GEOLOGINEN TUTKIMUSLAITOS
OPAS 2 A
STENKUNSKAP
FOR MALMLETAREN
av
V.
PAAKKONEN och E. LINDBERG
Diamanter
GEOLOGISKA FORSKNINGSANSTALTEN
OTNAS 1969
INNEHALL
Berggrunden och jordarterna ................................. 5
Mineralen
6
Form .................................................. 9
Färg
11
Hårdhet
12
Magnetism .............................................. 13
ElekuiUtetsledningsfdrmåga ............................... 13
Smak .................................................. 13
Lukt ................................................... 14
Specifik vikt ............................................ 14
Andra fysikalkka och kerniska egenskaper
15
Undersökningsschema ........................................ 15
Bergarterna
23
Malmema .................................................. 25
Maimietning ............................................ 26
Bestämnhgsdema for metaUgiänsande minerai ................ 31
32
B e s ~ g s s c h e m aför mineral utan metallgtans
..................................................
..................................................
................................................
..................
................................................
................
BERGGRUNDEN OCH JORDARTERNA
Bild 1. Berggnmden och de vaniigaste jordatterna i Finland.
1 berg, 2 morän, 3 sand och grus (åsmaterial), 4 sand, 5 Jera,
6 dy, 7 torv.
Geologin behandlar jordskorpans besthdsdelar och stniktur. Jordskorpan består av en fast b e r g g r u n d, som i
Finland oftast är övertackt av olika j o r d a r t e r. Berggrunden är uppbyggd av b e r g a r t e r. Dessa består av
ett eller flera m i n e r al. Jordarterna är antingen minerogena, d.v.s. består av ur berggrunden lossnade och söndersmulade bergarter (block, sten, sand, mo, lera) eller
organogena (växt- eller djurlamningar såsom torv, m d , dy
O.S.V.
).
MINERALEN
Bill
ristaller.
1 korthet kan ett mineral definieras som en livlos, fast
naturprodukt med en bestämd kemisk sammansattning och
bestamd struktur. Det ar grundämnespartiklarna eller a t om e r n a, bundna till varandra i regelbundna mönster, g i tt e r, som bygger upp mineralen. Varje gitter innehåller bara
vissa slags atomer och dessa sitter i bestamda Iägen. Ett oftast
for ögat synligt mineralkorn med mer eller mindre regelbundna begransningsytor kallas en k r i s t a 11. Får mineralet växa utan att stöta på motstånd blir begränsningsytorna
beroende enbart av gittrets mönster och sålunda alltigenom
regelbundna. 1 naturen ar dock bildningsbetingelserna sallan
så gynnsamrna att perfekta kristder uppkommer. Ett minerals kemiska sammansattning kan uttryckas i en kemisk formel. De kemiska beteckningarna för de vanligaste grundamnena ar följande:
Bild 3. Guldnugget från Ivalo
(naturlig storlek).
Al aluminium
As
Au
B
Be
C
Ca
C1
Co
Cr
arsenik
guld
bor
beryilium
kol
kalcium
klor
kobolt
krom
Cu koppar
F fluor
Fe jarn
H vate
K kalium
Mg magnesium
Mn mangan
Mo molybden
Na natrium
Nb niobium
Ni
0
P
Pb
S
Sb
Si
Ta
W
Zn
nickel
syre
fosfor
bly
svavel
antimon
silicium
tantal
wolfram
zink
Mineralen kan indelas enligt sin kemiska sammansattning
på foljande satt:
1. G r u n d a m n e n : mineralet består av ett enda
kemiskt grundarnne. T. ex. guld Au och grafit C.
II. S u 1f i d e r : föreningar av svavel och någon metall.
T. ex. blyglans PbS och svavelkis FeS2.
Bild 4. B e r y L m d .
111. 0 x i d e r : f8r-ar
av syre och dgot annat grundimie. T. ex. kvarts SiOI och magaetit FBOI.
IV. K a r b o n a t er: kolsyrans salter eller foreningar av
en metalloxid och koldioxid. T. ex. kalkspat CaO+
Co2=CaC03.
V. H a 1 o g e n i d e r : halogenvätesyrans salter. T. ex.
krgsalt NaCI och fluorit C&.
VI. S u 1f a t e t : svavelsyrans dter eller f o w av
en metalloxid och svaveltnoxid. T. ex. gips C&4
(innehaer dessutom kristdvatten 2 S O ) .
