Smittskydd Stockholm

Smittskydd Stockholm
SMITTSKYDDSENHETEN, STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING
NUMMER 2/2009, ÅRGÅNG 20
INNEHÅLL
Smittskyddsläkaren informerar ........ 1
Hiv - erbjudande om utbildning....... 2
En studie om brottmål och hiv ......... 2
Munskydd eller andningsskydd? ...... 3
Harpest (tularemi) ............................. 4
Salmonella på förskola ..................... 5
Nya influensan................................... 6
Utbrott av hepatit A ......................... 7
VI BYTER NAMN 1 JULI ..................... 8
Nya influensan - tidningsrubriker .... 8
Fotograf: Dag Sjöblom
VI HAR FLYTTAT!
Vår nya adress är Magnus Ladulåsgatan 63 A.
Kära vänner
Den här sommaren har inte börjat
riktigt som andra. Fokus ligger på
frågan om det ska bli en stor influensaepidemi nu, trots att det egentligen
är helt fel säsong, eller om den kommer att dröja och kanske komma först
i höst. Det enda som är helt säkert är,
att ingen kan svara på vad som kommer att hända. Vi är i ett ”vänteläge”,
där den ”nya influensan” sprider sig
epidemiskt i Nord-Amerika och försöker etablera sig även i Australien och i
vissa delar av Europa. Oavsett om den
kommer att öka i omfattning nu eller
först senare känns det inte riktigt oro-
Smittskyddsenheten
Box 17533
118 91 Stockholm
Telefon: 08-737 39 00, www.sll.se
ande, eftersom de fall vi haft i Sverige
och Europa mestadels varit ”milda”.
Den nya influensan tycks snarare vara
mer beskedlig än vanlig säsongsinfluensa. Varför då denna uppståndelse,
aktivitet och intensiva planering?
Svaret är att den ”nya influensan”
just är ”ny”. Eftersom vi alla (möjligen med undantag av personer över
60 år) saknar immunitet mot denna
influensatyp kan upp emot hälften av
befolkningen insjukna under ett par
månader. Trots att bara en liten andel
av dessa blir allvarligt sjuka, som vid
all influensa, kommer belastningen på
samhället och sjukvården bli avsevärd.
Det är därför vi måste vara så väl
förberedda som möjligt. Läs mer om
detta på sidan 6.
Kom ihåg, bästa sättet att hålla sig
frisk är att vara ute i friska luften
och njuta av sommaren. Och, bästa
sättet att inte smitta andra om man
skulle bli influensasjuk är att hålla sig
hemma från jobbet och undvika att
träffa andra under fem dagar från
sjukdomsdebuten.
Åke Örtqvist, Smittskyddsläkare
2
Hiv - Erbjudande om utbildning
Var tredje som diagnostiserades med hiv på Karolinska Universitetssjukhuset
2007 hade redan AIDS
Det senaste året har problemet med
att många hiv-infekterade ej har
kännedom om sin diagnos uppmärksammats i såväl Europa som i USA.
Mörkertalet för hiv-infektion beräknas till >1/3 av den totala hiv-populationen i de flesta europeiska länder.
Bedömningen är att vi även i Sverige
har en betydande underdiagnostik. I
Stockholmsområdet kan det röra sig
om 500 personer som är infekterade
med hiv utan att veta om det.
En undersökning har visat att var
tredje nydiagnostiserad patient vid
Karolinska Universitetssjukhuset 2007
hade AIDS vid diagnos. Detta ger upphov till ökad sjuklighet för individen
och ökade kostnader för samhället
för läkemedel och vård. Mortaliteten
hos de sent diagnostiserade är 12
gånger högre jämfört med övriga i
den svenska hiv-kohorten. Mer än
var 3: e patient av de ”sena testarna”
hade varit i kontakt med sjukvården
för symtom på s.k. indikatorsjukdom
(tabell 1), d.v.s. en sjukdom där prevalensen hiv är hög och hiv-testning ska
ske. Bland ”sena testare” dominerar
kvinnor inflyttade från länder med
hög hiv-prevalens, detta är en riskutsatt grupp, som inte fått tillräcklig
uppmärksamhet inom sjukvården i
Stockholm.
