H
A
N
D
LE
D
N
IN
G
Varuinformationsblad
Tillsyn med stöd av miljöbalken
Tanken med varuinformationsblad är att de ska ge information som
gör det möjligt att vidta nödvändiga åtgärder till skydd för hälsa och
miljö. Förpackningsmärkningen ger inte den yrkesmässiga användaren tillräcklig information om produkten ur risk- och skyddssynpunkt.
Den yrkesmässiga användningen av kemiska produkter är fem
gånger större än hushållens
användning. Den stora spridningen av kemikalier vid yrkes-mässig användning fordrar
en effektiv kemikaliekontroll.
Bra produktinformation om
kemikaliers miljö- och hälsoeffekter underlättar hantering
och produktval.
För bra produktinformation behövs insatser av företag i såväl
användar- som leverantörsled,
samt tillsyn på lokal, regional
och central nivå.
Arbetsfördelning och
samordning
Enligt miljöbalken har både de
kommunala nämnderna och
KemI tillsyn över tillverkare
och andra som sätter ut kemis-
ka produkter på den svenska
marknaden. Det blir alltså frågan om fortsatt samverkan
mellan det lokala och centrala
planet.
KemI ska samtidigt som central myndighet fortsätta att vägleda den lokala tillsynen. Hur
denna samverkan ska se ut får
växa fram genom dialog.
Som exempel kan nämnas
Göteborgs miljöförvaltning
som i ett tillsynsprojekt vänt sig
direkt till primärleveran-törer
(se deras PM 1998:13).
Nämnden för miljö-och hälsoskydd i kommunen kan i sin
tillsyn granska produktinformationen, företagens rutiner för
kemikaliekontroll och företa-
gens tillgång till miljö- och hälsoinformation.
Varuinformationsblad
och tillsyn
Råd och Tips Varuinformationsblad vänder sig till länsstyrelsen och till de kommunala nämnder som ansvarar för
tillsynen över efterlevnaden av
miljöbalken
Manus till handledningen har
granskats av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och miljökontoren i Linköping, Uppsala och
Göteborg. Vill Du veta mer om
denna tillsyn - ring KemI, tel
08-730 57 00.
Leverantörens
grundläggande
skyldigheter
Den som sätter ut produkter på marknaden är skyldig att utreda och
informera om egenskaper av betydelse från både hälso- och miljösynpunkt. Hänsynsregler och informationskrav i miljöbalken ger
tillverkare och importörer ett långtgående ansvar att på alla sätt
förbättra sin produktinformation. Ansvaret inskränker sig sålunda
inte till vad preciserade regler fordrar.
Hänsynsregler och informationskrav i miljöbalken
2 kap. 2 § är ett allmänt kompetenskrav. Den som bedriver en verksamhet ska skaffa sig
den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda
människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
Den som tillverkar eller för in en kemisk produkt är enligt 14 kap. 7 § skyldig att se till att
det finns en tillfredsställande utredning för bedömningen av vilka hälso- eller miljöskador
som produkten kan orsaka.
14 kap. 8 § i balken föreskriver en allmän skyldighet för leverantörer av kemiska produkter
att genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs till skydd människors
hälsa eller miljön.
Utredningsskyldigheten
Kapitel 5 i KIFS:1998:8 om utredningsöversikt utgår från att
leverantörer av kemiska produkter behöver tillgång till ett
arbetsmaterial som grund för
klassificering och produktinformation. Bestämmelserna om
utredningsöversikt meddelas
med stöd av miljöbalkens bestämmelser om kunskapskrav
(2 kap. 2 §), försiktighetsmått
(2 kap. 3 §) och utredningsskyldighet (14 kap. 7 §).
Utredningsöversikt ska finnas
för varje produkt. Bilagan i för-
ordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer anger produkterna närmare. Leverantören sammanställer underlaget
som kan innehålla toxikologiska, ekotoxikologiska, fysikalisk-kemiska data och andra
uppgifter om ingående ämnens
hälso- och miljöfarlighet, anvisningar om skyddsåtgärder
vid hantering och anvisningar
för omhändertagande av avfall.