Bild 5. Oktaedrisk fluoritkristaii.
DUU
6. Den kubiska spjälkningen
hos blyglans.
VII. F o s f a t e r : fosforsyrans salter. T. ex. apatit
Ca4(P04)3Ca (F,Cl,OH).
VIII. S i 1i k a t e r : siliciumsyrornas salter. T. ex. olivin
(Mg,Fe )zSi04 och kalifältspat KAlSi308.
Ett mineral ar visserligen karakteriserat genom sin kemiska
sammansattning, men för att bestämma vilka grundämnen
det är fråga om och deras mängdförhållanden behövs kemisk
analys. Många mineral har dock egenskaper som gör att
mm relativt Iatt känner igen dem.
En del mineral k m igenkännas eiler åtrninstone grupperas
pa basen av den yttre form de erhåiiit vid sin uppkomst
elier då de avskilts genom krossning av en Sten. 1 det förstnämnda fallet kan ett mineral förekomma i en för det specifik kristallform, som ar ett resultat av mineralets atomanord-
ning elier kristallina struktur. Ganska sällan upptrader dock
mineralen i sina kristallformer, däremot ofta i fir dem
typiska klyvformer.
Da ett rnineral krossas uppstår ofta plana ytor firorsakade
av svaghetszoner mellan atomerna, de s. k. s p j a 1k n i 11 g sr i k r n i n g a r n a eller g e n o m g å n g a r n a . Spjalkytorna
och storleken på vinklarna mellan spjälkytorna är synnerligen
karakteristiska for olika mineral eller åtrninstone f i r olika
mineralgrupper. Saknas spjalkningsrikmingar uppstår vid
krossning ett buckligt eller mussligt b r o t t, vilket också
kan vara ett gott hännetecken för ett mineral.
Andra formegenskaper hos mineralen ar fibrighet, stanglighet, fjallighet, rundkornighet, o. s. v.
Firgen ar ibland synnerligen kännetecknande for ett mineral. Den kan dock vara mycket varierande, ty fororeningar
av mycket finfördelade spåramnen är vanliga hos en del
mineral.
Ett något pålitligare kännetecken än fargen ar det s. k.
s t r e c k e t, som erhålles då man gnider mineralet mot
oglaserat porslin. Men tyvarr åstadkommer inte alla rnineral
streck och ofta ar strecket inte tillrackligt typiskt f i r att
vara ett tdEorlitligt kännetecken.
Mycket viktiga egenskaper ar ibland mineralens g e n o ms k i n l i g h e t och h a l ~ ~ e n o m s k i n l i g h e t .
Typisk for flere mineral ar deras gl a n s. Med hansyn
tili glansen kan mineralen indelas i två Stora grupper:
m e t a l l g l a n s a n d e mineral (lika metall) och m i n e r a l
u t a n m e t a l l g l a n s (lika vanlig Sten). De senare kan
vara t.ex. glas-, fett-, parl-, silkes-, beck- eller diamantglänsande.
Hårdhet
En av de viktigaste egenskaperna hos ett mineral ar
h å r d h e t e n. Harmed forstås den repningshårdhet, som
framtrader i graden av motståndsförmåga, då man i tur
och ordning forsöker repa ett mineralstyckes kant mot ett
annats yta. Det mineral som åstadkommer en rispa pa det
andra ar det hårdare. Med nageln eller en knivspets kan
man ofta bestamma ett minerals hårdhet enligt foljande jämforelsetabell, baserad på kända minerals hårdhet.
Hårdhet
talk
gips
kalkspat
fluorit
apatit
faltspat
kvarts
topas
nageln repar med litthet
repas av nageln
knivspetsen repar med latthet
knivspetsen repar svagt
v>
97
>>
knivspetsen repar inte, men mineralet repar glas svagt
knivspetsen repar inte, men mineralet repar glas och filtspat
repar kvarts
Mineral
korund
diamant
Hårdhet
repar kvarts med latthet och topas
svagt
en kristallkant skar glas
Det ar skal att uppöva sin skicklighet i att bestamma
hårdheten, ty en riktig bedomning kan vara av avgörande
betydelse vid mineralbestamningen.