Socialstyrelsen har som målsättning
att identifiera hiv-infekterade immigranter inom 2 månader efter
ankomst till Sverige. Asylsökande ska
erbjudas hälsosamtal vid ankomst till
Sverige och om det bedöms relevant
erbjudas hiv-test. Endast i 40 % av
asylärendena genomförs dock dessa
samtal och anhöriginvandrare blir inte
erbjudna hälsosamtal.
I syfte att minska antalet patienter
med odiagnostiserade hiv-infektioner erbjuder Smittskyddsenheten i
Stockholm vårdcentraler och kliniker
som handlägger s.k. ”indikatorsjukdomar” en föreläsning på den egna
arbetsplatsen kring dessa frågor.
Innehållet baseras på ovanstående
bakgrundsfakta och vinklas mot aktuell specialitet, t.ex. vilka symtom man
kan förvänta sig att hiv-infekterade
presenterar om de söker på den egna
mottagningen/kliniken, och vilka
rutiner som rekommenderas för att
hantera provtagning och positiva svar.
Presentationen kan ske i kortform på
20 minuter eller som utvidgat utbildningspaket på fyra timmar i över-
enskommelse med enhetens behov.
Föreläsningarna kommer att erbjudas
under hösten 2009 och är kostnadsfria.
Kontaktperson är Veronica Svedhem
Johansson, bitr. smittskyddsläkare på
Smittskyddsenheten. ([email protected])
Tabell 1. Indikatorsjukdom
som bör föranleda hiv-test
Mononucleos-liknande sjukdom
Seborroisk dermatit eller eksem
Oral/esofagal Candida
Herpes Zoster
Hepatit B eller C
TBC
Leukocytopeni/ trombocytopeni/
anemi
Lymfom
Upprepade bakteriella invasiva
infektioner hos personer < 65år
Syfilis eller annat genitalt sår
Cervical / anal dysplasi/cancer
Veronica Svedhem Johansson
En studie om brottmål med grund i
hiv-smitta.
Peter Gröön, landstingsjurist på smittskyddsenheten, har i samarbete med
bitr. smittskyddsläkare Ingela Berggren analyserat 26 brottmålsdomar
(16 från tingsrätten, 10 från hovrätten) där grunden för brott är risk för
hiv-smitta, se www.smittskyddsenheten.nu. En artikel kommer också att
publiceras i nästa nummer av Svensk
Juridisk Tidskrift i samarbete med
Madeleine Leijonhufvud, professor i
straffrätt vid Stockholms Universitet.
Studien presenterar grundläggande
fakta om situationer där hiv-smittade
blivit åtalade för att de utsatt andra
för risken att smittas eller där andra
har smittats. Alla 26 analyserade
domar har kommit efter en viktig HD
dom 2004 gällande hiv-smitta som
bestämde ”normalfallet” vid smitta
eller risk för smitta till att vara ett
oaktsamhetsbrott och inte ett uppsåtsbrott. Detta har ofta betydelse
både för fängelsestraffets längd och
för skadeståndet.
Syftet med studien har varit att bl.a.
försöka diskutera frågeställningen:
Är det möjligt att förutse hur viss gärning involverande hiv kommer att bedömas straffrättsligt? Undersökningen
har påvisat att det fortfarande finns
många otydligheter och svårmotiverade olikheter i rättstillämpningen när
en hiv-smittad person står åtalad för
brott med grund i infektionen. För att
dessa personer ska ha samma trygghet
vad gäller det rättsliga förfarandet
som andra åtalade krävs åtgärder av
något slag.
Högsta Domstolens vägledande dom
från 2004 bör till en början följas
bättre av underrätterna, d.v.s. av
hovrätter och tingsrätter. En utbildning och ett förtydligande bör också
ske av det uppsåtsbegrepp som HD
då bestämde, om detta uppsåt alls är
lämpligt. Bättre bör vara att koncentrera brotten i fråga till oaktsamhetsbedömningarna i brottsbalken.
Dessutom måste uppföljningen avseende likabehandling inför lagen med
avseende på kön, ursprung och sexuell
läggning kontinuerligt ske.
Peter Gröön
Munskydd och andningsskydd
– vad är skillnaden?
Den senaste tiden har ingen undgått
att i TV och tidningar se bilder på
människor som bär munskydd. Nu vill
man skydda sig mot den nya influensan (tidigare kallad svininfluensa). För
några år sedan såg vi liknande bilder.