Översikten är i första hand till
2
stöd för företagen. Observera
att underlaget inte behöver bestå av tryckt text eller vara på
svenska. Det är sammanställningen av underlaget som ska
finnas.
Utredningsöversikten är inte en
del av produktinformationen.
Om misstanke om felbedömning av produkten finns, kan
emellertid utredningsöversikten
visa vägen till leverantörens
underlag. Myndigheter kan efterfråga relevanta uppgifter
t.ex. testdata och hur leverantören bedömer dem.
Varuinformationsbladet
och kemikalievalet
Informationen i varuinformationsbladen kan hjälpa företagen att se över
sina kemikalieval och förändra sina processer, teknik etc. En bedömning
av produktens miljö- och hälsofarlighet är ett självklart inslag vid all
försäljning och vid varje inköp.
Det är i första hand efterfrågan på bra produktinformation i användarled, inte tillsynen, som kan lägga grunden för bra kemikalieval
och aktsam hantering av kemikalier.
Användare kan hämta kunskap från leverantören
Från sina leverantörer kan användarföretaget begära uppgifter om
hälso- och miljöfarliga ämnen, risk- och skyddsinformation och uppgifter för omhändertagande av avfall. Inköp är ett tillfälle att överväga
nödvändiga försiktighetsmått och rutiner för säker hantering. Men
framför allt kan leverantörskontakter ge användaren tillfälle att pröva
sitt kemikalieval. För produkter där det behövs varuinformationsblad
ska leverantören lämna dessa senast vid leverans.
Användaren kan ofta skaffa sig ett bra bedömningsunderlag tidigare än
så. Det kan vara lämpligt att avkräva leverantören upplysningar innan
affären avslutas. Leverantören är skyldig att upplysa om egenskaper
hos produkten som är av betydelse från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och har ansvar för att informationen förs vidare. Användarna är
skyldiga att skaffa sig erforderlig kunskap om produkten.
Företagens utbytesarbete
Varuinformationsbladen är ett hjälpmedel när företagen ser över sina
kemikalieval. Det är dock viktigt att tänka på att varuinformationsblad
inte är huvudnyckeln till substitution, utan det finns flera vägar att gå
t.ex. ändra i processer, teknik etc. som gör att man kanske inte ens
behöver vissa typer av kemikalier. Det är också viktigt att tänka på att
hanteringen ofta är avgörande för om kemikaliernas egenskaper leder
till negativa hälso- och miljöeffekter.
Riskbilden kan motivera särskilda försiktighetsmått enligt hänsynsreglerna i 2 kap. 3 och 6 §§ miljöbalken. Det kan till exempel gälla ett ämne
som är föremål för begränsningsplaner. Företagen bör då överväga
lämplig åtgärd; till exempel mindre farlig sammansättning, val av
mindre farlig produkt eller mindre riskfyllt applikationssätt. Det kan
vara lämpligt att företaget dokumenterar sina föresatser i en avvecklingsplan.
3
Läs KemI:s broschyr
“Välj mindre riskabla
kemikalier- 7 steg“, och
lämna den gärna till
företag som du besöker.
När, hur och till vilka
varuinformationsblad
ska lämnas
Varuinformationsbladens nuvarande utformning med 16 punkter är
lika i alla medlemsländer i EU och i det övriga europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES). Den nya utformningen regleras av ett EUdirektiv som sin tur bygger på en ISO-standard. Direktivet genomfördes
i den svenska lagstiftningen vid ingången av år 1995.
Regler om varuinformationsblad finns i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om varuinformationsblad
och Kemikalieinspektionens och Sprängämnesinspektionens allmänna råd till föreskrifterna om varuinformationsblad
(AR 1998:1).
