Objekt naturvårdsstrategi

Brun gräsfjäril (Coenonympa hero), Värmlands landskapsfjäril
Naturområden
– områdesbeskrivningar
Naturområden - områdesbeskrivningar
1. Gullrosas berg ......................................................................... ..6
2. Järnskogsfjället ....................................................................... ..8
3. Norra Lian ............................................................................... .11
4. Skutan ...................................................................................... 13
5. Gråberget................................................................................. 15
6. Kloften...................................................................................... 17
7. Kvickneåsen............................................................................. 19
8. Bö-Styggetjärnet ..................................................................... 21
9. Påterudsskogen ....................................................................... 23
10. Kronefjället............................................................................. 25
11. Skårsjöbranten....................................................................... 27
12. Billan ....................................................................................... 29
13. Torgilsrudsälven .................................................................... 32
14. Rammberget-Vadjungsed ..................................................... 34
15. Bryelsegrottorna med förkastningsbrant ............................ 37
16. Hälle ........................................................................................ 39
17. Grav......................................................................................... 41
18. Bodaälven ............................................................................... 42
19. Långebäck............................................................................... 44
20. Djupfors .................................................................................. 46
21. Vildmarksområdet ”Fogdegroparna”.................................. 48
22. Peckstad .................................................................................. 50
23. Bråten ..................................................................................... 52
24. Växvik ..................................................................................... 54
25. Fågelområdet, Bysjön ............................................................ 56
26. Sörbohedsälven ...................................................................... 58
27. Ämten ...................................................................................... 60
28. Lässerudsälven med avrinningsområde............................... 62
29. Ränken .................................................................................... 64
30. Hugn och dess deltaområde .................................................. 66
31. Bysjön...................................................................................... 68
32. Tallmon ................................................................................... 70
33. Sköttviken ............................................................................... 73
34. Fjällsberget ............................................................................. 75
35. Jösseälven ............................................................................... 77
36. Älvstigen ................................................................................. 79
37. Mellan Fjällen ........................................................................ 80
38. Ördalen ................................................................................... 82
39. Hugnsåsen............................................................................... 85
40. Vadjungen med omgivning ................................................... 87
41. Grässtjärnsmossen................................................................. 91
42. Hovsten ................................................................................... 93
43. Svinryggen .............................................................................. 95
44. Bunäsbäckens avrinningsområde......................................... 97
45. Deletjärnsåsen………………………………………………100
-2-
Översiktskarta – naturområden
-3-
-4-
Områdesbeskrivningar
Nedan beskrivs bland de finast och mest skyddsvärde naturområden i Eda
kommun. Områdesbeskrivningarna skall ses som ett ”levande dokument”.
De beskrivna områdena är de som uppmärksammats och som vi bedömts
som särskilt värdefulla i olika avseenden. Det kan förstås finnas fler områden i kommunen som vi inte uppmärksammat. Det kan därmed på sikt
bli aktuellt att fler områden tillförs naturvårdsstrategin. Områden kan
även tas bort ur strategin t ex pga. en störning som gör att området förlorar sina höga naturvärden. Flertalet av de utpekade områdena har bedömts
sakna tillräckligt skydd och bör därför prioriteras för utökat skydd och
åtgärder för skötsel och bevarande. Visa områden omfattas helt eller delvis av strandskydd, naturvårdsavtal, biotopskydd eller naturreservat.
Kriterier för de utvalda naturvårdsobjekten
De kriterier eller värdetyper som används i områdesbeskrivningarna följer
länsstyrelser anvisningar:
N= Naturtyp
B= Botanik
Z= Zoologi
G= Geologi
R= Rörligt friluftsliv
L= Landskapsupplevelse
O= Odlingslandskap
Vissa områden har fler än ett kriterium.
Naturtyp (N) har använts där området är en god representant för en speciell eller sällsynt naturtyp.
Botanik (B) är uppfyllt om området är botaniskt eller vegetationsmässigt
intressant samt om antalet indikatorer är stort eller att växterna är ovanliga.
Zoologi (Z) är uppfyllt om intressant fauna noterats eller om området
uppvisar sådana kvaliteter att intressant fauna kan förmodas finnas i området.
Geologi (G) anses vara uppfyllt om ovanliga geologiska bildningar förekommer oh om samspelet mellan berggrund – landformer - flora/fauna är
särskilt utpräglat.
Rörligt friluftsliv (R) uppfylls om det i området förekommer vandringsleder, rastplatser, anlagda stråk m.m. som gör att marken är mer tillgänglig för allmänheten. Områdets närhet till tätorter har betydelse.
Landskapsupplevelse (L) används där området kännetecknas av en särskilt naturskön karaktär och vackra landskapsvyer.
Naturvärdesbedömning
För att särskilja styrkan av naturvårdens intressen för de olika områdena
har dessa delats upp i fyra klasser:
Klass I= Högsta naturvärde
Klass II= Mycket högt naturvärde
Klass III= Högt naturvärde
Klass IV= Värdefullt på lokal och kommunal nivå
Samtliga utpekade områden inom klass I-III har som regel ett regionalt
naturvärde. Vissa områden, framför allt inom klass I, är dessutom av riksintresse. Klassningen av områdena inom klass I – III överrensstämmer
med klassningen i Länsstyrelsens inventeringar.
-5-
Nr: 1
Gullrosas berg
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Koordinater: 663823, 128868
Skydd: Naturreservat
Värdetyp: B Z G (R)
Areal: 53 ha
Beskrivning: Sprickdalslandskap med lövrika naturskogar
Områdesbeskrivning
November 2006 bildade Länsstyrelsen ett reservat av området p.g.a. dess
höga naturvärden. Gullrosas berg ligger i ett vackert landskap som är
starkt kuperat. Åsryggarna gör visserligen vandring i området arbetsamt
men ger också lön för mödan genom vackra och rogivande vyer. I området kan man hitta hällmarkstallskog med 150-åriga tallar.
Gullrosas berg har fått sitt namn efter en av de kor som gick och betade
här och som råkade störta nedför en brant. Gullrosas berg utnyttjades så
sent som på 1960-talet av nötkreatur som omfattande betesmark. Spår
efter bete kan fortfarande ses, t.ex. genom en relativt riklig förekomst av
gamla döda eller döende trädformiga enar, skogsbetet bedrevs mer eller
mindre inom hela området. Enarna hotas idag av ökande beskuggning
orsakade av uppväxande gran.
Området omfattar ett 53 hektar stort område, beläget en dryg km sydost
om Skillingmark, öster om sjön Björklången. De naturtyper som förekommer i området är Västlig taiga och örtrika, näringsrika skogar med
gran av fennoskandisk typ, dessa naturtyper ingår i habitatdirektivet i
Natura 2000. Hela området är kuperat av nord-sydligt orienterade sprickdalar med mellanliggande tallbevuxna höjdryggar. Högsta åsen uppgår
till 250 m.ö.h. I vissa sprickdalar har granskogen börjat utveckla naturskogskaraktär med förekomst av ett antal rödlistade arter (se nedan). Ett
stort antal lodytor finns i sprickdalarna med rik förekomst av mossor och
lavar. I sluttningar och branter förekommer ett betydande inslag av lövträd, framförallt asp och björk. Den stora lövförekomsten, med rik flora
av lavar, mossor och vedsvampar, kan tolkas som ett sent successionsstadium d.v.s. en vegetationsförändring efter t.ex. en brand som förlängts av
skogsbetet. Området innehåller en värdefull mosaik av naturtyper som
även kan ses på den rika förekomsten av rödlistade arter knutna till både
levande och död lövved.
Någon nämnvärd omfattning av skogbruk verkar inte ha skett i området.
Spridda gamla stubbar visar på tidigare avverkningar i form av plockhuggning. Resterna efter gamla skogsbränder kan ses på enstaka gamla
brandstubbar. Framförallt så visar brandstubbarna att åsarna varit drabbade skogsband. Delar av området är idag hyggesmark med kvarlämnade
frötallskärmar och/eller lövbestånd.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
Området är ett av Eda kommuns naturreservat och besitter unika värden
som måste bevaras på sikt. Gullrosas berg skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av
följande anledningar:
-6-
 Reservatet är beläget i kommunens västra delar som karaktäriseras
av sprickdalslandskap med lövrika naturskogar där asp och björk är
de viktigaste lövträden.
 Gullrosas berg har hög andel naturskog, vilket visas av stor areal
och antal av Skogsstyrelsens nyckelbiotoper.
 I Värmlands län är områden som Gullrosas berg en ovanlighet.
 Området har stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt
varierande innehåll av värdefulla underlag (död ved, bergsbranter,
fuktiga skuggiga områden m.m.) som hyser livsmiljöer för ett stort
antal växter som lever utanpå andra växter, som t.ex. olika tickor
samt växter som är beroende av skuggade och fuktiga miljöer t.ex.
mossor och lavar.
 Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation
av naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för
t.ex. hackspettar och skogshönsen tjäder och järpe.
Hotbild
 Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Gullrosas berg
i november 2006.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer:
 Vid bildandet av naturreservatet arbetade Länsstyrelsen fram ett
skötselplan för Gullrosas berg som Länsstyrelsen skall utföra och
ansvara för. Bl.a. skall en vandringsled dras genom reservatet.
Övrigt
Tolv dokumenterade rödlistade arter har påträffats i reservatet, hälften av
dessa är beroende av eller knutna till gamla lövträd eller död lövved.
Källförteckning
Beslut 2006-11-06, Bildandet av Gullrosas berg, Eda kommun. Se pdf-fil
Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotoper i området objekt id: 110177011,
110177021.
Miljötillståndet i Värmland, tema skog rapport 2005:11
-7-
Nr: 2
Järnskogsfjället
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Kordinater: 662635, 128436
Skydd: Förslag till Naturreservat
Värdetyp: B Z G (R)
Areal: ca 250 ha
Beskrivning: Lövrikt och kuperat landskap
Områdesbeskrivning
Det av länsstyrelsen föreslagna naturreservatet gränsar mellan Eda och
Årjängs kommuner. Området innehåller ett stort antal nyckelbiotoper och
naturvärdesobjekt med lövrik skog och är ett viktigt ”vitryggsområde” i
Eda kommun. 2002 observerades ett par av vitryggig hackspett i närområdet.
Järnskogsfjället är ett varierat, dramatiskt kuperat landskapsavsnitt på
220-300 m.ö.h. och består av kraftiga branter i olika väderstreck. Skogen
består av stora arealer brandpräglade hällmarker med undertryckt, senvuxen gran, branter rika på lövträd, i bäckdrag långsträckta klibbalsumpskogar och flera sjöar, tjärnar och myrar. Större delen av området har
beståndsåldrar mellan 100 -145 år. Flera små bestånd inom området har
avverkats på senare tid och hyser nu ungskog av främst gran med mycket
stort inslag av löv, varav stora delar ung asp. Dessa bestånd är utmärkta
utvecklingsmarker.
Inom det föreslagna området har hittills sjutton nyckelbiotoper och sju
naturvårdsobjekt avgränsats, med en sammanlagd yta på 40 och 80 ha.
Inom området finns dessutom ett antal sumpskogsobjekt. Områdets totala
yta är ca 250 ha varav 23 ha är vatten. De 250 ha är fördelat på 77,4 %
värdekärna, 21 % utvecklingsmark och 3,1 % övrig mark. Det kuperade
landskapet ger mycket varierande livsmiljöer och helheten är en rik mosaik av naturtyper. Lodjur och Berguv har god tillgång till lämpliga bergshyllor att ”speja” från. Sedan mitten 1990-talet finns en färsk bränna norr
om Långtjärnet. Området som helhet är brandpräglat och lövrikt, särskilt i
branter där det finns mycket gammal asp. I de talrika sumpdrågen dominerar gran, klibbal och björk. Hällmarksskogar dominerar området med
ca 116 ha, med koncentration väster om Stora Ryven. Den nedre delen av
sluttningar och svackor håller relativt grov granskog, på sina ställen med
fältskikt av rikare slag med blåsippa, trolldruva, vispstarr, olvon m.m.
Tjäderspel kan man se på vissa ställen. I bäckdalar och i svackor finns
sumpskogar med gran, klibbal och björk med en mäng signalarter, t.ex.
korallav, skuggblåslav, norsk näverlav brunpudrad nållav, alticka, rostfläck, vedtrappmossa, grön sköldmossa mm.
Granskogen är till stora delar naturskogsartad, med måttlig till rik förekomst av död ved och ett stort antal signal- och rödlistade arter. Hittills
har 14 rödlistade arter noterats från området.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området är av Länsstyrelsen föreslaget som ett naturreservat.
 Området är av särskild stor betydelse pga. av dess lövrikedom, det
-8-




ingår dessutom i länsstyrelsens lövplan för Värmland, vilket är
mycket vikigt för överlevnaden av vittryggig hackspett.
Området är beläget i kommunens sydvästra del som karaktäriseras
av ett kuperat landskap med lövrika naturskogar där asp och björk
är de viktigaste lövträden. Det kuperade landskapet ger mycket varierande livsmiljöer och helheten är en rik mosaik av naturtyper
Området i Järnskogsfjället har hög andel hällmarktallskog och naturskog, vilket visas av stor areal och antal av Skogsstyrelsens
nyckelbiotoper.
Området har ett stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom
sitt varierande innehåll av värdefulla underlag och naturtyper (död
ved, bergsbranter, fuktiga skuggiga områden m.m.) som hyser livsmiljöer för ett stort antal av växter som lever utanpå andra växter,
som t.ex. olika tickor samt växter som är beroende av skuggade och
fuktiga miljöer t.ex. mossor och lavar. Området har även ett stort
värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket
ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar och
tjäder.
Större delen av området har beståndsåldrar mellan 100 -145 år.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Närheten till Norge medför ökad risk för etablering av fritidshus,
framförallt vid vatten
 Etablering av vindkraftverk
 Avverkning för vedbruk i lövområden
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området med en skötselplan.
Övrigt
Det omgivande landskapet är mycket rikt på löv. Längs Skårsjöälven som
rinner i dalgången väster om området har flera lövrika partier som skyddats av Skogsstyrelsen genom biotopskydd och naturvårdsavtal. Våren
2002 observerades ett par av vitryggig hackspett på asprika marker intill
Skårsjöälven, dock konstaterades aldrig häckning. Områdena kring Skårsjöälven och Stora Ryven har haft god tillgång av samtliga hackspettar.
Vitryggig hackspett har sedan inventeringarna började under mitten av
1980-talet haft stadig förekomst i området och observerade vartannat till
vart tredje år, de senaste noteringarna är från 1997, 1999 och 2002. Sedan
1940-talet har berguv förekommit kontinuerligt i området. Sven Fransson
har hittat den mycket sällsynta mörk baronmossa (Anomodon rugelii) på
en lodyta i området. Mörk baronmossa indikerar på höga naturvärden och
på skog med lång kontinuitet.
Källförteckning
Stora Ryven –vitryggsområde i Eda kommun- en naturvärdesbeskrivning,
Länsstyrelsen i Värmland
Lövskogar med höga naturvärden i Värmland, lämpliga miljöer för vitryggig hackspett, Svenska Naturskyddsföreningen rapport
Bildandet av naturreservat Järnskogsfjället, Eda och Årjängs kommuner,
Förslag till beslut Dnr-511-12442-02
-9-
- 10 -
Nr: 3
Norra Lien
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Koordinater: 661896, 128805
Skydd: Naturreservat
Värdetyp: B Z G (R)
Areal: 109 ha
Beskrivning: Variationsrikt sprickdalslandskap med hotade och
sällsynta arter
Områdesbeskrivning
Naturreservatet Norra Lien bildades 2004. Området har höga naturvärden,
närhet till andra skyddade områden samt ingår i två värdetrakter. Värdetrakterna utpekas i länsstrategin för skydd av skog, nämligen trakten för
triviallövskog och trakten för lövblandad barrskog. Området har dessutom ett värde för friluftsliv både genom att den är ett representativt avsnitt
av den natur som tidigare funnits i området och för att det finns gamla
kulturspår i form av gamla säterleder. Området har nyttjats till säterdrift
och spår av detta finns i form av öppna gläntor och två gamla säterleder
som nyligen har rustats upp.
Reservatet Norra Lien ska betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap och ingår i storområdet kallat
Fjornhöjdens storområde. Reservatet är beläget i det västvärmländska
sprickdalslandskapet, vilket karakteriseras av lövrika naturskogar. Norra
Lian ligger i en del av detta landskap där det finns ovanligt höga andelar
naturskog vilket visas av stort antal och stor areal av Skogsstyrelsens
nyckelbiotoper. Området karakteriseras av långsmala sprickdalar i med
mellanliggande höjdryggar. De enskilda höjdryggarna har en söndersprucken yta med gott om svackor, lodytor och små bergsknallar. Sprickdalarna är smala, ofta med myrdråg, sumpskogar eller små bäckar i dalbottnarna. Det är ett varierat småkuperat landskapsavsnitt, på 220-320
m.ö.h. med barrnaturskog, tallskog, sumpskog, små sjöar, myrar med ett
stor inslag av lövträd, huvudsakligen asp och björk. Genom området rinner flera bäckar. Brandstubbar från tidigare bränder finns sprida i området.
Området har ett stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt
varierande innehåll av värdefull substrat hyser livsmiljöer för ett stort
antal mossor, svampar, lavar och vedlevande insekter. Det finns god tillgång till död ved efter rötskador och stormfällning vilket ger goda förutsättningar för dessa arter.
Kulturhistoriska bevarandevärden
Enligt hembygdskartan från 1800-talet fanns ingen bosättning i området,
men strax sydväst om reservatet ligger Nordlisätern. Spår av betespåverkan finns i form av gläntor. Närmsta bebyggelse var Norra Lien, drygt två
km öster ut. Nordlisätern användes för säterbruk fram till 1912. Genom
området går två säterleder, en för sommarbruk och en för vinterbruk.
Sommarvägen har nyligen iordningställts och är mycket promenadvänlig.
Skogsbruket som bedrevs i området skedde fram till början av 1900-talet
med yxa, därefter började såg användas. För att kunna köra timmerstockarna utför de ofta skarpa branterna i trakten använde man sig av speciella
kälkar som bromsade när medarna gled upp på draget. I vissa fall preparerade man backarna med halm eller myrstackar. Vid de områden som
- 11 -
ingen av dessa åtgärder kunde genomföras släpptes stockarna nedför
branterna. Många skogshuggare bodde inkvarterade hos bönder eller på
sätrar under drivningsperioden, bl.a. vid Nordlisätern. Motorsåg började
användas under 1940-talet och 10 år senare började man använda traktor i
området. Men fram tills 1960-talet var fortfarande hästen vanligast för att
köra ut virket.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området är av Länsstyrelsen bildat till ett naturreservat.
 Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och
ovanliga skogliga strukturer
 Området har skogar som är kraftigt underrepresenterade på regional
och nationell nivå
 Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt
skyddade och frivilligt avsatta
 Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla områden förekommer i landskapet
 Området har ett värde för friluftslivet både genom att den är ett representativ av den natur som tidigare funnits i området och för att
det finns gamla kulturspår i form av gamla säterleder och gläntor
efter säterbruk.
Hotbild
 Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Norra Lian,
2004.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Vid bildandet av naturreservatet arbetade Länsstyrelsen fram ett
skötselplan för naturreservatet Norra Lian som länsstyrelsen skall
utföra och ansvara för.
Övrigt
Genom reservatet rinner Långebäck, som troligen är öringförande, som
förbinder sjöarna Rödvattnet och Rinnen.
Källförteckning
Beslut, Bildande av Naturreservatet Norra Lien, Eda kommun – Norra
Lien – värdefull skogsmark i Eda kommun - Länsstyrelsen i Värmland
- 12 -
Nr: 4
Skutan
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Koordinater: 661925, 139419
Skydd: Naturreservat
Värdetyp: B Z G R
Areal: 124 ha
Beskrivning: Variationsrikt sprickdalslandskap med hotade
och sällsynta arter
Områdesbeskrivning
Naturreservatet Skutan bildades 2006. Området ingår i en trakt som Naturvårdsverket år 2000 pekat ut för dess särskilt värdefulla lövskog. Det
avgränsade området innehåller flera nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt med lövrik skog, samt ett antal sumpskogar.
Skogen består av stora arealer lövrika tallhällmarker med undertryckt,
senvuxen gran samt branter rika på lövträd (främst asp). I sluttningar
nedanför branterna finns ställvis rikare granskogar med stort inslag av
grova lövträd, i svackor och dråg finns klibbalsumpskogar. Området har
uppmärksammats för sin rikedom på basiska mineral som ger en speciell
moss- och kärlväxtflora i och nedom branterna. Områdets svårtillgänglighet med branter och höjdryggar har dock gjort att andra aktiviteter än
skogsbruk har varit mycket begränsade. Det kuperade landskapet har
även försvårat traditionellt skogsbruk vilket är en av anledningarna till att
området hyser gammal skog och höga naturvärden.
Reservatet omfattar ett 124 hektar stort område, beläget cirka 6 kilometer
söder om Koppom i Eda kommun. Skutan är del av en höjdrygg i nordsydlig riktning med en höjd över havet på mellan 180 och 280 meter. I
området finns kraftiga branter åt öster, söder och väster med mestadels
beskuggade, mossbevuxna lodytor.
Genom ett omfattande och till övervägande delar rationellt skogsbruk har
många skogsbiotoper minskat kraftigt i omfattning och andelen gammal
naturskog i skogslandskapet har minskat kraftigt. För växt- och djurlivet
viktiga strukturer och processer som var vanliga före ett aktivt brukande
av skogen håller på att försvinna. Processer som eld och översvämning
som i naturtillståndet är viktiga för föryngring av skogsekosystemen, har i
det närmaste upphört. För de arter som är knutna till naturskogsartade
lövskogar, med krav som inte tillgodoses i den brukade skogen, är ytterligare reduktion av biotopareal troligen förödande för deras långsiktiga
överlevnad. Skogsbruk i de naturskogsartade bestånden skulle därför vara
ett allvarligt hot mot bevarandet av den biologiska mångfalden i området.
De rödlistade arter som förekommer i reservatet är främst knutna till den
gamla senvuxna granskogen med sitt värdefulla inslag av gamla grova
lövträd. Vedtrampmossa, broktagel, violettgrå tagellav, grön sköldmossa,
aspgelélav, raggbock och tretåig hackspett är några av de rödlistade arter
som förekommer i området.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området är av Länsstyrelsen bildat till ett naturreservat.
 Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och
ovanliga skogliga strukturer
- 13 -
 Området ingår i en trakt som Naturvårdsverket år 2000 pekat ut för
dess särskilt värdefulla lövskog
 Området har skogar som är kraftigt underrepresenterade på regional
och nationell nivå
 Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt
skyddade och frivilligt avsatta
 Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla områden förekommer i landskapet
 Området har i den kommunala översiktplanen utpekats som ett
”Nolldecibel-område”. I dessa områden skall den orörda miljön bevaras och här tillåts bland annat inte ny bebyggelse, ändrad användning av befintlig bebyggelse eller nya vägar
Hotbild
 Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Skutan, 2006.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett
kryptogamflora skötselplan för naturreservatet Skutan som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för.
Övrigt:
Inom reservatet finns en gammal drivningsväg för häst samt en pilgrimsled.
Källförteckning:
Beslut, Bildande av Naturreservatet Skutan, Eda kommun – 2006-09-06
Länsstyrelsen i Värmland
- 14 -
Nr: 5
Gråberget
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Koordinater: 661845, 129750
Skydd: Naturreservat
Värdetyp: B Z G R
Areal: 132 ha
Beskrivning: Bergsbranter och rasbranter, små skogsbeväxta
sprickdalar med rik och äldre
hällmarktallskog
Områdesbeskrivning
Naturreservatet Gråberget bildandes 2009. Gråberget ligger sydost om
Koppom i Eda kommun. Reservatsförslaget på 132 hektar, har avgränsats
runt ett område med stort antal och areal nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt och innehåller även ett antal sumpskogsobjekt. I huvudsak består
området av de två bergen Svartningen och Gråberget samt området strax
nedanför dessa. Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk
och många av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som
därför blivit. Västbranterna av de båda bergen är skarpa med block och
lodytor, likaså delar av nordbranten till Gråberget. Den högsta toppen
som är belägen på Gråberget ligger på 340 meter, nedanför berget är höjden 240 m.
På de flackare topparna finns flera myrar och skogen är till större delen
hällmarkstallskog, med inslag av grandråg. Stora delar av området är av
naturskogskaraktär och delar av området, 37 hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog. I flera delar
av området finns brandspår och bitvis finns det gott om asp. Tallöverståndare är spridda i området. I vissa delar av området finns det gott om
död ved.
De största värdena finns i de orörda branterna, sumpskogarna, längs
bäckdråg och i sprickdalarna. I branterna är luftfuktigheten hög och det
finns lodytor och överhäng med rik kryptogamflora, löv samt äldre träd.
Floran nedanför branterna är kalkgynnad. Större delen av branterna är
klassade som nyckelbiotop och hyser många signalarter samt rödlistade
arter. I stora delar av området finns tallar med brandljud, d.v.s. de har
varit med om en brand som skadat en del av trädet och trädet har sedan
övervallat skadan. I sprickdalarna är luftfuktigheten hög och det finns
gamla grova lavrika lövträd, främst asp. Även här finns många hotade
arter och en av sprickdalarna är klassad som nyckelbiotop. I sumpskogarna nedanför Svartningen respektive Gråberget, är också luftfuktigheten
hög och här finns mycket död ved och arter knutna till löv och död ved.
De båda sumpskogarna är nyckelbiotoper och i dem finns signal- och
rödlistade arter.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området är av Länsstyrelsen ett reservatsförslag
 Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många
av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därför
blivit
 Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och
ovanliga skogliga strukturer
- 15 -
 Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 37 hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet Västlig taiga,
naturlig gammal granskog.
 Floran nedanför branterna är kalkgynnad. Större delen av branterna
är klassade som nyckelbiotop och hyser många signalarter samt
rödlistade arter.
Hotbild
 Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Gråberget,
2009.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett
skötselplan för naturreservatet Gråberget som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för.
Övrigt
Här finns också kulturspår i form av jordkula, skogskojor, fångstgropar
samt spår av en gammal väg. På toppen av Gråberget stod det ett bevakningstorn tidigare som man fortfarande kan se resterna.
Källförteckning
Naturvärdesbeskrivning Gråberget, Eda kommun – Länsstyrelsen i Värmland
Bildandet av naturreservatet Gråberget, Eda kommun. Dnr 511-7218-02
- 16 -
Nr 6
Kloften
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Koordinater: 662028, 130086
Skydd: Naturreservat
Värdetyp: B Z G R
Areal: 97 ha
Beskrivning: Naturskogslik hällmarktallskog och lövrik barrnaturskog
Områdesbeskrivning
Naturreservatet Kloften bilddes 2009. Det är beläget 8,5 km sydost om
Koppom och ligger i en trakt som innehåller ett stort antal och stor areal
nyckelbiotoper med lövrik skog. Inom en radie av två mil ligger nio befintliga naturreservat och sju naturreservatsförslag. Kloften är på 97 hektar innefattar toppen av berget Kloften (uttal ”Klöfta”), ett antal mindre
myrar, del av sprickan ner mot Klofttjärnet samt branten väster om Kloften. Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop.
Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 68
hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog samt naturlig gammal tallskog.
Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många av
värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därav blivit
följden. I de delar där det skett skogsbruk så har det varit i form av plockhuggning/gallring och där finns nu i vissa delar en fin miljö med luckor,
åldersskiktning och gammeltallar. Västbranten av berget är skarp med
block och lodytor, likaså sprickan ner mot Klofttjärnet. Marken nedanför
västbranten är frisk till våt och det finns sumpskogspartier. I de södra
delarna nedanför västbranten är lövandelen hög. På de flackare topparna
finns flera myrar och skogen är till större delen hällmarkstallskog, men
det finns även områden med högre inslag av gran. Åldern på de äldre
tallarna ligger mellan 250 och 300 år. I delar av området finns brandspår i
form av brända stubbar. Död ved finns i större delen av området och i
vissa delar finns det gott om död ved, bl.a. i form av torrakor, lågor av
gran, björk och tall samt torrträd och döende träd. Toppen av berget ligger 300 meter ovanför havet, de lägre delarna bara 190 meter över havet.
Berggrunden består av sura vulkaniter och av förgnejsad granit och jordarten utgörs av morän på berghäll. Den karga växtmiljön innebär att tallarna och granarna på berget är senvuxna.
Kloftens västliga brant är bitvis skarp med block, lodytor och klippsprång. Nedanför branten finns det en bäck, surdråg, sumpskogs- och
myrpartier och luftfuktigheten är hög. Bäcken är bitvis underjordisk och
bitar av marken är källpåverkad. Boniteten nedanför branten är hög och
en del av granarna är grova och en del är gamla och senväxta, en borrad
gran är ca 160 år
I den djupt nedskurna sprickan i berget mot Klofttjärnet rinner en mindre
bäck som bitvis är underjordisk. Luftfuktigheten är hög och det finns
många luftfuktighetskrävande mossor. Kanterna till sprickan är ca 10-15
meter höga lodytor och i dalgången ligger stora mossklädda block.
- 17 -
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området är ett av länsstyrelsen förslag till naturreservat och besitter
unika värden som måste bevaras på sikt. Kloften skall betraktas
som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större
skogslandskap.
 Inom en radie av två mil ligger nio befintliga naturreservat och sju
naturreservatsförslag.
 Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop.
 Kloften ingår i ett större område som Naturskyddsföreningen i Sverige kartlagt och som klassas inneha lämpliga miljöer för vitryggig
hackspett.
 Skogen har naturskogskvaliteter och kombinationen av block och
lodytor, fuktiga miljöer och gammal granskog samt solexponerade
branter och tallågor gör området till en viktig livsmiljö för många
arter.
 Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation
på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för
t.ex. hackspettar.
Hotbild
 Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Kloften, 2009.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendation
 Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett
skötselplan för naturreservatet Kloften som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för.
Övrigt
Utsikten från den sydvästra delen av området är vacker och väl värd ett
besök. Området är relativt lätt att vandra i, trots det kuperade landskapet.
Tystnaden råder vid Kloften, frånvaron av buller och annan konstlat oljud
beror på områdets avskildhet, långt från större allmänna vägar och den
ringa förekomsten av bebyggelse.
Källförteckning
Naturvärdesbeskrivning – Kloften, värdefull skogsmark i Eda kommunLövskogar med höga naturvärden i Värmland – Lämpliga miljöer för
vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland
Bildandet av naturreservatet Kloften, Eda kommun. Dnr-511-3237-05
- 18 -
Nr: 7
Kvickneåsen FÖRSLAG TILL NATURRESERVAT
Naturvärdesklass: I
Koordinater: 665030, 131175
Skydd: Reservatsbildning pågår
Värdetyp: B Z G R
Areal: ca 90-100 ha
Beskrivning: Området består av dominerande granskog med
varierande inslag av främst asp och björk. Granskogen
är grov och oskött, ställvis hänglavsrik.
Områdesbeskrivning
Området Kvickneåsen, föreslås av länsstyrelsen som naturreservat.
Kvickneåsen ligger ca 7 km nordost om Charlottenberg. Den har som
värdekärna länets 3:e största nyckelbiotop på knappt 70 hektar. Kvickneåsen ligger i en s.k. vitryggstrakt enligt en kartering av lövrik skog i västra Värmland som utförts av Skogsstyrelsen och Naturskyddsföreningen i
länet. Stora delar av området har rikligt med död ved, i form av högstubbar, barkborredödade stående torrgranar och lågor av främst gran, björk
och asp. Det är gott om grova träd.
De senaste decennierna har i princip inga skogsbruksåtgärder utförts i
området, endast uttag av ett fåtal vindfällen. Nyckelbiotopen är klassad
som lövrik barrnaturskog. Området består av dominerande granskog med
varierande inslag av främst asp och björk. Granskogen är grov och oskött,
ställvis hänglavsrik. Den rika förekomsten av grova lövträd och död ved
gör Kvickneåsen extra intressant med avseende på kryptogamer (svampar
och växter som sprider sig och förökar sig med sporer) och vedinsekter.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
Området är ett av länsstyrelsens förslag till naturreservat och besitter
unika värden som måste bevaras på sikt. Kvickneåsen skall betraktas som
en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av följande anledningar:
 Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop.
 Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation
på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t
e x hackspettar.
 Kvickneåsen är länets 3:e största nyckelbiotop på 68,2 hektar.
 Kvickneåsen ligger i en s.k. vitryggstrakt
 Nyckelbiotopen är klassad som lövrik barrnaturskog.
 Den rika förekomsten av grova lövträd och död ved gör Kvickneåsen extra intressant med avseende på kryptogamer och vedinsekter.
 Området har gynnsam livsmiljö för skogshönsen tjäder och järpe
 Området, tillsammans med andra skyddade skogsmiljöer ger goda
förutsättningar för ett långsiktligt bevarande av hotade och sällsynta
arter i kommunen och landskapet
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
- 19 -
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Att länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området med en skötselplan
Övrigt:
Observationer av flera hackspettsarter – tretåig hackspett, gråspett och
mindre hackspett har påträffats. Hittills har 10 rödlistade arter observerats
i området. Återväxten av asp är klen beroende på det hårda betestrycket
av älg.
Källförteckning
Kvickneåsen, värdefull skogsmark i Eda kommun, Länsstyrelsen
Lövskogar med höga naturvärden i Värmland – Lämpliga miljöer för
vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland
- 20 -
Nr: 8
Bö-Styggetjärnet
Naturvärdesklass: II
NYCKELBIOTOPER
Koordinater: 663608, 1283
Skydd: saknar skydd
Areal: ca 30-50 ha
Värdetyp: B Z G (R)
Beskrivning: Nyckelbioper, tjäderbiotop,
naturskogsartat hällmarktallskog
Områdesbeskrivning
Området innefattar bl.a. 5 nyckelbiotoper om en total yta av ca 30 ha.
Dessa besitter höga naturkvalitéer samt goda biotoper för tjäder. Ett annat
objekt, Örnhöjden, som ligger alldeles öster om nyckelbiotoperna ingick
som ett naturvårdsobjekt vid naturvårdsinventeringen 1987. Då utgjordes
Örnhöjden av gammal naturskogsartad hällmarkstallskog. Örnhöjden
utgörs av en bergstopp och är en av kommunens högsta toppar med sina
346 m.ö.h.
Nyckelbiotoperna ligger i nära anslutning till Bö-Styggetjärnet och Horntjärnet. Nyckelbiotoperna karakteriseras av stora sammanhängande äldre
tallskog. På vissa lokaler finns tallar som är 150-200 år gamla. Det förekommer även inslag av gamla aspar. Området har fina naturskogskvalitéer. Området är väl lämpat för tjäder, troligen förekommer tjäderspel inom
området. Det finns gott om lågor i olika nedbrytningsstadier. Flera sällsynta och hotklassade svamp- och lavarter är påträffade. Området har
stort värde för framtiden och bör utvecklas fritt.
På Örnhöjdens östra sida finns en liten fuktig ravin. Övergången mellan
hällmark och myr är skarp. Ett stort antal sprickor går i nord- sydlig riktning över berget. I sprickorna finns oftast små kärr och sumpskogar. På
toppen av berget dominera hällmarktallskog, med inslag av björk och
gran. Tallarna är smala och knotiga och de är antagligen mycket gamla.
Den låga tillväxten på den torra hällmarken gör att träden är små trots hög
ålder. I väster sluttar berget brant ned mot ett kärrområde. Kärret omges
av tallskog på torr hällmark.
Området hade 1987 mycket få kulturspår, stubbar och andra kulturlämningar är ytterst sällsynt. Skogen karakteriserades som naturskog. Brandljud saknades helt, vilket kan förklaras med att området omges av många
blöta kärr, som effektivt hindrade spridning av bränder. Utanför området
är skogen kraftigt påverkat av avverkningar och gallringar. På grund av
naturskogskaraktären är området landskapsestetiskt mycket tilltalande.
De 5 nyckelbiotoperna vittnar idag om områdets höga naturvärden.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Områdets 5 nyckelbiotoper vittnar om höga naturvärden.
 Stora sammanhängande äldre tallskog, en del riktigt gamla, 150-200
år.
 Området har mycket goda biotoper för tjäder.
 Örnhöjden stoltserar med en av kommunens högsta punkter, 346
m.ö.h.
 Området besitter en känsla av vildmarkskaraktär. Tystnad och utsikt
över stora naturområden utan tecken på mänsklig aktivitet är unika
- 21 -
egenskaper i dagens samhälle.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Att länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området med en skötselplan
 Skogsstyrelsen skall göra området till biotopskyddsområde eller att
tillsammans med markägarna träffar ett naturvårdsavtal för att bevara området intakt.
 En uppföljning av Örnhöjdens naturkvalitéer från naturvårdsinventeringen 1987 bör genomföras, mycket kan ha hänt med de naturkvalitéer som då registrerades. Ett större sammanhängande område
med lämpliga biotoper för bl.a. tjäder bör prioriteras i kommunen.
Källförteckning
Nyckelbiotop 11B 7g, nr 02
Nyckelbiotop 11B 7g, nr 05
Nyckelbiotop 11B 7g, nr 19
Nyckelbiotop 11B 7g, nr 06
Nyckelbiotop 11B 7g, nr 01
Naturvårdsinventering 1987
- 22 -
Nr 9
Påterudsskogen
Naturvärdesklass: I
NATURRESERVAT
Koordinater: 6626885, 330646
Skydd: Naturreservat
Areal: 22 ha
Värdetyp: N B Z G (R)
Beskrivning: Skogsmark med gammal lövträdsrik barrskog
Områdesbeskrivning
Det 22 ha stora naturreservat bildades 2008. Syftet med naturreservatet är
att bevara den biologiska mångfalden och bevara/nyskapa livsmiljöer för
skyddsvärda arter. Påterudsskogen är ett kuperat och varierat område som
sträcker sig från sjön Rövattnet i öster till Tisselmossarna i väster. Naturreservatet ligger en bit från väg vilket gör det relativt svårtillgängligt.
Området kan delas upp i tre delar som karaktäriseras av olika naturtyper.
Ett område närmast Rövattnet klassas som barrskog som är självföryngrad. Vid en brant som vetter mot sjön ökar lövinslaget. Ett andra delområde klassas som fuktig barrskog som består av en fuktig ö i Rövattsmossen. Det tredje delområdet klassas som lövträdsrik barrskog i kuperad
terräng. På höjdryggarna växer främst tall, ofta på ljungklädda hällmarker. I sluttningarna ökar graninslaget och nere i svackorna rinner små
bäckar genom fuktiga partier. Andelen asp är störst i de västra delarna,
där det också finns spår av brand i gamla stubbar. Området är bitvis rikt
på död eller döende ved i form av lågor och torrträd. Området är till största delen klassat som nyckelbiotop och resten av skogen är klassad som
naturvärdesobjekt enligt nyckelbiotopinventeringen.
Skogen består främst av lövträdsrik äldre barrskog med inslag av död och
döende ved, lövträd och gamla grova träd. Lövträden består främst av
gammal, grov asp. Sluttningarna hyser granbestånd, i en del fall av höga
boniteter, särskilt i nedre delar av längre sluttningar där berggrunden
innehåller basiskt mineral.
Kulturhistoriska bevarandevärden
Påterud ligger i en gränstrakt som före 1551 hörde till Dalsland och det
finns uppgifter om att trakten ännu tidigare tillhörde Norge. På grund av
att området ligger nära gränsen så finns det många historier om händelser
i skogarna under andra världskriget. Bl.a. figurerade Näverlidskojan i en
historia om en spion. Vid Näverlidskojan, som ligger söder om reservatet,
pågick kolning under 40-talet. Dessutom fanns sätrar och tjärbränneri i
närheten. Skogsbruk har bedrivits i området men i gamla tider var det till
husbehov som byggnadsvirke och ved. Först efter att skogen 1843 skiftades kom avverkningar igång i något större skala. Terrängen försvårade
dock transport av virke, man kunde dock använda sig av vattendragen i
området till flottning. Flottningen upphörde så sent som 1962 och därefter
transporterades virket via skogsbilvägen som blev färdig 1965. Skogsarbetarna bodde i kojor där det fanns stall med plats för hästarna, det fanns
flera sådana kojor i området. På 40- och 50-talet kom det huggare från
Danmark. Österrike och många andra länder för arbete i skogen runt Påterudsskogen.
- 23 -
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
Påterudsskogen är ett av kommunens naturreservat och besitter unika
värden som måste bevaras långsiktigt. Området skall betraktas som en ur
naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av
följande anledningar:
 Området har en värdefull, äldre, lövträdsrik barrskog som är en
bristvara i det moderna skogsbruket
 Viktiga strukturer som död ved, lövträd och gamla grova träd gör
att området är en viktig livsmiljö för vitryggig hackspett och arter
med samma krav på sin omgivning
 Området har brunnit och är därmed rikt på asp
 Det förekommer ett flertal hotade arter samt signalarter i området,
bl.a. tretåig hackspett (Picoides tridactylus), större flatbagge (Peltis
grossa), brunpudrad nållav (Chaenotheca gracillima), lunglav
(Lobaria pulmonaria), vedtrappsmossa (Anastrophyllum hellerianum)och kandelabersvamp (Artomyces pyxidatu).
 Ingår som en del i ett större storområde för vitryggig hackspett.
Storområdet är en strategi för att skapa en mosaik över ett större
område som hyser goda biotoper för den vitrygga hackspettens möjlighet till överlevnad

Hotbild
 Området är skyddat via naturreservatet.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett skötselplan för Påterudsskogen som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för.
Källförteckning
Remiss 2008-04-17, Påterudsskogen, Eda kommun. Dnr 511-§0322-05
Bildandet av naturreservatet Påtersudsskogen, Eda kommun
- 24 -
Nr: 10
Kronefjället
Naturvärdesklass: I
NATURA 2000-OMRÅDE
Koordinater: 128942,6635516
Skydd: Natura 2000, biotopskydd och naturvårdsavtal
Värdetyp: N B Z G R
Areal: ca 22 ha
Beskrivning:
Mäktiga branter och sprickdalar med
hög luftfuktighet, utsiktsplats och
vandringsled
Områdesbeskrivning
Kronefjället fastställdes 2006av länsstyrelsen till ett Natura 2000-område.
Kronefjället har genom sin karaktär mycket höga naturvärden. Området
utgör viktig en lokal för flera hotade och sällsynta arter främst av mossor
och lavar men även kärlväxter, insekter och fåglar. Enligt mossexperten
Sven Fransson, Arvika, utgör Kronefjället en av de finaste mosslokalerna
i västra Värmland. Området utgörs av 2 områden med en sammanlagd yta
av ca 41 ha som är skyddade via biotopskydd.
Det imponerade bergsmassivet utgör en västbrant som sluttar ned mot
sjön Björklången. I mitten finns en granskogsdominerad djupt nedskuren
svacka där en bäck rinner ned mot sjön. Svackan karakteriseras av stora
bergsbranter och klippstup, vilket erbjuder skyddade växtplatser med hög
och jämn luftfuktighet. Det finns gott om död ved. Omgivningarna runt
svackan växlar kraftigt mellan branter, sprickdalar, rasbranter och höjder.
Förekomst av brandljud och brända stubbar indikerar tidigare bränders
framfart. Ned mot svackorna avlöses tallen av gran och lövträd. Lövträdsinslaget består av asp, björk och lind. Flera ovanliga mossor oh lavar
har påträffats. Flera arter är knutna till aspar. I Kronofjällets rasbranter
påträffas den hotade nordiska klipptussen (Cynodontium suecicum), en
mossa som föredrar beskuggade lodytor skyddade från sol och vind. Här
finns även det enda kända fyndet i Värmland av den hotade spindelmossan (Cololejeunea calcerea).
Den västligaste delen av Kronefjället utgörs av ett urskogsartat barrskogsbestånd med dominans av tall. Inslaget av död ved i form av lågor
och döda stående träd är stort. På de bergbundna partierna finns flera
mycket gamla tallar.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategi
 Kronefjället är ett av fem Natura 2000- områden i Eda kommun.
 Området utgör en viktig lokal för flera hotade och sällsynta arter
främst av mossor och lavar men även kärlväxter, insekter och fåglar
 Enligt mossexperten Sven Fransson, Arvika, utgör Kronefjället en
av de finaste mosslokalerna i västra Värmland.
