ANTIK STADSPLANERING I COSA OCH MORGANTINA
Inga Henriksson
Cosa
Morgantina
Uppsala Universitet
Institutionen för Arkeologi och Antik historia
Avdelningen för Antikens kultur och samhällsliv
Magisteruppsats, 30 hp. Vt 2008
Handledare: Lars Karlsson
1
Henriksson I. 2008. Antik stadsplanering i Cosa och Morgantina. Ancient town lay-out in Cosa
and Morgantina. Master’s thesis in Classical Archaeology and Ancient history, Uppsala
University.
ABSTRACT
In this thesis a comparison is made between Cosa in Italy and Morgantina in Sicily in order to
illustrate differences and similarities between a Roman and a Greek settlement. Both settlements
were founded in the third century BC. Comparisons are made with respect to the localization of
the ancient towns in relation to the surrounding terrain, the functionality of the towns, the
network of streets, town walls and gateways, and the type of official buildings that existed in a
Roman Forum and a Greek Agora. The official buildings and temples are studied from an
architectural historic and a topographic point of view. The investigation is based on studies of
literature and excavation reports from Cosa and Morgantina.
Inga Henriksson, Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University,
Box 626, SE-751 26 Uppsala, Sweden.
Keywords: Cosa, Morgantina, agora, forum, town plans, town walls, gateways, basilica, temples,
capitolium, carcer, curian, comitium, bouleuterion, stoas, prytaneion, architecture, topography.
2
Antik stadsplanering i Cosa och Morgantina
Abstract
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
INLEDNING ……………………………………………………………….….…………… 4
1.1 Syfte och frågeställning …………………………….………….……………….……… 4
1.2 Metod ………………………………………………………..………………………… 4
1.3 Moderna källor ……………………………………..……………...………..…………. 4
1.4 Ordlista ……………………………………………………………..………….……… 4
2.
COSA, ITALIEN
2.1 Forskningshistorik ……………………….…………………………………………… 6
2.2 Stadens läge ……………………….……………………………..………………..….. 8
2.3 Kronologi ………………………………………………………………………….….. 8
2.4 Den historiska bakgrunden ……………………………………………………….…. 10
2.5 En romersk bosättning ……………………………………………………………… 11
2.6 Stadsmuren och portarna ……………………………………………………………. 12
2.7 Gator och torg ……………………………………………………………………….. 13
2.8 Gatunätet …………………………………………………………………………….. 14
2.9 Vattenförsörjningen ………….…………………………………………………….... 15
2.10 Beskrivning av de offentliga byggnaderna och deras arkitektur ……………………. 15
2.10.1 Arx- Kapitolium ……………………………………………………………………. 15
2.10.2 Tempel D …………………………………………………………………………… 17
2.10.3 Tredje templet ……………………………………………………………………… 17
2.10.4 Tempel A …………………………………………………………………………… 18
2.10.5 Forum ……………………………………………………………………………… 18
2.10.6 Triumfbågen ………………………………………………………………………. 19
2.10.7 Basilikan …………………………………………………………………………… 20
2.10.8 Comitium …………………………..……………………………………………… 21
2.10.9 Curian ....................................................................................................................... 21
2.10.10 Templen B och C ………………………………………….……………………. 22
2.10.11 Aerarium …………………………………………………………………………. 22
2.10.12 Carcer ……………………………………………………………………………. 23
2.10.13 Den östra höjden …………………………………………………………………. 24
2.11 De privata husens placering och utseende …………………………………………... 24
2.11.1 Atriumhus I ………………………………………………………………………… 25
2.11.2 Atriumhus II ………………………………………………………………………. 28
2.11.3 Dianas hus, Fas 1. Kolonin från 197 f.Kr. ……………………………………… 28
2.12 Stadens förstörelse ……………………………………………………………….….. 30
3.
MORGANTINA, SICILIEN
3.1 Forskningshistorik ……………………………………………………………….…... 31
3.2 Stadens läge …………………………………………………………………………. 32
3.3 Kronologi …………………………………………………………………………… 33
3
3.4 Den historiska bakgrunden ………………………………….………………….….. 33
3.4.1 Slavupproren …………………………………………………………..……….…… 34
3.5 En grekisk bosättning ……………………………………………………………….. 36
3.6 Stadsmuren och portarna ……………………………………………………………. 37
3.7 Gator och torg ………………………………………………………………………. 39
3.8 Gatunätet ……………………………………………………………………………. 39
3.9 Vattenförsörjningen ………………………………………………………………… 40
3.10 Beskrivning av de offentliga byggnaderna och deras arkitektur …………………… 40
3.10.1 Agora …………………………………………………………………………….. . 40
3.10.2 Norra stoan ……………………………………………………………….……… 42
3.10.3 Bouleuterion ……………………………………………………………….……… 43
3.10.4 Nordvästra stoan ………………………………………………………….……… 43
3.10.5 Fontänhuset ………………………………………………………………….…… 43
3.10.6 Östra stoan ………………………………………………………..………………. 43
3.10.7 Prytaneion ……………………………………………………………………….. 44
3.10.8 Västra stoan ……………………………………………………………………… 46
3.10.9 Macellum ………………………………………………………………………….. 47
3.10.10 Ekklesiasterion …………………………………………………………………… 48
3.10.11 Centrala Agorahelgedomen ……………………………………………………… 48
3.10.12 Teatern …………………………………………………………………………… 49
3.10.13 Östra och Västra sädesmagasinen ……………………………………………….. 50
3.11 De privata husens placering och utseende ………………………………………….. 51
3.11.1 Östra kullen ……………………………………………………………………… 51
3.11.2 Huset med det doriska kapitälet ………………………………………………….. 51
3.11.3 Ganymedes hus …………………………………………………………………… 51
3.11.4 Västra kullen ……………………………………………………………………… 54
3.11.5 Magistratens hus ………………………………………………………………… 54
3.11.6 Husets kronologi ………………………………………………………………… 56
3.11.7 Huset med toskanska kapitäl ……………………………………………………… 57
3.11.8 Pappalardohuset ………………………………………………………………… 58
3.11.9 Huset med den bågformade cisternen …………………………………………….. 60
3.12 Stadens förstörelse ………………………………………………………………..….. 63
4. DISKUSSION OCH SLUTSATSER
4.1 Skillnader och likheter mellan en romersk och en grekisk bosättning ………………. 63
4.2 Sammanfattning ……………………………………………………………………… 71
4.3 Summary ……………………………..………………………………………………... 71
5.
BIBLIOGRAFI ……………………………………………………………………………. 72
6.
ILLUSTRATIONSFÖRTECKNING …………………………………………………….…77
7. PLANSCHER ……………………………………………………………………………… 78
4
1. INLEDNING
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med min uppsats är att undersöka skillnader och likheter mellan en romersk och en grekisk
bosättning under 200-talet f. Kr. Jag har valt Cosa i Italien och Morgantina på Sicilien och avser
att inledningsvis beskriva de olika bosättningarna. Följande frågeställningar kommer att
diskuteras.
Hur var de antika städerna anlagda i förhållande till omgivande terräng? Har städerna haft
samma funktion? Hur såg gatunätet ut och när tillkom stadsmurar och portar? Vilka offentliga
byggnader fanns vid ett grekiskt agora eller ett romerskt forum? Var dessa byggnaders funktion
densamma i de båda städerna? Hur var de offentliga byggnaderna och templen utformade ur ett
stilhistoriskt och topografiskt perspektiv? Av intresse är också att veta de privata husens
placering och utseende i förhållande till de offentliga byggnaderna. När blev de båda städerna
förstörda?
1.2 Metod
För att göra denna undersökning har jag förutom litteraturstudier även sökt igenom
utgrävningsrapporter och studerat planer från både Cosa och Morgantina.
1.3 Moderna källor
De årliga rapporterna i American Journal of Archaeology, Morgantina Studies serien från
Princeton University och Cosa-volymerna som är utgivna av American Academy in Rome. Jag
har också använt böcker om antik stadsplanering, såsom F. Castagnoli, J. Rykwert, J.B. WardPerkins och R.E. Wycherley.
1. 4 Ordlista
Akropolis
Staden på kullen, högstaden
Ala, (pl.-e)
Ett öppet flygelrum på vardera sidan av atriets bortersta del
Aedicula
Litet kapell, beteckning för en liten, öppen gavelkrönt byggnad, som
står i anslutning till en vägg
Aerarium
Skattkammare
5
Analemmata
Omfattningsstödmur för åskådarrummet (cavean) på teatern
Andron
Bankettrum, byggnad etc. för mäns ceremoniella måltider
Antefix
Skulpterat ornament som i regelbunden upprepning avslutar ett takfall
Anta (pl.-e)
Väggfast hörnpelare med kapitäl, hörnförstärkning
Atrium
Förgård, förmak i förnäma hus
Bouleuterion
Rådhus, mötesplats för boule
Cocciopesto
Cement med krossad keramik
Cubiculum
Sovrum
Exedra
Halvcirkelformad uppbyggnad som inuti är försedd med en bänk
Grip
Fabeldjur el. heraldiskt djur med örnhuvud, framben och vingar
samt ett lejons bakdel
Guilloche
Flätade band (bandmönster)
Gynaikonitis
Kvinnliga delen i ett hus
Impluvium
Bassäng i golvet i atrium, avsedd att uppsamla regnvatten ifrån taket
In antis
Kolonner placerade på fasad mellan två antae
Insula (pl. -e)
Kvarter med gator runtom. I romersk tid också beteckning för
hyreshus
Klinai
Bäddar, sängar
Mater Matuta
Romersk gryningsgudinna, skyddshelgon för nyfödda barn, sjöfarten
Meander
Ornament med rätvinkliga vindlingar, slingrande, buktiga
Nekropolis
De dödas stad, en stor forntida begravningsplats
Pastas
Veranda som är täckt med separat tak
Peristyl
Pelargång, kolonnrad som omger ett rum el. gång
Plateia
Större gata
Pronaos
Förhall till ett klassiskt tempel
Proskenion
Den del av scenen som ligger närmast orchestran
Prytaneion
Ämbetslokal för prytanis, där måltider serveras på stadens bekostnad
Stenopos
Mindre gata
Stylobat
Det block på vilket kolonnen står
Svastika
Hakkors
Taberna (pl.-e)
Affär eller lokal längs gata
Tesserae
Fyrkantig marmor/stenkub i mosaik
6
Tetrastyl
Fyra kolonner som finns framför ingången till en byggnad
Trapetsoid
Rätlinjig fyrsidig geometrisk figur utan parallella sidor
Triclinium
Matbord med soffor på tre sidor; matsal
2. COSA, ITALIEN
2.1 Forskningshistorik
American Academy in Rome har sedan 1948 under ledning av professor Frank E. Brown med
sina arkeologer ansvarat för utgrävningarna av Cosa. Därefter leddes utgrävningarna av Elisabeth
Fentress 1991-1997. Hon intresserade sig mest för vad som hände med husen i Cosa efter
förstörelsen och speciellt för Dianas hus och byggnaderna på Forum samt Arx. Hon konstaterade
att hennes undersökning av Dianas hus varken kunde bekräfta eller förkasta hypotesen om
stadens förstörelse år 70 f.Kr, men kunde fastställa att det blivit återuppbyggt från grunden någon
gång under de sista decennierna f.Kr. Inget av fynden kunde med säkerhet dateras till perioden
70-20 f.Kr. Dekorationerna i huset var överallt av hög kvalitet och portarnas arkitekturmotiv var
mycket omsorgsfullt utarbetade.
J.B. Ward-Perkins bidrag till kunskapen om stadsplanering är att försvaret är viktigt, när man
väljer ut platsen för staden och dels var stadsmuren skall läggas. Både militära och civila aspekter
är dock lika viktiga och måste beaktas vid stadsplaneringen. I Cosa som grundades 273 f.Kr.
åstadkom arkitekten en lyckad integration av dessa båda områden trots att marken var svår med
sin klippiga terräng. Först skulle ett Forum placeras och ett lämpligt gatunät markeras. Här
passade det syditalienska ortogonala gatunätet bäst. Det var professionella byggnadsingenjörer
som arbetade med den här uppgiften. Deras kunskaper grundade sig på grekisk geometri och
närbesläktade områden såsom astronomi och de använde en form av lantmäteriinstrument,
groma, när de drog upp de rektangulära tomtgränserna. De måste först astronomiskt bestämma
kardinalriktningarna för att kunna lägga ut gatusystemet i 45 graders riktning, det vill säga
nordväst-sydost och nordost-sydväst på grund av markytans lutning. Den vanligaste metoden var
att lägga ut kvadrater som mätte 2400 x 2400 romerska fot, som motsvarade 100 enheter, och
därför kallas centuriae. Den höga standarden för romersk stadsplanering byggde på grekisk teori
och praktiska erfarenheter.
Joseph Rykwert bidrar med sin antropologiska tolkning av Cosa quadrata på Arx, en form
av helgedom, som han anser motsvarar Roma quadrata, beskriven av den romerske författaren
7
Festus (ca 350 f.Kr.). Man har nämligen funnit en typ av nedgrävt offer i en helgedom på Arx,
som motsvarar nedgrävningen av mundus, en viktig etruskisk ritual som Servius under senantiken
(slutet av 300- och början av 400-talet e.Kr.) förmodar att varje helgedom till de ktoniska gudarna
måste ha. För det första finns det en horisontell yta med 12,5 x 12,5 m sida, som är orienterad 12
grader från kardinalriktningarna och för det andra finns det en naturlig skreva, som är 1,8 x 1,4 m
och 2-2,5 m djup på samma axel som Tempel D (troligtvis Mater Matuta). I denna skreva har
man hittat offer av grönsaker och frukt, som var en del av mundus-ritualen. Rykwert föreslår att
skrevan, som betraktades som ett heligt område av stadens senare innevånare, befann sig nära den
plats, som gudarna hade pekat ut för stadens placering.
F. Castagnoli, som studerat ortogonal stadsplanering i grekiska städer, anser att en viktig
anledning till en astronomisk orientering av gatusystemet är att skydda stadens invånare från
kalla nordliga vindar och stark sol i söder. Därför hade varje gårdsplan med ingång från norr en
täckt ingång, kallad pastas. Denna orientering av gatorna gjorde det också möjligt att placera
husen på bästa sätt för att utnyttja solljuset. Husen i de rektangulära kvarteren mellan de
parallella huvudgatorna byggdes längs med tvärgatorna för att optimalt använda markytan.
Kortsidan i de rektangulära kvarteren var ca 30,0 m, som motsvarade 100 fot. I de grekiska
städerna handlar det inte bara om den enkla ortogonala markplaneringen för byggnader och vägar
utan också om två andra viktiga system, såsom skärningspunkterna för huvudaxlar och med en
rigorös gatustruktur.
Enligt Castagnoli har man i Cosa genomfört ett starkt ortogonalt mönster trots svårigheter med
terrängen och gatusystemet har måst orienteras i 45 graders vinkel mot kardinalriktningar. Det är
dock svårt att urskilja en enda huvudaxel. Huvudgatorna är mellan 5,90 - 6,20 meter breda och
tvärgatorna är 4,45 meter breda.
R. E. Wycherley hänvisar till den mest framstående grekiske stadsplaneraren Hippodamus från
Miletus, som levde på 400-talet f.Kr. Han anses ha uppfunnit metoden att bygga enligt
modulsystemet i det ortogonala gatunätet. Priene i Mindre Asien är ett utmärkt exempel på
Hippodamus ortogonala stadsplanering. Denna stad var byggd på sydsluttningen av en kulle och
de öst-västliga gatorna var relativt horisontella medan tvärgatorna var branta. Den rektangulära
planen var strikt tillämpad på bostadskvarter och allmänna byggnader. Ett lämpligt centralområde
reserverades för Agora och tangerade de viktigaste öst-västliga gatorna. Aristoteles (384-322
8
f.Kr.) menade dock att ett ortogonalt gatusystem hade den nackdelen att det underlättade för
fienden vid belägring av staden.1
Stadsmurarna byggdes oberoende av gatusystemet och anpassades till terrängen för att ge bästa
försvarseffekt. Portarna placerades ej på gatusystemets huvudaxlar om detta medförde en nackdel
ur försvarssynpunkt.
2.2 Stadens läge
Staden Cosa ligger på Italiens västkust. Från Rom når man Cosa genom att färdas 145 km norrut
längs Via Aurelia. Cosa ligger högt uppe på en kulle. Man har funnit etruskiska gravplatser och
antar att det har funnits en tidigare etruskisk bosättning vid spetsen av halvön nära Orbetellos
lagun. Enligt arkeologiska fynd har gravplatserna använts från 600-talet till första århundradet f.
Kr. Den etruskiska bosättningen skall ha kallats Cusi eller Cusia på etruskiska och har senare fått
det latinska namnet Cosa.2
Den utvalda platsen för att grundlägga staden på var strategiskt sett mycket lämplig och dess
skönhet var av sällsynt art. Platsen ligger mittemot Monte Argentario och ovanför två laguner.
Kullens form var grovt sett oval och högsta höjden över havet är 114 meter. Höjden består av en
grov, ljusgrå dolomitkalksten med naturliga sprickor och hålor. Mot havssidan stupade lodräta
klippor och mot sydväst fanns en smal skyddad vik.
2.3 Kronologi
ca 278-273 f.Kr. Den latinska kolonin Cosa planerades av stadsplanerare, ingenjörer och
arkitekter.3
273 f.Kr.
Cosa grundades.4
241 f.Kr.
Slutet av första Puniska kriget (264-241 f. Kr). Arbete på Forum och Arx.
Jupitertemplet restes.5
209 f.Kr.
Puniska krigets vändpunkt. En ökad byggnadsaktivitet skedde längs nordöstra
sidan av Forumtorget.6
1
Diskuteras hos Wycherley 1962, 29.
Brown 1980, 8.
3
Goldman 2001, 1.
4
Brown 1980, 1.
5
Brown 1980, 25.
2
9
201 f.Kr.
Trots att kriget slutade segerrikt hade Cosa förlorat två femtedelar av sina
innevånare.7
174 f.Kr
På tre sidor längs Forum restes pelargångarna.8
170 f.Kr
Cosas Forum renoverades med trottoarbeläggning och grävda
avloppsledningar. Forum fick pelargångar på ena sidan, med butiker och
monumentala valvbågar.9
90 f.Kr
Cosas innevånare hade fått romerskt medborgarskap för förtjänstfullhet enligt
den Julianska lagen, därigenom kunde Neros släktingar, Domitii Ahenobarbi
och möjligen också Vespasianus svärmor lägga beslag på Cosas egendomar.10
75 f.Kr.
67 f.Kr.
Organiserade pirater nådde italienska farvatten.11
Piratintrånget vid Tyrrenska kusten avvärjdes av Pompejus amiral Lucius
Gellius.12 Det mesta av staden förstördes, offentliga och privata byggnader
brändes ned.13 Från kejsar Augustus’ tid (27 f.Kr.- 14. e.Kr.) till Neros tid (5468 e.Kr.) levde staden delvis vidare.14
50 e.Kr.
Basilikan blev ombyggd till Odeion, en teater med tak.
100-200 e.Kr.
Ett mithrastempel inrättades i Curians källarvåning.
213-251 e. Kr.
Cosa blev återupprättad som Respublica Cosanorum15 under kejsar
Caracallas16 tid. Detta är dokumenterat, dels från en samling mynt och dels från
fragment av sju inskriptioner och eventuellt ytterligare fyra från den tiden.
Spåren visade att det medborgerliga livet återigen hade uppstått.
235 e.Kr
En inskription från den här tiden i Cosa visade att kejsar Maximus
Thrax (235-38 e.Kr.) och hans son Maximus gav order om att en fullständig
renovering skulle göras av Odeion och andra byggnader runt Forum.
249-251 e.Kr.
Kejsar Decius fick den sista bevarade dedikationen för Respublica Cosanorum.
270-275 e.Kr.
En inskription från Cosa inmurad i Orbetellos katedral visar att staden
existerade.17
6
Brown 1980, 31.
Brown 1980, 32.
8
Brown 1980, 39, 40.
9
Brown 1980, 44.
10
Brown 1980, 73
11
Brown 1980, 74.
12
Brown 1980, 74.
13
Brown 1980, 74.
14
McCann 1987, 27.
15
McCann 1987, 27
7
10
200-talets slut Cosa blev återigen övergivet med anledning av Etruriens allmänna förfall under
den sista kejsartiden.
300-talet e.Kr.
Cosa fick en kristen kyrka, som övertog basilikan och Odeion.
En helgedom tillägnad Liber Pater fanns vid Forums sydöstra hörn.
Det visade på ett fortsatt bruk av den antika platsen för att dyrka de hedniska
kulterna som fortlevde ända in på 300-400 talen e.Kr.
300-400 talen
416 e.Kr.
Ruinerna från det gamla Forum utnyttjades av en lantegendom.
Rutilius Namatianus, en fransk-romersk poet och resenär upptäckte Cosas
övergivna antika ruiner och vanprydande murar, när han seglade längs kusten
upp till Gallien.18
2.4 Den historiska bakgrunden
Varför blev Cosa en latinsk koloni? Det var vanligt att romarna grundade latinska kolonier,
eftersom man ville utvidga Imperiet. Många nya kolonier hade grundats sedan Cales 334 f. Kr.
och Cosa var den femtonde, grundlagd 273 f.Kr. Kolonierna skulle ge strategisk makt åt Rom.
De etruskiska stadsstaterna Volsinii och Vulci förlorade en tredjedel av sina landområden till
Roms konfederation vid ett fältslag 280 f. Kr., under befäl av den plebejiske konsuln Tiberius
Coruncanius. Under fem år efter att Pyrrhus, kung av Epirus (319-272 f.Kr.), hade lämnat Italien,
beslutade Imperiets regering att en ny strategisk koloni skulle grundas, men det dröjde ytterligare
två år innan latinkolonin Cosa grundlades 273 f.Kr.19
Innan bosättarna kunde ta platsen i besittning måste tre kommissionsledamöter och deras
personal vidta viktiga förberedelser genom att avgränsa stadens område och kartlägga det. Detta
arbete utfördes av lantmätare, stadsplanerare, ingenjörer och arkitekter. Planeringen för stadens
grundande gällde vägar, stadsmur, portar, gatunät, allmänna och privata områden, husens
tomtområden och tillgång till vatten. Lantmätare arbetade med tomtindelning av marken för
lantbrukarna, och olika baslinjer drogs upp för lämpliga jordbruksområden mellan bergen och
lagunen och tvärsöver Albegna-dalen och den motsatta kustens lågland. Slutligen markerades
gränsen för staden Cosa och den nordöstra porten. Lantmätare planlade både jordbruksområdet,
stadsområdet och dess murar. Staden skulle byggas uppe på en kalkstenskulle. (Pl. 1).
16
Populärt namn för romerske kejsaren Marcus Aurelius Severus Antonius (211-217 e.Kr.).
McCann 1987, 27.
18
McCann 1987, 27.
17
11
Först skulle ett rektangulärt rutnät läggas ut för att markera staden innanför murarna. Man
måste också avsätta en högt belägen helig plats för Jupiters tempel. Och var skulle man lägga
vägen som leder till Arx?
2.5 En romersk bosättning
Efter flera års mödosamt arbete, år 273 f. Kr, var staden Cosa beredd att ta emot bosättarna. En
lång karavan med ca 2500 familjer, dvs 9000 män, kvinnor och barn gav sig iväg från Rom med
sina flyttlass, packat på vagnar dragna av oxar. I täten red officerare och deras stab och skyddade
även karavanens flanker. Starka män och unga pojkar gick till fots med banér. De som inte
orkade gå fick ta plats i oxkärrorna. Man kan anta att det främst gällde kvinnor och barn.
Karavanens hela längd var 25 km. Det var ingen lätt vandring längs den gamla Via Aurelia och
utefter obekväma vägar, med ofta smala och leriga passager genom etruskiska städer. Avståndet
till Cosa var 145 km och det tog drygt sex dagar för karavanen att nå dit och slutet av den anlände
till Cosas kulle ett dygn senare.20
Vilka var dessa människor som lämnade Rom för att skapa sig ett nytt liv i en latinsk koloni?