Då var SARS aktuellt. Gör då munskydden någon nytta? Och vad är det för
skillnad på munskydd och andningsskydd?
Om någon har en infektion i luftvägarna – t.ex. förkylning, influensa,
tuberkulos, mässling, eller vattkoppor – kan smittan föras vidare till en
mottaglig person genom droppsmitta,
indirekt kontaktsmitta eller luftburen
smitta. Vissa av sjukdomarna använder bara en smittväg – tuberkulos
smittar t.ex. bara luftburet – medan
andra kan utnyttja flera smittvägar –
vattkoppor smittar t.ex. både genom
droppsmitta och luftburen smitta.
När den sjuke hostar eller nyser bildas
en kaskad av droppar som slungas ut i
luften. Dropparna innehåller smittämne – virus eller bakterier beroende
på sjukdom. De flesta dropparna är
stora och väl synliga. Har man otur
och står i närheten av den som hostar
eller nyser (inom ungefär en meter)
kan man få droppar på och i öga, näsa
och mun (droppsmitta). Dessa stora
droppar kan också falla ner på ytor
och föremål, där vi sedan tar med våra
händer; samma händer och fingrar
som vi snart använder för att klia oss
i ögat eller peta näsan (indirekt kontaktsmitta).
De mikroskopiskt små dropparna kan
andas in av den som står i närheten
av patienten, men de kan också torka
in till s.k. droppkärnor. Droppkärnorna är lätta och kan föras iväg med
luftströmmar och på så sätt smitta
personer som befinner sig långt ifrån
den sjuke. Den luftburna smittan kan
föras till andra rum på samma våning,
men också genom ventilation till
andra lokaler.
Influensa – både den vanliga säsongsvis återkommande influensan och den
nya influensan – smittar framförallt
genom droppsmitta och indirekt
kontaktsmitta. Eventuellt kan smittan
också vara luftburen.
Våra munskydd (=operationsmunskydd) skyddar patienten från de
smittämnen som bäraren av munskyddet normalt har i munnen och de övre
luftvägarna – bl.a. alfa-streptokocker
– och som kastas ut med salivdroppar
när vi pratar och sjunger. På samma
sätt skyddas de sterila instrumenten
och den sterila uppdukningen vid
kirurgiska ingrepp från munfloran
hos dem som bär munskydd. Vissa
munskydd är också vätsketäta och
skyddar på så sätt bäraren mot att
droppsmitta når näsa och mun. Om
munskyddet har ett visir skyddas även
ögonen för droppsmitta. Droppsmitta
är i detta sammanhang även stänk av
t.ex. blod, urin, sårsekret och avföring
mot ansiktet.
Munskydden testas och klassificeras
enligt standarden SS-EN-14683. Man
testar munskyddets förmåga att
filtrera bort bakterier. Munskydd som
har 95 % filtreringskapacitet tillhör
klass I, och de med 98 % filtreringskapacitet tillhör klass II. Munskyddets
vätsketäthet kan också testas, och om
kraven i standarden är uppfyllda blir
munskyddet R-klassat.
Alla munskydd som är centralupphandlade i SLL (tillhandahålls av MediCarrier) är av klass II R, d.v.s. de ger
både det bästa skyddet för spridning
av bakterier från bärarens munflora
och det bästa skyddet mot droppsmitta till näsa och mun.
Andningsskydden (=filtrerande halvmasker mot partiklar) skyddar bäraren
mot luftburen smitta. När skyddet är
påsatt på rätt sätt – ska sluta tätt runt
näsa, kinder och haka – filtrerar det
bort partiklar som är så små (3 – 10 µ)
att de kan föras med inandningsluften till alveolerna. Andningsskydden
testas och klassificeras enligt standarden SS-EN 149. Man testar både
filtermaterialets genomsläpplighet
och skyddets totala inläckage under
användning. Utifrån testkraven klassas
andningsskydden som FFP1, FFP2 eller
FFP3. För skydd i klass FFP2 får max. 6
% av testpartiklar penetrera materialet och totala inläckaget får vara max.