 Signalarter och rödlistade arter som stuplav (Nephroma bellum),
skinnlav (Leptogium saturninum), baronmossor (Anomodon sp.) påträffas. Signalarterna indikerar lång skoglig kontinuitet både vad
gäller barr- och lövträd men även olika former av död ved. Signalarterna indikerar även att området har hög och jämn luftfuktighet.
 Förekomst av den fridlysta och rödlistade mossan nordisk klipptuss.
Artens krav på livsmiljö som trädbeskuggade bergsbranter av silikatbergarter, sprickor med översilning är sådant som området besitter.
- 25 -
 Från toppen av Kronefjället, som kan nås via en vandringsled, finns
en storslagen utsikt över bygden
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Mossan nordisk klipptuss hotas av att träd framför bergsbranterna
avverkas så att växtplatsen exponeras för sol och vind. Arten försvinner om exponeringsskyddet tas bort.
 Natura 2000-området Kronefjället är skyddat av Skogsstyrelsen via
biotopskydd enligt överenskommelse med markägarna.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Biotopskydd medför att marken inom avtalsområdet skall vara opåverkad. Dock har Skogsstyrelsen möjlighet att bedriva naturvårdande åtgärder i området. Några ytterligare inventeringar/kompletteringar för området är inte aktuella.
Övrigt
Den sällsynta mossan nordisk klipptuss förekommer på ca 100 lokaler i
Sverige. Sydvästra Värmland har den sydligaste utbredningen och Värmland är ett av de landskap som har flest lokaler med förekomst av arten.
Nordisk klipptuss är rödlistad där den är placerad i kategorin, missgynnad.
Källförteckning
Bevarandeplan Natura 2000, Kronefjället, Eda kommun, Värmlands län
- 26 -
Nr 11
Skårsjöbranten
Naturvärdesklass: I
NATURA 2000-OMRÅDE
Koordinater: 12856689, 6629673
Skydd: Natura 2000, biotopskydd och naturvårdsavtal
Värdetyp: N B Z G (R)
Areal: ca 3 ha
Beskrivning:
Bergbrant med mossbelupna lodytor,
blockrika branter med gamla tallar och
senvuxen gran
Områdesbeskrivning
Skårsjöbranten fastställdes 2006 av länsstyrelsen till ett Natura 2000område. Syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla så kallad
gynnsam bevarandestatus för ingående naturtyper och arter.
Det ca 3 ha stora området består av en östvänd bergsbrant med mossbelupna lodytor. Den södra delen av branten är blockrik. Mossrikedommen
är stor. I den övre delen av branten består skogen av gamla tallar med
välutvecklad barkstruktur, vissa riktigt gamla och knotiga. Inslag av senvuxen gran förekommer. Nedanför branten breder en skogklädd platå ut
sig för att sedan i öst slutta ned mot Gettjärnsbäcken. Skogen närmast
branten består främst av gamla grova granar med inslag av asp och grova
sälgar. Vissa av sälgarna har riklig förekomst av den rödlistade lunglaven
(Lobaria pulmonaria).
Gettjärnsbäcken är en fin skogsbäck med förekomst av öring. På den
östra sidan av bäcken är terrängen relativt flack. Flera kulturlämningar i
form av husgrund, stengärdsgårdar samt odlingsrösen finns i området,
dessa har tillhört Strömsmarkssätern. Säterns gamla odlingsmarker är
delvis igenväxta med lövträd, framförallt asp, sälg och björk, samt delvis
planterade med gran. En naturvårdsavverkning har genomförts, där en
stor del av de planterade granarna avverkades. Varierande trädslagssammansättning och bestånd med lång kontinuitet i kombination med kulturlämningarna ger området höga bevarande värden både ur natur- och kulturvärdessynpunkt. De gamla träden och det höga inslaget av lövträd
gynnar förutom många mossor och lavar många hålbyggande fåglar. Inslaget av sälg bidrar till en god insektsförekomst, vilket i sin tur gynnar
fågellivet. Vidare gynnar den goda tillgången på död ved i olika former
samt bergsbranten ett stort antal mossor, lavar och vedsvampar.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Skårsjöbranten är ett av fem Natura 2000- områden i Eda kommun.
 Området hyser representativa delar av naturtypen västlig taiga,
dvs. naturlig gammal skog med lång skogskontinuitet
 Skogen har en varierande trädslagsblandning med god tillgång på
lövträd, vilket gynnar insektslivet och därmed fågellivet samt
hålbyggande fågelarter som t.ex. hackspettar.
 Stor del av träden är gamla och den rika moss-svamp- och lavfloran (kryptogamer) vittnar om lång skoglig tillväxt utan mänsklig
påverkan. Exempel på naturtypiska arter som förekommer i området är garnlav (Alectoria sarmentosa), lunglav (Lobaria pulmonaria), stuplav (Nephroma bellum), bårdlav (Nephroma paileie)
och vedticka (Phellinus viticola). Flera signalarter som platt fjä- 27 -
dermossa (Neckra complanata), grovfjädermossa (Neckra crisp,),
luddlav (Nephroma resupinatum) och korallblylav (Parmeliella
triptophylla)förekommer.
 Förekomst av den fridlysta och rödlistade mossan nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum). Artens krav på livsmiljö är trädbeskuggade bergsbranter av silikatbergarter vilket området besitter.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Mossan nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) hotas av att träd
framför bergsbranterna avverkas så att växtplatsen exponeras för sol
och vind. Arten försvinner om exponeringsskyddet tas bort.
 Natura 2000-området Skårsjöbranten är skyddat av Skogsstyrelsen
genom biotopskydd och naturvårdsavtal med markägarna.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Biotopskydd och naturvårdsavtalen medför att marken inom avtalsområdet skall vara opåverkat. Dock har Skogsstyrelsen möjlighet
att bedriva naturvårdande åtgärder i området. Några ytterligare inventeringar/kompletteringar för området är inte aktuella.
Övrigt
Den sällsynta mossan nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) förekommer på ca 100 lokaler i Sverige. Sydvästra Värmland har den sydligaste utbredningen och Värmland är ett av det landskap som har flest
lokaler med förekomst av arten. Nordisk klipptuss är rödlistad där den är
placerad i kategorin, missgynnad.
Källförteckning
Bevarandeplan Natura 2000, Skårsjöbranten, Eda kommun, Värmlands
län
- 28 -
Nr: 12
Billan
Naturvärdesklass: I
NATURA 2000-OMRÅDE
Koordinater: 6652435, 1306525
Skydd: Natur 2000-område
Värdetyp: N Z R
Sträcka: ca 11 km
Beskrivning: Oreglerat vattendrag med strömmande och forsande
vatten. Reproducerande flodpärlmusselbestånd.
strömstationär öring, flodkräfta samt rödlistade och
sällsynta bottenfaunaarter
Områdesbeskrivning
Billan är ett gränsöverskridande vattendrag som avvattnar ett flertal norska sjöar och tjärnar bl.a. sjöarna Norra och Sødra Bellingarna, för att
sedermera mynna i Vrångsälven. Sträckan mellan norska gränsen och
Ämten är klassad som ett Natura-2000 område p.g.a. av att vattendraget
utgör ett mycket viktigt vattendrag för den hotade flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera). I större delen av älven påträffas äldre musselindivider och delar av älven har stor frekvens av småmusslor. Hela Billan
utgör ett kärnområde för arten. Flodpärlmusslor förekommer från
Slussåsen i söder och upp till Sødra Bellingen i norr, vilket motsvarar en
sträcka av ca 11 km varav ca 5 km är på den svenska sidan. Den långa
sammanhängande sträckan med förekomst av flodpärlmusslor är unikt för
Eda kommun och hela länet.
Billan är oreglerad och saknar numera vandringshinder (på den svenska
sidan). Förr fanns en damm vid Nygärdet, ca 500 nedströms Billefalla.
Billan hyser en mängd olika nyckelbiotoper i form av utströmningsområden, översilade klippor, strömnackar, höljor, tillrinnande vattendrag och
oreglerade sjöutlopp. Här finns arter som t.ex. strömstationär öring (Salomon trutta), flodkräfta (Astacus astacus), reproducerande flodpärlmusslor och sällsynt bottenfauna. Detta gör Billan unik. Billan är utpekad som
ett nationellt särskilt värdefullt vatten för sina höga vattenanknutna naturvärden.
Älven omges till största delen av ett bergigt skogslandskap där jordarterna till stor del består av fin sand och mjäla med inslag av grus och större
block. Odlad mark förekommer i blygsam omfattning på den svenska
sidan. Vattendraget är påverkat av skogsbruk, flottledsrensningar och
dikningar. Övre delen av älven faller kraftigt och skapar forsar med inslag
av lugnare partier. Botten och strandkanten är renspolade från fint material och är därför till större delen stenig. I mindre sel där vattenhastigheten
avtar är bottnen grusig. Längre söderut blir landskapet flackare och älvens vattenhastighet blir långsammare. Älven övergår till ett mer meandrande lopp vilket medför att bottnen och älvkanterna består av finare sediment.
Längs Billans kanter växer en smal ridå av al, björk och sälg. Närmare
Ämten blir lövridån bredare och inslaget av björk ökar. Utanför älvens
lövridå tar granskogen vid. Billans kantzoner, från norska gränsen ner till
Tukåsen, är utpekade som naturvärdesobjekt i skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Kantzonerna bedöms på sikt kunna utveckla mycket
höga naturvärden. I anslutning till vattendragets södra delar finns värde-
- 29 -
fulla sumpskogsområden. Lövbuskagen längs Bilan och runt Ämten utgör
dessutom lämplig miljö för ett flertal fågelarter.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Billan är ett av fem Natura 2000-områden i Eda kommun.
 Billan är utpekad som ett nationellt särskilt värdefullt vatten för sina
höga vattenanknutna naturvärden.
 Älven hyser representativa delar av naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor enligt Natura-2000.
 Flodpärlemussla (Margaritifera margaritifera) är klassad som Sårbar, på Artdatabankens röda lista för hotade arter
 Bra förekomst av flodkräftor. Flodkräftan är klassad som starkt hotad på Artdatabankens röda lista för hotade arter
 Öring förekommer i hela älven
 Sällsynt bottenfauna
 Opåverkat av vattenreglering
 Komplext vattendrag som är unikt för Eda kommun
 Billan hyser trots antropogen påverkan skyddsvärda naturvärden.
 Billans främsta naturvärden är sannolikt förekomst av reproducerande flodpärlmusslor och ett starkt flodkräftbestånd.
 Älvens varierande karaktär och dess lövrika kantzoner gynnar även
ett rikt insekts- och fågelliv.
Hotbild
Hotbilden för Billan är komplext och utgörs av faktorer som:
 Försurning
 Vattenkraftutbyggnad
 Modernt skogsbruk (t.ex. avverkning eller vedhuggning nära vattendrag av kantzonerna, markberedning, dikning, körskador m.m.
som i varierande grad påverkar vattendraget kemiskt, hydrologiskt,
morfologiskt och biologiskt)
 Eftersom Billans närområde till stor del består av fin sand och mjäla
vilket vid erosion kan bidra till omfattande skador och förändringar
av älvens bottenmiljö är det särskilt viktigt att visa aktsamhet vid
skogsavverkning och utkörning av virket nära Billan och intill dess
tillflöden, gamla diken mm.
 Vid anslag av medel för biologisk återställning är det brist på tillgängligt arbetskraft pga. att det saknas fiskevårdsområdesförening
(fvof)
 Illegal utplantering av signalkräftor och kräftpest
 Överfiske, mink m.m.
 Bäver kan tillfälligt påverka flodpärlmusslorna negativt
 Kemisk behandling av skogsplantor
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Provfiske efter flodkräftor för att följa beståndsutvecklingen
 Utforma en biotopvård/fiskevårdsplan får hela sträckan från norska
gränsen och ned till mynning i Vrångsälven.
 Uppföljning av de inventeringar av flodpärlemusslorna som genomförts.
 Billan bör skyddas som naturreservat
 Starta upp det ”vilande” Vrångsälvens fvof. Mycket viktigt för att
skydda flodkräftan från ett för hårt fisketryck.
- 30 -
Övrigt
Flodkräftbeståndet har haft en mycket bra utveckling sedan slutet av
1980-talet fram tills nu. Billan tillhör Vrångsälvens fvof som inte är aktiv.
Den rödlistade arten bäckbuksimmare (Sigara hellensii), hotkategori Sårbar, har påträffats i Billan. Få rödlistade vattenlevande insektsarter är
påträffade i länet.
Källförteckning
Länsstyrelsens Kalkningsdatabas 2007
Strategi och plan för restaurering av vattendrag i Värmlands län, Rapport
2007:xx Arbetsmaterial, version 2007-11-29
Bevarandeplant Natura 2000 Utkast, 2007-01-22
- 31 -
Nr: 13
Torgilsrudsälven
Naturvärdesklass: I
NATURA 2000-OMRÅDE
Koordinater: 6638208, 1297101
Skydd: Natur 2000-område, förslag på naturreservat
Värdetyp: N Z R
Sträcka: Ca 4 km
Beskrivning: Älvens steniga bottnar och syrerika strömmandeforsande vatten gynnar tik biologisk mångfald
Områdesbeskrivning
Torgilsrudsälven avvattnar Bredsjön, Holmerudssjön (som är en gränsöverskridande sjö), Lersjöarna samt ett flertal tjärnar med ett avrinningsområde om totalt ca 57 km². Älven utgör ett Natura 2000-område. Torgillsrudsälven är utpekad som ett nationellt särskilt värdefullt vatten för
sina höga vattenanknutna naturvärden. I Torgilsrudsälven förekommer
nyckelbiotoper som blockrika forsar, översilande klippor, fall, oreglerat
sjöutlopp, höljor, tillrinnande vattendrag, och kvillområden. Älven är
oreglerad och hyser skyddsvärt bestånd av reproducerande flodpärlmussla, flodkräftor, öring samt sällsynt bottenfauna, vilka alla utgör motiv till
både kalkning och biologisk återställning. Älvens steniga bottnar och
syrerika strömmande-forsande vatten gynnar rik biologisk mångfald.
Torgilsrudsälven är ca 4 km lång och sträcker sig mellan Nedre Lersjön i
norr och ned till Torgilsruds odlingslandskap i söder där den förenar sig
med Lillälven, vilket sedan rinner ut i Kölaälven. Dammbyggnader, som
båda utgör ett vandringshinder, finns vid utloppet ur Nedre Lersjön samt
vid Björnerud. Tidigare utvanns vattenkraft vid Björnerud varav dammen
vid Lersjön användes till regelring av vattenföringen. Vattendraget är
därutöver påverkat av flottledsrensning och skogsbruk. Omgivningarna i
den norra delen domineras av brukad granskog vilken övergår söderut till
jordbruksmark. Kantzonen närmast vattendraget har en smal lövbård som
domineras av gråal och björk med visst inslag av rönn och asp. I anslutning till älven finns värdefull sumpskog.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Torgilsrudsälven är ett av fem Natura 2000- områden i Eda kommun.
 Torgilsrudsälven är utpekad som ett nationellt särskilt värdefullt
vatten för sina höga vattenanknutna naturvärden.
 Älven hyser representativa delar av naturtypen, vattendrag med
flytbladsvegetation eller akvatiska mossor, enligt habitatdirektivet
för Natura- 2000,
 Älven hyser Flodpärlemussla, (Margaritifera margaritifera), som är
klassad som Sårbar, på Artdatabankens röda lista för hotade arter
 Bra förekomst av flodkräftor (Astacus astacus). Flodkräftan är klassad som Starkt hotad på Artdatabankens röda lista för hotade arter
 Öring förekommer i hela älven
 Sällsynt bottenfauna
 Opåverkat av vattenreglering
 Komplext vattendrag som är unikt för Eda kommun
- 32 -
Hotbild
Hotbilden för Torgilsrudsälven är komplex och utgörs av faktorer som
 Försurning
 Vattenkraftutbyggnad
 Modernt skogsbruk (t.ex. avverkning eller vedhuggning nära vattendrag av kantzonerna, markberedning, dikning, körskador mm
som i varierande grad påverkar vattendraget kemiskt, hydrologiskt,
morfologiskt och biologiskt)
 Illegal utplantering av signalkräftor och kräftpest
 Överfiske, mink m.m.
 Bäver kan påverka flodpärlmusslorna negativt
 1986 utfördes arbeten med dammbyggnaden vid utloppet ur Nedre
Lersjön vilket medförde till torrläggning av stora delar av älven under vinter vilket sannolika förorsakade att stora mängder flodpärlemusslor frös ihjäl, detta får inte upprepas.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Provfiske efter flodkräftor för att följa beståndsutvecklingen
 Utforma en biotopvård/fiskevårdsplan för hela sträckan från utloppet ur Nedre Lersjön till mynning i Kölaälven.
 Uppföljning av genomförda inventeringar av flodpärlmusslorna
 Torgilsrudsälven bör skyddas som naturreservat.
Övrigt
2003-2004 utfördes en inventering varpå spillning efter utter påträffades
i anslutning till älven.
Källförteckning
Länsstyrelsens Kalkningsdatabas 2007
Strategi och plan för restaurering av vattendrag i Värmlands län, Rapport
2007:xx Arbetsmaterial, version 2007-11-29
Bevarandeplant Natura 2000 Utkast, 2007-01-31
Bottenfauna i Värmlands län, 2008, länsstyrelsen
- 33 -
Nr: 14 Rammberget-Vadjungsed NYCKELBIOTOPER
Naturvärdesklass: II
Koordinater: 662866, 129137
Skydd: Nyckelbiotoper, biotopskydd och naturvårdsavtal
Värdetyp: Z R
Yta: ca 52 ha
Naturtyp: Ras- och bergbranter, kulturmark, skogsbete,
äldre naturskogsartade skogar och hagar
Områdesbeskrivning
Området omfattar två höjder Rammberget och Vadjungsedshöjden som
karakteriseras av omfattande bergs- och rasbranter. Områden i dess dalbotten intill Hemsjöbäcken, hyser marker som t.ex. hagmarker, skogsbete, kantzoner intill bäcken, bäckdal, äldre naturskogsartade skogar, blandad ädel- ordinär lövskogkulturmark m.m. Objektet RammbergetVadjungsed har en mycket blandad mosaik med skiftande naturtyper.
Området är delvis skyddade via biotopskydd och naturvårdsavtal. Rammberget och Vadjungsedshöjden är två av kommunens absolut främsta
mosslokaler.
Skogsstyrelsen har ”öronmärkta” pengar för detta område eftersom det
besitter mycket höga värden med ett flertal rödlistade arter med den vitryggiga hackspetten i topp. Rammberget och Vadjungsedshöjden ligger
inom den s.k. lövskogssatsningen vilket innebär, i ett större sammanhängande s.k. storområde, satsa på lövproduktion där förutsättningar
finns. Dessa storområden omgärdar s.k. kärnområden som är ett eller
flera relativt väl samlade lövskogsområden med höga naturvärden kopplat
till lövskogsberoende arter. Åtgärder inom dessa kärnområden ska syfta
till att säkerställa eller utveckla de naturvärden som finns.
Vadjungsedshöjden
Västra sidan av Vadjungsedshöjden utgörs av en mäktig förkastningsbrant med en rasbrant nedanför. Rasbranten har bildats av söndervittrade
block och stenar som fallit från de lodräta bergväggarna. Flera av de olika
arter som påträffats är kalkberoende och näringskrävande vilket tyder på
ett inslag av ev. grönsten och kalk i berggrunden. Vid bergets fot är lövinslaget stort med gråal, asp och hassel. I branten växer grandominerad
skog med inslag av asp. Ovanför branten förekommer glesa hällmarkskogar. De höga naturvärdena i området hänger samman med variationen av
växtplatser i ett skyddat och delvis skuggigt läge. Detta i kombination
med en i vissa delar kalkrik bergrund gör området mycket värdefullt för
hotade arter av mossor och lavar. Delar av området bör enligt Miljöbalken benämnas ”Äldre naturskogsartad skog” eller ”Ras- eller bergbranter”.
Vadjungsedshöjden har av Sven Fransson, Arvika, framförts vara en
mycket bra mosslokal. Sven Fransson har även funnit, en för vår del av
Värmland, ovanliga gräsarten blågröe (Poa glauca Vahl). Detta är en art
som är vanlig i fjällen och den växer på klippor och på grusmarker. Arten
kan påträffas sporadiskt nedanför fjällen men det är ovanligt. Nyckelbiotopsinventeringen visar dessutom på att området besitter mycket höga
naturvärden.
Vid bergets fot växer en lummig lövskog med flera näringskrävande
örter. Berget sluttar mycket brant, ställvis lodrätt. I den nedre delen finns
- 34 -
en rasbrant som närmast berget består av stora block med ytterst lite jord
mellan. Längre ned är de flesta blocken mindre, ligger glesare, och har ett
tjockare jordtäcke emellan sig. Rasbranten slutar i en fuktig ravin vid
bergets fot. Förkastningsbranten på Vadjungsedshöjdens nordvästsida är
mycket markant.
Rammberget
Rammbergets långsträckta bergsbrant stupar i väster brant ned mot sjön
Vadjungens yta. Den södra delen är dramatisk med branta stup och överhäng. Intill berget förekommer lind. Öster om branten växer gammal tall
på hällmarker i övrigt finns mycket inslag av asp i branterna. Floran är rik
med flera kalkkrävande arter. Vid Rammberget påträffas flera hotade
arter av mossor på bergväggarna. Fortsatt beskuggning av branten är
nödvändig för att dessa arters fortlevnad. I vissa delar finns ansamlingar
av större stenblock och även här finns förutsättningar för en rik moss- och
lavvegetation. Grupper av hassel förekommer, nötkråka är en av många
fågelarter som nyttjar hasselnötter som föda.
På den västra delen av Rammberget består sluttningarna till stor del av
asp och björk. Här är moss- och lavfloran rik på både aspar och lodytor. I
övrigt domineras vegetationen av hällmarktallskog. En bred och djup
spricka delar Rammberget mitt itu. I söder mynnar denna spricka vid en
stor förkastningsbrant på bergets sydvästra sida. Nedanför branten finns
ett blockrasfält. Blocken är mestadels mycket stora, ca 5x5 m. Blockraset
är i stort sett vegetationsfritt. Största delen av berget är mycket torrt. Endast i bergets nedre delar och i sprickan är marken något fuktigare. Från
Rammbergets topp är utsikten över Skillingmarksdalen storslagen.