Ett mineral ar s e g t om det utan att brytas sönder tål
kraftiga stötar. Darför kan en del rnineral s m i d a s. Guld
kan t. ex. hamras ut till mycket tunna blad. Om spjäikplattor av något mineral obrutna kan böjas och kvarblir i
bijd form, ar mineralet segt, men oelastiskt. Atervander de
obrutna till utgångsformen, ar mineralet e 1 a s t i s k t. Ett
mineral, som med Iitthet sördersmulas vid slag eller då det
faller mot ett hårt underlag ar s p r ö t t.
Magnetism
Starkt magnetisk är endast ett jarnmineral, magnetit.
Magnetkis ar trots sitt namn endast ibland magnetisk. Små
flis av en del andra mineral kan aven fastna på en magnet
om de innehåiier små inneslutningar av det ena eller det
andra av ovannämnda magnetiska mineral.
Elekuicitetsledningsförmåga
Många metallglänsande mineral leder elektricitet, men
denna egenskap ar till liten nytta vid deras identifiering.
Däremot baserar sig den elektromagnetiska malmletningen på
mineralens el-ledningsformåga.
Smak
Endast lattlosliga saltrnineral har smak.
Aw w a e d m d s e d t a tspaeff i k a v i k t rrEoulle
Msg e;n
*
&r spw.
vikt och tunga vätskor. En något inexakt spec. vikt kan
erhållas genom att dividera ett styckes vikt i luft med skillnaden mellan vikten i luft och vikten i vatten.
Andra fysikaliska och kemiska egenskaper
En matning av r a d i o a k t i v i t e t e n d. v. s. strålningsformågan kan också ibland komma i fråga vid mineralidentifieringen, likaså en undersökning av mineralens fluotescens. En del mineral f 1u o r e s c e r a r, borjar självlysa,
då de belyses med ultraviolettlampa i mörker.
Då det galler att bestamma vattenlosliga salter och syraIosliga karbonat har man stor hjälp av att undersöka 1ö s1i g h e t e n. Kalkspat loser sig skummande i syror.
1 svåra fall ar de ovannamnda egenskaperna inte tillrackliga for att identifiera ett mineral. Mari kan dessutom bli
tvungen att bestamma den k e m i s k a s a m m a n s a t tn i n g e n och o p t i s k a k o n s t a n t e r , göra undersökningar med ljus- och röntgenspektra o. s. v. Till allt detta
behovs en apparatur, som endast yrkesmannen har till sitt
forfogande.
Med tilIhjälp av nedanstående mineralbestamningsschema
kan dock de vanligaste mineralen identifieras fullt tillfredsställande.
(siffrorna inom parentes anger hårdheten)
1. Mineral med metallglans (lika metall)
A. Gula ( mässingslika )
1 ) Knivspetsen repar tydligt ( 3 ) , segt ( smidbart ) ,
G u l d Au. Sp.v. 19.3 (gediget) (Bild 3 )
2 ) Knivspetsen smular med latthet ( sprött ) , massingsp l t eller svagt kopparrött, tunna Myvfjäll
K a t t g u l d eller brand b i o t i t
3 ) Knivspetsen repar svagt ( 4 ) , gröngul färg, grönskiftande svart streck, mussligt brott
K o p p a r k i s CuFeSz ( kopparrnalmmineral)
Sp.v. 4.2
4 ) Knivspetsen repar inte (6.5), mässingsgult, svart
streck, ofta kubformade korn
S v a v e 1k i s FeS2 ( svavelmalmmineral) Sp.v. 5
.
.
B. Ljust brunrödskiftande (bronsfärgade)
1) Knivspetsen repar ( 3), ckt friska brottet kopparrött, segt, smidbart
K o p p a r Cu. Sp.v. 8.5-8.9
2 ) Knivspetsen söndersmular med lätthet, tunna klyv-
fja
K a t t g u l d d.vs. bränd eller vittrad b i o t i t
3) Knivspetsen repar svagt ( 4 ) , det friska brottet
silvergrått, strecket svartgrått, ibland magnetiskt
M a g n e t k i s FeS. Sp.v. 4.5
4) Knivspetsen repar inte (5.5), rödskiftande vita
kristaller
K o b o 1t g 1a n s CoAsS (koboltmalmmineral).
Sp.v. 6
C. Grå eller svarta
1) NageIn repar med Iatthet ( 1)
a ) Streck blyertsgratt, starkt fliickande spröda
£ja
G r a f i t C. Sp.v. 2.2
b) Streck och färg blågrå, tydligt blhskiftande
jämförda med blyerts, svagt fkickande, böjliga
spjdkskivor
M o 1y b d e n g 1a n s MoSz (molybdenmalmmineral). Sp.v. 4.7
2) Knivspetsen repar
a) Streck svart
a) Färg blygrå, smulas och klyves ofta i kubformade stycken (2.5)
B 1y g 1a n s PbS (blymalmrnineral). Sp.v.