11 %. För skydd i klass FFP3 är motsvarande värden max. 1 % respektive
max. 5 %. De andningsskydd som är
upphandlade i SLL (tillhandahålls av
MediCarrier) är av klass FFP3 och ger
alltså bästa möjliga skydd för bäraren
mot luftburen smitta. De upphandlade andningsskydden är också testade
enligt munskyddsstandarden och
uppfyller då kraven för II R.
I vård och omsorg ska alltså munskydd
användas av personal vid alla vårdoch omvårdnadsmoment som innebär
risk för stänk/droppar mot ansiktet.
Munskyddet kombineras med visir
eller skyddsglasögon. Munskydd
ska också användas av personal i de
situationer då man vill skydda en steril
uppdukning eller ett desinfekterat
område mot bärarens munflora. Andningsskydd ska användas av personal
då de är utsatta för luftburen smitta.
Ann Tammelin, överläkare
Vårdhygien Stockholms län
3
4
Harpest
Harpest (tularemi) ökar i landet - smitta i Stockholms län förekommer
Utbredningsområdet för harpestsmitta har ökat de senaste åren och smittspridning förekommer också i Stockholms län. Tidig upptäckt av enskilda
fall och endemiska områden är viktig,
eftersom behandlingen skiljer sig från
den vid andra infekterade sår eller
lunginflammation. Betalaktamantibiotika saknar effekt vid harpest.
Harpest är en vektorburen zoonos och
tillhör de s.k. norrländska infektionssjukdomarna jämte sorkfeber (nephropathia epidemica, orsakat av puumalavirus) och ockelbosjuka (orsakat
av sindbisvirus). Harpest skiljer sig från
de två övriga bl.a. genom att orsakas
av en bakterie, Francisella tularensis.
Bakterien upptäcktes redan 1907 i
Tulare i USA och de första fallen i
Sverige diagnostiserades på 1930-talet. Det finns två typer av bakterien,
A och B, varav den första endast finns
i Nordamerika och är mer virulent än
typ B, som också förekommer i Europa
och Asien.
I Sverige har den geografiska utbredningen ökat under senare år och
omfattar nu inte endast Norrlands
kustland utan fall har också rapporterats från flera län i Svealand och Götaland. Ljusdal i norra Hälsingland har
betraktats som ”epicentrum” för harpestspridningen. Under hela 2000-talet har emellertid smittspridning också
förekommit i Stockholms län. Antalet
fall varierar stort, också mellan olika
år. 2008 diagnostiserades i landet 382
fall medan 2003 så många som 698
fall och under vissa år på 1900-talet
förekom nästan inga fall alls. De flesta
fall brukar diagnostiseras i augusti och
september. Det är inte helt klarlagt
var bakteriereservoaren finns men
bäver har föreslagits som möjlig sådan
eftersom harpest ofta uppträder i
anslutning till sjöar och vattendrag.
sjuka av harpest och dör. Inandning av
damm eller hö, infekterat via smågnagares eller harars urin eller avföring,
kan också leda till infektion men då är
ingångsporten andningsvägarna.
behandlas med intracellulärt aktiva
antibiotika. Tetracykliner är förstahandsmedel till vuxna och numera
ciprofloxacin peroralt till barn. Studier
från Umeå har visat att effekten av
ciprofloxacin är utmärkt vid harpest.
Aminoglykosider kan också användas
och var tidigare förstahandsmedel vid
behandling av barn. Behandling med
isoxazolylpenicillin eller andra betalaktamantibiotika har ingen effekt.
Figur 1 visar antalet fall av harpest
diagnostiserade i Stockholms län
under de senaste sju åren samt antal
som smittats i länet. Sedan 2004 har
majoriteten smittats i Stockholms län.
Sjukdomsförlopp
Diagnostik
Vid harpest förekommer allmänsymtom som feber, frossa och huvudvärk
i varierande grad. Insektsbett är den
vanligaste smittvägen. Vid bettstället
ser man ett infekterat sår med svullna
och ömmande lokala lymfkörtlar. Såret kan vara helt obetydligt eller stort
och med varig sekretion. Hos vissa
personer kan svullnaden av de lokala
lymfkörtlarna vara det dominerande
symtomet. Adekvat behandling bör
påbörjas inom 2 veckor, senare behandling ökar risken för varbildning
i de lokala lymfkörtlarna. Vid inhalationssmitta har patienten allmänsymtom samt symtom från andningsvägarna. Den som har druckit infekterat
vatten får blåsor i munnen och svullna
lymfkörtlar på halsen. Inkubationstiden är 1-10 dagar.
