Byg
g
Stoc nadsvå
rdsr
kho
å
lms
stad d från
s mu
seum
Sten i fasader
Det finns ingen lättbearbetad sten i Stockholms
omgivningar – därför har husen ända sedan medeltiden
huvudsakligen byggts i tegel. I källarväggar, hussocklar
och murkärnor har man använt fältsten och i vissa fall
roslagssandsten. Kalksten från Gotland och Öland samt
marmor påträffas sporadiskt i kyrkans och kungamaktens
byggnader från medeltid och 1500-tal.
Sten i evighet?
Under stormaktstiden, från
1600-talets förra hälft, ökade
användningen av gotländsk sandoch kalksten liksom av öländsk
kalksten. Råhuggen sten transporterades sjövägen till Stockholm
för vidare bearbetning. Stenen
nyttjades inomhus i trappor och
eldstäder och utomhus i bl.a. delar
av bottenvåningarnas fasadpartier,
som portaler och skoningar i
körportar.
Odengatan 42 har en intakt jugendentré från omkring 1905, huggen i yxhultskalksten från Närke.
Foto Lars Bengtsson.
Från 1600-talets slut började man
putsa husens fasader och avfärga
dem i ljusa, stenimiterande kulörer. Under 1700- talet användes
dekorationshuggen sten främst i
portaler. Under sent 1700-tal och
en stor del av 1800-talet nyttjades
mest enkelt profilhuggen sten som
hörnförstärkningar och skoningar
i portaler och körportar. Fortfarande var det främst sand- och
kalksten från Gotland och Öland
samt roslagssandsten som användes.
Mot slutet av 1800-talet utvecklades Stockholm till en modern
storstad. Under 1880-talet byggdes
fler bostadshus än någonsin tidigare. Den nya bebyggelsen expanderade allt längre ut över de tidigare utmarkerna. Att den enorma
efterfrågan på byggnadsmaterial
kunde täckas berodde till stora
delar på industrialismens genombrott och järnvägsnätets utbyggnad
efter 1860-talet. Stora mängder
sten fraktades till Stockholm direkt
från stenbrott i bl.a. Sörmland,
Närke,Väster- och Östergötland, ja
även från Skåne och Dalarna.Vid
sekelskiftet 1900 var efterfrågan på
vissa typer av fasadsten så stor att
även sämre kvalité levererades till
Stockholm - och användes.
Under 1800-talets andra hälft
gjorde svenska arkitekter fler studieresor till utlandet och inspire-
Apor i konststen. Portomfattning i flerfamiljhus
från slutet av 1940-talet. Veckodagsområdet i
Hökarängen. Foto Ingrid Johansson.
rades av byggnader med äkta sten
i fasaderna. ”Stenromantiken”
slog igenom med retrostilar som
nyrenässans och barock. Under
decennierna kring sekelskiftet
1900 var stenmaterialet ofta rikt
skulpterat med dekorativa former
för att från 1920-talet ges allt
enklare utformning och ibland
ersättas av gjuten konststen.
Under hela 1900-talet har sten
på olika sätt använts som skoningar
i öppningar och även de enklaste
former kan många gånger genom
skuggverkan uppfattas som positiva
och praktiskt skyddande detaljer.
Tänk på att!
Fasaddekorationer är en del av
husets arkitektur och ett viktigt
inslag i gatubilden. Fasaddetaljer
från olika perioder bör därför
respekteras, vid behov underhållas
och inte förvanskas.
Material och teknik
Vanliga stensorter under
1800- och 1900-talen
Roslagssandsten
Den kvartsitiska”roslagssandstenen” i olika röda nyanser togs
vanligtvis inte ur stenbrott utan
var ”blocktransporterad” av inlandsisen till bl.a. östra Uppland.
Stenen är grovkornig och relativt
hård varför den ofta sedan 1600talet använts i hussocklar och som
skoningar i t.ex. körportar. Röd
sandsten från stenbrott i Dalarna
och Gästrikland har samma karaktär och användningsområden.
Annan sandsten
Finkornigare och mer lättarbetad
för skulpturala byggnadsdetaljer
är exempelvis grå sandsten från
Gotland och röd sandsten från
Öved i Skåne.
