Bilaga 8. Stenhantverk och redskap vid Skeke
Av Karl-Fredrik Lindberg, UV
I denna bilaga kommer artefakter av bergart, kvarts
och flinta att främst beskrivas, vissa kategorier kommer att analyseras och tolkas i korthet men de mer
omfattande syntetiserande delarna ligger i kapitel
5.9. Fokus kommer att ligga på att sätta in de olika
redskapen i en kontext och vad de kan säga om vad
man gjort på platsen och hur boplatsen var organiserad. De tekniska och metriska data som specialregistreringen gett kommer endast behandlas översiktligt men kan ses i bilaga 1 och intrasisprojektet
UV2010:004.
Undersökningen vid Skeke har påvisat ett antal
områden och lager med spår från olika typer av aktiviteter och tidsperioder. Målsättningen med analysen
av stenmaterialet är att sätta in den i dessa kontexter
och därigenom kunna fördjupa kunskaperna kring
hur verksamheterna fungerat och hur redskapens
betydelse kan förändras utifrån sammanhanget. Då
denna plats ingår i Väg 288 projektet kommer resultaten här även att speglas mot resultaten från de
omgivande platserna för att se likheter och skillnader
i Rasbo socken under brons- och järnåldern. I korthet kommer även utvikningar göras mot tidigare
undersökningar i främst Mälardalsregionen men de
geografiskt och tidsmässigt övergripande analyserna
kommer främst presenteras i den övergripande syntesboken för Väg 288.
Analyser av artefakter av bergart och mineral
Specialregistreringen och analyserna av artefakterna
av bergart och mineral syftar till att kunna identifiera aktivitetsområden såsom slagplatser, bearbetningsplatser och avfallsområden samt att studera
hantverkets karaktär. I denna bearbetning kommer
även primär och sekundär funktion och deponering
att vara i fokus.
Specialregistreringen av flinta har sin grund i de
variabler Bo Knarrström använder i sin avhandling
(Knarrström 2000). För att specialregistrera kvartsen har den metodologi som bl.a. Kjel Knutsson,
Christina Lindgren och Erret Callahan tillämpat
(Callahan, m.fl. 1992). Ingen fragmentanalys av
kvartsen har gjorts för Skeke då materialet är för
litet och ingen komplett reduktionsplats har kunnat
identifieras.
Områdesanalys
Vid undersökningarna vid Skeke delades undersökningsområdet in i nio områden, A – I. Här skall
nämnas att område A och I är lerslättsområden som
grävdes med en annan metodik än de övriga områdena, vilket bl.a. innebar att en mindre andel kulturlager undersöktes (se metodikkapitel). Detta påverkar
naturligtvis fördelningen av fynd mellan områdena,
men dessa områden kommer ändå det att tas med i
tabellerna för att redovisa vad som trots allt framkom.
Av områdena är B – D de mest intensiva med spår
från en mängd rituella aktiviteter från yngre bronsålder följt av en gårdsmiljö under folkvandrinstid
– vendeltid. Även E är relativt intensivt utnyttjat (se
figur 8:1). En mer detaljerad områdesbeskrivning kan
ses i kapitel 5.2.
Tendenser i fördelningen av de olika råmaterialen
på områdena kan ses. Bergartsföremålen är främst
koncentrerade på höjdområdena B och C medan
flintan förekommer på områdena D – F. Kvartsen
återfanns främst inom område B. Kronologiskt knyter detta bergartsföremålen och kvarsten till de områden som hårdast utnyttjats under yngre bronsåldern
medan flintan förekommer i de områden som har
utnyttjats till högre grad även under järnålder.
I tabellerna över de olika föremålstypernas förekomst inom delområdena kan man se en tydlig
koncentration av föremål som kan kopplas till matTabell 8:1. Fördelningen av artefakter av olika råmaterial
på delområdena.
Område Bergart (an- Flinta
tal/ %)
(antal/ %)
Kvarts
(antal/ %)
Kvartsit
A
3
0
0
0
B
60
0
11
1
C
64
0
5
0
D
19
8
2
0
E
27
4
8
1
F
11
3
3
0
G
3
0
0
0
H
5
0
3
0
I
1
0
0
0
Totalt
193
15
32
2
Bilagor 891
Område B
Hus 4
Hus 14
Hus 5
Hus 2
Hus 6
Område D
Grav 41
Hus 18
Område A
Grav 83
Grav 42
Skvh 63
Område C
Skvh 82
Grav 50
Skvh 66
Område E
Bergart
Flinta
Kvarts
Kvartsit
Område F
Väg
Hus i den folkvandringstida gården
Område G
Gravar & skärvstenshögar bronsålder
0
Område H
20 m
Kultplats från järnålder
Delområde
Figur 8:1. Spridningsbild över påträffade artefakter av bergart, flinta, kvartsit och kvarts med områdesindelning och
anläggningar i bakgrunden.