Direktiv
91/115/EEG
senast ändrat
93/112/EEG
4 kap. KIFS 1998:8
AR 1998:1
Reglerna om varuinformationsblad gäller:
∗ hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som är klassificerade enligt KIFS 1994:12
∗ kemiska bekämpningsmedel (vars klassificering och märkning
bestäms av KemI vid godkännandet)
* ämnen som enligt Arbetarskyddsstyrelsen har hygieniska gränsvärden och beredningar där sådana ämnen ingår (AFS 1990:13)
Uppgifter i ett varuinformationsblad styrs delvis av miljöbalken, men innehållskravet är
också relaterat till andra myndigheters regelverk som t. ex. brand- och explosionsrisk
(Sprängämnesinspektionen), avfallshantering (Naturvårdsverket), gränsvärden m.m. i arbetsmiljön (Arbetarskyddstyrelsen) och farligt gods (Räddningsverket).
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) meddelar bestämmelser om
vilken information som ska finnas på arbetsplatser.
4
AFS 1994:2
När, hur och till vilka
varuinformationsblad
ska lämnas
Varuinformationsblad ska lämnas för produkter som överlåts för yrkesmässigt bruk. Ansvaret ligger på tillverkaren, den som för in produkter från utlandet och andra som släpper ut produkten på marknaden. Varuinformationsblad ska kostnadsfritt lämnas senast vid första
leveransen av produkten.
Om mottagaren godkänner det
kan bladen sändas elektroniskt
(e-post, fax). Det räcker inte att
lägga ut varuinformationsblad
på Internet och räkna med att
mottagaren självmant hämtar
informationen, eftersom skyldigheten att leverera omarbetade blad under tolv månader efter leveransen då inte uppfylls.
Däremot är det naturligtvis en
värdefull service om bladen ligger tillgängliga på nätet.
Det finns krav på att varuinformationsbladen ska vara utformade så att de är lättlästa, skrivna på svenska för den svenska
marknaden samt ge kortfattad
och tydlig information.
kommer som ändrar klassificeringen av produkten.
Det finns inte preciserat hur
gamla varuinformationsblad får
vara. Mot bakgrund av återkommande regelförändringar
bör de rimligen inte vara äldre
än två eller tre år. Vid uppdatering av materialet ska de nya
bladen levereras till alla som
mottagit produkten under de
senaste 12 månaderna (det gäller uppdateringar av vikt, ej
rena formaliteter). Uppdateringar behövs när regler eller
sammansättning ändras eller
nya vetenskapliga data fram-
Varuinformationsblad behöver
inte tillhandahållas för produkter som saluförs i konsumentförpackning i detaljhandeln till
allmänheten. Men om en yrkesmässig användare köper
produkter i konsumentförpackning så ska detaljhandeln kunna tillhandahålla varuinformationsblad inom rimlig tid. För
de detaljhandlare som ofta har
yrkesmässiga kunder kan myndigheten kontrollera om det
finns rutiner för tillhandahållande av varuinformationsblad.
5
Granskning av
varuinformationsblad
Om man inte är van att granska varuinformationsblad kan det kanske
tyckas som en oöverstiglig uppgift att ta sig an. När man är ute efter att
se rimligheten i bladen d.v.s. att klassificeringen stämmer överens med
den övriga informationen kan det vara bra att veta i vilken ände man
ska börja.
Stämmer klassificeringen
Sammansättning/ämnenas klassificering (rubrik 2) och Gällande
bestämmelser (rubrik 15) är de mest centrala för att se om klassificeringen stämmer. Under rubrik 2 anges de ingående ämnenas klassificering. Under rubrik 15 anges hela beredningens klassificering.
Uppgifterna under rubrik 15 bygger på uppgifterna under rubrik 2,
dvs en summering av de ingående ämnenas klassificering för att få
beredningens klassificering. Beräkningsmetoder (tabeller och formler) för klassificering av produkten med hjälp av ingående ämnens
klassificering finns i bilaga 3 i KIFS 1994:12. För vissa ämnen gäller
andra koncentrationsgränser (individuella), vilka då anges i klassificeringslistan (bilaga 5 och 6).
Viktigt: Om ämnena inte finns med i klassificeringslistan, ska ändå
en klassificering göras med hjälp av kriterierna (bilaga 3 i KIFS
1994:12).