De nya bosättarna var troligtvis av medelklass, men även låginkomstfamiljer som ville skapa sig
ett nytt liv. Kolonisterna var ofta jordbrukare och det var önskvärt att de skulle vara
självförsörjande och vara till gagn för både kolonin och för Romerska imperiet. De romerska
makthavarna hade även nytta av duktiga män som kunde tjänstgöra i militärtjänst. Vid den här
tiden fick romerska soldater utrusta sig själva med både rustningar och vapen på egen bekostnad.
Kolonisatörerna garanterades en bit jord utanför murarna för att bedriva jordbruk och som tillägg
fick de ett anspråkslöst hus21 med en liten trädgård inne i staden. Dock var det bara de
lantbrukare som hade åkermark nära Cosa eller vid lagunen, som bodde i hus inne i staden.
Husen var byggda i romersk stil och vette ut mot gatan. Människorna som flyttade till den nya
kolonin var av olika yrkeskategorier såsom hantverkare, handelsmän, köpmän, sjömän, fiskare
eller lantbrukare, som kunde bidra till kolonins blomstring. Några hyrde kanske ut sina
landområden till arrendatorer, av vilka en del kunde vara etrusker, som förlorat sin mark i
Etrurien till Rom genom uppdelningen av Vulci.
19
Brown 1980, 1.
Brown 1980, 16.
21
Goldman 2001, 2.
20
12
2.6 Stadsmuren och portarna
Det viktigaste av allt, när det gällde att bygga upp den nya staden Cosa, var att ordna med
försvaret och bygga en mur med torn och griptångsportar för att nybyggarna skulle kunna känna
sig trygga. Sydöstra stadsmuren var 1,5 km lång och omslöt 13,25 hektar mark. Den följde den
naturliga bergskammen och runt den platta kullen på berget. Det var en massiv romersk
polygonal mur byggd av traktens kalksten, som bröts från stenbrott i närheten av muren. Det gick
åt cirka 80-90.000 ton kalksten. Stenbrotten blev också ett försvar för fiendeattacker. Hela
stadsmuren byggdes i fyrtiotvå raka segment och man kan se var de har sammanfogats. På
insidan av muren har hittats fyllningar av keramik, som kunnat dateras och tyder på att hela
muren troligtvis har byggts före år 275 f. Kr.22 Den yttre putsade sidan av muren lutade något
inåt och verkade som en stödmur, en strävpelare och höjden var ca 8 - 10 m och bredden på
muromgången var 1,80 m. Den inre delen ovanför lutningen var inte högre än 2-3 m och bestod
av obearbetade block.
Entrén till staden skedde genom tre griptångsportar i muren, den nordvästra, nordöstra och
sydöstra, där förbindelse med vägarna fanns. Den nordöstra porten är den bäst bevarade (Pl. 2).
Det fanns 18 torn som inte var identiska och som sköt ut både på murens utsida och insida samt 4
mindre torn, som bara syntes på insidan och som förstärkte muren. Tornen var placerade i nära
anslutning till entréportarna för att skydda dem och speciellt längs den sydvästra sidan av muren
(11 stycken), där omgivningen gjorde muren mera lättillgänglig (Pl. 3). De visar exempel på en
romersk port med en inre kringbyggd gård, där den yttre och inre porten omslöt en förgård, en
trång passage, där man lätt fångade fienden, som brutit sig in. Vid muren fanns utfallsportar.
Detaljer i portarna spårade grekiska influenser. Yttre delen av portarna var försedda med valv och
hade fällgaller.23 Dock fanns enskild ingång vid östra hörnet av Arx.
Enligt grekiskt mönster var tornen placerade på ett avstånd med 30 meter emellan och var
kvadratiska med ett sidmått på 6,8 meter. Tornen hade en skyttegång högst upp och ett bröstvärn
med tinnar (krennelering). I tornen 9 och 10 har spår hittats av kammare med golv och väggar av
mindre kvadratiska kalkstensblock och valvstensbeklädda dörröppningar som ledde ut till
skyttegången (parodos).24 I väggarna har även hittats spår av fönstersmygar och smala
22
Brown 1980, 20.
Brown 1980, 19.
24
även kallad muromgång.
23
13
skottgluggar.25 En typisk yttre försvarsmurs tjocklek kunde vara 1,85-1,80 m överst och vid
marknivå 2,50-2,30 m. Ett normalt mått för bredden i en skyttegång, som följer muren kunde vara
1,78 m.26
Det fanns två huvudalternativ att färdas till Cosa, antingen längs landsvägen från Rom på den
antika Via Aurelia eller sjövägen till hamnen Portus Herculis, som var Cosas viktigaste hamn
från 200-talet till början av 100-talet, och från den ledde en väg uppför sluttningen till den
nordvästra porten. Till den nordöstra porten går vägen från lagunen vid Portus Cosanus och
vägen mot Marsigliana och en bit från porten förenade sig dessa två vägar. Den sydöstra porten
kunde man också nå via en väg från lagunen vid Portus Cosanus. Mot den sydvästliga entrén
ledde en större stig, som utgick från en vik, och som förde fram till en liten sidoöppning i muren.
De nuvarande namnen på portarna är Porta Fiorentina (nordvästra), Porta Romana (nordöstra)
och Porta Marina (sydöstra). Vägarna sluttar neråt till Tombolo di Feniglia, Via Aurelia och
hamnen. När man passerat in genom någon av stadens portar var det dags att vandra in i staden
Cosa.
Den gamla Cosastaden (Orbetello) nere vid lagunen blev också befäst med en stadsmur av
kalksten med polygonalblock, i samma byggnadsstil som den på nya Cosa, dock utan torn. Gamla
Cosa låg längst ut på udden av halvön. Materialet till muren togs från Monte Argentario. Murens
omkrets var nästan 2 km lång och stagades upp på pålar av ek och pinje och kunde inte bära
tyngden av stora torn.27 Varför skulle Cosa delas upp i två områden? Var det gamla kolonister,
som fått medborgerlig rang men hade lägre status? Eftersom dessa medborgare bodde närmare
lagunen kanske de var sjömän eller fiskare.
2.7 Gator och torg
Det blev inte mycket mark kvar sedan de planerade gatorna och allmänna platserna hade mätts ut.
Då återstod bara 300 tomter på 275 kvadratmeter och cirka 1100 människor kunde ha haft sina
bostäder där. Det var förmodligen mest yrkesmänniskor. För nybyggarna hade det reserverats
områden för marknadsplats, center för gudsdyrkan, självstyre och deras skyddslokaler. De väl
tilltagna platserna för allmänna ytor var avsedda för alla, men bara några få kunde få disponera
privata områden.
25
26
Brown 1980, 20.
Brown 1951, 35.
14
Det var enklast att nå Forum utifrån den omgivande muren och genom infarten via nordöstra
porten längs huvudgatan O fram till korsningen med gata 6, men det fanns ytterligare två
möjligheter antingen från nordvästra porten längs huvudgatan 6 och passage över gatan O och
längs en stenlagd gata förbi hantverksbodarna med privatbostäder bakom dessa. Entrén från
sydöstra porten längs gata 5 med passage över gatan Q och paradgatan P fram till korsningen
med gatan O där man enklast tar av till höger på den stenbelagda gatan mot Forums entré.
2.8 Gatunätet
Ett ortogonalt gatunät lades ut med tomtplatser för husen och ett område för ett Forum med dess
viktiga byggnader och vattenreservoarer. I stadsplanen hade gatornas sträckningar en viktig
funktion (Pl. 4). När det rätvinkliga gatunätet lades ut tog man hänsyn till markens lutning. Det
resulterade i ett gatunät, som gick nästan diagonalt i förhållande till kardinalriktningspunkterna
med en vinkel som avvek med 39 - 51 grader från norr.28 Det ortogonala gatunätet löpte från
nordväst till sydost29 och från nordost till sydväst.30 De fem huvudgatorna i staden var K och O
och gatorna 4, 5 och 6. När man kom utifrån var dessa gator bästa sättet att närma sig Forum och
Arx.
Gatorna O och 5 var viktiga genomfartsleder, vilka genomkorsade staden från de nordöstra och
sydöstra portarna där gatorna sluttade neråt mot den östra delen av området och ner mot lagunen
och ankringsområdet med hamnen. Därifrån kunde man frakta fisk och varor utifrån. Gatan R,
som var närmast murområdet, var en processionsväg som ledde fram mot stadens östra höjd,
medan gata 7 var en mindre betydande landsväg, som huvudsakligen tjänade som en
gränsmarkering mot Forumområdet. Avståndet mellan gata 5 och 7 var 88,80 m och gata 7
fortsatte inte mot gata O, eftersom den blev blockerad av byggnader. Vägarna löpte längs
Forumområdet på två sidor.
27
Brown 1980, 21.
Brown 1951, 26.
29
På Cosas stadsplan har dessa gator sifferbeteckning. Brown, 1980.
30
På Cosas stadsplan har dessa gator bokstavsbeteckning, Brown 1980.
28
15
2.9 Vattenförsörjningen
Cosas berggrund saknade vatten. I samband med förberedelserna till stadsplanen markerades
platser för fyra stora vattentankar. Två av dem var placerade på halva vägen ner från kullen och
två längst ner vid denna plats. De var nästan kvadratiska och 3,50 m djupa och var klädda med
stora polygonala block och vattentät cement. I tankarna kunde förvaras 3,000,000 liter vatten.31
Innan bosättarna kunde ta Cosa i besittning måste det finnas tillgång till vatten för dagliga
ändamål.
På platsen för Forum fanns 4 vattencisterner, där regnvatten kunde samlas upp. Det fanns två
på nordöstra sidan och de övriga två vid den sydvästra sidan av torget.
2.10 Beskrivning av de offentliga byggnaderna och deras arkitektur
2.10.1 Arx – Kapitolium
De arkeologiska utgrävningarna har givit tydliga bevis för att Arx hade nått en förfinad
arkitekturutveckling, där höjdpunkten var tre tempel och kanske ytterligare byggnader som ännu
inte har upptäckts (Pl. 5). Det ståtliga Kapitolium tillkom tidigt under andra århundradet f.Kr.
Cosas Arx var ett heligt område för stadens gudar och beskydd. På högsta punkten låg
Kapitolium, som med sin höjd dominerade staden och var ett landmärke, som var synligt långt
utifrån havet. Det hade sammanbyggts med ett äldre Jupitertempel och här fanns också en
gammal helig grav, som låg nedanför Kapitoliums centrala axel. Mindre tempel stod både på dess
högra och vänstra sida och i mitten fanns paradgatan, Via Sacra, som utgick från Forum och
fortsatte in på det heliga området. Kapitoliums norra och södra murar reste sig 7 m respektive
6,30 m ovanför marknivån redan innan området grävdes ut. Denna ruin kallades Palazzo della
Regina.32 Området kring Arx såsom Kapitolium, templet norr därom och Via Sacra har blivit
utgrävt.
Kapitoliums innersta del bestod av tre små tempelcellor och ett djupt kolonnförsett pronaos
(se ordlista) och framför detta fanns en terrassformad förgård. Byggnaden var orienterad i
ostnordost och dess yta var 46,20 m x 23,10 m. Utrymmet mellan cellorna och pronaos i det
egentliga templet var avdelat lika, medan de centrala cellorna var bredare än sidans längd i
31
Brown 1980, 11.
16
proportionen fyra till tre. Sex kolonner hörde till pronaos. Kolonnerna för pronaos var de första i
Cosa som byggdes av solida stentrummor av grå vulkanisk tuff som ursprungligen var täckta med
gips. I linje med cellans väggar fanns fyra kolonner på fasaden och två bakom den mellersta
fasadens kolonner in antis (se ordlista). Templets proportioner överensstämmer med Vitruvius
(ca 80/70–ca 25 f.Kr.) regler för hur ett antikt tempel skulle byggas. Det skulle också ha tre cellor
och en tetrastyl (se ordlista) fasad.33 Arx tempel jämförs med Roms antika Kapitolium med sina
tre cellor tillägnade Jupiter, Juno och Minerva. Utseendet på Kapitoliums fasad med fyra
kolonner på Arx kan verifieras tack vare ett myntfynd med en avbildning av fasaden. Myntet
tillverkades kort efter templets förstörelse, men innan återbyggnaden ägt rum. En valvbeklädd
cistern fanns under golvet till den bakre delen av pronaos.
Kapitoliums timmertak, som bars upp av väggar och kolonner, var på utsidan vackert
smyckat med arkitektoniska terrakottor. Dekorationerna i terrakotta, som täckte och krönte
taktimret, var i romersk stil från andra århundradet f.Kr. Det fanns dock ett undantag och det
gällde antefixen (se ordlista), som räddades från det gamla Jupitertemplet med Minervas och
Herkules’ ansikten. De sattes upp längs takfoten, där kopiorna gjordes exakta.34 Dessa ättlingar
från det gamla templet skulle garantera kontinuiteten av den gamla kulten, som skulle ingå i den
nya. Först saknade gavlarna frontonliknande kompositioner, endast de utskjutande bjälksluten på
sidorna och i centrum var utsmyckade med rikt utformade gestalter i terrakotta. Bland dessa fanns
Herkules och Ganymedes, Jupiters munskänk. När gavelfältet var avslutat blev det en annan stil
med figurer som lugnt poserade, vilket romarna föredrog.
Förgården närmade man sig via en trappa, som fortsatte genom hela fasaden. Från ett högt
podium reste sig templets väggar, som var fastgjutna och flankerades av trappor på vardera sidan.
Förgården kunde nås genom en trappa från Via Sacras axel, där det fanns ett kvadratiskt altare på
templets mittaxel. Det var omgärdat av ett korskrank, som var fäst vid dess polygonala
stödmurar. Altaret, som var placerat i mitten, går tillbaka till det första altaret över den heliga
graven, numera inrett under Jupiters cella. Stenbeläggningen vid altargården och de glänsande
vita mosaikgolven, begränsade med svart framför de tre cellerna, överträffade betonggolven från
tidigare tempel.35
Eftersom Kapitolium ofta besöktes reparerades det ända fram till mitten av 200-talet e.Kr.
Sedan följde en händelselös tid då både Kapitolium och Tempel D övergavs och förföll till ruiner.
32
Cosa I, 63.
Brown 1980, 53.
34
Brown 1980, 55.
33
17
Denna situation varade ända fram till det första årtusendet e.Kr. då en kyrka blev tillfälligt
installerad inuti Kapitolium. Ännu senare blev den tidigare övergivna byggnaden reparerad och
klumpigt återskapad för att kunna inrymma Ansedonias 1200-talsslott, vars befästningsverk nu
kröner den förfallna Arx mur.
Kapitolium i Cosa är det enda i sitt slag, som har byggts i en latinsk koloni. Det faktum att
Roms tre skyddsgudar Jupiter, Juno och Minerva finns på Kapitolium i Cosa skulle ha varit en
religiös och politisk omöjlighet om man inte kände till de särskilda omständigheter som förelegat
fyrtio år tidigare. Cosas Kapitolium utgjorde en offergåva till sin gamla gud och Roms aktuella
gudar som fick bo tillsammans för evigt på Arx.
2.10.2 Tempel D
På mindre än åtta meters avstånd från den norra vinkeln av Kapitoliums förgård, stod ett andra
tempel, Tempel D, orienterat mot sydost. Måtten för dess låga polygonala podium var 17 m x 11
m. En kvadratisk cella stödde sig på klipporna och framför den fanns ett djupt pronaos utan inre
stöd. På fasaden fanns fyra kolonner och ytterligare en i varje flank i linje med cellans väggar.
Tempel D var byggt i början av tvåhundratalet f.Kr., (Pl. 6) något senare än Kapitolium.
Originaltemplet brann ner omkring mitten av det första århundradet f.Kr. och blev aldrig
återuppbyggt.36
Detta tempel kan vara identiskt med Mater Matuta (se ordlista) som avbildats i
grävningsrapporten om Arx. Mater Matuta var den romerska motsvarigheten till Aurora,
gryningsgudinnan. Hon var också skyddshelgon för nyfödda barn samt skyddsgudinna för sjöfart
och hamnar.
2.10.3 Tredje templet
Bredvid Kapitoliums södra mur syns det tredje templet på Arx’ högsta krön. Det är inte utgrävt
och förstördes redan under antiken av en brand. Hur kunde man då känna till att det var ett
tempel? Bland ruinresterna har arkeologerna nämligen funnit murar och fragment av terrakottadekorationer, som funnits dolda under den antika terrassen.
35
Brown 1980, 55.
18
2.10.4 Tempel A
Den stora byggnad som Brown kallade Tempel A, ligger innanför den nordvästra porten. Av
denna återstår ett imponerande parti av podiets stödmur. Synliga spår finns också efter templets
cellaväggar eller grunder. Dess terrasslika podium kan i storlek jämföras med Kapitoliums och
dess förgård och har måtten 43 m x 28 m. Det är orienterat längs med stadens gator och ligger vid
det nordöstra slutet av gata K och reser sig 5 m högt, men templets fasad vänder sig mot sydväst.
Vid podiets slut kan man se spår efter fundamentet till en trappa, som följer samma linje som
fortsättningen av gata 5. En öppning som är 2,20 m bred bereder tillträde till gata K mot den
sydöstra sidan. Podiets polygonala murverk påminner om stadsmuren. Ovanför podiet har den
murar och cellans nordvästra mur och ett kryssvalv har kraftigt murverk.
När Brown 1951 gjorde sin utgrävning av byggnaden och publicerade sin grävningsrapport37
tolkade han ruinresterna som ett liknande tempel som Kapitolium och kallade det Tempel A.
Andra forskare, E. Fentress och A.M. McCann som gjort senare utgrävningar nämner ingenting
om något Tempel A utan betecknar denna byggnad som ett Horreum (förrådsbyggnad). Jag
finner det själv märkligt att ett stort tempel skulle ha varit placerat alldeles innanför stadsmuren
nära den Nordvästra porten, varifrån huvudvägarna går till Gamla Cosa och till Herkulus hamn.
Det är rimligt att varutransporterna gick därifrån in till staden, då är det mera praktiskt med ett
Horreum än ett tempel närmast stadsporten. Andra tempel har sin placering på Arx och Forum
och det finns också rester av ett tempel på Östra höjden. Kan Brown möjligen ha gjort en
feltolkning av de funna ruinresterna, som kan ha varit ett Horreum snarare än ett tempel?
2.10.5 Forum
Forums ungefärliga yta är 90 x 30 meter i riktning nordväst till sydost räknat från den förlängda
axeln från gata 6. Officiella byggnader, som var samhällsnyttiga för medborgarna, skulle finnas
på Forum. Ingången till Forum skedde via knutpunkten gata 6 och O, som via en stenlagd gata
ledde till hantverksbodar och bakom dem fanns privata bostäder. Området runt Forum kantades
av trädplanteringar. Forumplatsen var byggd på områdets slätaste mark och hade en rektangulär
form i riktning från sydost till nordväst och i rät vinkel mot de längre kvarteren för gatuplanen
(Pl. 7). Platsen utformades med hänsyn till huvudgatornas utsida. Längdaxeln var koncentrerad
36
Cosa I, 69.
19
till gata 6, som förde till stadens nordvästra port. Den kortaste knutpunkten med paradgatan P
ledde till området Arx, medan den sydöstra porten var närmast gatan Q och gatan 5.
Längs den nordöstra sidan är byggnaderna ganska välbevarade. Basilikan och två tempel kan
lätt identifieras. På samma sida ligger också Comitium med Curian, Sacellum och Carcer. Längs
sydvästra sidan syns inga byggnader. Det finns inte heller några spår av att den öppna ytan skulle
ha omgetts av några enhetliga kolonnader.
Den motsatta delen av Forums område mot sydost med sina förfallna ruiner avslöjar inte sin
hemlighet. Ingångsportens bredaste sida vetter mot antingen ett minneshus eller en helgedom,
som reser sig i form av en rektangel av murade stenar ca 10,00 x 6,50 m. Det finns ytterligare
grunder för trappor eller platser som kan ha huggits ut bortom varje hörn i sydost och sydväst.38
2.10.6 Triumfbågen
Forum hade en ståtlig entré genom en monumental välvd port, som fanns vid nordvästra änden av
gata 6. Det var en tredelad valvport med en bred central öppning och två smala sidoöppningar.
Från denna finns rester av de sydvästra väggpelarna med en mängd stenskärvor som är
snedslipade ovanför dem. Resterna innehåller den sydvästra sidans valvport och den
sammanfogade delen av den större valvporten. Några meter därifrån ligger den övre delen av den
nordöstra sidans valvport. Den nordöstra sidans väggpelare är ännu inte synliga och befinner sig
fortfarande nere i marken. Valvportens djup var 2,40 m och bredden för sidoportarna var 0,96 m.
Från den centrala bågen, som sköt upp ca 0,60 m ovanför sidovalven, återstår en mätbar sträng på
1,33 m, tillräckligt mycket för att ge ett utrymme av 3,84 m, som är fyra gånger mera än
sidoportarna.
Med sin odekorerade fasad och med en längd av nästan nio meter och genomskuren av tre
valvbågar, ser den vid jämförelse med de kejserliga triumfbågarna otymplig ut efter någon form
av restaurering.39
Triumfbågen var dessutom flankerad av smala flyglar, 2,60 m breda som stack ut i räta vinklar
för att bilda de bakre murarna av kolonnadernas linjer för de yttre väggpelarna. Det enda
avbrottet utgörs av de sydvästra av dessa murar med en längd av 21,60 m, som fortfarande står
över tre meter ovanför marken. Den nordöstra flygeln har helt försvunnit. Bägge flyglarna skulle
37
Cosa I, 69.
Cosa I, 75.
39
Cosa I, 73.
38
20
ha varit 25 meter i längd och avslutats på ett sätt som ännu existerar eftersom Forums vågräta
plan ligger i linje med den nordvästra muren mot Basilikan. Den centrala bågen ovanför
valvanfangen var tillverkad av både breda och smala kilstenar.
2.10.7 Basilikan
I utrymmet på terrassen mellan den nordvästra pelargången och Comitium byggdes en Basilika.
Den stora rektangulära byggnadens långsida vette mot Forumområdet (Pl. 8). Basilikan kunde
fungera som en romersk torghall eller en rättskipningslokal. Enligt stadsplanen fanns en trappa
och en portik med kolonner framför Basilikan. För att få extra utrymme för Basilikan byggdes
den över gata 7. Basilikans yttre mått var 35,52 m och tribunen sköt fram 2,96 m med en längd av
8,58 m. Murarna ovanför marknivå är bara 0,44 m tjocka40
Basilikan bestod av ett centralt långskepp med öppen takstol och fyra sidoskepp och var
försedd med en upphöjd absid (tribuna). Det tekniska utförandet var av högsta klass, när det
gällde takbeklädnad och belysning. Kolonner bar upp väggarna som vilade på ett rakt bjälklag
och hade därigenom förbindelse med sidoskeppen. Dessa var lägre än mittskeppet, som hade en
kolonnförsedd klerestorievåning och överst fanns klerestoriefönster, som släppte in ljuset
uppifrån. Basilikan hade en täckt valvport och fasaden var öppen mot torget genom en pelargång.
På baksidan fanns en fönsterförsedd nisch, som framhävdes genom ett par kolonner. Om man
studerar byggnaden grundligare kan det konstateras att de fyra sidoskeppen inte har samma
bredd. De bortre sidoskeppen var smalast, det bakre något bredare och det främre ännu bredare.
Skillnaderna i bredd berodde på att man önskade bygga in en yttre cistern. Därför var den
största vidden vänd mot torget, till skydd mot väder, vind och insyn. Nischens mellersta del
kunde användas som en tribun, men den kunde dock säkert orsaka trängsel. Inte heller
kolonnerna hade ett enhetligt mellanrum. De stod tätare i längdriktningen, där de skulle bära upp
tyngden från taket. Tillsammans ger basen och kapitälen för de två kolonnordningarna underlag
för att räkna ut den rätta höjden.
Klerestorievåningen var öppen, vilket berodde på att i en av de övre kolonnerna fanns en lägre
trumma. Mittskeppets höjd med en blindvåning och arkitrav var 12,20 m och spännvidden var
15 m. De bärande kolonnerna var gjorda av travertin med hellenistiskt doriska kapitäl och
baserna var utförda i dubbel toskansk ordning, som var en tidig italisk version av den attiska
40
Cosa I, 77.