892 Skeke – gudar, människor och gjutare
Tabell 8:2. Fördelningen av de olika artefakttyperna över de
olika råmaterialen.
Tabell 8:3. Förekomsten av de olika artefakttyperna på delområdena.
Sakord
Omr Omr Omr Omr Omr Omr Omr Omr Omr
A
B
C
D
E
F
G
H
I
Sakord
Bergart Flinta Kvarts Kvartsit Totalt
Avslag/avfall
4
13
19
2
38
Avslag/avfall 0
7
5
8
10
4
0
3
0
Bearbetad
11
0
6
0
17
Bearbetad
0
4
5
3
3
1
0
1
0
Borrtapp
1
0
0
0
11
Borrtap
0
0
0
1
0
0
0
0
0
Bryne
15
0
0
0
15
Bryne
0
7
0
3
3
1
0
1
0
Glättsten
13
0
0
0
13
Glättsten
1
2
6
0
1
2
1
0
0
Knacksten
2
0
0
0
2
Knacksten
0
1
1
0
0
0
0
0
0
Kärna
0
1
7
0
8
Kärna
0
3
1
1
2
1
0
0
0
Löpare
99
0
0
0
99
Löpare
1
22
32
18
14
8
2
1
1
Malsten/underliggare 15
0
0
0
15
5
7
0
2
0
0
0
0
Mortelstöt
1
0
0
0
1
Malsten/­
0
underliggare
Mothållssten
2
0
0
0
2
Mortelstöt
0
0
0
0
1
0
0
0
0
Slipsten
11
0
0
0
11
Mothållssten 0
0
0
0
2
0
0
0
0
Verktyg/redskap
2
1
0
0
3
Slipsten
0
8
1
0
1
0
0
1
0
Yxa
3
0
0
0
3
Verktyg/red- 0
skap
0
2
0
1
0
0
0
0
Yxa
2
1
0
0
0
0
0
0
lagning inom områdena B och C även om de förekommer även inom områdena D – F. En liknande
tendens kan ses även för föremål som kan kopplas till
hantverk men denna är inte på något sätt lika tydlig
utan dessa föremål har en mer jämn förekomst inom
områdena B – F. Vad det gäller föremålen kopplade
till hantverk kan även ses att de föremål som kan ses
som mer ovanliga/speciella, t.ex. yxor och redskap
med infästningar endast förekommer inom område
B och C. Däremot förekommer artefakter som kan
kopplas till tillverkning av stenartefakter jämnt inom
områdena B – F eller möjligen i något högre grad i
områdena D – F. Fördelningen visar att olika aktiviteter har varit representerade i olika hög grad över
områdena eller att deponeringen av dem varit olika.
Detta kommer att behandlas närmare i kapitel 5.9.
Bergartsföremål
Sammantaget påträffades 172 bergartsartefakter med
en vikt av 101 kg (undantaget 9 större stationära
underliggare som registrerades i fält) vid undersökningarna i Skeke. Vid registreringen noterades
13 olika föremålstyper vilka kommer att behandlas
nedan.
Bergartsmaterialet kommer här att presenteras i
grupper som representerar olika aktiviteter som ägt
rum vid Skeke. Bergartsmaterialet som har påträffats
är typiskt för yngre bronsålder och järnåldern, men
endast ett fåtal av de påträffade föremålen kan knytas
till en mer exakt tidsperiod.
0
Hantverk
Ett antal bergartsartefakter som kan kopplas till olika
typer av hantverk påträffades vid undersökningarna
i Skeke. Dessa utgörs av 15 brynen, 11 slipstenar, 13
glättstenar, 3 skafthålsyxor, 3 avslag, 2 knackstenar, 2
mothållsstenar, 1 hammare med ränna och 1 slipsten/
mortel med ränna.
Brynen och slipstenar
Denna föremålskategori har använts under hela vår
historia och de har förändrats ytterst lite i utformning. Brynen och slipstenar har använts för att forma,
slipa och vässa föremål, dels för att få fram funktionella föremål och dels för att skapa vackra föremål
och redskap.