Exempel på klassificering - koppling mellan rubrik 2 och 15
Punkt 2:
Ämne
CASnr
Halt (%)
Symbol
Riskfras
Kaliumhydroxid
1310-58-3
2,5
C
R35
Hydrokinon
123-31-9
8
Xn
R20/21/22-41-43
Dietanolamin
111-42-2
12
Xi
R36/38
Observera att kaliumhydroxid har individuellt koncentrations intervall i klassificeringslistan
Punkt 15:
Farosymbol: Frätande (C)
Riskfraser: R34-43. Frätande. Kan ge allergi vid hudkontakt
Skyddsfraser: Produktkännedom krävs. Ta med de 4 viktigaste.
För val av skyddsfraser se AR 1997:1
6
Granskning av
varuinformationsblad
Inkonsekvenser i bladen
Informationen under rubrikerna och märkningen ska vara konsekventa d.v.s. ge samma bild av farlighet, skyddsåtgärder o.dyl. Ett
exempel på inkonsekvens är när det anges kraftiga åtgärder under
rubrik 4 Första hjälpen, men produkten är bedömd som icke hälsofarlig. Då kan klassificeringen ifrågasättas. Ett annat exempel är när
uppgifterna under rubrik 15 Gällande bestämmelser skiljer sig från
informationen på etiketten. Ett tredje exempel kan vara att en produkt
är klassificerad som Irriterande men under rubrik 11 Toxikologisk
information lämnas information som tyder på att produkten kan vara
Frätande.
Under alla rubriker ska med andra ord uppgifterna ge en entydig bild
av produktens farlighet. Det finns vissa rubriker som kan vara särskilt
givande att titta på. På hälsosidan är kontroll av uppgifterna under
rubrikerna 2, 3, 4, 11 och 15 och etikett viktiga. På miljösidan kan man
titta särskilt på rubrikerna 2, 3 och 12, men även på rubrik 6 och 13.
Jämför märkning och varuinformationsblad
Hushållen har normalt enbart etiketten som hjälp för att få veta
produktens risker och hur de ska skydda sig. Det är väsentligt att
märkningen är enkel och sparsam med ord. För mycket information
kan leda till att konsumenten inte tar till sig det viktigaste. Den
yrkesmässige användaren behöver däremot utförligare information.
Han/hon använder ofta farligare produkter, större volymer och är
exponerad under en längre tid.
Vid kontroll är det särskilt viktigt att se om informationen på märkningen stämmer överrens med informationen i varuinformationsbladet. Under rubrik 15 Gällande bestämmelser redovisas vad som ska
stå på märkningen.
1. Namnet på produkten och företaget
2. Sammansättning/
ämnenas klassificering
3. Farliga egenskaper
4. Första hjälpen
5. Åtgärder vid brand
6. Åtgärder vid spill/
oavsiktliga utsläpp
7. Hantering och lagring
8. Begränsning av
exponeringen/personliga skyddsåtgärder
9. Fysikaliska och
kemiska egenskaper
10. Stabilitet och reaktivitet
11. Toxikologisk information
12. Ekotoxikologisk
information
Lägg märke till:
•
VARUINFORMATIONSBLAD
Det förekommer att klassificeringen bygger på resultat av tester på den färdiga
produkten (beredningen), inte på uppgifter om klassificeringen av ingående ämnen.
Har det gjorts en sådan bedömning bör det framgå klart av varuinformationsbladet.
En sådan bedömning gäller framför sammanvägningen av ingående ämnens farlighet.
•
Ämnets viskositet avgör om ett ämne ska klassificeras som Farligt, kan ge lungskador
vid förtäring (R 65).
•
Klassificeringen av en lång rad komplexa oljeföreningar framgår av bilaga 6 till KIFS
1994:12. I många fall är förutsättningen för klassificeringen att det finns en viss halt
cancerframkallande ämnen i den komplexa föreningen (se bilagans "Anmärkningar").
Halten av dessa ämnen bör framgå av varuinformationsbladet.