Vitryggig hackspett kunde regelbundet ses under senare delen av 1980talet. 1997 påträffades vitryggig hackspett, hur förekomsten varit under
den senaste 5 åren har inte framkommit.
På den höga blockrasbranten finns lämpliga klipphyllor för klipphäckande fåglar som t.ex. korp, falkar och berguv. Berguven kan höras under
tidig vår.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området en viktig lokal för att kunna erbjuda den vitryggig hackspetten en bra miljö att överleva i.
 Mineralrik/kalkrik bergrund som gynnar en frodig vegetation.
 Rammberget och Vadjungsedshöjden är två av kommunens bästa
mosslokaler.
 Floran i förkastningsbranterna hyser många kalkkrävande arter
 Mossfloran hyser flera sällsynta och hotade arter
 Skogsstyrelsen har ”öronmärkta” pengar för detta område eftersom
det besitter mycket höga värden med ett flertal rödlistade arter med
den vitryggiga hackspetten i topp. Rammberget och Vadjungsedshöjden ligger inom den s.k. lövskogssatsningen vilket innebär, i ett
större sammanhängande s.k. storområde, satsa på lövproduktion där
förutsättningar finns. Dessa storområden omgärdar s.k. kärnområden som är ett eller flera relativt väl samlade lövskogsområden med
höga naturvärden kopplat till lövskogsberoende arter. Åtgärder
inom dessa kärnområden ska syfta till att säkerställa eller utveckla
de naturvärden som finns.
- 35 -
 Berggrunden är av geologiskt intresse
 Storslagen utsikt över Skillingmarksdalen
 Häckningsplats för berguv.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna, t.ex. grothantering (grenar och toppar) d.v.s.
material som används till flishantering och biobränsle samt vedhuggning
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 En stor del av de områden som hyser de höga naturvärdena är skyddade via Skogsstyrelsens naturvårdsavtal och biotopskydd. I dessa
ingår råd och skötselanvisningar som endast skogsstyrelsen ansvarar för och får genomföra.
Övrigt
Häckning av berguv sker i området. Det förekommer en del fornlämningar i form av hällkistor öster om Rammberget.
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion, Magnus Hellgren
Rapport, Lövskogar med höga naturvärden i Värmland-lämpliga miljöer
för vitryggig hackspett, Svenska Naturskyddsföreningen.
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se
Naturvårdsavtal Diarienr 1040/06
Biotopskyddsområde, fastigheten Vadjungsed 1:54, Diarienr SB 10/04
- 36 -
Nr: 15 Bryelsegrottorna
Naturvärdesklass: III
FÖRKASTNINGSBRANT
Koordinater: 664020, 12880
Skydd: Nyckelbiotop
Värdetyp: Z R
Yta: ca 20 ha
Naturtyp: Förkastningsbranter med urholkning i en bergsvägg och
utsiktstorn
Områdesbeskrivning
Bryelsegrottorna ligger ca 1 km nordost om kyrkan i Skillingmark. Grottorna utgörs av flera grunda urholkningar i en bergvägg med ca 3 meters
bredd och höjd och är det enda förekommande ”grottsystem” i Eda kommun. I dess närhet finns ett utsiktstorn som kan visa stora delar av Skillingmarksbyggdens från ”ovan”.
Urholkningarna ligger på ca 200 m.ö.h och därmed i närheten av högsta
kustlinjen, därmed är det sannolikt att grottorna bildats genom ishavets
vågskvalp och bränningar. Materialet i gnejsberggrunden är vid grottorna
dessutom mer lättvittrat än den omgivande berggrunden.
På somrarna påverkas grottöppningen av en tunn ridå av vatten som rinner ned från berget ovanför. På vintern bildas på grund av detta stora
istappar som bildar ett ”isfall”, vilket genom sin omfattning blivit ett omtyckt utflyktsmål.
Söder om grottorna finns en kilometerlång förkastningsbrant som, i söder
är måttligt brant medan den norrut övergår till en nära nog lodrät bergsväg. Området alldeles nedanför branten utgörs stora block som avtar och
övergår i ett bördigt fin sediment med en rik flora. Bl.a. växer näringskrävande arter som blåsippa, underviol, vårärt, trollduva, skogssallat och
stinknäva samt springkorn på stenblocken. Trädskiktet består av mycket
löv med bl.a. lind med inslag av björk, asp, rönn, och hägg i den södra
delen. Gammal gran dominerar den norra delen. Förkastningsbranten
sträcker sig mellan Skillingmark och Edstjänet. Branten utgör en ca 19 ha
stor nyckelbiotop. Artförekomsten av lavar och mossor är ovanligt rikt på
grund av en varierande miljö med god näringstillgång och gott om kolonisationsytor såsom lodräta bergsväggar, nedfallna stenblock och lågor.
Området ingår som en del av ett utpekat större område för vitryggig hackspett. I rapporten ”Lövskogar med höga naturvärden i Värmland – lämpliga miljöer för vitryggig hackspett” som Naturskyddsföreningen sammanställt utpekas som ett av 64 områden i Värmland just Norra Skillingmarksbygden som besitter de värden som den vitryggiga hackspetten är
beroende av.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Eda kommuns enda ”grottsystem”
 De nord-sydliga förkastningsbranterna är ovanliga för länet
 Den ca 19 ha stora nyckelbiotopen i förkastningsbranten tillsammans med ”grottsystemet” utgör ett ovanligt inslag i kommunen
- 37 -
Hotbild
 Vad gäller förkastningsbranten förekommer ingen generell hotbild
mot den geologiska formationen. Däremot kan en hög frekvens av
besökare skapa förslitningsskador på omgivande marker vid Bryelsegrottorna.
 Avverkning av nyckelbiotopen.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Anlägga tydliga och välmarkerade leder för besökare till Bryelsegrottorna.
 Nyckelbiotopen bör skyddas genom att skogsstyrelsen tecknar avtal
med berörda markägare i form av biotopskydd eller naturvårdsavtal.
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion, Magnus Hellgren
Rapport, Lövskogar med höga naturvärden i Värmland-lämpliga miljöer
för vitryggig hackspett, Svenska Naturskyddsföreningen.
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se , Nyckelbiotop 110177091
- 38 -
Nr: 16
Hälle
Naturvärdesklass: II
NYCKELBIOTOPER
Koordinater: 663036, 130389
Skydd: Nyckelbiotoper, friluftkyrka
Värdetyp: Z, B, G
Yta: ca 17 ha
Beskrivning: Bergbranter, stenblock, hällmarkskog, ett av de
artrikaste områden i Värmland
Områdesbeskrivning
Hällefjällets västra sida stupar mycket brant ned mot sjön Ränken. Området omfattar tre nyckelbiotoper med mycket höga naturvärden. Sammantaget utgör de tre nyckelbiotoperna, med branterna vid Hällekyrkan i
spetsen, ett av de absolut artrikaste områdena i Värmland.
I den fuktiga miljön invid berget finns en rik flora. Förkastningsbranten
vid Hälle är en del av den stora förkastning som utgör Ränkens och
Hugns östra sida. Bergssidan har på flera ställen enorma, överhängande
klippblock. Nedanför de kala bergväggarna finns omfattande rasbranter,
omväxlande med partier med finare material och tjockare jordtäcke. Hela
branten är mycket fuktig och vatten rinner som en tunn film över berghällarna. Berggrunden är troligen rik på basiska mineraler. Tillsammans med
översilningsvattnet ger detta förutsättningar till en rik flora. Brantens läge
mot väster ger ett gynnsamt klimat, vilket innebär en förlängd vegetationsperiod.
Området utgörs delvis av ett gammalt tallbestånd på mycket mager hällmark. Flera sotiga stubbar visar att området brunnit. Det finns stort inslag
av tallar med tjock, skrovlig bark och kraftiga grenverk.
Hällekyrkan utgörs av en långsträckt bergsbrant med varierande topografi. I brantens övre del växer gamla tallar och i området finns spår efter
brand. Själva Hällekyrkan består av ett imponerande klippöverhäng, där
utrymmet under används som frikyrka. I ett område finns stora mossbeklädda stenblock. I blockhavet växer en uppskattningsvis 300-årig tall. I
anslutning till blocken rinner en mindre bäck fram i ett blockigt och således fuktig miljö. Här kan märkas en rikare markpåverkan genom förekomsten av växter som t.ex. trolldruva. Områdets mossflora är sedan
tidigare känd för att hysa exklusiva arter. Delar av området utgör den
mäktiga bergbranten ”Altartavlan” och det storblockiga parti som finns
nedam denna. Här finns sannolikt det mest storblockiga området överhuvudtaget i västra Värmland. I branten och mellan blocken råder hög luftfuktighet, vilket gynnar mossor och lavar. Den gamla barrskogen i anslutning till branten har ett högt naturvärde i sig plus att den ger brantens
mossor och lavar ett skydd mot uttorkning.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Det mest storblockiga området i västra Värmland
 Nyckelbiotoperna har mycket höga naturvärden t.ex. är nyckelbiotopen vid Hällekyrka är en av Värmlands absolut artrikaste nyckelbiotop. 38 signal- och rödlistade arter av mossor och lavar är påträffade vid Hällekyrkan.
 Berggrunden är av geologiskt intresse
- 39 -
 Storslagen utsikt över Ränken
 Själva ”Hällekyrka” utgörs av ett imponerande klippöverhäng som
är väl värt ett besök
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna, t.ex. grothantering (grenar och toppar) d.v.s.
material som används till flishantering och biobränsle samt vedhuggning
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Området bör skyddas via biotopskydd eller naturvårdsavtal.
 Skogen i området bör få utvecklas fritt utan mänsklig påverkan.
Övrigt
Hällebranten är lättåtkomlig genom en stig från Hälle och upp till ”Hällekyrka”. Hällekyrkan används även som friluftskyrka, där det hålls t.ex.
dop.
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion, Magnus Hellgren
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se
Nyckelbiotop Hälle 1:53, 11C 6a nr 15.
Nyckelbiotop Hälle 1:44, 11C 5a nr 1.
Nyckelbiotop Hälle 1:89, 11C 5a nr 22.
- 40 -
Nr: 17
Grav
Naturvärdesklass: II
NYCKELBIOTOP
Koordinater: 663555, 130316
Skydd: Nyckelbiotoper
Värdetyp: B
Yta: 3,4 ha
Naturtyp: Bergbranter, lodytor och storblockig miljö med god
tillgång på äldre tallar. Nordligaste fyndet av mossan
fågelfotsmossa
Områdesbeskrivning
Området är en 3,4 ha stor nyckelbiotop intill Hugns sydöstra strand, med
allmän tillgång till äldre tallar, lodytor och blockrik och/eller storblockig
miljö. En raritet har påträffats vid en lodyta, den akut hotade fågelfotsmossan (Pterogonium gracile). Det är det nordligaste fyndet i landet.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Fågelfotsmossan är akut hotad, samt lokalen är det nordligaste fyndet i landet
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
Området bör skyddas via biotopskydd eller naturvårdsavtal
Källförteckning
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se
Jaenette Fhalstad, Skogsstyrelsen, Arvika
- 41 -
Nr: 18
Bodaälven
Naturvärdesklass: III
VATTENDRAG
Koordinater: 6639070, 1287370
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: N B Z G R
Sträcka: 4,9 km
Naturtyp: Oreglerat forsande – strömmande vattendrag
Områdesbeskrivning
Bodaälven avvattnar den gränsöverskridande sjön Helgesjön ca 5 km norr
om Skillingmark och mynnar i Björklången vid Skillingmarks kyrka.
Bodaälven är en av kommunens längre rinnande vattendrag med en öringoch flodkräftstam.
Helgesjön är en näringsfattig klarvattensjö vilket avspeglas i Bodaälvens
klara vatten. Älven bryts av två mindre sjöar Risvattnet och Edstjärnet.
Mellan sjöarna forsar huvudsakligen älven fram. Älven är hårt påverkad
av flottledrensning och övrig kraftproduktion, som sedan länge har upphört. Resterna efter mänsklig påverkan kan man dock fortfarande se och
detta påverkar vattendragets biologiska liv negativt. Det förekommer
minst två vandringshinder. Ca 200 m nedströms Helgesjön där ett kraftigt
fall varit föremål för en kraftstation, dess rester kan man fortfarande se.
Det andra vandringshindret är beläget vid utloppet ur Risvattnet och är en
gammal rest efter flottningen. Det har förekommit fler vandringshinder
med dessa har förfallit och inger numera troligen inget hinder för vandrande fisk.
Bodaälven rinner genom sandiga sjösediment. Botten består till största
delen av sten/grus. Omgivningarna utgörs av morän, utom vid Risvattnets
östra sida, där kalt berg går upp i dagen. Där är älvdalssidorna branta och
där finns djupa sprickgrottor i gnejsbergrunden. Närmast vattnet finns en
kantzon av lövträd som består av gråal, björk och sälg. Utanför kantzonen
dominerar medelålders gran samt öppna ängar i blygsam omfattning.
Fiskvårdande åtgärder har genomförts i Bodaälven under 1990-talet i
kommunens regi med syfte att återställa förutsättningarna för öringstammen genom att återställa lek- och ståndplatser för öring efter flottningen.
En sidoeffekt av åtgärderna blev att flodkräftbeståndet ökade mycket tack
vare att det blev mer sten och gömslen för kräftorna.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Bodaälven är ett av kommunens längsta sammanhängande vattendrag där det förekommer en öring- och flodkräftstam
 Bodaälven har förutsättningar att bli en lämplig uppväxtlokal för
sjövandrande öring i Björklången.
 Det finns bra möjligheter att skapa en fri passage för vandrande fisk
från Björklången upp till Helgesjön. Möjligheter för vandrande fisk
att vandra från en sjö till en annan via ett mindre vattendrag är i dag
en ovanlighet, med tanke på utbyggda, dammar mm.
- 42 -
Hotbild
 Försurning
 Skogsbruk (t.ex. avverkning nära vattendrag, markberedning, dikning, körskador)
 Brist på medel för biotopvårdande åtgärder
 Illegal utplantering av signalkräftor
 Överfiske och mink
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Inventering av öringbeståndet med hjälp av elfiske
 Uppföljning av länsstyrelsens provfiske efter flodkräftor 2004
 Framtagande av en biotopvårdsplan får hela sträckan från mynning
i Björklången till Helgesjön och dess tillrinningar.
Källförteckning
Muntligt Tomas Jansson, biotopvårdade en del av sträckan 1993.
Naturvårdsinventering 1987, Långversion, Magnus Hellgren
- 43 -
Nr: 19
Långebäck
Naturvärdesklass: III
VATTENDRAG, GRÄNSLINJE
Koordinater: 6639070, 1287370
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: N B Z G R
Sträcka: 15 km
Naturtyp: Ett av kommunens längsta vattendrag som hyser ett
öringbestånd
Områdesbeskrivning
Långebäck tar sin början vid Holmtjärnet nordväst om Skillingmark och
utgör under hela sin längd ca 15 km, i Eda kommun, gränslinje mellan
Norge och Sverige. Långebäck är kommunens längsta vattendrag som
hyser ett öringbestånd. Under sin färd passerar den genom ett flertal sjöar
och tjärn. Den mynnar sedermera i Hvittsjön som i sin tur mynnar via
Ivarsbyälven i sjön Östen, Årjängs kommun. Långebäck är källflödena
till Dalslandskanal och ingår i Upperudsälvens vattensystem. Långebäck
omges av bergig skogsmark med inslag av mossor och myrar vilket ger
en tydlig vildmarksprägel.
Långebäck är kraftigt påverkad av flottledrensning och försurning. Kalkning av systemet började med Rövattnet 1984. Bakgrunds pH för kalkningen var 4,8.
Under perioden 1998-2002 har dock biotopvårdande åtgärder och byggandet av fiskväg genomförts. Syfte var att återställa förutsättningarna för
öringstammen genom att återställa lek- och ståndplatser för öring efter
flottningen. Öringtätheterna i Långebäck är glesa, ca 2,3 öringar/100m²
jmf med normalvärden i övriga Värmland är ca 14-20 öringar/100m².
Orsakerna till den glesa öringtätheten kan härledas till den omfattande
flottledsrensningen i kombination med försurningen.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Långebäck är kommunens längsta sammanhängande vattendrag där
det förekommer en öringpopulation
 Långebäck tillsammans med tillhörande tjärnar och sjöar har framtida möjligheter att erbjuda ett fiske efter öring, vilket är unikt för
Eda kommun.
Hotbild
 Försurning
 Skogsbruk (t.ex. avverkning nära vattendrag, markberedning, dikning, körskador)
 Brist på medel och engagemang för biotopvårdande åtgärder,
 Överfiske, mink.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Inventering av öringbeståndet med hjälp av elfiske vid de lokaler
där man genomfört biotopvårdande åtgärder, syftet är att följa upp
hur öringbeståndet utvecklats.
 Framtagande av en biotopvårdsplan får hela sträckan från mynning
i Skårsjöälven (Årjängs kommun) till Holmtjärn.
 För att Långebäcksystemet skall kunna erbjuda ett eftertraktat ör-
- 44 -
ingfiske i framtiden krävs bibehållen vattenkemisk standard, omfattande biotopvårdande åtgärder och öppnandet av vandringsvägar för
fisken.
Källförteckning
Länsstyrelsen åtgärdsplan för kalkning, åtgärdsområde 101 ÖstenLångebäck.
Muntligt Tomas Jansson
- 45 -
Nr: 20
Djupfors
Naturvärdesklass: III
LÖVRIKT SKOGSOMRÅDE
Koordinater: 663854, 131074
Skydd: Nyckelbiotoper
Värdetyp: Z, B
Yta: ca 1200 ha
Naturtyp: Lövrika skogsområden
Områdesbeskrivning:
Området sträcker sig från Djuptjärnet i norr och omfattar även sjöarna
Fjällsjön och Öjenässjön ned till kommungränsen. Längs större delen av
Fjällsjöns västra sida finns ett skogsområde med kraftigt inslag av vuxna
lövträd på gamla fodermarker. På ett näs i Öjenässjön finns rester av en
mindre bergrygg med säregen flora. Lövträden är av stor betydelse för
vitryggig hackspett som förr häckade i området. Området har åtta nyckelbiotoper med en total yta av ca 34 ha, sex av nyckelbiotoperna finns på
Bergvik Skog AB:s marker.
Näset ligger mellan Fjällsjön och Öjenässjön och hyser kalt berg med
sprickor och skrevor på bergsryggarna. Vid bergsryggen som sluttar mot
väster finns, en för kommunen, en mycket ovanlig och artrik flora. Detta
beror på att bergsryggen innehåller lättvittrade mineraler. Näringskrävande arter som skogsklocka (Campanula cervicaria), vårärt (Lathyrus vernus), underviol (Viola mirabilis)och skogsvicker (Vicia sylvatica) har
påträffats. Orkidéerna knärot (Goodyera repens), nattviol (Platanhera
bifolia)och grönkulla (Coelogglossum viride) har också påträffats. Under
senare delen av 1980-talet häckade den vitryggiga hackspetten i området.
Kattstenshöjden intill Öjenässjöns nordöstra sida vid en sluttning ligger
ett område som förr varit hagmark och använts till skogsbete. Det framgår
av inslaget av stora lövträd och den rikliga förekomsten av hassel. Lövinslaget består av asp björk, gråal, lönn, rönn och även ask.
De lövrika skogsområdena inger goda förhållanden för vedlevande insekter och de djur som livnär sig av dem som t.ex. hackspettar samt för hålbyggande fåglar som skogsduva.
Ca 4 km söderut vid Sten, Arvika kommun brandhärjades 1992 ett ca 30
ha stort skogsområde. Efter branden kunde samtliga arter av hackspettar
påträffas i närområdet.
Vid Fjällsjön och Öjenässjöns utloppsbäckar, Dalsälven och Öjenäsbäcken, finns bestånd med flodpärlmussla, flodkräfta och sjövandrande och
stationär öring. Beståndet med flodpärlmusslor i Öjenäsbäcken är en av
Värmlands bästa flodpärlmussellokal. Flodkräftor förekommer även i
Djuptjärnet, Öjenässjön och Gretjärnet.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Det stora lövinslaget i området inger goda förhållanden för den vitryggiga hackspetten
 Utloppsbäckarna ur Fjällsjön och Öjenässjön hyser bestånd med hotade arter som flodkräfta, flodpärlmussla samt sjövandrande och
stationär öring.
- 46 -
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna
 Vedhuggning är ett speciellt stort hot mot lövrika skogsområden.
Varje år ”städas” områden som ur virkessynpunkt är värdelösa men
är mycket viktiga för den biologiska mångfalden som t.ex. murkna
träd, sälg och bäverfällen.
 2003 påträffades illegalt utplanterade signalkräftor i Fjällsjön. Signalkräftor sprider kräftpest vilket är ett direkt hot mot flodkräftorna
i Dalsälven, Djuptjärnet, Öjenässjön, Gretjärnet och Öjenäsbäcken.
 Etablering av nya permanentboende/fritidshus på känsliga områden
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Uppgradering/inventering av floran vid näset
 Biotopskydd och eller naturvårdsavtal för vissa prioriterade lövskogsområden för att säkerställa att de biotoper som den vitryggiga
hackspetten kräver skall bibehållas i området. Därmed finns möjligheten att det återigen kan ske en häckning av den akut utrotningshotade arten.
Källförteckning
Skogsstyrelsen, skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se
Naturvårdsinventering 1987
Lövskogar med höga naturvärden i Värmland – Lämpliga miljöer för
vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland
- 47 -
Nr: 21
Vildmarksområdet ”Fogdegroparna”
Naturvärdesklass: III
Koordinater: 662365, 128736
Skydd: Naturreservat, nyckelbiotoper, naturvårdsavtal och
biotopskydd
Värdetyp: Z, B
Yta: ca 4800 ha
Beskrivning: Stort skogs- och våtmarksområde med stark
vildmarksprägel
Områdesbeskrivning
Området har en stark vildmarksprägel med få skogsbilvägar och övrig
mänsklig aktivitet, tystnaden och lugnet råder, vilket är en ovanlighet på
dessa breddgrader. Området sträcker sig från vägen som förbinder Fjäll
med Norra Ivarsbyn i norr, till Rinnen i söder, i väster avgränsas området
vid kommungränsen till Årjäng samt i öster till Ryttersfjällen sluttning
ned mot Kölaälvens och Rinnens dalgång.
