Predikan i S:t Hans kyrka Påskvakan 2002
N
u tar jag mig friheten och ställer ett par
frågor till er. I doplöftesförnyelsen om en
stund ställs två frågor och vi förväntas svara
på dem. Min enkla tanke med predikan är att
förbereda oss på de frågorna.
Grundfrågan är: vill du dela livet med Honom som uppstod, "Dödens Överman", Jesus?
Han uppstod inte för sin egen skull utan för att
ge människor evigt liv, så frågan är den självklara frågan när vi firar Påsk: vill du vara med i
livet Han vill dela med sig av?
Att vara döpt är att ha påsklivet i sig. I episteln (Rom 6:3-11) står det att man med-dör
och med-uppstår med Jesus när man döps.
Det himmelska livet börjar då. Dopet är "det
himmelska livets födelsedag".
Den enkla konsekvensen av det är att man
lever himmelskt – alltså annorlunda – här i
tiden. Frågorna vid doplöftesförnyelsen är inte
om vi vill tro att Jesus lever utan om vi vill leva
i tron på Honom. Vill du dela ditt liv med Honom?
Herren Gud talade om dopet i texten vi
hörde från Hesekiel (Hes 36:24-28) där Han
sa: "Jag ska rena er och ta bort stenhjärtat ur
kroppen på er och ge er ett hjärta av kött."
Doplöftesfrågan är därför också denna: Vill du
att Gud ska fortsätta med att ta bort ditt döda
stenhjärta och göra det till levande materia i
stället? Den processen pågår hela livet, så
frågan behöver ställas om och om igen: Vill du
låta Honom bearbeta dig och låta det gamla
och hårda dö och något nytt blomma i stället?
Vill du vända om (igen), för att, som frågan i
doplöftesförnyelsen lyder, leva i kärlek till Gud
och till dina medmänniskor?
Våra vardagliga liv ser olika ut. Så är det
tänkt; Gud vår Skapare har en plan och en
plats för varje människa. Dopfrågan innehåller
frågan om du vill säga ja till och försöka älska
Guds vilja och tanke med Dig? Frågan är alltså
inte hur många timmar du vill ägna åt Jesus –
utan om du vill leva i kärlek till Gud och dina
medmänniskor på den plats och i det sammanhang Han har satt dig – och göra det alltid?
Förutsättningen för att det ska fungera i
praktiken är att vi lever med Guds livsmedel,
andas Guds Helige Ande, äter själafödan Han
ger och ständigt blir bevattnade av Guds nåd.
Eller mer konkret: frågan är om du vill vara
trogen i bönen, bruka Guds Ord och ta emot
din Frälsare i nattvardens bröd och vin. Det är
inte en moralisk fråga och handlar inte om att
bete sig, utan handlar om du vill ge Jesus-livet
den näring det behöver. Bönen, Bibeln, sakramenten och gemenskapen i församlingen oss
emellan är nådemedel där Dödens Överman
Jesus är närvarande enligt löfte och livet alltså
finns, liksom förlåtelsen och saligheten – och
den Helige Ande, som alltid är där Jesus är
och som påminner och lär oss allt.
Vill du leva i det?
Kanske finns det anledning att se över det
rent praktiskt? Det är inte alltid bönen och
Bibelläsningen och sakramentslivet fungerar
så bra; dessutom är det naturligt om det utvecklas och mognar under åren. Till frågan i
doplöftesförnyelsen hör därför också frågan
om vi vill se till att det fungerar i praktiken.
På Annandagen ska jag predika om den
kärleksfulla omsorg den uppståndne Jesus
bevisade sina goda men förvirrade lärjungar.
Det är i den andan frågorna i doplöftesförnyelsen ställs till oss.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