Vid undersökningarna på Skeke påträffades 15
brynen och 11 slipstenar. Båda kategorierna påträffades fråmst i område B men förekom även inom
områdena C – F. Vad man kan notera gällande brynena är att de nästan uteslutande förekommer i två
kontexter, hus och skärvstenshögar/gravar. Brynen
kan ofta ses som personliga ägodelar som man bär
med sig som hängen, vilket skulle kunna vara anledningen till att de påträffas vid begravningar.
Glättstenar
Sammantaget påträffades 13 glättstenar på undersökningarna vid Skeke. Glättstenarna är tillverkade
av skiftande bergart men har en enhetlig form och
storlek. Glättstenarnas funktion var att glätta ytan
på keramikkärl, mjukgöra skinn, valka ull t.ex. De
kan alltså ha brukats vid flera olika hantverk även
Bilagor 893
om de främst brukar kopplas till keramiktillverkning.
Glättstenarna förekom inom stora delar av undersökningsområdet, men kan främst kopplas till område C.
Bergartsyxor
Vid Skeke återfanns tre fragment av yxor. Två påträffades som rensfynd i det övergripande kulturlagret
inom delområde B och ett fragment påträffades i
lager A27292 i skärvstenshögen A83. Lager A27292
är ett av de ytligare och bedöms vara uppbyggt av
avfall från ett närliggande kokgropssystem. Utöver
dessa yxfragment påträffades även en borrtapp från
tillverkningen av en skafthålsyxa i kulturlagret inom
område D.
Då inga hela yxor påträffades utan endast fragment görs bedömningen att det rör sig om bruksyxor
som kan kopplas till boplatsens aktiviteter utifrån
Lekbergs studie (jfr. Lekberg 2002). Något som stärker denna bild är att de påträffades i kultur- och
avfallslager. På ett av fragmenten kan spåret från ett
skafthål ses, medan de övriga fragmenten är delar
där två motstående sidor kan ses, även de troligen
skafthålsyxor även om det får ses som mer osäkert.
Dateringsmässigt kan enkla skafthålsyxor härröra
från sen mellanneolitikum till åtminstone mellersta
av bronsåldern. Ett problem med dateringen av enkla
skafthålsyxor är att alla sorters yxor försvinner ur
gravinventarierna från och med tidig bronsålder för
att återkomma först under äldre järnålder i Skandinavien. Detta innebär att möjligheterna till datering är
små, men vad som kan ses är att enkla skafthålsyxor
dyker upp i många boplatsmiljöer under bronsåldern
och användningen kan ha varit långvarig (muntligen
Thomas Eriksson, UV Mitt). Skafthålsyxor förekommer i olika typer vilka grovt kan dateras men inget av
de påträffade fragmenten är stora nog för att kunna
bestämmas mer exakt (se t.ex. Segerberg 1978:159ff;
Lekberg 2002:189ff ).
Knackstenar och bearbetade bergartsartefakter
Två knackstenar påträffades vid undersökningarna,
inom område B och C. Dessa är inte hårt utnyttjade
och inga tydliga bearbetningsplatser för litiska föremål har påträffats.
Med bearbetade bergarter menas här bergartsartefakter som har slipytor eller spår efter bearbetning
men där ingen funktion kunnat bestämmas. I många
fall kan det vara ofärdiga föremål där man under
tillverkningsprocessen blivit missnöjd med resultatet
och kastat den.
894 Skeke – gudar, människor och gjutare
Redskap med spår från infästning
I lagret under den centrala skärvstenshögen/graven
A83 påträffades två redskap med spår från insfästningar. Dels en stenhammare som vanligtvis kopplas
samman med malmbearbetning under bronsålder
och dels en udda skålad slipsten eller möjligen en
liten skålad malsten. Den senare kan endera använts
för att slipa mindre, finare objekt eller för att mala
små mängder av något finare material t.ex. kryddor
eller smink.
Hushåll och mat
Löpare och malstenar (underliggare) är en enhet
som används för att mala och krossa olika material. Främst kopplas de till malandet av säd till mjöl,
men även malandet och krossandet av nötter och
andra ätliga växter. Löpare, malstenar och mortlar
har påträffats på boplatser daterade från paleolitikum
och har använts fram till våra dagar. Deras form,
storlek, mekanik och symbolik har skiftat över tid
beroende på vad och i vilken omfattning man har
behövt mala olika födoämnen (Lidström och Holmberg 2004:209ff ).
