SOLEN
Rasmus 9c Vårterminen 05 Blombacka
Innehållsförteckning:
Framsida.
Sida 1 – Innehållsförteckning
Sida 2 – Fakta ruta + fakta
Sida 3 – Fakta
Sida 4 – Fakta
Sida 5 – Källförteckning
Baksida.
Fakta om Solen
Alder
Diameter
Masse i forhold til Jorden
Massefylde
Rotation ved ekvatorn
Rotation ved polerna
Överflödes Temp.
Kärn Temp.
Avstånd til Jorden
Avstånd til nærmeste stjerne
Lys energi
Ca 5 Miljarder år
1,4 Miljarder km
330.000
1,41
25 døgn
35 døgn
5.500° C
14.000.000° C
149.000.000 km
40 bill. km
390 kvadrillion MWatt
Till en början är det ett jättestort vätemoln, där det är ungefär 270 grader kallt.
Med åren dras molnet ihop, för att molnets dragningskraft gör att allt dras mot mitten.
Ju mindre molnet blir, desto närmare varandra kommer väteatomerna och det blir hela tiden
varmare.
Till slut är molnet så litet och varmt att två väteatomer smälter ihop med varandra. Då bildas
helium som gör att det sänds ut ljus och värme.
Det finns många olika teorier om hur länge solen har funnits, men man antar att den har
existerat ungefär fem miljarder år.
Självklart finns det också olika svar när man ställer frågan: När kommer den att försvinna?
De flesta teorier säger att solen har levt ungefär halva sin livstid, och kommer att leva mellan
fem och tio miljarder år till.
När solen "dör" så kommer det att bli en helt kall stjärna med mycket stor densitet, en så
kallad svart dvärg.
Solen, och alla andra stjärnor, dör på så sätt att vätet inne i stjärnan börjar ta slut. Då börjar
stjärnan svälla upp och blir röd och mycket varm. Det kallas för en röd jättestjärna.
När allt bränsle är slut i stjärnan så har det bildats tyngre atomer av de ursprungliga
väteatomerna, och de tyngre atomerna dras till varandra. Då krymper stjärnan samman och
bildar en så kallad vit dvärg.
Till slut upphör krympningen och det blir då en kall svart dvärg.
Solen består huvudsakligen av väte och helium. Ändå är den mer än 300 000
gånger så tung som Jorden. Den är också överlägset största himlakroppen i
Solsystemet med en volym som är betydligt över en miljon gånger Jordens.
Eftersom Solen är så massiv, besitter den yttersta stark gravitation och en
enorm täthet i centrum.
När solen bildades för omkring 5 miljarder år sedan, utvecklades genom
detta inre tryck så mycket värme att vätet började bilda
kärnenergi. Vätet förvandlades till helium, och stora mängder energi
frigjordes som värme, ljus och annan strålning. Den väldiga massan hade
blivit en stjärna. Sedan solen en gång började skina, har varje sekund
omkring 600 miljoner ton väte förbrukats. Det finns alltjämt så mycket väte
kvar att Solen kan fortsätta lysa ytterligare 5-10 miljarder år till. Temperaturen
på solens yta är omkring 6000C - hög nog att smälta alla nog kända
material.
Men detta är kallt om man jämför med temperaturen i dess centrum - otroliga
15 000 000 C!
Fastän solen är den mest lysande himlakroppen vi kan se i skyn, så är den
jämförd med många andra stjärnor som de kallar en gul dvärg några av de
stjärnorna - supergiganterna - är så enorma att mer än 25 miljarder klot av
solens storlek skulle rymmas inom dem. Skälet till att vi tycker att Solen
så stor och lysande är den befinner sig mycket närmare oss än någon annan
stjärna. Den ligger omkring 150 miljoner km från Jorden.
Vår sol visar sig vara extremt stor och ljusstark. Men detta beror på att
den är så mycket närmare oss än andra stjärnor. I själva verket har Solen
en ganska liten diameter av ca 1 400 000 km. Solen är en stjärna
av den typ vi kallar en gul dvärg. Jämförda med Solen är några stjärnor
mycket små, andra enorma. Sirius B, en av de vita dvärgarna, har en
diameter av bara 39 000 km. Men giganten Capella har en diameter som är tio
gånger större än Solens. Och är den största super giganten har omkring 3000
gånger större diameter än Solen.
Solen lysande yta kallas fotosfären. Då och då uppträder s.k. solfläckar på
ytan. Man kan iaktta dem genom att använda ett teleskop och låta det
projicera en bild av Solen på en vit kartong. Man ska aldrig se genom
teleskopet direkt mot Solen. De brännande strålarna kan hastigt fördärva
människans ögon, därför finns det s.k. mörka filter att köpa för att titta
in i Solen. Men en del av dessa är inte riktigt säkra. Det säkraste medlet
är därför en projicerad bild.
På solytan finns det s.k. solfläckar, solfläckarna ser mörkare ut än den
omgivande fotosfären. Skälet är att deras temperatur är omkring 2000C
lägre. Nedkylningen orsakas av magnetiska störningar i Solens virvlande
ytgaser. Stora solfläckar kan ha en livslängd av flera månader, medan de
minsta kan försvinna efter några få timmar. När solfläckarna uppträder, kan
man ofta samtidigt se andra störningar. Lysande eruptioner, kallade
solfacklor, skjuter upp. De försvinner vanligen inom någon timme. Ibland
kastas formationer av glödande väte upp från ytan. De kan vara
hundratusental kilometer höga. Dessa s.k. protuberanser kan ha en
livslängd av veckor.
Copernicus hävdade att jorden roterar i en bana kring solen, något som vi idag utan vidare
håller för sant. Grunden för det copernicianska systemet är solens större massa relativt alla
övriga i solsystemet förekommande himlakroppar. Medan oaccelererad rörelse är relativ
innebär rotation innebär ständig acceleration, varför den inledande beskrivningen torde vara
tillfyllest. Solens acceleration är beroende på dess större massa mindre än planeternas
respektive acceleration
Källförteckning:
http://www.mimersbrunn.se
http://www.karelma.com
http://www.hans.kristensen.person.emu.dk/ (Fakta rutan,var på danska så det är min
översättning)
Och en bok som jag inte ser trycket på.
Av: Rasmus Danielsson 9c VT 05
