FRACTURE MINERALOGICAL INVESTIGATIONS ON DRILL CORES FROM GÖTATUNNELN
AND NYGÅRDSTUNNELN
Tommy Persson, Göteborg University, Department of Geology, Earth Science Centre. Box 460, SE-405 30
Göteborg
Abstract
Studies of fracture mineralogy have been carried out on the drill cores KBH-2, KBH-5, KBH-7, KBH-8 and
KBH-14 from Götatunneln, and KBH-1, KBH-2, KBH-3 from Nygårdtunneln. The relative age of the fracture
mineralization is based primarily on cross-cutting relations, formation stability temperatures etc. Several mineral
assemblages of different generations have been interpreted. Fracture fillings with the highest temperature of
formation are assumed to belong to the oldest generation. These often show signs of ductile structures in the
form of mylonite, and usually contain a high amount of finely fractionated quartz, feldspars and epidote.
Dropping temperature and pressure regime led to a gradually transition to a more brittle condition. Two types of
fracture fillings have been recognized: (1) fractures filled with minerals derived from hydrothermal solutions,
and (2) fractures filled with clastic materials. Of the hydrothermally formed minerals calcite is the far most
common, followed by epidote and chlorite. Chlorite can further be subdivided into Fe-chlorite, Fe-Mg-chlorite
and Mg-chlorite. Other frequent minerals include adularia, titanite, pyrite, hematite and illite. To the more rare
fracture filling belong REE-carbonates. The clastic fracture fillings can be divided into: cataclasite, breccia and
sandstone. These are often cemented by calcite. A slightly wall rock alteration have been observed adjacent to
fracture filled with epidote and/or red stained adularia, belonging to the older generation. The alteration is
characterised by sericitization, albitization and red staining by hematite, mainly on the feldspar and quartz.
Chloritization of biotite may also be present. The sites of the bore holes are located on each side of the Göta Älv
shear zone. Small mineralogical and chemical differences have been recognized between samples from
Götatunneln och Nygårdtunneln. Epidote, for example, is coarser grained and has a more idiomorphic shape,
compared to epidote from Götatunneln. This may indicate a slightly higher temperature/pressure formation
regime.
Keywords: Fracture minerals, Götatunneln, Nygårdstunneln, Göta Älv shear zone (GÄSZ), calcite, epidote,
chlorite, REE-mineral.
ISSN 1400-3821
B516
2007
i
SPRICKMINERALOGISK UNDERSÖKNING AV BORRKÄRNOR FRÅN GÖTATUNNELN OCH
NYGÅRDSTUNNELN
Tommy Persson, Göteborgs Universitet, Institutionen för geovetenskaper; Geologi. Box 460, SE-405 30
Göteborg
Sammanfattning
Sprickmineralogiska undersökningar av borrkärnorna KBH-2, KBH-5, KBH-7, KBH-8 och KBH-14 från
Götatunneln, och KBH-1, KBH-2, KBH-3 från Nygårdtunneln har gjorts. Den relativa åldersfördelningen mellan
sprickorna grundas på korsskärande relationer av sprickfyllnader, bildningstemperatur etc. Mineralansamlingar
har därefter kunnat grupperas in i olika generationer. De sprickfyllnader som bildats vi den högsta temperaturen
har tolkats som de äldsta mineralen. Dessa uppvisar ofta duktila strukturer i form av mylonitisering, och består
ofta av finfraktionerad kvarts, fältspat och epidot. En sjunkande tryck- och temperaturregim har lett till en
gradvis övergång från duktila formationer till spröda sprickbildningar. Två typer av sprickfyllnader har
iakttagits: (1) sprickor fyllda med hydrotermalt utfällda mineral och (2) sprickor fyllda med klastiskt material.
Av de hydrotermalt bildade mineralen är kalcit det vanligaste, följt av epidot och klorit. Av kloriten har minst
fyra varianter observerats: Fe-klorit, två varianter av Fe-Mg-klorit och Mg-klorit. Andra vanligt förekommande
mineral är bland annat adularia, titanit, pyrit, hämatit och illit. I sällsynta fall har även REE-karbonater påträffats.
De klastiska sprickfyllnaderna kan delas in i: kataklasit, breccia och sandstensfyllda sprickor. Dessa är ofta
cementerade av kalcit. En viss omvandling av sidoberget runt sprickor fyllda med epidot- och/eller rödfärgad
adularia, tillhörande de äldre generationerna, har noterats. Omvandlingen utgörs främst av sericitbildning,
albitisering och hämatit-befläckning av fältspaterna. Möjligtvis förekommer även kloritisering av biotit. Då
provtagnings-områdena ligger på vardera sida om Göta Älv-zonen har små skillnader i mineralogi och
mineralkemi observerats. Bland annat är epidot från Nygårdstunneln betydligt mer idiomorf och grovkornig,
jämfört med prover från Götatunneln, vilket eventuellt kan indikera på en bildningsmiljö med högre tryck och
temperatur.
Nyckelord: Sprickmineral, Götatunneln, Nygårdstunneln, Göta Älv-zonen (GÄZ), kalcit, epidot, klorit, REEmineral.
ISSN 1400-3821
B516
2007
ii
Innehållsförteckning
1
INTRODUKTION
2
2
SYFTE
2
3
METODIK
2
4
REGIONALGEOLOGI
3
4.1
4.2
4.2.1
4.3
4.4
5
SYDVÄSTSKANDINAVISKA PROVINSEN
VÄSTRA GNEJSSEGMENTET
Göta älv-zonen
LOKAL BERGGRUNDSGEOLOGI UTMED GÖTATUNNELN
LOKAL BERGGRUNDSGEOLOGI UTMED NYGÅRDSTUNNELN
BESKRIVNING AV BORRKÄRNORNA
5
5.1
GÖTATUNNELN
5.1.1
KBH-2
5.1.2
KBH-5
5.1.3
KBH-7
5.1.4
KBH-8
5.1.5
KBH-14
5.2
NYGÅRDSTUNNELN
5.2.1
KBH-1
5.2.2
KBH-2
5.2.3
KBH-3
6
5
6
6
7
7
7
8
8
8
8
RESULTAT
6.1
6.2
6.2.1
6.2.2
6.2.3
6.3.4
6.2.5
6.2.6
6.2.7
6.3
6.4
3
3
3
4
5
9
IDENTIFIERADE SPRICKFYLLNADER
SPRICKGENERATIONER
Generation 1
Generation 2 (Götatunneln)
Generation 2 (Nygårdstunneln)
Generation 3a
Generation 3b
Generation 4
Generation 5
OXIDATIONS- OCH REDUKTIONSFÖRHÅLLANDEN
JÄMFÖRELSE MELLAN TUNNLARNA
9
23
25
25
26
27
27
28
29
30
30
7
SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION
31
8
TACK
33
9
REFERENSER
34
APPENDIX 1 - BESKRIVNING AV PROVER
36
APPENDIX 2 - SEM-EDS ANALYSER
71
APPENDIX 3 - IDENTIFIERADE SPRICKFYLLNADER
81
APPENDIX 4 - SPRICKGENERATIONER
82
1
1
Introduktion
Detta arbete beskriver sprickmineralogiska studier som gjorts på ett antal borrkärnor, främst
från området längs Götatunnelns sträckning, men även i viss mån från Nygårdstunneln. Från
början var det tänkt att studierna endast skulle inrikta sig på borrkärnor från Nygård, men då
lämpliga prover var svåra att finna, på grund av ett alltför begränsat antal borrkärnor, har
större delen av studien ägnats åt Götatunneln där betydligt mer material fanns att tillgå. Då
provtagningsområdena visade sig ligga på vardera sida om Göta älv-zonen kunde mineralogin
jämföras.
2
Syfte
Syftet med studien är att identifiera sprickfyllnader och dela in dem i generationer för att på så
sätt kunna få fram den relativa åldersfördelningen. Syftet är även att jämföra mineralogin i
prover mellan Götatunneln och Nygårdstunneln, då dessa områden ligger väster respektive
öster om Göta älv-zonen. Tanken är att denna hydrotermalmineralogiska jämförelse eventuellt
skulle kunna stödja teorin om att blocken öster om Göta älv-zonen representerar en djupare
krustal nivå än blocken till väster.
3
Metodik
Borrkärneprover, lämpliga för sprickmineralogiska undersökningar, från ett antal borrkärnor
har samlats in från Götatunneln och Nygårdstunneln. Borrkärneproverna fotograferades och
dokumenterades därefter noggrant. Fotografierna har efterbehandlats i fotoredigeringsprogram för att bland annat öka skärpa, kontrast och färgmättnad. För tunnslipstillverkning
sågades intressanta områden ut ur borrkärnorna med en stensåg. Totalt tillverkades 32 stycken
tunnslip (21 stycken från Götatunneln och 11 stycken från Nygårdstunneln) med en tjocklek
på 30 µm, förutom ett tunnslip med en tjocklek på 100µm. Kraftigt grönstensomvandlade
prover med hög halt av klorit och epidot, visade sig vara särskilt problematiska att tillverka,
då de mjukare mineralen ofta tenderade att eroderas bort. Att under vakuum gjuta in proverna
i epoxi före slipning och polering har i vissa fall visat sig vara effektivt. De prover som skulle
undersökas med svepelektronmikroskop skannades med polarisationsfilter för att underlätta
orientering.
De preparerade tunnslipen analyserades därefter med petrografiska mikroskop av märket
Leica DM-LSP och DM-RXP. För det mesta användes genomfallande ljus, med eller utan
korsande polarisationsfilter. Påfallande ljus användes dock i vissa fall för identifiering av
opaka mineral. Intressanta områden fotograferades med en mikroskopkamera av märket Leica
DFC 280, samt med en Casio Exlim EX-Z4 digitalkamera. Ytprover har även i vissa fall
undersökts med ett Leica MZ12 stereomikroskop. Bergarternas mineralsammansättning har,
där det varit möjligt, bestämts med ”point counting”. Den kvantitativa mineralogiska analysen
av bergarterna har skett med ungefär 500 punkter per prov.
Före elektronmikroskopering täcktes tunnslipen med ett tunt lager kol för att öka elektronkonduktiviteten. Detaljstudie av tunnslipen utfördes med ett Hitachi S-3400N SEM-intrument
(SEM = Scanning Electron Microscope) utrustad med en INCADryCool EDS-detektor (EDS
= Energy Dispersive (X-ray) Spectroscopy). Arbetsavståndet var 9,3 mm och spänningen 20
kV. Proven applicerades på koppartejp för att reducera eventuella laddningar på ytan, och
instrumentet kalibrerades minst en gång i timmen mot en koboltstandard. För noggrannare
analys, av till exempel Mg, Fe, och Mn-halten i kalcit, läts EDS:en verka under cirka 100
sekunder. Enbart för mineralidentifiering betydligt kortare tid.
2
4
Regionalgeologi
4.1
Sydvästskandinaviska provinsen
Göteborgsområdet med omnejd ligger inom den så kallade sydvästsvenska gnejsregionen.
Gnejsregionen angränsas i öster av Protoginzonen, vilket är en övergångszon mellan sydvästra och östra Sveriges olika berggrundsterränger. Zonen indikeras av en gräns mellan
gnejser i väst och ett sammanhängande bälte av graniter (främst Småland-Värmlandsgraniter)
i öst och sträcker sig från nordöstra Skåne i söder, norrut väster om Vättern och vidare genom
mellersta Värmland. I söder gränsar den sydvästsvenska gnejsregionen av Tornqvistlinjen,
som går genom Skåne i nordväst-sydöstlig riktning. I norr fortsätter regionen in i sydöstra
Norge. Region delas i två delar, det västra respektive det östra gnejssegmentet, av Mylonitzonen som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Området består till största del av gnejsiga
granitoider och migmatiter, men suprakrustala bergarter i form av Stora Le-Marstrandsgruppens gråvackor och Åmålsgruppens kvartsiter och vulkaniter förekommer också.
(Lindström et al. 2000)
4.2
Västra gnejssegmentet
Det västra segmentet består till största del av ortognejser och, till skillnad från östra
segmentet, relativ stor andel ytbergarter. Gnejssegmentet kan delas in i två områden: ÅmålHorredsbältet i öst och Stora Le-Marstrandbältet i väst. I öst markeras gränsen mellan det
västra och östra segmentet av en tektonisk zon kallad Mylonitzonen (MZ). Denna zon är en
kraftig deformationszon vilken har bildats under intensiva svekonorvegiska rörelser orsakad
av en väst-nordväst till ost-nordostlig sammanpressning av jordskorpan. Detta har lett till en
stark sönderskjuvning av berggrunden vilket har skapat ett stråk med mylonitbergarter.
Minimiåldern för denna mylonitisering ligger på cirka 915 miljoner år. Inom det västra
segmentet finns även andra tektoniska zoner. En av dessa är den nord-nordostliga Göta Älvzonen. (Lindström et al. 2000)
4.2.1 Göta älv-zonen
Göta älv-zonen (GÄZ = Göta Älv Zonen) är ett tektoniskt skjuvzonsbälte som går genom det
västra och mellersta segmentet i den sydvästra gnejsregionen. Skjuvzonen, som stupar
medelbrant till flackt mot väst, sträcker sig från Kungsbackafjorden i syd, genom östra
Göteborg, in i Göta älv-dalen och vidare upp mot Vänern i norr. Zonen indikerar en viktig
litologisk gräns mellan det västra och östra blocket i den syvästsvenska gnejsregionen.
(Berglund, 1997)
Det finns en gradvis metamorf övergång från höggradiga gnejser öst om GÄZ till låggradiga
gnejser och granitoider i väst. Båda enheterna anses tillhöra samma 1,6 Ga gamla Gotiska
magmatiska bälte. Det västra blocket är i större grad utsatt för låggradig grönskiffer-facies än
det östra blocket. Det östra blocket är å andra sidan utsatt för storskalig veckbildning och
amfibolitfacies. Det är därför troligt att en förskjutning skett mellan blocken, vilket kan
förklara den metamorfa skillnaden, som antagligen representerar olika nivåer i jordskorpan
(Berglund 1997). Skjuvstrukturer relaterade till GÄZ indikerar att hopskjuvning (sammanpressning) följdes av extension (utdragning) i samma riktning. Detta ledde till att västsidan
sjönk ner relativt östsidan (alternativt höjdes östsidan relativt västsidan). De västligare
blocken representerar således en ytligare erosionsyta än de östliga blocken (Cederbom, 1995).
Skillnader i temperaturhistoria skulle kunna innebära skillnader i sprickmineralogin i Nygårdrespektive Götatunneln.
3
Det östra blocket låg antagligen på en djupare krustal nivå då låggradiga deformationszoner
utvecklades i det västra blocket för 1,37 Ga. Mafiska gångar i det västra blocket indikerar att
de två krustala blocken även har varit spatialt separerade ifrån varandra. Således är GÄZ
jämgammal eller yngre än de mafiska gångsvärmarna. Antagligen även yngre är Högsbopegmatiten (1029,7±1,4 Ma). (Berglund, 1997) På vissa ställen längs Göta älv har kiselsyrerika lösningar trängt in i förkastningssprickor. Dessa har gett upphov till kvartsläkta breccior
med klorit och epidot som associerade mineral. (Samuelsson, 1982)
Figur 1: Provtagningsområdena inklusive Göta Älv-zonen inritad. (Karta modifierad från Tullborg et. al 2001)
4.3
Lokal berggrundsgeologi utmed Götatunneln
Göteborgsområdet kännetecknas av olika gnejser, med både magmatiskt och suprakrustalt
ursprung. De olika bergartsstråken följer gnejsernas foliation, det vill säga i ungefär nordsydlig riktning. Minst två orogeneser har omvandlat berggrunden under förhållanden
motsvarande amfibolitfacies. Den gotiska orogenesen är den äldsta och inträffade för ungefär
1600 miljoner år sedan. Deformation och metamorfos ledde bland annat till ådring, veckning
och migmatitisering av berggrunden. Den svekonorvegiska orogenesen inträffade för cirka
1000 miljoner år sedan. (Lindström et al. 2000)
Götatunnelns sträckning i berg går genom ådergnejsomvandlad granodiorit (1600 Ma) med
inslag av mylonit. Gnejserna, som för det mesta stryker i nära nord-sydlig riktning, varierar i
sin sammansättning från röd-rödgrå granitisk till mörkgrå granodioritisk. Amfibolitgångar i
gnejsen förekommer och bildar ofta en gradvis övergång som bildar amfibolitisk gnejs.
Grovkorniga kvarts- och pegmatitgångar genomslår på sina ställen gnejsen. (Lundqvist, 2000)
Bergmassans huvudsprickgrupp följer gnejsens foliation, det vill säga omkring nord-sydlig
riktning, och stupar flackt mot väster. Dock ändras foliationens riktning i samband med
berggrundens veckning vilket medför att de foliationsrelaterade sprickornas riktning också
ändras på sina ställen. Den vanligaste sprickmineraliseringen i dessa sprickor utgörs av kalcit
och klorit, speciellt då bergsmassan består av amfibolit eller mörk gnejs. Foliationssprickornas ytor är ofta plana eller undulerande. En annan sprickgrupp, som innefattar vattenförande
tensionszoner, stryker i öst-västlig riktning och stupar brant mot syd eller mot norr. En brantstående sprickgrupp i nordostlig riktning följer antagligen orienteringen för de storskaliga
lineament från till exempel Lärjeåns och Säveåns dalgångar. En tredje sprickgrupp stryker i
4
samma riktning som gnejsens foliation men stupar nästan vinkelrätt mot foliationsplanen.
Sprickytorna i dessa är ofta råa till undulerande. (Ludvig et al. 1995)
Längs Götatunnelns sträckning finns flera svaghetszoner i form av sprick- och krosszoner
vilka i allmänhet följer två huvudsakliga riktningar. Krosszonerna är ofta brantstående och
stryker i öst-västlig riktning medan sprickzonerna följer foliationsplanen i nord-sydlig
riktning med har flack stupningsvinkel. Ler- och kloritomvandling i dessa svaghetszoner är
vanligt förekommande och på vissa ställen uppträder kraftigt vittrade områden med nästan
helt leromvandlat berg. Bredden på svaghetszonerna varierar från 0,1 till 5 meter. (Ludvig et
al. 1995) Analyser av dessa leror indikerar att de kan ha svällande karaktär (Lindqvist et al.
1995).
4.4
Lokal berggrundsgeologi utmed Nygårdstunneln
Av SGU:s berggrundskarta framgår att stor del av Nygårdstunnelns sträckning går genom
kalifältspatrik och något gnejsig granit. Graniterna är röda till gråröda, oftast ögonförande och
ligger i ett nord-nordöstligt stråk. Stråket är en nordlig förlängning från Kungsbackafjorden i
söder. RA-graniten följer Göta älv-zonen vilket kan bero på att magman trängde upp där
jordskorpan var försvagad. På grund av förhöjd gammastrålning har bergarten fått beteckningen RA-granit. Tre typer av graniter uppträder. Den typ som Nygårdtunneln går genom
kännetecknas av den relativa höga andelen kalifältspat. Kalifältspaten uppträder, förutom som
ögon, även i matrixet, vilket gör att ögonkaraktären inte blir lika tydlig. Omkristallisation till
följd av amfibolitfaciesmetamorfos har på vissa ställen varit så kraftig att en ny sockerkornig
bergart har bildats. Mindre omfattande rekristallisation kännetecknas bland annat av åderbildning. De felsiska mineralen uppvisar ständigt rekristallisation och är omvandlade till nya
korn. Endast enstaka större korn uppvisar undulerande utsläckning. Omvandling till sericit
hos fältspaterna är i allmänhet liten. De mafiska mineralen är något mer välbevarade från
granitmagmans ursprungliga kristallisation. Brungula sekundärmineraliseringar, beståendes
till stor del av montmorrilonit, kan ibland ses i kornfogar och spaltningsplan. (Samuelsson,
1982)
Delvis går även tunneln i äldre gnejsig granodiorit och ljus tonalit. Dessa bergarter är kraftigt
deformerade och metamorfoserade, vilket bland annat lett till foliation, veckning och ådergnejsomvandling. Förskiffringen syns som parallellorientering av de mafiska mineralen, samt
i vissa fall granulering av felsiska mineral. Till följd av metamorfa omkristallisationer är de
felsiska kornen olikstora och har infingrande kornfogar. (Samuelsson, 1982)
Båda bergarterna innehåller tunna skikt, linser eller skivor av äldre metaamfibolit. Skiffrighetens stupning varierar från 30-45° mot väst och foliationsriktningen har uteslutande en sydsydvästlig riktning som följer Göta älv-zonen. De dominerande sprickgrupperna utgörs av
långa nordost-sydvästgående sprickzoner samt kortare sprickzoner som går vinkelrätt mot
föregående. Vanliga sprickmineral utgörs av kvarts, kalcit, klorit, epidot, järnoxid och lera.
5
Beskrivning av borrkärnorna
5.1
Götatunneln
I syfte med att undersöka svaghetszoner under Stora Hamnkanalen i samband med projekt
Götatunneln har ett flertal kärnborrningar utförts. Undersökningarna omfattar insamling av
primärdata om bland annat berggrundens strukturgeologiska och bergmekaniska egenskaper,
samt klassificering av bergmassans kvalitet med avseende på stabilitet (Ludvig et al. 1994).
5
Ur sprickmineralogisk synpunkt för denna studie har prover tagits främst från de längsta borrkärnorna KBH-5 och KBH-8, samt den kortare borrkärnan KBH-2. Då representativa prover
visade sig vara mycket begränsade har även provtagning i viss mån skett från borrkärnorna
KBH-7 och KBH-14.