Vid Skeke påträffades 92 löpare, 14 malstenar och
en mortelstöt. De vanligaste materialen för löparna
och malstenarna är granit och gnejs. Löparna består
främst av tärningsformade löpare/facetterade löpare
med ett flertal utnyttjade ytor, men även några limpformade löpare. Knackspår kan ses på 34 av löparna
vilket visar att de använts för att krossa/knacka/
hamra utöver malning.
Vid Ryssgärdetundersökningarna gjorde undertecknad en mindre sammanställning av resultaten
från några av de större tidigare undersökningar av
bronsåldersboplatser främst lokaliserade till Mälardalsregionen. Jämför man materialet här med det som
påträffades på Ryssgärdet, Apalle och Vrå kan man
se att stora likheter finns (Holm 2002; Lindholm
2003). På alla platser kan man se hur löparna varit
ett multifunktionellt redskap via de krosskador som
många av dem har. Storleksmässigt kan man se hur
majoriteten ligger mellan 600-700 gram, vid Skeke är
snittvikten 697 gram. Här kommer de morfologiska
och tekniska aspekterna inte tas längre utan för en
längre genomgång se Lindberg 2008b.
Vad som kan ses vid Skeke är hur löparna i stor
omfattning har deponerats i skärvstenshögar och gravar. Vad som också är värt att notera är att de deponeras i olika skick, en del är i brukbart skick, andra är
sönderslagna och vissa har bränts/hettats upp så de
spräckts. Så varför deponeras och förstörs i många fall
ett så vardagligt föremål i en rituell kontext? Dessa
frågeställningar behandlas närmare i kapitel 5.9 där
fokus ligger på löparnas primära och sekundära bruk
och hur de har deponerats.
Sammantaget påträffades 14 malstenar/underliggare vid undersökningarna i Skeke. Detta får ses som
ovanligt många, på tidigare grävningar av boplatser
påträffas ofta endast ett fåtal (Lindberg 2008b:236).
Vad som är värt att notera här är att både vid Skeke
och Björkgärdet påträffades relativt många av malstenarna i skärvstenshögar och gravar där de använts
i konstruktionen. Vid undersökningarna i Ryssgärdet
resonerar jag kring bristen på malstenar och funderar på om detta har med att de deponeras utanför
boplatsen eller om de är tillverkade av ett förgängligt
material t.ex. trä. Då Ryssgärdet främst bestod av ett
boplatsområde och få skärvstenshögar och gravar tillhörande bronsåldern medan Skeke och Björkgärdets
bronsåldersfas främst består av skärvstenshögar och
gravar, representerar de två olika delar av bronsålderskomplexet. Vad som också kan vara en möjlig faktor
är att deponeringen av dem förändrats över tid då
Ryssgärdet är från senneolitikum äldre bronsålder
medan Björkgärdet och Skeke är från yngre bronsålder – äldre järnålder.
Utöver löpare och underliggare påträffades även
en mortelstöt i skärvstenshögen A82. Mortelstöten
var cirka 12 centimeter lång och hade en diameter
på 5 centimeter.
tade och 20 avslag/splitter. Med bearbetad kvarts här
menas att kvartsen sönderdelats, men ingen tydlig
metod kan urskiljas och/eller ingen av de normala
föremålstyperna kan identifieras. Både plattformsmetod och bibolär metod har använts för att bearbeta
kvartsen.
Kvartsen har troligen använts opportunt när man
snabbt behövt en skärande egg. Inga organiserade
slagplatser kan ses och de förekommer som singulariteter på ytan.
Flinta
Totalt påträffades 15 flintor med en sammanlagd
vikt av 32,9 gram. Flintorna fördelade sig på tre olika
föremålstyper. Detta får ses som en relativt sparsam mängd med tanke på typen av boplats och hur
omfattande den är. Flinta förekommer inte naturligt
i Mellansverige utan är införd främst från Sydskandinavien. Vid E4-projektet kunde man se att flinta
är relativt vanlig under främst senneolitikum och
första delen av bronsåldern får att sedan sakta minska
i betydelse. Detta kan kopplas till att flintdolkar och
olika typer av bifaciala redskap och avslag status
minskar och ersätts av nya material och föremål.
De olika föremålstyperna som påträffades var 13
fragment av avslag, 1 kärna och 1 skrapa/kniv. Inga
bearbetningsplatser för flinta kan noteras i materialet
från Skeke.
Kvarts och kvartsit
Sammanlagt framkom 32 fynd av kvarts med en vikt
av 603 gram. Fynden utgörs av 6 kärnor, 6 bearbe-
Bilagor 895