7
13. Avfallshantering
14. Transportinformation
15. Gällande bestämmelser
16. Övrig information
Åtgärder
Vilka åtgärder kan tillsynsmyndigheten kräva av företagen?
Myndigheten är skyldig att anmäla överträdelser till polis eller
åklagarmyndighet om det finns misstanke om brott. Myndigheten
är också skyldig att besluta om miljösanktionsavgift, om en avgiftsbelagd överträdelse konstaterats.
Redovisningsskyldighet
Om det vid tillsyn hos användare
visar sig att de inte har tillräcklig
egen kunskap om produkternas miljö- och hälsoegenskaper så ska företaget själv skaffa nödvändiga uppgifter om sina produkter. Det kan
lämpligen ske genom att företaget
begär information av sin leverantör.
För myndighetens uppföljning kan
företaget redovisa informationen.
Om inspektion sker hos en tillverkare av kemiska produkter och det
visar sig att produktinformationen
är bristfällig, kan tillsynsmyndigheter begära att företaget rättar till bristerna. Gällande bestämmelser ålägger företaget att lämna reviderade
varuinformationsblad till alla som
fått leverans de senaste tolv månaderna före revideringen. Omarbetade varuinformationsblad och förpackningsmärkning kan tjäna som
redovisning för myndighetens uppföljning.
Om svar uteblir kan myndigheten
meddela föreläggande eller förbud
enligt 26 kap. 9 § i miljöbalken.
Beakta dock att föreläggande/förbud inte får strida mot tredje stycket.
Miljösanktionsavgift
Ett av syftena med de nya miljösanktionsavgifterna är
att företagen ska ha ordning på papper och regler, vilket
är en förutsättning för både företagets egna miljökontrollarbete och myndighetens tillsyn. Beskrivningar av
de överträdelser som myndigheten skall belägga med
miljösanktionsavgift är avsedda att träffa tydliga situationer av typen antingen/eller. Miljösanktionsavgift drabbar företaget, till skillnad från straff som bara kan
drabba fysiska personer.
Bestämmelser finns i förordningen 1998:950 om miljösanktionsavgift. Där framgår att avgiften är 15 000 kr
för en näringsidkare som åsidosätter sina skyldigheter
att lämna varuinformationsblad. Naturvårdsverket anger i SNFS 1998:8 hur avgifterna ska betalas. Verket
förbereder också allmänna råd om handläggningen av
avgifterna.
Exempel på överträdelser vid beslut om miljösanktionsavgift:
• Företaget lämnar inte varuinformationsblad där
det är föreskrivet
• Företaget lämnar varuinformationsblad där det är
föreskrivet, men är inte på svenska
8
Åtgärder
Polisanmälan
Brister i varuinformationsblad straffsanktioneras i 29 kap. 8 § 22. Observera de olika
straffskalorna för brister i varuinformationsblad och brister i märkning, vilket medför att
preskriptionstiden också är olika (2 och 5 år).
Exempel på överträdelser som kan anmälas på leverantörssidan:
• Om företaget inte distribuerar varuinformationsblad
• 16-punkters varuinformationsblad saknas (gamla blad eller utländska blad)
• Allvarliga brister i produktinformationen - ej upplyst om allvarliga egenskaper som t.ex.
allergi, cancer, mutagenicitet och reproduktionstoxicitet
Användarsidan styrs inte av preciserade regler på samma sätt som leverantörerna. Däremot kan
anmälan göras mot preciserade situationer. Det kan gälla när oordningen är uppenbar och dåliga
förhållanden finns i användarföretaget, som gör att det tydligt bryter mot hänsynsreglerna i
2 kap. i miljöbalken. Hänsynsreglerna ger således stöd, särskilt där inga andra bestämmelser
gäller.
I tillsynen ska myndigheter anmäla överträdelser och i övrigt påtala brister för företaget.
Polisanmälan gäller en straffsanktionerad överträdelse medan beslut om miljösanktionsavgift är en administrativ avgift. Observera att de inte ersätter varandra utan myndigheten
kan vara skyldig att göra både och.