Området täcker många naturobjekt som t ex naturreservatet Norra Lien,
de stora orörda mossarna Fogdegropsmossorna, Storemossen, Amundsmossen. Mossorna tillsammans ger ett mycket stort myrområde med rikt
varierande karaktär som t.ex. mossepartier, kärr, dråg, gölar, myrholmar
och små tjärn, som saknar motstycke i Eda kommun. En vandringsled,
Säterleden, skär genom området mellan Remjäng förbi Långevattnet till
Remjängsätern. Säterleden är en kuperad och vacker vandringsled som
följer den gamla Sätervägen mellan Remjängs vattensåg/spånhyvel och
Remjängssätern. Vandringsleden är ca 7 km lång genom i stort sett obruten vildmark. Leden korsas av två skogsbilvägar. Remjängssätern kan nås
med med bil. Remjängstrakterna hyser en rik flora och fauna och består
av varierande naturtyper med barrnaturskog, tallskog, sumpskog, småsjöar/tjärn och myrar. I området kan man se spår efter varg, lo och björn.
Med jämna mellanrum kan man se kungsörn segla över trakterna. Den
som övernattar i sätern eller någon annan stans i området kan nattetid ha
turen att höra vargen yla.
Fåglar som är mycket känsliga för störningar som ljungpipare (Pluviallis
apricaria), tjäder (Tetrao urogallus), smålom (Gavia stellata), storspov
(Numenius arquata) har påträffats intill de stora mossarna. Området ligger högt beläget, de stora mossorna ligger på ca 320 m.ö.h. vilket betyder
att de ligger över högsta kustlinjen och alltså inte berörts av havets eroderande verkan.
Remjänssätern från 1700-talet var på sin tid en av Sveriges sydligaste
fäbodar och fäboddriften pågick fram till slutet av 1920-talet. Den gamla
landsvägen som går från Remjängs by till Remjängssätern var i äldre
tider den naturliga förbindelsen mellan socknarna Järnskog och Östervallskog. Då fäboddriften var igång hölls kor och getter på sätern.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Områdets storlek, avsaknad av bebyggelse, relativt få skogsbilvägar
samt ett stort inslag av olika naturobjekt gör det till ett område med
starkt vildmarkskaraktär, som är en bristvara vid denna breddgrad.
- 48 -
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna
 Vedhuggning är ett speciellt stort hot mot lövrika skogsområden.
Varje år ”städas” områden som ur virkessynpunkt är värdelösa men
är mycket viktiga för den biologiska mångfalden som t e x murkna
träd, sälg och bäverfällen.
 Etablering av vindkraftverk på det högt belägna mossområdena.
 Etablering av nya permanentboende/fritidshus skulle störa vildmarkskaraktären.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Bevara områdets helhet.
 Avsätts som nolldecibellområde
Källförteckning
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se
Naturvårdsinventering 1987
Lövskogar med höga naturvärden i Värmland – Lämpliga miljöer för
vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland
- 49 -
Nr: 22 Tobaksberget – Peckstad NYCKELBIOTOP
Naturvärdesklass: III
Koordinater: 665511, 131315
Skydd: Nyckelbiotop, Bergvik Skog AB
Värdetyp: Z, B
Yta: 11 ha
Beskrivning: Kalkbarrskog med örtrika bäckdråg
Områdesbeskrivning
Området består till stor del av en nyckelbiotop, marken ägs av Bergvik
Skog. På tobaksbergets östsluttning finns, runt resterna av ett gammalt
torp, en granskog med kraftigt inslag av löv och ett rikt fältskikt.
Det gamla torpets och dess brukade marker ligger i östsluttning, vilket
ger god tillgång på rörligt markvatten från bergets övre delar. Bergarten
är gnejs med inslag av mörka mineral vilket ger förekomst av rika mineraler som blir tillgängligt via översilningsvattnet. Detta avspeglas i en
ovanligt rik flora som påminner om floran som kan återfinnas på hyperit eller kalkbergsgrund.
Området har ett stort inslag av lövträd med inslag av ädla lövträd som ask
och alm. Området hyser ett stort antal växtarter som är ovanliga för trakten, både arter som har nordlig utbredning som fjälltolta (Cicerbita alpina)och arter som har mer sydlig utbredning som t.ex. alm (Ulmus glabra), ask (Fraxinus excelsior), skogssallat (Lactuca muralis) och blåsippa
(Hepatica nobilis). I det annars barrskogsdominerade landskapet finns här
ett kraftigt lövinslag. Läget, på en östsluttning, är ogynnsamt ur klimatsynpunkt. Trots detta, ger översilnings och rika mineraler i berggrunden,
en gynnsam miljö för krävande arter. Den fuktiga och varierande miljön
med bl.a. mycket död ved och bäckskärningar, ger förutsättningar rikt liv,
både för vertebrater (ryggradsdjur)och evertebrater (ryggradslösa djur).
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området ger goda förutsättningar för en rik flora tack vare mineralrik berggrund och översilningsvatten.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Nyckelbiotopen förblir orörd genom bildandet av biotopskydd/naturvårdsavtal i regi av Skogsstyrelsen.
Källförteckning:
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor,
www.skogsstyrelsen.se
Naturvårdsinventering 1987
- 50 -
- 51 -
Nr: 23
Bråten
Naturvärdesklass: I
HACKSLÅTTERÄNG
Koordinater: 6641286,1286510
Skydd: Saknas
Värdetyp: N B Z K
Yta: Ca 10 ha
Beskrivning: Ogödslad ängsmark med kommunens artrikaste
Och mest välhävdade ängsmark.
Områdesbeskrivning
Ängsmarkerna, ca 10 ha, runt två gårdar vid Bråten i Skillingmark är
botaniskt mycket intressanta på grund av sin artrikedom samt att ängarna
är ett bra exempel på ogödslad ängsmark. Hackslåtterängen är kommunens artrikaste och mest välhävdade. Den har också ett stort kulturhistoriskt värde genom att den brukats på samma sätt under mycket lång tid,
vilket är mycket ovanligt för nutidens odlade marker i kommunen. Gammal ängsmark ger dessutom förutsättningar för en karaktäristisk lägre
fauna.
Området sluttar svagt åt öster. Marken är svagt kuperad med enstaka
berghällar som avtecknar sig på kullkrön. Jordarten består av morän med
ett stort inslag av sand och sten. Markytan i sluttningar är därför relativt
torr. Ängsmarken hålls fortfarande öppen. De stora ängarna slås med
traktor. Ett mindre område slås med lie. Dessa s.k. hackslåtterängar har
under mycket lång tid hävdats på samma sätt. Marken har inte gödslats
med konstgödsling, vilket framgår av att hundloka och hundäxing saknas
på ängarna. Ängsfloran är naturligt uppkommen, och typiska vallväxter
såsom timotej, rödklöver och ängskavle saknas eller förekommer endast i
liten omfattning. Vid ägogränserna finns på några ställen stengärdesgårdar och stenrösen.
Den botaniska artrikedomen är stor på ogödslade slåtterängar som hävdats under lång tid. Detta ger förutsättningar för en artrik och mycket
karakteristisk lägre fauna eftersom många insekter ä beroende av en enda
eller ett fåtal växtarter och under lång tid anpassat sig till miljön.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Ca 10 ha stor yta med ängsmarker
 Botaniskt mycket intressanta på grund av sin artrikedom samt att
ängarna är ett bra exempel på ogödslad ängsmark.
 Hackslåtterängen är kommunens artrikaste och mest välhävdade.
 Området stort kulturhistoriskt värde genom att den brukats på samma sätt under mycket lång tid, vilket är mycket ovanligt för nutidens odlade marker.
 Gammal ängsmark ger förutsättningar för en karaktäristisk lägre
fauna.
 Bråten innehåller minst tre kärlväxter från signalartslistan. .
Hotbild
Hotbilden för Bråten utgörs av faktorer som
 Slåtterarbetet/hävden upphör, medför till igenväxning av sly
och/eller förändring av artsammansättningen mm.
- 52 -
 Kvävegödsling via luftföroreningar
 Markägaren ”orkar” inte bedriva slåtter/hävd framgent.
 Markområdet exploateras eller andra åtgärder som påverkar markområdet fysiskt t.ex. intensivodling av grödor, konstgödsling, dikning
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Fortsatt den slåtter/hävden som pågått under lång tid.
 Inventering av den lägre faunan
 Utbilda en grupp personer vid ”AME –enheten” som kan utföra
slåtterarbeten vid ängsmarkerna i kommunen eller vid de områden
som utpekas som är i behov särskilda åtgärder.
Övrigt
Exempel på arter som är påträffade vid Bråten: brudborste(Cirsium helenioides), ormrot (Bistorta vivipara), vårbrodd (Anthoxanthum odoratum),
Ängsvädd (Succisa pratensis), bergslok (Melica nutans), förgätmigäj
(Myosotis scorpioides), rödkämpar (Plantago media), smörboll (Trollius
europaeus), ängsskallra (Rhinanthus minor), ärenpris (Veronica officinalis), blåsuga (Ajuga pyramidalis), brudsporre (Gymnadenia conopsea),
jungfrulin (Linum usitatissimum), jungfru marie nycklar (Dactylorhiza
maculata), nattattviol (Platanthera bifolia), slåttergubbe (Arnica montana) och vitpyrola (Pyrola rotundifolia).
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
Skrivelse av Kjell Karlsson till miljö-och- hälsoskyddsnämndens möte
1996-03-04, ang. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet i Värmlands län. Yttrande till länsstyrelsen.
Ängs- och hagmarksinventering 2002-2004, TUVA
- 53 -
Nr: 24
Växvik
Naturvärdesklass: III
FÅGELOMRÅDE
Koordinater: 662683, 130244
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: Z, B
Yta: 70 ha
Beskrivning: Sumpskogar, kärr, fågelområde och vattendrag
Områdesbeskrivning
Växviken är en grund vik på Ränkens västra sida, som har sitt tillflöde
från Buvattsälven i väster. Området utgörs omväxlande av stora kärrpartier och busk- eller trädbevuxna områden. Fågelfaunan i området är mycket
artrikt. Området är ca 70 ha och har höga naturvärden i form av lövsumpskog, mosse med tall och glasbjörk. Sumpskogen ansluter till en öppen
myr.
De yttersta delarna av viken, intill Buvattsälven och mynningen i Ränken
är blöta och svåra att beträda. Dessa delar av viken är i huvudsak orörda
sedan länge. Från Skällarbyn har man storslagen utsikt över kärrområdet
och Ränken.
Området har en av kommunens rikaste fågelfauna beroende på den omväxlande miljön. Här finns skiftningar mellan odlingsmark, lövskog,
barrskog, buskmarker och starrängar. Detta ger förutsättningar för många
fågelarter med olika biotopkrav att finnas i samma område. I lövskogsområdet på den västra sidan finns ett större lövskogsområde som hyser
goda biotoper för bl.a. hackspettar. Tidigare förekom den vitryggiga
hackspetten i området.
Genom att stora delar av kärrområdet översvämmas vid högvattenstånd
får det en naturlig gödsling vilket ger förutsättningar för en hög biologisk
produktion.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Växviken är ett av kommunens fågelrikaste område tack vare områdets stora lövskogspartier och den varierande miljön.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna
 Vedhuggning är ett speciellt stort hot mot lövrika skogsområden.
Varje år ”städas” områden som ur virkessynpunkt är värdelösa men
är mycket viktiga för den biologiska mångfalden som t.ex. murkna
träd, sälg och bäverfällen.
 Etablering av nya permanentboende/fritidshus på känsliga områden
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Biotopskydd och eller naturvårdsavtal för vissa prioriterade lövskogsområden för att säkerställa att de biotoper som t.ex. vitryggiga
hackspetten kräver.
- 54 -
Källförteckning
Skogsstyrelsen, Skogskartan med - Skogens Pärlor
www.skogsstyrelsen.se
Naturvårdsinventering 1987
Lövskogar med höga naturvärden i Värmland – Lämpliga miljöer för
vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland
- 55 -
Nr: 25
Bysjön
Naturvärdesklass: III
FÅGELOMRÅDE
Koordinater: 6639375, 1306615
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: N Z
Areal: ca 10 ha
Naturtyp: Långgrunt vassbälte med strandbete och fågeltorn
Områdesbeskrivning
Norra delen av Bysjön, vid Lerot, utgör en av Eda kommuns få fågelområden. Eftersom viken är relativt långgrund frodas ett vassbälte som utgör
goda biotoper för rastande och häckande fåglar. Sedan några år tillbaka
har det även bedrivits ett strandbete av nötdjur vilket medfört till fler
goda biotoper skapats, framförallt för vadare. Ett fågeltorn finns tillgängligt för allmänheten i kanten av en lövrik strandskog. Ett flertalt olika
arter har observerats vid fågeltornet t.ex. brun kärrhök (Circus aeruginosus), blå kärrhök (Circus cyaneus), enkelbeckasin (Gallinago gallinago),
fiskgjuse (Pandion haliaetus), flodsångare (Loucustellafluviatilis), kornknarr (Crex crex), rördrom (Botaurus stellaris), skogsduva (Columba
oeanes), grågås (Anser anser), vigg (Aythya fulligula) m.m. Grågäss
häckar numera vid lokalen vilken är en ovanlighet för Eda kommun. Fågelområdet är ett välbesökt område för fåglar framförallt som rastplats
vid vår- och höststräckningarna. I viken mynnar Kunttjärnsälven som
avvattnar ett relativt stort våtmarksområde öster om Charlottenberg samt
Kunttjärnet.
Bysjöns norra grunda strand, har en frodig vattenvegetation som till stor
del är omgiven av odlingsmark. Området sträcker sig från ett skogsparti
vid Haganäset i väster till Lerots badplats i öster. Stranden är flack och
långgrund. Denna del av Bysjön kan betraktas som näringsrik (eutrof),
vilket återspeglas i den frodiga vattenvegetationen. Vid stranden växer
ställvis täta buskage av al och olika videarter.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Lämpliga fågelområden är en bristvara i Eda kommun
 Vassbältet i viken, i kombination med det omgivande odlade och
hävdade landskapet utgör mycket goda biotoper för en mängd olika
fågelarter med olika krav på livsmiljöer.
 Det grunda och näringsrika vattnet och de täta vassruggarna ger
skydd, bo- och födosöksplatser åt många fågelarter
 Strandängen och strandskogen är mycket bra komplement till vassbältet som skapar en dynamik med bra biotoper.
 Vid området observeras eller häckar flera fågelarter som är ovanliga
eller mycket ovanliga i övriga delar av kommunen. T.ex. häckning
av Grågås.
 Mycket lämpligt och lättillgängligt besöksobjekt för kommuninvånarna,
 Fågeltornet är kommunens enda fågeltorn
Hotbild
Det har skett en ökande störning i nära anslutning till fågellokalen pga.
 Utvidgningen av campingplatsen vid Haganäset
- 56 -




Utökad aktivitet vid närbelägna sommarstugor
Vassröjning vid båtplatser
Fritidsbåttrafiken
På våren bedrivs ett intensivt fiske i vassbältet med nät och ryssjor.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Under känsliga perioder vid häckningar införa motorförbud för båtar i området
 Utreda om det är möjligt att bilda ett fågelskyddsområdet/fredat
området för det berörda området
 Införa förbud mot nät och ryssfiske i vassbältet under gäddans lekperiod
 Undvika vassröjning
 Minska störningarna från campingplatsen- t.ex. via informationsspridning
 Upprustning av fågeltornet, trapporna börjar bli slitna. Det krävs en
översyn av tornet för att säkerställa att inga olyckor sker. Viktigt att
fågeltornet är intakt för att möjliggöra och stimulera kommuninvånarna till fågelskådning och övriga naturupplevelser.
 Skyltning av fågeltornet vid vägen.
 Anläggning av parkeringsplats för 3-5 bilar
 Informationstavlor i fågeltornet mer arter som kan skådas.
 Ej tillåta strandnära bebyggelse
Övrigt
Fågellokalen är dessutom en mycket viktig lek- och uppväxtlokal för
Bysjöns goda gäddbestånd. Det finns en koloni med skrattmåsar vid ett
skär i området som på senare tid har minskat.
Källor
Muntligt, Sören Andersson och Rune Stolpe, Wermlands ornitologiska
förening.
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
- 57 -
Nr:
26 Sörbohedsälven
Naturvärdesklass: II
VATTENDRAG
Koordinater: 661308, 130062
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: Z
Sträcka: ca 2,5 km
Naturtyp: Vattendrag med sjövandrande öring och flodpärlmussla
Områdesbeskrivning:
Sörbohedsälven är utpekat som ”regionalt särskilt värdefull” och ”nationell värdefull” vattendrag av länsstyrelsen. Beroende på att älven hyser
ett bestånd med flodpärlmusslor samt utgör uppväxtområden för den
storväxta och sjövandrande öringen i Stora Gla. Enligt undersökningar
har beståndet med flodpärlmusslor minskat sedan 1992 vilket visar att
Sörbohedsälven är i stort behov av åtgärder för att förbättra livssituationen för musslorna. Övriga faktorer som gör Sörbohedsälven speciell är att
den även har unika biotoper i form av blockrika forsar och fall.
Sörbohedsälven, även kallad Mörtnäsälven, avvattnar Norra och Södra
Yxesjön och mynnar i Gladåkern. Älven utgör kommungränsen mellan
Eda och Årjängs kommuner. Sörbohedsälven är betydligt påverkad av
reglering och tidigare vattenverksamheter för främst flottnings-, kvarn-,
sågverks- och bruksändamål. Dammbyggnationer och rensningsföretag
har bidragit till en hög grad av fragmentering och mindre variation med
avseende på vattendjup, strömbild och bottensubstrat. 1992 genomförde
Eda kommun en inventering flodpärlmusslorna, då man fann 87 stycken
individer i älvens nedre delar, varav merparten bestod av äldre individer.
Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är bedömd som sårbar i
den svenska rödlistan och i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN)
”Red list”. Vid senare undersökningar har det visat sig att antalet flodpärlmusslor i Sörbohedsälven minskat. Enligt uppgift har det tidigare
även funnits flodkräftor i älven.
Sörbohedsälven kan utnyttjas av Övre Glas storvuxna och sjövandrande
öring som reproduktionsplats tack vare en fiskväg förbi dammen vid utloppet ur Glaåkern. Ju längre sträcka av älven som är tillgänglig och
lämplig för öringreproduktion desto mer öring går ut tillbaka till Övre Gla
och Gladåkern. Sörbohedsälven ligger därmed till grund för att Gladåkern
och Övre Gla kan utnyttjas till ett attraktivt fiske efter grov öring i sjöarna. 2001 noterades reproduktion av lax i utloppet ur Gladåkern. Lax planteras ut i Övre Gla enligt en vattendom.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Flodpärlmusslor är en hotad art som kräver särskild hänsyn.
 Sjövandrande öring är ovanligt för Eda kommun
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna som har kontakt med vattendraget
 Vattenreglering
 Brist på medel för biotopförbättrande åtgärder
- 58 -
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Biotopvårdande åtgärder för att återställa vattendraget efter flottningen
 Regleringen av vattendraget bör anpassas till de naturliga fluktuationerna
 Ev. återskapa flodkräftpopulationen genom återintroduktion
Källförteckning
Anteckningar av Kjell Karlsson, Eda komun 1992. Kontroll av ev. förekomst av flodpärlmussla i Sörbohedsälven 1992-09-08 (Finns i pärm
Fiskevård ALU 1998)
Åtgärdsprogram för bevarande av flodpärlmussla, Naturvårdsverket
Biotopvård i Sörbohedsälven, Mats Gustavsson, ordförande i Övre Gla
fvof (Finns i pärm Fiskevård ALU 1998)
Värdefulla sjöar och vattendrag i Värmlands län, Länsstyrelsen
- 59 -
Nr: 27
Ämten
Naturvärdesklass: III
FÅGELLOKAL
Koordinater: 664937, 130563
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: Z, B
Yta: ca 40 ha
Naturtyp: Lokal för häckande och rastande fåglar
Områdesbeskrivning
Ämten är en igenväxande sjö som är en av kommunens bästa fågelsjö.
Både för häckande fåglar samt tillfälligt rastande arter.
Ämten är en utvidgning av Billan som bildat en mindre sjö på ca 20 ha.
Ämten omgivs huvudsakligen av kärr vilket gör den svåråtkomlig. Vattenytan är helt täckt av flytbladsväxter. Runt Ämten finns en bård av vegetation bestående av säv (Schoenoplectus lacustris), sjöfräken (Equiisetaceae fluviatile), pors (Myrica gale), sprängört (Cicuta virosa), kärrsilja
(Peucedanum oreoselinum) m fl. Utanför denna tar fattigkärrmjukmattor
vid. Den blandade miljön med kantskog, lövbuskage och högört- och
gräsvegetation ger goda förutsättningar för ett rikt fågelliv.
Ämten håller på att växa igen fullständigt och dess betydelse som fågellokal kan komma att minska. Långt tillbaka i tiden praktiserades sävslåtter, när detta upphörde minskade den öppna vattenspegeln och sjön började växa igen.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Ämten är en av kommunens bästa fågelsjöar, den är också viktig
som rastlokal för olika fågelarter.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna i nära anslutning till Ämten eller i Billan.
Aktiviteter som kan medföra till ökad transport av sediment uppströms i Billan, kan påverka eller påskynda igenväxningen.
 Igenväxning av sjön kan komma att medföra att antalet fågelarter
reduceras och sjön tappar sitt värde som fågelsjö.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Undersöka behovet av vassröjning m.m. för att bibehålla en öppen
vattenspegel
 Möjliggöra att sjön Ämten blir tillgänglig till kommuninvånarna
genom att anlägga ett fågeltorn med tillhörande stigar och informationsskyltar på strategiska punkter, som inte påverkar fågellivet.
Källförteckning:
Översiktlig naturvårdsinventering i Värmland, Eda kommun. 1975
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
- 60 -
- 61 -
Nr: 28 Lässerudälven
Naturvärdesklass: III
VATTENSYSTEM
Koordinat: 664182, 129255
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: N Z R
Sträcka: ca 10 km
Beskrivning: Vattensystem som saknar gäddbestånd
och vitfisk
Områdesbeskrivning
Lässerudsälvens avrinningsområde är 26,5 km² stort och omfattar sjöarna
Butjärn, Norra och Södra Taktjärn samt Öretjärnet och Stora Koletjärnet.