Kalksten
Vanligast var, tack vare järnvägens
utbyggnad, kalksten från stenbrott
på fastlandet. Den hämtades främst
från Väster- och Östergötland samt
Närke. Stenen användes i portaler och listverk och ibland i hela
bottenvåningar.
Marmor
Marmor från Östergötland, Sörmland och Närke användes ofta i
t.ex. portaler vid sekelskiftet 1900.
Ytan kan vara råkopp, slipad och
polerad eller bearbetad med olika
mejslar. Släta marmorskivor har
använts som fasadbeklädnad.
Granit
Graniten är hård och svårbearbetad. Nya tekniska hjälpmedel som
ramsågar och tryckluftsaggregat
underlättade arbetet. Tuktad granit
användes i större utsträckning från
1800-talets mitt och långt in i
1900-talet. Den
finns främst i
socklar men även
som skoningar
i portaler, med
förenklad dekor.
Den hårda graniten medför ett starkt stiliserat formspråk, som i den här
portalen på Odengatan 19. Huset byggdes 1913. Originalporten är bevarad.
Foto Lars Bengtsson.
Huggteknik
Stenblocken bearbetas idag maskinellt. I äldre
tider var det ett
hårt hantverk
där stenhuggaren med olika
verktyg drev
stenblocken från
grova till finare
former. Avtryck i
stenytan visar om
de huggits med
tand-, bred- eller
spetsmejslar, som
lämnar karaktäristiska spår,
Sandstenen är bearbetad med krysshammare
och målad med oljefärg. Sprickor i stenen kan ha
sugit upp fukt och salter vilket medfört att ytan
spjälkas. Foto Lars Bengtsson.
liksom krysshammaren. Järnmejslarna bearbetades med handsläggor
eller träklubbor. Lågerhuggning
ger t.ex en ”randig” yta med försänkta parallella täta spår.
Ytbehandling
Med det sena 1800-talets stenromantik lämnades sand- och
kalksten vanligen obehandlad.
Under tidigare epoker, alltifrån
1600-talet, finns belägg på att de
inoljades och därefter målades
med oljefärg. Slipad kalksten
och marmor kan också ha blivit
vaxad och polerad.
Stenimiterande material
Redan under sent 1600-tal
förekom dekor av konstmassa
i fasaderna. Under 1700-, men
framförallt det sena 1800-talet,
kunde fönsteromfattningar, taklistkonsoler och listverk gjutas i
gips. Avsikten var att imitera stenornament och de målades i enhetlig fasadfärg, eller i grått som
stendetaljer. Under sent 1800-tal
och senare användes portlandcement eller liknande material på
motsvarande sätt.
Historik
1880-tal
Detaljer som portaler, profilerat
listverk och ornerade fönsteromfattningar var från 1800-talets mitt
och in i 1870- och 80-talen i stor
utsträckning gjorda i puts och gips.
De målades för att imitera sten
och kontrasterade med sitt skuggspel mot de vanligtvis slätputsade
murytorna.
1890-tal
Mot slutet av 1880-talet blev
historiserande fasader moderna,
med bl.a. oputsade röda tegelytor
och dekorativa ankarslutar. Liksom
under 1880-talet gjordes port- och
fönsteromfattningar och listverk
ofta i puts och gips, men även i
konststen (portlandcement).
En ny tegelsort, förbländerteglet,
blev relativt vanlig. Det är ett litet
håltegel avsett som fasadbeklädnad.
Karaktäristiskt är att ”perfekta”
koppstenar uppfattas i alla tegelskift, men endast ett fåtal är långa
tegel som är förbandsmurade med
innanförliggande murkärnor. Teglen är små, hårt och jämnt brända
och fogarna kunde minimeras.
Artillerigatan 12 från 1889 har förbländertegel i
fasad och portal, jämte terrakottareliefer.
Foto Lars Bengtsson.
”Stenromantiken” omkring 1890
innebar att det äkta stenmaterialet
skulle synas. Ofta murades hela
bottenvåningar med kvadersten i
en eller flera stensorter: slät- eller
lågerhuggna, krysshamrade eller
med råkoppytor.
Många hus har stenkvadrar i
hela gatufasaderna. Otaliga hus
domineras av roslagssandstenen
medan profilerade listverk, fönsteromfattningar och portaler huggits
i olika kalkstenssorter.Variationsrikedomen var stor, såväl vad gäller
kombination av stenfärger som
arkitekturdetaljernas formspråk.
