BLUES OCH JAZZ, afroamerikansk musik.
Grund till mycket av det vi lyssnar till idag.
Den afroamerikanska historien har en grym start: slaveri. När trafiken med afrikaner
över Atlanten upphörde vid 1800talets början hade mer än en halv miljon afrikaner
transporterats till Amerika för att användas som slavar. De som kom till USA blev
förbjudna att använda sina egna musikaliska uttryck. Det var musikuttryck från
VästAfrika och Kongo med mycket rytmer, fråga-svar-körer och andra skalor
(tonförråd) än de europeiska.
Afroamerikanerna kom efter några generationer att ta till sig den musikkultur som
härskade i USA, den som européerna hade haft med sig. I den ingick religiös
körsång, berättande texter, ackordinstrument och blåsinstrument och dur/mollskalor.
Ur det här kulturmötet kom två eget afroamerikanska musikstilar att födas: Blues och
Jazz.
BLUES
Afrikanska musikuttryck fanns i worksongs, som sjöngs under arbetet och i de svarta
kyrkorna som spirituals, religiösa sånger, och gospel, körsång med glädjebudskap
och mycket sväng.
När inbördeskriget i USA tog slut med att nordstaterna vann 1865 förbjöds slaveri i
alla delstater. Men många delstater, speciellt i södern hade mycket rasistiska lagar i
100 år till. Levnadsvillkoren var hårda för afroamerikanerna. Att känna sig Blue –
sorgsen är vanligt. Det kom till uttryck i Blues som ofta var en klagosång, en ventil för
sorgsna och upprörda känslor. Också en ”gatsmart” musik som bäst förstods av de
berörda.
Delta blues, var det första samlingsnamnet för den här musikstilen. Den kom från
södern, Missisippis delta, och framförs ofta av en ensam sångare med gitarrkomp.
Munspel är också en del av ljudbilden. Det är oklart när stilen startar men den lever
kvar in på 1900-talet och finns inspelad av Robert Johnson. Inspelningarna med
honom gjordes på 1930-talet ungefär 10 år efter att man uppfunnit
inspelningstekniken.
Robert Johnson var en tidig bluesstjärna. Hans
inspelningar är nu nästan 80 år gamla och ändå finns mycket som vi känner igen i
dem, t. ex. hur han använder riff i sitt gitarrkomp och sjunger med en lite rå, rockig
röst. R J blev bara 27 år och många myter uppstod om hans korta liv. Hade han sålt
sin själ till djävulen (i ett vägkors, crossroads) för att bli en skicklig gitarrist? Dog han
av förgiftad whiskey? Vi vet att han spelade in 29 låtar och att texterna handlade om
sorglig kärlek och att festa.
Blues blir underhållning
Musik: skivor, radiokanaler och film, med Blues blir poplärt på 20- och 30-talen och
kvinnliga bluessångerskor gör succé. En av de största var Bessie Smith vars röst
var så stark att den kunde höras 10 kvarter bort sa ryktet. Hon gjorde många
inspelningar och turnerade ofta. Hon var solosångerska och kompades av en pianist
eller ett litet band. Hennes texter är självmedvetna och inte sällan ”dirty” dvs. med
sexanspelningar om man förstår språket eller kod-orden. Hon dör i en bilolycka 1937,
43 år gammal.
Många afroamerikaner flyttar norrut för att få bättre jobb och liv än i den rasistiska
södern, i Chicago finns mycket industrier som behöver arbetare. Blues flyttar med
och förändras. Kompet växer med en rytmsektion (trummor och bas) och gitarren
behöver förstärkas, Rythm an´ Blues är född. R an´ B som det förkortas har stått för
många olika saker, från början Blues med trum- och bas-komp, senare ett
samlingsnamn för all svart musik (R an´ B-listor) och idag en musikstil med soulsång.
På 50talet ”skolar” en del bluesartister om sig till Rockartister, nästan hela den tidiga
Rocken är byggd på blues. På 60 och 70-talen får bluesen en ny ung publik, många
ungdomar och musiker i Europa upptäcker Blues. De äldre artister som upplever
detta är t.ex. John Lee Hooker och B B King.