Det unika med detta område är avsaknaden av ett gäddbestånd och vitfisk
trots det relativt stora avrinningsområdet. Dessutom finns ett mycket bra
flodkräft- och öringbestånd. Ett vandringshinder beläget strax innan
mynningen i Torgilsrudsälven hindrar naturlig invandring av gäddor och
vitfisk från nedströms belägna vatten. De arter som förekommer är abborre, gärs, elritsa, öring, flodkräfta.
Lässerudsälven är ca 7 km lång och varierar mellan fors-, fall-, strömmande- och lugnflytande partier. Det förekommer fyra vandringshinder
från utloppet ur Södra Taksjön till mynniggen i Torgilsrudsälven men den
följer den naturliga fluktuationen i vattenståndet. Avrinningsområdet
består mestadels av skogsmark men med varierande inslag av odlad
åkermark eller gamla igenväxande marker i nära anslutning till Lässerudsälven. Öring förekommer i hela den 7 km långa Lässerudsbäcken samt i
sjöarna och Öretjärnet. Den lilla bäcken mellan Stora Butjärn och Öretjärnet är ett viktigt lekområde för öring. Öringen hindras för vandring
inom systemet av de fyra vandringshindren..
Under 1940-talet försvann rödingbeståndet i Stora Butjärn, Örtjärn och
Norra och Södra Taksjön av okänd anledning.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Avrinningsområde med unik naturlig artsammansättning i fiskbeståndet bl.a. avsaknad av ett gäddor och vitfisk
 Bra förekomst av flodkräftor
 Öringbestånd i hela systemet
Hotbild
 Skogsbruk (t.ex. avverkning nära vattendrag, markberedning, dikning, körskador som i varierande grad påverkar vattendraget kemiskt, hydrologiskt, morfologiskt och biologiskt
 Försurning
 Vattenkraftutbyggnad
 Brist på medel för biotopvårdande åtgärder t.ex. för fiskvägar
 Illegal utplantering av signalkräftor, kräftpest,
 Överfiske, mink.
- 62 -
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Inventering av öringbeståndet med hjälp av elfiske,
 Provfiske efter flodkräftor för att följa beståndsutvecklingen
 Biotopvård/fiskevårdsplan får hela sträckan från mynning i Torgilsrudsälven till utloppet ur Öretjärnet.
Källförteckning
Muntligt Jan-Erik Hallstensson, ordf. i Lässerudsälvens fvof
Länsstyrelsens Kalkningsdatabas 2007
Strategi och plan för restaurering av vattendrag i Värmlands län, Rapport
2007:xx Arbetsmaterial, version 2007-11-29
- 63 -
Nr: 29
Ränken
Naturvärdesklass: III
KOMMUNENS STÖRSTA SJÖ
Koordinater: 662888, 130294
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: Z, B
Yta: 1540 ha
Naturtyp: Näringsfattig kallvattensjö med glacialreliker
Områdesbeskrivning
Ränken med sina 1540 ha är en av kommunens största sjöar. Sjön hyser
en rik fiskfauna och flera glacialrelikta kräftdjur. Ränken har ett stort
biologiskt värde genom den rika faunan och sjöns mångformighet. Sjön
har även stor betydelse för friluftslivet och för fisketurismen. Omgivningen är landskapsestetiskt mycket värdefulla.
Ränken är en näringsfattig kallvattensjö som följer en nordsydlig förkastningsspricka. Största djupet är 35 m medan medeldjupet är ca 18 m. Tillflödet utgörs av flera mindre bäckar medan avflödet, vilket är gemensamt
med Hugn, sker via Noreälven. Ränkens stränder är variationsrika och
skiftar mellan branta och lodräta klippstup till flacka stränder med sjösand. Ränken har genom sin mångformighet, djup och storlek goda förutsättningar för en rik fauna. Det finns många glacialrelikta djur som blev
kvar sedan den avsnörts från havet under tiden före isavsmältningen.
Dessa djur är hornsimpa och olika kräftdjur. Vid en inventering 2001
utfört av länsstyrelsen påvisades pungräka (Mysis relicta) (2001), taggmärla(Gammaracanthus lacustris) (2001) och fyrtaggig reliktmärla (Pallasea quadrispinosa) (2001). Mysis relicta fanns dessutom i betydande
mängd, vilket i sin tur gynnar fiskfaunan.
I den grunda viken vid Växvik finns en mycket rik fågelfauna. Vid Ränkessnipan har pilgrimmsfalk häckat under slutet av 1990-talet. Vid utloppet via Noreälven finns ett sankmarksområde som utgör ett bra fågelområde, främst för sjöfåglar, vadare och sångare.
Vid Hälle, intill Ränkens östra strand finns Hälle fishing camp. Det är en
av Värmlands och kommunens största fiskevärdar.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Ränken är en av kommunens största sjöar. Sjön hyser en rik fiskfauna och flera glacialrelikta kräftdjur. Ränken har ett stort biologiskt värde genom den rika faunan och sjöns mångformighet.
 Sjön har stor betydelse för friluftslivet och dess omgivningar är
landskapsestetiskt mycket värdefulla
Hotbild
 Utvidgning av fritidshus. Viktigt att bibehålla den landskapsestetiska omgivningen intakt.
 Hög belastning av båttrafik i Ränken kan ev. påverka framtida
häckning av Pilgrimsfalk vid Ränkessnipan.
- 64 -
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Det kan vara aktuellt att införa båtförbud med motor inom ett visst
området intill Ränkessnipan, i syfte att inte störa fåglar under häckningsperioden.
 Utveckla en förvaltningsplan för nyttjandet av fiskresursen i Ränken för att säkerställa ett långsiktligt och ekologiskt hållbart fiskbestånd som garanterar ett bra fiske för fisketurister och fiskrättsägare.
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
Sjökort över Ränken, Ränkens båtklubb. Per-Olof Lönnroth
Glacialrelikta kräftdjur i Värmlands län 2001. Rapport 2002:4
Karl-Anders Bryntesson, ägare av Hälle fishing camp
- 65 -
Nr: 30 Hugn
SJÖ MED BRA GÖSBESTÅND, DELTAOMRÅDE
Naturvärdesklass: III
Koordinater: 663646, 130162
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: Z B R
Yta: ca 750 ha
Beskrivning: Fiskrik sjö med ett spännande deltaområde
Områdesbeskrivning
Hugn tar emot vatten från både Kölaälven och Vrångsälven för vidare
transport via Noreälven till Nysockensjön. Hugn, tillskillnad från Ränken,
är relativt grund och mer näringsrik. Sjön hyser ett bra fiskbestånd och
kan erbjuda fisketurister goda chanser till ett lyckat fiske efter abborre
och gädda men framförallt efter gös. Hugn är räknat som ett av västra
Värmlands bästa gösvatten.
Deltaområdet vid mynningen från Vrångsälven erbjuder en mångfald av
geologiskt intressanta strukturer som t.ex. korvsjöar och strandvallar som
markerar gamla översvämningar efter älvens ständiga meandrande lopp.
Gamla slåtterängar fanns på de bördiga markerna som översvämningarna
efterlämnade. Dessa har vuxit igen och skapat lövrika naturskogar som
utgör en viktig miljö för ett stort antal olika fågelarter genom stort innehåll av lövbuskage, rinnande och stillastående vatten samt en stor mängd
död ved. Områdets svårtillgänglighet och varierande miljö ger området en
mycket art- och individrik fauna. Stora ytor består av enbart lövskog,
vilket är ovanligt för Eda kommun och värdefullt för djurlivet.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Hugn är en av kommunens största sjöar. Sjön hyser en rik fiskfauna
och framförallt god tillgång på gös.
 Sjön har stor betydelse för friluftslivet och fisketurismen
Hotbild
 Överfiske av framför allt gösbeståndet, risk att fiske sker på känsliga föryngringsplatser under fel tidpunkter.
 Skogsbruk och ökad fritidshusbebyggelse intill Vrångsälvens deltaområde.
 Exploatering av grunda vattenområden och strandmiljön. Dessa biotoper utnyttjas som lekområden för flera fiskarter såsom gädda, abborre, gös mm. Dessutom utgör de häckningsplatser för fåglar t.ex.
skäggdopping.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Om det inte redan finns kan det vara skäl att införa begränsningar i
fisket efter gös, t.ex. minimått och fredningstider för att säkerställa
en hög kvalitet på gösfisket.
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
- 66 -
- 67 -
Nr: 31 Bysjön
FISKRIK SJÖ
Naturvärdesklass: III
Koordinater: 663728, 130578
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: Z, B
Yta: ca 680 ha
Beskrivning: En av kommunens artrikaste och bästa fiskesjöar
Områdesbeskrivning
Bysjön är kommunens tredje största sjö och en av kommunens bästa fiskesjöar med ett bra fiske efter abborre, gädda och gös.
Bysjön är en av kommunens artrikaste med avseende på fisk. Sjöns norra
del karakteriseras som en grund och eutrof (näringsrik) slättsjö. Området
utgör ett viktigt lekområde för flera fiskarter bl.a. gös, gädda och abborre.
Grundområdet är dessutom gynnsamt för flertalet vattenberoende fågelarter som t.ex. skäggdopping (se område 27). Vid nordöstra delen finns
kommunens störta camping belägen. Vilket kan vara på både gott och ont
eftersom området är känsligt för störningar vissa perioder av året.
De landomgivande områdena i norr utgörs huvudsakligen av odlade marker medan de södra och mellersta delarna runt sjön utgörs huvudsakligen
av skogsmarker med blandad löv- och barrskog.
1931 bildades Bysjöns fiskevårdsförening. 1924, 1923 och 1933 planterades gösrom och gösyngel ut i sjön. 1934 uppskattades att 20-talet gösar
fångades årligen. Numera fångas betydligt fler gösar årligen med ansenlig
storlek, vilket uppmärksammat Bysjöns potential som resmål för sportfiskare.
Bysjön var förr en mycket bra flodkräftsjö. Kräftfisket har historiskt varit
mycket bra, enastående bra under perioden 1940-1980-talet. Bysjön var
vida känt för sitt goda kräftbestånd, under 1960-70-talet kom en lastbil
efter kräftpremiären och köpte upp kräftor runt hela sjön. Under 1980talet minskade beståndet drastiskt, troligen på grund av en kombination
av ett hårt fisketryck, mink mm. 1995 blev sjön troligen drabbad av
kräftpest vilket avspeglades att kräftorna försvann under perioden 19941995. Detta efter att det skedde en mycket positiv uppgång i beståndet
under 1990-1994. Dock kunde aldrig kräftpest konstateras..
1998 påbörjades en återintroduktion av flodkräftor vilket har varit mycket
lyckad. Numera förekommer kräftor i hela sjön. 2008 var det bästa kräftfisket man haft på ca 30 år.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Bysjön har en av kommunens artrikaste fiskfauna och hyser ett attraktivt fiske efter gös, gädda och abborre.
 Bysjön är en av kommunens bästa flodkräftvatten.
 Sjön har stor betydelse för friluftslivet och fisketurismen
 Fågelsjö i norra delen, se område 27.
- 68 -
Hotbild
 Haganäsets campingplats och dess höga besöksantal är en potentiell
källa för spridning av kräftpest och andra störningar
 Störande båttrafik vid de grunda strandområdena i Bysjöns norra
del under känsliga perioder för fisklek och fågelhäckning
 Okontrollerat fiske efter gös
 Illegal utplantering av de pestbärande signalkräftorna
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Om det inte redan finns kan det vara skäl att införa begränsningar i
gösfisket för att säkerställa en hög kvalitet på gösfisket.
 Införa motorförbud under perioden 15/4-1/8 i sjöns norra del
Källförteckning:
Skötselområde Nysocken, Astacus-projektet
- 69 -
Nr: 32
Tallmon
Naturvärdesklass: I
TÄTORTSNÄRA NATUROMRÅDE
Koordinater: 664514, 130272
Skydd: Saknas
Värdetyp: N B Z K R
Yta: ca 70 ha
Beskrivning: Tätortsnära skogsområde med höga naturvärden,
ravinlandskap med kallkällor samt rikt på stigar och
motionsspår. Vid ”Karl XII”- källa kan man hämta friskt
källvatten
Områdesbeskrivning
Tallmon är ett tätortsnära skogsområde i direkt anslutning till Charlottenberg. Området är rikt på stigar, har höga naturvärden och en särpräglad topografi med såväl sandmo, raviner, branter som vattendrag. I området finns kulturlämningar i form av Morast skans och skyttevärn sedan
unionsupplösningen.
I området finns ett 2,5 km långt elljusspår. Dessutom finns stigar som går
längs en del av Vrångsälven.Väster om ishallen och handelsområdet, på
andra sidan Källgatan, finns ett ca 6 ha stort område med ca 200-åriga
tallar. Området domineras av sandiga hedmarker, jordarten består i området av ren sand. En kraftledningsgata, småvägar och elljusbanan skapar
ledningskorridorer med stort ljusinsläpp vilket är gynnsamt för ett rikt
insektsliv av sandälskande arter. I anslutning till kraftledningsgatan förekommer Värmlands landskapsinsekt brun gräsfjäril (Coenonympha hero)
vilket är klassad som Missgynnad (NT) enligt artdatabankens röd lista.
På de gamla tallarna finns signalarten tallticka (Phellinus pini), och kattuggla häckar i området.
Områdets nordvästra del, från kraftledningen till Vrångsälven, avverkades under tidigt 1970-tal, idag täcks området av ungskog med stort inslag
av löv. Vid Morastforsens nedre del bildas ett kvillområde, med flertalet
små bäckar som till slut sammanstrålar till Vrångsälven som därefter blir
lugnflytande. En frodig och vildvuxen alskog med en antydan till sockelbildning, som är tydligt påverkad av Vrångsälvens tidvis höga vattenflöde, omger bäckarna. Kvillområdet utgör lämpliga biotoper för flodkräftor, lekplats för öring (Salomon trutta), bäcknejonöga (Lampetra planeri), vitfisk (Cyprinider), gädda (Esox lucius) mm. forsärla (Motacilla
cinera) häckar i resterna av en gammal ruin efter en spiksmedja som
ligger vid Vrångsälvens västra sida. Vintertid ses strömstare (Cinclus
cinclus) och spår efter utter (Lutra lutra) har påträffats.
Utloppsvattnet ur reningsverk mynnar i den gamla biologiska dammen
som numera är återskapad till en våtmark med syftet att reducera kväve.
Längs dammens vallar växer en frodig vegetation där brun gräsfjäril
(Coenonympha hero) och sotnätfjäril (Melitaea diamina), trivs. Sotnätfjäril betecknas som Missgynnad (NT) i Artdatabankens rödlista för hotade arter. Området i och i nära anslutning till våtmarken hyser en god
potential för en rik fauna av trollsländor och andra vattenanknutna insekter, amfibier samt fåglar.
- 70 -
Inom området finns två kulturlämningar i form av Morast Skans, som
anlades år 1644, samt Nolby Skans vilket är ett skyttevärn som anlades i
samband med Unionsupplösningen 1905. Området kring Morast skans
består av gräsbevuxna slänter som är lämningar efter skansen. Morast
skans är en av länets och kommunens mest kända skansar. Kulturlämningens begränsning går fram till gång- och cykelvägen som korsar
grönområdet. I öster begränsas fornlämningen av riksväg 61. Morast
skans har varit ca 200 x 80 m stor i väst-östlig riktning, nu syns dock
lämningarna uteslutande inom ett ca 80 x 80 m stort område. Vid älvkanten syns vallrester, som invändigt är intill meterhöga och utvändigt mot
älven är flera meter höga. På en av vallarna finns en bronsplatta med den
ursprungliga skansen avbildad. Gräsområdena kring Morast skans slås
varje år av Eda kommun. Nolby Skans består av fem vallformiga skyttevärn. Den sammanlagda längden av skyttevärnen uppgår till ca 270 m, 12 m breda samt 1-1,5 m djupa. Skansens inre utgörs av naturligt svagt
kuperad sandmark, anläggningen är idag inte synlig.
Tallmons norra del gränsar till flera mycket fina biotoper i form av en
fuktig äng, ”Ladgårdskullen”, område 43, ”Svinryggen”, som är en isälvsavlagring med gammal orörd skog med hög förekomst av död ved
och samt fuktiga våtmarker och mindre dammar.
Den södra och mellersta delen av Tallmon, från, från kraftledningen och
väster ut mot ravinerna, består till stor del av brukad och påverkad skog
på sandmo. Ca 30-40 årig tall är det dominerande trädslaget. Där platån
övergår till ett ravinlandskap ändras karaktären på miljön. De sandiga
hedmarkerna övergår till en fuktig granskog med relativ riklig tillgång på
löv i anslutning till ravinernas inre, där källflöden pressas ut ur marken.
Vid ravinernas slut mot Vrångsälven övergår marken till flackare partier
med en successiv övergång till en kraftig bård med lövträd, framförallt
al. I ravinerna finns riklig tillgång till ”kallkällor”. Två nyckelbiotoper är
belägna söder om den anlagda våtmarken i det fuktiga ravinlandskapet
samt en söder om Hökedalsbäcken. Vrångsälven gör skäl för sitt namn,
det kraftiga meandrandet har på vissa ställen satt tydliga spår i form av
kraftig erosion på strandkanterna. Möjligheten att få se bäver(Castor
fiber) är mycket stor. Tretåig hackspett (Picoides tridactylus), mindre
hackspett (Dendrocopos minor) samt gråspett (Picus canus) förekommer
i området.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Tallmon är ett tätortsnära frilufts/strövområde med höga naturvärden.
 Ravinlandskap med riklig tillgång till ”kallkällor” bl.a. ”Karl XII
källa”
 Tallmon är en del av kommunens största isälvsavlagringsområde
 Området hyser en mosaik med olika naturtyper t.ex. öppna sandytor
som är en bristvara i kommunen, ravinlandskap med frodig skog,
forsande vattendrag, bäckar, ”kallkällor” m.m.
 Tallmon. Ca 6 ha gammal (ca 200-300 årig) sandtallskog ( med bl.a
förekomst av tallticka).
 Sandiga, soliga brynmiljöer i sandtallskog (i anslutning till ledningskorridorer och småvägar) med gott om sandboende rovsteklar,
vägsteklar och vildbin. Med förekomst av bl.a brun gräsfjäril.
 Skuggiga raviner med blandskog, ned mot Vrångsälven
- 71 -
 Frisk och fuktig ängsmark, intill f.d reningsdammen. Numera omgjord till våtmark som utgör god potential för en rik fauna av trollsländor och andra vattenanknutna insekter, amfibier samt fåglar.
Förekomst av bl.a sotnätfjäril
 Närhet till ”Lagårdskullen”. En sluttande frisk och fuktig ängsmark
med söderläge och kraftig solexponering på f.d betesmarker som
kompletterar Tallmons höga naturvärden.
 Delvis forsande och meandrande vattendrag (Vrångsälven)
Hotbild
Hotbilden för Tallmon utgörs av faktorer som
 Exploatering av Tallmon, framförallt den östra delen mot riksväg
61.
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Undermålig skötsel av motionsspår och vandringsleder
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Bildandet av ett kommunalt reservat med en skötselplan för hela
området.
 Tallmon skall bli lättillgängligt, vandringsvänligt och kunskapshöjande. Vilket i sin tur skall ligga till grund för att stimulera det rörliga friluftslivet och öka naturintresset i kommunen. Detta skall ske
genom att i Tallmon anlägga vandringsleder, vindskydd, rastplatser
”bävertorn”, informationstavlor, gångbro över Vrångsälven mm.
Statliga medel för genomförandet av åtgärderna skall sökas via sk.
LONA-projekt
 Inventering av den lägre faunan (insekter – steklar mm) som har
speciell anknytning till öppna solbelysta sandytor bör utföras.
 Uppsättning av nya fågelholkar i anslutning till den anlagda våtmarken
Övrigt
Två nyckelbiotoper är belägna söder om den anlagda våtmarken i ravinlandskapet. Vid Hökedalens mynning i Vrångsälven finns ytterliggare en
nyckelbiotop.
Källförteckning
Naturvårdsinventering
1987, Långversion
Muntligt, Rune
Stolpe,
Wermlandsornitologerna
- 72 -
Nr: 33 Sköttviken
Naturvärdesklass: IV
TÄTORTSNÄRA STRÖVOMRÅDE
Koordinater: 6628434, 350692
Skydd: Tätortsnära naturströvområde
Värdetyp: N B Z R
Yta: 5 ha
Naturtyp: Tätortsnära strövområde på betad mark
Områdesbeskrivning
Sköttviken betas av får. Syftet är bl.a. att återskapa de gamla naturvärden
som är knutna till betade marker som karaktäriseras av öppna landskap
med frodig flora och övervägande lövdominans bland trädslagen. Delar
av området har i äldre tider varit uppodlade eller betade, dessa områden
är numera igenväxningsmarker och är präglade av ett stort inslag av lövträd. En mycket viktig del i arbetet med att bevara arter är att restaurera
och förbättra miljöer som har potential att få dessa kvalitéer i framtiden.
Sköttviks området har en mycket hög potential vad gäller att få dessa
kvalitéer främst genom aktiva åtgärder i form av en viss avverkning och
röjning. Igenväxningsplatserna i Skötteviksområdet i kombinationen med
strandskogar och öar är just sådana områden som den vitryggiga hackspetten föredrar.
Området har under ett flertal år restaurerats för att återskapa naturvärdena
samt skapat en attraktiv vandringsled i en skön och avslappnande närmiljö. Det betade området och den anlagda vandringsleden ansluts till det
motionsspår med elljusslinga och ligger i direkt anslutning till Askesjön.
Marken är relativt näringsrik och utgör därför livsplats för ett flertal kärlväxter och bärande buskar.
Området ligger ca 1 km fågelvägen från torget i Åmotfors och är mycket
naturskönt. Varför inte ta med familjen eller kärasten och en picknickskorg med en rödrutig filt för att tillbringa en solnedgång med vacker omgivning vid Askesjön en ljummen sommarkväll.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Frilufts/ströv/naturvårdsområde för lokalbefolkningen
 Gångavstånd till skolan i Åmotfors vilket medför lämplighet som
ett demonstrationsområde/skolskog för undervisning
Hotbild
 Skogsbruk, vedhuggning, igenväxning av sly och andra företag som
kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna m.m.