Diagnostiken vilar fortfarande huvudsakligen på serologi, som blir positiv
10-14 dagar efter insjuknandet. PCR
för påvisande av bakterier utförs
också på vissa laboratorier. Odling
från infekterat sår eller varig lymfkörtel rekommenderas inte eftersom risk
för smitta till laboratoriepersonal har
förekommit.
Harpest och smittskyddslagen
Harpest är en anmälningspliktig
sjukdom enligt smittskyddslagen.
Laboratoriediagnostiken tar ofta lång
tid varför det är viktigt att anmäla
även misstänkta fall, speciellt tidigt
på säsongen, så att ”harpestår” kan
upptäckas tidigt. Information om
harpestsmitta är en förutsättning för
att majoriteten av de infekterade ska
kunna ges adekvat behandling redan
vid första antibiotikakuren.
Behandling
Francisella tularensis är en intracellulär bakterie och måste således
Ingegerd Hökeberg
Figur 1. Antal fall av harpest diagnostiserade i Stockholms län
och övriga Sverige under åren 2002 - 2008
50
Smittade utanför SLL
45
Smitta i SLL
40
35
10
20
30
15
Harpest sprids från harar och smågnagare via insektsbett, direktkontakt
med infekterade djur eller via inhalation av infekterat damm. Kontaminerat vatten har rapporterats förorsaka
utbrott i Ryssland. De flesta svenska
fallen orsakas av myggbett men broms
och fästingbett kan också överföra
harpest. Harar blir, som namnet anger,
26
25
11
20
15
30
24
10
20
7
5
16
12
5
8
6
0
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
Salmonella Java på en förskola i
Stockholms län
I slutet av februari insjuknar en 2-årig
flicka med Salmonella enterica serovar Paratyphi B variant Java. Denna
serotyp tillhör de vanliga zoonotiska
salmonellatyperna och ger inte de
allvarliga symtom som en paratyfoidfeber gör. Den kallas Salmonella Java i
dagligt tal.
Inga andra fall finns rapporterade
i flickans omgivning. Denna flicka
går på en förskola som har 40 barn
uppdelade på två avdelningar, stora
och små barn. Hon går på småbarnsavdelningen. Förskolan är belägen i
en villa där de mindre barnen har sina
utrymmen i suterrängplanet medan
de större barnen håller till på planet
ovanför. Flickan var hemma tills hon
varit magfrisk i en vecka enligt rekommendationer från Smittskyddsenheten
(www.smittskyddsenheten.nu).
Barn nummer två insjuknar i slutet
av april med diarréer och då det är
känt att ett barn tidigare smittats med
Salmonella tas ett salmonellaprov från
denna flicka. Provet visar att hon har
S. Java. Detta provsvar hinner knappt
komma innan nästa barn insjuknar, i
början av maj, med diarréer och ytterligare ett salmonellaprov tas. Detta
prov visar också S. Java. En förälder till
ett av barnen smittas av sitt barn med
S. Java.
Då tre barn på en småbarnsavdelning
insjuknat i samma Salmonella serotyp
beslutar vi oss för att besöka förskolan
och se om vi kan förstå hur smittan
har kunnat spridas under en så lång
tidsperiod som flera månader (figur
2).
Vid detta besök noterades att det
på båda avdelningarna fanns akvarier med fiskar. På den aktuella
avdelningen stod akvariet så lågt att
barnen kunde stoppa ned sina fingrar
i akvarievattnet. Då förskolan i övrigt
gav ett mycket gott intryck beslöt vi
att kontakta miljökontoret i kommunen för en provtagning av akvariet.
Miljökontoret tog ett vattenprov som
skickades till Smittskyddsinstitutet
(SMI) för analys och de provtog även
det fiskfoder som användes, vilket
skickades till Statens Veterinärmedi-
cinska Anstalt (SVA) för analys.
SMI isolerar salmonellabakterier från
akvarievattnet på småbarnsavdelningen och den vidare typningen visar
att det är S. Java. Fiskfodret är dock
negativt.