Tabell 1: Borrkärneorienteringar (Ludvig et al. 1995)
Borrhål
KBH-2
KBH-5
KBH-7
KBH-8
KBH-14
Riktning
N 346,6°
N 34,2°
N 19,77°
N 189,4°
N 169,24°
Lutning
70,2°
11,4°
45,24°
11,2°
39,62°
Längd [m]
~ 40
264,57
75,18
295,00
80,79
Antal prov
7
3
1
9
1
Figur 2: Kärnborrningarnas placering utmed Götatunneln. (Kartan är modifierad från vägverkets broschyr:
Tunneldrivning Götaleden (www.vv.se))
5.1.1 KBH-2
Bergarten i kärnan består av grå granodioritisk gnejs. De flesta sprickor är kloritfyllda och är
orienterade i följande grupper: E-W/30°N och N5°E/45°W. Den sistnämnda sprickgruppen är
parallell med förskiffringsplanen. Bergkvalitén i borrkärnan är bra och inga krosszoner har
påträffats. (Ludvig et al. 1994)
5.1.2 KBH-5
Kärnan utgörs till största del av medel- till grovkornig gnejs vars sammansättning varierar
från röd - gråröd granitisk till grå, biotit- och/eller amfibolrik dioritisk. Den röda gnejsen är
oftast grovkornigare än den dioritiska och inslag av pegmatit är inte ovanligt. Ca 5-20 cm
breda kvartsgångar förekommer i de båda gnejsvarianterna. I den övre delen av borrkärnan (0120 meter) är förskiffringen i gnejsen som starkast och de vanligast förekommande sprickorna
är foliationssprickor där sprickmineraliseringen oftast består av biotit eller klorit. Därefter ner
till 195 meter börjar sprickor som skär foliationen uppträda i större grad. Sprickmineral består
i allmänhet av klorit, glimmer, järnutfällning och kalcit. Fram till 195 meter är gnejsen i högre
grad differentierad i mörka och ljusa band än i de djupare delarna. Differentieringen består
oftast av glimmer eller klorit i sprickplan parallellt med foliationen. Efter 195 meter börjar
6
gnejsen uppvisa en mer homogen sammansättning och förekomsten av foliationssprickor
avtar. Den djupaste delen av kärnan uppvisar sprickor tvärs eller vinkel mot foliationen och de
öppna sprickorna är ofta ofyllda. Av de öppna sprickorna kan tre grupper urskiljas;
N30°W/50°-70°NE, E-W/60°-80°S och N20°W/60°-90°W. Den sista sprickgruppen innehåller sprickor som är parallella med foliationsplanet (N20°W/60°W). I borrkärnan finns flera
krosszoner och leromvandlade partier. (Ludvig et al. 1995)
5.1.3 KBH-7
Borrkärnan består av medel- till grovkornig gnejs med inslag av amfibolit. I den övre delen av
borrkärnan är gnejsen grå med granodioritisk sammansättning. I den djupare delen av kärnan
är gnejsen mer röd till rödgrå och granitisk i sin sammansättning, samt uppvisar större halt av
grovkornig fältspat. Även pegmatit är vanligare mot slutet av kärnan. De vanligast förekommande öppna sprickorna är foliationssprickor som klipper kärnaxeln med 30°-60°. De
flesta av dessa sprickor saknar fyllning men under de fösta 40 metrarna uppträder många
sprickor med glimmerfyllning. Det vanligaste förekommande sprickmineralet i öppna
sprickor är klorit och kalcit som tunna sprickbeläggningar. De öppna sprickorna är orienterade
i främst fyra grupper; N65°W/85°SW, N60°/80°NE, N20°W/65°W och N5°W/40°W. Den
sista sprickgruppen kan relateras till foliationssprickor. Mellan 29-30 meter finns en krosszon
där sprickfyllnaden utgörs av små mängder lera, kalcit och klorit. (Ludvig et al. 1995)
5.1.4 KBH-8
Medel- till grovkornig gnejs med röd granitisk till grå granodioritisk sammansättning är de
dominerande bergarterna i denna borrkärna. Mellan 154-176 meters djup förekommer finmedelkornig amfibolit, folierad parallellt med gnejsens förskiffringsplan. Mellan 81-89 och
115-119 meters djup förekommer ett mindre antal, 10-50 cm tjocka, gångar av grovkornig
pegmatit. De vanligast förekommande sprickmineralen utgörs av kalcit och klorit. Foliationssprickor, som är den vanligast förekommande, uppträder i allmänhet längs kärnan eller 30-60°
vinkel mot kärnaxeln, parallellt med gnejsens förskiffring. Denna vanligast förekommande
sprickgrupp har en orientering på N80°W/70°N. I sprick- och krosszoner, främst vid 13-31 m,
104 m, och 246-249 m borrdjup, förekommer ofta lera som sprickfyllnadsmaterial. (Ludvig et
al. 1995)
5.1.5 KBH-14
Kärnan består till största del av medel- till grovkornig, grå till gråröd gnejs med granitisk till
granodioritisk sammansättning. Grovkorniga och massformiga kvartsgångar förekommer
sporadiskt, samt ett parti med finkornig folierad amfibolit vid 43-47,5 meters borrdjup. I
samband med en krosszon under Stora Hamnkanalen, vid 67-78 meters borrdjup, förekommer
vittrat berg. Den vanligaste orienteringen för de öppna sprickorna går tvärs eller 30°-60° mot
kärnaxeln, vilket motsvarar gnejsens förskiffringsplan. Bortsett från det faktum att de flesta
öppna sprickor saknar fyllning är det vanligast förekommande sprickmineralen lera, kalcit och
klorit. Sprickorna kan delas in i följande grupper: N80°E/90°, N60°W/60°-80°NE, E-W/35°N
och N30°-50°E/35°W. Den sist nämnda sprickgruppen är foliationssprickor och kan relateras
till gnejsens förskiffringsplan. Borrkärnan innehåller många kross- och sprickzoner. Vid 68
meters borrdjup finns exempel på en sprickzon som sannolikt hör till en av de två huvudsakliga grupper av svaghetszoner under Stora Hamnkanalen. Sprickzonen går parallellt med
foliationens riktning, N20°-30°E/30°-40°W, och sprickytorna är ofta ler- och/eller kloritomvandlade. Den andra svaghetszongruppen består av flera brantstående krosszoner i riktning
N50°-N70°W. I borrkärnan uppträder dessa vid 34 meter och mellan 64-75 meter. Borrkärnan
är i dessa zoner kraftigt sönderkrossat och leromvandlat. (Ludvig et al. 1995)
7
5.2
Nygårdstunneln
Som en del av utbyggnationen av Nordlänken, mellan Göteborg och Öxnered, kommer
dubbelsidigt järnvägsspår dras genom tre tunnlar. En av dessa är Nygårdtunneln, och i syfte
med att undersöka berggrundsförhållandena med avseende på bergkvalitet och stabilitet har
totalt fyra stycken kärnborrningar utförts. Från tre av dessa borrkärnor, främst KBH-2, har
prover tagits till sprickmineralogiska undersökningar. Ofta har bergarten varit så kraftigt
grönskifferomvandlad att tunnslipstillverkning inte varit möjlig.
Tabell 2: Borrkärneorienteringar (Hargelius, 1999)
Borrhål
KBH-1
KBH-2
KBH-3
Riktning
N 45°
N 45°
N 10°
Lutning
60°
60°
60°
Längd [m]
25,3
46,45
49,47
Antal prov
1
8
2
5.2.1 KBH-1
Till största del består borrkärnan av medelkornig, kraftigt folierad, rödgrå till gråröd, felsisk
gnejs. Decimeterbreda områden av medel till grovkornig pegmatit samt mafiska partier
uppträder ställvis. Den dominerande sprickgruppen utgörs av foliationssprickor, men
brantstående sprickor vinkelrätt (E-W) mot föregående sprickgrupp uppträder också. Det
vanligast förekommande sprickmineralet utgörs av klorit och kalcit, och påträffas oftast som
mycket tunna och ej helt täckande skikt på sprickplanen. Brantstående, 1-3 mm breda,
sekundärläkta sprickor uppträder på vissa ställen. Dessa består främst av kvarts och kalcit.
(Hargelius, 1999)
5.2.2 KBH-2
Den dominerande bergarten i borrkärnan utgörs av medelkornig, gråröd, felsisk ådergnejs.
Enstaka mafiska , upp till 50 cm breda områden med grönsten har påträffats och partier med
grovkornigare fältspatsliror förekommer. Foliationssprickor är den vanligaste typen av
sprickor, men E-W branstående sprickor vinkelrätt mot förskiffringen uppträder också. Det
vanligaste sprickmineralet är kalcit, men klorit, epidot och järnutfällningar förekommer
likaså. Järnutfällningar är vanligast i ett parti mellan 18 och 22 meter. Sekundärläka sprickor
beståendes av främst kvarts och kalcit, men även epidot, är vanligt förekommande framför allt
i nedre delen av kärnan. De kalcitläkta sprickorna är ofta tunna jämfört med de kvartsläkta
som kan vara upp till 6 mm breda. Dessa sekundärläkta sprickor är i huvudsak brantstående.
Viss lervittring har observerats i nedre delen av kärnan. De mafiska partierna i slutet av
borrkärnan är kraftigt grönstensomvandlade till epidot och klorit. (Hargelius, 1999)
5.2.3 KBH-3
Övre delen av borrkärnan består till större del av mörk, finkornig, svagt folierad mafisk
bergart (grönsten), med inslag av upp till 2 m breda partier av rödgrå felsisk gnejs. Ljusa band
av kvarts förekommer i foliationsriktningen. Den nedre delen av borrkärnan utgörs av grå,
felsisk, kraftigt folierad, medelkornig gnejs. I foliationsriktningen förekommer inslag av
föregående mafiska bergart. Varken grönstenen eller den felsiska gnejsen uppvisar några
tydliga tecken på vittring. På de öppna sprickytorna förekommer främst kalcit och klorit som
mineralutfällning som mycket tunna, ej helt täckande skikt. De läkta sprickorna är få och
utgörs till största del av kvarts och kalcit. Riktningen på dessa är ofta brantstående.
(Hargelius, 1999)
8
6
Resultat
6.1
Identifierade sprickfyllnader
Sprickfyllnaderna kan delas in i två grupper; klastiskt material och hydrotermalt utfällda
mineral. Det klastiska materialet härstammar ofta från sprickans värdbergart, och består bland
annat av kvarts, fältspat, klorit, amfibol, biotit mm. Dessa mineral har inte bildats hydrotermalt utan har hamnat i den hydrotermala lösningen som en klastisk ingrediens. Av det
klastiska sprickfyllnadsmaterialet har två sorter observerats; material som härstammar från
sidoberget eller äldre sprickmineralisering (autogent), och främmande material som inte
härstammar från sidoberget (allogent). Det autogena materialet utgörs av kataklasit och
breccia, medan det allogena materialet utgörs av sandsten. Kalcit verkar oftast som cement i
båda fallen.
De hydrotermala mineralen har bildats på plats och är de vanligast förekommande sprickfyllnaderna. Typ av hydrotermala mineral styrs av ett flertal faktorer. Dessa faktorer är bland
annat tryck/temperatur, pH, oxidation/reduktionförhållande (Eh), kemisk komposition av de
hydrotermala lösningarna, mineralogi, kemi och textur hos värdbergarten, och flödescirkulationen hos de hydrotermala lösningarna (Tullborg et al. 2001). Ibland kan ses mineral, som
kristalliserats vid olika temperaturer, uppträda bredvid varandra i samma spricka. Detta beror
antagligen på ett multipelt öppnande av sprickan eller en utfällning av gradvist avsvalnande
hydrotermal lösning. Hydrotermala mineral har även påträffats som klastikt material i
kataklasiter. Dessa utgörs ofta av kalcitfragment från äldre sprickmineraliseringar.
•
•
Hydrotermala mineral
Klastiskt material
- Autogent
Breccia
Kataklasit
- Allogent
Sandsten
Av de mineral som identifierats är kalcit det absolut vanligaste, och har påträffats i samtliga
prov. Kalcit har dessutom observerats i flera olika generationer på samma prov. Andra vanligt
förekommande mineral är epidot, Fe-Mg-klorit, pyrit, titanit och adularia. Några mindre
vanligt förekommande sprickfyllnadsmaterial, som påträffats i ungefär 30-40 % av tunnslipen, består av hämatit/Fe-oxid, apatit och mikrobreccia/kataklasit. I ungefär 22 % av
tunnslipen har sprickfyllnadsrelaterat material som mylonitisk epidot, rutil, mylonitisk och
idiomorf kvarts, Fe-klorit, REE-mineral, illit, Mg-klorit och rödfärgad adularia påträffats. Till
de mer ovanligare sprickfyllnadsrelaterade materialen hör sandsten och mineralen zirkon,
kopparkis baryt och fluorit. (Se Appendix 3 för ytterligare information)
9
0%
Kalcit
Epidot
Mg-Fe-klorit
Pyrit
Titanit
Adularia
Hämati t / Fe-oxid
Apatit
Mikrobreccia / kataklasit
Epidot (m ylonitisk)
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
10
Rutil
Illit
Kvarts
Kvarts (m ylonitisk)
Fe-klorit
REE-mineral
Adularia (rödfärgad)
Mg-klorit
Zirkon
Kalcit (finkornig)
Lermineral
Sandsten
Baryt
Ilmenit
Kopparkis
Diagram 1: Den fördelade sprickfyllnadsfrekvensen hos tunnslipen. Kalcit är det vanligaste sprickmineralet,
följt av epidot, klorit, pyrit, titanit, adularia etc.
Adularia KAlSi3O8
Adularia är en variant av kalifältspat som bildas genom utfällning av hydrotermala lösningar
vid låga temperaturer ner mot 150-200°C (Deer et al. 2002). Kemiskt och strukturellt går det
inte att skilja kalifältspat och adularia åt, utan identifiering baseras på utseende och förekomst
(Nesse, 2000).
I den här studien har två varianter av adularia påträffats; en äldre och en yngre sort. Den äldre
varianten är grovkornig och bildar relativt breda sprickfyllnader. Den är kraftigt rödfärgad och
ställvis albitiserad (se figur 3). Rödfärgningen orsakas av att mikrokorn av hämatit bildas,
vilket beror på cirkulation av oxiderande hydrotermala lösningar (Drake et al. 2004). Den rödfärgade adularian förekommer främst i intermediära till basiska bergarter, till exempel
granodiorit och amfibolit, och har endast påträffats i prover från Götatunneln. Inga detekterbara halter av järn indikerar att endast en mycket liten mängd hämatit krävs för att färga
adularia tegelröd. Fältspater i sidoberget har också påverkats, om än ej i samma grad, av
rödfärgning. Detta är särskilt markant proximalt till sprickor fyllda med rödfärgad adularia,
och eventuellt epidot. Associerade mineral till den rödfärgade adularian är epidot, titanit,
apatit och Fe-Mg-klorit.
Den yngre varianten av adularia bildar mycket smalare sprickfyllningar och är inte påverkade
av vare sig rödfärgning eller albitisering. Utseendemässigt uppvisar den ej heller kalifältspats
typiska skotskrutiga mönster (polysyntetisk tvillingbildning), vilket kan bero på att den saknar
det tvillingbildningsmönster som orsakas genom den polymorfa övergången från monoklinisk
till triklinisk kristallstruktur då kristallen tillväxer (Nesse, 2000). Den yngre adularian är även
mer finkristallin än den äldre. Mineral som uppträder tillsammans med denna variant av
adularia är kalcit, illit, Mg-klorit och eventuellt kvarts.
Figur 3: Till vänster är prov 2.4 under planpolariserat ljus. Äldre rödfärgad adularia (vertikal) korsas av yngre
oomvandlad adularia (horisontell). Övrigt kan ses epidot tillhörandes äldre generation och Mg-klorit
tillhörandes yngre generation. Bildens bredd är ca 5 mm. Bilden till höger visar borrkärna KBH-14 med kraftigt
rödfärgad adularia samt epidot. Borrkärnans diameter är ca 5 cm och bergarten utgörs av amfibolitgnejs.
11
Apatit Ca5[F(PO4)3]
Apatit är ett vanligt accessoriskt mineral i nästan alla magmatiska, metamorfa och sedimentära bergarter. Det är det vanligaste fluorbärande mineralet och förekommer även som ett
hydrotermalt omvandlingsmineral från andra fosfatmineral. Den hydrotermala apatiten är ofta
associerad med kvarts, adularia, titanit mm. (Chang et al. 1996)
I denna studie har apatit endast påträffats som distinkta kristaller i övrig sprickmineralogi ofta
beståendes av epidot, titanit och Fe-Mg-klorit. Den största andelen utgörs av fluorapatit.
Oftast förekommer apatit i kataklasit (se figur 4).
Figur 4: Kataklasit i prov 2.11
från Nygårdstunneln innehåller
ett flertal olika mineral. De
främsta mineralen utgörs av
epidot, apatit och titanit. Titanit
bildar idiomorfa rombiska
kristaller. Yngre minerliseringar utgörs av kalcit och rutil.
Övrigt kan ses zirkon och
fragment av kvarts.
Baryt BaSO4
Baryt är det viktigaste bariumbärande mineralet i jordskorpan. Mineralet uppträder främst
som hydrotermala sprickfyllnader och är stabilt under 200°C. Lösligheten är dock starkt
beroende av förekomsten av andra lösta salter och tryck. Bariumkällan, för bildandet av baryt,
kan ha sitt ursprung från glimmrar och fältspater. Associerande mineral utgörs av fluorit,
kvarts, kalcit, pyrit mm.
Baryt har endast påträffats i mycket små mängder i ett prov från Nygårdstunneln. Där har det
antagligen bildats som sekundärmineralisering i en äldre sprickfyllnad beståendes av grovkornig, idiomorf epidot och kvarts, samt Fe-klorit. Baryt anses tillhöra de yngre generationerna.
Epidot Ca2Al2Fe(SiO4)(Si2O7)(O,OH)2
Epidot är ett grönt till gulgrönt mineral som är mycket vanligt accessoriskt förekommande i
regional- och kontaktmetamorfa, främst järnrika, bergarter. Speciellt karaktäristiskt är det i
grönskiffer- och epidot-amfibolitfacies. Epidot är även en produkt av hydrotermal omvandling
och bildar ofta sprickfyllnader i magmatiska bergarter. Epidotisering är särskilt vanligt i lågtemperatur metasomatism. Vanliga accessoriska sprickmineral är klorit, aktinolit, kvarts och
albit. Bildningstemperaturen för epidot har påträffats ner mot 250°C, det är dock stabilast i
temperaturintervallet 275-390°C (Deer et al. 1997).
12
Epidot är ett av de vanligaste sprickfyllnadsmineralen i borrkärnor från Nygård- och Götatunneln. FeO-halten varierar från 8,8 till 20,0 vikt %. En svag trend visar på något högre FeOhalter i epidot från Nygårdstunneln jämfört med epidot från Götatunneln (se diagram 1).
Järnhalten i epidot ökar då bildningstemperaturen minskar under isokemiska förhållanden. En
högre järnhalt i epidot indikerar ofta lägre metamorf grad än järnfattig epidot, vilket kan ses i
prov 7.3 där två generationer epidot klipper varandra. Den yngre är något järnrikare och
idiomorf än den äldre epidoten (se figur 5, och Appendix 1, prov 7.3, figur A-10).
Figur 5: Prov 7.3 uppvisar en yngre
generation epidot som klipper äldre
generation epidot. Den yngre epidoten
är betydligt mer idiomorf och ren än den
äldre, som även är något järnfattigare.
Övrigt kan ses kopparkis (vitt), kalifältspat (mörkgrått) och albit (svart).
29,00
Götatunneln
Nygårdstunneln
27,00
Linjär (Götatunneln)
Linjär (Nygårdstunneln)
Al2 O3 [%]
25,00
23,00
21,00
19,00
17,00
8,00
10,00
12,00
14,00
16,00
18,00
20,00
FeO [%]
Diagram 2: Ett tydligt linjärt samband förekommer mellan aluminium- och järnhalten i epidot.
Troligt är att den järnrikare epidoten är yngre än den lite järnfattigare. Övrigt kan ses att järnhalten i epidot är något högre i Nygårdstunneln.
13
Hämatit Fe2O3
Sekundär hämatit bildas lätt genom vittring och hydrotermal omvandling av järnrika mineral i
nästan alla typer av bergarter. Primärt bildad hämatit är mycket ovanligare. Hämatit är mycket
motståndskraftigt mot vittring i ytnära miljöer, men kan omvandlas till olika järnhydroxidmineral (exempelvis götit). Förekomst av hämatit indikerar ofta en oxiderande miljö. (Nesse,
2000)
Hämatit i denna studie ses ofta som rödbruna, opaka till semiopaka, sekundärmineraliseringar
utfällt i närhet av järnrika mineral som klorit, biotit och amfibol. Hämatit uppträder också som
mikrokorn på felsiska mineral. Det är främst fältspaterna som utsatts för denna hämatitisering,
och bildar makroskopiskt sett kraftigt tegelröda missfärgningar (se figur 3, 16, och Appendix
1, prov 2.4 figur A-6 och prov 14.5 figur A-22, A-23). Särskilt påtaglig är denna rödfärgning
av adularia från de äldre generationerna. Då analyser av denna rödfärgade adularia oftast inte
gav några detekterbara halter av järn, måste det innebära att endast mycket små mängder
hämatit krävs för att skapa denna kraftiga missfärgning (≤ 0,1 vikt %). Rödfärgning av hämatit på fältspater och kvarts sker främst i närhet av sprickor fyllda med rödfärgad adularia och
eventuellt epidot. Rödfärgad adularia har endast påträffats i prover från Götatunneln. Hämatit
tillhörande de yngsta generationerna bildar tunna nålformade (acikulära) kristaller som växer
radiellt (se figur 20 till vänster). Dessa oxiderande lösningar, innehållande hämatitnålar, kan
på vissa ställen ses upplösa pyritkristaller tillhörande något äldre generation (se figur 20 till
höger).
Illit (K,H2O)Al2([(Al,Si)Si3O10](OH)2
Illit är ett gemensamt namn för icke-expanderande, dioktahedrala, glimmerliknande mineral.
Strukturellt liknar de muskovit med två tetragonala skikt och ett centralt oktahedralt skikt (TO-T-struktur). Illit har dock högre halt av Si, Mg, Fe och vatten, och något mindre tetrahedralt
Al och mellanlagrande K. Den svagare kraften mellan skikten, orsakad av färre katjoner,
skapar fler variationsmöjligheter. Illit bildas genom silikatvittring (främst fältspater),
omvandling av andra lermineral eller nedbrytning av muskovit. Bildandet av illit gynnas av
alkalina förhållanden samt höga koncentrationer av Al och K (www.bucknell.edu).
