påbörjat en skulptur och inte gjort den klar. Ansiktet har viss volym och visar en kvinnas
ansikte, medan stenblocket är en slags skiva. Runt om ligger bortfallna bitar, en av den liknar
en näsa och får mig att tänka på Salvador Dalí. I Dalís målningar finns samma ödsliga
landskap och ofta låter han sitt ansikte synas i någon form av stenblock.
Arbetsuppgifter
1. Rita av det du ser genom fönstret, men skala bort de flesta detaljerna. Då får du en ganska
ren bild där det mesta är färgfält som kanske inte föreställer något verkligt. Lägg nu till
detaljer men gör dem tvärtom, dvs. om du ska måla fönster gör dem runda istället för
fyrkantiga, om du ska måla hårda saker, gör dem mjuka istället osv.
2. Skriv en science fiction berättelse. Landskapet vi ser kan vara månen eller någon annan
planet i ett annat solsystem. Vem bor där? Hur ser dom ut? Hur lever dom? Har dom
något stort problem, jämför med miljöproblemen på jorden. Hur ska problemet lösas och
vem ska lösa det? Beskriv karaktärerna, personligheterna hos huvudfigurerna. Läs gärna
någon science fiction innan för att hämta inspiration eller titta på en film, t ex Stjärnornas
krig.
3. Fantisera fritt – hur ser det ut inne i människans psyket, dvs. där våra minnen, känslor och
liknande finns. Rita en karta över dina egna känslor. Vilken färg tycker du visar t ex ilska,
kärlek, avundsjuka osv.
40
Fler arbetsuppgifter
Skriv en egen berättelse
Många av konstverken i Gannevikdonationen är berättande, det vill säga det går att hitta en
berättelse i dem. Skriv en egen berättelse med utgångspunkt i den bild du tyckte bäst om.
Börja med att diskutera hur en berättelse brukar bara uppbyggd. Klassiska sagor, filmer av
olika slag och andra berättandeformer kan fungera som referensmaterial. Hur inleds
berättelsen? Vilka karaktärer finns och hur presentras dom? Vad händer sedan, vilket är
problemet som huvudpersonen ställs inför? Hur löser huvudpersonen problemet? Bifigurernas
roller? Hur knyter man samman och avslutar en berättelse?
Går att anpassa till alla åldrar
Berätta om en konstnär
Välj den bild du tycker bäst om. Ta fram fakta om konstnären bakom verket och gör en
berättelse om honom/henne. Det kan till exempel ske i sagoform, serietidningsform, som
collage eller, om du har möjligheterna och tekniken, i form av en dataanimation eller en
kortfilm.
Går att anpassa till alla åldrar
Måla en bild på samma tema som någon av konstnärerna
Måla en egen bild på samma tema. Hur skulle du skildra din tids uteliv, din stads utkanter,
barnen i ditt kvarteret eller något annat som du fastnat för?
Går att anpassa till alla åldrar
Recensera konst
Skriv en konstrecension om utställningen. Vad tyckte du? Varför? Studera gärna kultursidor i
dagspressen innan du börjar skriva. Vilket slags språk används där? Finns det ”svåra ord” och
liknande? Film och musik är också kultur. Finns det skillnader i språket när det gäller
kultursidans recensioner kontra nöjessidans recensioner? I så fall varför?
Passar bäst till åk 6 och uppåt
Tidsresan
Välj en av bilderna. Utgå från det år som bilden är målad och gör sedan ett tidsdokument över
det året. En tidslinje kan t ex vara en bra början. Där kan du sedan klistra in händelser och
bilder från händelser så att det blir tydligt. Du kan skriva om händelserna i form av en tidning,
eller göra ett tv-inslag där du, gärna iförd tidstypiska kläder, berättar om året som varit eller
om en speciell händelse som fångat ditt intresse. Källor kan vara arkiv på museer, bibliotek,
äldre släktingar med mera. Vill man kan detta vara en gruppuppgift, där varje grupp studerar
en viss händelse under samma år. Då kan redovisningen vara som en tågresa, där en grupp
redovisar på varje station.
Går att anpassa till alla åldrar
41
Verkförteckning
Carl Kylberg, Solnedgången, utan årtal, 50 x 63 cm
Carl Wilhelmsson, Näckrosor, 1923, 127 x 82 cm
Sigrid Hjertén, Ivan med teddybjörn, 1915, 72 x 53 cm
Vera Nilsson, Pojke med blå mössa, 1918, 70 x 62 cm
Otte Sköld, Baren i Paris, 1923-24, 72 x 108 cm
Bror Hjorth, Flickan och lejonet, 1938, omarbetad 1966, 99 x 80 cm
Bror Hjorth, Modell med hatt, 1944-45, 99 x 80 cm
Hilding Linnqvist, Vilande kvinna, 1919, 99 x 32 cm
Eric Hallström, Waxholms fästning, 1919, 35 x 54 cm
Olle Olsson Hagalund, Den rödhåriga servitrisen, utan årtal, 60 x 50 cm
Olle Olsson Hagalund, Gunghästen, 1944, 118 x 82 cm
Olle Olsson Hagalund, Metron i Paris, utan årtal, 89 x 59 cm
Olle Olsson Hagalund, Solna bryggeri, utan årtal, 20 x 24 cm
Ivan Ivarsson, Stenungsund, 1930-tal, 79 x 93 cm
Ragnar Sandberg, Najadens Barkass, 1935-36, 46 x 57 cm
Inge Schiöler, Berg, 1968, 68 x 76 cm
Inge Schiöler, Den blå viken, 1961, 26 x 29 cm
Inge Schiöler, Smörblommor, 1960-tal, 69 x 58 cm
Sven Jonson, Fragment, 1935, 44 x 74 cm
42
Om Jönköpings läns museums konstverksamhet
Konst handlar om visuella uttryck, tankar och idéer - igår och idag. Genom att studera konst
eller andra bilder tränas seendet, liksom det verbala språket, analys- och argumentationsförmågan och det kritiska tänkandet. Därför är konst lämpligt att använda sig av inom många
olika ämnesområden.
I våra konstsalar finns konst ur våra samlingar, samt tillfälliga utställningar. Mer om dessa
finner du på museets hemsida; www.jkpglm.se samt i länsmuseets programblad.
43