Övriga barn och personal på småbarnsavdelningen ombads lämna salmonellaprov, vilka har varit negativa
Våra slutsatser från denna utredning
blir att smitta har kunnat ske på två
olika sätt. Dels kan barn nr. 1 ha förorenat akvarievattnet när hon återvände till förskolan dels kan akvariet
vara smittkälla till alla de tre smittade
barnen.
En litteratursökning stöder den
sistnämnda slutsatsen då S. Java har
påvisats i akvarier både i Australien
och i Kanada [1, 2]. I Storbritannien
har flera fall av S. Java varit associerade med akvarier med tropiska fiskar
[3, 4]. Då dessa studier visat att det är
fråga om en multiresistent salmonellatyp har resistensbestämning beställts.
Akvarier med vattensköldpaddor är
en känd smittkälla för salmonellos,
speciellt barn, vilket var väldigt tydligt
när Sverige i och med medlemskapet i
EU släppte reptilimporten fri [5].
Den nya kunskapen vi fått med denna
ovanliga smittspridning på en förskola
5
och det som nämns ovan gör att man
noga bör överväga om akvarier över
huvudtaget är lämpliga att ha inom
räckhåll för småbarn då dessa undersöker världen genom att stoppa saker
i munnen
Referenser
1. Musto J, Kirk M, Lightfoot D, Combs
BG, Mwanri L. Multi-drug resistant
Salmonella Java infections acquired
from tropical fish aquariums, Australia, 2003-04. Commun Dis Intell.
2006;30(2):222-7.
2. Gaulin C, Vincent C, Ismaïl J.
Sporadic infections of Salmonella
Paratyphi B, var. Java associated with
fish tanks. Can J Public Health. 2005
Nov-Dec;96(6):471-4.
3. Levings RS, Lightfoot D, Hall RM,
Djordjevic SP. Aquariums as reservoirs
for multidrug-resistant Salmonella
Paratyphi B. Emerg Infect Dis. 2006
Mar;12(3):507-10.
4. Threlfall J, Levent B, Hopkins KL,
de Pinna E, Ward LR, Brown DJ.
Multidrug-resistant Salmonella Java.
Emerg Infect Dis. 2005 Jan;11(1):170-1.
5. de Jong B, Andersson Y, Ekdahl K.
Effect of regulation and education
on reptile-associated salmonellosis.
Emerg Inf Dis 2005; 11: 398-403.
Birgitta de Jong, Camilla Ancker
Figur 2. Insjukningsvecka för tre barn som smittats med Salmonella på en förskola i Stockholms län
2
1
0
9
10
11
12
13
14
15
Veckonum m er
16
17
18
19
20
6
Nya influensan har utvecklats till
pandemi
I mitten av april 2009 rapporterades från USA två fall av influensaliknande sjukdom, en 10 år gammal pojke och en 9 år gammal flicka, båda bosatta i södra Kalifornien, där man kunde konstatera att orsaken var ett influensa A/H1N1 virus som
aldrig tidigare hade påvisats hos vare sig djur eller människor.
Viruset karakteriserades av en unik
blandning av genetiska segment från
svin-, fågel- och humaninfluensa. Samtidigt uppdagades att ett stort antal
fall av influensaliknande sjukdom
inträffat i Mexiko och analyser visade
att flera av dessa fall orsakades av
samma nya virus. Sannolikt inträffade
de första fallen i Mexiko av denna nya
influensa redan i mars månad. Infektionen har sedan snabbt spridits över
världen och i skrivande stund (090611)
har 29 254 antal fall rapporterats från
sammanlagt 78 länder, varav 1 565
fall från 26 länder i Europa. Flest fall i
Europa har rapporterats från Spanien
och Storbritannien, där också flera fall
av inhemsk smittspridning förekommit. Av 144 konstaterade dödsfall
har 108 rapporterats från Mexico, 27
från USA och 4 från Kanada, de flesta
med underliggande sjukdomar. Inga
dödsfall är rapporterade från Europa.
WHO har deklarerat pandemifas 6,
fullt utvecklad pandemi, vilket innebär pågående smittspridning/utbrott
mellan människor i åtminstone två
kontinenter.