Illit, som läkta sprickfyllnader, bildar makroskopiskt sett mycket mörka sprickfyllnader (se
Appendix 1, prov 5.24, figur A-9), som i petrografiskt mikroskop med genomfallande ljus
utan analysator får en mörk olivgrön färg. Med korsande polarisationsfilter syns en fibrösliknande struktur (se figur 6). Då låga halter av kalcium detekterats skulle eventuellt illit
kunna vara blandad med smektit i en så kallad ”mixed layered clay”. Denna typ av lera har
svällande egenskaper. Denna mörka illitmineralisering i läkta sprickor har endast påträffats i
prover från Götatunneln.
14
Figur 6: Spricka fylld med illit klipps av tunna sprickor fyllda med kalcit. Mikrofotografierna är tagna med
korsande polarisationsfilter.
Kalcit CaCO3
Kalcit kan bildas både sekundärt och primärt och förekommer i sprickor och hålrum i alla
typer av bergarter. Kalcit kan fällas ut i brett temperaturintervall vilket möjligtvis kan förklara
dess vanlighet. Som hydrotermal sprickfyllnad är ofta kvarts och zeoliter associerade med
kalcit. Oftast är kalcit ren och vit, men vanliga föroreningar inkluderar magnesium, järn och
mangan. Förekomst av järn kan färga kalcit svagt grön (Chang, 1996). Kalcit som bildats
under höga temperaturer ofta är mer förorenad av Mg, Fe och Mn, än kalcit bildad vid låga
temperaturer (Kovács et al. 2003). Hög manganhalt i kalcit kan också indikera en reducerande
miljö i de hydrotermala lösningarna (Drake et al. 2004).
Kalcit är det absolut vanligaste sprickfyllnadsmineralet i borrkärnor från Göta- och Nygårdstunneln och förekommer i flera generationer. Kalcit visar på bred variation vad gäller kornstorlek, form, textur med mera. Kornstorleken varierar från mycket finkornigt kryptokristallin
till centimeterstora kristaller. Den kryptokristallina kalciten har makroskopiskt sett, beroende
på halt av övriga mineral, grön-, lila- eller gråaktig färgnyans. Den gröna färgen skulle kunna
förklaras av förekomst av järn i kalciten (se Appendix 1, prov 2.2, figur A-1). Denna mikrokristallina form av kalcit har påträffats i områden som utsatts för brecciering. På grund av
rörelser i sprickan kanske inte kalciten hunnit bilda stora kristaller, och fälls därför ut som en
kryptokristallin massa. Den kryptokristallina kalciten har en kaotisk sammansättning då det
gäller förekomst av exempelvis mangan, där halten kan variera på bara några mikrometer.
Kalcit tillhörandes de yngre generationerna uppvisar generellt ofta breda och tydliga tvillinglameller, till skillnad från äldre generation där ofta tvillinglameller helt saknas. En minskande
manganhalt från äldre till yngre generation har även i vissa fall observerats (bortsett från den
kryptokristallina kalciten), vilket kan indikera en gradvis övergång från reducerande till
oxiderande miljö. Kalcit i närhet av pyrit har exempelvis i allmänhet högre manganhalt än
kalcit i närhet av hämatit. Generellt visar de dock på låga halter av Mg, Fe och Mn.
Flera kalcitkristaller med oscillerande zonering har observerats, främst i kataklasiter/breccior.
Zoneringen orsakas av varierande halter mangan (se figur 7). En oscillerande zonering skulle
eventuellt tyda på skiftande bildningstemperaturer och/eller reducerande/oxiderande miljö.
Detta skulle kunna reflektera en period av ett multipelt öppnande av sprickan eller tillförsel av
nyare fluider med annan komposition och avsvalnande temperatur.
15
Figur 7: SEM-bild från prov 8.17
visar oscillerande zonering av
kalcitkristall. De ljusare fälten
indikerar högre manganhalt.
Kristallen är antagligen primärt
bildad in situ från hydrotermala
lösningar.
Kataklasit/Breccia
Friktionsrörelser längs med eller i en förkastningszon kan skapa flera olika sorter av så
kallade förkastningsbergarter. Dessa bergarter bildas genom spröd krossning och söndermalning av berg och mineral. Återkommande förkastningsrörelser orsakar upprepande
sprickbildning, malning och friktionell glidning längs ett nätverk av mikrosprickor. Detta
resulterar i en bergart beståendes av en blandning osorterade, kantiga klaster i ett finkornigare
matrix. Breccior är bergarter som består av kantiga fragment som vanligtvis brukar ligga
mellan 1 mm och 0,5 m (finkornigare mikrobreccia och grovkornigare megabreccia existerar
dock), och matrix som understiger 30 % av den totala volymen. Matrixet utgörs vanligtvis av
finkornigare krossat bergartsmaterial. Svällning och ökad volym är karaktäristiskt för breccior
vilket indikerar bildning av breccior gynnas av förhållanden med ett lågt begränsande tryck
(confining pressure) och/eller ett högt vätsketryck. Hålrum bildas ofta vilka senare kan fyllas
igen med hydrotermala mineral. Kataklasit är betydligt finkornigare än breccia, och har
klaster som är mellan 0,1 – 10 mm (finkornigare ultrakataklasit förekommer dock). Kataklasit
är något mer förhårdnad och kohesiv än breccia vilket indikerar söndermalning under något
högre tryck och temperatur. De små partiklarna av krossat material cementeras av hydrotermala mineral. (Davis et al. 1996)
Ett flertal områden med söndermalt och fragmenterat sidoberg har påträffats. Vissa är mycket
finkorniga och innehåller hög halt av ”gouge” (se Appendix 1, prov 8.22, figur A-19 till
höger). Dessa uppvisar ofta duktila till semiduktila strukturer och är många gånger epidotrika,
vilket ger dem en grågrön färg. Denna variant hör troligt till de äldre mineraliseringarna.
Vanliga mineral som påträffas i dessa kataklasiter är Fe-Mg-klorit, apatit, titanit, zirkon och
pyrit. I Nygård är de inbördes mineralen betydligt grovkristallinare och ibland delvis omvandlade till kalcit och rutil. I sidoberget som angränsar dessa kataklasiter kan ofta ses en
kornstorleksförminskning (granulering) och subkornsbildning, främst hos kvarts och fältspat.
De mer sprött formade brecciorna visar ofta på betydligt mer grovfragmenterat berg (dock
utgörs de ofta av mikrobreccior). Även fragment från tidigare sprickgenerationer förekommer,
vilka bland annat består av kalcit, illit och kloritrik kataklasit. Storleken på fragmenten
varierar dock kraftigt. Ofta är brecciorna läkta med kalcit (se figur 8), som kan vara mer eller
16
mindre oblandad med andra mineral. Den blandade kalciten är ofta kryptokristallin och
innehåller mikrofragment beståendes av bland annat kvart, fältspat och glimmermineral (se
avsnitt ovan om ”Kalcit”).
Figur 8: Kalcitläkt breccia med kantiga bergsfragment. Borrkärnans diameter är cirka 5 cm.
Klorit (Mg,Fe)6(Si,Al)4O10(OH)8
Klorit är ett skiktsilikatmineral som utgörs av både oktahedrala och trioktahedrala skikt (”TO-T”-struktur). Substitutionella joner i det oktahedrala skiktet utgörs av Mg, Fe2+, Fe3+ och
Al, medan i det trioktahedrala skiktet består utbytarjonerna av Si och Al. En kontinuerlig
”solid solution” sträcker sig från Mg-rik klorit (clinochlore) till Fe-rik klorit (chamosite). I
magmatiska bergarter är klorit ett mycket vanligt mineral som ofta bildas sekundärt genom
vittring av primära järn- och magnesiumrika mineral som biotit och hornblände, främst under
låga till medelhöga metamorfa förhållanden. Samlingar av mineral som klorit, epidot och albit
är typiskt för grönskifferfacies (Nesse, 2000). Kompositionen på klorit är ofta relaterad till
bergartens ursprungliga sammansättning, men studier visar även på att ett visst temperaturberoende för bildandet av olika kloritsorter förekommer. Vid prograd process, det vill säga
ökande tryck- och temperaturförhållanden, kommer vanligtvis kloriter bli mer magnesiumrika. Järnrikare kloriter indikerar således lägre tryck och temperatur än magnesiumrika
kloriter (Blatt et al. 2001). Experiment har även visat att kloriter med intermediär Fe/Mg-kvot
är mer stabil vid högre temperatur (vid ett givet tryck) än dess ”end members” (Burnell et al.
1984).
I denna studie har olika kloritvarianter identifierats med elektronmikroskop beroende på dess
Al2O3-innehåll, och FeO-innehåll i förhållande till MgO (se diagram 2):
•
Fe-klorit
(chamosite)
•
Fe-Mg-klorit
(brunsvigite)
- Mer Al-rik (~23-25 vikt % Al2O3)
- Mindre Al-rik (~19-22 vikt % Al2O3)
•
Mg-klorit
(clinochlore)
Den dominerande varianten utgörs av Fe-Mg-klorit. Det verkar som om denna klorit kan delas
in i två varianter; en aluminiumrik och lite aluminiumfattigare. Endast den aluminiumfattiga
varianten uppträder i de båda tunnlarna, medan den aluminiumrika endast har observerats i
Götatunneln. Även Mg-klorit har enbart identifierats vid Götatunneln. Fe-klorit har dock
17
uteslutande påträffats vid Nygårdstunneln (se diagram 2). Totalt sett finns alltså fyra varianter
av klorit varav tre utav dessa har påträffats i Götatunneln och två i Nygårdstunneln. I
planpolariserat ljus med korsade polarisationsfilter får ofta Mg-klorit anomalt blågrå medan
Fe-Mg-klorit ofta får brunorangea interferensfärger (se figur 19, och Appendix 1, prov 14.5,
figur A-24 till höger) och Fe-klorit får gräsgrön interferensfärg (se figur 18). I denna studie
har noterats att Mg-klorit klipper Fe-Mg-klorit, och har således bildats senare då temperaturen
antagligen var något lägre (se figur 19). Mg-klorit associeras ofta med pyrit vilket skulle
kunna förklara att Mg-klorit tycks ha bildats senare än Fe-Mg-klorit. I det här fallet är det
alltså inte temperaturen som avgör kloritens komposition utan förekomst av koexisterande
mineral. Då svavelhaltiga lösningar introducerades i det hydrotermala systemet konsumerades
så mycket av det tillgängliga järnet till pyrit att endast Mg-klorit kunde bildas. Temperaturen
är alltså inte den avgörande faktorn, utan i det här fallet är red-ox-förhållande och kemi av
större vikt. Fe-Mg-klorit har därför den högsta bildningstemperaturen av kloriterna i borrkärnor från Götatunneln. I Nygårdstunneln har inga korsande relationer mellan olika kloriter
påträffats, men troligt är att Fe-kloriten är yngre än Fe-Mg-kloriten. Klorit av de yngre
generationerna har oftast sfärulitisk struktur som formar små radiella aggregat (sfäruliter), till
skillnad från den äldre kloriten som ofta bildar flakiga, glimmerliknande kristaller.
27,00
Fe-Mg-klorit
Götatunneln
25,00
Fe-klorit
Nygårdstunneln
Al2O3 [vikt %]
23,00
21,00
19,00
Mg-klorit
17,00
15,00
0,00
0,10
0,20
0,30
0,40
0,50
0,60
0,70
0,80
0,90
1,00
FeO / FeO+MgO
Diagram 3: Baserat på kemin hos kloriterna har fyra områden ringats in på ett punktdiagram. Dessa har tolkats
som olika typer av klorit. Värt att notera är att Götatunneln uppvisar tre varianter av klorit medan Nygårdstunneln endast visar på två varianter.
Kvarts SiO2
Kvarts förekommer dels som finkornig mylonitisk variant, ofta tillsammans med finkornig
epidot, och dels som idiomorf sprickfyllnad, ofta tillsammans med adularia. Grovkornig och
idiomorf kvarts från Nygård uppträder tillsammans med grovkornig och idiomorf epidot och
sfärulitisk Fe-klorit (se Appendix 1, prov 2.11 från Nygård, figur A-26 och A-27). Kvarts från
de yngre generationerna uppvisar ej undulerande utsläckning, så som äldre generationers
18
kvarts, vilket tyder på att de inte utsatts för någon deformation. Kvarts kan bildas i hydrotermala system ner mot 70°C (Tullborg et al. 2001).
Pyrit FeS2
Pyrit är det vanligaste sulfidmineralet och bildas främst genom utfällning av hydrotermala
lösningar i ett brett temperaturintervall ner mot låga temperaturer (≥ 0°C) (Tullborg et al.
2001). Pyrit bildas i reducerande miljö och oxiderande lösningar tenderar att lösa upp pyrit.
Syresatt atmosfärnära ytvatten som reagerar med pyrit oxiderar järnet och bildar svavelsyra.
Svavelsyran kan i sin tur frigöra tungmetaller. (Nesse, 2000)
Pyrit är ett vanligt sprickfyllnadsmineral och uppträder oftast i samband med kalcit i den
något yngre generationen (3). Mineralet uppträder både som sprickfyllnader i läkta sprickor
(se Appendix 1, prov 2.3a, figur A-3) och som små idiomorfa kristaller på öppna sprickytor.
Förekomst av pyrit kan vara indikativt för en reducerande miljö. I vissa fall ses pyrit uppfrätt
av oxiderande lösningar bildande hämatit i yngre generation (4).
REE-mineral (Ce,La,Th,Nd,Y)CO3F
De sällsynta jordartsmetallerna (REEs = Rare Earth Elements) innefattar grundämnena från
lantan (La57) till lutetium (Lu71) och kallas ibland för Lantaniderna. Dessa grundämnen kan
ytterligare delas in i de lätta sällsynta jordartsmetallerna (LREE) från La till Eu, och de tunga
sällsynta jordartsmetallerna (HREE) från Gd till Lu. REEs är kraftigt elektropositiva med
samma stabila oxidationstal på (+3), bortsett från Ce4+ och Eu2+, och har således liknande
kemiska och fysikaliska egenskaper. Europium är det enda grundämne som har särskiljande
egenskaper eftersom det har förmåga att bilda stabila Eu2+-joner och på så sätt lättare kan
substituera för Ca2+ i plagioklas. Detta kan skapa antingen negativa eller positiva europiumanomalier, beroende på om plagioklas har förts bort eller ackumulerats under bergartsbildandet. Förhöjda värden av REE är indikativt för felsiska intrusiva bergarter. (Brownlow,
1997) Cerium är det vanligaste grundämnet av de sällsynta jordartsmetallerna och kan bilda
Ce4+. Den relativt stora jonradien hos Ce3+ (101 pm) förhindrar ofta substitution, förutom i
mineral där den substituerande katjonen är tillräckligt stor, exempelvis Ca2+ (100 pm) i kalcit.
Accessoriska mineral som allanit, apatit, zirkon och titanit är viktiga för anrikning av cerium i
magmatiska bergarter. Ceriumhaltiga mineral är förknippade med alkaliska och granitiska
bergarter och dess pegmatiter, samt hydrotermal mineralisering. (Salminen et al. 2006)
Torium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktinoidserien, tillsammans med till exempel
uran, och är starkt litofilt. Generellt är toriumhalten högre i granitiska än i mafiska bergarter,
och till skillnad från uran är torium inte lika bunden till inkompatibel pegmatit, utan kan
tränga in i bergartsbildande mineral som biotit. Torium uppför sig ungefär som cerium, och
kan hydrotermalt substituera kalciumjoner i exempelvis kalcit. Yttrium är ett grundämne som
kemiskt liknar HREEs då det gäller elektronkonfiguration och jonradie. Både yttrium och
HREEs bildar mer stabila komplex än LREEs, speciellt med karbonat-, fluorid- eller sulfatanjoner, och är därför mer benägen till hydrotermal mobilisering. (Salminen et al. 2006)
Mineral som delvis eller helt blivit anrikade på sällsynta jordartsmetaller har identifierats i
prov 8.13, 8.21a, 8.5 från Götatunneln och i prov 1.1 och 2.11 från Nygårdstunneln. Oftast
uppträder de som distinkta korn i en redan befintlig sprickfyllnad, oftast kalcit, eller i mer
sällsynta fall som tunna sprickfyllnader (se figur 9). De sällsynta jordartsmetaller som
detekterats är främst lantan, cerium och neodym, samt aktinoiden torium och övergångsmetallen yttrium (se Appendix 2 för ytterligare information). Generellt kan två typer av
mineral urskiljas:
19
•
Lantan (La)-, Cerium (Ce)- och Neodym (Nd)-haltigt fluor-kalciumkarbonatmineral
•
Torium (Th)-haltigt kisel-kalciumkarbonatmineral med halter av Yttrium (Y)
De flesta REE-mineraliseringar utgörs antagligen av karbonatmineral då analys i SEM gav
låga totalvärden (under 70 %). Fluoren som ofta finns i La-Ce-Nd-mineral härstammar
troligtvis från apatit, vilket kan ses i prov 8.5 där en tunn sprickfyllnad bildats i närhet av
fluorapatit (se figur 9). Andra grundämnen som detekterats i mindre mängder är Praseodym
(Pr), Samarium (Sm), Gadolinium (Gd), Iridium (Ir), och Dysprosium (Dy). Det ceriumhaltiga mineralet skulle eventuellt kunna vara bastnäsit, vilket är ett karbonat-fluoridmineral
med den kemiska formeln (Ce,La,Th,Nd,Y)CO3F. Bastnäsit är det vanligaste REE-bärande
mineralet och bildas vanligtvis hydrotermalt i felsiska eller karbonatrika bergarter. Det
toriumhaltiga mineralet (torium tillhör egentligen aktinidserien) är ofta associerad med kisel
och lägre halter av yttrium. Detta mineral är ovanligare än det ceriumbärande mineralet.
Figur 9: I prov 8.5 från Götatunneln kan ses en tunn sprickfyllnad som tidigare bestod av kalcit men har ersatts
av ett La, Ce, Nd, Th-haltigt mineral. I sidoberget kan ses sericitomvandlad kvarts och mikroklin, samt
oomvandlad rekristalliserad kvarts och kalifältspat.
Rutil TiO2
Rutil förekommer som accessoriskt mineral i många magmatiska och metamorfa bergarter,
och kan bildas genom omvandling eller vittring av andra titanbärande mineral, exempelvis
titanit och ilmenit. Rutil kan fällas ut vid låga temperaturer, ned mot 180°C (Kovács et al.
2003), i hydrotermala lösningar och bildar då en låg-temperatur polymorf som kallas anatas.
Rutil uppträder på vissa ställen som sekundärmineralisering i äldre klorit och förekommer
ibland tillsammans med ilmenit (FeTiO3). På ett fåtal ställen har observerats titanit som
omvandlats till kalcit och rutilnålar (se figur 10).
20
Figur 10: En rombohedrisk pseudomorf efter
titanitkristall som har blivit omvandlad till
kalcit och acikulär rutil. Endast små mängder
titanit återstår.
Sandsten
På många ställen i Göteborg förekommer sandstensfyllda sprickor. Sprickornas bredd varierar
mellan någon centimeter och ett par decimeter, är vertikala och har oftast västnordvästostsydostlig riktning. Mikrofossil som hittats i sandsten från Varbergstrakten tyder på en
mellankambrisk ålder (540-525 Ma). Sandstensgångarna bildades genom spricköppningar,
orsakade av jordbävningar, i urberget under de då ej konsoliderade sandavlagringarna.
Antagligen var Göteborgsområdet täckt av sedimentära bergarter under kambrisk tid.
(Samuelsson, 1982)
Ett flertal sprickor fyllda med sandsten har påträffats i borrkärnorna KBH-2 och KBH-5 från
Götatunneln. Sprickornas bredd varierar från ett par millimetrar upp till flera decimetrar, och
har i denna undersökning funnits ner till ett djup på cirka 30 meter. Sandstenen är ljusgrå till
mellangrå och har en bimodal sammansättning där de små sandkornen är kantigare än de
större som är mycket välrundade (se figur 22). Sanden utgörs uteslutande av monokristallin
kvarts, men enstaka korn av rundad pyrit och små kantiga fragment av fältspat förekommer.
Cementet består av kalcit, och på ett fåtal ställen adularia.
Figur 11: En flera decimeter bred spricka fylld med grå, finkornig kambrisk sandsten i borrkärna från
Götatunneln. Borrkärnans längd är ungefär 4 dm och bredd cirka 5 cm.
Titanit CaTiOSiO4
Titanit är ett vanlig accessoriskt mineral i magmatiska och metamorfa bergarter. Kristallerna
är ofta typiskt rombformade och har brun till gulbrun egenfärg. I tunnslip har de kraftig
positiv relief och mycket höga interferensfärger. Titanit kan även bildas från hydrotermala
lösningar ner mot 170°C (Martinez-Serrano, 2002). Aluminium- och järnjoner kan substituera
med titanjoner, och uran, torium och REEs kan substituera med kalciumjoner. Vittringsprodukten av titanit är aggregat av bland annat titanoxider och kvarts. Titanit kan bildas
genom vittring av exempelvis biotit och klinopyroxen.
21
Titanit ses i denna studie uppträda främst som enstaka korn associerat till sprickmineralen
epidot och Fe-Mg-klorit i kataklasit. Mindre vanligt bildar titanit tunna heltäckande
sprickfyllnader (se figur 12) tillsammans med epidot. Andra mineral som ofta förekommer
tillsammans med titanit är apatit och zirkon. Titanit har ibland omvandlats till rutil och kalcit
(se figur 10). TiO2-halten brukar vanligtvis ligga mellan 25-38 vikt %, ju högre titanhalt desto
lägre aluminium- och kiselhalt.
Figur 12: Prov 14.5 visar spricka fylld med epidot och titanit i
äldre/samtida sprickmineralisering beståendes av albitiserad och
hämatitbefläckad kalifältspat (adularia).
22
6.2
Sprickgenerationer
Indelning av sprickgenerationer har främst grundat sig på korsskärande relationer av sprickfyllnader (se figur 13), sprickorientering, samt vilka mineral som ofta associeras med
varandra. Till viss del har även mineralkemin spelat roll för särskiljning av generationer.