21
basen. Denna kolonnordning kom senare att användas för Mater Matutas tempel, när pronaos
skulle utvidgas. Kolonnerna som avskärmade nischerna hade joniska kapitäl. Valvportens tak var
platt och klätt med utskjutande konsoler över fasaden. En trappförbindelse var inbyggd för att
kunna nå ett ämbetsrum i Curian. Nedanför golvnivån fanns en smal valvbeklädd källare med sin
entré mot sydost genom en valvport med nio valvstenar. En balkong löpte runt Basilikan som gav
en översikt över torget. Dessa balkonger var kända som maeniana.41 Den ståtliga byggnaden
överglänste grannarnas intilliggande offentliga hus genom dess yttre sidoskepp och den stympade
nordvästra pelargången längs torgets närliggande sida. Basilikan låg på en upphöjd nivå med två
trappsteg från gatubeläggningen. Enligt F.E. Brown tillkom den troligtvis mellan 157 eller 156
f.Kr. Med denna byggnad var Forums plan uppnådd.
2.10.8 Comitium
Närmast Basilikan låg Comitium och bakom denna fanns Curian (senatsbyggnaden). Comitium,
folkförsamlingsplatsen, var den äldsta byggnaden mellan Forum och senatshuset och gränsade till
gata 7. Den låg inom ett kvadratiskt markområde, men formen var utförd som en cirkelrund
amfiteater med trappsteg, som hade en fyllning av sten och lera (Pl. 9). Stödmurar var byggda
runt denna. Arkeologerna har endast funnit de två nedersta trappstegen. Ursprungligen hade det
nog funnits åtta trappsteg, eftersom den återstående muren var 2,66 m hög. Ingången till
Comitium gick direkt från Forum genom en bred öppning och reveterad gång direkt ner till den
centrala runda arenan (Pl. 12). I mitten mot ena murväggen fanns en tillfällig plattform,
permanent avsedd för en gudabild, som hade haft sitt altare där. Denna gudom var förmodligen
Concordia (endräktens gudinna) en representant för makten. Hon hade haft en helgedom bredvid
Comitium.
2.10.9 Curian
Bakom Comitiums stödmurar reste sig Curian, en senatsbyggnad (Pl. 10). Det finns rester av en
ursprunglig byggnad, där man kan se grunden, golvet och gips på stödmuren och spåren av två
stödpelare för golvet ovanför.
Dessa spår visar att den efterföljande Curian hade samma
proportioner som dess föregångare. Att det inte finns flera lämningar tyder på att byggnaden var
41
Latin-svensk ordbok 1957, 516. s.v. Maenianum.
22
uppförd av enklare material t.ex. soltorkat tegel. Det var en provisorisk byggnad med formen av
en rektangulär hall. Dess golvyta var i samma plan som Comitiums översta trappsteg. Förebilden
till byggnadens design var förmodligen det antika Comitium i Rom, som låg på en asymmetrisk
kurvig sluttning, som kröntes av en Curia.
Arkitekten för Comitium och Curian ansåg att det disponerade utrymmet (15 m) mellan
Forum och gata 7 var för litet och även detta byggnadskomplex fick utsträckas över tomtgränsen
mot gata 7 liksom Basilikan.
2.10.10 Templen B och C
Inom Forumområdet låg två tempel bredvid varandra. Båda hade välbevarade kraftiga socklar
med polygonal eller trapetsoid (se ordlista) murning.
Det minsta av templen, Tempel C, ligger på den centrala kortsidan av Forum. Bredden på
templets sockel var 7,70 m och lagd i polygonalt mönster. Dess totala längd var troligtvis större
än 9,75 m.
Tempel B var större till både längd och bredd med måtten 16,57 m x 9,47 m. Avståndet till det
mindre templet var 5,81 m.42 Stenblocken på templets sockel hade trapetsoid form.
Cellaväggarna var uppförda av tungt murbruk vilket fortfarande kan ses från sydöstsidan och mot
norra hörnet. Framför templet sträckte sig en terrasslik förgård, ca 4,10 m bredare än sockeln och
kan vara av senare datum än templet. Dess stödmur på Forum är synlig i en längd av 12 m.
Byggnadsmaterialet är tegelstensliknande, kalkartade sandstensplattor liknande Kapitoliums
murar. Nedanför finns en cistern med stenvalv.
2.10.11 Aerarium
Vid slutet av Forums nordöstra sida bortom tvillingtemplen fanns en liten rektangulär byggnad,43
som låg parallellt med det öppna torget. Entrén till byggnaden var från förlängningen av gata Q.
Eftersom det lilla huset hade ovanligt kraftiga murar, som var byggda av stora fältstenar med
måtten 0,92-0,93 m tjocka. Det tyder på att muren var konstruerad för att kunna bära upp ett valv.
Rester av ett par stympade väggpelare, syntes på vardera sidan av muren. Dörröppningen var inte
42
Cosa I, 79.
23
mera än 1,10 m bred och det tyder på att det kan ha varit en ingång till ett Aerarium (se ordlista)
eller en liten lagerlokal. Någon golvbeläggning existerar inte längre, men innanför finns breda
områden av väggar, som ännu är täckta med sitt originalutförande i opus signinum44 (romersk
vattentät cement). En stenvälvd cistern eller källare finns under den försvunna golvbeläggningen i
den bortre hälften av rummet.
Bland märkliga, nästan utplånade, strukturer längs den sydvästra sidan av Forum, ligger
Aerarium exakt i riktningen för gata P, som leder upp mot Arx heliga område. I berget syns en
lång smal inhuggning ca 27 m x 3,50 m mellan gata 5 och kanten av Forum. Mot Forums slut
finns stora polygonala block anpassade, som här och där placerats i klippmurarnas naturliga
öppningar. Spåren av en polygonal stödmur löper längs den nordvästra sidan 1,45 m bakom
kanten. Där sidorna är bäst bevarade, mot centrum av inhuggningen, och strax nedanför toppen
på vardera muren, syns en serie av grova rektangulära inhuggningar. De kan troligtvis vara hålen
för tunga bjälkar. Ytans genomsnitt är 0,40 m bred och 0,30 m djup och har ett utrymme, som ger
ett intervall på ca 0,80 m.
2.10.12 Carcer
En sällsynt byggnad fanns längst nere i Forums sydöstra hörn. Den hade en rektangulär form med
murade väggar, som var mycket kraftiga. Byggnaden hade en enkel dörröppning, vars entré
endast var den från gata 7. Interiören var täckt genom ett stenvalv och uppdelad genom en mur i
yttre och inre rum som ej var stenlagda. Under golvets sydöstra hälft fanns en valvbeklädd
källare, som kunde nås genom ett öppning i golvet, som täcktes av ett stenlock.
Byggnaden gav intryck av ett fängelse för brottslingar, som väntade på rannsakning eller
avrättning. Eftersom huset var så stabilt byggt med välvda kammare och underjordiskt fängelse
med en fallucka ansågs det vara en kopia av Roms underjordiska statsfängelse (Tullianum).
Utanför Rom är Cosas carcer det enda fängelse som kunnat identifieras.45
Dessa båda byggnader krävde utrymme mellan sig. En förgård bredde ut sig för plattformen
och Concordias lilla helgedom (Sacellum) för att röstningsplatsen skulle synas på torget.
43
Cosa I, fig. 66 (Forum, Plan of buildings on north-east side).
Enligt Brown i Cosa I, 81.
45
Brown 1980, 32.
44
24
2.10.13 Den östra höjden
Den östra höjden reser sig terrassformigt bakom en stödmur med en längd på mer än 63 m, som
ligger innanför den utskjutande stadsmuren. Stödmuren är uppbyggd av två delar, dels en
trapetsoid mur av torkad lera, och dels en med murad sten. Den har likheter med Arx mur. En
kulle med stenskärvor reser sig ovanför muren, där inga andra murar är synliga. Kullen avslöjar
resterna av ett tempel. Detta kan avslöjas både från läget och från den monumentala närheten.
Gatan R är en bred processionsväg med samma bredd som den inom Arx. Man har anpassat sig
till bergssluttningen från Forums nivå till kullens axel. Ett klippblock och en terrassformig ramp i
räta vinklar leder från Forums sydöstra hörn. Till höger är den flankerad av en halvcirkelformad
grund av kvadersten, 16,25 m i diameter, som kan vara en aedikulas postament eller ett annat
monument. På den vänstra sidan finns ytterligare en rektangulär grund, som kan ha inneburit att
en annan sådan ståtlig byggnad legat här. Templet som troligtvis hade stått på mittaxeln och
närmast varit synligt från sydväst genom staden mot Kapitolium, kan inte ha haft någon större
storlek.46
2.11 De privata husens placering och utseende
Det fanns ingen förutbestämd plan för hur man skulle använda det allmänna området mellan
gatorna O och R, 5 och 7. Sydöst om Comitium tillkom varierande byggnader, allt eftersom de
behövdes. Byggnaderna blev mer eller mindre permanenta längs den sydvästra långsidan av
Forum, men även på kortsidorna. Allt eftersom kolonin ökade bestämde man sig för att göra en
plan för Forums tre sidor. Resultatet blev åtta liknande byggnader, som hade en gemensam
funktion. De sträckte sig från torget till de angränsande gatorna. På den sydvästra sidan uppfördes
fyra byggnader i två par och de var åtskilda genom ett öppet utrymme mittemot Comitium.
Byggnaderna längs sidorna och vid slutet av torget hade olika storlek. Framför alla fasader hade
byggnaderna pelargångar på de exponerade ytorna. På den nordöstra sidan av det som återstod av
marken fanns det utrymme för viktiga allmänna byggnader.
De första bosättarna byggde sina hus längs med gatorna och på allmänna platser. De flesta
hustomterna låg på den norra sluttningen nedanför Arx och vid den östra höjden samt på Forum.
Ett horisontellt hus kunde byggas antingen på en terrass eller på en uthuggen klipphylla.
46
Cosa I, 71.
25
Varje hus blev delat lika mellan bostadshus och trädgård. Den övre halvan kunde vara en
terrass med en stödmur mot höjdnivån för den övre gatan. Nedanför terrassen och inom grunden
för varje hus låg en cistern för magasinering av regnvatten, som uppsamlades från taket.
Cisternen låg mot den främre delen av huset medan kloakbrunnen fanns på baksidan. Husen
byggdes antingen som enskilda hus eller i par med delade murar längs gatorna M och N. De var
byggda i en inhemsk arkitektur, men allteftersom välståndet ökade i Cosa kunde husen förbättras.
2.11.1 Atriumhus I
De åtta atriumhusen på Forum fullföljde en lokal byggnadstradition med sten murad med lera.
Byggnadsmaterialet i murarna var huvudsakligen av grovt huggna kalkstensskärvor, fint huggna
på framsidan och oformade på baksidan. Stenarna var lagda i lera i horisontella lager och
hopfogade mot varandra. De understödde de övre väggarna av soltorkat tegel. De yttre hörnen var
förstärkta med större block.
Atriumhus I47 hade byggts på sluttningen mellan Forums norra hörn och gata O. Byggnaden,
med de yttre måtten 22,72 m och 17,32 m, begränsades i sydväst av Forums nordvästra ingång
från gata 6. Den sydöstra sidan av huset sträckte sig 3,40 m bortom nordöstra sidan av Forum.
Innanför dess ytterväggar hade byggnaden uppdelats i tretton utrymmen utlagda på tre tvärgående
nivåer.48 Den bredare mellersta nivån inrymde ett centralt atrium (10) med dess impluvium (se
ordlista). Den hade två flyglar (20, 23), och entréer fanns på varje sida (1, 12). Från atrium fanns
en ingång till ett cubiculum (18) (se ordlista) (Pl. 11).
Atrium (10) upptar en yta av 8,29 x 10,21 m. Golvytan var täckt av opus signinum och
undertill fanns en cistern. Golvkonstruktionen var lagd på en berggrund på vilken skärvor av
kalksten och lerklumpar hade stampats. Golvytan ovanför denna var 0,12-0,13 m tjock.49
Närmast mitten av den yttre rektangulära strukturen vid skärningspunkten mellan atriums
längdaxel och cubiculums (18) låg impluvium (10). Dess ursprungliga form var kvadratisk med
sidan 2,07 m, och ett nedsänkt kvadratiskt golv med sidan 1,924 m och hade en upphöjd kant på
0,074 meters bredd. Dess golvyta låg 0,20-0,25 m nedanför den övriga golvnivån, som var täckt
med fiskbensmönster av små rektangulära terrakottaplattor lagda kant mot kant, som ett
kryssförband på den omsorgsfullt bearbetade klippgrunden. Plattorna var tätt sammanfogade med
47
Cosa III, plan V (Atrium Buildings I/II och fig. 20 AB I, plan, sections).
Cosa III, fig. 21 (Atrium Building I, sections A-E).
49
Cosa III, 62.
48
26
hårt vitt kalkstensmurbruk. Ramen har passats in i en fals inhuggen i taktegel med
fiskbensmönster, men avlägsnats vid en ombyggnad av bassängen. Vid golvet var ett litet
dräneringskärl fastsatt, med måtten 0,26 m brett och 0,15 m djupt.
Ett antal trekantiga tegelplattor har hittats från atriums hörn under ett senare jordgolv, som har
fallit ner från impluviums originalgolv. De tycks vara gjorda av en ljus rosafärgad terrakotta, som
bestod av en blandning av sand, pozzolana och krämfärgade bitar, troligtvis i originalutförande.
De hade formen av en rätvinklig triangel där vinklarna var räfflade.
Från nordvästra sidan av Forum fanns en entré (7) till huset. Den övre nivån som var vänd
mot Forum, var delad i två symmetriska tabernae (se ordlista) (2, 5) på vardera sidan av
huvudentrén (4). Vid bakre änden av huset fanns tre tabernae (19, 13, 15), uppdelade på den
lägre nivån med olika bredd på entréerna mot gatan O.50
Via tre entréer av skilda slag öppnade sig atriums sydöstra ände i tre riktningar mot
exteriören. Från den högre nivån mot torget öppnade sig den huvudsakliga ingången. Den
nordvästra entrén, som var 2,96 m bred (1), var större än de bägge andra och innehöll vestibulum,
dörröppning och korridorer.
Från entréporten (1) på dess motsatta sida fanns en smal korridor, som ledde in mot
byggnadens östra sida från en liten dörröppning. Den övre nivån, som var vänd mot torget, har en
symmetriskt stor planlösning med två nästan kvadratiska rum på vardera sidan om huvudentrén.
Entrén (4) var en lutande passage, som sammanband de båda rummen. Vid den här tiden låg
torgets nivå ca 0,97 m ovanför atriums stenläggning. Resterna som återstår är ett vestibulum, som
öppnar sig mot torget, och en korridor mot atrium med en mur och en dörr emellan. Taberna (2)
ligger i byggnadens södra hörn och hade ett golv av pressad rödockra lera och kalkstensskärvor
med tjockleken 0,32-0,35 ovanför Forums naturliga yta. I centrum av nordvästra delen av rummet
har arkeologerna hittat en hästsko, rester av röd jord, aska, kol och bitar av järn, som antyder att
här har legat en enkel smedja.
I öppningen av taberna (5) har hittats ett toskanskt kapitäl av travertin, som senare har
återanvänts i murningen av entrén (4). Tabernae (5) och (2) har radikalt förändrats vid
ombyggnader, men originalplanen har kunnat fastställas.
Husets lägre nivå, som var vänd mot nordvästra sidan av gata O, låg 0,60 m nedanför den
mellersta nivån och gav inte tillträde till atrium eller alae (se ordlista). Dess yta var 17,16-17,25
m x 6,06-6,18 m. Planlösningen, som skilde sig från den övre nivån, var istället en rektangulär
50
Cosa III, 62.
27
yta, som var avsedd att delas i ett önskat antal butiker. De tre rummen var byggda i två steg. Först
tabernae (19) och (13) tillsammans och sist taberna (15) som hade ett oberoende hörn. Tabernae
(19) och (13) upptog tillsammans en mindre yta än taberna (15), men bredden 3,40 m var
densamma och dörröppningen var 2 m. De tre huvuddelarna av byggnaden var klart definierade
genom sina olika nivåer och sina takfästen.
Husets sydöstra fasad var planerad för att skyddas av en portik. En uppfattning om kolonnernas
höjd kan man erhålla från deras nedre diameter och kapitälen. De måste ha burit upp ett tak, som
har fortsatt utanför den övre delen av byggnaden. Vid husets nordvästra lägre ände byggdes
senare en monumental triumfbåge över den nordvästra ingången, som stödde byggnaderna på
vardera sidan. Husets totala höjd kan härledas från den kända höjden av dess öppningar och från
dess allmänna proportioner och den intilliggande taklinjen för de båda byggnaderna.
Dörröppningen till rum (7) grundar sig på den lägsta möjliga linjen för takfoten över utrymmen
på denna sida av byggnaden och härleds från de symmetriska utrymmena på den motsatta sidan.
På liknande sätt var det för öppningarna till tabernae (2) och (5) som reglerades genom sina
kolonner. Kolonnernas smäckerhet och skafthöjd, som var vanligt i Cosa, hade en lägre diameter
av 0,48-0,50 m och en höjd av 3,12-3,50 m. Enligt Vitruvius föreskrift (6.3.4)51 skulle höjden av
ett atrium vara lika stor som tre fjärdedelar av dess vidd. Den aktuella höjden av 6,22 m är i full
överensstämmelse med höjder som kan härledas från andra husgrunder. Detta bevisar att Cosas
arkitekter har använt sig av Vitruvius principer som förlaga.
En byggnadsekvens, sydost om Comitium och Curian på Forum, hade avslutats under de sista
åren av 200-talet. Det har påståtts att Atriumhus I var en del i en byggnad, som hade anknytning
till de nyanlända kolonisterna och denna design började uppföras strax efter 197 f.Kr.
I golvkonstruktionerna gjordes fem myntfynd, två bakom taberna 13, ett i korridor 12 och två
på utsidan av taberna 5. Fyra av mynten hade slagits i Rom och ett på Sardinien och de daterades
till strax efter 211 till omkring 200 f.Kr.52 och alla mynten var mycket nötta. Detta var troligtvis
mynt som tagits med av de nyanlända kolonisterna.
51
Cosa III, 76.
28
2.11.2 Atriumhus II
Detta Atriumhus var vänt mot nordvästra änden av Forum på den andra sidan av den nordvästra
entrén och var placerad på samma bergiga terräng som dess pendang, Atriumhus I och den
sluttade ner från Forum till gatan O och från sydväst till nordöst. Byggnaden hade anpassats till
de tre olika marknivåerna i sluttningen. Endast de sydöstra och nordöstra fasaderna har blivit
utgrävda och undersökta på insidan för att utreda öppningarnas läge och murade väggar inuti
byggnaden. Dessa undersökningar visar att de båda byggnaderna kan uppfattas som en spegelbild
av den andra både med avseende på planlösningen och byggnadens övriga utformning, dock med
variationer av vissa dimensioner. Exempelvis motsvarar taberna 61 AB II53 närmast av entrén till
taberna 2. Både tabernae och entréer som är riktade mot Forum var identiskt lika och väggarna
hade samma tjocklek och dess fältstenskonstruktion var omöjlig att skilja från varandra. På grund
av byte av ett vattenledningsrör från Forum måste öppningarna för entrén (60) och rum (50)
öppnas för att vattenledningsröret skulle kunna passera längs sydvästra sidan av nordvästra
entrén. Båda husen öppnade sig mot ett atrium i mitten. Indelningen och dörröppningen för nr
(60) hade separata vestibuler.
Atriumhus II var 0,50 m kortare än Atriumhus I, men denna skillnad motsvarar endast
tjockleken av en mur. Det förefaller som om att denna oregelbundenhet har kompenserats genom
att den yttre väggen till taberna (2) och 13/19 har vinklats för att få hörnen på de två byggnaderna
att stå mitt emot varandra. Om denna hypotes är korrekt måste de två byggnaderna ha uppförts
samtidigt. Fynd har gjorts av ett antal mynt och odaterbara keramikskärvor under golvet i
Atriumhus I. En tallrik och tre svartglaserade skålar av lokal tillverkning, från slutet av tredje
århundradet och början av andra århundradet, har hittats i fyllningsmassorna vid entré (60) och
rum (50) i Atriumhus II.54
2.11.3 Dianas hus, Fas 1. Kolonin från 197 f.Kr.
Diana, som huset kallas, har fått sitt namn efter en dedikation på en liten helgedom i husets
trädgård.55 Gudinnan Diana är den romerska versionen av den grekiska gudinnan Artemis, som
har kallats jaktens gudinna. Hon har också förknippats med ljuset. Dianas hus är beläget på
52
Cosa III, 77.
Cosa III, fig. 28 (Atrium Building II, plan, schematic reconstruction, first phase).
54
Cosa III, 81, n. 6.
53
29
Forums sydvästra sida och är förenat med Forums annex och har betecknats som Atriumhus V i
tidigare publikationer.56
Fasaden har två tabernae och gatläggningen är densamma som på Forums nivå. En vinbutik
tycks ha funnits i en av dessa tabernae (rum C) under slutet av andra århundradet f.Kr. (Pl. 13).
Fynd av koppar och buteljer har grävts fram i husets gödselstack. I fyllningarna i (rum D) har
fynd av amforor och tallrikar gjorts, vilket kan tyda både på vinförsäljning och försäljning av
lagad mat. Entrén till huset skedde genom en smal vestibul, som låg mellan de båda tavernorna.
Vestibulen är avskild från de smala entrégångarna (fauces) genom ett hål, som visar att en tröskel
har tagits bort. Från gångarna kommer man in i ett stort atrium, som var det romerska husets
viktigaste rum, varifrån de övriga rummen kunde nås. I mitten under compluvium, det öppna
taket, samlades regnvattnet upp i impluvium. Rester av takgips och regnskador i impluvium visar
att atriums tak var byggt i toskansk stil. Under den bakre tredjedelen av atrium finns en stor
cistern, som fylldes på från impluvium. Vattnet leddes från cisternen till impluviums sydvästra
hörn.
Två cubicula av lika storlek, G och F, fanns till höger om atrium. I rum G har en säng stått i
den bakre delen av rummet och flankerad av två skåp i hörnen. Till vänster mitt emot rum G
ligger ett större rum E, som visar att rummet tidigare har delats till två närliggande cubicula. Vid
atriums bortre del finns två alae, H och I. Det sistnämnda är mindre för att kunna inrymma ett
utrymme, som var avsett för förvaring, t.ex. av förfädernas masker. Öppet mot atrium och längst
bort, axialt mot ingången, ligger tablinum, J, det viktigaste rummet i det romerska huset. Höger
om detta rum finns ett triclinium, K, medan öppningen till vänster om tablinum är ett andron (se
ordlista, M. I det här fallet är det en korridor, som ansluter atrium till trädgården. Till vänster om
andron, rum L, är ett enkelt tjänsterum. En hypotes är att rum L kan ha fungerat som ett kök eller
tvättrum beroende på att ett avloppsrör ledde till en avloppsbrunn i husets bakre del.
Till husets bakre del hörde en trädgård, som var nedhuggen i klippan. Trädgården skulle ha
samma nivå som resten av huset. Troligtvis var denna omgiven av högre murar för att skydda de
boende från insyn från gatan bakom huset. Den låg 1,60 m ovanför trädgårdens nivå.
Vid trädgårdens sydöstra sida upptogs området av en liten byggnad troligtvis ett badhus, N,
eftersom det var byggt över en avloppsbrunn. Golvet var klätt med små fyrkantiga tegelplattor,
som var lagda på en lergrund. I det här golvet hade det också byggts en dränering, som ledde till
avloppsbrunnen. Rum S som gränsade till badhuset N, var troligtvis en cistern, byggd på klippan,
55
Cosa V, 13.