Det första fallet i Stockholms län
konstaterades den 2 maj, en kvinna i
50 års-åldern som insjuknat efter en
resa till USA. Härefter har ytterligare
22 fall rapporterats i länet, åldersfördelning 12-60 år. Tretton fall har
insjuknat efter resa i USA, ett fall efter
resa till England, sju patienter är smittade sekundärt och för en patient är
smittvägen okänd. Alla hade lindriga
symtom. I övriga landet finns fem
rapporterade fall, fyra från Västra
Götaland och ett från Skåne. Men
spridningen sker nu snabbt i världen,
siffrorna blir fort inaktuella.
Enligt de rapporter som hittills kommit från länder med många fall förefaller tursamt nog denna nya influensa ge relativt lindriga symtom, inte
värre än den vanliga ”säsongsinfluensan”, och dödligheten är låg, någon
promille. Till skillnad från ”säsongs-
influensan” är det dock framför allt
unga som drabbas, vilket möjligtvis
kan tolkas som att de äldre har en viss
immunitet, och anmärkningsvärt är
också att infektionen sprider sig under
den varma årstiden, något vi ju inte är
vana vid.
I en sammanställning av de första 642
fallen i USA, från 15 april till 5 maj,
var åldersspannet 3 månader till 81 år,
40 % av patienterna var mellan 10 och
18 år gamla och endast 5 % var äldre
än 51 år. De vanligaste symtomen var
feber, 94 %, hosta, 92 %, och halsont,
66 %. Diarré rapporterades hos 25 %
av patienterna och lika många hade
kräkningar. 9 % av patienterna hade
sjukhusvårdats, denna siffra kan dock
vara överskattad eftersom mörkertalet sannolikt är högt.
Anledningen till all uppmärksamhet
kring den nya influensan är inte att
det rör sig om en mycket allvarlig
sjukdom utan att det är en sjukdom
som kan, om den får fortsatt spridning, drabba väldigt många i samhället (kanske 25 % - 60 %), detta kan
ta 1 – 3 månader eller mer men kan
också gå snabbare. Därför är det
viktigt att tidigt försöka begränsa
smittan och samtidigt planera för en
ökad smittspridning med många sjuka
och hemma från arbete och skola.
I dagsläget uppmanas resenärer som
nyligen besökt områden med pågående smittspridning, framför allt i
Mexiko och Nordamerika, att kontakta sjukvården om de har feber och
symtom på luftvägsinfektion inom en
vecka efter hemkomst. Det epidemiologiska läget kan dock snabbt
ändras och det är viktigt att hålla
sig kontinuerligt informerad genom
informationen på hemsidorna nedan.
Även andra fall med influensaliknande symtom är i nuläget aktuella för
provtagning.
För att ”fördröja” pandemin är det
viktigt att i inledningsskedet vara
frikostig med provtagning av misstänkta fall så att dessa vid behov kan
få behandling, och att profylax med
antivirala läkemedel vid behov kan
ges till närkontakter. Detta för att i
görligaste mån fördröja smittspridningen i väntan på att ett vaccin hunnit tas fram, vilket beräknas ta minst
3-6 månader. Läkarbesök, provtagning
och behandling är gratis för patienten
eftersom den nya influensan klassas
som allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. På vår hemsida www.
smittskyddsenheten.nu finns en handlingsplan för omhändertagande av
patienter med misstänkt ny influensa.
Men när smittspridningen även här
hemma blir okontrollerad och tar fart,
förhoppningsvis inte förrän i höst, bör
rådet till patienterna istället vara att
inte söka vården i onödan utan hålla
sig hemma under den smittsamma
perioden och undvika närkontakt med
andra. Hur sjukvården bör bedrivas
forts.
under en fullt utvecklad pandemi
finns beskrivet i landstingets pandemiplan som nyligen uppdaterats (www.
smittskyddsenheten.nu).
Viktigt att tänka på för
allmänheten under influensatider är
FÖR ATT UNDVIKA ATT SMITTAS:
• Undvik nära kontakt med personer som du vet är sjuka.
• Tvätta händerna ofta och
noggrant.
• Undvik att röra vid ögon,
näsa och mun.
• Använd gärna handsprit som
komplement till handtvätt.
• Undvik ta folk i hand under
influensatider.
• Undvik folksamlingar under
influensatider.
• Avstå om möjligt från besök
på sjukhus, särskilda boenden
eller motsvarande där influensa
pågår.