"Tillsynsboken" finns orienterande kommentarer till förelägganden, vite och polisanmälan.
Den är visserligen framtagen till äldre regler, men tipsen till ovanstående står sig.
Om förpackningsmärkning
Brister i märkningen straffsanktioneras i 29 kap. 6 § miljöbalken. För straffansvar gäller
att bristerna i förpackningsmärkningen kan göra det svårare att bedöma riskerna med
produkten (det fordras inte att någon faktiskt har blivit vilseledd). Det till skillnad från 29
kap. 8 § 22, som straffsanktionerar överträdelser av reglerna om varuinformationsblad.
Straffbara brister i varuinformationsblad måste inte på motsvarande sätt försvåra riskbedömningen.
9
Kommentarer till
reglerna
Under de 16 obligatoriska rubrikerna i ett varuinformationsblad finns vissa uppgifter som ska redovisas. Utförligare
beskrivning om innehåll finns i föreskrift och allmänt råd om
varuinformationsblad. Texten under rubrikerna kan utformas
relativt fritt vilket gör att varuinformationsbladen ofta har olika
utformning från fall till fall.
KIFS 1998:8
AR 1998:1
Texter kan alltid lämna utrymme för tolkningar.
Nedan följer en del råd som kan vara vägledande
vid tillsyn och granskning av varuinformationsblad
Allmänt:
• Missledande information som "sänker farlighetsnivån" får inte lämnas. Företagen ska undvika att ange s.k. icke information, påståenden
som talar om vad som "inte gäller" hur det "inte
är" e.t.c. Exempel på detta är "produkten är ej
miljöfarlig". Dessa brister är särskilt vanliga
under rubrik 11 och 12.
• För varor som har behandlats med kemiska
produkter (t.ex. möbler, kläder) krävs inte varuinformationsblad. Däremot måste företaget ha
någon slags information som beskriver hälsooch miljöriskerna.
• Informationen under rubrikerna och i märkningen ska vara konsekvent, d.v.s. ge en rättvisande
bild av farlighet, risk och rekommenderade
skyddsåtgärder som ska korrespondera med
denna bild.
14 kap. 8 § i miljöbalken
3 § FKP 1998:941
Varuinformationsbladet ska lämna faktisk och relevant information om produktens farlighet
och riskerna vid hanteringen. Där ska företaget inte redovisa vad det i övrigt har funnit vid
sin bedömning, t.ex. underlag för att en produkt inte klassificerats som giftig eller ekotoxikologiska uppgifter om ämnen som inte är miljöfarliga.
10
Kommentarer till
reglerna
2. Sammansättning/Ämnenas klassificering
• Koncentration eller koncentrationsintervall ska anges så noggrant att ämnenas bidrag till beredningens hälsofarlighet framgår. Om ett intervall anges med 15-30 procent och klassificeringsgränsen går vid 20 procent så kan den verkliga halten ligga
var som helst i intervallet. Det är då inte tydligt vilket bidrag till
beredningens klassificering som ämnet ger. Den som granskar
bladet bör då räkna med den högsta halten för bedömning.
• Koncentrationer får inte anges så att det är svårt för användaren
att bedöma risken med produkten. För en produkt som används
i t. ex. 100-tals ton kan angivelse av 30-100 procent avsevärt
försvåra bedömningen beroende på vilken halt man tolkar in i
intervallet.
• Allergiämnen bör även anges vid halter under klassificeringsgränsen. Detta med tanke på att redan sensibiliserade personer
bör ges en möjlighet att skydda sig.
• Angivelse av CAS-nummer eller EG-nummer rekommenderas
• Miljöfarliga ämnen bör anges under denna rubrik.
11. Toxikologisk information
• Ingående ämnen som redan sensibiliserade personer kan reagera
på bör anges (se rubrik 2).
• Symptombeskrivningar för alla adekvata exponeringsvägar på
kort och lång sikt ska anges.
12. Ekotoxikologisk information
• Tills kriterier kommer för miljöfarliga beredningar är det bara
rena ämnen som kan klassificeras och märkas som miljöfarliga.