30
som inte var borthuggen och även trädgårdsområdet fanns kvar. Vid senare ombyggnader blev
det oklart för arkeologerna vilken roll de inre arrangemangen hade spelat. Men arkeologerna tror
att rum N innehöll ett bad, gjort av terrakotta eller brons, och som fylldes med varmt vatten, som
värmts upp i köket. Om uppvärmningsanordningar har funnits i byggnaden vet man inte, eftersom
inga spår av dylika funnits vid utgrävningarna av området.
Fynd av svartglaserad keramik, från trädgårdens tidigaste nivåer, inkluderar material från
mitten av andra århundradet f.Kr.57
2.12 Stadens förstörelse
Den antika romerska småstaden Cosa fick ett sorgligt slut och fick sitt namn ändrat till Ansedonia
under medeltiden. Enligt F.E. Brown skulle Cosa grundligt ha förstörts mellan 60-70 f. Kr. och
aldrig ha återuppstått. Det skulle ha berott på plundringståg av pirater längs Tyrrhenska kusten,
som bekämpades av Pompejus admiral, Lucius Gellius, år 67 f. Kr.58
Andra forskare har dock en annan uppfattning. A.M. McCann skriver i sitt arbete att
arkitekturfynd, rester av marmorskulpturer, keramikfynd och mynt från kejsar Augustus’ och
Julio-Claudiernas tid, visar att staden delvis återuppstått. Enligt ovannämnda kronologi ger flera
funna inskriptioner evidens för att Cosa har levt vidare under enklare förhållanden. På 300-talet
fick Cosa en kristen kyrka, men utgrävningar har visat att det samtidigt har funnits en helgedom
till Liber Pater.59
Den hedniska kulten fortsatte på den antika platsen under hela 300- och 400-talen. Denna
utveckling faller dock utanför ramen för min uppsats.
56
Cosa V, 14, n.14 och 15.
Cosa V, 19, n.18.
58
Brown 1980, 74.
57
59
McCann 1987, 27.
31
3. MORGANTINA, SICILIEN
3.1 Forskningshistorik
Ingenjör Luigi Pappalardo var den som 1884 gjorde de första utgrävningarna i Morgantina. Han
grävde ut två hus och ett stort avloppsrör av terrakotta och delar av en större begravningsplats
(necropolis).60 Vid senare utgrävningar som gjordes av amerikanska arkeologer på den västra
kullen (the West Hill) kallade de ett av hans funna hus för Pappalardos hus. Den italienske
arkeologen Paolo Orsi hade redan 1912 frilagt en terrass med huggna trappsteg, i mitten på Serra
Orlando-åsen. Han hade också funnit murar och ett romerskt hus. Vid utgrävningarna från 1955
visade sig terrassen vara ett Agora, med en övre och en nedre del. En ofantligt stor fritrappa som
var delad i tre, avgränsade de två Agora från varandra.61
Universitetet i Princeton med professor Erik Sjöqvist som grävningsledare och hans
medarbetare har sedan 1955 fortsatt med utgrävningar av den antika staden Morgantina, där vi
kan få en viktig insikt om Siciliens forna historia. Grävningsarbetet fortsatte under flera säsonger
med olika ledare bl.a professor Richard Stillwell och professor Malcolm Bell. Malcolm Bell,
professor i klassisk konst och arkeologi vid Virginiauniversitet, tidigare student till Sjöqvist, tog
över projektet med målet att publicera det tidigare utgrävda materialet från Morgantina.
Malcolm Bell påbörjade de nya undersökningarna på Serra Orlando 1983.62
Erik Sjöqvist bidrog till att det sedan 1955 blev ett samarbete med svenska arkeologer som
knöts till Morgantinaprojektet. Docent Lars Karlsson från Uppsala har gjort viktiga bidrag genom
sin beskrivning, tolkning och uppmätningar av stadsmuren i Morgantina tillsammans med en
arkitekt under en del av säsongen 1983 och hela somrarna 1984 och 1985, eftersom nya
murpartier hade upptäckts.63 Han fullbordade Carl Eric Östenbergs grundläggande studium från
slutet av femtiotalet.
Den förre svenske kungen Gustaf VI Adolf visade också ett stort intresse för den arkeologiska
utgrävningen genom sina besök på Sicilien under 1950-talet, där han deltog i vetenskapliga
diskussioner tillsammans med Erik Sjöqvist om Morgantinas tidigare historia.
60
www. Wikipedia.com, s.v. Morgantina (5 augusti 2007).
Edlund 1985, 30 f.
62
Bell 1989, 313, n. 1.
63
Karlsson 1985, 36.
61
32
En betydande insats har gjorts av Malcolm Bell som genom fondpengar från the National
Endowment for the Humanities från 1980 har återvänt som den nye grävningsledaren för
utforskningen av Morgantina. Till sin hjälp har han haft studenter och volontärer från
Universitetet i Virginia. Universitetet i Virginia har med sina specialister inom olika områden
också deltagit i utforskningen av den grekiska kolonin, som stod på sin höjdpunkt för 2 200 år
sedan. Bells arbete fortsatte först under sex säsonger, men går nu vidare med kampanjer där
University of Princetons medarbetare arbetar vidare med Cittadella-kullen. Deras kampanjer
genomförs dock inte varje år.
3.2 Stadens läge
Morgantina är en stad på Sicilien ”ca 70 km väster om Katania på den punkt där en bergskedja
skiljer Kataniaslätten från floden Gelas dalgång”.64 Aidone och Piazza Armerina är de närmast
belägna städerna. Här finns en konisk kulle som kallas ’Cittadella’, 578 m hög, på vilken den
arkaiska staden byggdes och den långsträckta åsen Serra Orlando, platsen för den hellenistiska
staden. Åsen har indelats i sex områden av arkeologerna.
Cittadella är uppdelad i en övre och en nedre del i det östligaste området. Övre Cittadella har
sin högsta nivåkurva på 562 m och den lägsta nivåkurvan är 552 m. Där låg den första
stadsbebyggelsen. Området ligger strax ovanför Nekropolis II. Längst i öster ligger det lägre
Cittadella med högsta nivåkurvan 538 m och den lägsta 532 m.
Staden Morgantina omfattar hela Serra Orlandoåsen mellan Nekropolis III och Nekropolis V.
Agora (stadens torg) med viktiga offentliga byggnader ligger i en sänka mellan den Västra kullen
och den Östra kullen (Pl. 14). Agora är uppdelat i en övre och en nedre del. Övre Agora ligger
mellan 552 m och 554 m och den lägsta delen av Agora ligger på 544 metersnivån. Marknivån är
sluttande. Det är 2 m mellan nivåkurvorna. En trapetsformig trappa förbinder det övre och det
nedre Agora.
På bägge sidor om Agora finns privata hus, dels på den Östra kullen och dels på den Västra
kullen. Dessa kullar har en högre nivå än Ag. Högsta nivåkurvan på den Östra kullen är 564
meter över havet medan den Västra kullen har sin högsta nivåkurva på 586 m.65
64
Edlund 1985, 30.
33
3.3 Kronologi
2100-1600 f. Kr. Första bosättningen: lantbrukare och fåraherdar.
Tidig bronsålder. Castelluccio-kulturen.
1000 f. Kr.
Sikuler invandrade till östra Sicilien. Morgeter bosätter sig på Cittadella.
Kung Morges. Namnet Morgantina uppstår (enligt traditionen).66
500-440 f. Kr. Douketios, ledare för sikulerna.
460 f. Kr.
Sikuler sluter ett förbund för att befria sig från grekiska oligarker från Syrakusa
och Gela.
459 f. Kr.
Chalkidiska greker från östkusten bosätter sig i Morgantina.
459 f. Kr.
Douketios erövrar Morgantina och befriar folket från en grekisk tyrann.
Morgantina på Cittadella övergavs.
459 f. Kr.
Morgantina, den nya staden byggs på Serra Orlandoåsen. Några år senare
präglas det första Morgantinamyntet.
450 f. Kr.
Douketios period är slut och Morgantina är nu under inflytande av Syrakusa.
424 f. Kr.
Morgantina blev ett bytesobjekt för nya ledare i staden Kamarina.
396 f. Kr.
Dionysios av Syrakusa erövrar Morgantina.
367 f. Kr.
Dionysios död med politisk och ekonomisk kris.
344 f. Kr.
Timoleon, en korintisk ledare, som gav Morgantina självstyrelse,
förnyade traditioner, kultur och civilisation.
317 f. Kr.
Militärledaren Agathokles behövde hjälp från Morgantina för att befria
Syrakusa från oligarker.
276-215 f. Kr. Hieron II Syrakusas kung.
264 f. Kr.
Rom har sin första konflikt med Kartago.
215 f. Kr.
Hieron II dör.
212 f. Kr.
Syrakusa förlorar mot romarna men inte Morgantina.
211 f. Kr.
Marcus Cornelius Cethegus besegrade Morgantina.
139-133 f. Kr. Första slavupproret. Ledaren Eunus fängslas och dör i Morgantina.
104-101 f. Kr. Andra slavupproret.
30 f. Kr.
Staden upphör att existera.67
3.4 Den historiska bakgrunden
Den äldsta bosättningen är från den tidiga bronsåldern, 2100-1600 f. Kr. Då bodde en grupp
lantbrukare och fåraherdar på San Francescoplatån på Serra Orlando-åsen. De bodde i runda och
rektangulära hyddor. Den stad som vi kan se idag är en skapelse av Hieron II, Syrakusas kung.
Hans regeringstid varade i sextio år 276-215 f.Kr. Befolkningen växte till ca 10.000 innevånare
med stadsmurar, som sträckte sig ca 7 km. Det var en rik blomstringstid där ingången till Agora
var utsmyckat med stoor, kolonnhallar som flankerade torget på tre sidor och bostadskvarter med
65
66
67
Bell 1981, pl. 1.
Strabo 6.1.6;2.4.
Raffiotta 1985, 12f.
34
stora hus på 500 kvadratmeter. Den grekiska materiella kulturen förde med sig välplanerad
arkitektur. Husen var inredda med vackra golvbeläggningar av mosaik. Staden hade en stor
produktion av säd. Från vingårdarna exporterade invånarna vin, som blev känt i Italien. Staden
hade fram till 211 f. Kr. ett högt ekonomiskt välstånd.
Men redan 264 ljöd krigstrummorna på ön och Rom hade intervenerat i de sicilianska affärerna
med anledning av sin konflikt med Kartago. Hieron II insåg faran och både Syrakusa och andra
städer i hans kungadöme förenade sig i allians med Rom. Det var lugnt så länge alliansen med
Rom varade. Under tjugo års krig blev kartagerna förödmjukade och drevs bort från ön och den
västra hälften av ön blev den romerska provinsen Sicilien. Nu återstod bara den andra delen av ön
för Roms annektering. Hieron II avled 215 f. Kr. Syrakusa valde då att ställa sig på Kartagos
sida. Rom intervenerade igen. Syrakusa föll till Romarna 212 f. Kr. och andra städer följde efter
men inte Morgantina till en början. Följande år sändes nya trupper till Morgantina under ledning
av Marcus Cornelius Cethegus som besegrade Morgantina. Territoriet gavs som en förläning till
spanska legosoldater under en kapten Moericus som tidigare varit i grekisk tjänst. Kungariket
Syrakusa övergick till Rom. Bostadskvarteren reducerades till en tredjedels område jämfört med
stadens tidigare område före 211 f. Kr.
Det tidigare kulturella och politiska centret på torget för fria medborgare förvandlades till en
enorm marknadsplats. Det grekiska gymnasiet förvandlades till butiker, medan hjärtat av agora,
fick ett stort altare, tillägnat en av de grekiska gudarna, och fick ingå i en marknadsbyggnad.
3.4.1 Slavupproren
Sicilien drabbades av två slavuppror. Det första upproret ägde rum i Enna, 139-132 f. Kr., där det
fanns ett stort antal slavar anställda på stora lantgårdar (latifundia). Slavägarna var helt
oförberedda på detta uppror. Rebelliska slavar har det alltid funnits, men nu blev det ett större
välorganiserat uppror. Antika författare anade orsaken. Koncentrationen av slavar var mycket stor
på Sicilien och slavägarnas behandling av dem var mycket brutal. Slavarna blev brännmärkta,
kedjade, slagna, fick dålig kost och var utarbetade. De hade orsak att reagera. Slavupproren på
Sicilien resulterade i mindre uppror bland andra slavar i Italien och Grekland.
Orsaken till slavupproret var egentligen följdverkningarna av intensiva krig, där Grekland
hade intagits av romarna år 146 f. Kr. Romarna plundrade i stor skala och raserade Korint och
spred sig vidare österut till Mindre Asien, Syrien och Egypten. De politiska motsättningarna
35
ökade och maktbalansen rubbades av Alexanders efterföljare. Detta bidrog till inbördeskrig och
politisk anarki. Överallt spred sig slavhandlare som köpte upp krigsfångar och politiska offer och
även fria män, kvinnor och barn ingick i deras handel. Dessa slavar såldes vidare till köpare från
Italien och Sicilien. Det här skedde speciellt efter 150 f. Kr., eftersom italienska köpmän hade en
frihamn som romarna hade grundat på ön Delos. Ett flertal av dessa nyblivna slavar hade en bra
utbildning, några var av finare härkomst och de flesta kunde tala grekiska. Det uppstod en
klasskillnad mellan de nya och gamla slavarna och en kulturell och språklig gräns. De nya
slavarna hade sina ledare som kunde organisera uppror. Olika yrkesgrupper inom slavväsendet
gjorde att det blev splittring, t.ex. fåraherdar, lantbruksarbetare, hantverkare, tjänare och slavar
inne i städerna. Vissa grupper var mera privilegierade än andra. Messina och Syrakusa vägrade
att göra uppror. Ledarna höll sina män utanför städerna. Morgantinas slavar var angelägna om att
försvara staden mot de belägrande rebellerna i det andra slavupproret.
Berättelserna om slavupproren bygger på bysantinska kopisters texter, som i sin tur
härstammar från Diodorus böcker 34-36 och nedtecknade på 900-talet. Den kronologiska
ordningen är osäker. Det första upproret skulle ha skett 139 f. Kr., istället för 135 f. Kr.
Den utlösande faktorn till det andra upproret anses ha varit den rike godsägaren Damophilus
av Enna, som överträffade perserna med överdådiga och kostsamma fester.
Slavarna blev
uppretade och beslöt sig för att döda sin herre, men först rådfrågade de en av de nya slavarna,
Eunus, från Enna. Ursprungligen kom han från Apamea i Syrien.68 Han hade rykte om sig att vara
en magiker, trollkarl och profet och gudarna talade till honom genom drömmar. Han
sammankallade 400 slavar till staden, där de förenades med andra rebeller. Damophilus och hans
hustru vistades på sitt lantställe i närheten. De fördes till teatern för en diskussion.69 Slutet blev
dock att en av de ledande rebellerna dödade Damophilus. Sedan utropades Eunus till kung med
enväldig makt. Damophilus hustru Megallis överlämnades till de kvinnliga slavarna, som
torterade henne och kastade ut henne från bröstvärnet. Dottern skonades och fördes till släktingar
i Catania.
Under tiden skedde ett annat slavuppror i Akragasområdet, lett av boskapsskötaren Kleon,
men Eunus organiserade en arme på 6000, som snabbt ökade till 10 000 och tog kontakt med
Kleon och bad denne att förena sig med honom som chef för upproret. Det tillförde ytterligare
5000 man. Genom denna trupp fick Eunus kontroll över Morgantina och Tauromenion samt Enna
och vann ett större territorium. Han vann flera slag mot de sicilianska militärerna. Upproret blev
68
Finley 1979, 139f.
36
inte kvävt förrän 132 f.Kr., när Rom fick ett tillräckligt bra befäl, konsul Rupilius, som förde
kommandot över 20 000 vältränade italienska soldater.
En märklig händelse var att Eunus lyckades göra en förfalskad kopia av den seleukidiska
kungalängden och utnämnde sig till Antiochos, en kung, och bar diadem och insignier och lät
prägla kopparmynt i Enna, med Demeters huvud och ett öra av säd och inskriften Kung
Antiochos.70 Kleon blev hans livvakt. En uppsyningsman kallad Athenion från Kilikien var
initiativtagare till det andra slavupproret. Han trodde att han en dag skulle bli kung över Sicilien,
därför ville han spara marken med dess djur och gårdar. Ledarna för det andra upproret vände sig
också till de antika gudarna.
Slavarna slog till för andra gången år 104-100 f.Kr. Rom bad om militär hjälp. Senaten
bestämde att en del allierade som dömts till slaveri skulle friges. Då uppstod kaos. Syrakusa
invaderades av slavar och 800 beviljades av guvernören att få sin frihet och resten skulle återgå
till sina ägare. Istället marscherade de upp till Paliki-helgedomen.
Två män startade återigen ett uppror, den ene var kilikiern Athenion, från området mellan
Segesta och Lilybaion och han bidrog med 200 man. Den andre ledaren, Salvius, från området
Halykai och Heraklea, var en man med mycket stor militär skicklighet. Salvius blev kung med
namnet Tryphon och han offrade till gudarna Paliki. Senare stupade han i ett slag, och Athenion
efterträdde honom på tronen. Han hade en armé på 40 000, men romarna var bättre förberedda.
Slavarna kunde trots försök inte erövra Lilybaion, Morgantina eller Messina.
3.5 En grekisk bosättning
Namnet Morgantina kan spåras till en förhistorisk folkgrupp, som kallades morgeter. Enligt
geografen Strabon (6.1.6; 2.4)71 hade dessa flyttat från Syditalien till Sicilien. Det är ej klarlagt
om den ursprungliga befolkningen, som var sikuler, hade någon släktskap med morgeterna.
Sikulerna kan härledas till den förhistoriska bebyggelsen i Morgantina. Morgeternas ledare hette
Morges.
Sikulerna slog sig ned på Cittadella, den högst belägna punkten. Där ägde ett viktigt möte rum
ca 575 f.Kr med en grupp greker, som kom från kusten. De ville förstärka det grekiska inflytandet
i Sicilien och flyttade därför inåt landet. Grekerna härstammade troligtvis från en av de
69
Diodorus Siculus 34/35.2.11-14.
Finley 1979, 141.
71
Diskuteras hos Edlund 1985, 31.
70
37
chalkidiska kolonierna på kusten, Leontinoi eller Katania. Dessa greker bosatte sig på den norra
delen i det övre området av Cittadella-akropolen (Area III) tillsammans med sikulerna, som
delade med sig av sin begränsade yta. Där levde de i en fredlig samexistens mellan greker och
sikuler.
Morgantina blev dock 459 f. Kr. anfallet av Douketius, som var ledare för Siciliens sikuliska
befolkning. Vid den tidpunkten betraktades Morgantina som en stad med grekisk dominans både
politiskt och ekonomiskt. Cittadellasamhället totalförstördes och befolkningen övergav staden på
kullen (akropolis).72
Så småningom stabiliserades det politiska läget och en ny stad grundades på Serra Orlandoåsen. Den första myntproduktionen i den grekisk-sikuliska samhällsbildningen på centrala
Sicilien skedde troligtvis i Morgantina. Den första myntningen gjordes speciellt i silver litrae, ca
465-459 f. Kr. och tillhör Grupp I och var s.k. Morgantinamynt. Grupp II var tetradrachmer, ca
370-350 f. Kr. Grupp III bestod av litrae och 1 1/4 litrae, ca 344-317 f. Kr. I denna grupp utkom
inom samma tidsperiod bronslitrae, hemilitra och hexantes, ca 344-317 F. Kr.73
Från år 30 f. Kr. existerar inte staden längre. Under århundraden var den täckt av ett stort
jordlager. Morgantina kan kallas ett sicilianskt Pompeji.
3.6 Stadsmuren och portarna
Försvaret var viktigt för staden, och därför omgärdades städerna av murar med stadsportar.
Morgantina hade en stadsmur runt Serra Orlando-åsen (Pl. 15). Den har daterats till sent 300-tal,
med hjälp av några keramikskärvor. När muren grävdes fram 1959 fann arkeologerna
keramikskärvor från 300-talet på olika platser inuti muren. Det fanns öppningar för fyra
stadsportar. Den Södra porten var den viktigaste, eftersom den förde direkt in till Agora och
denna port låg mellan två utskjutande bergsplatåer och i en svacka. Det fanns flera svackor runt
berget, som hade eroderat. Vid dessa fördjupningar var det lämpligt att bygga stadsportar och
vägar som ledde in till staden. Förutom den Norra och Södra porten fanns också en Västport (mot
Aidone) och en Östport (mot Cittadella) samt några mindre portar, Nordöstra porten,
trädgårdskomplexets port, Sydöstra porten och Södra porten. Från Västporten går en huvudväg,
som leder fram till Västra kullen, övre Agora och den Östra kullen (Pl. 16).
72
73
Edlund 1985, 31f.
Buttrey et al. 1989, 5.
38
Hur fungerade stadens försvar? För att försvaret skulle bli mera effektivt runt den södra
stadsporten gjordes en ombyggnad av detta område omkring 250 f. Kr. Dateringen har skett
genom myntfynd. Under det första puniska kriget, ca 250 f.Kr., byggdes förmurar, s.k.
proteichismata framför bergsplatåerna. Det var lägre murar framför de gamla och på dem kunde
man ställa katapulter, som hade sitt ursprung från Syrakusa omkring 400 f. Kr. De hade
vidareutvecklats under sent 300-tal f. Kr. För att direkt kunna utöva försvaret vid porten var det
lämpligt med dessa lägre förmurar. ”Detta är en militärtaktisk lösning som på italienska kallas
”porta a tenaglia” eller griptångsport.”74 Innanför stadsporten möter fienderna ett utrymme, som
på tre sidor är muromgärdat och det hindrar dem att använda sig av en ramm eller helepoleis,
höga trätorn som kunde föras upp mot muren. Därifrån kunde bryggor fällas ned så att angriparna
skulle kunna ta sig upp på stadsmuren. På Sicilien var dessa griptångsportar mycket vanliga bl.a.
under 200-talet f. Kr. bl a i Syrakusa vid Epipolaiporten, samt i Tyndaris och Leontinoi.
Vad vet man om Morgantinas stadsmur? Lars Karlsson har under åttiotalet fortsatt med Carl
Eric Östenbergs pionjärarbete, där denne i slutet av femtiotalet gjort utgrävningar av muren och
skrivit ett första manuskript. Kraftiga vinterregn hade bidragit till att nya murar blivit synliga.
Under de fortsatta utgrävningarna upptäcktes ännu fler murpartier. Därför behövdes nya
mätningar, tolkningar och en kompletterande beskrivning göras. Karlsson fick uppdraget av
professor Malcolm Bell att förbereda manuskriptet för publicering. Han arbetade nämligen år
1983, genom universitetet i Virginia, USA, som volontär vid utgrävningarna i Morgantina.
Arbetet med beskrivning och tolkning av muren skedde under somrarna 1983, 1984 och 1985.
Karlsson utförde uppmätningarna tillsammans med en arkitekt.
Uppe på kullen Cittadella byggdes den första stadsmuren runt den arkaiska staden under sent
500-tal f. Kr. (Pl. 16). Olivodling och jordbruksverksamhet har dock bidragit till utplåning av
större delen av denna mur. År 1959 gjordes utgrävningsschakt genom den hellenistiska muren
från 270-260-talet f. Kr. Då framkom att den arkaiska muren till större delen varit förebild för
den senare murens sträckning. Stadsmuren runt Serra Orlando-höjden är avskild från muren runt
Cittadella.
Väster om Cittadella ligger den avlånga höjden Serra Orlando, vars höjd är ca 3 km lång och
500 m till 1000 m bred. Det är troligt att Morgantina utvidgades under 450-talet f. Kr. Platån är
ganska jämn men omges av brant stupande bergsklippor på västra, norra och östra sidorna. Därför
uppfördes kraftiga stadsmurar bara i de södra partierna, som var svagt sluttande samt i den östra
74
Karlsson 1985, 37.
39
dalgången, vilken leder till den Östra kullen. Där var det nödvändigt att uppföra murar. För att
utnyttja de utskjutande klipporna hade det uppe på dem byggts ett bröstvärn av sten i låg höjd.
Det har konstaterats genom myntfynd att Morgantinas stadsmur hade uppförts under sent 300-tal
f. Kr.
