Värdefulla sandmiljöer
Uppland är ett landskap som är format
av istiderna. Tack vare nedisningarna
finns här gott om rullstensåsar med
sandrika miljöer. Öppna solbelysta
grus- och sandmarker är en miljö som
många hotade arter behöver, men som
det råder brist på i dagens landskap.
Antalet lämpliga sandmiljöer minskar
på grund av minskat bete och täkter
som läggs ner.
Backsvala
bohål
Tjärblomster
Exempel på växter som är beroende
av öppna sandmiljöer är skogsklöver,
tjärblomster, käringtand, backglim och
kattfot. Många små fjärilar är knutna
till dem eftersom deras larver lever på
växten. Ett exempel är klöversobermalen vars larver lever på skogsklöver.
Den upptäcktes som ny för Sverige
år 1990, i ett gammalt grustag i Film.
Trots att arten hittades så sent tyder
mycket på att den har funnits i Sverige
väldigt länge.
Den solvarma sanden med rothak och
sällsynta växter lockar till sig många
olika bin, skalbaggar och steklar. Sälg
och videbuskar ger pollen åt bina tidigt på våren och död ved åt insekterna. Bibaggen är ett exempel på en
sällsynt skalbagge som trivs här. Bibaggen upptäcktes i Sverige på 1700-talet
Sälgbrokmal
Backglim
Stor
sandstekel
Stor
getväppling
Skogsklöver
Vårsidenbi
Bibagge
Klöversobermal
Fårsvingel
Gråfibbla
Knytling
av en av Linnés lärjungar. Idag finns
den på ett 40-tal platser i länet.
Den rika tillgången på insekter lockar i
sin tur till sig fåglar som nattskärra, trädlärka, backsvala och ortolansparv. Backsvalan behöver dessutom branta sandväggar där den kan gräva sina bohålor.
En hotad miljö
Det största hotet mot dessa arter är
igenväxning av deras sista tillflyktsorter. Täkter och skjutfält växer igen när
verksamheten upphör. Eftersom det
knappt bildas några nya lokaler längre är det viktigt att ta väl hand om de
gamla lokalerna. Länsstyrelsen arbetar
för att skydda de hotade torrmarksarterna. Som en del av det arbetet
har några av länets nedlagda täkter
fått skötselplaner.
Jonas Lundin Naturinformation, 2007
Idag är det i många fall människoskapade sandmiljöer som grustäkter, vägslänter och skjutfält som är de sandkrävande arternas sista tillflyktsort.
Dessa till synes karga platser är en
värdefull naturtyp med en mängd sällsynta småkryp och örter. Skyddar man
en lokal för en art skyddar man därför
samtidigt ett helt ekosystem.