7.5 (Bild 6 )
9 ) Färg blygrå, vanIigen solfjaderlikt sthgligt
(2
b)
C)
d)
e)
f)
A n t i m o n g l a n s ShS3. Sp.v. 4.6 (Bild
11
Y ) Färg ljusgrå, silverghsande, knivspetsen
repar svagt (5.5) , sprött, stark lokdoft
vid söndersmulning
A r s e n i k k i s FeAsS. Sp.v. 6
A ) Färg svart eller mörkgrå, mussligt brott
eller kantiga kristallytor, knivspetsen repar
mycket svagt ( 6 ) , magnetiskt
M a g n e t i t Fe304. Sp.v. 5 (järnmalmminerai )
Streck rödbrunt (torkat blod). Färg mörkt
blågrå eller röd, knivspetsen repar svagt ( 6 ) ,
skivformat eller f j w t
H e m a t i t eller jarnglans FezO3. Sp.v. 5.2
( jarnmalmrnineral )
Streck brunt, men alltid en aning ljusare än
mineralet, starkt glittrande, jämna spjalkytor
(4)
Z i n k b l a n d e ZnS. Sp.v. 4
Streck mörkbrunt, men färgen svart. Mineralet
liknar tili sina egenskaper hematit (5-6 )
1 1m e n i t FeTi03 ( titanjärnmalrn). Sp.v.
4.5-5.0
Streck mörkbrunt, färg brunsvart, halvmetallisk
fettglans. Två spjälkningsriktningar vinkelfatt
mot varandra ( 5 ) . Mllieralet påminner om
hematit
W o 1f r a m i t ( Fe.Mn )wo4 ( wolframmalmrninerai) . Sp.v. 7.1-7.5
Streck svartbrunt, becklik metallglans ( 6 )
K o 1u m b i t ( Fe,Mn )NhO6 ( niobiummalmmineral) . Sp.v. 5-6.4
g) Streck brunt, fargen mörkgrå, matt stålglans,
liknar till det yttre magnetit (5.5)
K r o m i t FeCrz04. Sp.v. 4.8
h ) Streck och farg svartgrå, ran mjukt (2.5)
K o p p a r g 1a n s CwS. Sp.v. 5.7
i ) Streck ljusgrått (se mineral utan metallglans)
D. Tennvitt, knivspetsen smular med latthet ( 3.5 ) ,
sprött, streck blygrått
A n t i m o n Sb. Sp.v. 6.7
Ett förenklat schema över mineral med metallglans finns
på sidan 31.
II. Mineral utan metallglans
A. Nageln skär in (1-1.5) eller repar (1.5-2.5)
1) Fettglänsande böjliga fjäll eller en tvåliik massa
a ) Nageln repar med latthet, grått, ljusgrön- eller
brunskiftande (1)
T a 1k Mg3(0H)zSirO10
b ) Nageln repar svagt (2-2.5),
vanligen grönskiftande
K 1o r i t (Mg,Fe,A1)6(OH)sSiAi2010
2 ) Spröda oelastiska ofta genomskinliga eller svagt
halvgenomskinliga blad eller fibrer, glasglansande,
farglidst eller gulskiftande
G i p s CaS042HzO (Till gipsgjutning användes
bränt gipsmjöl). Sp.v. 2.32
3 ) Bojliga fibrer, nageln repar inte, men smular
sönder (2.5-5.5 )
A s b e s t (eldfast stenfiber)
4) Mycket tunna elastiska spjälkskivor, nageln smular
sönder svagt eller inte alls (2.5-3 )
a ) Svart eller mörkbrunt, glasglänsande
B i o t i t eller svart glimmer K(Mg,Fe,Al)a
(OH)z(Si,Al)4010
b ) Ljust, genomskinligt i tunna blad, stark glans
M u s k o v i t eller ljus glimmer KAI2 ( OH )2
SiAl010
5) Rostlik slagg eller oregelbundna kiumpar, gult
streck
L i m o n i t eller myrmalm 2FeCh3H20
B. Nageln repar inte, men knivspetsen skär in och repar
med Iatthet (3-5 )
1) Färgat streck
a) Glittrande tydliga spjälkytor
a ) Streck brungult eiler gult och d t i d n%got
ljusare än mineralet ( 4 )
Z i n k b l a n d e ZnS (zinkmalmmineral).
