Predikan i S:t Hans kyrka Jungfru Marie Bebådelses dag den 27 mars 2011
Första Samuelsboken 2:1-10 * Kolosserbrevet 1:15-20 * Lukas 1:26-38, 46-55
sade min själasörjare åt
F örmigettattantalläsaår ensedan
bok med titeln ”Prästmans
dagbok” av en Georges Bernanos. Boken handlar
om en enkel, vanlig och svag prästs tappra försök
att få styr på sin tro och sitt liv. Den slutar med det
sista han säger i livet som målet för hela hans
strävan och längtan; han säger: ”Allt är nåd”.
Tänk att få komma till den insikten: att allt är
nåd, att varje inslag och varje stund i livet, allt vi
gör, allt vi är och allt vi möter, är inneslutet i Guds
nåd. Tänk att få leva med vetskapen att allt hör
hemma hos Gud, att allt finns i Hans hand, alltså
också det som blir fel, olyckorna, motgångarna,
sorgerna och till och med vår egen synd. Tänk att
få leva i tron att det jag är, är jag genom Guds nåd
(1 Kor 15:10), att både de stora skeendena i ens
liv och de enkla vardagshändelserna inte svävar
fritt eller sker slumpartat, utan Gud vill dem och har
tänkt dem och tar också oss genom dem. Tänk om
allt faktiskt är nåd?!
Motsatsen finns i Bibelboken Predikaren i
Gamla Testamentet. ”Tomhet, idel tomhet, säger
Predikaren, allt är tomhet. Var dag är en smärta,
var syssla en plåga. Inte ens om natten finner
hjärtat ro. Även detta är tomhet” (Predikaren 1:2-3,
20, 23). Sådant är det mänskliga missmodet och
sådan är den inte ovanliga känslan hos oss människor att allt är meningslöst.
Och alternativet är alltså att allt är nåd.
Berättelsen om jungfru Marie bebådelse handlar bland annat om hur denna nåd blir vår (Joh
1:14). ”Var hälsade, du högt benådade” sade ängeln Gabriel till Maria, och nåden tog sin boning i
henne. ”Herren är med dig”, sade ängeln. ”Herren
är med dig” heter på hebreiska Emmanuel och är
ett av Jesu namn. Det som skedde när Maria benådades var att Jesus föddes i henne. Så börjar
nådelivet.
Också varje gång en människa döps säger
änglarna ”Var hälsad, du högt benådade”, ty i dopet föds Jesus-livet. Dopdagen är Jesus-livets födelsedag för oss, på samma sätt som bebådelsedagen var Jesus-livets början hos den saliga jungfrun.
Maria blev förskräckt över ängelns ord – och
det kan man ju förstå. Men kanske var hon inte
bara förfärad och rädd utan kanske hade hon en
slags skräckblandad förtjusning, med ett inslag till
och med av längtan: tänk om det är sant att jag är
föremål för Guds nåd? Det är något lockande att
allt är nåd – vad är det ängeln egentligen kommer
med? ”Var inte rädd”, säger Gabriel, ”du har funnit
nåd hos Gud” och så säger han vad det betyder:
du ska bli havande med Guds Son Jesus.
Är det alltså så det går till för den människa
som vet att allt är nåd: att hon är havande med
Guds Son Jesus, att hon eller han bär Jesus med
sig, inte i en väska eller en portfölj att ta fram vid
lämpliga tillfällen, utan i sitt liv, i sin kropp, i sitt
hjärta, sin själ och i sina armar och händer, i det
dagliga livet?!
Jo, så är det.
I episteln stod det om denne Jesus. Allt i himlen
och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter, allt är skapat
genom Honom. Han finns före allting – och allting
hålls samman i Honom, står det.
Det är ju inte konstigt att, om allt är skapat
genom Jesus och allting hålls samman i Honom,
att hela livet med alla dess delar blir nåd om just
denne Jesus bor i oss.
När Paulus skrev som han gjorde i episteln, i
brevet till församlingen i Kolosse, var det bland
annat för att ta spjärn mot en tanke som fanns i
Kolosse (och på andra ställen) att det finns något
allmänt som håller ihop tillvaron, en slags osynlig
hand eller kraft som genomtränger allt och i vilken
vi lever och rör oss och är till, något ogripbart och
hemlighetsfullt som vi möjligen kan få kontakt med
genom att meditera eller gå in oss själva eller genom olika medier.
Nej, säger Paulus, den som håller ihop allting
och med sin Ande och kraft finns överallt är inget
obestämbart eller mystiskt utan Jesus, Han som
fanns före allting hos Gud och sedan blev också
människa genom att bli barn hos Maria. Han har
dessutom stiftat fred mellan Gud och människorna
och försonat allt med Gud, så denne Jesus inte
bara håller allt i sin hand utan förlåter, sonar och
räddar oss undan skulden, domen och ondskans
herravälde. Tillsammans med Honom kan verkligen allt bli nåd.
Den saliga insikten och vetskapen att allt är nåd
kommer sig alltså av att Jesus Kristus genom dopet och tron bor i våra hjärtan (Ef 3:15-16).
Men hur sker det, att Han ”bor i oss”? Jo, säger
ängeln: ”Helig Ande ska komma över dig och den
Högstes kraft ska vila över dig”.
Den Helige Ande föder Jesuslivet i oss och ger
det mognad och växt. Den Högstes kraft vilar då
över oss; ingenting är omöjligt.
Den enkla praktiska slutsatsen blir därför att be
om den Helige Ande – och att vara där den Helige
Ande är: i den kristna kyrkan, där den lever, i
bönen mest av allt, i Bibeln, i förlåtelsen och förlåtelsens sakrament, i förbönen och förbönens
sakrament, i nattvardens sakrament.
Salig är den som säger som Maria: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har
sagt”. Ty då kan en människa, svag och enkel, få
leva av Guds nåd, kanske rentav en gång nå hela
vägen fram till den saliga vissheten att allt är nåd.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