I påkostade hus från 1880- och
-90-talen förekom stenkorsfönster,
med mitt- och tvärposter i profilhuggen kalksten.
Strandvägen 17 från 1896 är ett stenhus i ordets rätta bemärkelse, drygt fem våningar högt. Kvartsitisk
sandsten ses i den höga bottenvåningen ovanför granitsockeln och kinnekullekalksten i fönsteromfattningar och listverk, liksom i de fyra övre våningarna. Portal i kalksten från Yxhult har förenklats under
1900-talet. Foto Lars Bengtsson.
1900–1910
Vid sekelskiftet 1900 var det
portalerna som fick rikast stendekor. Förebilderna hämtades från
stormaktstidens och barockens
formvärld. Något år in på 1900talet präglas arkitekturen och den
dekorativa fasadstenen av jugendtidens mjukare former som domineras av växtornamentik. Slät-
huggna stenkvadrar av sand- eller
kalksten täcker ofta bottenvåningarnas väggytor. Plastisk stendekor
finns i portaler, ibland samkomponerad med dekor över fönster,
kan även ses i konsolliknande
underbyggnader till tidstypiska
burspråk, hörntorn eller i gavelrösten Ovanvåningarnas murytor
var vanligen slätputsade och kunde
ibland få accenter i form av gul-
eller grönglaserade kakelplattor i
fönsterbröstningar eller glaserade
tegelstenar vid taklisterna.
1910-1930
Från nationalromantikens genombrott på 1910-talet finns många
exempel på välmurade tegelfasader
med stramt skulpterad granit som
accenter vid bl.a. ytterportar och
i anslutning till burspråk eller bal-
I den intakta entrén till Skillinggränd 9, från 1928,
används granit och Ignabergakalksten.
Foto Lars Bengtsson.
konger. En viktig inspirationskälla
var Ragnar Östbergs välexponerade bygge av Stockholm stadshus
(1911-23).
Mot slutet av 1920-talet och i
övergången till funktionalismen
minskades användningen av kraftigare dekorativt huggen fasadsten. Enstaka undantag finns, som
fasadaccenter eller i anslutning
till portaler, men främst nyttjas
olika hårda bergarter som skoning
kring entréerna. Stenpartierna är
då vanligtvis helt plana eller enkelt
rundade.
En av de rikare jugendportalerna kan ses på Linnégatan 42. Den är huggen i kalksten från Kinnekulle och bland
eklöv och ollon ses ekorrar. Den elegant skurna träporten med slipat glas är bevarad. Foto Lars Bengtsson.
Mellankrigstidens
funktionalism
och efterkrigstiden
Äldre fasader som renoverades vid
ombyggnader under mellan- och
efterkrigstiden påverkades många
gånger av funktionalismens och
nationalromantikens stilideal. Skador i det sena 1800-talets fasadsten
kunde i vissa fall kraftigt förenklas
eller helt tas bort i samband med
att t.ex. nya fönster insattes. Dekorativt huggen fasadsten förekommer sparsamt i bostadsbebyggelsen
och finns företrädesvis i kontorshus eller offentliga byggnader.
Underhåll
och renovering
Skador på fasadsten
Luftföroreningar
Ännu in på 1950-talet värmdes
många fastigheter med kol och
olja och det fanns fortfarande
ett flertal stora industrier i full
verksamhet, främst lokaliserade till
Södermalm och Kungsholmen. På
1970-talet när även bil- och transporttrafiken ökat markant uppmärksammades sambandet mellan
luftföroreningar av olika slag och
skadebilder på vissa fasadmaterial,
däribland sten. I Stockholm och
resten av landet genomfördes totalinventeringar för att få kunskap
om förekomsten av dekorativt
huggen sten och dess kondition.
Håltagning
Under det sena 1900-talet har i
princip alla fastigheter i Stockholm försetts med kodlås eller
porttelefoner. Storlekarna varierar
och de är ofta inbilade med
betydande skador på stenen som
resultat.
Reklamskyltar sätts många gånger upp vid portar för att visa olika
typer av verksamhet.
Dessa installationer bör ges så
få och små ingrepp som möjligt i
stenportalernas fronter och smygsidor, för att inte initiera framtida
skadebilder. Gamla borrhål efter
skyltar eller fastighetsnycklar lagas
ut med diskret reversibla material,
helst av en stenkonservator.