Manganrik kalcit har till exempel ofta visat sig vara äldre än manganfattig kalcit, likaså järnrik epidot som ibland ses bilda hårfina sprickfyllnader korsa järnfattig epidot. Hänsyn till
temperaturstabilitet, det vill säga den temperatur vid vilket ett specifikt mineral oftast fälls ut
eller kristalliserar vid i en hydrotermal lösning, har även tagits (se figur 14). Andra parametrar
såsom pH, Eh och tryck har inte beaktats i större grad. Sekundärmineralisering, som inte
bildar sprickfyllnader, i äldre sprickfyllnadsmineral har också observerats. Dessa utgörs
främst av hämatit, rutil och ilmenit och har tolkats tillhöra de yngre generationerna. Figur 15
på nästa sida summerar de tolkade sprickgenerationerna för de två tunnlarna.
Figur 13: Bild på borrkärna KBH-8 (33,7 m) visar på en tydligt korsskärande relation mellan tre sprickfyllnader. Den äldsta utgörs av mylonitartad epidotrikt material (grågrön), som korsas av yngre idiomorf epidot
(gulgrön), som i sin tur korsas av kalcit (vit). Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Epidot
Rutil
Titanit
Adularia
Klorit
Illit
Kvarts
Baryt
Pyrit
Kalcit
Temperatur [°C]
200°
100°
300°
Figur 14: Temperaturstabilitet för några av de identifierade hydrotermala sprickmineralen vid neutralt pH.
(Chang et al. 1996, Henley et al. 1983, Kovács et al. 2003, Martínez-Serrano, 2002, Tullborg et al. 2001)
23
Nygårdstunneln
Götatunneln
Duktil-semiduktil
Spröd
Duktil-semiduktil
Spröd
Fe-klorit
Rutil
Pyrit
Baryt
REE-mineral
Hämatit/Fe-oxid
Kataklasit/breccia
K
Äldre
K
K
Temperatur
Epidot
Titanit
Apatit
Zirkon
Mg-Fe-klorit
Adularia (rödfärgad)
Kalcit
Mg-klorit
Rutil
Adularia
Illit
Pyrit
REE-mineral
× ×
Lera
× × × × ×
×
× × ×
×
× × ×
×
× × ×
Adularia
Albit
M
Kalcit
Kalifältspat
M
Mg-Fe-klorit
Kvarts
M
Zirkon
M
Apatit
Generation 1
Titanit
× × × × × × × ×
× × ×
× ×
M
Epidot
Generation 2
Generation 3a
Generation 3b
M
Albit
×
M
K
× × × ×* ×* ×* × ×
×
× ×
×*
×* ×* ×*
×
×
× × × ×
×
× × ×
×
×
Kalifältspat
Generation 4
Generation 5
Generation 1
Generation 2
Generation 3
Generation 4
Generation 5
* Idiomorfa och grovkorniga kristaller
K
Kalcitcement
Mylonitisk eller rekristalliserad
M
Kvarts
Hämatit/Fe-oxid
Kataklasit/breccia
Sandsten
Lera
Temperatur
Äldre
Figur 15: De tolkade sprickgenerationerna för de båda tunnlarna. Mineral med kursiv stil innebär att de är
mindre vanligt förekommande. Färgmarkeringarna indikerar de mest väsentliga skillnaderna i sprickmineralogi
mellan Göta- och Nygårdstunneln. (Sprickgenerationerna i tabellformat kan även ses i Appendix 4)
24
6.2.1 Generation 1
Den äldsta generation representerar en duktil bildningsmiljö och utgörs av tunna myloniter
med varierande sammansättning. Myloniterna kännetecknas av reducerad kornstorlek, så
kallad granulering, av de bergartsbildande mineralen. Riktningen på dessa är ofta väldigt
osammanhängande, men följer ofta foliationsriktningen. Den äldsta varianten av mylonit
utgörs främst av kvarts samt mindre andel bergartsfragment som kalifältspat och albit. Den
något yngre myloniten består av betydligt högre andel epidot vilket makroskopiskt sett ger
sprickfyllnaden en gråaktig blekgrön färg (se figur 16). Accessoriska mineral som ofta ses i
samband med myloniterna är titanit, apatit, zirkon och möjligen mindre mängd fluorit. Dessa
mineral utgör inga sprickfyllnader utan har bildats/transporterats som distinkta korn i
myloniten.
När P-T-förhållandena gradvis sjunker övergår miljön till mer spröd deformation vilket
indikeras av bildandet av semiduktila strukturer. Detta kan bland annat ses som porfyroklaster och fragment i den finkornigare myloniten, vilken nu mer liknar en kataklasit. Tre
varianter av denna semiduktila porfyroklastmylonit har identifierats: en äldre klorithaltig, en
lite yngre epidotrik och en yngsta hämatitrik. I den epidotrika kataklasiten uppträder ofta
titanit rikligt, samt zirkon och apatit på vissa ställen. Denna kataklasit uppvisar betydligt
grovkristallinare titanit, epidot och apatit i Nygårds-tunneln jämfört med Götatunneln (se
figur 4).
Figur 16: Epidotrik kataklasit, med sidobergsfragment, som följer bergartens foliation. På vissa ställen har
klorit bildats. Denna generation klipps vinkelrätt av yngre generation beståendes av kalcit och pyrit.
Borrkärnediametern är ca 5 cm.
6.2.2 Generation 2 (Götatunneln)
Mineralerna i denna generation är betydligt grovkristallinare än i den förra generationen. De
främsta mineralen består av rödfärgad adularia (kalifältspat) Fe-Mg-klorit, epidot och
eventuellt mindre mängd titanit. Den rödfärgade kalifältspaten är antagligen adularia och är
sannolikt det äldsta mineralet i denna generation. Adularia uppvisar ofta albitisering,
25
möjligen proximalt till epidot, och är oftast mycket grovkornig. Makroskopiskt sett är detta
mineral kraftigt rödfärgad (se figur 17), men under mikroskop med korsade nicoler får det en
brunaktig färg. Fe-Mg-klorit en har ofta sfärulitiskt textur och uppvisar många gånger
anomalt bruna interferensfärger (se figur 19).
Figur 17: Prov från KBH-2 (~25,0 m djup) visar på kraftigt rödfärgad adularia. Den adulariafyllda sprickan är
längs dess marginaler täckt av epidot och har i mitten spräckts upp och fyllts med kalcit. Den rödfärgade
adularian och grovkristallin epidot tros tillhöra samma generation. De yngre mineralen utgörs av Mg-klorit och
kalcit. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
6.2.3 Generation 2 (Nygårdstunneln)
Fe-klorit från denna generation har endast hittats i prover från Nygårdstunneln. Associerade
mineral till Fe-klorit är grovkornig och idiomorf kvarts och epidot. Likt Fe-Mg-klorit är ofta
Fe-klorit sfärulitisk (se figur 18), men den är finkornigare och har en mer gräsgrön interferensfärg, till skillnad från Fe-Mg-klorit ens brunaktiga färg. Epidot och kvarts är betydlig
mer idiomorf och grovkornig jämfört med Götatunneln. Titanit och apatit tillhör eventuellt
även denna generation.
Figur 18: Sprickfyllnad i prov 2.11 från Nygård uppvisar sfärulitisk Fe-klorit, grovkornig epidot och idiomorf
kvarts. Den yngre generationen utgörs av tunnare sprickfyllningar beståendes av kalcit, adularia samt REEmineralisering i epidoten. I sidoberget ses albit och kalifältspat. Bilden till vänster är en EDS-bild tagen i
elektronmikroskop, bilden till höger är samma område tagen med optiskt mikroskop med korsande
polarisationsfilter.
26
6.3.4 Generation 3a
Mg-klorit är det mest karaktäristiska mineralet för denna generation, som ofta ses växa in i
äldre generation beståendes av Fe-Mg-klorit och epidot. Mg-kloriten uppvisar ofta anomalt
blåaktiga interferensfärger under mikroskop med korsade polarisationsfilter (se figur 19).
Mineral från denna generation ses ofta utnyttja samma svaghetsplan och är nära associerade
med mineral från generation 2. Förutom Mg-klorit kännetecknas denna generation även av
adularia, illit, samt mindre mängd kalcit, ilmenit och rutil. Rutil och ilmenit förekommer
främst som sekundära omvandlingsmineraliseringar i närhet av titanit. Mineralansamlingar
från denna subgeneration har inte påträffats i Nygård.
Figur 19: Yngre generation (3) beståendes av Mg-klorit, adularia och kalcit (låg MnO-halt), klipper äldre
generation (2) beståendes av Fe-Mg-klorit och epidot. Till vänster SEM-EDS-bild och till höger petrografisk
mikroskopbild under korsade nicoler.
6.2.5 Generation 3b
Denna generation ligger troligtvis tidsmässigt nära föregående generations mineralansamlingar, och är ofta svåra att särskilja. Generationen har därför fått underbeteckningen 3b.
Denna subgeneration kännetecknas framförallt av kalcit, och till skillnad från tidigare
generationers kalcit har denna yngre variant en trend som indikerar högre MnO-halter. Kalcit
från denna generation är också mer idiomorft bildad med tydliga tvillinglameller. Det näst
vanligaste mineralet är pyrit, vilket ofta ses nära associerat med kalciten. Oftast bildas det
som små euhedrala kristaller på öppna sprickytor, men även helt läkta sprickor fyllda med
pyrit förekommer. Pyrit ses ofta som tunna sprickfyllnader i samband med uppsprickning av
biotit och epidot (se Appendix 1, prov 2.10 Nygård, figur A-29 till höger). Förekomst av pyrit
indikerar en reducerande bildningsmiljö. Till generation 3b hör även adularia, illit. Adularia
från denna generation uppvisar inga spår av omvandling som albitisering och hämatitrödfärgning, vilket är utmärkande för adularia från generation 2. Den är även finkristallinare
än den äldre varianten, och uppvisar ingen tydlig polysyntetisk tvillingbildning (skotsk-rutigt
mönster) under korsande polarisationsfilter. Illit uppträder som läkta sprickfyllnader och har
makroskopiskt sett en mycket mörk grön, nästan svart färg. I mikroskop med genomfallande
ljus får det en djup olivgrön färg. Med korslagda polarisationsfilter ses en fibrösliknande
struktur (se figur 6). Mindre vanligt förekommande mineral som sannolikt tillhör generation
3 är baryt, som emellertid endast har påträffats i Nygårdstunneln.
27
Figur 20: Äldre generation
beståendes av rödfärgad adularia
och kalcit (relativt hög MnO-halt)
klipps av yngre generation som
utgörs av illit, kalcit (låg MnO-halt)
och oomvandlad adularia. I
sidoberget kan ses albitiserad
kalifältspat.
6.2.6 Generation 4
De två mest karaktäristiska mineralen från denna generation utgörs av hämatit och kalcit.
Hämatit bildar ofta tunna, fibrösa, nålliknande kristaller som växer radiellt in i äldre sprickgenerationer (se figur 21 till vänster). Ibland växer hämatit ut från bergartsfragment i en
breccia, men på vissa ställen kan ses lösryckta hämatitnålar i mellanliggande matrix. Kalcit,
som antagligen är något yngre än hämatit, har inga detekterbara manganhalter vilket synes
vara kännetecknande för denna generation som representerar en oxiderande miljö. Äldre
pyritkristaller som förekommer är ofta kraftigt påverkade av oxiderande lösningar (se figur
21 till höger). REE-mineral tillhör troligt denna generation då mineralet ofta uppträder i nära
association med rödfärgade järnoxidutfällningar. REE-mineral förekommer dels som sprickfyllnad och dels som distinkta korn i omkringliggande sprickfyllnad, oftast beståendes av
kalcit. Den senare är toriumrik (upp till 33,5 % ThO2) samt små mängder uranhaltig blyglans
och uppträder ofta i kataklasit, medan den tidigare är lantan-, cerium-, neodymrik och uppträder som sprickfyllnad. Det sistnämnda ceriumhaltiga mineralet utgörs sannolikt av
karbonatmineralet bastnäsit (Ce,La,Th,Nd,Y)CO3F). De båda är nära associerade med kalcit
och i vissa fall fluorapatit.
Figur 21: Till vänster prov 2.10 från Nygård uppvisar breccierad epidot och kalcitfyllnad med
sidobergsfragment. Hämatit har växt in i den äldre sprickfyllnadsgenerationen. Prov 2.2 till höger, även den
från Nygård, visar på liknande nålformade hämatitkristaller. Pyrit är kraftigt uppsprucken och delvis upplöst
vilket indikerar att den är äldre än hämatit. Kalcit anses vara det yngsta mineralet och har inga mätbara
manganhalter.
28
6.2.7 Generation 5
Till den yngsta generationen tillhör sandsten, kataklasit/breccia, lera och kalcit. Sandstenen
har bimodal kornstorlek/kornformsfördelning, där de större kornen (ca 0,2 mm i diameter) är
mycket rundade, medan de mindre kornen (ca 0,1 mm i diameter) är betydligt mer kantigare
(se figur 22). Sandkornen utgörs uteslutande av monokristallin, icke-undulerande kvarts.
Dock kan det förekomma rundade pyritkorn och kantiga fältspatsfragment, men dessa är
ganska ovanliga. Cementet i sandstenen utgörs uteslutande av kalcit med relativt moderata
manganhalter, men på ett fåtal ställen har även adulariacement påträffas.
Figur 22: SEM-EDS-bilden till vänster, på prov 5.1, visar bimodal kornfördelning vad gäller storlek och form;
en grovkornigare och rundare typ och en mindre och kantigare variant. Bilden till höger, på prov 2.3c, är en
petrografisk bild med korsade nicoler och visar en ca 2 mm bred sandstensfylld spricka som korsar äldre
generation beståendes av finkornig och grovkornig epidot. Notera skjuvning av epidotfylld spricka.
Kalcitläkta mikrobreccior och kataklasiter tillhör troligen generation 5. Ofta är den mellanliggande cementerande kalciten mycket finkornig (kryptokristallin) och ”förorenad” av andra
finmalda mineral från sidoberget, ofta kvarts, fältspater och pyrit som bildar en slags gougeliknande bergart. I dessa miljöer är det inte ovanligt med zonerade kalcitkristaller. Zoneringen beror på varierande manganhalter vilket tyder på skiftande sammansättningar hos de
hydrotermala lösningar som fäller ut kalciten.
Figur 23: Breccierad sprickfyllnad där den kohesiva mellanmassan utgörs av kryptokristallin kalcit blandat
med finfraktionerat söndermalt sidoberg som till största del består av kvarts, kalifältspat, pyrit och glimmrar.
Beroende på martix/cementets sammansättning får den olika färgnyanser, vilka kan vara grå, grön- eller
lilaaktig. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
På de öppna sprickytorna förekommer ofta lerbeläggningar. I sprick- och krosszoner påträffas
breda partier som är delvis eller helt leromvandlade. I denna studie har endast analyser gjorts
på läkta sprickor vilket antagligen gör att lermineral, som oftast hittas på öppna sprickytor,
29
antagligen är kraftigt underrepresenterade. Ett flertal läkta sprickor fyllda med illit har dock
observerats. Tidigare röntgendiffraktionsundersökningar som gjorts av Sveriges Provningsoch Forsknings-institut (SP) indikerar svällande leror. Totalt gjordes 7 prover varav 6
uppvisade leror med svällande egenskaper samt illit och mindre mängd klorit (Lindqvist et al.
1995).
6.3
Oxidations- och reduktionsförhållanden
Baserat på förekomst av hämatit och pyrit kan oxiderande och reducerande förhållanden hos
de hydrotermala lösningarna tolkas. Förekomst av hämatit indikerar oxiderande hydrotermala
lösningar och representerar en syresatt miljö. Förekomst av pyrit däremot indikerar utfällning
från reducerande lösningar och representerar således en syrefattig miljö. I denna studie påträffas järnoxid tidigast i generation (1) som bruna utfällningar i kataklasit. Dessa påträffas
sent i denna generation och är betydligt mer påtaglig tidigt i generation (2). Här bildar
hämatit mikrokorn som främst sätter sig på adularia och färgar den kraftigt röd (se figur 3 och
17). Även andra fältspater och kvarts har påverkats av denna rödfärgning. Hämatitomvandlingen är kraftig och kan ses penetrera från sprickor fyllda med rödfärgad adularia och
epidot in i sidoberget ett par centimetrar. Detta tyder möjligtvis på att de hydrotermala
lösningarna varit heta. Detta skede i övergången mellan generation (1) och generation (2)
indikerar därför en oxiderande period. Denna första oxiderande fas har inte observerats i
prover från Nygårdstunneln. I generation (3) uppträder pyrit som sprickmineral för första
gången vilket tyder på att de hydrotermala lösningarna nu har skiftat från oxiderande till att
vara reducerande. Adularia i denna generation är ren och inte påverkad av rödfärgning. Kalcit
som uppträder i denna generation har ofta MnO-halter som är medel till höga. Hämatit träder
återigen upp i generation (4) i form av tunna nålformade kristaller och som rödbruna
utfällningar. Äldre pyritmineralisering kan på vissa ställen ses upplösta av de hämatitbildande
oxiderande lösningarna. REE-karbonatmineral bildas ofta i nära association med de rödbruna
järnoxidutfällningarna. Kalcit från denna generation har i regel inga mätbara halter av MnO.
Den allra yngsta generationen (5) representerar en något varierande miljö då det gäller
oxidations- och reduktionsförhållanden. Detta ses bland annat då vissa kalcitkristaller, som
bildats i hålrum i breccior, uppvisar en tydlig oscillerande zonering då det gäller MnO-halt
(se figur 7). Samman-fattningsvis kan sägas att de hydrotermala lösningarna har gått från
oxiderande till reducerande och åter till oxiderande förhållanden i Götatunneln. För
Nygårdtunneln har ingen äldre oxiderande fas observerats, där förhållandena går direkt från
reducerande till kraftigt oxiderande.
6.4
Jämförelse mellan tunnlarna
Små skillnader mellan Götatunneln och Nygårdstunneln vad gäller mineralogi och geokemi
har observerats. Totalt har observerats tre varianter av klorit i Götatunneln, medan Nygårdstunneln endast uppvisar två varianter. Järnhalten hos kloriterna är i allmänhet högre i
Nygårdstunneln jämfört med Götatunneln. Då det gäller epidot har inga större geokemiska
skillnader kunnat upptäckas. Möjligtvis är järnhalten något högre i Nygårdstunneln (se
diagram 1). Dock uppvisar epidot från Götatunneln ofta tecken på rekristallisation och har
intergranulär struktur. Många gånger förekommer grövre kristaller av epidot i en finkornigare
mylonitisk massa, och kristallerna är ofta anhedrala. Epidot från Nygård är betydligt mer
idiomorf och grovkornig, och bildar ofta långa prismatiska kristaller. Associerade mineral
utgörs av idiomorf, grovkornig kvart, och Fe-klorit, vilka båda endast har påträffats i Nygård.
Epidot uppvisar heller inte i samma utsträckning rekristallisation, vilket gör att den inte blir
lika tät som i Götatunneln. Den något högre järnhalten i epidot från Nygård pekar dock på
något lägre bildningstemperaturer, eftersom järnhalten generellt ökar då temperaturen och
tryck sjunker, detta dock under isokemiska förhållanden (Deer et al. 1997).
30
Rödfärgad adularia, sandsten, illit och kalcitläkt breccia/kataklasit är sprickfyllnader som
endast påträffats i borrkärnor från Götatunneln. Nygårdstunneln däremot uppvisar i större
grad sprickmineralisering beståendes av grovkornig epidot, kvarts, apatit och titanit. Graden
av grönstensomvandling, med klorit- och epidotmineralisering, i sidoberget verkar i
allmänhet vara något större i borrkärnor från Nygårdstunneln. Likaså halten av rödfärgande
hämatit från yngre generation är större, vilket ofta bildar acikulära (nålformade) kristaller
som växer in i äldre sprickmineral.
Då det gäller de bergartsbildande mineralen ses ofta en rekristallisation i Nygård, vilket ofta
lett till kornstorleksreducering längs de grövre korngränserna. De nykristalliserade mineralen
är ofta betydligt mer idiomorft bildade, oomvandlade, och uppvisar sällan undulös utsläckning. Denna rekristallisation har inte observerats i lika stor grad i Götatunneln, dock är granulering och uppsprickning av redan befintliga mineral vanligare. Omvandlingsgraden i de
båda områdena kan variera stort, men gemensamt är albitisering, rödfärgning från hämatit,
sericit- och kloritomvandling. Sericitomvandling är betydligt påtagligare i Götatunneln, och
sker ofta i samband med rödfärgning och albitisering av kalifältspat. Denna omvandling är
särskilt påtaglig proximalt till sprickfyllnader beståendes av rödfärgad adularia och epidot.
7
Sammanfattning och diskussion
Den äldsta sprickgenerationen (1) indikerar duktila till semiduktila förhållanden och utgörs
av finkornig mylonit och kataklasit. Dessa är ofta epidotrika, med associerade mineral
bestående av titanit, Fe-Mg-klorit, apatit, kvarts och fältspat, samt mindre mängd pyrit.
Prover från Nygård uppvisar i allmänhet betydligt grovkornigare mineralansamlingar, främst
då det gäller epidot, titanit och apatit. Den relativt höga andelen titanit skulle kunna indikera
bildning under förhållanden motsvarande epidot-amfibolitfacies.
Generation (2) uppvisar betydligt grovkristallinare mineral, antagligen är de ofta omkristalliserade från generation (1), och indikerar en mer spröd sprickbildning. Mineralogin skiljer sig
något mellan Götatunneln och Nygårdstunneln. Rödfärgad adularia uppträder endast i Götatunneln, medan Fe-klorit, grovkornig idiomorf kvarts och kalcit endast uppträder i Nygårdstunneln. Gemensamt för de båda områdena är epidot, Fe-Mg-klorit och titanit. Fe-Mgkloriten är ofta sfärulitiskt uppbyggd. Yngre epidot som ses korsa äldre epidot är oftast något
järnrikare. Många gånger kan en sidobergsomvandling observeras runt sprickor tillhörandes
denna generation. Omvandlingen är särskilt påtaglig längs sprickor fyllda med rödfärgad
adularia och epidot, och utgörs bland annat av sericitomvandling, rödfärgning och albitisering
av kalifältspat. Rödfärgningen orsakas av mikrokorn beståendes av hämatit och indikerar en
oxiderande miljö. Eventuellt har biotit och amfibol kloritiserats proximalt utmed dessa
sprickor.