Vilken murteknik användes till murarna? Det var välhuggna kvaderstensblock med små och
stora block i regelbundna grupperingar. Blocken är lagda i ett takmönster header and stretcher,
(löpare och bindare), som skapade en lodrät kedja genom muren.75 Muren var byggd av lokal
kalksten.
3.7 Gator och torg
Agora är högt beläget, och sträcker sig från norr till söder i mitten på den långa Serra Orlandoåsen. Dess längd är ca 270 m och har en markant nivåskillnad med ca 8-10 m mellan det övre
Agora 552-554 m och det nedre Agora 544 m. Det innebär att markytan lutar. En stor trapetsoid
trappa med fjorton trappsteg för ned till det lägre agora. Agora upptar platsen för 6 insulae (se
ordlista).
Byggnaderna på Agora ligger i olika riktningar och är inte byggda parallellt med omgivande
rätlinjiga gatusystem, som lutar ca 45 grader mot nordsydriktningen enligt Morgantinas
stadsplan. På ett avancerat sätt så öppnar sig Agora och alla byggnaderna mot utsikten och dalen i
söder. Bostadshusen däremot ligger parallellt med gatunätet.
3.8 Gatunätet
Stadsplanen visar ett ortogonalt gatunät, som härstammar från 400-talet f. Kr. Gatorna som möts
har rätvinkliga hörn och ett rutmönster av gator, som delar in staden i rektangulära kvarter
(insulae). Det centrala området har parallella gator som löper från öst till väst men själva Agora
upptar tre rader i två nivåer som ursprungligen hade reserverats för allmänna ändamål.76 Varje
kvarter har en bredd av 37,50 m och en längd av ca 111 m och varje kvarter är uppdelade i två
med en dräneringskanal (ambitus) med en bredd på 0,85 m.77 De mindre tvärgående gatorna
(stenopoi), är ca 5,50 m breda och går från norr till söder och de stora längsgående gatorna
75
Karlsson 1985, 36.
Bell 1988, 314.
77
Karlsson 1986, 8f.
76
40
(plateiai), är ca 7 m breda och löper från öst till väst. Kvarteret var således delat genom en central
dräneringskanal i två delar och var i sin tur uppdelade i hustomter.78
3.9 Vattenförsörjningen
År 1982 upptäckte Malcolm Bell och hans medarbetare Fontänhuset på det övre agora.
Byggnaden hade en kombination av doriska triglyfer och joniska element såsom tandsnitt längs
kranslisten, som visade på en blandad arkitekturordning.
Fontänhuset visade hur Morgantinas befolkning klarade sin vattenförsörjning på det torra
Sicilien. Huset hade två stora bassänger med en total kapacitet av nästan 50 000 liter vatten.
Ursprungligen kom vattnet från en källa och genom regnvatten, som samlades in genom takets
inåtlutning. Förändringar i bassängerna visade att ibland torkade källan ut och det var nödvändigt
att fylla på vatten från andra källor genom terrakottarör. Bells hypotes var att denna sänkning av
vattennivån bevisade att Sicilien har råkat ut för signifikanta klimatförändringar mot slutet av
stadens historia.79
3.10 Beskrivning av de offentliga byggnaderna och deras arkitektur
3.10.1 Agora (Fig.1).
På grund av den omgivande sluttningen ligger inte byggnaderna rätvinkligt placerade på agora.
De öppnar sig mot vyn över dalen söderut (Pl. 17). Först kommer vi in genom den norra
stadsporten, som leder fram till Morgantinas Agora och vandrar längs norra stoan (tidigare
använd som ett grekiskt gymnasium) och lägger märke till både ”exedran” med bänkar, troligen
använd som klassrum och det större näraliggande rummet med en interiör med
terrakottakolonner. Det här hörnet av Agora har använts för civila administrativa ärenden. Enligt
Malcolm Bell finns det fyra stoor på agora. Arkitekturstilen i dessa stoor kan jämföras med den
som använts under hellenistisk tid i västra Medelhavsområdet. Stoorna hade doriska kolonner. De
var täckta kolonnader som flankerade torget. Byggnadsperioden bör ha varit mellan 260-250 f.
Kr., under kung Hieron II:s regeringstid.
En arkitekt kallades till Morgantina på uppdrag av den kungliga administrationen i Syrakusa
för att planera ett agora. Arkitekten för stadsplanen kom troligtvis från Syrakusa enligt Malcolm
78
Raffiotta 1985, 49.
41
Bell. Den påminde om förhandlingen med Rom undertecknad av Kung Hieron II år 263/262 och
innebar politiska realiteter med att återskapa gränserna för Syrakusas kungadöme. Alliansens bas
varade ända till Hierons död 215 f.Kr. Bevis på att Morgantina styrdes av Syrakusas politiska
auktoritet var förekomsten av Hierons brons- och silverprägling av mynten resten tillhörde Rom.
Arkitektens uppdrag var att övervaka förändringen av Morgantinas Agora till ett utrymme som
ytterst skulle främja Syrakusas makt. Hans första problem var att det fanns otillräckligt med
vatten och det saknades kalksten. Däremot kunde han se sädesfält ända från öst till norr, som gav
staden inkomster. I den södra delen och troligtvis ända till den västra delen kunde han se skogar.
Dessa tillgångar bidrog till ett byggnadsprojekt för agora. Agora behövde ett fontänhus för att få
tillgång till vatten. För att kunna ta hand om stadens stora sädesproduktion måste också ett stort
allmänt sädesmagasin byggas.
När platsen för den nya staden hade setts ut, 200 år tidigare, lades den ortogonala planen ut
som om ett nät hade lagts över åsarna. Den ursprunglige stadsplaneraren hade reserverat en yta i
centrum för sex kvarter med officiella byggnader cirka 125 m i öst-västlig och 250 m i nordsydlig riktning.80 Arkitekten från Syrakusa fick i uppdrag att ta fram en generalplan för området i
centrum liksom utformningen av byggnaderna där. Agora var i stort sett obebyggt under det
tidiga 200-talet. Ett öppet torg fanns för de allmänna aktiviteterna. Från den första tiden är bara
ett fåtal byggnader kända, bl.a. Norra stoan I, nedanför den senare Norra stoan II. I centrum fanns
en helgedom skapad för gudarna i den undre världen och i den södra delen ett allmänt
sädesmagasin. Ingen byggnad var någon monumental stenarkitektur.
Syrakusaarkitekten arbetade med att planera in byggnaderna i det ortogonala området. En stor
konstgjord terrass placerades i centrum. På den södra sidan var den begränsad och uppburen
genom en monumental trappa, som åtskilde det allmänna området i en övre och en lägre nivå.
Trapporna skulle tjäna som ett ekklesiasterion (se ordlista). Yttre delen av det övre området
begränsades av stoornas kolonnfasader. På den östra sidan var den lägre nivån avgränsad av ett
nytt och större sädesmagasin och på den västra sidan av en teater.81
Bell anser att dessa allmänna byggnader hade ingått i ett monumentalt byggnadsprogram.
Detta stöds bl.a. av byggnadernas läge i förhållande till varandra och i långa siktlinjer som
förbinder dem. Att dessa avsiktliga samband stöder idéer om ett enskilt program och har
anknytning till en enskild arkitekt kan det finnas två skäl.
79
Sublette 1988, 13.
Bell 1993, 329.
81
Bell 1993, 329.
80
42
1) Huvuddelen av byggnationen tycks ha genomförts inom ca 25 år. Utgrävningarna hade givit
numismatiska bevis för tillkomsten av byggnaderna. Den centrala trappan, Östra stoan, Norra
stoan II, det Östra sädesmagasinet och teatern har alla byggts mellan 275 och 250 f.Kr. En
datering för cirka 260-250 f.Kr. skulle överensstämma med det här beviset.82
2) Planen bär intryck av att det är en enskild arkitekts skapelse. Det fanns ett intresse för att
frigöra sig från den ortogonala planen, som tydligt visas i placeringen av Teatern, Östra stoan och
Östra sädesmagasinet. De sistnämnda två byggnaderna är djupt inbyggda i sidan av en kulle.
Istället för att ta hänsyn till kartans koordinater följer de kullens orientering.
Dalens naturliga konturer och flankerande kullar utnyttjades genom att låta Teatern, Östra
stoan och Östra sädesmagasinet ingå i dem för att kunna vidga horisonten mot söder. Teaterlika
naturliga placeringar har tidigare gjorts under antiken i Halikarnassos, Rhodos och Massalia. För
Morgantina gjorde Syrakusaarkitekten liknande villkor och förändrade Agora till en scen för
allmänhetens liv.
För det övre Agora valde arkitekten fristående stoor i byggnadskvarteren. Stoorna avgränsade
området för allmänhetens utrymme och var också med sina symmetriska fasader utformade för att
skilda aktiviteter skulle kunna äga rum framför dem. Samtidigt var de delar av en större helhet,
som man kan förvänta sig av den storslagna planeringen som var typisk för det tredje århundradet
f.Kr.
Från originalplanen hade de tre stoorna flera vanliga drag såsom kolonner och taklistverk
byggda av trä. Kortsidorna avslutades ofta med stora rum. Rummen var tillgängliga via
pelargången. Två av stoorna var mycket långa, 300 antika doriska fot (0,326 m) och även den
tredje hade varit avsedd att vara lång. Syrakusaarkitekten hade många förebilder för placeringen
av stoor. Stoor hade förekommit på det arkaiska Agora i Megara Hyblaea. I Athen spelade stoor
också en stor roll. Syrakusa hade även stoor på sitt Agora under den klassiska tiden. I både
utförande och placering hade Morgantinas stoor en liknande anknytning till andra västliga
byggnader.
3.10.2 Norra stoan
Den Norra stoan anses ha tillkommit mellan 275-250 f. Kr. Framför den Norra stoan syns en 90
m lång, ej stenlagd terrass, identifierad som spår efter det tidigare gymnasiet. Andra utrymmen
för klädombyte och bad, har lokaliserats i rummen i den Norra stoan. Nära entrén finns en grupp
82
Bell 1993, 331.
43
av lavakvarnstenar, använda för att mala säd till bostadskvarteren (och troligen från en senare
period).
3.10.3 Bouleuterion
Bouleuterion ligger utanför Agora i ett rätvinkligt hörn, nära kortsidan av den Norra stoan. Det är
ett rådhus, som har en gård med kolonner. In mot interiören finns en halvcirkelformad mur, som
fungerade som bas för en rundad sittplatskonstruktion i trä. Här möttes rådet eller
rådsförsamlingen. Mitt emot på den stenlagda gatan, från Bouleuterion sett, ligger den Doriska
stoan med en front av 6 doriska kolonner. Byggnaderna i detta område hör alla ihop med
monumentaliseringen av Agora under 200-talet f.Kr.
3.10.4 Nordvästra stoan
Den Nordvästra stoan vetter mot Fontänhuset och den har en oavslutad portik, som förmodligen
har använts som ett allmänt arkiv och ett slags stadsarkiv. Stoan har en täckt pelargång med stora
rum innanför sin pelargång. Bakom en enkel kolonnad hade två av stoorna ett antal butiker.
Byggnadsmaterialet för kolonner och taklistverk var av trä.
3.10.5 Fontänhuset
Enligt planen av den övre delen av Agora ser vi, förutom den Norra stoan, Fontänhuset på Östra
stoans kortsida. Fontänhuset är ett monumentalt, rektangulärt hus med två bassänger, utgrävt
1982-84. Fasaden har 7 kolonner och dorisk ordning i trä. Exteriörens längd är 11,40 m och
vidden har inte kunnat mätas upp exakt men tros vara ca 8,10 m. Byggnaden närmar man sig från
en terrass med två trappsteg och den byggdes på 200-talet f. Kr. och tillägnades nymferna. Dess
slutliga fas var att den blev dekorerad med en aedikula, litet rum uppburet av 8 kolonner.
Rummet kunde vara en helgedom inuti den större byggnaden. Fontänen blev förstörd vid en
jordbävning i tidig kejsartid.
3.10.6 Östra stoan (Fig. 1).
Bortom Fontänhuset mot söder ligger den Östra stoan, en lång smal portik, 87 m lång. Interiören
visar fyrkantiga väggpelare, med träpelare på fasaden, som vilar på en yttre rad av stenar varav de
flesta ännu finns på plats. Två av stoorna var 300 antika doriska fot långa.83 Förmodligen hade
83
En antik dorisk fot = 0,326 m.
44
arkitekten velat ha alla tre stoorna, den Norra, Nordvästra och den Östra, lika långa. Bakom en
enkel kolonnad hade två stoor ett antal butiker. Däremot hade den tredje, Östra stoan, en dubbel
kolonnad men saknade butiker. Typisk för den grekiska arkitekturen var portiken, stoan var
ämnad att tjäna som en domstol, såsom en plats för diskussioner och affärer, likaväl som skydd
för sol och regn. Eftersom det var en lång byggnad, 300 doriska fot, fanns en terrass med
trappsteg framför västra fasaden, ty markytan har en skarp lutning. För att framhäva kolonnaden
fanns två uppsättningar av rum med en vidd av 18 fot och längden 264 fot. Interiörens inre mått
mellan kolonnerna var 12 fot och djupet 24 fot. Anledningen till att de använde trä som material
till kolonnordningen istället för kalksten berodde på att det fanns god tillgång till skog.
I östra hörnet av hallen fanns ett podium, som kunde nås genom fyra trappsteg. Förmodligen
användes stoan för domstolsväsendet, där magistraten hade nytta av ett podium. De två rummen
vid vardera änden av stoan kan ha används som tjänsterum med anknytning till den juridiska
funktionen.
Genom ett märkligt fynd vid den Östra stoan tror arkeologerna att den kan ha varit en kunglig
donation. En kvinnoskulptur av kalksten hittades 1956 strax nedanför stoan vid det lägre Agora
och på en yta som var dold genom en upphöjd mark och det var efter Morgantinas plundring 211
f. Kr. Skulpturen visar en slank figur under kroppsstorlek och bär en draperad klädsel som
påminner om syrakusastilen från sent 200-tal. Den kan också jämföras med en votivgåva i
terrakotta. En hypotes från forskarna säger att det rör sig om en donator av stoan. Stadens
beskyddare var Hieron II och skulpturen kan eventuellt föreställa hans hustru drottning Philistis.
Det kan också vara en privat donation. Placeringen av den Östra stoan visar på en stadsplanering
som är typisk för den hellenistiska eran. Den var också en skiljelinje mellan stadens allmänna och
privata områden.
3.10.7 Prytaneion (Fig. 2 a).
I sydöstra hörnet av Agora i södra delen av den Östra stoan vid sluttningen nära intill den Östra
kullen ligger en stor husliknande struktur med en innergård, peristyl (se ordlista), belagd med
tegel och omgivande rum, som är identifierad som en officiell byggnad, ett prytaneion.
Prytaneion är prytanernas ämbetslokal. Det finns tre stora öppningar i ett stenblock, avsedda till
förvar av stora amforor för att blanda vin och vatten. I huset syns också grunden till en ugn.
Rummen I och II var ursprungligen en del av den Östra stoan men fick senare ingå i den nya
byggnaden. Till höger om dessa finns ett tredje rum med Hestias härd, som har en ständigt
45
brinnande eld vid rummets ena kortsida. Centralt i huset finns en tresidig peristyl, som har en
öppning mot flera angränsande mindre rum. Ett par av rummen har handfat och en bardisk.
Inalles är det nio rum. Inget av rummen utmärker sig för att vara ett större Hestias rum. För att
kunna inrymma flera klinai (se ordlista) för middagsgäster borde det finnas en större matsal.
Vilka funktioner hade ett prytaneion? Genom källor från Athen vet vi att gäster fick speciella
inbjudningar till middagar i prytaneion, bekostade av staden. Det var en ära att bli bjuden och
det fanns tre kategorier av gästabud. Måltiderna kallades Deipnon, Xenia och Sitesis. De två
första var vanligast och innebar endast en måltid. Deipnon gällde för stadens medborgare, medan
främlingar inbjöds till Xenia. Det finns inskriptioner från 300-talet f. Kr., som berättar att
ambassadörer från andra stater inbjöds till Xenia.84 Det gjordes dock undantag 340 f. Kr. då nya
medborgare kunde bli inbjudna till Deipnon, medan andra som saknade medborgarskap blev
inbjudna till Xenia. Vad var skillnaden mellan Deipnon och Sitesis? Vid Sitesis fick hedersgästen
äta middag varje dag under en tidsperiod i sitt liv. Sitesis kunde erbjudas till gäster som var
politiskt aktiva. Sitesis gällde också för prytanerna som höll sina möten där. Kvinnor brukade inte
inbjudas till prytaneion. Enda undantaget var flöjtspelerskor. En Xeniamåltid kunde också
innebära ett offer vid prytaneions härd.
En annan av prytaneions funktioner var att hysa den eviga elden, som brann på härden i
prytaneion. Lågan var en viktig symbol för stadens liv och elden symboliserade härdens gudinna
Hestia. Andra gudar kunde också vara förknippade med prytaneion såsom Hermes och Apollon.
Prytaneion fungerade också som ett arkiv och museum, där politiska och historiska dokument
kunde förvaras. Ytterligare en aktivitet var att byggnaden kunde tjänstgöra som en rättssal, där
brottslingar dömdes. De viktigaste områdena för prytaneion var dock religion och politik, men
det spelade också en betydande roll för stadens aktiviteter.
Tre städer, Kolophon, Morgantina och Priene, har byggnader som påminner om varandra i sin
planlösning. Jag tänker jämföra Morgantinas prytaneion med Priene.
Prienes prytaneion ligger i nordöstra hörnet av Agora och är inrymd bakom östra kortsidan i
den Heliga stoan. Byggnaden upptar mindre än en fjärdedel i Prienes hyresområde, där
Bouleuterion85 upptar den nordvästra fjärdedelen och med den Heliga stoan i sydöstra delen
utgrävningen av prytaneion konstaterades det att byggnaden hade byggts om under kejsartid och
därför kunde originalplanen inte fastställas. Byggnadens dimension är 17,50 x 24,00 meter.
84
Miller 1978, 5 kallar den ”ekklesiasterion”.
85
Byggnaden anses numera vara ett Bouleuterion. Se Rumscheid 1998, 46.
46
Den tycks vara inbyggd, eftersom västra och södra murarna samt östra muren härrör från
Ekklesiaterion (enligt senare forskning är det ett Bouleuterion) och den norra muren från den
Heliga stoan. Byggnaden blev anlagd mot de tidigare strukturerna. Stoans bakre mur vilar på en
uthuggen berggrund. Det är i denna berggrund som det finns rester av grunderna från östsidan,
0,47 meter öster om stoans östra mur, vilket bevisar att byggnadens murlinje var byggd på den
sidan. Inom byggnaden kunde endast några få grekiska grunddrag hittas. De består av tre rum
längs norra sidans struktur (Rum I, II och III), som har samma djup (5,05 meter) men av
varierande bredd (5,23, 4,40 och 5,43 meter).86 Rummen har olika nivåer på sina golv.
Vilka likheter har Priene med Morgantinas Prytaneion? Tidsmässigt kan de vara från 350 200 f.Kr. Byggnadernas placering är viktig. I sina respektive städer ligger prytaneion på ett agora,
Morgantinas i sydöstra och Prienes i nordöstra hörnet av agora. De är båda inbyggda i ena änden
av var sin stoa. De har en plan som är mera av privat karaktär än en allmän och de har båda en
oförutsedd byggnadstyp. Morgantinas byggnad har en rektangulär form medan Prienes är
kvadratisk. Enligt planen har Morgantina flera grekiska element än Priene, men arkitekturdragen
påminner om varandra. Planlösningen för Morgantina är att där finns en tresidig peristyl i mitten,
som är omgiven av 9 olika rum, där rummet med härden, som ligger i öster, saknar dörr.
Prienes plan visar en fyrsidig peristyl omgiven av åtta angränsande rum. Rummet med Hestias
härd är mindre än Morgantinas. Skillnaden i golvnivåerna i rummen i Prienes byggnad gör det
svårt att tolka vad de olika rummen I-III har haft för funktion. Tidigare har det funnits en östvästlig mur mellan rum IV och V. I Prienes byggnad, i rum VIII, har Hestias härd kunnat
upptäckas, som visar på ett tidigt element. Härden visar att den är ett original från en föregående
konstruktion. Några spår efter matsal finns inte heller i Priene.
Bägge prytaneia hade funnits tidigare och blev återuppbyggda på 300-talet f.Kr. De fick ingå i
nya stadsplaner. Eventuellt kan de ha varit placerade på andra områden. En hypotes kan vara att
byggnaderna har varit ”prytaneion-annex”. Annexen skulle ha haft samma funktion som det
ursprungliga Prytaneion, men byggnadens utseende kan variera.
3.10.8 Västra stoan
Den Västra stoan ligger nära Teatern och är den enda kända tvåvåningsstoan, en s.k. pergamensk
stoa, i västra Medelhavsområdet. Troligen blev den inte helt färdig eftersom arbetet avbröts då
86
Miller 1978, 118.
47
den romerska armén intog Morgantina 211 f. Kr.87 Ett särdrag som skiljer stoorna på fastlandet
från dem på Sicilien och i södra Italien är att det finns stora rum för allmänna uppdrag inne i
stoorna. Denna design har sitt ursprung i Västgrekland.
Fig. 1. Agora med Macellum mot Östra kullen och Östra stoan samt Prytaneion.
I bakgrunden Cittadella. Foto Lars Karlsson.
3.10.9 Macellum
Fig. 2 a.. Till höger utsikt från Östra kullen ner mot Agora och det trapetsformade Ekklesiasterion. Prytaneion i
förgrunden och teatern uppe till vänster. Foto Gunilla Bengtsson.
Fig. 2.b. Till vänster terrakottavattenledning på Agora. Foto Lars Karlsson.
87
Bell 1993, 333.
48
Vid foten av trapporna framför den bortre änden av den Östra stoan ligger Macellum, eller den
täckta marknadsplatsen, en av de få byggnaderna på Agora uppförda efter perioden 211 f. Kr.
(Fig.1). Den byggnaden daterar sig till 125 f. Kr. och har en nästan fyrkantig plan med en
centralgård och 13 butiker på två yttre sidor. I centrum står en rund struktur, möjligen ett altare.
Komplexet kan liknas vid Macellum på Forum i Pompeji. Den betjänar den kommersiella
distributionen. På västsidan nära huvudentrérampen finns ett heligt område med altare och ett
med murar omslutet område.
Mot södra sidan av Macellum ligger ett litet tempel, som har två fristående altare framför
ingången.
3.10.10 Ekklesiasterion
Nedanför templet och altarna ligger den stora trapetsoida trappan med 14 trappsteg, som leder
ner till den lägre nivån av agora. I den östra delen är den lämnad oavslutad. De stora trappstegen
formar ett imponerande och scenografiskt monument, som är unikt i den grekiska världen. Med
en geometrisk precision är trappstegen väl integrerade i den övre planen av agora. Trappan var
säkerligen ett Ekklesiasterion, stadens mötesplats för folkförsamlingen (Fig 2a). Nära trappan
finns en bema – en talarstol.
Ytterligare norrut bakom vattenkanalerna och nere vid mitten av Ekklesiasterion finns ett antal
välbyggda butiker planerade för den här sidan av agora, men som aldrig blev avslutade beroende
på det romerska angreppet på staden år 211 f. Kr.
3.10.11 Centrala Agorahelgedomen
Fig. 3. Ktonisk helgedom på nedre Agora. Foto Gunilla Bengtsson.
49
På nedre Agora till höger om trappan i höjd med de övre stegen finns den Centrala Agora
helgedomen, helgat åt gudarna i den undre världen, Demeter och Persephone, som beskyddar
stadens fält och ger speciella favörer åt Morgantina. Helgedomen, som man kan nå antingen från
södra eller västra sidan, består av två separata delar, som domineras av var sin förgård. Mot norr,
närmare Ekklesiasterion, finns två rektangulära altaren, som står ute i det fria. I de omgivande
rummen finns en keramikverkstad, som är fullständigt utrustad med brännugn för produktion av
votivterrakottor.