Det är därför särskilt viktigt att under denna rubrik få med alla
miljöfarliga egenskaper som respektive ämne kan ha.
• Observera att produkten kan bestå av ämnen där ingen ekotoxikologisk information finns 1). Enbart där det finns fog 2) (misstanke) bör myndigheten kräva fördjupad information.
• En vanlig formulering under punkt 12 är “ ekotoxikologiska data
saknas för produkten som sådan“, trots att produkten innehåller
ämnen med miljöfarliga egenskaper. Detta ska inte accepteras.
• En sammanfattande slutsats bör redovisas för varje ämne som har
miljöfarliga egenskaper.
11
Kriterier för miljöfarliga beredningar saknas i
dagsläget. EU väntas under 1999 ta beslut om att
införa sådana kriterier.
Medlemsstaterna får troligtvis 3-4 år på sig att
införa direktivet i respektive lands lagstiftning
1
Alla "nya ämnen" (tillkommit på EES-marknaden efter 1981) ska
testas och bedömas.
Det finns inte motsvarande regler för tidigare (s.k existerande) ämnen, varför det kan förekomma att ämnen inte
har testats för vissa egenskaper.
2
Fog kan t.ex. vara att
ämnets miljöfarliga
egenskaper är kända eller att ämnet i sin struktur liknar kända miljöfarliga ämnen.
Sambandet - klassificering
och märkning
Tillämpliga riskfraser anges inom parentes.
Farokoden används för att benämna farosymbol med farobeteckning.
Farokoden ingår inte i märkningen.
Faroklass
Farokod
Farosymbol
Farobeteckning
Mycket giftig
(R26, R27, R28 och R39)
T+
Mycket giftig
Giftig
(R23, R24, R25, R39 och R48)
T
Giftig
Frätande (R34 och R35)
C
Frätande
Hälsoskadlig (R20, R21, R22,
R65, R40 och R48)
Xn
Hälsoskadlig
Irriterande (R36, R37, R38
och R41)
Xi
Irriterande
Allergiframkallande (R42)
Xn
Hälsoskadlig
Allergiframkallande (R43)
Xi
Irriterande
Cancerframkallande
(R45 och R49)
T
Giftig
Cancerframkallande (R340)
Xn
Hälsoskadlig
12
Sambandet - klassificering
och märkning
Faroklass
Farokod
Farosymbol
Farobeteckning
Mutagen (R46)
T
Giftig
Mutagen (R40)
Xn
Hälsoskadlig
Reproduktionstoxisk
R60 och R61)
T
Giftig
Reproduktionstoxisk
(R62 och R63)
Xn
Hälsoskadlig
Måttligt hälsoskadlig
(R313, R320 och R322)
V
Måttligt hälsoskadlig
Miljöfarlig
(R50, R50 och R53, R51
och R53, R54, R55, R56, R57,
R58 och i vissa fall R59)
N
Miljöfarligt
Miljöfarlig
(R52 och R53, R52, R53
och i vissa fall R59)
N
Någon symbol
anges inte här
Faroklassen måttligt hälsoskadlig finns inte i andra länder inom EES. Se också KemIs
broschyr “Produktinformation“
13
Varuinformationsblad
i användarled
Fråga efter varuinformationsblad hos användare av kemiska produkter
i samband med övrig kemikalietillsyn. Se efter att användaren verkligen
har varuinformationsblad, och kontrollera att det rör sig om 16- punktersblad. Gör gärna stickprovskontroll över kvalitén, genom att exempelvis kontrollera uppgifter om miljö- och hälsorisker, skyddsåtgärder
och avfall.
Diskutera företagets kemikalierutiner
Med utgångspunkt i bland annat sina skyldigheter enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll kan företag
som hanterar kemiska produkter utveckla system och rutiner för
miljö- och hälsoskydd och kemikaliekontroll i förhållande till verksamhetens inriktning, omfattning och organisation. Tillsynen bör
främja sådana rutiner, och främja företagens förutsättningar att utöva
en egen effektiv kemikaliekontroll.