Mg-klorit, illit, kalcit och eventuellt adularia tillhör subgeneration (3a). Denna mineralansamling har endast påträffats i prover från Götatunneln. Den antagligen tidsmässigt nära subgenerationen (3b), som funnits i båda områdena, utgörs av mineral som kalcit, adularia och
pyrit. Pyrit, som är nära associerat med kalcit, indikerar en reducerande miljö. Adularia är ren
och oomvandlad, till skillnad från äldre generations rödfärgade, albitiserade och något grovkornigare adularia. Nästföljande generation (4) karaktäriseras framförallt av förekomst av
hämatit, vilket återigen indikerar en oxiderande miljö. Pyrit från tidigare generation är ibland
kraftigt uppsprucken och upplöst av de oxiderande lösningarna från denna generation.
Hämatit bildar ofta fibrösa, nålformade kristaller som växer radiellt in i äldre sprickgenerationer. Kalcit tillhörandes denna generation uppvisar, till skillnad från äldre sprickgen-
31
eration(er), inga detekterbara halter av mangan. REE-karbonatmineral ses ofta nära associerat
med rödfärgande järnoxidutfällningar.
Den yngsta generationen (5) kännetecknas av sprickor fyllda med klastiskt material som
cementerats av kalcit. Det klastiska materialet utgörs antingen av sandsten eller breccia.
Sandstenen består uteslutande av kvartskorn med bimodal korntextur, där de finare kornen är
betydligt kantigare än de grövre som är välrundade. Brecciorna utgörs av mycket varierande
sammansättning. Fragmenten, som utgörs både av sidoberg och äldre sprickfyllnader, kan
vara upp till flera centimeter stora. Den cementerande kalciten kan vara mer eller mindre
förorenad av mikrofragment från sidoberget, beståendes av bland annat kvart, fältspat, pyrit
och glimmermineral. Den rena kalciten är vit medan den förorenade har varierande färg,
beroende på de ingående föroreningarna, och är antingen grå, lila- eller grönaktig. Kalciten
som cementerar brecciorna är nästan alltid kryptokristallin, men grövre kristaller förekommer. De grövre kalcitkristallerna uppvisar ibland tydligt oscillerande zonering. Denna
zonering består av varierande manganhalt, vilket beror på varierande kemisk sammansättning
hos den hydrotermala lösningen.
En gradvis övergång från duktila till spröda förhållanden, vilket antagligen beror på sjunkande tryck- och temperaturförhållanden kan ses. De hydrotermala lösningarna har gått från
oxiderande till reducerande och åter till oxiderande förhållanden. Detta kan bland annat ses
då rödfärgad adularia (orsakad av hämatit) klipps av pyrit. Pyriten i sin tur kan ibland ses
upplöst av oxiderande lösningar rik på hämatit. Den äldre perioden av oxidering var mer
påtaglig än den yngre, vilket kan ses då sidobergsomvandlingen är betydligt mer märkbar.
Detta kanske beror på att de hydrotermala lösningarna var varmare då än idag. Möjligtvis
hänger kalcitens manganhalt samman med de hydrotermala lösningarnas oxidations/reduktionsförhållande, då äldre kalcit ofta associerad med pyrit uppvisar något högre
manganhalt än yngre kalcit bildad i närhet av hämatit.
Totalt har fyra varianter av kloriter observerats (kemiskt) baserat på aluminium-, järn- och
magnesiumhalt. En av dessa kloriter (Fe-Mg-klorit med relativt låg Al-halt) har påträffats i
båda tunnlarna. Fe-klorit har dock endast påträffats i Nygårdtunneln och Mg-klorit samt FeMg-klorit med relativt hög Al-halt har endast påträffats i Götatunneln (se diagram 2). Av de
tunnslip som analyserats i denna studie framgår alltså att i berggrunden väster om Göta älvzonen har fler kloritvarianter än berggrunden öster om zonen. Detta skulle kunna indikera att
de östra delarna blivit utsatt för fler lågmetamorfa omvandlingar än de västra delarna.
Avsaknaden av vissa kloritvarianter skulle således indirekt kunna indikera att de östra delarna
representerar ett djupare krustalt erosionssnitt av berggrunden, eftersom denna undkommit en
eller flera lågmetamorfoser. Den något högre järnhalten i epidot och förekomst av järnrik
klorit i Nygårdstunneln antyder dock på lägre bildningstemperaturer än i Götatunneln. FeMg-klorit är äldst av kloriterna i Götatunneln då den klipps av Mg-klorit. Inga korsande
relationer har dock påträffats mellan Fe-Mg-klorit och Fe-klorit i Nygårdstunneln, men
sannolikt är Fe-klorit den yngre varianten.
Sprickmineral från de äldre generationerna, främst kvarts, epidot, titanit och apatit, är
betydligt grovkornigare och mer idiomorfa i Nygårdstunneln jämfört med Götatunneln. Det
faktum att till exempel epidot är mer grovkornig och prismatisk skulle kunna indikera en
högre temperatur, och således ett större djup, för bildningsmiljön (Martínez-Serrano, 2002).
De bergartsbildande mineralen visar i större grad rekristallisering i Nygårdstunneln (till
skillnad från Götatunneln som ofta visar på granulering och uppsprickning) vilket ytterligare
skulle kunna stödja teorin om att området öster om Göta älv-zonen representerar ett djupare
krustalt erosionssnitt av berggrunden.
32
Sammanfattningsvis har följande strukturella, mineralogiska och geokemiska utvecklingar
noterats:
•
Duktil Æ Spröd deformation
•
Oxiderande Æ Reducerande Æ Oxiderande miljö (Nygårdstunneln tycks sakna den
första oxiderande perioden)
•
Klorit: Fe-Mg-klorit Æ Mg-klorit Æ (Fe-klorit ?)
•
Kalcit: låg till intermediär MnO-halt Æ hög MnO-halt Æ låg till ej detekterbar MnOhalt
•
8
Epidot: Låg järnhalt Æ Hög järnhalt
Tack
Jag vill tacka Thomas Andersson och Björn Albino på Tyrens som hjälpt mig med och gett
tillgång till borrkärnor och bygghandlingar, Ali Firoozan för tunnslipstillverkning, och
Lennart Björklund för handledning, granskning och idéer om projektet. Jag vill även tacka
Sven-Åke Larsson, Björn Sandström och Henrik Drake som har läst igenom och granskat
arbetet.
33
9
Referenser
Berglund, J., 1997: MID-PROTEROZOIC EVOLUTION IN SOUTH-WESTERN
SWEDEN, part VI: Compressional and extensional shearing along a terrane boundary in
south-western Sweden. Earth Sciences Centre, Göteborg University, A15 p. 13-14.
Blatt, H., Tracy, R.J, 2001: PETROLOGY - Igneous, Sedimentary, and Metamorphic.
Second Edition, W. H. Freeman and Company
Brownlow, A.H., 1997: GEOCHEMISTRY Second Edition, Prentice-Hall, Inc.
Cederbom, C., 1995: Kinematic interpretation and magnetic modelling of the Göta Älv shear
zone in the Göteborg area, SW Sweden. Earth Sciences Centre, Göteborg University, B18
Chang, L.L.Y., Howie, R.A., Zussman, J., 1996: ROCK-FORMING MINERALS, Volume
5B: Non-silicates, Second edition. Longman Group Limited.
Davis, G.H., Reynolds, S.J., 1996: STRUCTURAL GEOLOGY OF ROCKS AND
REGIONS, Second Edition, John Wiley & Sons, Inc.
Deer, W.A., Howie, R.A., Zussman, J., 1997: ROCK-FORMING MINERALS, Volume
1A, Otrhosilicates, Second edition, The Geological Society.
Deer, W.A., Howie, R.A., Zussman, J., 1997: ROCK-FORMING MINERALS, Volume 1B,
Disilicates, Second edition, The Geological Society.
Deer, W.A., Howie, R.A., Zussman, J., 2001: ROCK-FORMING MINERALS, Volume
4A, Framework silicates, Second edition, The Geological Society.
Drake, H., Tullborg, E-L., 2004: Fracture mineralogy and wall rock alteration. Results from
drill core KSH01A+B. Oskarshamn Site investigation. SKB P-04-250, Svensk
Kärnbränslehantering AB. 120 pp.
Drake, H., Tullborg, E-L., 2005: Fracture mineralogy and wall rock alteration. Results from
drill cores KAS04, KA1755A and KLX02. Oskarshamn Site investigation. SKB P-05-174,
Svensk Kärnbränslehantering AB. 69 pp.
Hargelius, H., 1999: Bygghandling 050815 – Torbacken-Hede, bilaga 2: Kärnkartering samt
resultat från vattenförlustmätningar. BERGSÄKER KONSULT AB
Henley, R.W., Ellis, A.J., 1983: Geothermal Systems Ancient and Modern: A Geochemical
Review. Earth-Science Reviews, vol. 19, no. 1, p. 1-50
Burnell, J.R., Rutherford, M.J., 1984: An experimental investigation of the chlorite
terminal equilibrium in pelitic rocks. American Mineralogist, Volume 69, p. 1015-1024
Kovács-Pálffy, P., Földvári, M., 2003 (2004): Hydrothermal minerals and phenomena in the
Mórágy Granite Formation. Geological Institute of Hungary, H–1143 Budapest. 7 pp.
34
Lindqvist, J-E., Schouenborg, B., 1995: Röntgendiffraktionsundersökning av svällande
egenskaper hos sju lerprov. SP-Rapport 95B3 1007, Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut
Lindström, M., Lundqvist, J., Lundqvist, Th., 2000: Sveriges geologi från urtid till nutid,
2: a upplagan. Studentlitteratur AB.
Ludvig, B., 2002: Översiktskarta väg 45, Götatunneln, obj. 429012, Vägverket
Ludvig, B., Andersson, T., 1995: Götatunneln kärnborrning etapp 2 1995, Petro Bloc AB
Ludvig, B., Andersson, T., 1995: Götatunneln kärnborrning etapp 3 1995, Petro Bloc AB
Ludvig, B., Rundqvist, R., 1994: Götatunneln kärnborrning etapp 1 1994, Petro Bloc AB
Lundqvist, I., 2000: Berggrundskarta över Göteborgs kommun, skala 1:50 000. Sveriges
geologiska undersökning, BA 59
Martínez-Serrano, R.G., 2002: Chemical variations in hydrothermal minerals of the Los
Humeros geothermal system, Mexico. Geothermics 31, p. 579-612
Nesse, W.D., 2000: INTRODUCTION TO MINERALOGY. Oxford University Press, Inc.
Salminen, R., 2006: Geochemical Atlas of Europe, Part 2: Interpretation of Geochemical
Maps, Additional Tables, Figures, Maps, and Related Publications, Geological Survey of
Finland, 690 pp. (www. gtk.fi/publ/foregsatlas/part2.php)
Samuelsson, L., 1982: Beskrivning till berggrundskartan Kungsbacka NO. Sveriges
Geologiska Undersökning, Af 124
Samuelsson, L., 1985: Beskrivning till berggrundskartan Göteborg NO. Sveriges Geologiska
Undersökning, Af 136
Tullborg, E-L., Larsson, S-Å., Morad, S., 2001: Dating methods and geochronology of
fractures and movements in bedrock: a review. SKB R-01-25, Svensk Kärnbränslehantering
AB. 50 pp
Internetadresser
rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/bastnasitece.pdf
(2007-01-08)
www.bucknell.edu/Documents/Geology/USGS%20XRD%20Manual.pdf
(2007-02-07)
www.vv.se/filer/15419/Tunneldr.pdf
(2007-02-20)
35
Innehållsförteckning appendix
APPENDIX 1 - BESKRIVNING AV PROVER
37
GÖTATUNNELN
Borrkärna KBH-2
Borrkärna KBH-5
Borrkärna KBH-7
Borrkärna KBH-8
Borrkärna KBH-14
37
37
43
47
49
59
NYGÅRDSTUNNELN
Borrkärna KBH-1
Borrkärna KBH-2
61
61
62
APPENDIX 2 - SEM-EDS ANALYSER
71
APPENDIX 3 - IDENTIFIERADE SPRICKFYLLNADER
81
APPENDIX 4 - SPRICKGENERATIONER
82
36
Appendix 1
Beskrivning av prover
Götatunneln
Borrkärna KBH-2
16,72-16,82 m
Tunnslip: 2.2
Bergart: Gråröd metagranit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat och plagioklas. Korngränserna är
anhedrala och uppvisar relativt homogen, medel till finkornig, kornstorleksfördelning. Kvarts
är dock något grovkornigare än fältspaterna, är undulös och visar tecken på rekristallisation.
Plagioklas är ofta sericitomvandlad. Mineralen är tydligt foliationsorienterade. Accessoriska
mineral består av klorit, epidot, muskovit och opaka mineral.
Fig. A-1. Borrkärna med en centimeterbred spricka fylld med främst kalcit. Kalciten som makroskopiskt sett har
en olivgrön färg och är mycket finkornig (mikrokristallin). På den öppna sprickytan ses även pyrit. Borrkärnans
diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickmineraliseringen består av Fe-Mg-klorit. Dessa återfinns i sidoberget samt i
fragment från sidoberget. I kloriten har titanit bildats på vissa ställen. Den nästföljande generationen består av kalcit. Den grovkorniga kalciten är renare och något manganhaltigare än
den finkornigare som även innehåller små mängder kalifältspat och titanit som kanske härstammar från sidoberget. Zonerade kalcitkristaller har påträffats. Kalciten genomslås av en
mörk tunn spricka som utgörs av residuala ”föroreningar” vilka har ansamlats och koncentrerats då kalciten växt till och kristalliserats (se figur A-2). Under hög förstoring kan ses att
denna mörka mineralansamling främst utgör av mycket finkornig fältspat och kvarts, antagligen härstammande från sidoberget. Fe-Mg-klorit, pyrit och apatit förekommer också rikligt.
37
Järnutfällningar i samband med denna kataklasitliknande sprickfyllnad är vanligt. Den något
yngre sprickgenerationen utgörs av adularia. I adularia har eventuellt rutil fällts ut.
Mineraliseringssekvens
1.
Fe-Mg-klorit
Titanit
2.
Finkornig kalcit med små sidobergsfragment
Grovkornig idiomorf kalcit
3.
Adularia
Rutil (?)
4.
Järnoxidutfällningar
Fig. A-2 SEM-bild av det inringade området till höger på kataklasitliknande sprickfyllning. Färgningen i
kalciten kan bero på föroreningar av mangan, järn, magnesium och kisel som detekterats i låga halter.
24,73-24,85 m
Tunnslip: 2.3a
Bergart: Mörkgrå, svagt folierad, granodioritisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av kvarts, kalifältspat, biotit och plagioklas. Kvartsens
kornstorlek varierar från relativt grovkornig till finkornig, uppvisar rekristallisation och har
anhedrala korngränser, samt undulös utsläckning. Plagioklasen är ofta sericitomvandlad och
uppvisar heterogen kornstorleksfördelning likt kvartsen. Kalifältspaten däremot är finkornigare och mer homogranulär samt oomvandlad, vilket eventuellt tyder på rekristallisation.
Biotiten är fin- till medelkornig och svagt foliationsorienterad. Accessoriska mineral utgörs
av muskovit, opaka mineral (främst pyrit), klorit och myrmekit.
Tabell A-1. Rresultat från ”point counting” av tunnslip 2.3a
Kalifältspat
Kvarts
Glimmermineral
Plagioklas
Kalcit (spricka)
Pyrit (spricka)
Totalt:
Antal
140
126
93
74
50
18
Procentuell andel
27,9 %
25,1 %
18,6 %
14,8 %
10,0 %
3,6 %
501
100,0 %
38
Sprickmineralogisk beskrivning:
Sprickan, vilken antagligen har bildats under minst två perioder, är ca 0,5 cm bred och
ganska oregelbundet undulerande. Ur sprickan kan tre olika mineralogier urskiljas. Den
äldsta sprickan består antagligen av kalcit och mikrobreccia (eventuellt sandsten). Denna
spricka korsas av en spricka vars ytterkanter består av pyrit och insidan av kalcit. Dessa
sprickor klipps i sin tur av en öppen spricka med lermineralutfällning. Mikrobreccian
(sandsten?) utgörs av fragment av något rundade kvartskorn samt underordnat angulära
fragment av kalifältspat. Mellanmassan består av kalcit och mindre mängd pyrit.
Mineraliseringssekvens
1.
Kalcit
Mikrobreccia (sandsten?)
2.
Pyrit
Kalcit
3.
Lermineral
Fig. A-3. En något äldre sprickgeneration beståendes av sandsten (?)(grått) och kalcit (vitt), klipps av något
yngre mineralisering beståendes av pyrit och kalcit. Antagligen har de bildats ungefär samtidigt. SEM-bilden i
nedre vänstra hörnet visar det sandstensliknande materialet.
39
24,87-24,99 m
Tunnslip: 2.3b
Bergart: Finkornig, mörk, folierad amfibolit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av hornblände, plagioklas och kalifältspat. Fältspaterna är
kraftigt sericitomvandlade, har anhedrala korngränser och relativt homogen kornstorleksfördelning. Kalifältspat är dessutom ofta albitiserad. Hornblände är foliationsorienterad, har
anhedrala till subhedrala korngränser och är ganska homogent kornstorleksfördelad.
Accessoriska mineral utgörs av epidot, kalcit, apatit, titanit, rutil och ilmenit.
Tabell A-2. Rresultat från ”point counting” av tunnslip 2.3b
Hornblände
Sericit (omv. plag+kfsp)*
Epidot (delvis spricka)
Kalcit (spricka)
Klorit
Fältspat (spricka)
Opaka mineral
Totalt:
Antal
267
177
14
13
11
10
9
Procentuell andel
53,3 %
35,3 %
2,8 %
2,6 %
2,2 %
2,0 %
1,8 %
501
100,0 %
*Pga. den kraftiga omvandlingen har mineralidentifiering med optiskt mikroskop varit svårt.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgenerationen utgörs av finkornig epidotmylonit med mindre halt klorit,
kvarts och fältspat. Fältspaten är kraftigt rödfärgad. Det näst äldsta sprickfyllnadsmineralet är
rödfärgad kalifältspat (adularia), som delvis blivit albitiserad. Omkring sprickan anas en viss
omvandling av sidoberget. Kalifältspaten uppvisar tydliga tvillingbildningar. Den något
yngre sprickgenerationen består främst av grovkornigare epidot och Fe-Mg-klorit, men även
mineral som rutil och titanit uppträder ofta i samband med föregående. Yngre oomvandlad
adularia ses ofta som fyllnadsmineral i uppsprucken epidot. Mg-klorit som troligt tillhör
samma generation som den yngre adularian ses ofta i marginalen till kalcitsprickor som anses
tillhöra den näst yngsta generationen. Det yngsta mineralet består antagligen av lera som
täcker den öppna sprickytan.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidotmylonit
2.
Rödfärgad kalifältspat (adularia)
3.
Epidot
Titanit
Fe-Mg-klorit
Rutil
4.
Adularia
Mg-klorit
5.
Kalcit
6.
Lermineral
Fig. A-4. Kraftigt rödfärgad kalifältspat (adularia) har
spräckt upp tidigare mineralisering bestående av
epidotmylonit. Kalcit har i sin tur mineraliserats i
kalifältspaten.
40
26,20-26,37 m
Tunnslip: 2.3c
Bergart: Grå, något grönstensomvandlad folierad amfibolit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs av hornblände och fältspater, främst plagioklas. Fältspaterna
uppvisar kraftig omvandling i form av sericitbildning och rödfärgning. Kornen är homogranulära och något grovkornigare än hornblände. Hornblände har anhedrala till subhedrala
korngränser, och är foliationsorienterad. Klorit förekommer också i hög grad och är ungefär
likformig med hornblände. Har flakig kristallstruktur likt biotit och mycket kraftig pleokroism. Mellan de större tidigare nämnda mineralen finns finkristallinare korn av kvarts och
kalifältspat vilka antagligen bildats sekundärt genom rekristallisation. Accessoriska mineral
utgörs av epidot, titanit, opaka mineral och kalcit.
Tabell A-3. Resultat från ”point counting” av tunnslip 2.3c
Sericit (omv. plag+kfsp)*
Hornblände
Kalcit (spricka)
Klorit
Epidot (spricka)
Sandsten (spricka)
Kvarts
Totalt:
Antal
210
181
93
46
36
32
2
Procentuell andel
35,0 %
30,2 %
15,5 %
7,7 %
6,0 %
5,3 %
0,3 %
600
100,0 %
* Pga. den kraftiga omvandlingen har mineralidentifiering med optiskt mikroskop varit svårt.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgenerationen utgörs främst av epidot bladat med kvarts. Hit hör också FeMg-klorit och titanit. Två typer av kalcit förekommer; en med manganhalt och en utan. Den
manganhaltiga kalciten är antagligen äldre och tillsammans med den förekommer sprickmineral som adularia, pyrit och Mg-klorit. Den manganfria kalciten förekommer i samband
illit. Den sista och yngsta generationen utgörs antagligen av sandsten. Längs den breda
kalcitsprickans marginaler uppträder sandsten med rundade sandkorn blandade med fragment
från kalciten och pyrit Adularia agerar här som cement. Den bredare sandstensfyllda sprickan
består enbart av kvartssandkorn och kalcitcement med adulariautfällningar i dess marginaler.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
2.
Mg-klorit
Kalcit (MnO-halt = 0,35-0,40 %)
Adularia
Pyrit
3.
Illit
Kalcit (MnO-halt = 0,00 %)
4.