Sp.v. ca 4
P ) Streck grönskiftande (se II, C 2 )
b) Otydliga brott, rostbrun farg och gult streck
L i m o n i t sjo-, myr- och källmaim 2FezOJ
3H20 (Bild 18)
C ) Mycket tunna elastiska klyvskivor (se II A 4 )
2 ) Utan streck
a ) Snedvinkiiga släta spjälkytor, sprött, svagt halvgenomskinligt
a ) Knivspetsen repar bra (3)
K a 1k s p a t CaC03 (kalkstensmineral).
Sp.v. 2.7 (Bild 8 )
P ) Knivsteptsen repar svagare ( 3.5 )
D o 1o m i t CaMg(CO3)t (kalkstensmineral). Sp.v. 2.8
b ) Fibrigt eller stangligt, sprött, söndersmulas ofta
med latthet, knivspetsen repar svagt ( 5 )
W o 11a s t o n i t CaSi03. Sp.v. 2.9
c) Mussliga otydliga spjalkytor, fettglans, Ijusgrönskiftande, brun- eller rödskiftande, knivspetsen repar svagt (5)
A p a t i t Ca((PO4)3Ca(FyCl,OH). Sp.v. 3.2
d ) Bojliga fibrer, sönderdelas som ängsuli (3.5)
S e r p e n t i n a s b e s t Mgs(OH),jS4O,t
e ) Kubiska eller oktaedriska kristaller, genomskinligt eller halvgenomskinligt (4 )
F l u o r i t eller flusspat CaFz. Sp.v. 3.1
(Bild 5)
C. Knivspetsen repar svagt d e r inte alls (5.5-6)
1) Streck brunrött
H a m a t i t FeD3 ( jarnmalmrnineral ) . Sp.v. 5.2
2 ) Streck svagt, mörkgrönt eiler grått, skimrande
hornartad glans på plana spjälkytor
H o r n b 1ä n d e Al-taitig magnesiumferrokakiumamfibol
3) Utan streck
a ) Stängligt, ofta solfjaderlika knippen
S t r å l s t e n s a m f i b o l Mg,Fe,Ca-silikat
b ) Fibrigt
A m f i b o l a s b e s t (Bild 9)
C ) Kantiga, delvis rat-, delvis snedvinkliga jämna
spjälkstycken ( 6 )
F a l t s p a t g r u p p e n (som rena: råämnen
for porslin)
a) Under spjälkytan lyser Ijusa spolformiga
strimmor (pertitstrimmighet)
K a l i f a l t s p a t KAlSiOe (Bild 7)
P ) På spjälkytan snörrata parallella streck
( plagioklasstrimrnighet )
P 1a g i o k 1a s, en varierande blandning
av NaAlSi308 och CaALSizOs (Bild 12)
d ) Ofta pelarformiga matt glasglänsande klyvstycken, ljusgrå eller grönskiftande färg, hårdheten varierande för olikriktade spjälkytor
(5-6)
D i o p s i d ca(Mg,Fe)(SiO~)z
e ) Mattgröna smA korn eller pelarformiga kristailer (6-7)
E p i d o t OHCaz(Al,Fe)3(Si0.+)3.Sp.v. 3.23.5
Biid 12. Plagiokias med paraiieiia strimmor.
D. Knivspetsen repar inte, men mineralet gör ett tydligt
s p k i glas (7-8)
1) Mussliga oregelbundna brottstycken, glasglans, genomskinligt eller halvgenomskinligt, färglöst, vitt
elier färgat
K v a r t s SiOz (Vattenklara kristalier kallas bergkristall, violetta: ametyst, rökfargade: rökto as,
rosenröd: rosenkvarts, grAsvart, tät: fiinta, tandad: agat) (Bild 2 )
2 ) Bärlika röd- elier brunskiftande korn, fettglans,
ingen klar klyvbarhet utan oregelbundet brott och
ofta jarnna kristallytor
Gr an at
(Mg,Fe,Mn,Ca)3(Fe,Al,Cr )z(Si0413.