 Det krävs betande djur för att återskapa/bibehålla den ursprungliga
miljön.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Fortsatt betning av området med djur samt röjning vars syfte är att
återskapa ett öppet landskap med frodig grönska.
 Informationsspridning om naturvård och arter i området kan ske via
uppsättning av informationsskyltar m.m.
 Uppsättning av fågelholkar.
- 73 -
- 74 -
Nr: 34
Fjällsberget
Naturvärdesklass: II
MÄKTIGA BERGSSTUP
Koordinater: 6620190, 1294130
Skydd: Biotopskydd, naturvårdsavtal och nyckelbiotoper
Värdetyp: B Z G
Areal: ca 75 ha
Beskrivning: Äldre naturskogsartad skog med mäktiga
bergsstup och lodytor
Områdesbeskrivning
Området består av en 1 km lång brant med mäktiga bergsstup och raspartier. Den branta terrängen med stora block och skyddande skog ger speciellt gynnsamma förhållanden för fuktigkrävande arter av framförallt mossor och lavar. I den norra delen finns en viss påverkan av kalk i berget
vilket arter som trolldruva (Acteae spicata) och ormbär (Paris quadrifolia) vittnar om. Fjällsbergets västra sida utgör delvis av en ställvis lodrät
bergvägg. En stor del av branterna utgör nyckelbiotoper. Flertalet naturvårdsavtal och biotopskydd gör att området till stor del är skyddat mot
exploatering. Vid områden som är mest svåråtkomliga finns mycket få
kulturspår och naturskogskaraktären är påtaglig. Närheten till naturreservatet Skutan gör att området i sin helhet har en mycket stor variation av
olika livsmiljöer och substrat.
Trånga dalgångar med rikare marker bevuxen med grov gran finns och
utgör viktiga livsmiljöer för olika arter av marksvampar och fuktighetskrävande mossor. Från dessa gransvackor i branten letar sig mindre bäckar ned för berget och bidrar till att ge området en hög och jämn luftfuktighet. Död ved i form av grova granlågor utgör viktiga livsmiljöer för
flertalet krävande mossor. Längs hela branten finns stora inslag av asp i
olika åldrar samt ett relativt stort inslag av döende och döda aspar. Inslaget av gamla, grova aspar är stort och dessa har en intressant lavflora.
Dessa grova aspar utgör även möjligheter för hålbyggande fågelarter som
hackspettar.
På de hårdare partierna dominerar tallen och denna är på sina ställen
mycket gammal. I dessa partier finns ett inslag av undertryckt, senvuxen
gran med rik hänglavsflora. Vid ett flertal ställen finns partier där större
och mindre block rasat ned från branten och lagt sig vid bergets fot. Dessa rasblock har under tidens gång blivit täckta av olika arter av mossor, en
del av dem mycket sällsynta. Ett stort inslag av skuggiga lodytor finns i
hela området och utgör livsmiljöer för flertalet rödlistade arter. Nordisk
klipptuss (Cynodontium suecicum) är en av de arter som hittats i branten
och som är extremt krävande. Arten lever på sura bergarter, på lodytor
och rasblock, och är mycket känslig för exponering.
Området i sin helhet har en mycket stor variation av olika livsmiljöer och
substrat. Att vissa delar av bergsmassivet har ett inslag av näringsrika och
kalkhaltiga bergarter ger ytterliggare förutsättningar för en variation i
artsammansättningen. Framförallt i den norra delen märks en påverkan av
kalkhaltiga mineraler som ger upphov till en rik mossflora och flera hotade arter har hittats här. Den hotade arten bokfjädermossa (Neckera pumila) är hittad i denna del av där klippväggarna har inslag av kalk och hype-
- 75 -
rit. Bokfjädermossa är en sydlig art och växer framförallt i sluten Bokskog. Det är av yttersta vikt att skyddande träd finns framför och nedanför branterna för att denna mycket sällsynta art inte skall försvinna.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området hyser flertalet nyckelbiotoper, naturvårdsavtal och biotopskydd
 Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och
ovanliga skogliga strukturer
 Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt
skyddade och frivilligt avsatta
 Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla områden förekommer i landskapet
 Fjällsbergets västra brant är en av kommunens största och botaniskt
rikaste förkastningsbrantområden. Branten är genom sin rikt varierande och orörda miljö, en lämplig hemvist för många fågelarter,
ryggradslösa djur samt för mossor och lavar.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Vedhuggning m.m. Den skog som växer nedanför branterna är värdefull för beskuggning av bergsväggarna och för att bibehålla luftfuktigheten i området
 Etablering av vindkraftverk
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Området som helhet bör lämnas orört.
 Lövträd bör gynnas i ungskog som ansluter till bergsbranten.
Övrigt
”Göbben i berget” kan ses i Fjällsbergets mäktiga bergsstup, från länsväg
177.
Källförteckning
Skogvårdsstyrelsen, Beslut 2002-12-05, Diarienr SB83/02. Biotopskyddsområde på fastigheten Korsbyn 1:120 i Järnskogs församling, Eda
kommun.
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
- 76 -
Nr: 35
Jösseälven
Naturvärdesklass: IV
VATTENDRAG, KANOTLED
Koordinater: 6653860, 1310150
Skydd: Saknar skydd
Värdetyp: N Z R
Sträcka: ca 3 km
Beskrivning: Kommunens största forssträcka med sjövandrande
öring
Områdesbeskrivning
Jösseälven vid Helgeboda är en del av ett gränsöverskridande vattendrag
som mynnar i Glafsfjorden. Den aktuella delen utgör sträckan mellan
sjöarna Vällen och Borgsjön och består av två forsande partier som avgränsas av Flan. De forsande och starkt strömmande partierna av älven är
kommunens största och utgör ett viktigt lekområde för Borgsjöns sjövandrande öringbestånd. Denna oreglerade forsträcka är en pålitlig lokal
för strömstare (Cinclus cinclus).
På vattensystemets sidor ligger ett öppet odlingslandskap och har en stark
kulturprägel. En gammal kraftverksdamm finns vid utloppet av Vällen
som dämmer sjön men som inte nyttjas för kraftproduktion. Vattenståndet
i Vällen följer huvudsakligen de naturliga variationerna. Vattensystemet
brukas flitigt för fritidsändamål. Genom systemet löper en populär kanotled. Lek- och ståndplatser har i ordningsställts för öring.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Kommunens största sträcka med forsande och starkströmmande
vatten med ett sjövandrande öringbestånd
 Opåverkad av reglering.
 Området är viktigt för friluftslivet samt utgör en väl använd kanotled
 Lekområde för Borgsjöns sjövandrande öringbestånd
 Lämplig lokal för strömstare
Hotbild
 Det största hotet mot vattendraget är att kraftverksdammen återtas
för produktion
 Försurning
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Inventering av öringbeståndet med hjälp av elfiske
 Uppföljning av de biotopåtgärder som genomförts vars syfte var att
säkerställa det sjövandrande öringbeståndet i Borgsjön.
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, Långversion
- 77 -
- 78 -
Nr: 36 Älvstigen
TÄTORTSNÄRA STRÖVOMRÅDE
Naturvärdesklass: IV
Koordinater: 6626435, 1294025
Skydd: Saknas
Värdetyp: N B Z K R
Sträcka: ca 6 km
Beskrivning: Lättillgängligt strövområde längs Kölaälven
Områdesbeskrivning
Älvstigen i Koppom är en tätortsnära promenad stråk som möjliggör naturupplevelser för dem som bor i Koppom och för besöksnäringen. Den
lättillgängliga vandringsleden gör Kölaälven tillgänglig för den som saknar kanot eller båt samt i undervisningssyfte för skolan. Området är av
stor betydelse för det rörliga friluftslivet i Koppom. Dessutom hyser Kölaälven den rödlistade flodkräftan. Att flodkräftor förekommer i en tätortsnära miljö kan betraktas som en ovanlighet i Sverige.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Älvstigen är värdefullt för det rörliga tätortsnära friluftslivet samt
för skolan.
 Kölaälven hyser ett flodkräftbestånd
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som påverkar Älvstigens orördhet negativt
 Utbrott av kräftpest via illegala utplanteringar av signalkräftor
Källförteckning
LONA-projektet ”Älvstigen”
- 79 -
Nr: 37
Mellanfjällen
Naturvärdesklass: III
BERGSBRANT
Koordinater: 6624080, 1294840
Skydd: Biotopskydd, nyckelbiotop
Värdetyp: B Z G R
Area: Ca 7 ha
Beskrivning: Äldre naturskogsartad skog med lodytor och
bergsbranter
Områdesbeskrivning
Det mäktiga Mellanfjällen ligger i Beteds hemman i Järnskogs socken. I
öster omges fjället av Rösetjärnet och Kutjärn. Området består huvudsakligen av en ca 1 kilometer lång och mäktig västvänd bergsbrant med intilliggande skog. Området utgörs av en nyckelbiotop samt ett område med
biotopskydd. Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering visade att området har höga naturvärden med förekomst av ett antal signal- och rödlistade arter. Mellanfjällen och dess omgivningar hyser en mosaik av olika
naturtyper och miljöer. Terrängen är överallt mycket brant och ställvis
med väldiga bergsstup. På några lokaler finns raspartier med stora stenblock som lossat från branten. Branten beskuggas av grova granar med
inslag av asp och sälg. Detta skyddande läge erbjuder en mängd lämpliga
växtplatser för många krävande arter av mossor och lavar som endast
förekommer i denna typ av miljö.
Den krävande arten nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) är hittad i
branten och denna återfinns enbart på sura silikatbergarter. Den föredrar
lodräta bergväggar i halvskugga. Arten är känslig för ljusexponering vilket en avverkning i eller i direkt anslutning till branten skulle medföra. I
den övre delen av branten består skogen av äldre tall, några tallar är riktigt gamla och knotiga. Flera dessa tallar är långt över 150 år.
Väl uppe på höjden planar marken ut och i stället för dramatiska stup
finns här mindre branter med små lodytor i en mosaik med försumpade
partier bevuxna med gammal gran och asp. På de hårda partierna växer
gammal tall med inslag av gran och löv.
Ett inslag av gamla, grova aspar och björkar finns. En del död ved i form
av lågor av löv finns i området samt enstaka stående död gran.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Mellanfjällen hyser en mosaik av olika naturtyper och miljöer med
höga naturvärden, t.ex. förekomst av signal- och rödlistade arter och
ovanliga skogliga strukturer
 Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt
skyddade och frivilligt avsatta
 Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla områden förekommer i landskapet
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Vedhuggning m.m. Den skog som växer nedanför branterna är värdefull för beskuggning av bergsväggarna och för att bibehålla luftfuktigheten i området
- 80 -
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
Området som helhet bör lämnas orört. I angränsande bestånd är det lämpligt att gynna lövträd och försöka eftersträva flerskiktade bestånd för att
inte exponera branten för solljus och uttorkade vindar.
Övrigt
Övriga arter av växter som påträffats i området är kärrsältning (Triglochin
palustre), missne(Calla paulstris), rankstarr (Carex elongata) och stinksyska (Stachys sylvatica).
Källförteckning
Skogvårdsstyrelsen, Beslut 2002-11-05, Diarienr SB69/02. Biotopskyddsområde på fastigheten Bete 1:37 i Järnskogs församling, Eda
kommun.
Per Larsson, Värmlands botaniska förening, Växtlokaler i Eda (sammanställning)
Sven Fransson, Arvika muntliga uppgifter
- 81 -
Nr: 38
Ördalen
Naturvärdesklass: III
LÖVTRÄDSRIK BLANDSKOG
Koordinater: 6622560, 1302460
Skydd: Nyckelbiotoper, naturvårdsavtal samt biotopskydd
Värdetyp: B Z G R
Area: Ca 142 ha
Beskrivning: Bred dalgång med branta sidor
Områdesbeskrivning
Ördalen är ca 1 kilometer lång sprickdal i nord-sydlig riktning. Här finns
lodytor och branter med mossblock, i olika storlekar, liggande nedanför
själva branten. Det västvända läget och närheten till sjön gör att miljön i
området är mycket skyddad och har jämn och hög luftfuktighet. Detta gör
det möjligt att för flertalet krävande arter av bl.a. mossor att trivas i branten som den påträffade rödlistade rundfjädermossan (Neckera besseri).
Området domineras av lövträdsrik blandskog. Den väldiga bergssidan,
Ördalsberget, öster om Mjögsjön är en nyckelbiotop med lövbrännekaraktär. Tidigare var området en häckningsplats för vitryggig hackspett.
Ördalen är en bred dalgång med branta sidor som länge varit uppmärksammad för sina höga naturvärden knutna till bäcken och de dramatiska
sluttningarna längs Mjögesjöns stränder. Även nyckelbiotopsinventeringarna har uppmärksammat området och flera nyckelbiotoper finns registrerade inom detta intressanta landskapsavsnitt. Det förekommer gamla senvuxna granar på ca 150 år i området med rik hänglavsflora. På gamla
tallar förekommer spår av brand i form av äldre brandljud. Andra tecken
på äldre skogsbränder är rester efter brända stubbar som fortfarande har
kolrester kvar. På vissa delar av området finns stort inslag av gamla, grova aspar med rik lavflora, även inslag av yngre asp finns. I anslutning till
vatten förekommer död ved i stor omfattning av framförallt grov asp.
Detta beror huvudsakligen att bävern under lång tid funnits i området.
Dessa grova asplågor ger förutsättningar för hotade arter av vedsvampar
som den vita vedfingersvampen (Lentaria epichona)som hittats i området.
Bitvis finns lodräta bergväggar med rasbranter nedanför. Inslaget av
gammal asp utgör livsviktiga underlag för många vedlevande insekter. De
utgör dessutom viktiga boträdsmöjligheter för många hålbyggande arter
av fåglar, som hackspettar.
Biotopen lövbränna är en av de miljöer som försvunnit snabbast från
landskapet på senare tid. Lövbränna är en miljö som utvecklats på näringsrikare marker efter en brand. Löv som asp och vårtbjörk dominerar
och inslaget av död ved är stort. Ördalsbergen har de kvaliteter som möjliggör för de arter som tidigare fanns rikligt i landskapet att finnas kvar
även idag, om än i betydligt mindre omfattning.
På Mjögsjöns västra sida häckade tidigare fiskgjusen i en stor gammal
tall. Det är numera osäkert om den fortfarande gör eftersom flera avverkningar genomförts i närheten vilket kan ha skrämt fågeln från häckningsplatsen.
Topografin i synnerhet dalens östra sida är mycket brant. I dalbotten finns
Örebäcken som mynnar i Mjögsjön. Bäckdalen är kraftigt påverkad kulturpåverkad genom avverkningar. Längst upp på dalsidorna växer tall och
- 82 -
i de nedre delarna gran. Barrskogen är starkt uppblandad med löv. Bitvis
dominerar lövträden.
I området är hackspettfaunan sånär komplett. Den som saknas är vitryggig hackspett som regelbundet kunde ses fram tills mitten 1990-talet.
Uppgifter om att den vitryggiga hackspetten förekom i området för över
100 år sedan, t.ex. år 1886i, kan läsas i ”i Wäxvijk skogen”. Under 195060-talet var arten vanlig och sågs årligen på olika platser i området. Före
1950 och 60-talens omfattande lövträdsavverkningar fanns mycket gott
om asp i området.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Omgivningarna runt Ördalen och Mjögsjön har sånär Sveriges samliga arter av hackspettar.
 Frånvaro av buller och annat konstlat oljud beror på områdets avskildhet, lånt från större allmänna vägar och den ringa förekomsten
av bebyggelse.
 Ördalen är ett prioriterat område för Skogsstyrelsen.
 Naturvärdet i området utgörs bl.a. av det stora inslaget av löv i olika
åldrar.
 Området utgörs av en hög andel av död ved
 Det västvända läget och närheten till sjön gör att miljön i området är
mycket skyddad och har jämn och hög luftfuktighet. Detta gör det
möjligt att för flertalet krävande arter av bl.a. mossor att trivas i
branten som den påträffade rödlistade rundfjädermossan (Neckera
besseri).
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Området som helhet bör lämnas orört.
 Undersöka förekomst av öring i Ördalsbäcken som rinner i dalen
för att mynna i Mjögsjön. Kan utgöra ett lekområde för sjövandrande öring.
Övrigt
Andra intressant fåglar i området är berguv (Bubo bubo), sparvuggla
(Glaucidium passerinum), fiskgjuse (Pandium haliaetus), nattskärra (Caaprimulgus europaeus) och smålom (Gavia stellata)..
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, långversion
Lövskogar med höga naturvärden i Värmland, lämpliga miljöer för vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland
Naturvårdsavtal, Diarienr SN 11/02 med besluts datum 2002-04-05
Biotopskyddsområde, fastighet Hovdane 1:68 i Köla församling, beslutsdatum 2001-11-09
- 83 -
- 84 -
Nr: 39
Hugnsåsen
Naturvärdesklass: III
NYCKELBIOTOP
Koordinater: 6635970, 1303650
Skydd: Nyckelbiotop
Värdetyp: B Z G R
Area: Ca 12,5 ha
Beskrivning: Äldre naturskogsartad skog med lodytor och
bergsbrant
Områdesbeskrivning
På sjöns östra sida reser sig Hugnsåsen brant över omgivningen. Området
har en rik flora på grund av basiska och/eller lättvittrade mineraler i berggrunden.
Hugnsåsens västsida sluttar mycket brant. Södra delen av branten består
av hällmark med inslag av stora block. I den nedre delen av norra delen
av branten finns höga, nästan lodräta bergväggar. Nedanför finns rasbranter med stora block, ca 1-3 meter i diameter, som successivt avtar nedåt
branten.
Mellan Hugnsåsen och sjön finns en åsrygg uppbyggd av osorterat isälvsmaterial. Södra delen av Hugnsåsbranten är mycket torr, vegetationen
kan karakteriseras som hällmarktallskog medan det i norra delen av
Hugnsåsbranten sipprar fram vatten över de höga klippväggarna. Detta
ger upphov till en rik, fuktig och frodig vegetation.
En mycket svårtillgänglig västvänd bergsbrant med stora lodytor finns i
anslutning till Hugn. Området hyser en ca 200-årig tallskog. Bronsåldersgravar finns på toppen av bergsbranten.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Berggrunden består av gnejs med stort inslag av basiska och/eller
lättvittrade mineral vilket ger upphov till en mycket intressant växtlighet.
 Hugnsåsens utgör ett markant vackert landmärke i det kuperade
landskapet
 I den fuktiga, näringsrika och omväxlande rasbranten vid och omedelbart nedanför bergväggen, finns en god miljö för många lägre
växter och ryggradslösa djur.
 Delar av området utgörs av två nyckelbiotoper
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
 Vedhuggning mm. Den skog som växer nedanför branterna är värdefull för beskuggning av bergsväggarna och för att bibehålla luftfuktigheten i området
 Etablering av vindkraftverk
 Etablering av fritidshus
- 85 -
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Området som helhet bör lämnas orört.
 I angränsande bestånd är det lämpligt att gynna lövträd och försöka
eftersträva flerskiktade bestånd för att inte exponera branten för solljus och uttorkade vindar.
Övrigt
Bronsåldersgravar
Källförteckning
Naturvårdsinventering 1987, långversion
Nyckelbiotop, Norra By 1:39, 11C 7a nr 3.
Nyckelbiotop, Norra By 1:39, 11C 7a nr 1.
- 86 -
Nr: 40 Vadjungen med omgivning
Naturvärdesklass: II
Koordinater: 6622560, 1302460
Skydd: Nyckelbiotoper, naturvårdsavtal samt biotopskydd
Värdetyp: B Z G R
Area: Ca 142 ha
Beskrivning: Lövrika områden i gammal jordbruksbyggd
Områdesbeskrivning
Området tillhör ett landskapsavsnitt som till karaktären är typiskt för
västra Värmland, en dalgång som sträcker sig i nord-sydlig riktning med
vattendrag och odlingsmarker i dalbotten och skogsklädda höjdsträckningar utmed sidorna. Området tillhör en dalgång som sträcker sig ända
in till Norge. Utmed den långa dalen ligger ett sammanhängande vattensystem. Ofta breder vattendraget ut sig och bildar ett system med sjöar.
De korta avstånden mellan vattendragen präglar landskapsbilden liksom
fördelningen av barr- och lövskog i landskapet.
Lövskogsrika områden hittar man i dag närmast bebyggelsen och längs
med vattendragen. På höjderna är däremot skogen i det närmaste helt
barrdominerande. Flera av dessa barrdominerande skogar har historiskt
sett någon gång brunnit, spår av tidigare bränder finns i form av brandljud
och brända stubbar. En stor del av Vadjungens omgivningar är en gammal jordbruksbyggd med en lång tradition av hävdade marker i form av
odlings, betes och slåttermarker. På ängs- och hagmarkerna förekom ofta
ett glest trädbestånd av äldre löv framförallt björk och asp. Under 1950talet upphörde dock brukandet av stora delar av dalgångens jordbruk och
igenväxning tog fart. Stor del av de tidigare markerna är idag igenvuxna
med löv och då framförallt asp, sälg och björk. Längs Vadjungen och
Kölaälven finns lövdominerade strandskogar som är mer eller mindre
påverkade av vattenstörningar (Vadjungen och Kölaälven påverkas kraftigt av vattenkraftsregleringen). Inslaget av död lövved är på sina ställen
rikligt och ett mycket viktigt inslag för lövskogsberoende arter. Vadjungens omgivningar är prioriterat i Arvika skogsvårdsdistrikt.
I Vadjungens omgivningar finns ett stort antal nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt, flera av dem är skyddade genom biotopskydd eller naturvårdsavtal.
Naturvärdena i området finns framförallt i det stora inslaget av löv i olika
åldrar. Stora, grova aspar används för hålbyggande fågelarter som spillkråka och gröngöling. Den tämligen stora tillgången till död ved innebär
möjligheter för krävande arter att hitta föda som t.ex. den vitryggiga
hackspetten, som tidigare observerats i området. De flesta av våra
skogslevande fågelarter gynnas av höga lövandelar. Variation i skogen är
nyckeln till biologisk mångfald och inslag av lövträd, vatten och öppna
marker i landskapet är viktiga faktorer samt inslaget av döda och döende
träd som ger helheten mycket höga naturvärden.