Jimi Hendrix, elgitarrens geni, spelar också mycket blues i sin korta karriär.
Bluesteknik
Blues har en mycket tydlig grundform, den går alltid i 4-takt och ett chorus (vers) är
alltid 12 takter långt. Under de första fyra takterna spelas samma ackord (ackord I), i
takt 5-6 är det ackordbyte (ackord IV) så i takt 7-8 tillbaka till det första ackordet. I
takt 9-10 ackordbyte igen (ackord V och IV) i takt 11-12 tillbaka till det första
ackordet.
Till detta förutsägbara komp prat-sjunger man en text som har tre rader, den första
öppnar med en beskrivning av var/när man är och vad som har hänt. Rad 2 är en
upprepning av rad 1. I rad 3 får man ofta en förklaring eller en vändning med ett
slutord som rimmar till första radens slutord. Så med ett rim kan man göra en hel
vers!
Trots att komp och text följer så fasta mönster innehåller blues mycket improvisation!
Man använder bluesskalan (ett tonförråd som kommit till ur krocken mellan dur-,
moll- och 5-tons-skalorna) improviserar med gitarr, munspel eller rösten!
Hela den tidiga rockmusiken (50-talet) bygger på bluesens former i text och komp
men man spelar i dubbelt så snabbt tempo för att passa tidens modedans: lindy
hop/bugg. Texterna får glada nonsensbudskap istället för tungt bluesiga.
SPELLISTA till Blues: Robert Johnson: Me and the devil blues 2. Bessie Smith:
Downhearted blues 3. Jimi Hendrix: Red House
JAZZ
Jazzen har ju samma afroamerikanska grundhistoria som blues men för jazzen så
var det ett arv ur den vita kulturen som blev avgörande: blåsorkestrar!
Efter inbördeskrigets slut 1865 så startas många blåsorkestrar, mest från
militärmusik som ju oftast spelas av blåsorkestrar men även småstäder, kyrkor och
skolor vill ha sina egna ”marching bands”. (så är det än idag i USA, nästan varje
skola har en egen blåsorkester!)
Detta blev avgörande för Jazzen vars signaturinstrument är blåsinstrumenten.
Speciellt saxofoner i olika storlekar och trumpet och trombon.
New Orleans 1900-1914
Som jag skrev i bluesens historia var hela den amerikanska södern mycket rasistiskt
men det fanns ett undantag: New Orleans. N O är en stor kuststad med historia som
hamnstad och flottbas. Där bodde människor från flera kulturer och staden var mer
mixad än rasistisk redan från 1800-talet. Där fanns ett stort kvarter, Storyville med
barer och bordeller som ville ha underhållning. Här kunde svarta musiker finna jobb.
Ragtime, ett snabbt och tekniskt advancerat sätt att spela piano utvecklades där bl.
a. av Scott Joplin och små band med blåsinstrument och komp blev populära.
Sättningen för ett typiskt N O-band kan vara: trumpet, klarinett, trombon och komp:
trummor, ackordinstrument, ofta banjo, och bas, från början bastuba. Ibland har de
sång med. Det typiska för de här banden är att alla blåsarna improviserar samtidigt
som de spelar melodin. Tänk er att de smyckar ut melodin som en sångare idag
lägger in ”wailing” för att göra sitt uttryck mer personligt. När myndigheterna stänger
nöjeskvarteret Storyville 1914 blir jazzen först ”hemlös”.
Buddy Bolden (nr två från vänster) spelade trumpet och kornett och ledde ett av de
första jazzbanden vid sekelskiftet 18-1900. Han lär ha spelat fantasiskt bra men blev
aldrig inspelad. Tyvärr insjuknade han in i en mentalsjukdom redan 1907 och levde
sedan på mentalsjukhus.