Sp.v. 3.7-4.3
(Bild 13)
3) Strimmiga, ofta stavformade kristaller med triangelformade tvärsnitt. Farg f i r det mesta svart, stenkolsglänsande
T u r m a l i n J&(Fe,Mg)ltAlioBsSi&
(Bild 101
4 ) Långa ofta 6-vinklade, prismatiska gulgrönskiftande
pelare, vanligen ojämnt brott eller en svag spjälk-
ningsriktning vinkelratt mot kristallytorna, glasglans, halvgenomskinligt, repar med Iatthet glas
(81
B é r y 11 ( Be~Alz) ( Si03)b )berylliurnmalmnïineral). Klargrön: smaragd, blå: aquamarin. Sp.v. 2.7
( Bild 4 )
5 ) Korta pelarlika kristaller, en god spjälkningsriktning, svagt fargat, genomskinligt eller halvgenomskinligt, tungt
T o p a s ALFZSi04. Sp.v. 3.5
Bild 13. ~ranatkristker.
6 ) Tunnlika sexkantiga kristaller eller brottstycken,
fargen brunaktig eller mörkra ( 9 )
K o r u n d ALOJ. Sp.v. 4. Adelstenar: riki rubin,
bl8 safir
E. Skär med Iatthet glas (10), sprött, ljusgrht, brunt
d e r firglost
D i a m a n t C. Sp.v. 3.5 (Parmbilden)
Ett firenklat schema över mineral utan metallglans finns
på sidan 32.
Obs. 1 ovanstående schema forekommer endast de vanligaste malm- och bergartsmineralen. Fir att bestämma säilsyntare mineral erfordras noggrannare direktiv.
BERGARTERNA
Bergarterna indelas enligt uppkomstsatt och namngives på
basen av sina mineralsammansattningar.
Bild 14. Stenig morän.
Stelnade ur smalta
Huvudbeståndsdelar
Bergart
Granit
Kvarts, kalifältspat, plagioklas,
muskovit, biotit
Plagioklas, hornblande, biotit
Diorit, gabbro, diabas,
basalt
( s.k. svarta graniter )
Peridotit
Hornblände, biotit eller andra
mörka mineral
Avlagrade
Pi3 grund av klimatologiska m. fl. faktorers inverkan
sönderfder eller vittrar bergarterna och bildar mer elier
mindre sorterade och avlagrade jordarter, vilkas beståndsdelar
ånyo cementeras samman till sedimentara eller avlagrade
bergarter .
Bild 15. Adergnejs.
jordart
Bergart
Lera
Sand
Grus och morän
Kalkgyttja
Torv och andra växtlämningar
Lersten
Sandsten
Konglomerat
Kalksten
Stenkol
Kristallina skiffrar
Såväl de stelnade som de avlagrade bergarterna förändras
genomgripande då de i samband med jordskorpans rörelser
underkastas starkt tryck och temperaturforhojning. Dessa till
sin struktur förändrade bergarter k d a s kristallina skiffrar.
Oförandrade
Kvartssandsten
Lersten
Granit
Basalt, gabbro, diorit
Förandrade
Kvartsit
Glirnmerskiffer och glimrnergnejs
Gnejsgranit
Amfibolit
MALMERNA
Malm är en bergart, som innehåller ett eller flere nyttiga
malmmineral i sådan mängd att en lönsam brytning bIir möjlig.
Guldmalm innehåller 3-5 gram guld per ton.
Kopparmalm måste innehålla kopparmineral i sadan mangd
att den brutna stenens kopparhalt blir minst 1-2 %.
1 en järnmalm måste, beroende på omständigheterna, finnas minst 3 0 4 0 % järn förran en brytning är Ionande.
En svavelmalm skall innehålia över 30 % svavel.
En malmmineralfyndighet måste sålunda ha ett tillrackligt stort metallinnehåll, dessutom vara av ansenlig storlek
(minst flere hundra tusen eller rniljoner ton) och vara beIägen på en med hansyn till transport och användning fördelaktig plats.