Sandsten
41
Fig. A-5. En ca 1 cm bred kalcitfylld spricka löper parallellt med en ca 0,5 cm bred sandstensfylld spricka
(grå). Dessa klipper äldre mineralisering beståendes av finkornig epidot (grön). Det markerade området
symboliserar området där tunnslip tillverkats. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
27,47-27,51 m
Tunnslip: 2.4
Bergart: Gråröd folierad amfibolit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av fältspat, främst plagioklas men kalifältspat förekommer,
och hornblände. Fältspaterna är kraftigt sericitomvandlade och rödfärgade, relativt homogranulära, och har anhedrala kornfogar. Ofta har de rekristalliserats och bildar då rena,
oomvandlade, mindre kristaller. Hornblände är foliationsorienterad, heterogranulär, har
anhedrala korngränser och har något mindre kornstorlek än fältspaterna. Accessoriska
mineral utgörs av epidot, klorit, dolomit (?), titanit, apatit och opaka mineral.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgenerationen kännetecknas av grovkornig rödfärgad och ställvis albitiserad
kalifältspat (adularia). Denna penetreras ofta av yngre grov- till medelkornig epidot. Till
denna lite yngre epidotgeneration hör även Fe-Mg-klorit, samt titanit och apatit i mindre
mängd. Nästföljande generation består av oomvandlad adularia och Mg-klorit. Eventuellt kan
adularia vara något yngre än kloriten. Den yngsta generationen består av sprickmineralen
kalcit och pyrit.
42
Mineraliseringssekvens
1.
Rödfärgad kalifältspat (adularia)
2.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Apatit
Titanit
3.
Mg-klorit
Adularia
4.
Pyrit
Kalcit
Fig. A-6. SEM-bilden till höger uppvisar tre sprickgenerationer: den äldsta utgörs av epidot, Fe-Mg-klorit och
titanit, den lite yngre utgörs av Mg-klorit. Pyrit klipper samtliga mineraliseringar. Till vänster är en bit av
borrkärnan med tre tydliga sprickmineral: rött (adularia), grönt (epidot) och svart (Mg-klorit).
Borrkärna KBH-5
4,87-5,12 m
Tunnslip: 5.1
Bergart: Grönstensomvandlad, kraftigt folierad, gråröd granitisk gnejs
Petrgrafisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av kvarts, plagioklas, kalifältspat och klorit. Fältspaterna är
kraftigt sericitomvandlade och rödfärgade, är relativt grovkorniga, homogranulära, och har
anhedrala korngränser. Kvarten är medel- till finkornig, har anhedrala korngränser, är
rekristalliserad och har undulös utsläckning. Accessoriska mineral utgörs bland annat av
epidot, kalcit, titanit och apatit.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Provets äldsta sprickmineralisering utgörs antagligen av mylonit som till största del består av
finkornig epidot och kvarts. Titanit och apatit tillhör sannolikt samma generation. Rödfärgad
adularia är antagligen nästföljande mineralisering och bildar en mycket rak sprickfyllnad.
Adularia penetreras av epidot vilket anses vara den nästföljande generationen. Grövre epidot
och Fe-Mg-klorit penetrerar på vissa ställen myloniten och den rödfärgade adularian. Nästa
generation består av oomvandlad adularia, Mg-klorit och illit. Kalcitfyllda sprickor är den
näst yngsta generation. Pyrit är associerad med denna generation. Den yngsta generationen
43
består av sandsten, vars rundade korn till största del består av monokristallin kvarts.
Cementet utgörs av kalcit vars kemiska sammansättning, då det gäller manganhalt, liknar
andra provs sandstencement. Sandstenen innehåller även mindre mängd pyrit och albitiserad
kalifältspat. Ansamlingar av ren kalcit i sandstenen förekommer.
Mineraliseringssekvens
1.
Kvarts
Epidot
Titanit
Apatit
2.
Rödfärgad kalifältspat (adularia)
3.
Epidot
Fe-Mg-klorit
4.
Adularia
Mg-klorit
Illit
5.
Kalcit
Pyrit
6.
Sandsten
Kalcit
Fig. A-7. Berget, som består av kraftigt folierad och grönstensomvandlad felsisk gnejs, har spräckts upp och
fyllts igen med sandsten. Äldre sprickmineraliseringar består bland annat av adularia och epidot. Fragmenten i
sandstenen är av okänd sammansättning. Borrkärnediametern är ca 5 cm.
44
168,76-169,14 m
Tunnslip: 5.23
Bergart: Röd granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat, plagioklas och klorit. Kvartsen
uppvisar tecken på rekristallisation, och plagioklasen är ofta sericitomvandlad. Accessoriska
mineral är epidot, opaka mineral, kalcit. Bergarten mineral är svagt foliationsorienterade.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickmineraliseringen utgörs främst av Fe-Mg-klorit med associerad titanit och
apatit. Den nästföljande generationen består av idiomorf kalcit, samt små mängder pyrit,
adularia och rutil. Den yngsta generationen består av kataklasiter av olika slag. Den äldsta av
dessa är antagligen kloritrik kataklasit. Kloriten i den kloritrika kataklasiten har högre järnhalt än äldre generation klorit. Den antagligen yngre kataklasiten består av en blandning av
främst finkornig kalcit med mindre mängd finkornig kalifältspat, pyrit, Fe-Mg-klorit och
kvarts vilka antagligen till stor del härstammar från sidoberget och äldre sprickmineraliseringar. Kalciten i denna kataklasit har inga detekterbara halter av mangan till skillnad från
den äldre generationen kalcit. Brottstycken av den äldre kloritrika kataklasiten och stora
prismatiska kalcitkristaller ligger fragmenterat i den finkorniga kalcitkataklasiten.
Mineraliseringssekvens
1.
Fe-Mg-klorit
Apatit
Titanit
2.
Kalcit
Adularia
Rutil
Pyrit
3.
Fe-Mg-kloritrik kataklasit
Kalcitrik kataklsit
Fig. A-8. SEM-bilden till vänster visar äldre mineralisering bestående av Fe-Mg-klorit, titanit och apatit. Den
yngre mineraliseringen består av kalcit och rutil. I titaniten kan anas en hexagonal kvartskristall. Bilden till
höger visar den grå kalcitkataklasiten med sidobergsfragment, som klipper äldre kalcitfylld spricka.
45
182,26-183,06 m
Tunnslip: 5.24
Bergart: Gråröd, ådrig granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av kvarts, plagioklas, kalifältspat och biotit, vilka alla har
anhedrala korngränser och är heterogranulära. Kvarts är rekristalliserad, uppdelad i subkorn,
relativt grovkornig och har undulös utsläckning. Plagioklas är både sericitomvandlad och
rödfärgad av hämatit, samt uppvisar på vissa ställen myrmekitisk struktur. Mikroklin är inte
lika sericitomvandlad som plagioklas, men genomslås ofta av ett parallellt sprickmönster där
hämatit ansamlats. Vissa kristaller uppvisar mikropertitbildning. Biotit är svagt foliationsorienterad, och är delvis eller helt kloritomvandlad. Accessoriska mineral utgörs av epidot,
kalcit, titanit, samt ett okänt blått isotropt mineral (fluorit?).
Tabell A-4. Resultat från ”point counting” av tunnslip 5.24
Plagioklas
Kvarts
Kalifältspat
Illit (spricka)
Klorit
Kalcit (spricka)
Biotit
Epidot
Titanit
?
Totalt:
Antal
157
153
116
26
20
10
9
8
1
1
Procentuell andel
31,3 %
30,5 %
23,2 %
5,2 %
4,0 %
2,0 %
1,8 %
1,6 %
0,2 %
0,2 %
501
100,0 %
Fig. A-9. Spricka fylld med illit klipps av kalcit. Kalcitsprickan verkar ha bildats successivt vilket förklarar dess
trådiga utseende.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta generationen består av epidot, Fe-Mg-klorit och titanit, där epidot antagligen är
något äldre och titanit något yngre. Nästa generation består av adularia och eventuellt kvarts.
Nästföljande generation består av Mg-klorit och illit. Den yngsta sprickgenerationen består
av kalcit som eventuellt kan delas i två subgenerationer; en med icke detekterbara MnOhalter och en med ungefär 0,25 % MnO-halt. Den senare verkar också ha utvecklats genom
successiv uppsprickning vilket gett upphov till ett speciellt sprickmönster.
46
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
2.
Kvarts
Adularia
3.
Illit
Mg-klorit
4.
Kalcit
Borrkärna KBH-7
41,85-42,12 m
Tunnslip: 7.3
Bergart: Grönstensomvandlad, mörkt rödgrå, ådrig, granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, plagioklas, kalifältspat och klorit. Kvart är medeltill finkornig, har anhedrala till subhedrala korngränser, är rekristalliserad, och har undulös
utsläckning. Fältspaterna är sericitiserade och till viss del rödfärgade, korngränserna är anhedrala och är relativt grovkornig. Kloriten uppvisar anomalt blålila interferensfärger och har
en flakig kristallform som påminner om biotit. Accessoriska mineral består av epidot, kalcit,
och opaka mineral (pyrit, kopparkis och magnetit).
Fig. A-10. Till vänster syns två generationer epidot; en äldre grovkornig och en yngre järnrik variant som
klipper den äldre. Till den äldre generationen epidot hör även kvarts (grå kristall i den gula epidotkristallen).
Bilden är tagen med korsande polarisationsfilter. Till höger är ett fotografi på borrkärnan med området för
tunnslip inringat. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickmineraliseringen består av mylonit och är en blandning av finkornig kvarts
och epidot. Därefter har antagligen grovkristallinare epidot bildats, tillsammans med kvarts
och Fe-Mg-klorit. Kvartsen är idiomorf och uppvisar ingen undulös utsläckning vilket tyder
på att den inte utsatts för deformation. Eventuellt tillhör även titanit och kopparkis denna
generation. En något yngre variant av epidot som klipper äldre epidot har identifierats (se fig
A-10). Denna yngre epidot är betydligt järnrikare än den äldre varianten. Den yngre generationen består främst av kalcit och adularia, men även pyrit, hämatit och möjligen mindre
mängd rutil. Av kalciten framgår att denna bildats under minst tre perioder, vilket bland annat
47
grundas på små skillnader i dess kemiska sammansättning då det gäller MnO-halten. Tre
tydliga stråk med parallellt gående kalcitfyllnader kan ses (se fig A-10). Dessa stråk särskiljs
av mer finkristallin kalcit som beblandats med adularia och järnoxid, vilket makroskopiskt
sett ses som en svag rödfärgning. De två yttre liggande kalcitstråken anses vara de äldsta och
har en MnO-halt på ungefär 0,40 %, medan det mellanliggande kalcitstråket inte har någon
detekterbar MnO-halt. Den yngsta kalciten består av en mycket tunn sprickfyllnad som
klipper adularia. Denna kalcit har en MnO-halt på 0,72 %.
Mineraliseringssekvens
1.
Kvarts (finkornig)
Epidot (finkornig)
2.
Epidot (grovkornig)
Kvarts (idiomorf)
Fe-Mg-klorit
Titanit (?)
Kopparkis (?)
3.
Epidot (Fe-rik)
4.
Kalcit (3 subgenerationer)
Adularia
Hämatit
Rutil (?)
Pyrit
Fe-oxid
Fig. A-11. Äldre sprickmineral utgörs av Fe-Mg-klorit som
överpräglas av yngre mineralisering beståendes av pyrit,
titanit, hämatit, rutil och adularia.
48
Borrkärna KBH-8
33,65-33,84 m
Tunnslip: 8.5
Bergart: Röd, metagranit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat, plagioklas och klorit. Kvartsen är
rekristalliserad, har anhedrala till subhedrala kornfogar, är fin- till medelkornig och uppvisar
undulös utsläckning. Både plagioklas och kalifältspat är relativt grovkornig jämfört med
kvarts, och har subhedrala korngränser. Sericitomvandling och rödfärgning från hämatit är
mycket påtaglig, främst av plagioklas. Kloriten är svagt foliationsorienterad, har flakig
kristallstruktur samt blågrå till orangelila interferensfärger. Accessoriska mineral är bland
annat epidot, apatit, titanit och pyrit.
Tabell A-5. Resultat från ”point counting” av tunnslip 8.5
Sericit (omv. plag+kfsp)*
Kvarts
Fältspat
Mylonit
Klorit
Epidot (spricka)
Totalt:
Antal
174
145
81
61
37
3
Procentuell andel
34,7 %
28,9 %
16,2 %
12,2 %
7,4 %
0,6 %
501
100,0 %
* Pga. den kraftiga omvandlingen har mineralidentifiering med optiskt mikroskop varit svårt.
Fig. A-12. Tre tydligt korsrelaterade sprickfyllnader där det äldsta materialet består av epidot- och kloritrik
kataklasit (grågrönt). Denna korsas av epidotfylld spricka (gulgrönt), som i sin tur skärs av kalcitfylld spricka.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickmineraliseringen består av epidot- och Fe-Mg-kloritrik kataklasit. Titanit
och apatit tillhör eventuellt denna generation. Kataklasiten består främst av epidot med små
kvarts- och fältspatsfragment från sidoberget, som ligger i en mellanmassa beståendes av ett
diffust gouge-liknande material. Idiomorf och grovkornig epidot utgör nästföljande sprickgeneration. Efterkommande generation utgörs främst av kalcit med mindre mängd pyrit och
illit. REE-mineral har på vissa ställen bildats i tunna kalcitfyllda sprickor eller i närhet av
kalcit. Två typer av detta REE-mineral har analyserats; ett (La,Ce,Nd,Th)haltigt fluor-
49
karbonatmineral och ett kiselhaltigt (Y,Ir,Th)-mineral. Det ceriumhaltiga mineralet har
bildats nära en fluorapatitkristall (se fig A-13). Järnoxidutfällningar i samband med REEmineralisering är vanligt. Det verkar som om kataklasitsprickan under flera tillfällen
reaktiverats då fragment från, både äldre och yngre, sprickgenerationer påträffats.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
Apatit
Zirkon
2.
Epidot (idiomorf)
3.
Kalcit
Pyrit
Illit
4.
REE-mineral
Fe-oxid
Fig. A-13. REE-mineralisering i tunn kalcitspricka. Till väster en SEM-bild och till höger ett optisk mikrofotografi taget under korsade polarisationsfilter. Äldre mineralisering består av titanit och apatit. I sidoberget
kan ses äldre sericitomvandlad kvarts och fältspat, och dito yngre rekristalliserad och oomvandlad. Den yngre
kalifältspaten uppvisar ej det skotskrutiga mönster så som den äldre varianten gör.
124,0-124,6 m
Tunnslip: 8.17
Bergart: Svagt folierad, gråröd, granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av kvarts, plagioklas och kalifältspat. Fältspaterna, som till
största del består av plagioklas, är relativt grovkorniga, har anhedrala korngränser, är kraftigt
sericitomvandlade och ofta rödfärgade av hämatit. Mellan de grövre kornen av fältspat har
finkristallin kvarts och kalifältspat rekristalliserats. Dessa är oomvlandlade och betydligt
finkornigare än de äldre fältspaterna. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, hornblende, opaka mineral och kalcit. Hornblände ses ibland leromvandlad till illit.
50
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgenerationen består av epidotmylonit med tillhörande titanit och Fe-Mgklorit. De nästföljande generationerna är svåra att särskilja då flera olika kalcittyper förekommer. Kalciterna skiljes åt genom olika kornstorlek och kristallorientering (se fig A-14).
Kalciten ”närmast” sidoberget är rödfärgad av järnoxid, saknar tvillinglameller och har
kristaller som växt vinkelrätt mot sprickan. Nästföljande kalcitstråk är inte järnoxiderad, har
tvillinglameller och har kristaller vars huvudsakliga riktning löper parallellt med sprickan.
Till denna generation hör således också järnoxid och eventuellt illit. Den yngsta sprickfyllnaden utgörs av breccia med brottstycken från sidoberget samt kalcitfragment med breda
tvillinglameller från äldre sprickmineralisering. Matrixet utgörs av finmalet fragmenterat
sidoberg, vilket bland annat består av kvarts, kalifältspat, biotit, klorit och illit, som cementerats med mikrokristallin kalcit. I matrixet finns även kristaller av relativt opåverkad idiomorf
kalcit, där vissa möjligtvis bildats in situ. En del av dessa kalciter är zonerade, vilket beror på
skiftande manganhalt.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Titanit
Fe-Mg-klorit
2.
Kalcit
Fe-oxid
Illit
3.
Breccia
Kalcit (?)
Fig. A-14. Bilden till vänster är tagen under korsade polarisationsfilter och visar två kalcitstråk med olika
kristallstrukturer. Notera även järnoxidutfällningar i det vänstra stråket. Fotografiet till höger visar borrkärnan
med tunnlipet inringat (stora rektangeln) samt mikrofotografiets placering (lilla vita rektangeln).
51
135,34-135,72 m
Tunnslip: 8.18
Bergart: Grönstensomvandlad, rödgrå, amfibolitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs främst av fältspat och hornblände, samt underordnat klorit
och kvarts. Hornblände har anhedrala till subhedrala kristallfogar, heterogranulär kornfördelning från fin- till grovkornig, flakig kristallstruktur och är foliationsorienterad. Ofta är
hornblände kloritomvandlad. Fältspaterna består av två generationer. Den äldre är relativt
grovkornig och kraftigt sericitomvandlad och rödfärgad av hämatit, består ofta av plagioklas,
har anhedrala krisitallfogar, är homogranulär och foliationsorienterad. De yngre fältspaterna
har antagligen bildats genom rekristallisation av de äldre fältspaterna. De är finkorniga och ej
sericitomvandlade och består ofta av subhedral mikroklin, men plagioklas förekommer.
Kvarts är finkornig, har subhedrala kristallgränser, svag undulös utsläckning och är antagligen bildad sekundärt genom rekristallisation. Klorit har flakig kristallstruktur, är foliationsorienterad och har anomala interferensfärger från beige eller gråblå till orangelila. Vissa
kloriter har inneslutningar av opaka mineral runtom vilket en mörk halo bildats. Accessoriska
mineral utgörs av titanit, opaka mineral (bland annat pyrit), apatit, kalcit, dolomit (?) och
epidot.
Tabell A-6. Resultat från ”point counting” av tunnslip 8.18
Fältspat
Hornblände
Klorit
Titanit
Epidot (ofta spricka)
Kvarts
Kalcit (spricka)
Opaka mineral
?
Totalt:
Antal
202
163
59
37
17
12
6
4
1
Procentuell andel
40,3 %
32,5 %
11,8 %
7,4 %
3,4 %
2,4 %
1,2 %
0,8 %
0,2 %
501
100,0 %
Fig. A-15. Mikrofotografiet till vänster är taget med korsade polarisationsfilter och visar idiomorf kalcit som
korsar äldre mineralisering beståendes av finkornig epidot. Till höger är borrkärnan med tunnslipet markerat
(stora rektangeln) samt den vänstra bilden placering (lilla rektangeln). Borrkärnediametern är ca 5 cm.
52
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgenerationen utgörs av kvartsfyllnad. Kvartskristallerna är relativt idiomorfa, finkorniga till medelkorniga och har svag undulös utsläckning. I kvartssprickan har
senare epidot mineraliserats, främst i sprickans marginaler. Epidoten är mycket finkornig
vilket eventuellt tyder på en mylonitisering. Grövre epidot existerar dock, men har antagligen
rekristalliserats från epidotmyloniten vid ett senare tillfälle. Idiomorf pyrit och apatit tillhör
eventuellt denna generation. Den finkorniga epidoten har på vissa ställen impregnerat hornbländekristaller. Den yngre generationen utgörs av kalcit, som antagligen bildats under minst
två perioder, samt mindre mängd REE-mineral och hämatit. Kvarts/epidotmylonit-sprickan
klipps vinkelrätt av en kalcitfylld spricka. Kalciten är grovkornig och idiomorf med tydliga
tvillinglameller. REE-mineralet är ett lantan(La) och cerium(Ce)-haltigt fluor-karbonatmineral med mindre halter neodym(Nd) och praseodym(Pr). Detta REE-anrikade mineral har
fällts ut i kalcitsprickan.
Mineraliseringssekvens
1.
Kvarts (idiomorf)
2.
Epidot
Pyrit
Apatit
3.
Kalcit
Hämatit
REE-mineral
155,90-156,00 m
Tunnslip: 8.21a
Bergart: Bergartskontakt mellan en gråröd granitisk gnejs och en grönstensomvandlad
mafisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Den mafiska bergartens huvudmineral består av klorit, epidot, kvarts och plagioklas. Epidot
är homogranulär med rundade anhedrala kristaller. Klorit har flakig kristallstruktur som är
foliationsorienterad. Interferensfärgerna är anomala och går från mörkgråblå till orange.
Kvarts uppträder underordnat föregående mineral och är betydligt finkristallinare. Kvarts är
antagligen rekristalliserad men har stark undulös utsläckning. Plagioklas är relativt grovkornig men förekommer liksom kvarts i underordnade mängder. Plagioklas är kraftigt
sericitomvandlad och har anhedrala kristallfogar. Accessoriska mineral är titanit och kalcit.
Titaniten är mycket grovkornig och uppvisar tydliga rombohedriska kristaller.
Den felsiska bergartens huvudmineral utgörs av plagioklas, kalifältspat och kvarts.
Fältspaterna är rödfärgare av hämatit, är heterogranulära, sericitomvandlade, har anhedrala
kristallgränser och är svagt foliationsorienterade. Kalifältspaten är ofta albitiserad. Kvarts har
antagligen haft samma kornstorlek som fältspaten men har spruckit upp i subkorn och
därefter rekristalliserats. Kristallfogarna är anhedrala till subhedrala och utsläckningen är
undulerande. Accessoriska mineral utgörs av titanit, klorit och epidot. Denna bergart är
betydligt mer uppsprucken än den mafiska.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgeneration består av kvartsmylonit, vilket ses som granulering av kvartsen
till mindre korn i samband med sprick/deformationszoner. Mellan de båda bergarterna har
epidotmylonit bildats som bland annat klipper föregående kvartsmylonit. Myloniterna inne53
håller även fragment av kalifältspat och albit. Grovkornig epidot har antagligen bildats
sekundärt från epidotmyloniten. Fe-Mg-klorit och titanit hör antagligen till denna generation.
Runt epidotmineralisering har en viss sidobergsomvandling skett i form av albitisering.
Yngre sprickmineral utgörs av adularia, kalcit, rutil och REE-mineral, där adularia är äldst. I
kalcitspricka har hämatitutfällning skett, detta främst i den mafiska bergarten. REE-mineralen
bildar små korn i kalciten och utgörs av ett torium(Th)-haltigt mineral, antagligen karbonat,
med halter av yttrium(Y) samt mindre mängd neodym(Nd), dysprosium(Dy), iridium(Ir) och
uran(U). Även små korn av silver- och uranhaltig blyglans har detekterats.