Louis Armstrong, trumpetare och sångare fick en desto längre karriär. Han var
jazzstjärna ända ifrån 1910-talet då han spelade i N O-band, genom hela Jazzåldern:
20-30-talen och gav konserter ända in på 1960-talet. Sången tog mer och mer över
från trumpetspelet. Han speciella röst ger upphov till sångstilen growl. Louis
Armstrong står mitt på bilden med sin trumpet.
Jazzåldern 1920 och 30-talen
Det börjar bli poplärt att dansa till jazz på fler ställen i USA. Jazz börjar spelas på
poplära klubbar i Chicago och New York. Musiken ska ha ett ganska snabbt tempo
och ska kännas “glad”, stilen kom att kalls Swing.
Jazzbanden växer till storband med fler blåsare, ofta 12 stycken: 4 saxofoner, 4
tromboner och 4 trumpeter, till det har bandet ett komp med trummor, bas, piano och
gitarr. Gitarren hörs dåligt i de stora banden, mer om det senare. Bandledaren blir en
viktig person, han (oftast en han) skriver stämmer för alla blåsinstrumenten. I New
Orleansjazzen var det inte så viktigt att kunna spela efter noter men nu Måste alla
musiker kunna spela efter noter. Mikrofoner och högtalare som gör att en
sångare/sångerska hörs bra trots att banden är så stora. En berömd storbandsledare
hette Duke Ellington, hans band spelade ofta på tidens coolaste klubb, Cotton club i
New York. Duke i mitten vid pianot.
Vita jazzmusiker kommer fram och i jazzbanden spelar inte sällan vita och svarta
musiker tillsammans. Den vite klarinettisten Benny Goodman är mycket poplär. Men
samhället utanför är fortfarande uppdelat, om ett band åker på turné i sydstaterna får
de svarta musikerna bo på sämre hotell och kan inte äta på samma restauranger
som de vita musikerna.
Under den här tiden grundläggs USAs stora underhållningsindustri. Filmer
produceras i Hollywood och musikaler i New York, skivor spelas in och radion får
många kanaler. Jazz kom att influera all underhållningsindustri. Man använde
storband i musikfilmer och man skrev “jazziga” låtar till musikaler men de svarta
musikerna tjänade bara pengar på spelningar och skivor. Upphovsrättslagar var
dåligt utvecklade.
Nu spelas jazzen med ganska tydliga former: melodi i 16 takter, stick i 4 eller 8
takter, melodin tillbaka i 8 takter. Sedan gör ofta en musiker ett solo dvs. kompet
spelar samma komp som till melodin, medans solomusikern improviserar till kompet.
Så kan en annan musiker sola innan man avslutar med melodin igen. Sångare eller
ofta sångerskor, kan också sola, ordlös sång till komp, scatsång, blir det då.
Sångerskorna från den tiden blev mycket poplära för sina personliga uttryck, en av
dem hette Billie Holiday. Det är hon som sjunger här.
1940-talet, Världskrig och Bop
Jazz hade spridits till Europa efter det att man börjat spela in skivor (1920-talet) och
exportera dem, men då amerikanska soldater kommer till Europa i andra
världskrigets slutskede tar de också med sig sin dansmusik, storbanden har aldrig
varit mer poplära! Den vite bandledaren Glenn Miller blev verkligen världsberömd
med sitt storband.
Efter krigets slut växer det fram en ny jazzstil i New York: Bop. Skickliga jazzmusiker
utvecklar solospelet, ofta på små jazzklubbar i Harlem, så att jazzen blir något man
lyssnar till, inte bara dansar till. Ordet Bop härmar ljudet av en solande blåsare:
beebop bopabop… Charlie Parker spelar altsax som inget man hört förut och i hans
band börjar en ung trumpetare sin karriär: Miles Davies. Han kom att ändra jazzens
uttryck flera gånger om.
Charlie och Miles
1950-talet Cool jazz och Rock an’ Roll
Jazz står för många lyssnare som en musikstil som vill odla ett personligt uttryck.
Under 50-talet tog det uttryck i Cool jazz. Små grupper som gav stor plats åt varje
medlem. Och de spelade inte dansmusik utan lite mer exklusiv lyssnarmusik. Här var
det Miles Davies som ledde utvecklingen.
