Redovisning:
Resebidrag film.
Resa till Turkiet, Grekland och
Period: 1 – 9:e september 2012
Fredrik Egerstrand, filmregissör. Göteborg
Fredrik Egerstrand 20121002 Göteborg
Reseberättelse. Göteborg-Erbil-Diyarbakir-Istanbul-Doyran Köyü-Aten-Keratsini
1 – 9:e september 2012
Dag 1:
Göteborg-Istanbul-Erbil
Flyger med min resekamrat Ali Fegan, från Göteborg,
via Istanbul till Erbil, Irak.
Anländer mitt i natten, och tar oss till Erbil Tower Hotel vid det gamla
citadellet i Erbil.
Dag 2:
Rundvandring i centrala Erbil. 42 graders värme gör att det är svårt
att röra sig några längre sträckor. Vi vandrar runt vid det gamla citadellet,
känner av stämningen, går runt i basarerna och dricker kaffe och samtalar med
människor.
Dag 3:
Besöker en organisation i Erbil som arbetar mot hedersrelaterat våld mot
kvinnor/flickor. Har ett långt bra samtal med flera av personerna ur
organisationen.
En bra kommande kontakt i Erbil för att kunna få hjälp med ex research på
plats.
Tar en buss på eftermiddagen som ska ta oss dom 8 timmarna till Diyarbakir i
östra Turkiet. En bussresa som kommer att ta 16 timmar p g a det spända läget
vid gränskontrollerna. Vi kör genom den irakiska landsbygden, stenöken och
berg. Det är väldigt speciellt och väldigt inspirerande. Solen går ner bakom
bergen och vi kör över Eufrat och Tigris. Det känns oerhört.
Tidigare samma dag har PKK anfallit en turkisk militärpostering och dödat två
militärer. Turkiets vedergällning är att anfalla och bomba gerillafästen samt
döda minst 25 personer senare samma dag. Vi anländer den turkiska gränsen
vid midnatt. En buss full med turkiska och irakiska kurder samt två svenskar.
Turkarna har stängt gränsen mellan 00-01 på natten som en liten
maktdemonstration. Samtidigt sitter rader av män vid sina tomma skåpbilar och
skruvar bort plåtar, nummerskyltar mm och fyller bilarnas tomrum med
cigaretter, helt öppet, men ändå gömt. Och vår busschaufför mutar sig igenom
ett tiotal olika kontor på både den irakiska och turkiska sidan med hjälp av
choklad, cigaretter, läsk och en och annan mobiltelefon. Klockan är 02 och vi
har kommite till den turkiska sidan. Vi ombeds peka ut vårt eget bagage och ta
detta och kliva av bussen och ställa oss på ett led i ett betonggarage, medan de
värnpliktiga 19-åringarna genomsöker bussen noggrant. Och denna resa gör
dom här bussarna varje dag!
Dag 4:
Diyarbakir.
Vi anländer med bussen tidigt på morgonen.
Vi går runt i stan, kurdernas huvudstad. Vi pratar återigen med folk,
taxichaufförer mm. Nu har jag hjälp av mitt resesällskap Ali som pratar
turkiska. Detta är väldigt givande. Får också en utskällning av en ung servitör
när jag beställer en cola till middagen. Han ställer ner den på mitt bord, stirrar
mig i ögonen och säger; ”Detta är kapitalistisk skit. Imperialism! Och jag är
kurd och ingenting annat!”. Så går han och serverar oss inte mer.
Dag 5:
Diyarbakir-Istanbul
Vi tar flyget från Diyarbakir till Istanbul. Träffar en ung kille som ska flyga för
första gången. Han är 19 år och har precis gått ur skolan. Nu ska han till
Sverige och hälsa på släktingar i Malmö innan han ska tillbaka till Diyarbakir
för att göra militärtjänstgöring i ett och ett halvt år. Han är rädd för att flyga.
Vi försöker uppmuntra honom. Nu är han fortfarande en liten pojke. Om ett år
är det kanske han som står vid gränsen och genomsöker bussar?
Vi anländer Istanbul.
Dag 6:
Istanbul-Gränsen
Vi hyr en bil och kör till grekisk-turkiska gränsen.
Här vid floden Evros, kommer varje natt immigranter från Asien, Afrika,
Mellanöstern, för att ta sig in i EU. Nu när vi kör över dom torkade åkrarna och
dammiga vägarna tänker jag att, de måste ligga gömda här någonstans, gömda
för att i skydd av mörkret ta sig ända fram till floden och med små gummibåtar,
eller simmandes ta sig in i EU.
Vi träffar på några militärer som visar oss till deras läger. Där får vi efter att
Ali sålt in mig som en stor svensk filmregissör, chans att träffa lägrets chef,
löjtnanten. Vi samtalar om deras uppgift och jag ställer frågor. Han svarar
mest; ”Kan inte svara på det. Kan inte kommentera det.” Och när jag till slut
ber om att få följa med när dom patrullerra nattetid svarar han; ”Det är ingen
fotbollsträning det här!”. Han ber oss sedan vänligt men väldigt bestämt att inte
närma oss floden mer, utan att åka direkt tillbaka till Istanbul. Vi ser i hans
hajögon att han inte vill bli emotsagd.
Vi tar vägen förbi Svarta Havet för ett bad.
Dag 7:
Istanbul-Aten
Efter en dags promenad i Istanbul, besök i moskén och lunch tar vi kvällsflyget
till Aten. På middag hos grekiska vänner som pratar och pratar och pratar om
den grekiska krisen.
Dag 8:
Besök på polishögkvarteret för att prata med någon polis som arbetar med att
göra räder mot och avhysa immigranter. Besöker också de centrala delarna av
Aten som drabbats hårt av krisen. Och pratar med människor om deras syn på
livet och på immigranter. Staden är full av immigranter som försöker överleva
genom att sälja cigaretter, parfym eller vad som helst på gatorna. Alla vi träffar
beskriver samma sak. Folket väntar… Det är det enda folk gör, väntar. På att
det en dag ska vända. Vi besöker kvarter där Gyllene Gryning, nazistpartiet har
sina största sympatisörer och möter folk som är otroligt aggresiva mot alla
immigranter. Vi tar oss till hamnen i Keratsini och pratar med
lastbilschaufförer om hur människor tar sig ombord på lastbilar och gömmer
sig för att komma med färjorna till Italien.
Lär oss om metoderna för att inte bli upptäckt.
Har möte på kvällen med filmproducent som är oerhört intresserad av att vara
delaktig i filmen. Känns bra. De har tidigare producerat bl a Dogtooth och
tänker sig också kunna jobba med mig med research och praktiskt under
inspelning i Grekland. Något som känns oerhört viktigt att hitta rätt människor
till i respektive land.
Dag 9:
Vilodag. Jag sitter i telefonen och ringer olika poliser för att få fatt i
polisstyrkan som är avsatt specifikt för att tömma squats och avhysa
immigranetr som gömmer sig i centrala Aten. Jag får tag på bra kontakter men
eftersom det är söndag är alla lediga. Inser att jag behöver resa fler
gånger.Flyger tillbaka till Göteborg.
Fredrik Egerstrand , Erbil 2 sep 2012