Mineraliseringssekvens
1.
Kvartsmylonit
Epidotmylonit
2.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
3.
Kalcit
Adularia
Rutil (?)
4.
REE-mineral
Hämatit
Fig. A-16. Borrkärnan utgörs av en bergartskontakt mellan en felsisk, röd gnejs och en mafisk, kraftigt
grönstensomvandlad gnejs. Kontakten mellan dem utgörs av en epidotbeläggning, som klipps av yngre
kalcitfylld spricka. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
54
156,40-156,53 m
Tunnslip: 8.21b
Bergart: Bergartkontakt mellan en rödgrå granitisk gnejs och en grönstensomvandlad mafisk
gnejs
Petrografisk beskrivning:
Liknande sammansättning och textur som prov 8.21a (se ovan). Innehåller dock, till skillnad
från prov 8.21a, biotit som är delvis eller helt kloritomvandlad, och som bildar långsmala
prismatiska kristaller i foliationsriktningen. Detta tyder eventuellt på en något lägre grad av
grönstensomvandling.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta sprickgenerationen utgörs av mylonit beståendes till största del av finkornig
epidot och kvarts, men även kalifältspat förekommer. Något yngre generation utgörs av
grovkornigare epidot, Fe-Mg-klorit, titanit, samt mindre mängd apatit. Den yngre generationen består främst av kalcit och adularia, men även pyrit och eventuellt ilmenit tillhör
denna generation. Ilmenit ses ofta som sekundärmineralisering i titanit.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidotmylonit
2.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
Apatit
3.
Kalcit
Adularia
Pyrit
Ilmenit (?)
Fig. A-17. Till vänster är ett mikrofotografi av en tunn spricka fylld med adularia
och kalcit. Sidoberget utgörs dels av äldre, grovkornigare och omvandlade mineral, och dels av rekristalliserade, finkornigare och oomvandlade mineral. Bilden
är tagen under korsade polarisationsfilter. Till höger är ett fotografi på borrkärnan med tunnslipet markerat. Borrkärnan utgörs av en bergartskontakt mellan
en finkornig mafisk bergart och en gråröd medelkornig felsisk gnejs. På den
öppna sprickan syns kalcitbeläggning (?). Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
55
165,2-165,3 m
Tunnslip: 8.22
Bergart: Rödgrå, granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Tunnslipet består till största del av kalcitläkt breccia med ett fåtal bergartsfragment. Av de få
bergartsfragment som studerats består huvudmineralen av kvarts, fältspat och biotit. Kvarts är
fin- till medelkornig, har undulös utsläckning, anhedrala kornfogar och antagligen till viss del
rekristalliserad. Fältspaterna består till största del av plagioklas, och då ofta i form av albitiserad kalifältspat. De är kraftigt sericitomvandlade, relativt grovkorniga och homogranulära. Biotiten är finkornig. Accessoriska mineral utgörs av muskovit, epidot, klorit och
opaka mineral.
Fig. A-18. Kalcitläkt breccia med olika varianter av kalcit. Det lilaaktiga mineralet utgörs av mikrokristallin
kalcit med mikrofragment från sidoberget beståendes av bland annat kvarts, fältspater, klorit och opaka
mineral. Det vita mineralet är ren kalcit. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Sprickmineralogin utgörs till största del av kalciter med varierande kornstorlek och ”föroreningar”. Den allra finkornigaste kalciten är mikrokristallin och har makroskopiskt sett en
lila till grå nyans. Den grovkornigaste kalciten är idiomorf och fri från föroreningar och är
således vit. De föroreningar som färgar den finkorniga kalciten är mikrokorn av kvarts,
fältspater, opaka mineral, klorit och gouge. Troligt är att den grovkorniga kalciten är äldst
och den finkorniga är ett resultat av söndermalning (i samband med brecciering) av den grovkorniga kalciten, och som blandats med fina fragment från sidoberget. Kalciterna har stora
variationer i manganhalt (från 0,00 till 0,92 % MnO-halt). Även rekristalliserad kalcit förekommer, vilket troligtvis är den yngsta sprickmineraliseringen. Till denna generation hör
även adularia och järnoxid. I kalcitbreccian finns fragment från sidoberget som avslöjar äldre
sprickgeneration. Denna bestod av kataklasit med hög halt av järnutfällningar, samt Fe-klorit
som delvis blivit hämatitiserad.
Mineraliseringssekvens
1.
Fe-rik kataklsit
Fe-klorit
2.
Kalcit (grovkornig och pur)
Kalcit (mikrokristallin och förorenad)
3.
Kalcit (idiomorf)
Adularia
Fe-oxid (hämatit?)
56
Fig. A-19. Till vänster ett mikrofotografi på en grovkornig kalcit som klipps av yngre finkornigare kalcit. Bilden
är tagen under korsade polarisationsfilter. Till höger är ett mikrofotografi på ett fragment i kalcit beståendes av
kataklasit. Bilden är tagen under planpolariserat ljus.
175,1-175,3 m
Tunnslip: 8.24
Bergart: Mörkgrå, granodioritisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av fältspat, kvarts och biotit. En viss sidobergsomvandling
har skett vilket har färgat fältspater röda av järnoxid (mikrokorn av hämatit). Fältspaterna
består för det mesta av plagioklas i form av albitiserad kalifältspat. Dessa är relativt grovkorniga, sericitomvandlade och ofta rödfärgade av järnoxid (mikrokorn av hämatit), vilket
ger dem ett semiopakt utseende. Texturen i bergarten är tydligt folierad. Kvarts har euhedrala
korngränser, är uppsprucken i subkorn och rekristalliserad i foliationsriktningen. Kornstorleken varierar från fin granulerad mylonit till en grovkornig variant med undulös utsläckning. Viss sericitomvandling av kvarts förekommer hos äldre ej rekristalliserade korn. Biotit
är tydligt foliationsorienterad och är delvis eller helt kloritomvandlad. Accessoriska mineral
består av klorit, dolomit, titanit, apatit och opaka mineral (pyrit och magnetit). Kloriten har
anomalt blågråa interferensfärger och är ofta sfärulitiskt uppbyggd. Dolomit har mycket hög
relief och interferensfärg, är enaxiell och visar på uppsprickning vinkelrätt mot tvillingbildningen. Ofta uppträder opaka, små rundade mineralkorn centralt i dolomitkristallerna.
Tabell A-7. Resultat från ”point counting” av tunnslip 8.24
Fältspat (sericit-omv.)
Kvarts
Biotit
Epidot (delvis spricka)
Mylonit
Kalcit (spricka)
Klorit
Illit (spricka)
Dolomit (?)
Opak
Totalt:
Antal
150
116
100
43
37
28
14
7
3
3
Procentuell andel
29,9 %
23,2 %
20,0 %
8,6 %
7,4 %
5,6 %
2,8 %
1,4 %
0,6 %
0,6 %
501
100,0 %
57
Fig. A-20. Borrkärna med två olika distinkta sprickmineraliseringar. De grönaktiga sprickorna innehåller till
stor del epidot och klorit, medan den röda innehåller kalcit och adularia. Notera en viss sidobergsomvandling
runt den röda sprickan. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta mineraliseringen utgörs av finkornig kvarts- och epidotmylonit. Grovkornigare
epidot har därefter bildats i mylonitiseringen. Till denna generation hör även titanit och
mindre mängd Fe-Mg-klorit, samt eventuellt idiomorf kvarts. Vinkelrätt mot föregående
mineraliseringar har en spricka fylld med diverse mineral bildats. Runt sprickan har sidoberget färgats en aning rött (se fig A-19). Av de mineral som finns i denna spricka tillhör
rödfärgad adularia, och manganrik kalcit antagligen en något äldre generation. De sannolikt
yngre mineralen utgörs av illit, adularia (ej omvandlad) och kalcit (låg till ej detekterbar halt
av mangan).
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Titanit
Fe-Mg-klorit
Idiomorf kvarts (?)
2.
Rödfärgad adularia
Kalcit (relativt hög Mn-halt)
3.
Adularia
Illit
Kalcit (ej detekterbar Mn-halt)
Fig. A-21. SEM-bild som visar något äldre
mineralisering beståendes av rödfärgad
adularia samt manganhalig kalcit. De något
yngre mineralen består av illit, adularia och
kalcit.
58
Borrkärna KBH-14
43,01-43,31 m
Tunnslip: 14.5
Bergart: Finkornig, amfibolitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgör av amfibol (hornblände) och fältspat. Samtliga mineral är mer
eller mindre foliationsorienterade. Huvuddelen av amfibolerna består av hornblände (aktinolit
har identifierats). Hornblände är medel till finkornig, homogranulär, har prismatiska och
subhedrala kristaller. Fältspaterna utgörs framförallt av plagioklas och då ofta i form av albit.
Fältspaterna är kraftigt sericitomvandlade, homogranulära, medel till finkorniga och har
subhedrala kornfogar. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, titanit, kalcit, dolomit (?)
och opaka mineral. Fragment av pegmatitisk kalifältspat förekommer. Denna är omvandlad
dels av sericitisering och rödfärgning av hämatit, men även albitisering. Rödfärgningen sker
främst i närhet av epidot.
Fig. A-22. I borrkärnan kan tre distinkta
sprickmineralogier urskiljas: den röda består av
adularia som färgats av hämatit, den gulgröna
består av epidot och den mörk-gröna utgörs av
klorit. En tunn kalcitfylld spricka klipper samtliga
mineralogier. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
De äldsta sprickmineralen utgörs av adularia, epidot, Fe-Mg-klorit och mindre mängd titanit.
Adularian är kraftigt rödfärgad av hämatit, är medel- till finkornig och är relativt idiomorf.
Epidot uppträder både som grovkristallin, idiomorf variant, och som granulerad finkornig
mikrokristallin mylonitartad typ. En gradvis övergång mellan de båda varianterna förekommer, och antagligen är den finkorniga något yngre än den grovkorniga. Tunna mikrosprickor av epidot som korsar både klorit och adularia förekommer. Kloriten är finkornig,
mycket homogen, sfärulitisk, och har orangebruna till svarta interferensfärger typiskt för en
Fe-Mg-klorit. Den yngsta generationen av sprickfyllnadsmaterial består av kalcit som tvärar
alla de övriga sprickgenerationerna. Pyrit har påträffats på en öppen sprickyta i kalciten.
59
Mineraliseringssekvens
1.
Rödfärgad adularia
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
2.
Kalcit
Pyrit
Fig. A-23. Till vänster är ett mikrofotografi på rödfärgad adularia som penetreras av grovkornig epidot. Till
höger kan ses grovkornig epidot och sfärulitisk klorit som korsas av tunn kalcitfylld spricka. Bilderna är tagna
med korsande polarisationsfilter.
60
Nygårdstunneln
Totalt har 11 tunnslip tillverkats men endast ett fåtal tunnslip uppvisar tydliga korsande
sprickrelationer. På grund av den kraftiga omvandlingsgraden hos bergarten har tunnslipstillverkning varit svår, detta främst då hårda och mjuka mineral förekommit i kontakt med
varandra, vilket ofta varit fallet i kraftigt grönstensomvandlade prov. Att under vakuum gjuta
in proverna i epoxi före slipning och polering har i vissa fall visat sig vara effektivt.
Borrkärna KBH-1
21,95 m
Tunnslip: 1.1
Bergart: Rödgrå, ådrig, granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
På grund av provets för stora tjocklek (100 µm) har mineralidentifiering varit svår då
interferensfärgerna varit alltför höga. Av SEM-analysen framgår dock att bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat, albit och biotit. Accessoriska mineral utgörs av apatit,
zirkon, pyrit och titanit. Mineralerna, främst skiktsilikaterna, är tydligt foliationsorienterade.
Fig. A-24. Spricka fylld med fint söndermalt material från sidoberget samt pyrit, som läkts ihop av kalcit.
Notera viss skjuvning av sidoberget. Sprickfyllnaden innehåller även korn av REE-mineraliseringar. Längs
sprickans marginaler har ofta biotit ansamlats. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Inga korsande sprickor har funnits i detta prov, den enda sprickan utgörs av en kataklasitartad
spricka, med sidobergsfragment, pyrit och anmärkningsvärda mängder REE-mineral som
läkts ihop av kalcit. Sprickfyllnaden är antagligen bildad utmed ett rörelseplan då en viss
skjuvning av sidoberget kan anas. Tre analyser på olika REE-mineral gav likartade resultat:
ett flour-kalcium-haltigt mineral med lantan (La2O3 ≈ 14,4 %), cerium (Ce2O3 ≈ 24,8 %) och
neodym (Nd2O3 ≈ 8,3 %). Mineralet är antagligen ett karbonatmineral då totalvärdet blev lågt
(59,7 %) och ett tänkbart mineral kan då vara parisit (Ca(La,Ce,Nd)2[F2|(CO3)3]). Om
kalcium räknas bort, utgörs sannolikt mineralet av bastnäsit ((La,Ce,Nd)CO3F). Sekundärmineralisering, ej i form av sprickfyllnad, har även hittats med egendomliga strukturer. Det
eventuellt äldre mineralet, Fe-klorit, överpräglas av mineralen: pyrit, kalcit, REE-mineral (ett
kiselhaligt Y,Th,Ce-mineral) och epidot (REE-anrikad på lantan, cerium, neodym, samt
barium). Epidot har en mycket egendomlig karaktär och växer ut som små tunna trådar utmed
kloritens kristallgränser.
61
Mineraliseringssekvens
1.
Fe-klorit
REE-anrikad epidot
2.
Kalcit
REE-mineral
Pyrit
Fig. A-25. Kloritomvandling i biotit som överpräglas av yngre mineralisering beståendes av
pyrit, kalcit och REE-mineral. Längs kloritmineraliseringens marginaler har tunna trådar av
epidot bildats, antagligen i biotitens spaltningsriktning. Epidoten är REE-anrikad.
Borrkärna KBH-2
15,70 m
Tunnslip: 2.11
Bergart: Röd, svagt folierad, metagranit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består av kvarts, kalifältspat och plagioklas. Kornstorleken hos de
bergartsbildande mineralen är överlag ursprungligen relativt grovkornig, men mellan kornen
har rekristallisation skett med noeblastbildning som följd, vilket har resulterat i kornstorleksreducering. Denna rekristallisation av mineralkornfogar verkar vara mest påtaglig proximalt
kataklasiten. De äldre primära fältspaterna är relativt grovkorniga och (ler?)omvandlade.
Mikrokorn av hämatit, som orsakar rödfärgning, ansamlas ofta i ett sprickmönster på kornen.
Korngränserna är anhedrala och utgörs av yngre, rekristalliserad, finkornigare, oomvandlad
fältspat. Kalifältspat är ibland perthitomvandlad och uppvisar undulös utsläckning. Plagioklas
är i allmänhet mer omvandlad än kalifältspat, uppvisar många gånger deformerade tvillingbildningar, och är ibland myrmekitisk. Kvarts har liknande kornform som fältspaterna, men
är ofta uppsprucken i subkorn, och är mycket heterogranulär. Inga tydliga foliationsstukturer
har observerats. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, apatit, titanit och zirkon.
Tabell A-8. Resultat från ”point counting” av tunnslip 2.11.
Kvarts
Kalifätspat
Plagioklas
Epidot (oftast spricka)
Klorit (spricka)
Totalt:
Antal
172
172
83
57
17
Procentuell andel
34,3 %
34,3 %
16,6 %
11,4 %
3,4 %
501
100,0 %
62
Fig. A-26. En ca 0,5 cm bred spricka fylld med finkornig sfärulitisk Fe-klorit, idiomorf kalcit, och grovkornig
epidot klipper borrkärnan. En tunn kalcitspricka klipper föregående mineral. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Två tydliga spricktyper kan observeras; en epidotrik kataklasitartad variant, och en spricka
fylld med idiomorf kvarts, grovkornig epidot och sfärulitisk Fe-klorit. Det är svårt att avgöra
vilken av dessa som är äldst men gissningsvis är kataklasitsprickan äldst då den innehåller
mineral som titanit och apatit, vilka tidigare har hittats i äldre sprickgenerationer. Kataklasitsprickan innehåller förutom tidigare nämnda mineral även bergartsfragment (kvarts,
kalifältspat och albit), kalcit, rutil och zirkon. Rutil har dock antagligen bildats sekundärt från
titanit och tillhör således en yngre generation. Även kalcit tillhör sannolikt den yngre generationen. Den yngsta sprickmineraliseringen utgörs av tunna kalcitsprickor, adularia,
hämatit, rutil, och mindre mängd REE-mineral och baryt. REE-mineralet utgörs av tunna,
trådformade anrikningar av lantan, cerium och neodym i epidot. Även baryt har bildats på
liknande sätt, men ses även i kvarts. Yngre järnrik epidot har observerats tillsammans med
hämatit, adularia och kalcit.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Titanit
Fe-klorit (grovkornigt sfärulitsisk)
Apatit
Kalcit (?)
Zirkon (?)
2.
Epidot (grovkornig)
Kvarts (idiomorf)
Fe-klorit (finkornigt sfärulitisk)
3.
Kalcit
Adularia
Hämatit
REE-mineral (La,Ce,Nd)
Baryt
Epidot (finkornig och järnrik)
Rutil
63
Fig. A-27. Till höger en SEM-bild som visar äldre mineralisering besåendes av idiomorf kvarts, grovkornig
epidot och sfärulitisk Fe-klorit, som överprintas av yngre mineralisering beståendes av kalcit, adularia och
REE-mineral. Till vänster är samma bildområde taget under korsande polarisationsfilter.
25,20 m
Tunnslip: 2.10
Bergart: Röd, granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat och plagioklas. Kvarts har anhedrala
korngränser, är uppsprucken i subkorn, har undulös utsläckning och är ställvis mylonitiserad.
Kalifältspat har liknande kornstruktur som kvart men har betydlig mer heterogen kornstorleksfördelning, dock dominerar finkornighet. Perthitomvandling är vanlig, samt rödfärgning
från hämatit. Utsläckningen är vanligtvis undulös. Plagioklas är inte lika vanligt förekommande och utgörs ofta av albitiserad kalifältspat. Accessoriska mineral utgörs av klorit,
epidot, pyrit och zirkon. Zirkon uppträder ofta som små inneslutningar i kloriten och bildar
där en mörk halo. Mineralen är svagt foliationsorienterade.
Fig. A-28. Borrkärnan klipps av tre tydliga mineralogier; en grön beståendes av idiomorf epidot, en vit
beståendes av kalcit och en brunaktig beståendes av kalcitläkt kataklasit. Detta kan tydlig ses på bilden till
höger. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Ett flertal sprickgenerationer har lyckats identifierats vilka vissa är mer tydliga än andra. De
äldsta sprickmineralen utgörs sannolikt av titanit och sfärulitisk Fe-klorit. Inga tydliga
korsande relationer hos dessa mineral har påträffats utan dess relativa ålder grundas på
64
tidigare observationer. Nästföljande generation utgörs främst av idiomorf epidot, men även
kalcit och adularia förekommer. Kraftigt rödfärgade, idiomorfa kristaller, som tyvärr inte
kom med på tunnlipet, kan makroskopiskt sett ses. Eventuellt kan generation ett och två
samman-fogas till en gemensam generation. Pyrit uppträder ofta som sprickfyllnad i
uppsprucken epidot och är således yngre än detta mineral. Kalcit uppträder också ofta i
samband med pyrit. Hämatit i form av fibrösradiella kristaller är ett vanligt förekommande
mineral. Detta mineral verkar ha bildats någorlunda samtida som pyriten. Krossmaterial i
form av kataklasit/mikro-breccia utgör den därefter följande generationen. Kataklasiten
utgörs av fragmenterat mineral från tidigare sprickgenerationer, som epidot och hämatit, men
även fragment från sidoberget. Kalcit verkar som cement i kataklasiten. Makroskopiskt sett är
kataklasiten svagt rödfärgad vilket troligen beror på förekomst av hämatit. Den yngsta
sprickfyllnadsgenerationen, som bl.a. klipper kataklasiten, består av idiomorf kalcit.
Generellt kan en minskad manganhalt, från 0,88 % till 0,00 %, ses hos kalciten, beroende på
vilken generation den tillhör, ju yngre generation desto lägre manganhalt.
Mineraliseringssekvens
1.
Titanit
Epidot (?)
Fe-klorit
2.
Epidot (idiomorf)
Kalcit (MnO-halt = 0,88 %)
Adularia
3.
Pyrit
Kalcit (MnO-halt = 0,58 %)
Hämatit
4.
Kataklasit (kalcitcement = 0,36 %)
5.
Kalcit (MnO-halt ej detekterbar)
Fig. A-29. Till vänster är ett mikrofotografi som tagits under korsande polarisationsfilter. Sprickfyllnadsmineralet utgörs av stora idiomorfa epidotkristaller och kalcit. Till höger är en SEM-bild som visar flera olika
sprickgenerationer. Det äldsta mineralet består av epidot som spräckts upp av pyrit. Pyriten korsas i sin tur av
kalcit. Längst upp i bilden kan den kalcitcementerade kataklasiten med hämatitnålar anas.
65
38,38 m
Tunnslip: 2.0
Bergart: Gråröd, ådrig, granitisk gnejs
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral utgörs främst av kalifältspat, kvarts och biotit. Kalifältspaten är i
viss mån sericitomvandlad. Biotit är foliationsorienterad och stråk av fältspat har granulerats i
foliationsriktningen. Accessoriska mineral består av: epidot och titanit.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Idiomorf kalcit har fyllt igen en spricka som spräckts upp längs ett svaghetsplan beståendes
av biotit. Kalciten är mycket grovkornig och uppvisar breda och tydliga tvillinglameller.
Biotiten mellan sidoberget och kalciten har delvis penetrerats av pyrit. Det är svårt att relatera
pyrit och kalcit med varandra men antagligen har de tidsmässigt bildats nära. I kalciten finns
små fragment från sidoberget som främst består av biotit (delvis eller helt kloritomvandlad)
och kalifältspat. Även sfärulitisk Fe-klorit har hittats i kalciten, men den är sannolik
transporterad och är således äldre än kalciten.