Gitarren hade haft svårt att höras i storbanden. Att ställa upp en mick framför den
löste inte problemet, den tog in för mycket “kringljud”. Men vid början av 50-talet
hade man löst problemet och satt små elektromagnetiska mikrofoner under
strängarna: elgitarren var född! Det var främst Bluesmusikerna som börjar spela
elgitarr. Ett riktigt stort genombrott får stilen när den döps till Rock an’ Roll och vita
ungdomar börjar lyssna och dansa till Rock. Chuck Berry hade spelat blues innan
han gick över till den snabba och pigga Rocken!
1960 och frammåt: Free jazz och många blandstilar: Fusion, Funk
Rock och pop blir den musik som ungdomar lyssnar till och som säljer mest.
Under 1960-talet så utvecklas Free jazz där improvisation spränger gränser för
melodi och komp. En del lyssnare tycker att det låter kaotiskt, medan andra
uppskattar hur musikerna kan kommunicera fritt med varandra genom musiken.
Denna musikstil gör sig bäst live och kan vara mycket svår att lyssna av på skivor.
Under 1970 talen och senare möts jazz och rock/popmusiker i Fusion och Funk.
Blandstilar som ger plats åt improvisation men som ofta har mycket rytmiska komp.
Miles Davies är med och startar den här utvecklingen också. Men det finns också
fusiongrupper som t. ex. Weather report. De här musikstilarna är bland de mest
samplade av de producenter som bygger beats åt rap och hiphop.
Miles Davies spelar Fusion.
Jazz idag
Jazz spelas i många olika former idag. En del grupper älskar den äldre New Orleansjazzen, ibland kallad Dixielandjazz, och spelar det på klubbar i Stockholm.
Storband finns det också flera stycken i Sverige. Både de som spelar i gammal
Swingstil, t.ex. Gunhild Carlings storband och de som försöker förnya
storbandsmusiken.
Svenska jazzmusiker har ibland uppnått världsrykte, Jan Johansson var en sådan
pianist som tyvärr dog ung. Monica Zetterlund var en våra största jazzsångerskor.
EST, Esbjörn Svensson trio, Magnus Lindgren (saxofon) och Rigmor Gustavsson
(sång) har större jazzkarriärer utomlands än vi i Sverige har förstått.
Många yngre musiker dras till jazz, kanske för att den tillåter ett stort personligt
uttryck. Fasching heter Stockholms jazzklubb, där spelas jazz live nästan varje kväll i
veckan.
SPELLISTA JAZZ: 4.Louis Armstrong: When the saints go marching in; 5.Teddy
Wilsson ork.: What a little moonlight can do 6. Charlie Parker: Donna Lee 7. Weather
report: Black market
Instuderingsfrågor:
Blues: 1. Vad fanns före blues som musikuttryck från afroamerikanerna i USA?
2. Tidig blues, Deltablues, spelades det av en artist eller av grupper? (Låt 1)
3. Kan du beskriva hur en bluestext är uppbyggd? (Låt 1)
4. R n’ B kan det stå för flera olika saker? Nämn några.
5. Vilka samband kan du beskriva mellan Blues och Rock an’ Roll? Skillnader och
likheter.
Jazz: 1. I vilken stad brukar man säga att Jazzen föddes? 1. B. Ge några anledningar
till att det blev just där?
2. Vilka är Jazzens signaturinstrument? (Låt 4)
3. I låt 5 med Benny Goodman och Billie Holiday, är det han som är stjärnan. (De
spelar med Teddy Wilsons orkester.) Hur kan man höra det?
4. Vilken jazzmusiker har både spelat Bop och Cool jazz, och senare startat Fusion?
5. Lyssna till spellistans sista låt. (Weather report) Du hör säkert att den har ett bra
beat som man skulle kunna sno/sampla och rappa till. Men vad i låten skulle du då
behöva ta bort? Vad är det som låter gammalt eller fel för 2000-talet?