• Finns tillräcklig kompetens och tillfredsställande organisation för
kemikaliekontroll? Vad vet företaget om sina skyldigheter?
• Vem är ansvarig för kemikaliefrågor och vilka resurser finns för
detta område?
• Har företaget kännedom om nationella begränsningsåtgärder (se
Begränsningslistan) , till exempel mot användningen av kortkedjiga klorparaffiner eller blyföreningar?
• Vilka rutiner finns vid inköp? Vem granskar produktinformationen?
Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll
anmälningspliktiga företag enligt 9 eller 14 kap. i miljöbalken
14
gäller tillstånds- och
Läs mer
Hjälpmedel till ämnens klassificering
Ur KemIs rapportserie och broschyrer
•
Klassificeringslista i bilaga 5 och 6 el-
•
ler kriterierna i bilaga 3 i KIFS1994:12.
Finns även som sökbar databas på
KemI:s hemsida.
Råd & Tips Färghandel, Försäljningstillstånd, Bilkemikalier
•
Regler om produktinformation broschyr
1997. Korfattad introduktion till bl a nystar-
•
tade företag
Skyddsblad Kemikontoret.
Klassificeringar,beskrivningar av effekter och skyddsåtgärder för kemiska ämnen.
•
•
Med vanliga frågor/svar
Vägledning till miljöfarlighetsbedömning. Kemikontoret. Sammanställning
och förklaring på svenska över de viktigaste data som behövs vid en miljöfarobedömning.
•
Kemiska ämnen databas. Arbetarskyddsnämnden
•
Välj mindre riskabla kemikalier broschyr 1998
•
OBS- och Begränsingslistan
•
Färgleverantörer bekänner färg Rapport
7/96 Kemikalieinspektionen. Kap 7.3.1
behandlar brister i varuinformationsblad
Vägledning om lagar, förordningar och
föreskrifter
•
Produktinformation broschyr 1999
Handböcker
• Bra kemval. Miljöförvaltningarna och vaverken i Göteborg, Malmö och Stockholm
1998
Tillsynsboken Kemikalieinspektionen
(uppdaterad 1997). Med vägledande
bakgrundsmaterial för den allmänna
kemikaliekontrollen.
•
..och naturligtvis vår webbplats:
Hitta rätt. En sammanställning över
Kemikalieinspektionens informationsmaterial.
www.kemi.se
Nytt
telefonummer till KemI fr.o.m 1/7 1999:
08/783 11 00
15
Nio punkter för en
bättre produktinformation
•
Varuinformationsblad är en färskvara
• Hälso- och miljöfarliga ämnen ska anges med kemiskt entydiga namn
• Hälsofaran ska beskrivas så att det speglar vilka effekter produkten kan förorsaka under olika förhållanden
• Uppgifter om hur rester och avfall tas om hand är väsentliga
• Uppgifter i produktinformation ska vara konsekventa
• Miljöinformation ska ge en beskrivande helhetsbild av ingående ämnens egenskaper, risker vid spill och utsläpp samt i avfallsled och innehålla uppgifter om
miljöfarliga ämnens bioackumulerbarhet, nedbrytbarhet och toxicitet.
• Varuinformationsbladen ska inte innehålla information som försvårar riskbedömningar
• Uppgifter i varuinformationsblad ska stämma överens med förpackningsmärkning
• Varuinformationsbladet ska nå användaren senast när produkten tas i bruk
Internationell harmonisering
Handlingsplanen Agenda 21 vid FNs miljökonferens i Rio de Janeiro 1992 är ett steg på
vägen att harmonisera kemikaliekontrollen i
alla länder.
16
Kemikalieinspektionen maj 1999
seras inom hela OECD för att underlätta kontrollen i varje land.
Regler för bedömning av sammansatta kemiska produkters miljöfarlighet förbereds inom
EES-området. När de träder i kraft får de helt
andra förutsättningar att slå igenom än vad
särregler i olika länder skulle få.
Regelverket för hälso- och miljöfarliga kemiska produkter kommer också att harmoni