Mot söder står två runda altaren omgivna av rum att användas för kultiska ändamål. Den delen
kallas den Ktoniska helgedomen (Fig. 3). Ett av de runda altarna tjänar som en bothros, en
underjordisk hålighet för offergåvor. Vid utgrävningen fann man många hundra små lampor och
koppar, brända med all sannolikhet i den näraliggande ugnen. Små kammare, heliga omslutna
områden och en smal underjordisk kammare, där blodsoffer har skett, avslöjar vad staden
förknippar med dess lokala gudar. Ett stort antal terrakottaavbildningar av gudar har grävts fram
från andra helgedomar i Morgantina. Liknande offer har förmodligen skett här på agora.
3.10.12 Teatern (Fig. 4).
Till
vänster
om
den
Ktoniska
helgedomen finns Teatern som är
byggd på den östra sidan av Västra
kullen. Dess konstruktion är från 300talet med en halvcirkelformad orkestra
(se ordlista) och sittplatserna indelade i
fem sektioner. Teatern kunde besökas
av ett tusen åskådare som använde
stensittplatserna och flera kunde sitta
på
marken
ovanför.
Vänd
mot
orkestran är scenen med ett antal
variationer i dess långa historia om 400
år. Teatern pekar på en hög kulturell
Fig. 4. Teatern. Foto Gunilla Bengtsson.
aktivitet i den hellenistiska staden och är ett fint exempel på grekisk civil arkitektur. Två separata
passager skiljer scenbyggnaden från orkestran, som är åtskild för kören medan aktörerna syns på
en träplattform rest längs scenens fasad och fasthållen genom kolonner s.k. proskenion (se
50
ordlista). Denna var dekorerad med scenmålningar i likhet med kulisserna på en modern teater.
Man har funnit ett triangulärt block på högra sidan som formade den del av trappan som gick upp
till plattformen. Teatern var tillägnad Dionysos, vilket inskrivits med stora bokstäver tillsammans
med donatorns namn på sittplatserna. Själva hålrummet cavean har en mycket god akustik.
Cavean stöds av stora analemmata byggda av fina kvaderblock med strävpelare.
Norr om den högra terrassväggen finns en senhellenistisk terrakottavattenledning, som leder
till en fontän vid teatern, liksom de andra i dess närhet med friskt vatten. Pipsektionerna har små
lock som tillåter rensning av vattenkanalerna.
3.10.13 Östra och Västra sädesmagasinen
Vi lämnar teatern genom gatan som leder
in mot centrum förbi scenbyggnaden och
går genom dalen, som leder mot Östra
sädesmagasinet, en lång smal struktur
byggd alldeles nedanför sluttningen av
den Östra kullen (Fig. 5). De yttre
väggarna av sädesmagasinet var försedda
med
yttre
strävpelare,
den
ljusare
interiören har också strävpelare och dessa
bör ha bidragit till att bära upp en andra
våning av trä. Två större rum formar den
södra delen av sädesmagasinet, medan
den norra har flera rum. Förmodligen har
byggnaden tjänat som administration och
sädesförråd. Det Östra sädesmagasinet
kan ha använts för lagring av det tionde,
Fig. 5. Östra sädesmagasinet från norr. Foto Lars Karlsson.
som gavs av Morgantina till Syrakusa
enligt det politiska och ekonomiska system, infört av Kung Hieron II och som senare ärvdes av
romarna. Bortom södra änden av sädesmagasinet finns en väl bevarad tegelugn från sen
hellenistisk tid, byggd mot den gamla grekiska stadsmuren. Längs fasaden mot öster finns två
mindre ugnar mot nordöstra rummen på sädesmagasinet också från sen period. Dessa två ugnar
användes för att bränna keramik.
51
Mittemot det Östra sädesmagasinet ligger det Västra sädesmagasinet, vars kortsida ligger
ganska nära stadsmuren.
3.11 De privata husens placering och utseende
3.11.1 Östra kullen
3.11.2 Huset med det doriska kapitälet
Bakom Prytaneion uppe på höjden av Östra kullen finns ett elegant bostadshus som kallas Huset
med det doriska kapitälet från ett återanvänt kapitälblock i den bakre muren. Liksom Prytaneion
har huset utsikt mot Agora och har en rymlig peristyl. Runtom finns rum för olika ändamål. I ett
av dessa rum, till höger om entrén, finns en inskription på golvet EUEXEI, som betyder
Välkommen. Den centrala gården gav ljus till husets centrum och tjänade också som uppsamling
för regnvatten, som leddes i kanaler till två stora cisterner. Taket på kolonnaden bars upp av
kolonner av tegel med stuck och visar ett
exempel på element i arkitekturen, som var
nödvändigt på grund av bristen på lokal sten.
Det syns också på beläggningarna i huset,
som är gjorda av cement med krossad
keramik i, kallad cocciopesto (se ordlista).
Sådana golvbeläggningar syns ofta med
geometriska utföranden genom att använda
små delar av marmorplattor. Utgången från
huset sker till höger eller på den södra sidan
och leder genom tjänstekvarteren.
3.11.3 Ganymedes hus
Efter endast 50 meter söderut längs åsen når
man Ganymedes hus, som har en smal
rektangulär
peristyl
i
dorisk
ordning,
öppningen är mot öst och innehåller flera
Fig. 6. Ganymedes hus med mosaikgolv. Teatern i
bakgrunden. Foto Lars Karlsson.
52
rum. Husets mått är mer än 17 m i längd. Det är ett stort peristylhus med 7 kolonner på varje sida
och tre vid varje slut. Två av rummen var dekorerade med stuck av vilka extensiva spår återstår.
Golven är klädda med vackra mosaikinläggningar (Fig. 6). Det första motivet är fåraherden
Ganymedes med Zeus örn. Motivet kommer från den grekiska gudavärlden. Ganymedes var en
ung skön trojansk prins, som blev bortrövad av Zeus örn, och i Olympen är han gudarnas
munskänk.88 Det andra motivet är ett ordensband och murgröna med en blomsterkrans framhävd
genom en meanderslinga. De två avbildningarna är bland de tidigast kända tesseramosaikerna i
hela den antika världen. Dessa mosaiker kommer att utredas närmare vid beskrivning av rummen.
I sydvästra hörnet till höger ligger ett stort fyrkantigt rum, ett andron med meandermosaik.
Rummets mått är 4,70 x 4,70 m med vita bårder 0,80-0,90 m. Öppningen vetter mot den östra
portiken av gården. Spår av stuck återstår på de murade väggarna. Mosaiken är lagd direkt på
berggrunden. Framställningen av dörrmattan är fullständigt bevarad. Det vågiga bandet är
fullständigt utom på sydsidan. Meandern och det inre fältet är fortfarande befintligt och i det
nordvästra hörnet återstår två taggar (spines) och ett klo av en grip. Golvets komposition består
av röda och vita vågor, som är separerade från bården genom tunna röda remsor. Interiören består
av vit svastika i meander utförd i perspektiv. Mot den blåsvarta bakgrunden kastas blågröna och
gråa skuggor. Bården består av vita tesserae (se ordlista). I det centrala fältet finns vita tesserae
utlagda diagonalt.
Dörrmattans komposition består av tunna röda marmorskivor, som förenar dörrmattan med
huvudpanelen. En vit svastika (se ordlista) meander syns mot röd bakgrund. 1956 blev huvudet
och en klo av ett sagodjur, grip (se ordlista) synliga. Det var ett vitt ansikte med ett svart öga och
ett ögonbryn. Tuppkammen hade fem röda och en vit tagg. Bakgrunden var blåsvart. Tekniken
var mest i tessera-fyrkanter. Några var gjorda i oregelbundna former och en del i triangulära
tesserae i vita bårder och utföranden. En del former var rektangulära i utförandet på dörrmattan.
En tagg av gripen var en speciellt skuren sten.
I det mindre rummet, som gränsar mot andron, i rum nr 2, ligger ett litet fyrkantigt rum som
öppnar sig mot gårdens östra portik. Här finns rester av målad stuck på de murade väggarna.
Mosaiken är här nästan fullständigt bevarad utom hålet i sydvästra hörnet av huvudpanelen.
Rummets mått är: 2,63 x 2,60 m. Vita bårderna: 0,80-0,85. Huvudpanelen: 0,96 x 0,97 m.
Golvets komposition är förenade bårder i vita tesserae. Uppbyggnad av huvudpanelen har
remsor av röda laminat. Grön skugga kastas mot söder och väst. Huvudpanelen har vita svastika88
Nilsson 1985, 69; Phillips 1960, 244f.
53
meander som alternerar med askar som är återgivna i perspektiv. Meander och svastika kastar
gröna och gråa skuggor mot en blåsvart bakgrund. I hörnen av askarna finns röda skuggor, som
har lokaliserats till rummets entré. Fältet: Ett band av tvinnade gula och gröna stränder är
centrerade på ett vitt fält och slumpvis lagt i tesserae. Trådar av gula och gröna hängen från
bandets ändar. Dörrmattan finns i angränsning till huvudpanelen men har en axis lätt mot den
norra huvudpanelen. Tekniken som tillämpats är mest tesserae. Oregelbundna former i vita
bårder och dörrmatta. Triangulära tesserae har använts i huvudpanelen, speciellt avskurna bitar
för rankor, bitar av löv, trådar av band och blomståndare.89
Mot andra änden av Ganymedes hus finns ett litet fyrkantigt rum som öppnar sig mot östra
gårdsportiken. Utgrävarna rapporterade att de återupptäckt material från 200-talet med hjälp av
golvet nedanför, när mosaiken skulle befästas. Cirka en fjärdedel av huvudpanelen och
uppbyggnaden saknades. Detta område omfattar den övre torson och vänstra armen på
Ganymedes och huvudet och kroppen på örnen. Rummets yta är: 2,95 x 2,95 m. Vita bårderna är
0,95 m breda. Huvudpanelen med uppbyggnad 1,05 x 1,30 m. Golvets komposition med
dörrmattan med vita tesserae syns i rader. Angränsande bårder är vita tesserae som är lagda
diagonalt. Exteriörens uppbyggnad är tre rader av röda tesserae. Interiörens uppbyggnad är en vit
svastika- meander som alternerar med askar, som är återgivna i perspektiv. Meandern kastar
gröna och beiga skuggor mot en svartblå grund. I askarnas hörn syns orange och röda skuggor.
En ensam rad av röda tesserae finns på den inre kantens uppbyggnad. Fältet visar Ganymedes
som bär en röd frygisk mössa och lyfter sin högra arm över huvudet och håller sin vänstra vid
höften. I sin vänstra hand håller han en flöjt eller stav. Pojkens hår är svart och ögonen har svarta
pupiller. Pojken är naken utom för långa snörda skor, som är bruna med röd, blå och svart
snörning. Pojkens hud är belyst med skuggor av vitt, elfenben och i beige. Bägge benen är böjda,
det högra något förkortat och det vänstra är sträckt mot hörnet av panelen. Örnen omfamnar
pojken med kanten av den utsträckta vingen mot kurvan av pojkens högra underarm. Fågelns
stjärt är parallell diagonalt med pojkens vänstra ben. Fågelns fjädrar är bruna, gula och beiga med
orange stjärtfjädrar och streck med vita linjer på fjädrarna.
Tekniken är mest tesserae. Vita tunna marmorremsor är använda för meandern i söder och i
väster. Speciellt skurna stenar har används till pojkens vänstra tumme, högra mittfingret, bägge
stortårna, testiklarna och pupillerna.90
89
90
Tsakirgis 1989, 398f.
Tsakirgis 1989, 400.
54
Boningshuset tillhör Hieron II:s tid. Det har daterats till ca 260-250 f.Kr. med hjälp av funna
mynt under en tröskel i huset. Efter 211 f. Kr. delades huset i två delar genom tillägget av en mur
genom peristylen.91 Den skilde två av rummen från den övriga byggnaden. Ytterligare
förändringar gjordes i det sydvästra hörnet. Uppdelningen av huset medförde att de två
våningarna kommunicerade via peristylen. Några egna köksutrymmen tycktes inte den mindre
våningen ha haft. Den kan ha varit avsedd som uthyrningsrum till en yngre familjemedlem.
3.11.4 Västra kullen
Från Nedre Agora fortsätter man ut genom en port i stadsmuren och om man följer vägen till
vänster mot Västra kullen når man ett stadsområde med ett ortogonalt gatunät och privata
bostadshus (Pl. 18).
3.11.5 Magistratens hus
När man kommer fram till den femte stenopos-gatan på den högra sidan, nära södra delen av
stadsmuren, ser man ett stort huskomplex med större och mindre rum. Huskomplexet kallas
Magistratens hus, och grävdes ut av Carl Eric Östenberg under åren 1958, 1959 och 1960. Detta
hus räknas till ett av de största ”palatsen” i Morgantina (Fig. 7).
Fig. 7. Magistratens hus på Västra kullen. Foto Lars Karlsson.
Magistratens hus har varit en förnämlig bostad, och var troligtvis avsett för en av stadens
91
Raffiotta 1985, 45.
55
magistrater. På bottenvåningen innehöll huset 24 rum och det fanns troligtvis ännu flera rum på
övervåningen. Husets entré låg vid den breda östra stenopos-gatan och genom en stor dubbeldörr
kom man in i en central vestibul, ca 7 kvadratmeter stor. Denna dörr gav tillträde från gatan till
de två åtskilda avdelningarna, som huset är uppdelat i. Till vänster ligger området med den
manliga avdelningen. Den delen av huset har en smal peristyl i en loggia med två kolonner vid
entrén. Eftersom rummet var stort fick man plats för nio gästbäddar. Via en mindre dörr strax till
vänster mottogs gästerna till rummen i den officiella delen. I nordvästra hörnet vid stenopos–
gatan fanns ett litet förrum med andron (se ordlista), där de manliga gästerna togs emot av husets
herre, och två mindre rum gränsar till detta. Genom en dörr till höger kom man till husets privata
avdelning, kvinnoavdelningen, gynaikonitis (se ordlista), som också har en smal peristyl. I
förhallen har tidigare funnits en trätrappa som gick upp till övervåningen. Rester av en stenfot
finns fortfarande kvar. Skador på stenmuren visar att en restaurering har ägt rum.
På husets västra sida finns en stängd smal passage, som var täckt och gav tillträde från en av de
två avdelningarna. I nära anslutning till passagen finns ett långsmalt rum. Arkeologerna har
föreslagit att detta rum troligtvis fungerat som vaktmästarrum. Det var ovanligt för officiella
grekiska hus att i anslutning till husets huvudentré inte ha ett bevakningsrum.
Hur såg de privata rummen ut? De låg i grupper runt en stor öppen gård. Entrén till denna gick
genom en smal dörr in i det nordvästra hörnet av förgården .92 Det fanns ingen peristyl under den
ursprungliga nyttjande perioden, den tillkom senare. Det fanns dock en portik med tre kolonner
över en bred pastas (se ordlista). Man kom in i pastas genom en enkel dörröppning i båda
ändarna genom en portik. På golvet i rum nr 19 finns en vacker mosaikpanel med
meandermönster.93 Den kan jämföras med en liknande panel som finns i Ganymedes hus. Två
dörrar fanns i pastas norra mur. Bakom pastas finns en svit med 3 små rum. Först kommer man
in i ett större rum och därifrån till öppningen mot två mindre kammare. I mitten av förgården
finns den stora audienskammaren till vilken det inte fanns någon direkt förbindelse utifrån. På
både östra och västra sidan fanns små rum och på den västra sidan låg bad och latrin.
Eftersom huset har blivit ombyggt senare kan man inte säkert veta hur originalbyggnaden
verkligen såg ut. Det är troligt att det har funnits en trappa här, som ledde upp till övervåningen.
Vattenförsörjningen löstes genom en djup regnvattencistern murad med sten och gips. Den fanns
92
93
Stillwell 1963, 167 (pl. 35, fig. 12).
Stillwell 1963, 167; Tsakirgis 1989, 407 (pl. 35. och fig. 13).
56
på sydsidan av förgården. Två kvarter delade på denna, eftersom det inte fanns tillgång till någon
annan i närheten.94
Här inredde en krukmakare sin verkstad under första århundradet f. Kr. Tre av hans ugnar kan
ses under takskjulet i sydvästra hörnet och åtskilliga keramikvaser har hittats i en cistern. De
finns nu på museet i Aidone.95 Den enda krukmakeriverkstaden på Västra kullen var den i
Magistratens hus.96 Detta förnäma hus blev förstört genom en brand. Många efterlämnade spår
finns i stenmurarna
Byggnaden blev senare uppdelad i två avdelningar genom att en mur byggdes genom rum nr 9
och dess mur mot norr och den norra förgårdens entré. Den senare uppdelningen gjordes efter
211 f. Kr. Det norra huset fick en ny dörröppning från den östra muren nära den tidigare
dörröppningen. En peristyl förändrade den tidigare norra förgården. Pastas fick bli kvar på den
norra sidan med ett tillägg av en stylobat (se ordlista) på de andra tre sidorna, vilket skapade en
peristyl. Andra förändringar blev nya kolonner och nya dörrar togs upp i västra muren till
audienskammaren. Den blev också uppdelad på två rum utan någon förbindelse.
Den första periodens södra dörr, som ledde från entréns förgård från den första perioden, blev
igenmurad. Sviten av rum på den norra sidan blev oförändrade och två små rum mot nordväst
kom till ny användning.
3.11.6 Husets kronologi
Flera metoder har använts för att bestämma husets ålder. Arkeologerna har hittat 3 olika daterbara
typer av fynd:
1. I husets väggfyllningar har man hittat keramikfragment från 200-talet f. Kr.
2. En samling bronsmynt hittades 1958 under det södra kvarteret. De tre tidigaste är från
Syrakusa (Persephone/tjur) daterat 317-289 f. Kr. De sista mynten är från Hierons regeringstid
(Poseidon huvud/treuddigt ljuster; porträtt av Hieron/hästman (275-215 f. Kr.) och ett från
Aersenia (?) (Apollo huvud/manshuvudtjur; efter 263?). Ett konstruktionsdatum cirka 250 f.Kr,
är perfekt överensstämmande med keramik-sammanhanget och arkitekturen.97
3. Cisternen hade en fyllning med hushållskeramik från de sista årens användning av byggnaden.
94
95
Stillwell 1963, 166f.
Raffiotta 1985, 49.
Morgantina Studies III, 181.
97
Stillwell 1963, 168.
96
57
Ingenting fanns från den tidigare perioden, eftersom cisternen hade rengjorts senare. Dock har
man funnit några få skärvor i botten som kom från den tid när den användes. De keramikrester
som hittades var s.k. Campana C, lampmodeller, och några arretinska skärvor, som cisternen var
fylld med. Bland mängden av keramikmaterial fann man också missfärgade delar typiska för
Campana C. Slutsatsen blev att en krukmakare varit verksam i byggnaden och att han hade
förstört sina modeller och föremål innan han övergav den. Ytterligare en ledtråd för forskarna var
att Morgantina var en av de platser där denna speciella keramik tillverkades.
Det har också framkommit att huset har legat i ruiner i många år, eftersom tröskelblocken inte
hade använts vid den senare rekonstruktionen. Byggnadens tidsperiod har troligtvis varit kort.
Med anledning av de daterbara fynden och Morgantinas plundring kan man dra slutsatsen att
byggnaden har förstörts 211 f. Kr.
Centralgatan Plateia B är orienterad i nordost-sydväst och avdelar området i två sektioner.
3.11.7 Huset med toskanska kapitäl
Om man går gatan vid Magistratens hus mot nordväst fram till huvudgatan Plateia B och viker av
till höger mot nordost och därefter tar första tvärgatan mot sydost ligger till höger Huset med
toskanska kapitäl. Huset är ombyggt på 100-talet f. Kr., men går tillbaka till 200-talet.
Huvudentrén vetter mot sydöst och ligger vid en kullerstensgata. Först kommer man in i en
rymlig hall och till höger ligger tre lika stora rum. På den vänstra sidan finns husets
tjänsteavdelning och ett atrium (se ordlista) med ett impluvium (se ordlista), som är täckt av
taktegel invid den sydvästra muren. Takbyggnaden bars upp av den här muren och av två
tegelkolonner i impluviums motsatta hörn. Härifrån kommer man ut till husets centrala rum och
en sluttande korridor leder till en peristyl med kolonner, som på två sidor är omgivet av ett stort
mottagningsrum. Det centrala området är U-format och har aldrig varit stenlagt. Troligtvis har
det fungerat som en uteplats med planterade blommor och dekorativa buskar.
Huset fick sin vattenförsörjning från regnvatten som hopsamlats i ca 7 m djupa cementerade
cisterner. Det här är ett förnämligt hus, som har golv som är täckta av cement med krossad
keramik i s.k. cocciopesto, andra med mosaik som är gjorda av plattor. Det finns ett golv sydväst
om peristylen, med flerfärgade marmorplattor och ett oregelbundet mönster, som tycks kopiera
en textil förlaga. Husets största rum ligger sydväst om atrium och har ett podium, troligtvis för att
58
placera en staty vid den bakre väggen mittemot dörren. I det stora rummet i riktning mot nordväst
och i nära anslutning finns två rum med anläggningar för olje- och vinpress och för att mala säd.
Rummen mot den U-formade peristylen har väggar med stuck i rött, vitt och blått. De
påminner om freskomålningar i Pompeji i första stilen. Husets sydöstra del var ursprungligen
tillgängligt från peristylen genom en annan sluttande korridor men blev senare avskiljt och använt
som en separat bostad. Det var vanligt under den här tiden att man hade en egen liten trädgård
med peristyl, som bars upp av fyra tegelkolonner. Två kalkstenskapitäl har återfunnits och de är
av toskansk ordning och det ena av dem har blivit reparerat under antiken.
I tjänstekvarteren till vänster om huvudentréns vestibul har hittats en grop med
terrakottafiguriner, som kan dateras till första århundradet f. Kr. Ett myntfynd har hittats i
kalkstensinläggningen i ett av mosaikgolven. Det är ett sällsynt bronsmynt från ön Gaulos,
numera Gozo. Myntet kan också dateras till första århundradet f. Kr. Fynden ger bevis på att
huset övergavs runt mitten av första århundradet f. Kr.
Trots undersökningar under golven har det inte gått att fastställa vilket år huset byggdes, men
det är uppenbart att kullen ändå var bebyggd på 400-talet f. Kr. Huset har troligen byggts ca 250
f. Kr. eller under den senare hälften av tredje århundradet f. Kr.
Huset med toskanska kapitäl visar att det finns en intressant blandning av romerska och rent
hellenistiska drag. Det gäller det atriumliknande centrala rummet och de perifert placerade
peristylerna användes för plantering av växter och hade inte någon stenläggning.
3.11.8 Pappalardohuset
Namnet har det fått av ingenjör Pappalardo som grävde ut huset 1884. Detta hus är ett av de
många förnäma hus som arkeologer har grävt ut i Morgantina. Pappalardohuset är byggt på 200talet f. Kr. och
dess mått är 17 x 30 meter och räknas till Morgantinas blomstringstid.
Tomtområdet är ca 500 kvadratmeter.
Inne i huset finns en stor peristyl med 12 kolonner, som är omgiven av större rum med rester av
mosaikgolv och cocciopesto beläggningar. Det är den centrala delen mot västsidan. Norr om den
finns huvudrummet med mosaikgolvet. Strax intill finns en liten exedra (se ordlista) med ett
cubiculum (se ordlista) bakom. Från peristylen längre bort mot öster finns ett annat rum med en
dörröppning in till ett mindre fyrkantigt rum i husets vinkel. Ännu ett likadant rum finns söder
om det. Tre eller fyra rum flankerar den östra sidan och söderut nästan i centrum kan man se ett
59
sommar-triclinium (se ordlista). På gatans västra sida ligger husets entré, som har en kraftigt
byggd dörröppning, in till en stenlagd vestibul med opus spicatum (murverk med fiskbensformat
mönster), och i anslutning till denna ett trapputrymme, som tyder på ombyggnad och allvarliga
brandskador.98 Den arkeologiska undersökningen visar att byggnaden har utnyttjats på ett annat
sätt. Från en gränd i söder leder en smal passage in till peristylen. En stor cistern har grävts ut i
det sandiga lagret nedanför den överliggande klippkanten. Cisternen upptar en fjärdedel av
området nedanför gårdsplanen.