FÖR ATT UNDVIKA ATT SMITTA
ANDRA OM MAN ÄR SJUK:
• Tvätta händerna ofta och
noggrant, speciellt om du hostar och nyser.
• Hosta eller nys i armvecket,
eller i en pappersnäsduk som
du spolar ner på toaletten eller
slänger i en soppåse.
• Stanna hemma från arbetet
eller skolan och undvik att göra
andra ärenden så länge du smittar.
• Håll avståndet till andra.
För aktuell information hänvisas till
följande hemsidor:
www.smittskyddsinstitutet.se (här
finns Frågor och Svar)
Utbrott av hepatit A
Under vintern och våren 2009 har det varit en markant ökning av antalet
hepatit A-fall, där någon säker smittväg inte kunnat påvisas. Hittills i år
har rapporterats 30 fall, vilket är lika många fall som under hela 2008.
Av dessa 30 fall är elva (36 %) smittade i Sverige och tio av dessa har en
identisk genotyp.
Totalt känner vi till 18 fall i Stockholms län med denna genotyp varav två
är sekundärfall (figur 3). Sju personer har gjort kortare besök i Spanien,
Frankrike och Holland, men med en inkubationstid på 2-6 veckor är det
svårt att avgöra om smittan kan ha skett i Sverige eller utomlands. Denna
genotyp, som vi inte sett i Sverige tidigare, har förekommit i samband
med utbrott av hepatit A i Spanien och Frankrike. Utbrottet i Paris startade i maj 2008 och i Spanien (Barcelona) i september 2008. Vid dessa
utbrott har man framförallt sett en spridning bland MSM ( män som har
sex med män).
I Stockholms län insjuknade de första fallen i slutet av december 2008
och till och med januari månad 2009 hade tre kvinnor och tre män insjuknat. Alla hade under inkubationstiden besökt ett flertal restauranger
och den enkät som besvarats av samtliga, innehållande 71 olika livsmedel, visade att alla ätit sushi, isbergssallad, ruccolasallad, avocado och
färsk basilika.
Även om det är svårt att minnas vad man ätit under en fyra veckors period är den troliga smittkällan något av de livsmedel som alla uppgivit att
de ätit av. Det som dessutom talar för ett livsmedelsburet utbrott är att
enstaka fall av denna genotyp förkom under samma period även på andra
orter i landet.
Under mars t.o.m. maj månad har sex personer insjuknat, där den troliga
smittvägen i tre av fallen är sexuell smitta.
Vår bedömning är att denna genotyp av hepatit A hos våra rapporterade
fall har haft två olika spridningsvägar, till en början livsmedelsburen
smitta och senare sexuell smitta.
Mona Insulander
Figur 3. Diagnostiserade fall av hepatit A med identisk stam
4
Sverige
Spanien
Frankrike
Holland
Kanarieöarna
3
www.socialstyrelsen.se
www.smittskyddsenheten.nu
2
www.ecdc.europa.eu
Patienter kan hänvisas till www.
vardguiden.se eller vårdguidens
telefon 08-320 100. Allmänheten kan
även ringa myndighetsgemensamma
telefonupplysningen 020-20 20 00 för
frågor.
Bo Svenungsson
1
0
15-dec 20-dec 22-dec 24-dec 12-jan 13-jan 25-jan 02-feb 13-feb 14-feb 14-mar 29-mar 28-apr 30-apr 03-maj
2008
2009
insjukningsdatum
7
Avsändare:
Smittskyddsenheten
Box 17533
118 91 Stockholm
www.smittskyddsenheten.nu
[email protected]
SVERIGE
B
PORT BETALT
SMITTSKYDDSENHETEN BYTER NAMN!
Fr.o.m. den 1 juli heter vi
- SMITTSKYDD STOCKHOLM -
Smittskydd Stockholm är ett
nyhetsbrev som utges fyra
gånger per år av Smittskyddsenheten i Stockholm.
Prenumeration och adressändringar: Ingela Josephson
[email protected]
Ansvarig utgivare: Åke Örtqvist
Chefredaktör: Bo Svenungsson
Redaktör: Johan Sjöblom
Adress: Smittskyddsenheten,
Box 17533, 118 91 Stockholm
Telefon: 08-737 39 00 (växel)
Fax: 08-31 57 67
www.smittskyddsenheten.nu
[email protected]