Någon alldeles bestämd gräns for eller definition på, nar
en Sten kan anses for malm, kan inte anges, utan varje fali
bör undersökas for sig. Erfarenheten har visat att de intressevackande, ratt rikligt svavel- och magnetkis innehåliande
malmmineralstenarna ar vardelösa om de inte dessutom innehåller andra värdefullare metalisulfider, såsom för ögat synliga
koppar-, zink- och blymineral. Dock kan en Sten som innehåller magnetkis aven vara en nickelmalm, ty det viktigaste
nickeImalmmineralet, pentlandit ( Ni, Fe ) S är sa likt magnetkis att man inte kan känna igen det med blotta ögat. Ett
sådant kompiicerat fall löses endast genom mikroskopisk undersökning och kemisk analys. Firekommer magnetkis i nigon
av de mörka bergarterna, gabbro och peridotit, har det visat
sig att aven i samband med ratt blygsamrna mängder mag-
netkis finns pentlandit. Likaså ar de tata svarta serpentinstenarna ratt ofta nickeiförande. De kan aven innehålla rikligt
ko~aar.
Starka magnetiska störningar kan betyda anvandbar magnetitjarnrnalm. Störningarna kan dock också fororsakas av
enbart magnetkis eller av Stora massor gabbro eller peridotit,
sorn innehåller små magnetitkorn. De sistnämnda saknar betydelse sorn malm.
En r n h s praktiska värde beror inte enbart av de maimrninerai och värdemetaller sorn förekommer i den, utan också
av de amnen sorn kan utvinnas sorn biprodukter.
Guldinnehållet i en malmsten kan sallan iakttagas med
blotta ögat. Darför bör alltid en kemisk adelmetallanalys
utforas om man har orsak att antaga att guld förefinns. Det
har visat sig att guld oftast hanfor sig till sulfidmineralförande
kvartsådror eller tili svavelkis-, blyglans- och zinkblandeforande bergarter, sorn genomkorsas av små kvartsådror.
Arsenikkishaltiga kvartsrika stenar har ofta, om också inte
alltid, visat sig innehålla guld. Många forekomster, sorn innehåller blyglans, brytes aven sorn silvermalm.
1 Lappland förefaller det sorn om guldet skulle kuma
hänföras till kvartsådror, i samband med vilka samtidigt förekomrner magnetit, hematit och olika karbonatmineral. Guld
i fast berg ar synnerligen sällsynt dir, men löst guld påträffas
i samband med materiai sorn sarnlats på berg och i bergskrevor framför allt i älvdalarna.
Guld har också pattäffats i södra Finland i block och
några gånger i fast berg. Såväl guld sorn silver förekommer
ibland i koppamalm sorn betydelsefulla biprodukter.
A &
1 Finland bedrives systematisk malrnletning fomom av
geologiska forskningsanstalten aven av ett antal statliga och
privata prospekterings- och gruvbolag. Amatören har sällan
ekonomiska resurser for ett större malmletningsarbete, men
hans hjälp har varit och är alltjamt tiii stor nytta for maimletningen. Den första impulsen har ofta kommit från en
amatör, sorn kanske av en ren händelse funnit ett flyttblock
eller fast berg med malmrnineralinnehåli. Har malmmineralisationen hittats i en blottad hali är de fortsatta undersökningarna latta. Den forsta antydningen till de flesta av Finlands
större malmforekomster och gruvor har emellertid utgjorts
av malmmineralförande flyttblock. En gång i tiden har blocket
Iosbrutits ur berget och landisen har transporterat det tiil
dess nuvarande plats. Genom att leta efter och finna andra
liknande malmblock i narheten och i istransportriktningen
kan man småningom söka sig till blockets moderklyft. Ett
block med svagt malmmineralinnehåli kan vara av lika stor
bet~delsesom ett kompakt malmblock, ty aven i goda malmförekomster finns fattigare delar.
Att påtraffa ett rikt malmblock alldeles vid ytan ar
ganska sällsynt. De vardefulla sulfidmiieralen tål daligt klimatets inverkan och har hunnit vittra bort under de 10 000 Ar
som gått sedan istiden. Daremot har block inne i och under
jordlagren kunnat bevaras bra. Det ar darför mycket viktigt
att noggrant undersöka block, som framkommit vid allehanda
-
-
Aven en saker kompassavvikelse kan ge anledning till
narmare undersökningar. Redan med en vanlig marschkompass
kan man göra observationer sålunda, att man på flere punkter
jamför vinkeln mellan kompassnålens riktning och en rat linje,
som på något satt utmarkts i terrängen. For att noggrannare
Biid 16. Landisen har Iösrivit och transporterat malmblock €r&n
moderklyftet (i biiden från vänster tili höger).
bestämma awikelsens styrka och narmare position erfordras
dock magnetiska matningsinstrument, magnetometrar.