Rum 1 i Pappalardos hus, som är 6,45 x 7,45 m och är ett stort fyrkantigt rum i husets ena hörn
och har sin öppning mot den norra
gårdsportiken. Rummet har mosaikgolv,
som kan dateras efter 150 f.Kr. medan
huset är från 200-talet f.Kr. Mosaikens
centrala och södra del är förstörd medan
den vita bården är nästan helt bevarad
(Fig. 8). Mönstrens dimensioner är för de
vita
bårderna:
0,85-1,12
m
breda;
meanderband 0,47 m breda; guilloche (se
ordlista)
0,16
m
breda.99
Mosaikens
mönster består av vita fyrkanter, som
ligger i rader. Ytterst ligger ett band med
Fig. 8. Mosaikgolv i Pappalardos hus. Foto Lars Karlsson.
tre rader av tesserae (se ordlista). Vita svastika och meander-mönster (se ordlista) alternerar med
askar i perspektiv. En brun bakgrund möter skuggor av gult från meander och askar. Skuggorna
fördjupas av de blåa och gröna fyrkanterna. Två rader av blåa fyrkanter framhäver interiörens
band. Två rader av blåa fyrkanter formar inramningen. Mellan den yttre och inre inramningen
löper vita band. Till inramningens exteriör och interiör finns en rad av blåa fyrkanter.
Mångfärgade tätt sammanflätade band, gjorda av fyra strängar färg i vita, gråa, gula och bruna
fyrkanter. Ett annat mönster är rosetter med sex blåa eller sex röda fyrkanter i lockar med flätade
band. En vit fyrkant bildar rosetternas centrum. Det centrala området är vita fyrkanter som är
lagda i rader. I den centrala panelen såg Pappalardo år 1884 en hand som höll en pil.
98
Stillwell 1967, 247.
60
3.11.9 Huset med den bågformade cisternen
Det största och förnämsta bostadshuset på Västra kullen är huset med den bågformade cisternen,
som grävdes ut 1961 och kan dateras från ca 250-200 f.Kr.
Huset har två peristyler och är delat och den ursprungliga entrén var från väst och gatan till
vänster. Istället fick besökaren gå in från söder och på högra sidan passera en cistern med en
terrakottaöppning som fanns i en bågformad nisch. Det förnämsta rummet som innehöll en
golvbeläggning med mosaik och spår av murbruk, har blivit rekonstruerat. Vid peristylens andra
ände finns ytterligare ett stort rum med dekorationer av mosaik. De två delarna av huset hade
olika funktioner. För formella evenemang användes den första peristylen i huset medan den andra
delen med peristyl utnyttjades för det privata familjelivet. En trappa i den sistnämnda delen visar
spår av att även huset haft en annan historia.100
Arkeologerna har undersökt den norra delen av huset, som bestod av en gård med en pastas på
nordsidan men ingen peristyl. Öster om gården fanns ett stort rum och norr om pastas fanns två
rumssviter med ett större gemensamt rum mellan dem. Det större rummet blev senare delat. I det
nordvästra hörnet tycks två rum har fungerat som magasinsutrymme, eftersom de saknade
golvbeläggning. Först tycks gården ha varit stenlagd med små fyrkantiga terrakottakuber och en
del av dem har ännu bevarats i centrum på den senare gården. Längs den södra flygeln kan man
också se denna beläggning. Under den andra perioden blev det en peristyl. Intill det stora södra
rummet fanns en cistern. För att ta vara
på uppsamlat vatten, som sipprade ner
från taket, fanns en välgjord bassäng
och från den ledde en pipa ner till
cisternen.
Från
den
uppfångande
bassängen, där pipans öppning tog över
fanns tidigare en metallgrill där man
fortfarande kan se fastsatta sprintar. Vid
tidpunkten för husets återbyggnad efter
stadens förstörelse 211 f.Kr. blev den
norra
gården
förändrad
till
en
Fig. 9. Västra kullen med Stenopos W4. Huset med den
bågformade cisternen syns i förgrunden. Foto Lars Karlsson.
regelbunden peristyl men grunderna för tegelkolonnerna är klena. Gården fick en ny
99
Tsakirgis 1989, 405.
61
stenbeläggning med fyrkantiga tegelplattor. På gården fann arkeologerna två doriska kapitäl av
sten, som förknippades med kolonnaden som löpte framför original pastas.
Cisternen på gårdens sydsida blev blockerad vid återuppbyggnaden. Dess funktion skulle
förmodligen övertas av den bågformade cisternen, som upptäcktes 1961 (Fig. 9). Över det
tidigare golvet med små fyrkantiga block hade lagts ett cocciopesto-golv. En delning och en
förminskning av det stora östra rummet skedde genom att en passage med en trappa ledde upp till
alléns nivå, som löpte längs östsidan av huset. Allén var omsorgsfullt stenlagd med cocciopesto
och lutade norrut för att dränera ut mot en gata som anknöt till byggnadens nordsida. Det hade
funnits en förstorad dörröppning mot gatan. Den hade behållits och bakom den fanns en entré
som användes både till den norra och södra halvan av det stora huset. Huruvida båda husen
fortsatte att vara delar av samma hushåll är osäkert.
Efter 211 f.Kr ägde en annan förstörelse rum genom brand. Mellan peristylens väggar byggdes
murar med stenskärvor för att bilda en slags hemlig övertäckt pelargång. Gårdens tegelplattor
blev reparerade.
Huset med den bågformiga cisternen har flera vackra mosaikinläggningar i sina rum.
Rum 1. Det är ett stort fyrkantigt rum, som har sin öppning mot den södra gårdsportiken. I
rummet finns rester av målad stuck på väggarna. Mosaiken ligger på murbruk precis ovanför
berggrunden och mosaiken har aldrig tagits bort. Huset har daterats till 200-talet f.Kr.
Rummets mått är: 7,10 x 7,15 m. Vita bårder: 1, 24 m breda. Centrala fältet är 3,70 x 3,95 m.
Golvets motiv: Bården har vita tesserae som ligger i rader. Främre delen har en vit svastika i
meander alternativt med fyrkanter återgett i perspektiv och kastar röda skuggor mot en blå
bakgrund. Fältet har vita tesserae som ligger i rader. Storleken på de fyrkantiga tesserae är 10 x
10 mm.101
Rum 3. Rummet är stort och rektangulärt och senare delat till två rum genom en mur. Senare
vattenbassäng med basalt (svart sten) golvtegel tillagt till rummets södra del. Ingen testtrench har
gjorts av golvet. I södra hälften av rummet är golvet delvis bevarat med undantag för hålet i
mitten och på den västra sidan. Originalet för golvets norra del är okänt.
Rummets mått är: 8,20 x 3,20 m. Golvets motiv är: Vita tesserae lagda diagonalt. Ingenting
syns på den främre delen.
Rum 4. Rektangulärt rum som vetter mot gårdens västportik. På rummets östra mur finns spår
av målad stuck. Ingen test har gjorts på mosaiken. Den är i fullständigt bevarat skick.
100
Raffiotta 1985, 56.
62
Rummets mått är: 5,15 x 3,05 m. Vidden på en enkel guilloche: 0,08 m. Golvets motiv är: en
avpassad bård med vita tesserae som ligger i rader. Främre delen har exteriörband med två rader
purpurfärgade tessera-mosaiker och konturen har enkla vita guilloche och en blå ytterlinje.
Alternerande röda och gula triangelformade tesserae vid guilloche-knutarna. Rosetter i
bandöglorna (loops of the guilloche) är gjorda av sex tesserae med en enkel tessera i centrum.
Rosetternas färger alternerar med rött, gult och blått. Interiörbanden har två rader med blåa
tesserae. Fältet har vita tesserae lagd i rader. Tessera-rosetternas storlek är minst, 5 x 5 mm. Dess
teknik är mest fyrkantiga mosaikplattor. Några är triangulära mosaikplattor. Kanter av guilloche
är rektangulära blåa mosaikplattor.102
Rum 12 har enligt min uppfattning det vackraste mosaikmönstret. Rummet är en stor fyrkantig
exedra som öppnar sig mot den norra gårdsportiken. Dateringsspår visar att materialet här
bekräftar grunden för mosaiken inklusive svartglaserad keramik från den tidiga hellenistiska
perioden. Det mesta av den vita bården är bevarad. Konstruktionen saknas på västra och södra
sidorna. Det centrala fältet finns bara kvar på den östra sidan. Rummets storlek är: 5,25 x 5,20 m.
De vita bårderna är 0,98-1,01 m breda. Den totala konstruktionen är 0,265 m bred och
schackbården: 0,045 m bred och vågbandet: 0,175 m bred. Golvets komposition är avpassade
bårder med vita tesserae lagda i rader. Avpassningen är en exteriör schackbård gjord av fyra
rader, som alternerar mellan blåa och vita tesserae. Vita och blåa vågor löper som centrala band.
Interiörens schackbårdsband med fyra rader alternerar med blå och vita tesserae. Fältet har vita
tesserae, som är lagt i rader. Tekniken är mest fyrkantiga mosaikplattor. Några är oregelbundna
delar i vågkrusningarna.103
Rum 24 har en fyndplats, som är tröskeln till ett rektangulärt rum, förmodligen ett sovrum.
Någon datering med en grävning av trench kunde inte göras på grund av den kollapsade cisternen
under golvet. En del av det centrala området saknas. Måtten är: 0,55 x 1,10 m.
Kompositionen är: Vita paneler av tesserae lagda i rader mot varje dörrs sidopost. Två rader
band med vita tesserae på den inre sidan av centralpanelen. Centralpanelens trompe l’oeil
kuber återgavs i gult, rött och blått.
101
Tsakirgis 1989, 402.
Tsakirgis 1989, 402.
103
Tsakirgis 1989, 403.
102
104
målningsättet gav en naturtrogen målning med tredimensionell effekt genom att skapa en synvilla, att lura ögat.
104
63
3.12 Stadens förstörelse
Morgantina hade sin blomstringstid under 200-talet, under Hieron II av Syrakusas kungadöme.
Då uppnådde staden sin maximala expansion med förnäma hus byggda på den Västra och den
Östra kullen. Det stora utrymmet på Agora var rikt utnyttjat för allmänna byggnader och
helgedomar, när stadens glansperiod fick ett plötsligt slut. I samband med avslutningen på
Sicilien, av Andra Puniska kriget, 215-211 f.Kr., erövrade Rom staden år 211 f.Kr.
Arkeologiska undersökningar av försvarsanläggningarna kring Agora visar att dessa gjorts
obrukbara under den sena hellenistiska perioden, efter den romerska erövringen 212-211 f.Kr.
Detta bevisas av att man tillåtit byggandet av en tegelugn med trätak direkt mot den sydöstra
försvarsmuren. Trätaket kunde utnyttjas som en lämplig plattform för obehöriga, som snabbt ville
ta sig in i staden utan att behöva passera någon av stadsportarna. Staden övergavs troligen i
samband med romarnas åtgärder mot de upproriska grekiska städerna i inlandet. Det fanns ingen
uppenbar fördel för romarna att tillåta Morgantina att få behålla sina försvarsanläggningar.
Spanska legosoldater bosatte sig i staden Morgantinas slutliga period (211 f.Kr. – första
århundradet e. Kr.). Agora fortsatte att användas och de grekiska byggnaderna fick under de två
sista århundradena av stadens historia tillfälliga rekonstruktioner. De genomled mot slutet ett
snabbt förfall innan det slutgiltiga övergivandet i det första århundradet av vår tidsålder. De stora
bostadshusen på Västra och Östra kullarna delades efter 211 f. Kr. upp i två hus med murar
emellan.105
4. DISKUSSION OCH SLUTSATSER
4.1 Skillnader och likheter mellan en romersk och en grekisk bosättning
Innan en stad kunde grundläggas måste viktiga förberedelser göras genom ett samarbete mellan
lantmätare, stadsplanerare, ingenjörer och arkitekter. Förberedelserna gällde planering av vägar,
skyddsmurar och portar, gatunät, allmänna och privata områden, tillgång till vatten och
tomtområden för hus. För Cosas del gällde det tomtindelning för mark åt lantbrukarna och att
markera stadsområdet och dess murar. Platsen där staden Cosa skulle byggas låg uppe på en
kalkstenskulle, som hade en oval form och bestod av ljusgrå dolomitkalksten, med sina naturliga
105
Bell 1992, 318.
64
sprickor och håligheter. Högsta höjden över havet var 114 meter. Cosa anlades ovanför två
laguner och lodräta klippor som stupade brant ner mot havssidan och i sydväst fanns en skyddad
vik med bra hamn.
Gemensamt för de bägge städerna var att de låg högt i bergsterräng och var omgivna av branta
klippor eftersom bra försvar var viktigt både för Cosa och Morgantina. Både Cosa och
Morgantina har försvarsmurar med griptångsportar, som är byggda ungefär samtidigt. Vid
murarnas tillkomst har man dessutom utnyttjat topografin. Murarna var byggda så att de följde
den naturliga bergskammen.
Morgantina hade en äldre föregångare till sin stadsmur, eftersom det fanns en stadsmur från
sent 500-tal f.Kr, som var byggd runt den arkaiska staden uppe på kullen Cittadella. Denna mur
har varit förebild för Morgantinas nya stadsmur, som byggdes under sent 300-tal f.Kr.
Till skillnad från Morgantina hade Cosa ingen äldre föregångare till sin stadsmur som
byggdes strax före år 275 f.Kr. Den följde den naturliga bergskammen runt den platta kullen på
berget där staden låg. Cosas stadsmur var en massiv romersk mur byggd av traktens kalksten. Tre
griptångsportar i muren, den nordvästra, nordöstra och sydöstra gav tillträde till staden och
förbindelse med de viktiga vägarna i området. Cosas mur hade 18 olika stora torn som stack ut
både på murens utsida och insida samt 4 mindre torn, som fanns på insidan och förstärkte muren.
Tornen var placerade i nära anslutning till entréportarna. I muren fanns också utfallsportar.
Portarna har detaljer som kan i härledas till grekiska influenser. Tornen var placerade på ett
avstånd av 30 meter, enligt grekiskt mönster.
Morgantina med sin stadsmur anlades på det avlånga berget Serra Orlando, vars höjdområde
är ca 3 km långt och 1000 m till 500 m brett. Platån är ganska jämn och omgiven av brant
stupande bergsklippor på västra, norra och östra sidorna. Agora låg i en sänka mellan Östra och
Västra kullen. Kraftiga stadsmurar uppfördes därför bara i de södra delarna av staden, som var
svagt sluttande samt i den östra dalgången, som leder till Östra kullen. De utskjutande klipporna
hade utnyttjats genom att man byggt ett bröstvärn av sten i låg höjd. Fyra portar har identifierats i
muren.
Gatunätet för Cosa och Morgantina visar också gemensamma drag såsom ett ortogonalt
gatunät. I Cosa markerades tomtplatser för husen invid gatorna och ett område utsågs till Forum
med viktiga byggnader och vattenreservoarer. Stadsplanen visar att gatornas sträckningar hade en
viktig funktion. Man tog också hänsyn till markens lutning, när det rätvinkliga gatunätet lades ut.
65
Gatunätet gick därför nästan diagonalt i förhållande till kardinalriktningspunkterna och det
ortogonala gatunätet löpte från nordväst till sydost och från nordost till sydväst. Cosa har fem
huvudgator som arkeologerna betecknar K och O och 4, 5 och 6. Från stadens utkant var dessa
gator ett bra sätt att nå Forum och det heliga området Arx. När man som främling närmade sig
staden ville man veta vilka gator som var de bästa genomfartslederna. Dessa motsvarar gatorna O
och 5, som genomkorsade staden mellan de nordöstra och sydöstra portarna. Därifrån sluttar
gatorna neråt om man vill nå den östra delen av området och ner mot lagunen och
ankringsområdet med hamnen. Från hamnen kunde varuleveranser föras vidare upp mot staden.
Gatan R var en processionsväg närmast murpartiet, som ledde fram mot stadens östra höjd,
medan gata 7 var en landsväg av sekundär betydelse och en gränsmarkering mot Forumområdet.
Längs Forumområdet löpte gatorna på två sidor.
De båda städernas funktion var olika, eftersom Cosa anlades som en romersk koloni i ett
erövrat område nära havet, medan Morgantina låg i inlandet på Sicilien, där sikuler och
invandrade greker hade levt i fredlig samexistens. Ur försvarssynpunkt var det nödvändigt att
bygga städerna uppe på en hög kulle för att skydda imperiet. Morgantina, som nyanlades mellan
263-262 f.Kr., byggdes under Hieron II:s regeringstid 276-215 f.Kr. Agora fick portiker på tre
sidor samt fler officiella byggnader än de som Cosa hade runt sitt Forum. De förnäma
bostadskvarteren i Morgantina utökades med 500 kvadratmeter och flera av husen hade golv
belagda med mosaik. Jordbruket, som producerade säd för export och stadens vingårdar, var även
välkända utomlands. Både Cosa och Morgantina hade omgivande jordbruksodlingar.
Morgantinas ortogonala gatunät härstammar från 400-talet f.Kr. Ett rutmönster av gator delar
in staden i rektangulära kvarter (insulae). Stadens centrala område har parallella gator, som löper
från öst till väst, medan Agora upptar tre rader i två nivåer som ursprungligen hade reserverats för
allmänna ändamål. De stora längsgående gatorna (plateiai) är 7 m breda och löper från öst till
väst, medan de mindre gatorna (stenopoi) är ca 5,50, breda och går från norr till söder. Kvarteren
var delade genom en central dräneringskanal (ambitus) i två delar, som i sin tur uppdelades i
hustomter.
Man kunde lätt anlägga ett ortogonalt gatusystem, eftersom de båda städerna planerades från
grunden. Ett sådant gatusystem gör det enklare att planera in tomter, eftersom husen är
rektangulära och lättare att passa in längs gatorna, liksom anläggningen av ambitus. Både Cosas
och Morgantinas berggrunder saknade vatten och därför måste det även i stadsplanen markeras
66
platser för stora vattentankar. För en främling var det också lättare att orientera sig i en stad med
ett ortogonalt gatusystem.
Morgantina hade flera nekropoler, medan man i Cosa inte har hittat någon nekropol utanför
stadens murar. Det är fortfarande en öppen fråga var Cosas innevånare begravde sina döda.
Begravningsplatser kan ha varit svåra att anlägga i den klippiga terrängen, men man har hittat
enstaka gravplatser nere på bergets sluttningar. Det handlar om totalt ca 15 gravar.
På ett romerskt Forum skulle det finnas officiella byggnader, som var samhällsnyttiga för
medborgarna. Cosas Forum var byggd på områdets slätaste mark och hade en rektangulär form
från sydost till nordväst och i rät vinkel mot de längre kvarteren vid gatuplanen med en yta av 90
x 30 meter. Byggnaderna vid den nordöstra sidan av Forum är ganska välbevarade. Där låg en
Basilika och två tempel, Comitium med Curian, Sacellum och Carcer. Nära templen fanns också
en liten byggnad, som har tolkats som ett Aerarium. Vid nordvästra änden av gata 6 fanns en
ståtlig triumfbåge, som var en tredelad valvport med en bred central öppning och två smala
sidoöppningar, ledde in till Forums entré. På Forum fanns också åtta Atriumhus, som förutom
bostadshus också innehöll rader av butiker (tabernae) längs sidorna vända in mot Forum och
även på motsatta sidan mot gatan. Forumområdet kantades på sidorna av en rad ståtliga träd.
Cosas Forum låg på en relativt jämn platå. Morgantina hade helt andra problem än Cosa vid
projekteringen av sitt Agora, med längden 270 m, eftersom det var en nivåskillnad på mellan 810 m mellan det övre och det nedre Agora. För att kunna nå den nedre delen av Agora fanns en
trapetsoid trappa med 14 trappsteg, som troligen också användes som stadens Ekklesiasterion.
Arkitekten måste också ta hänsyn till den omgivande terrängen, när byggnaderna skulle placeras
in. De kunde inte byggas parallellt med det omgivande rätvinkliga gatusystemet.
Cosas byggnader kunde däremot byggas parallellt med Forums rektangulära yta, men i Cosa
räckte dock inte bredden till för byggnadernas utformning på marknivån, utan man måste bygga
över bakomliggande gata för att få plats. Detta var fallet vid basilikans tillkomst.
Den
bakomliggande terrängen utnyttjades när andra officiella byggnader anlades.
På det grekiska Agora i Morgantina fanns följande officiella byggnader, fyra stoor, ett
gymnasium, bouleuterion, fontänhus, Macellum med tabernae, ett litet tempel med två fristående
altare, prytaneion, ekklesiasterion, vattenledningsrör, teater, bema (talarstol), den Centrala
helgedomen och den Ktoniska helgedomen, två sädesmagasin, butiker och två tegelugnar.
Cosa hade inga stoor byggda på sitt Forum. Stoorna kunde ha flera funktioner. Deras
symmetriska fasader utgjorde en gräns för allmänhetens utrymme. De hade kolonner och listverk
67
av trä istället för marmor, beroende på tillgången på skog i Morgantina. Den Norra stoan hade
tidigare innehållit ett gymnasium. Ett av rummen kunde utnyttjas för klädombyte och bad. Säd
kan också ha malts där. Den Nordvästra stoan, som gränsar mot Fontänhuset, har fungerat som ett
allmänt arkiv och stadsarkiv. Stoorna hade täckta pelargångar med stora rum innanför. Bakom en
enkel kolonnad hade två av stoorna butiker. Den Östra stoan däremot hade en dubbel kolonnad,
men saknade butiker. Portiken var typisk för grekisk arkitektur. Placeringen av den Östra stoan
tillhör den hellenistiska eran. Denna stoa hade flera funktioner, bl a kunde Morgantina ha haft sitt
domstolsväsende där. Det var även en plats för affärer och diskussioner. Markytan hade en
kraftig lutning.
Bouleuterion, rådshuset i Morgantina, låg utanför Agora i ett rätvinkligt hörn nära Norra
stoans kortsida. Här möttes rådet eller rådsförsamlingen. Talaren stod i mitten och åhörarna satt
på bänkar parallellt med de tre yttre väggarna. På motsatta sidan av gatan ligger den Doriska
stoan med sina 6 doriska kolonner.
Fanns det några motsvarande byggnader i Cosa med liknande funktioner? Cosa hade ingen
byggnad som exakt motsvarade stoorna. Eftersom en av stoorna i Morgantina kunde inrymma
domstolsväsendet kan de dock närmast jämföras med Cosas Basilica. Bouleuterion i Morgantina
motsvaras av Cosas Curian.
Comitium var en benämning på folkförsamlingarna i antikens Rom. Från 287 f.Kr var denna
byggnad i lagstiftningshänseende jämställd med comitium centuriata och var i senare tid
lagstiftningens viktigaste organ, medan curian var den romerska senatens sammanträdeslokal.
Comitium var den äldsta byggnaden mellan Forum och senatshuset (Curian) och gränsade till
gata 7, och var byggd som en cirkelrund amfiteater med trappsteg. Bakom dessa reste sig Curian.
Byggnadernas utformning och storlek påverkades av terrängförhållandena. Utrymmet mellan
Forum och gata 7 var endast 15 m, vilket var för trångt. Därför måste arkitekten utsträcka
byggnadskomplexet över tomtgränsen mot gata 7. Även i Morgantina fanns det problem med
utrymmet och nivåskillnaderna på Agora, där man byggde snedställda byggnader, som avvek från
gatunätets orientering.
På Morgantinas Agora fanns ett Fontänhus vid norra kortsidan av den Östra stoan. Huset har
en blandad arkitektur med en kombination av doriska triglyfer och joniska element såsom
tandsnitt längs kranslisten. Fontänhuset var viktigt för Morgantinas vattenförsörjning på det torra
Sicilien. Där fanns två stora bassänger med en kapacitet av 50.000 liter vatten. Vatten samlades
upp dels från en källa och dels från regnvatten. Den ena bassängen hade dels ens kvadratisk
68
inramning dekorerad med lejonmaskaroner och dels en yttre bassäng med vatten, där djur kunde
dricka sitt vatten utan att komma i kontakt med den inre vattenbassängen.