Övriga skador
Konstgallerier, partyglada lägenhetsinnehavare, fastighetsmäklare
och andra brukare bör vara försiktiga med användning av marschaller vid portar, dörrsmygar och
hussocklar.
Sot och paraffinstänk är, liksom
klotter med färgspray och spritpennor, svåra att avlägsna från
stenytor av olika slag.
Åtgärder
Fasaddekor av olika slag är en viktig del av en byggnads särart. Äldre
materialval och arbetstekniker
bör respekteras och bevaras med
ytbehandling enligt ursprungliga
intentioner.
En fasad från 1896 med olika typer av sand- och kalksten i fem våningars höjd. Portalen är huggen i
kalksten från Yxhult, en sten som har svagheter i lerhaltiga skikt. P.g.a. stenens benägenhet att vittra har
dekorativa detaljer för länge sedan huggits bort i portalens övre del. I hårdare partier kan man se skarpa
konturer och linjeföring, med spår efter tandmejslarna medan de lerhaltiga skikten visar tydliga materialförluster. Utbildade stenkonservatorer kan göra förstärkningsåtgärder för att bromsa nedbrytningsförloppet. Foto Lars Bengtsson.
Detalj av jugendportal i kalksten med lågerhuggna
kvadrar, drivna med tandmejsel. De övergivna
cylinderhålen kunde ha dolts på ett diskret
reversibelt sätt liksom hålen efter tidigare skyltar
eller kodlås. Bottenplattan till nuv. kodlås är dåligt
anpassad. Den borde ha begränsats till maximalt
stenkvaderns höjd. Foto Lars Bengtsson.
Skador av olika slag kan behöva
åtgärdas av en stenkonservator.
Beroende på skadebilden behöver denne vanligtvis rengöra och
konservera olika partier av dekorationshuggna fasaddetaljer. Det
görs bl.a. genom konsolidering
och stenlimning av vittringsbe-
nägna partier. Arbetets omfattning
bestäms många gånger i samråd
med byggnadsantikvarier.
Bygglov/Bygganmälan
Vid fasadändringar skall bygglov
sökas för allt annat än rena underhållsåtgärder, till exempel om du
planerar att göra ändringar som
innebär att väsentliga delar av fasadernas karaktär ändras. Man ansöker om bygglov hos Stockholms
stadsbyggnadskontor. Adressen till
hemsidan är:
www.stockholm.se/sbk
LARS BENGTSSON
Läs mer!
Borgström, Hans. m.fl., Stenhandboken. Stockholm 1968.
Sundnér, Barbro m.fl. Stenen i tiden
Från 1000-talet till 1940. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska
museer. Lund 1996.
Hall, Thomas. m.fl, Stenstadens arkitekter. Stockholm. 1981.
Löfvendahl, Runo m fl., Svensk byggnadssten & Skadebilder. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska
museer. Stockholm 1994.
Nilsson, Urban, Schönbäck, Hedvig.
Dekorativ fasadsten på Stockholms
malmar. Stockholms stadsmuseum.
Borås.1993.
Råberg, Marianne. m.fl., Husen på
malmarna. En bok om Stockholm.
Stockholm 1985.
Länkar
FIBOR är en branschförening för
byggnadsvårdsföretag.
Medlemmarna har dokumenterad
kompetens inom byggnadsvård.
http://fibor.org
Klotter, stänk från marschaller, dåligt anpassade företagsskyltar och markiser, liksom en helt plåtklädd port,
skämmer denna entré med fasaddekor i roslagssandsten och spritputs från 1905. Foto Lars Bengtsson.
Konservatorsnätverket är en sammanslutning av byggnadskonservatorer inriktade på olika material,
praktiserande och rådgivande.
www.konservatorsnätverket.se
www.stadsmuseum.stockholm.se/byggnadsvard
Faktarummet på
Stockholm stadsmuseum
I Faktarummet finns arkivmaterial av
olika slag: inventeringar, äldre fotografier,
referensbibliotek m.m.
Tel 08-508 31 710
Stockholmskällan
På webbplatsen Stockholmskällan kan
du hitta fotografier, litteraturtips, arkivhandlingar m.m. om Stockholm.
www.stockholmskallan.se