Malmletarens viktigaste arbetsredskap forutom kompassen
är en stadigt gjord ca 1 kg tung hamrnare, rned vilisen man
latt får i dagen det friska inret av en Sten med vittrad yta
och med vilken man aven kan slå loss lämpliga provstycken
för laboratorieundersökningar.
Vid letning av uran och andra radioaktiva mineral användes geigermatare och scintillometrar. Dessa matare ar ratt
dyra, varför det inte lonar sig för en amatör att skaffa sig
sådana. Misstänker man att någon sten innehåller stråiningsmineral är det bast att uppsöka en expert.
Mineralet scheelit, som innehåller metallen wolfram ar
svårt att kanna igen utan ultraviolett- eller kvartslampa. Ocksii
en sådan ar dyr att anskaffa. 1 tvivelaktiga fall ar det bast
att sända stenen f i r undersökning.
Malmstenarna ar ofta rostiga pa ytan. Stenar som innehåiler rikligt malmmineral är tyngre än andra lika stora stenar.
1 malmstenarnas friska brottytor ses malrnmineralens metaliglans tydligt.
Bild 17.
Ett malmletningsarbete inledes med att man undeisöker
ornrådets fasta berghällar och flyttblock. Härvid observeras
beskaffenheten hos de bergarter
som innehåller malmmineral.
förekomsttätheten, transportrikt:
ningen under istiden och förekomstområdets omfattning. De
olika malrnrnineralen, deras riklighet i fast berg och flyttblock
noteras. På det område dar
malmelement anträffats i fast
berg eller varifrån malmflyttblocken kan tänkas härstamma
utföres magnetisk kartering,
elektromagnetiska matningar och
slutligen diamantborrning.
Denna sistnämnda åtgärd utvisar slutgiltigt om berggrunden
innehåller nyttiga malmmineral
i tilkacklig mangd eller om
man blott har att göra med ett
svagt undersökningsmotiv.
Den Stora allmänheten kan
avsevart beframja malmletningsverksamheten genom att göra
iakttagelser om flyttblock och
berg, i synnerhet vid olika
sprängnings-, brytnings- och
gravningsarbeten.
Alla intressanta stenprov och
framförallt stenprov innehållande
malmmineral kan insandas till
geologiska forskningsanstalten,
som utan avgift ger sitt utlåtande om dem. Posten transporterar högst 2 kg:s försändelser
gratis om pa omslaget siuives
Bild 18. Sjömalm.
"Stenprov" och adressen ar Geologiska forsknuigsanstalten.
Otnas.
Bild 19. Geigermatare.
BESTAMNINGSSCHEMA FOR METALLGLANSANDE MIN ERAL
M c t o l l g L o n s
I
I
1
&
-
T y d l i g t
Droges tiKL
rn nmgnet
1
I
m o r k t
S f r e E k
m o g n e t k s k f
E j
1
I
Minerolet
mosstngrgult
I
1
-
I
I
Minerolet svort
cller
gr9tt
Ctreeket s v o r i eller grgtt
Streoket Lrunt
u o a e i n r e p a r ej
elyezatt
srlvrrg~a
~
tOtningw
i
Mognetit
BlyglOns
~
Bt69rB.
~
r Gr9svoft
n
Wklukt
1
ArSenik-
kis
1
MoL~bdenglons
1
Grafrt
~
~
~
I
f Nogeln repor
med lätthet
Fettglänscmde,tvo'ligo fjall
Tolk
3
Spröda,hohrgenomskinligo skivor eller fjäll
Oips
I t d
Rostgul mull eller tnckor
Lirnonit
!i
P
svogt
Svort eller mörkbrun
1
( ~ a g e l nr e p o 4
e i
Knimm repar
i tunnó skivor
Ljus,iunno blod. genornskinltgo
Muskovi!
Kontigo korn med släto ytor
Kniven
repar
svogt
Lirnonit
BlodröH streck
Hämatit
Ljusbrungult strcrck
I
\
streck
8
1
.
-rC
i
-
]
m
&
B
"ti'
@
C.
L j u s g r ~ g r 6 l tstreck
Buktigo,glooortode brottstycken
D
1
Zmkblände
Fältspai
Knivenreoor ei
Minwolet
repar glos
w
l
T
f
B
q
Bruno eiier rödskiftonde karn med pere gtor
Sexkontiga
)-rglug
1
B
Kvorts
Turmolin
Gronat
4
Beryil
m
1