Områdena närmast Vadjungen och Kölaälven har genom bäverns aktivitet
relativt stort inslag av död ved i form av björklågor vilket är mycket positivt. Kölaälven kantas av gamla och döende alar med stort inslag av död
ved i form av självgallrande gråalbestånd. Gråalens livslängd är kort i
- 87 -
jämförelse med andra trädslag. Detta innebär att träden blir värdefulla
mycket snabbt för vedinsekter och fågellivet.
Förekomst av grova gamla lövträd, både levande och döda i fuktigt läge
och i anslutning till vatten skapar förutsättningar för vissa vedlevande
insekter som i sin tur utgör föda för hackspettar. Många av de vuxna lövträden är påverkade av ålder och börjar bli innanmurkna. De gamla träden
är i olika nedbrytningsstadier. I luckor som uppstår när träden dött och
fallit växer unga lövträd. En variation av stamtäta, självgallrande partier
och öppna, solbelysta luckor finns i området. Vid Strömsmark, intill Kölaälven, är marken på vissa håll vattenpåverkad och här finns stillastående
vattensamlingar till och från.
Vid källpåverkade partier som förekommer i områdets nordvästra delar
letar sig även en underjordisk vattenkälla fram. Vid sådana områden håller sig luftfuktigheten mycket hög och jämn som i sin tur gynnar mossfloran. I bäckdrågen lindar, lönn med inslag av try och hägg.
Vid höjdlägesryggarna runt Vadjungen växer vid flera lokaler med äldre
talldominerad tallskog med inslag av undertryckt gran och enstaka asp
och björkar. På vissa ställen dominerar 150-åriga tallar. I förkastningsbranten som vetter mot väster förekommer rasbranter med inslag av
skuggiga lodytor. Vid vissa lokaler i den västvända branten finns talltorrrakor och enstaka lågor av tall. Läget är mycket gynnsamt för värmeälskande insekter där kombinationen av god ljustillgång och död ved är en
viktig förutsättning för många arters överlevnad.
Vängsebäcken binder samman Hemsjön och Vadjungen. Bäcken är på
några ställen djupt skuren i terrängen och kantas av gamla klibbalar och
inslaget av ask är stort. Längs själva bäckfåran finns en tät underväxt av
hägg. Bäcken passerar även genom öppna betesmarker och området längs
bäcken betas kontinuerligt varje år. I bäcken finns ett öring- och flodkräftbestånd.
I sluttningarna runt Vadjungens omgivningar finns ofta medelålders granskog. Dessa partier är mycket viktiga som klimatskydd för känsliga arter
(mossor, lavar) som företrädesvis växer på bergsluttningar, bergsbranter,
lodytor m.m. Om sådan granskog avverkas eller gallras ökar solinstrålning vilket medför till en torrare miljö vilket påverkar mossfloran negativt.
Korpefjällets västsida har flera bergsstup och höga lodytor. Nedanför
branten finns stora blocksamlingar och terrängen är mycket svårframkomlig. Grov gammal asp växer här med enstaka gran. I de övre delarna
och ovanför branten växer gammal knotig tall. Stora mängder död ved
finns i området i form av lågor och stående död ved av gran och löv.
Området runt Vadjungen är inom den s.k. lövskogssatsningen vilket innebär att, i ett större sammanhängande område, s.k. storområde, satsar på
lövproduktion där förutsättningar finns. Dessa storområden omgärdar s.k.
kärnområden som är ett eller flera relativt väl samlade lövskogsområden
med höga naturvärden kopplat till lövskogsberoende arter. Åtgärder inom
dessa kärnområden ska syfta till att säkerställa eller utveckla de naturvärden som finns.
- 88 -
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Skogsstyrelsen har ”öronmärkta” pengar för detta område eftersom
det besitter mycket höga värden med ett flertal rödlistade arter med
den vitryggiga hackspetten i topp. Omgivningarna runt Vadjungen
ligger inom den s.k. lövskogssatsningen vilket innebär att man, i ett
större sammanhängande s.k. storområde, satsar på lövproduktion
där förutsättningar finns. Dessa storområden omgärdar s.k. kärnområden som är ett eller flera relativt väl samlade lövskogsområden
med höga naturvärden kopplat till lövskogsberoende arter. Åtgärder
inom dessa kärnområden ska syfta till att säkerställa eller utveckla
de naturvärden som finns.
 Naturvärdet i området utgörs bl.a. av det stora inslaget av löv i olika
åldrar.
 Området utgörs av en hög andel av död ved
 Den höga andelen nyckelbiopter som skyddats genom naturvårdsavtal och biotopskydd visar på att området besitter ovanligt många
områden med höga naturvärden.
 Områdets helhet med förkastningsbranter, stora lövområden, sjö,
vattendrag, hällmarkskogar mm. gör att det blir en mosaik av olika
miljöer som besitter egna unika naturvärden. Området blir därmed
ovanligt komplext och unikt.
Hotbild
 Skogsbruk, vedhuggning och andra företag som kan ha en negativ
verkan på mark, flora eller fauna.
 Etablering av fritidshus
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 De områden som är skyddade via naturvårdsavtal och/eller biotopskydd har Skogsstyrelsen upprättat skötselplaner som de ansvarar
för.
Övrigt
Berguv har en häckningsplats i området. I områdets östra del går en pilgrimsled från norr till söder genom området. Leden är markerad genom
rödmålade stenar och röda markeringar. Vid Korpefjället ligger flera
lämningar i form av värn, bunkrar och ett fältsjukhus i fasta berget från
andra världskriget. Dessa lämningar tillhörde alla Grävbacka norra skans,
en av de120 skansar som fanns i Värmland under andra världskriget.
Källförteckning
Naturvårdsavtal, Diarienr SN 1049/04. fastighet Vadjungsed 1:18.
Naturvårdsavtal, Diarienr SN 1054/05, fastighet Vadjungsed 1:4.
Naturvårdsavtal, Diarienr SN 1065/04, fastighet Grävbacka 1:9
Naturvårdsavtal, Diarienr SN 1055/04 fastighet Strömsmark 1:58
Naturvårdsavtal, Diarienr SN 1015/04 fastighet Kolsrud 1:6
Biotopskyddsområde, fastighet
- 89 -
- 90 -
Nr: 41 Grästjärnsmossen
Naturvärdesklass: III
VÅTMARKSOMRÅDE
Koordinater: 6638440, 1281855
Skydd: saknas
Värdetyp: N B Z R
Yta: ca 200 ha
Beskrivning: Vildmarksområde med höjdlägesskog samt
stor andel våtmark
Områdesbeskrivning
Grässtjärnmossen är välvd, med en ”egen” höjdpunkt. I sydost förekommer kärr i större omfattning med några små mosspartier. I norra delen
finns fyra små tjärnar. På myren finns gott om fastmarksholmar och utstickande fastmarkskuddar. Myren har inga spår efter kulturpåverkan.
En bäck rinner från mitten av myren mot sydväst som mynnar i Långebäck. Norr om Grässtjärnmossen finns ett 5 ha biotopskyddat område
med talldominerad skog, några av tallarna är långt över 150 år. Det finns
även ett stort inslag av lågor av tall och gran samt döda stående träd av
främst tall. Skogen har karaktären av höjdlägesskog. Granen är kort och
risig, stammarna har tjock bark som utgör livsutrymme för en rad spikoch knappnålslavar. På de senvuxna granarna växer rikligt med hänglavar. Ett mycket stort inslag av riktigt gamla och grova aspar finns med en
intressant lavflora.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Området har mycket få spår av kulturpåverkan
 Grässtjärnsmossen är en av kommunens största orörda myrar
 Grässtjärnmossen och dess omgivning är landskapsestetiskt tilltalande och området har en påtaglig vildmarkskaraktär.
 Områdets stora yta och dess rördhet ger förutsättningar för en rik
myrfauna.
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna.
Källförteckning
Naturvårdsinventering, långversion 1987
Biotopskyddsområde Diarienr SB 13/02 Hångstad 1:61, Skillingmarks
församling
- 91 -
- 92 -
Nr: 42
Hovsten
Naturvärdesklass: IV
BÄCKRAVINSSYSTEM
Koordinater: 6629070, 1287295
Skydd: Saknas
Värdetyp: N B Z R
Yta: ca 70 ha
Beskrivning: Ett representativt exempel på Järnskogsdalens
bäckravinsystem
Områdesbeskrivning
Bäckdalsravinerna vid Hovsten med omnejd utgör ett representativt exempel på Järnskogsdalens bäckravinsystem. Hagdalsbäcken är vittförgrenad och bereder ut sig i ett stort grenverk av djupa raviner. Delar av ravinerna är skogsbeklädda medan övriga består av kulturmark. I botten på
varje ravin rinner en bäck vars storlek inte alls motsvarar ravinens dimensioner. Detta vittnar om markens lätteroderade beskaffenhet och att ravinernas bildning sannolikt är ett jordflytningsfenomen.
Vid Hovsten omges bäckravinerna av ett öppet odlingslandskap. På de
plana ytorna mellan ravinarmarna finns odlingsmark, medan ravinsidorna
i viss utsträckning utnyttjas som betesmark. De öppna ravinarmarna utgör
kärnan i landskapsbilden. De är också kulturhistoriskt värdefulla genom
att de är naturliga betesmarker som aldrig har brukats för odlingsändamål.
Ravinsystemet störs av ett antal bilvägar som korsar ravinerna på flera
ställen. De täta buskagen i de igenväxande ravinarmarna i den öppna
delen av landskapet, samt delar av den skogsklädda ravindelen torde vara
lämpliga häckningslokaler för en rad fågelarter som t.ex. sångare och
mesar.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Hagdalbäckens ravinsystem är en av kommunens största och mest
välutvecklade ravinsystem på finkorniga jordar.
 Strukturen är mycket typisk för med breda raviner, branta sidor och
en mycket liten bäck i ravinbotten.
 Den rödlistade och sällsynta stortimjan (Thymus pulegioides) är påträffad i en betesmark nära Hovsten.
 Ravinerna är kulturhistoriskt värdefulla genom att de är naturliga
betesmarker som aldrig har brukats för odlingsändamål.
Hotbild:
 Upphörande av betesdriften i ravinerna
 Att marken upphör att hävdas.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Florainventering
 Upprätta en skötselplan för området
Källförteckning
Naturvårdsinventering, långversion 1987
Per Larsson, Värmlands botaniska förening
- 93 -
- 94 -
Nr: 43
Svinryggen
Naturvärdesklass: IV
MÖRÄNANHOPNING
Koordinater: 664532, 130228
Skydd: Saknas
Värdetyp: N B Z K R
Yta: ca 2,5 ha
Beskrivning: Flerskiktad barrblandskog rik på död ved på en
magnifik, smal, hög och sandig ås
Områdesbeskrivning
Svinryggen är en flerskiktad barrblandskog rik på död ved på en magnifik, smal, hög, sandig ås. På den branta ”toppen” finns en vacker liten stig
och spår efter ”skyttevärn”. Svinryggen är troligen en ”moränanhopning
vid en urbergsformation” och ligger i slutet av Morastforsen, i Charlottenberg. Den djupa dalgången mellan Morast och Västergården är ett
minne från en svunnen geologisk period. Redan före sista istiden fick
dalgången sin karakteristiska utformning tack vare floden Glomma, som
här drog förbi på sin Kungsväg mot Glafsfjorden, Vänern och Västerhavet. Vid den plats där Charlottenbergs bruk en gång låg utvidgade sig
Glomma och bilade det stora bäcken, som kallas ”Dalerna” eller ”Valpedaln”.
Svinryggen är en mycket brant ”kulle” som är ca 200 m lång och 100 m
bred med en stig som korsar längs med ”ryggen”. Gammal barrskog växer vilt på ryggen med kullfallna träd. Området är ett vackert strövområde
alldeles intill Morastforsen med ett rikt fågelliv.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Svinryggen är värdefullt för det rörliga tätortsnära friluftslivet.
 Lättillgängligt ravinlandskap
 Flerskiktad barrblandskog rik på död ved
 Närhet till det planerade kommunala naturreservatet Tallmon
Hotbild
 Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på
mark, flora eller fauna
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Svinryggen kan ingå i det föreslagna kommunala reservatet för
Tallmon
 Skogsstyrelsen tillsammans med berörd markägare skyddar Svinkullen med naturvårdsavtal eller biotopskydd
 Undersöka om det finns behov att rusta upp stigen längs med ryggen
Övrigt
Lättillgängligt promenad stråk i naturskön omgivning med nära anknytning till Vrångsälven
Källförteckning:
Eda – i gammal och ny tid, Jossa Gustavsson 1975
- 95 -
- 96 -
Nr: 44 Bunäsbäckens avrinningsområde
Naturvärdesklass: IV
Koordinater: 663992, 128341
Skydd: Nyckelbioper
Värdetyp: Z R
Sträcka: Ca 6 km
Beskrivning: Ett av kommunens längre rinnande vattendrag med en
reproducerande öringstam
Områdesbeskrivning
Området består av vattendraget Bunäsbäcken samt tillhörande avrinningsområde. Bunäsbäcken avvattnar tre fiskförande tjärnar Horntjärn,
Sticktjärn och Bunästjärnet. Mellan varje tjärn finns tillhörande bäckar
som knyter samman systemet. Bunäsbäcken mynnar vid Bunäset i Askesjön. Den sammanlagda sträckan är ca 6 km. Bunäsbäcken med tillhörande tjärnar och bäckar är en av kommunens längre rinnande vattendrag
med en unik självreproducerande öringstam. Troligen är förekomsten av
gädda i systemet kraftigt begränsat om det överhuvudtaget förekommer.
Det är osäkert om Bunäsbäcken kan utgöra reproduktionsområde för sjövandrande öring från Askesjön. Den enda reproduktionsmöjligheten för
öringbeståndet i Horntjärn är Horntjärnsbäcken, således är öringbeståndet
i Horntjärn nedströmslekande, d.v.s. öringarna måste vandra till utloppsbäcken för reproduktion.
Bunäsbäckens hela avrinningsområdet är mycket estetiskt tilltalande och
variationsrik. Tjärnarna omges med stora myrmarker, framförallt Sticktjärn och stora skogsområden, vildmarkskaraktären är starkt påtagligt.
Systemet är förhållandevis orört med tanke på flottning och andra gamla
utbyggnader som t e x gamla sågar, kvarnar mm. Detta betyder att öring
kan vandra naturligt, utan hinder av mänsklig påverkan.
Systemet kalkas sedan 1992. Anledningen till kalkningen i området var
att öringbeståndet minskat i Horntjärn. Lägsta uppmätta pH-värdet i
Sticktjärnet noterades 1984 med pH 4,4. Sticktjärnet och Horntjärnet
kalkas numera årligen.
Fiskvårdande åtgärder har genomförts i vattendragen mellan tjärnarna
Horntjärn och Sticktjärn. Syftet har varit att säkerställa vattenflödet i
bäcken. Bäckarna mellan tjärnen utnyttjas av öringen som reproduktionsområde samt uppväxtplats för öringynglen.
I början av 1990-talet avverkades en del av den östra kantzonen i bäcken
mellan Horntjärnet och Sticktjärnet. Resultatet blev en kraftig ökning av
stark solinstrålning samt ökad markavvattning direkt till bäcken. Under
sommaren kunde döda öringar noteras p.g.a. av hög vattentemperatur
med en kraftfull algtillväxt med en följd av ev. syrgasbrist. Hur denna
avverkning påverkade reproduktionen i Horntjärnsbäcken under ett flertal
år är inte känt. Sådana avverkningar med bristfällig miljöhänsyn kan få
ödesdigra konsekvenser på öringbeståndet under flera år framöver. Det är
mycket viktigt att ha en rejäl tilltagen kantzon med ett skuggigt
träd/buskridå mot bäcken. En skuggig miljö dämpar hög fluktuation på
vattentemperatur under sommartid samt tillför organiskt material i form
av löv och kvistar m.m. Löv och kvistar utgör näringssubstrat för insekter
- 97 -
mm i vattendraget som i sin tur är närig för öringbeståndet. Detta är framförallt viktigt i små näringsfattiga vattendrag.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Bunäsbäckens avrinningsområde är ett av kommunens längsta
sammanhängande vattendrag där det förekommer en stationär öringstam
 Troligen förekommer inte gädda i systemet vilket är mycket ovanligt i Eda kommun samt det möjliggör att utveckla ett unikt öringbestånd. Andra fiskarter som förekommer är ev. mört och abborre.
 Bunäsbäckens hela avrinningsområdet är mycket estetiskt tilltalande och variationsrik. Tjärnarna omges med stora myrmarker, framförallt Sticktjärn och stora skogsområden, vildmarkskaraktären är
starkt påtagligt. Systemet är förhållandevis orört med tanke på flottning och andra gamla utbyggnader som t.ex. gamla sågar, kvarnar
m.m. Detta betyder att öring kan vandra utan naturligt hinder av
mänskligt påverkan.
 Ett av kommunens få nedströmslekande öringbestånd sker i Horntjärnsbäcken.
Hotbild
 Systemet kalkas sedan 1992. Det är viktigt att kalkningen bibehålls
för att motverka försurningen och därmed säkerställa det biologiska
livet i systemet.
 Skogsbruk (t.ex. avverkning nära vattendrag, markberedning, dikning, körskador) har en mycket stor påverkan på små vattendrag.
Ovarsamhet från skogsbruket kan få förödande konsekvenser för
fisket och det biologiska livet.
 Brist på medel för biotopvårdande åtgärder
 Öringfiske är attraktivt och en bristvara i Eda kommun. Det föreligger stor risk att systemet utnyttjas för hårt med resultatet att öringbeståndet kan kraftigt reduceras.
 Minkens framfart i de små bäckarna där öringarna blir ett lätt byta
kan få stora effekter på beståndet
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Inventering av öringbeståndet med hjälp av elfiske i Horntjärnsbäcken, Sticktjärnsbäcken och Bunäsbäcken.
 Framtagande av en biotopvårdsplan för hela systemet.
 Framtagandet av en förvaltningsplan för hur fisket skall bedrivas på
ett hållbart sätt.
Källförteckning
Muntligt Tomas Jansson, biotopvårdade en del av sträckan 1992.
Åtgärdsplan för kalkningsverksamheten 2005.
- 98 -
- 99 -
Nr: 45
Deletjärnsåsen
Naturvärdesklass: I
NATURA 2000-OMRÅDE
Koordinater: 1290673, 6615589
Skydd: Natura 2000, omfattas av Deletjärnåsens naturreservat
Värdetyp: N B Z G R
Areal: ca 50 ha
Beskrivning: Skogen är naturskogsartad med mycket död ved och ett
rikligt inslag med lövträd. Kuperad terräng med mycket
branter, lodytor och uppstickande berg
Områdesbeskrivning
Deletjärnsåsen fastställdes 2006 av länsstyrelsen till ett av Eda kommuns
fem Natura 2000-område. Området gränsar mellan Eda och Årjängs
kommuner. Deletjärnsåsen karaktäriseras av en markant sprickdal, Gårdalen. Terrängen är mycket kuperad med gott om branter, lodytor och uppstickande berg. Väster om sprickdalen, i anslutning till Hornabborresjön,
ligger en svagt välvd mosse. Området hyser även fuktig granskog, flera
små kärr och en liten tallmosse.
På Deletjärnsåsens södra del är skogen naturskogsartad med mycket död
ved och ett högt inslag av lövträd, framförallt grov asp. På de branta
sluttningarna i Gårdalen är miljön mycket fuktig. På avsnitt med berg i
dagen och längs Deletjärnsåsens rön tar tallen över skogsbilden. Brandljud finns spritt över området. I de naturskogsartade skogsbestånden förekommer flera rödlistade arter av kryptogamer samt en rad signalarter,
vilka indikerar lång skoglig kontinuitet. Tretåig hackspett häckar i området och tjäder och järpe iakttas regelbundet.
Deletjärnsåsen besitter tre olika naturtyper. Dystrofa sjöar och små vatten
dvs bruna skogssjöar, vilket är vanligt i Sverige och Finland men ovanligt
i övriga EU. Sjöarna karaktäriseras av relativt artfattiga miljöer och har få
unika arter, denna naturtyp är inte hotad i Sverige. Naturtypen öppna
svagt välvda mossor, fattiga och intermediära kärr och gungflyn karakteriseras av bl.a öppna eller mycket glest skogbevuxna myrar av typen
välvd mosse, fattigkärr och gungflyn. Väslig taiga, karakteriseras av naturlig gammal skog med lång skogskontinuitet.
Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin
 Kronefjället är ett av fem Natura 2000- områden i Eda kommun.
 Deletjärnsåsens Natura 2000-område omfattas av Deletjärnsåsens
naturreservat, bildat 1998.
 Stort inslag av lövträd, ca 10 % samt en stor andel senvuxna träd.
Inslag av grov asp är stor.
 Mängden död ved uppskattas till 25-50 m³/ha
 Den stora tillgången på död ved ger goda förutsättningar för vedlevande evertebrater (ryggradslösa djur t ex insekter), vilket i sin tur
gynnar många fågelarter
 Signalarter som orkidén knärot (Goodyra repens), garnlav (Alectoria sarmentosa), kattfotslav (Arthonia leucopellaea), lunglav (Lubaria pulmonaria), korallblylav (Parmeliella triptophylla) och
bårdlav (Nephroma parlie) samt rödlistade arterna violettgrå tagellav (Bryoria nadvornikiana), grov fjädermossa (Neckra crispa), och
västlig njurlav (Nephroma laevigatum. Signalarterna indikerar lång
- 100 -
skoglig kontinuitet både vad gäller barr- och lövträd men även olika
former av död ved. Signalarterna indikerar även att området har hög
och jämn luftfuktighet, ett stabilt mikroklimat och kontinuerlig beskuggning
Hotbild
 Skogsbruk (t.ex. avverkning, markberedning, dikning och plantering) och annan markexploatering utgör generella hot mot Deletjärnsåsen.
 Natura 2000-området Deletjärnsåsen är skyddat genom att det är en
del av Deletjärnsåsens naturreservat som är beläget i Årjängs kommun.
Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer
 Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett
skötselplan för Deletjärnsåsens naturreservat som länsstyrelsen
skall utföra och ansvara för.
Källförteckning
Bevarandeplan Natura 2000, Deletjärnsåsen, Årjäng & Eda kommuner,
Värmlands län
- 101 -
- 102 -