I Cosa fanns inget Fontänhus, men det fanns däremot fyra vattenreservoarer på Forum.
I Morgantina hade man format Agora som en amfiteater och utnyttjat topografin genom att
vidga horisonten mot söder. Här låg en teater. Cosa däremot hade ingen speciellt byggd teater
eller amfiteater, men Comitium var utformad som en sådan. Om den även i verkligheten har
använts som teater är okänt.
På Forum i Cosa låg en stor basilika nära Comitium. Dess entré utgjordes av en trappa och en
portik med kolonner. Eftersom det var en stor byggnad med de yttre måtten 35,52 m och en
framskjutande tribun på 2,96 m och med längden 8,58 var markytan för liten för basilikan, som
därför byggdes över gata 7. Arkitekturens formspråk är utförligt beskrivet under rubriken
Basilikan, (se ovan). I mittrummets ena ände vid kortsidan mittemot huvudingången placerades
Cosas domstol, eftersom basilikan kunde fungera som en rättskipningslokal. Senare under kristen
tid blev det platsen för altaret i en kyrka.
Morgantina hade ingen basilika, som motsvarade Cosas, men stoorna hade samma funktion.
Däremot fanns en Central helgedom och en Ktonisk helgedom på nedre Agora. De fungerade som
en helgedom för underjordens gudar och var förknippade med blodsoffer och kult.
På Cosas Forum stod också två mindre Tempel B och C med polygonal eller trapetsoid
murning med cellaväggar av tungt murbruk. Byggnadsmaterialet har kalkartade sandstensplattor.
Det var vanligt att byggnaderna på Forum hade stödmurar för att ge stabilitet, som kan bero på
hur de var byggda i topografin. Nära den centrala runda arenan vid Comitium, där en plattform
fanns i murväggen, var ursprungligen platsen för ett altare med en gudabild, troligtvis för
Concordia, som haft sin lilla helgedom (Sacellum) där.
I Forums sydöstra hörn på Cosa fanns en ovanlig byggnad, som kallades Carcer. Det var ett
underjordiskt statsfängelse. Man har hittat bara ett enda statsfängelse med denna utformning
utanför Rom. Det bevisar att man i Cosa har haft en fullständig rättsskipning med både dömande
av brottslingar och verkställighet av straffen. I Morgantina har man inte kunnat identifiera någon
Carcer. Verkställigheten av straffen kanske skedde i centralorten Syrakusa.
På Morgantinas Agora utgör den trapetsoida trappan med sina 14 trappsteg förbindelsen
mellan det övre och det nedre agora. Denna trappa har troligtvis också tjänat som ett
Ekklesiasterion, möte för folkförsamlingen, eftersom det fanns en bema i närheten. I Cosa kan
69
man jämföra byggnaden Comitium, som var byggd som en rund arena med trappor eller
sittplatser, med Morgantinas Ekklesiasterion, som var mötesplats för folkförsamlingen.
Några stora sädesmagasin finns inte i Cosa, vilket tyder på att spannmålsodlingen i trakten
inte har haft samma stora betydelse som i Morgantina.
Morgantina har också haft flera keramikugnar på sitt Agora. De var nog nödvändiga för
tillverkning av förvaringskärl för vin och olivolja, samt votivgåvor av terrakotta, dryckeskärl mm.
Cosa har inte några synliga spår efter keramikugnar.
I Morgantina sydöstra del, på ena kortsidan av den Östra stoan, var ett Prytaneion inbyggt.
Den tjänstgjorde som ämbetslokal för prytanerna, där speciellt inbjudna gäster kunde bjudas på
måltider i detta hus. Där brann också den eviga elden på Hestias härd. Religion och politik
räknades också som viktiga områden för Prytaneion. Cosas Forum saknar en byggnad med
liknande funktioner.
Något som avviker från Morgantina är Cosas heliga område Arx, för stadens gudar och
beskydd. Från Forum utgick paradgatan Via Sacra in mot det heliga området, som var omgärdat
med en mur. Höjdpunkten var tre tempel, varav Capitolium var det förnämsta. Något som var
nytt för arkitekturen var att sex kolonner som hörde till pronaos var byggda av solida
stentrummor av grå vulkanisk tuff, som ursprungligen var täckta av gips.
Vilken betydelse har religionen haft i Cosa och Morgantina? Morgantina har i stort sett inga
stora betydande religiösa byggnader, åtminstone har arkeologerna inte kunnat känna igen sådana
byggnader. På Agora finns bara två små helgedomar, den Centrala helgedomen och den Ktoniska.
I Cosa däremot finns en mycket längre tradition med monumentala tempel uppe på Arxområdet.
Där finns Capitolium, det största templet och två mindre, där Tempel D troligtvis tillägnats Mater
Matuta. Redan före romartiden fanns ett äldre tempel, som kan spåras i fundamentet på
Jupitertemplet (Kapitolium) som har stora polygonala stenar, som var rester av ett äldre tempel.
Det är byggt över en helig grav.
På Forum i Cosa byggdes på tre sidor åtta atriumhus i en lokal byggnadstradition. I förhållande
till de offentliga byggnaderna anlades de privata husen mittemot i längdriktningen på den
sydvästra långsidan, men även på kortsidorna. Mitt emot Comitium fanns ett öppet utrymme. När
folk samlades framför en officiell byggnad behövdes ett allmänt område där man kunde träffas.
Byggnaderna var placerade i en bergig terräng och deras utformning måste anpassas efter
markens lutning. Huset kunde därför ha tre olika nivåer. Under golvytan fanns en cistern. Både
tabernae och entréer är riktade mot Forum. För att ge stabilitet förstärkte man de yttre hörnen
70
med större stenblock. Framför byggnaderna fanns kolonner med pelargångar. På baksidan
brukade husen ha en liten trädgård. Övriga bostadshus på Cosa var byggda längs det ortogonala
gatusystemet. Förutom på Forum byggdes privata hus på den Östra höjden och norra sluttningen
nedanför Arx. Bosättarna måste ta hänsyn till markens lutning och göra extra förstärkningar,
eftersom husen skulle byggas på en uthuggen klipphylla eller på en terrass. Varje bostadshus
hade en trädgård, cistern på framsidan och kloakbrunn på baksidan.
Jämfört med Cosa byggdes inga privata hus vid Agora. Det berodde nog på att det var en
alltför markant nivåskillnad mellan övre och nedre Agora, som passade bäst för officiella
byggnader. Västra och Östra kullarna hade en högre nivå än Agora, som låg i en dalsänka.
Morgantinas hus var stora och pampiga och byggdes dels på den Västra kullen längs med de
mindre gatorna stenopoi och på den Östra kullen. I Cosa fanns atriumhus, men i Morgantina
hade husen peristyler. Flera var också fint inredda med mosaikgolv. Eftersom marken var ojämn
måste även de som byggde dessa hus ta hänsyn till terrängen.
Morgantinas förstörelse ägde rum vid Roms erövring av staden 211 f.Kr., när
försvarsanläggningarna gjordes obrukbara och alla större förnäma hus delades upp i två med en
mur emellan. Cosa förstördes grundligt mellan 60-70 f.Kr. enligt F. E. Browns uppgifter.
71
4.2 Sammanfattning
Morgantina är beläget i Siciliens inland medan Cosa ligger på Italiens fastland och nära en hamn.
Båda städerna har ett ortogonalt gatunät och är byggda kring ett centralt torg, där de officiella
byggnaderna har uppförts på de förnämsta platserna. Städerna har ur försvarssynpunkt anlagts på
den högsta kullen i terrängen och har omgivits med en försvarsmur med portar och torn. I Cosa är
de religiösa byggnaderna större och har framträdande positioner medan Morgantina endast har
två mindre helgedomar. Privathusen i Morgantina är större och är mycket mera påkostade, med
bl a mosaikgolv, än i Cosa. I båda städerna är de förnämsta husen uppbyggda kring ett
atrium/peristyl.
Agora och Forum hade samma motsvarande byggnader såsom Ekklesiasterion – Comitium,
Stoor – Basilica, Bouleuterion – Curia, men i Cosa saknades Teater, Prytaneion och Nekropoler,
medan det i Morgantina saknades stora Tempel och Carcer.
4.3 Summary
Morgantina is situated in the interior of Sicily, whereas Cosa lies in the mainland of Italy, near a
harbour. Both towns have an orthogonal network of streets and are built around a central square
where the official buildings have been erected in prominent positions. From a defensive point of
view the towns have been placed at the highest hill in the terrain and have been surrounded by a
defensive wall with gates and towers. In Cosa the religious buildings are larger and have
prominent positions, whereas in Morgantina there exist only two minor shrines. The private
houses in Morgantina are bigger and much more luxurious with, for instance, mosaic floors, as
compared to Cosa. In both of the towns the most exclusive houses are built around an
atrium/peristyle.
The Agora and Forum had the same corresponding buildings such as Ekklesiasterion Comitium, Stoor - Basilica, Bouleuterion - Curia, but in Cosa there is no Theatre, Prytaneion or
Necropolis, whereas in Morgantina there are no big Temples or Carcer.
72
5. BIBLIOGRAFI
ANTIKA KÄLLOR
Aristoteles
Aristoteles, Politics, engelsk översättning H. Rackham,
(Loeb Classical Library)), London 1932.
Diodorus
Diodorus Siculus, Diodorus of Sicily. Books XXXIV/XXXV. Engelsk
översättning F.R. Walton. Index R.M. Geer (Loeb Classical Library),
London 1967.
Strabon
Strabon, The geography of Strabo. Book VI. Engelsk översättning av
H.L. Jones (Loeb Classical Library), London 1954.
Vitruvius
Vitruvius om arkitektur tio böcker, svensk översättning B. Dalgren.
Granskning och kommentarer J. Mårtelius, Stockholm 1989.
MODERNA KÄLLOR
Ahlstrand 1976
J.T. Ahlstrand, Arkitekturtermer, Lund 1976.
Allen 1970
H.L. Allen, ’Excavations at Morgantina (Serra Orlando), 1967-1969:
Preliminary Report X’, AJA 74, 1970, 359-383.
Allen 1974
H.L. Allen, ´Excavations at Morgantina (Serra Orlando), 1970-1972:
Preliminary Report XI’, AJA 78, 1974, 361-382.
Bell 1988
M. Bell, III, ‘Excavations at Morgantina, 1980-1985: Preliminary Report
XII (with a note by R. Ross Holloway)’, AJA 92, 1988, 313-342.
Bell 1993
M. Bell, III, ‘Observations on Western Greek stoas’, i Studies in the
history of art 43, Center for advanced study in the visual arts,
Symposium Papers XXIII, Eius Virtutis Studiosi: Classical and
postclassical studies in Memory of Frank Edward Brown (1908-1988),
R.T. Scott & A.R. Scott, eds., Hannover & London 1993, 327-341.
Bilde 1993
P.G. Bilde, ’The international style: Aspects of Pompeian first style and
its eastern equivalents’, i Aspects of hellenism in Italy: towards a
cultural unity? (Acta Hyperborea 5), P.G. Bilde, I. Nielsen &
M. Nielsen, eds., Copenhagen 1993, 151-177.
Boëthius 1970
A. Boëthius & J. Ward-Perkins, Etruscan and Roman architecture,
Harmondsworth 1970.
Brown 1980
F.E. Brown, Cosa, the making of a Roman town, Ann Arbor 1980.
73
Castagnoli 1971
F. Castagnoli, Orthogonal town planning in Antiquity, Cambridge 1971
Cosa I
F.E. Brown, ‘History and topography’, i Cosa I (MAAR 20), 1951,
5-113.
Cosa II
F.E. Brown, E.H. Richardson & L. Richardson, jr,eds., ‘The temples of
the Arx’, i Cosa II (MAAR 26), 1960, 3-89.
Cosa III
F.E. Brown, E.H. Richardson, jr, eds.,‘The buildings of the Forum’, i
Cosa III (MAAR 37), 1993, 3-57.
Cosa IV
V.J. Bruno & R.T. Scott eds., ‘Introduction’, i Cosa IV (MAAR 38),
1993, 1-10.
Cosa IV
V.J. Bruno & R.T. Scott, ‘The houses’ i Cosa IV (MAAR 38), 1993,
13-161.
Cosa IV
R.T. Scott, ‘The houses of the second century B.C.’¸ i Cosa IV, Part I
(MAAR 38), 1993, 15-74.
Cosa V
E. Fentress, ‘An intermittent town. Excavations 1991-1997’, i
Cosa V (MAAR, suppl. 2), Ann Arbor 2003.
Dinsmoor 1950
W.B. Dinsmoor, The architecture of ancient Greece, London 1950.
Dictionary of ancient
history 1995
Dictionary of ancient history, G. Speake, ed., London 1995.
Edlund 1985
I. Edlund, ‘Morgantina: ett möte mellan greker och sikuler’, Medusa 6,
1985:4, 30-35.
Erim 1958
K. Erim, ‘Morgantina’, AJA 62, 1958, 79-90.
Finley 1979
M. Finley, Ancient Sicily, rev. ed., London 1979.
Karlsson 1985
L. Karlsson, ‘Stadsmuren i Morgantina’, Medusa 6, 1985:4, 36-37.
Karlsson 1986
L. Karlsson, The city block and its relation to the street grid during
the eight to the fifth centuries B.C., opublicerad forskaruppsats,
University of Virginia 1986, 8-9.
Karlsson 1989
L. Karlsson, ‘Some notes on the fortifications of Greek Sicily’,
Opuscula Romana 17:6, 1989, 77-89.
Karlsson 1991
L. Karlsson, ´The Morgantina masonry chain and the fortifications of
Greek Sicily’, AJA 95, 1991, 312.
Karlsson 1992
L. Karlsson, ‘Europas äldsta gata…’, Medusa 13, 1992:4, 9-12.
74
Karlsson 1993
L. Karlsson, ‘Did the Romans allow the Sicilian Greeks to fortify their
cities in the third century BC?’, i Aspects of hellenism in Italy: towards
a cultural unity? (Acta Hyperborea 5), P.G. Bilde, I. Nielsen &
M. Nielsen, eds., Copenhagen 1993, 31-51.
Lawrence 1967
A. Lawrence, Greek architecture, 2nd ed., London 1967.
McCann et al. 1987
A.M. McCann, J. Bourgeois, E.K. Gazda, J.P. Oleson & E. Lyding Will,
The Roman port and fishery of Cosa: a center of ancient trade, Princeton
1987.
Miller 1978
S. Miller, The Prytaneion, London 1978.
Morgantina Studies I
M. Bell, III, Morgantina Studies I: The Terracottas, Princeton 1981.
Morgantina Studies II
T.V. Buttrey, K.T. Erim, R.R. Holloway & E. Sjöqvist, eds., Morgantina
Studies II: The Coins, Princeton 1989.
Morgantina Studies III
N. Cuomo di Caprio, Morgantina Studies III: Fornaci e officine da
vasaio tardo-ellenistriche, Princeton 1992.
Morgantina Studies IV
R. Leighton, Morgantina Studies IV: The Protohistoric settlement on the
Cittadella, Princeton 1993.
New light from
ancient Cosa
New light from ancient Cosa: classical Mediterranean studies in honor
of Cleo Rickman Fitch (Hermeneutics of art, 10), N.W. Goldman, ed.,
New York 2001.
Nilsson 1985
M. P:n Nilsson, Olympen, Stockholm, 2nd ed, 1985.
Phoca 1999
I. Phoca & P. Valavanis, Architecture and city planning:
rediscovering ancient Greece, first ed. Kedros 1992.
Phillips Jr 1960
K. Phillips Jr, ‘Subject and technique in Hellenistic-Roman mosaics: a
Ganymede mosaic from Sicily’, The Art Bulletin, 42, 1960, 243-262.
Raffiotta 1985
S. Raffiotta, Morgantina, (engelsk översättning M. Bell), Palermo 1985.
Rumscheid 1998
F. Rumscheid, Priene: A guide to the “Pompeii of Asia Minor”, Istanbul
1998.
Rykwert 1976
J. Rykwert, The idea of a town, London 1976.
Sear 1989
F. Sear, Roman architecture, rev. ed., London 1989.
75
Slagfältet 2005
Slagfältet under antiken, S. Anglim, P.G. Jestice, R.S. Rice, S.M. Rusch
& J. Serrati, eds., (svensk översättning B. Ellenberger, militärhistorisk
granskning L. Törnquist), Lund, 2005.
Stillwell & Sjöqvist 1957 R. Stillwell & E. Sjöqvist, ’Excavations at Serra Orlando. Preliminary
Report’ AJA 61, 1957, 151-159.
Stillwell 1959
R. Stillwell, ’Excavations at Serra Orlando 1958. Preliminary Report
III’, AJA 63, 1959, 167-173.
Stillwell 1961
R. Stillwell, ‘Excavations at Morgantina (Serra Orlando) 1960.
Preliminary Report V’, AJA 65, 1961, 277-281.
Stillwell 1963
R. Stillwell, ‘Excavations at Morgantina (Serra Orlando) 1962.
Preliminary Report VII’, AJA 67, 1963, 163-171.
Stillwell 1967
R. Stillwell, ‘Excavations at Morgantina (Serra Orlando) 1966.
Preliminary Report IX’, AJA 71, 1967, 245-250.
Sublette 1988
B. Sublette, ‘Malcolm Bell’s Morgantina: an ancient Greek flower on a
Sicilian plateau’, UVA Alumni News, 1988, 8-13.
Sjöqvist 1958
E. Sjöqvist, ‘Excavations at Serra Orlando (Morgantina).
Preliminary Report II’, AJA 62, 1958, 155-164.
Sjöqvist 1960
E. Sjöqvist, ‘Excavations at Morgantina (Serra Orlando) 1959.
Preliminary Report IV’, AJA 64, 1960, 125-135.
Sjöqvist 1962
E. Sjöqvist, ‘Excavations at Morgantina (Serra Orlando) 1961.
Preliminary Report VI’, AJA 66, 1962, 135-143.
Sjöqvist 1964
E. Sjöqvist, ‘Excavations at Morgantina (Serra Orlando) 1963.
Preliminary Report VIII’, AJA 68, 1964, 137-147.
Sjöqvist 1973
E. Sjöqvist, Sicily and the Greeks, Ann Arbor 1973.
Tsakirgis 1989
B. Tsakirgis, ‘The decorated pavements of Morgantina, I:
The mosaics’, AJA 93, 1989, 395-416.
Tomlinson 1995
R. Tomlinson, Greek and Roman architecture, London 1995.
Ward-Perkins 1974
J.B. Ward-Perkins, Cities of ancient Greece and Italy: planning in
classical antiquity, New York 1974.
Wheeler 1964
M. Wheeler, Roman art and architecture, New York 1964 (reprinted
1994).
76
White 1963
D. White, ‘A survey of millstones from Morgantina’, AJA 67, 1963,
199-206.
Wycherley 1962
R.E. Wycherley, How the Greeks built cities, 2nd ed., London 1962.
77
6. ILLUSTRATIONSFÖRTECKNING
Morgantina
Fig. 1.
Agora med Macellum mot Östra kullen och Östra stoan samt Prytaneion.
I bakgrunden Cittadella. Foto Lars Karlsson.
Fig. 2a. Utsikt från Östra kullen ner mot Agora och det trapetsoida Ekklesiasterion.
Prytaneion i förgrunden och teatern uppe till vänster. (Bild till höger).
Foto Gunilla Bengtsson.
Fig. 2b. Terrakottavattenledning på agora. (Bild till vänster). Foto Lars Karlsson.
Fig. 3.
Ktonisk helgedom. Foto Gunilla Bengtsson.
Fig. 4.
Teatern. Foto Gunilla Bengtsson.
Fig. 5.
Östra sädesmagasinet från norr. Foto Lars Karlsson.
Fig. 6.
Ganymedes hus med mosaikgolv. Teatern i bakgrunden. Foto Lars Karlsson.
Fig. 7. Magistratens hus på Västra kullen. Foto Lars Karlsson
Fig. 8. Mosaikgolv i Pappalardos hus. Foto Lars Karlsson.
Fig. 9.
Västra kullen med Stenopos W4. Huset med den bågformade cisternen i förgrunden.
Foto Lars Karlsson.
78
7. PLANSCHER
Pl. 1. Cosa. Kullen med den planerade staden. Cosa III (MAAR 37), 1993, fig. 2.
Pl. 2. Cosa. Nordöstra porten från insidan. Cosa I (MAAR 20), 1951, fig. 32.
Pl. 3. Cosa. Torn 1 i stadsmuren. Cosa I (MAAR 20), 1951, fig. 24.
Pl. 4. Cosa. Gatunätet. Cosa III (MAAR 37), 1993, fig. 1.
Pl. 5. Cosa. Plan över utgrävningarna på Arx. Cosa II (MAAR 26), 1960, fig. 1.
Pl. 6. Cosa. Tempel D på Arx, västsidan. Cosa II (MAAR 26), 1960, fig. 62.
Pl. 7. Cosa. Perspektivteckning av Forums utseende 197 f.Kr. från söder mot norr.
Cosa III
(MAAR 37), 1993, fig. 18.
Pl. 8. Cosa. Plan över byggnaderna på nordöstra sidan. Cosa I (MAAR 20), 1951, fig. 66.
Pl. 9. Cosa. Restaurerad plan över Forum 180 f.Kr. Cosa III (MAAR 37), 1993, fig. 19.
Pl. 10 Cosa. Plan över Forum med officiella byggnader. Cosa III (MAAR 37), 1993, Plan II.
Pl. 11 Cosa. Plan över Atriumhus I och II. Cosa III (MAAR 37), 1993, Plan V.
Pl. 12 Cosa. Comitium. Cosa III (MAAR 37), 1993, pl.III.
Pl. 13 Cosa. Dianas hus. Cosa V (MAAR, suppl. 2), Ann Arbor 2003, fig. 5.
Pl. 14. Morgantina. Västra kullen, Agora och Östra kullen. Morgantina Studies I. Plan baserad
på ritning i Bell 1981, pl. 1.
Pl. 15. Morgantinas portar, västra delen. Morgantina Studies I. Plan baserad på ritning i Bell
1981, pl. 1.
Pl. 16. Morgantinas portar, östra delen. Morgantina Studies I. Plan baserad på ritning i Bell
1981, pl. 1.
Pl. 17. Morgantina. Plan över Agora med officiella byggnader och östra kullens privathus.
Morgantina Studies III. Plan baserad på ritning i Cuomo di Caprio 1992, pl. 54.
Pl. 18. Morgantina. Plan över gator och hus på Västra kullen. Morgantina Studies III.
Plan baserad på ritning i Cuomo Di Caprio, pl. 54.
79
Plansch 1. Cosa. Kullen med den planerade staden.
80
Plansch 2. Cosa. Nordöstra porten från insidan.
Plansch 4. Cosa. Gatunätet.
Plansch. 3. Cosa. Torn 1 i stadsmuren.
81
Plansch 5. Cosa. Plan över utgrävningarna på Arx.
82
Plansch 6. Cosa. Tempel D på Arx, västsidan.
Plansch 7. Cosa. Perspektivteckning av Forums utseende 197 f. Kr., från söder mot norr.
83
Plansch 8. Cosa. Forum, plan över byggnaderna på nordöstra sidan.
Plansch 9. Cosa. Restaurerad plan över Forum 180 f. Kr.
84
Plansch 10. Cosa. Plan över Forum med officiella byggnader.
Plansch 11. Cosa. Plan över Atriumhus I och II.
85
Plansch 12. Comitium.
Plansch 13. Dianas hus.
Plansch 14. Morgantina. Västra kullen, Agora och Östra kullen. Plan baserad på ritning i Bell 1981, pl. 1.
86
Plansch 15. Morgantina. Topografisk karta över västra området med stadsmur, portar och nekropoler.
Plansch 16. Morgantina. Topografisk karta över östra området med stadsmur, nekropoler och Cittadella.
87
Plansch 17. Morgantina. Plan över Agora med officiella byggnader och Östra kullens privathus.
88
Plansch 18. Morgantina. Plan över gator och hus på Västra kullen.