Mineraliseringssekvens
1.
Fe-klorit
2.
Kalcit
Pyrit
Fig. A-30. Mellan sidoberget och kalcitsprickan har biotit ansamlats. Denna har på
vissa ställen spruckit upp och fyllts med pyrit.
Även en sprickfyllnad beståendes av små
biotitfragment och kvarts kan ses. Bilden är
tagen med ett SEM-EDS instrument.
42,92 m
Tunnslip: 2.2
Bergart: Grönstenomvandlad, granitisk gnejs
Sprickmineralogisk beskrivning:
Provet är kraftigt omvandlat i grönskifferfacies, vilket syns på den höga andelen klorit och
epidot, samt att nästan all fältspat har blivit albitiserad. Den äldsta generationen består
således av Fe-Mg-klorit, epidot och titanit. Kloriten är ofta hämatitiserad. Nästföljande
generation utgörs sannolikt av pyrit. Pyritkristallerna är kraftigt uppspruckna och upplösta av
oxiderande lösningar. De yngsta sprickfyllnadsmineralen består av kalcit och hämatit.
66
Hämatiten bildar ofta aggregat av nålformade kristaller, och är till stor del koncentrerad längs
den kalcitfyllda sprickans marginaler. Kalciten har ingen detekterbar halt av mangan.
Mineraliseringssekvens
1.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
2.
Pyrit
3.
Kalcit
Hämatit
Fig. A-31. SEM-bild på en kraftigt grönstensomvandlad bergart proximalt till en kalcitspricka. Pyritkristallerna är kraftigt uppspruckna och upplösta. Hämatit bildar nålformade kristaller.
45,89 m
Tunnslip: 2.6
Bergart: Röd, grönstensomvandlad, pegmatitisk metagranit
Petrografisk beskrivning:
Bergartens huvudmineral består nästan uteslutande av kalifältspat. Två generationer av detta
mineral förekommer. Den äldre generationen är pegmatitisk, har undulös utsläckning och är
ofta brunfläckig av hämatit. Även pertitbildning och viss albitisering förekommer. Den yngre
generationen har bildats sekundärt från föregående, är finkornig och oomvandlad. Den rekristalliserade fältspaten är ofta bildad längs korngränserna av den äldre pegmatitiska. Kvarts
uppträder endast sparsamt, har undulös utsläckning, och penetreras, längs korngränserna, av
mycket finkornig fältspat. Accessoriska mineral utgörs av plagioklas, epidot, klorit, opaka
mineral och kalcit. Plagioklasen är oomvandlad, finkornig, och uppträder ibland som små
runda vermikulära kristaller i kalifältspaten.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Det äldsta sprickmineralet utgörs sannolikt av Fe-Mg-klorit. Den efterföljande sprickgenerationen utgörs av idiomorf kvarts och adularia. Kalcitfyllda sprickor klipper föregående
generationer. Kalcit verkar ha bildats periodvis, vilket ses på den kraftigt varierande kornstorleken, som varierar från knappt synbara till relativt stora kristaller. I en bred spricka som
till största del består av kalcit, verkar det som om kristallerna malts sönder medan vissa
67
kristaller klarat sig undan. Denna spricka har i sin tur spräckts upp och fyllts igen med pyrit.
Antagligen har pyrit och kalcit bildats om vartannat och är tidsmässigt nära relaterade till
varandra. Små fragment av pyrit ligger som klaster i den finkorniga kalciten, vilket tyder på
att även pyrit utsatts för söndermalning. I kristallgränsen mellan kalifältspat och kvarts har
tunna nålformade pyritkristaller observerats växa in i kvartsen. Kalcit och pyrit utgör den
yngre generationen av sprickfyllnader.
Mineraliseringssekvens
1.
Fe-Mg-klorit
Epidot (?)
2.
Kvarts
Adularia
3.
Kalcit
Pyrit
46,27 m
Tunnslip: 2.8a
Bergart: Röd, grönstensomvandlad, metagranit
Petrografisk beskrivning:
De bergartsbildande mineralen utgörs främst av kvarts och kalifältspat. Korngränserna är
anhedrala och kvarts är något grovkornigare än fältspaten, kornstorleken varierar dock
kraftigt hos båda mineralen. Kalifältspat är brunt befläckad av hämatit. Underordnat
förekommer även plagioklas. Accessoriska mineral består av klorit, titanit, epidot, pyrit.
Kloriten är sfärulitisk och uppträder ofta vermikulärt i kvarts. Epidot är ibland uppsprucken
och igenfylld med pyrit. Pyrit verkar ofta ha bildats i nära anslutning till klorit.
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta generationen består av mylonitiserad fältspat och kvarts, samt mindre mängd
epidot, titanit och eventuellt kalcit (kan vara generation 2). Idiomorf kvarts, epidot och kalcit
är tre sprickmineral som ses uppträda tillsammans. Vilka av dessa tre mineral som bildats
först går inte att avgöra, men vad som framgår är att epidot ofta ligger inbäddad i kalcit och
kvarts, och torde därför vara något yngre. Antagligen har dessa mineral bildats någorlunda
samtida och utgör således generation 2. Den yngsta sprickgenerationen utgörs av kalcit och
pyrit, som bildar tunna sprickfyllnader. Till skillnad från generation 2, har generation 3:s
kalcit tydliga tvillinglameller. Ibland ses rutil som sekundärmineralisering i titanit, och tillhör
sannolikt någon av de yngre generationerna.
Mineraliseringssekvens
1.
Kvarts (finkornig)
Fältspat (finkornig)
Epidot (finkornig)
Titanit
Fe-Mg-klorit
Kalcit (?)
2.
Epidot (grovkornig)
Kvarts (idiomorf)
Kalcit
Rutil (?)
68
3.
Kalcit (med breda tvillinglameller)
Pyrit
Fig. A-32. SEM-bild på en relik rombohedrisk titanitkristall. Titaniten har
nästan helt blivit ersatt av kalcit. Därefter har rutilnålar växt in i kalciten.
46,27 m
Tunnslip: 2.8b
Bergart: Röd, grönstensomvandlad metagranit
Petrografisk beskrivning:
Provet är kraftigt grönstensomvandlad vilket gjort mineralidentifiering svårt. Till största del
består bergarten av kalifältspat. Denna har utsatts för flera omvandlingar, bland annat
hämatitbefläckning och mylonitisering (granulering), dock ej sericitisering. De grövre
korngränserna är anhedrala och omvandlade, medan de rekristalliserade kornen inte uppvisar
någon omvandling. Utöver kalifältspat består provet även av kvarts, som också uppvisar
anhedrala korngränser. Accessoriska mineral består av: klorit, epidot, titanit, biotit (delvis
eller helt kloritiserad), opaka mineral (främst pyrit).
Sprickmineralogisk beskrivning:
Den äldsta generationen utgör av mylonit beståendes av finkornig fältspat och underordnat
eventuellt kvarts. Därefter har berget blivit kraftigt epidot- och kloritomvandlat. En gradvis
övergång mellan ren Fe-Mg-klorit och sidoberget kan ses. Kloriten är sfärulitisk med anomalt
gråblå till nästan lila interferensfärger. Epidot uppträder ofta som små idiomorfa kristaller.
Ibland uppvisar den radiell kristallstruktur och är kraftigt uppsprucken. Även titanit, apatit
och zirkon uppträder i samband med föregående mineral. Antagligen efter föregående
generation har hämatit bildats som sprickfyllnadsmineral. Rödfärgad kalcit förmodas tillhöra
samma generation. Den yngsta generationen består av pyrit och kalcit. Det går inte att avgöra
vila av dessa som är yngst. Kalciten är, till skillnad från tidigare generation, inte omvandlad.
Pyrit uppvisar ibland upplösningsstrukturer vilket skulle placera pyrit i en generation innan
den oxiderande hämatiten bildats.
69
Mineraliseringssekvens
1.
Fältspat (finkornig)
Kvarts (finkornig)
2.
Epidot
Fe-Mg-klorit
Titanit
Apatit
Zirkon (?)
3.
Kalcit
Hämatit
4.
Kalcit
Pyrit
70
Appendix 2
SEM-EDS analyser
Fe-klorit
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total
N-1.1-7.7
N-2.11-2.7
N-2.11-7.3
N-2.11-6.2
N-2.11-12.1
N-2.11-6.1
N-2.11-13.2
8.17-4.3
N-2.11-7.2
─
─
0,39
─
─
─
─
─
─
5,36
7,27
7,36
7,76
7,81
7,94
7,97
7,98
9,59
12,71
18,31
17,76
17,84
17,86
17,76
18,10
9,10
20,29
26,36
23,40
23,99
24,05
24,08
24,33
23,79
24,12
26,81
─
─
─
─
─
─
─
1,04
─
1,57
─
─
0,38
─
─
─
2,04
2,17
─
─
─
─
─
─
─
0,58
─
0,20
0,54
0,52
0,56
0,62
0,51
0,67
─
0,47
26,58
26,98
30,45
29,69
30,02
30,11
30,08
27,04
28,56
72,78
76,50
80,47
80,28
80,39
80,65
80,61
71,90
87,89
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,35
─
─
0,42
─
─
─
2,15
─
─
─
─
─
─
0,41
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,37
0,34
0,39
14,01
14,58
11,07
13,16
12,44
12,32
16,32
17,16
16,48
16,25
17,60
17,62
15,66
15,38
15,50
15,43
15,57
15,69
15,46
15,26
14,63
15,71
15,41
16,29
11,69
14,08
14,03
12,49
12,17
15,21
14,44
14,74
16,02
11,75
14,50
15,33
16,50
14,98
15,31
10,45
10,57
12,65
13,15
15,17
13,35
15,19
18,75
18,22
17,27
16,07
16,37
15,86
18,56
18,11
18,47
18,85
19,03
18,79
17,82
18,27
18,35
19,03
18,47
18,38
18,12
18,50
18,91
16,89
16,80
16,00
16,53
16,58
16,99
16,62
16,53
21,88
18,03
13,58
16,26
14,73
17,66
18,91
19,28
18,22
14,53
14,98
18,13
15,64
17,37
19,37
19,00
19,86
22,82
22,79
29,82
26,81
25,81
25,53
23,82
24,73
23,54
23,97
24,24
24,50
24,36
24,13
23,55
23,83
22,92
22,59
23,36
24,24
24,99
25,28
25,56
26,04
26,29
33,38
24,73
28,82
28,02
26,14
26,07
28,97
24,56
20,11
23,26
24,12
25,56
24,24
26,88
26,70
21,86
28,36
22,92
26,34
24,58
25,56
─
─
2,49
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,68
0,46
─
1,92
2,03
─
─
0,31
─
─
─
─
─
─
─
1,47
─
1,90
─
─
─
─
─
─
0,40
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,16
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,22
─
─
─
0,76
─
─
0,98
─
2,36
─
─
─
─
0,75
─
2,09
─
0,21
0,16
1,16
─
─
─
1,30
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,92
0,30
─
1,41
1,59
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,97
1,11
─
0,71
─
─
0,33
─
0,29
0,42
0,21
─
─
─
─
0,32
─
─
0,26
─
0,22
0,46
0,29
0,39
─
0,29
0,31
0,34
─
1,15
1,14
0,90
0,36
0,42
─
0,33
─
0,52
0,52
0,35
0,52
0,54
0,60
0,65
0,67
0,38
─
0,23
0,68
─
0,47
0,58
0,44
0,52
22,10
21,33
20,67
23,56
23,90
22,87
16,92
16,24
16,96
17,12
16,96
15,93
17,79
20,04
19,42
19,78
18,12
18,09
19,34
16,72
18,57
21,17
21,64
21,41
23,97
18,01
22,31
21,77
21,40
24,88
25,37
18,30
19,84
18,81
20,29
20,00
19,95
17,84
17,09
22,47
22,30
22,79
21,45
20,40
21,64
22,85
77,97
77,34
83,23
79,60
78,52
76,58
75,62
76,56
75,45
76,19
78,09
76,84
76,01
78,28
77,11
78,46
75,08
75,04
76,94
75,06
77,10
80,62
80,55
80,64
80,66
85,38
78,06
83,36
82,50
88,63
84,43
77,23
77,61
68,30
76,31
79,01
81,96
75,66
75,53
77,41
75,63
82,05
75,57
82,39
80,84
84,37
Mg-Fe-klorit
14.5-2.1
14.5-3.5
2.2-3.5
2.2-4.4
2.2-8.4
2.2-9.2
2.3b-1.3
2.3b-3.1
2.3b-3.3
2.3b-5.6
2.3c-1.2
2.3c-4.5
2.3c-5.8
2.4-1.2
2.4-3.3
2.4-3.6
2.4-6.2
2.4-6.5
2.4-7.3
5.1-5.1
5.1-7.3
5.23-1.5
5.23-1.6
5.23-2.2
5.23-4.1
5.24-3.4
7.3-11.4
7.3-5.1
7.3-5.5
7.3-6.4
7.3-7.4
8.17-3.2
8.21a-10.1
8.21a-10.2
8.21a-2.4
8.21a-8.3
8.21a-9.1
8.21b-3.6
8.21b-4.5
8.22-6.1
8.22-6.4
8.24-4.4
8.5-1.5
8.5-1.8
8.5-1.9
8.5-2.7
71
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total
N-2.10-6.2
N-2.2-1.2
N-2.2-2.1
N-2.2-4.2
N-2.6-3.2
N-2.8a-1.3
N-2.8a-2.5
N-2.8a-5.4
N-2.8b-1.1
N-2.8b-1.4
N-2.8b-2.4
N-2.8b-3.3
N-2.8b-4.3
N-2.8b-4.5
N-2.8b-4.7
N-2.8b-5.3
N-2.8b-5.6
N-2.8b-6.5
N-2.8b-7.4
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
11,02
16,45
15,38
16,40
13,35
14,40
14,57
15,76
13,29
16,54
12,30
14,38
13,90
13,30
14,39
14,64
13,80
14,69
12,73
14,77
16,60
14,57
16,77
16,45
17,82
16,60
16,84
17,03
16,84
16,37
16,95
16,22
16,31
16,36
16,11
16,58
17,58
16,98
24,45
26,74
24,82
26,86
24,91
28,44
26,23
27,35
24,65
27,34
23,94
25,32
24,24
24,35
25,41
25,81
23,97
26,96
26,24
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,24
─
─
─
─
─
─
─
─
0,29
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,70
─
0,30
─
─
─
0,56
0,47
0,43
0,44
0,45
0,49
0,38
0,43
─
0,47
0,44
─
0,53
25,29
19,61
17,02
18,86
20,19
26,29
25,88
24,96
23,20
20,68
24,18
22,54
21,27
21,93
20,73
22,24
21,39
23,63
26,08
76,23
79,40
72,09
78,89
74,90
86,95
83,84
85,38
78,60
82,08
77,24
79,68
76,01
76,32
76,89
79,27
76,18
82,86
82,85
Mg-klorit
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
MnO
FeO
Total
─
─
0,44
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
21,77
21,46
21,04
21,33
20,60
22,59
22,49
23,90
25,09
20,58
20,81
19,93
22,66
19,80
23,16
20,13
23,29
23,29
19,93
19,01
19,62
19,03
20,40
12,59
13,24
12,53
11,83
11,41
13,76
12,89
12,93
13,87
14,02
13,11
13,55
12,78
12,65
12,28
12,84
11,97
12,63
12,88
14,33
11,99
12,89
12,38
30,70
31,64
30,54
29,66
29,59
33,70
33,01
31,33
34,39
33,49
30,86
31,15
29,84
30,62
29,99
29,42
29,79
30,15
29,67
28,97
30,18
29,01
30,29
─
─
─
0,21
─
0,31
0,44
─
─
0,14
─
0,15
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,32
0,54
0,41
0,27
0,00
0,44
0,32
0,51
0,50
0,72
0,47
0,36
0,17
0,91
0,18
0,36
0,14
0,00
0,42
0,37
0,68
0,37
0,55
0,22
0,24
0,19
0,17
─
0,19
─
0,12
0,25
─
0,20
0,26
0,60
0,27
0,49
─
0,29
0,38
0,29
─
─
0,23
─
11,00
11,12
10,57
9,91
10,81
11,58
10,85
10,00
8,60
11,67
13,23
11,68
11,42
13,43
9,61
12,13
9,10
9,01
13,14
10,27
11,43
13,54
8,96
76,60
78,24
75,72
73,38
72,41
82,57
80,00
78,79
82,70
80,62
78,68
77,08
77,47
77,68
75,71
74,88
74,58
75,46
76,33
72,95
73,90
75,07
72,58
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total
─
─
─
─
─
0,21
0,20
0,18
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
5,05
3,59
─
3,97
7,79
4,64
8,36
5,72
6,62
8,18
4,09
6,51
3,24
3,81
4,00
4,94
4,64
9,85
8,56
18,48
18,21
18,55
18,98
18,34
17,92
19,42
19,92
22,16
17,87
17,56
18,01
20,10
19,34
19,60
18,82
17,40
18,57
18,70
50,49
47,02
49,14
50,83
42,82
42,39
44,98
46,56
51,15
41,90
47,14
43,68
47,67
49,35
48,80
46,96
47,96
45,26
39,17
5,82
6,21
7,11
6,23
5,10
5,89
5,04
6,21
6,21
4,69
6,44
5,13
6,09
6,69
6,61
7,02
6,87
4,28
5,34
─
0,32
7,70
0,25
0,50
0,49
0,60
0,61
0,44
0,43
0,18
0,28
0,43
─
0,22
0,40
0,50
0,61
1,63
─
─
─
─
─
─
0,12
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,10
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,23
0,33
3,37
3,62
3,45
3,79
6,49
4,77
6,92
5,34
5,18
7,07
4,53
5,21
2,59
4,88
3,48
4,83
4,90
8,99
12,49
83,21
78,97
85,95
84,05
81,04
76,31
85,64
84,64
91,76
80,14
79,94
78,82
80,12
84,07
82,71
82,97
82,27
87,79
86,22
Mg-Fe-klorit
2.3b-1.5
2.3b-3.7
2.3b-4.1
2.3b-5.2
2.3b-6.1
2.3b-7.2
2.3b-8.3
2.3c-1.1
2.3c-5.2
2.3c-5.3
2.4-1.4
2.4-1.5
2.4-2.1
2.4-2.6
2.4-2.7
2.4-3.2
2.4-3.5
2.4-4.4
2.4-5.4
2.4-6.3
2.4-7.2
2.4-7.7
5.1-6.1
Illit
2.3c-5.4
5.1-2.4
5.1-3.3
5.1-3.6
5.24-1.1
5.24-1.7
5.24-3.6
5.24-4.2
5.24-4.6
5.24-5.3
8.17-1.4
8.17-5.6
8.17-6.5
8.17-6.7
8.17-7.1
8.24-1.2
8.24-2.3
8.24-4.3
8.5-7.6
72
Epidot
14.5-1.2
14.5-3.1
14.5-4.3
2.3b-1.1
2.3b-10.2
2.3b-10.8
2.3b-2.4
2.3b-3.5
2.3b-4.2
2.3b-6.3
2.3b-6.6
2.3b-6.8
2.3b-7.4
2.3b-8.4
2.3b-9.2
2.3c-1.3
2.3c-4.4
2.4-1.1
2.4-1.8
2.4-3.4
2.4-4.2
2.4-5.1
2.4-6.1
2.4-7.4
5.1-2.2
5.1-3.4
5.1-4.3
5.1-4.4
7.3-1.1
7.3-1.5
7.3-10.1
7.3-2.1
7.3-4.5
7.3-6.2
7.3-6.5
7.3-7.3
7.3-8.1
7.3-8.2
7.3-9.1
7.3-9.2
8.17-1.1
8.18-1.1
8.21a-1.3
8.21a-10.3
8.21a-2.3
8.21a-5.4
8.21a-7.5
8.21a-8.1
8.21a-9.2
8.21b-1.1
8.21b-1.5
8.21b-2.4
8.21b-3.3
8.21b-4.2
8.24-3.3
8.24-5.2
8.5-1.4
8.5-1.6
8.5-1.7
8.5-2.2
8.5-2.5
8.5-2.9
8.5-3.9
8.5-4.2
8.5-6.4
8.5-8.2
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,15
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,14
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,51
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,79
─
─
─
─
─
─
0,76
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,13
─
─
0,24
─
─
─
22,43
20,48
21,91
21,81
22,61
22,07
20,89
23,27
22,45
20,16
19,48
21,17
22,35
22,87
22,38
22,08
22,38
21,74
21,65
21,25
22,27
23,10
20,38
21,68
21,76
21,96
21,20
21,99
23,06
22,47
20,17
24,43
21,99
24,08
25,28
20,70
24,58
19,43
17,10
24,44
22,12
21,11
22,56
21,55
22,95
22,26
23,63
21,58
23,43
23,30
24,17
22,88
20,41
22,14
22,39
21,67
21,73
21,89
21,81
21,85
22,43
22,19
20,90
21,73
20,88
21,45
34,48
31,92
34,25
33,94
35,31
34,36
33,07
35,17
33,44
29,71
30,96
34,07
35,90
35,32
35,49
33,61
35,58
33,51
33,67
33,71
33,39
34,16
32,45
33,85
33,81
34,00
33,33
35,65
36,75
35,90
34,97
36,68
36,06
37,77
37,84
37,22
37,46
36,57
36,13
37,34
34,92
35,98
35,21
34,86
35,62
34,52
36,09
33,78
35,01
34,99
37,07
34,24
33,21
34,89
34,49
34,92
35,56
35,79
35,73
35,60
35,97
34,84
34,54
35,49
34,42
34,55
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,39
0,51
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,62
─
20,54
19,44
20,04
19,74
21,35
20,31
19,08
20,93
19,97
15,20
18,26
19,92
20,91
21,43
20,68
19,27
20,44
20,44
20,58
20,27
20,02
21,25
19,90
20,39
19,23
18,35
19,02
18,42
20,54
21,20
21,19
21,90
21,88
22,56
22,63
18,93
22,38
21,82
22,03
22,47
18,71
20,32
21,09
20,59
21,10
21,20
21,56
20,75
21,53
19,91
20,62
19,17
19,04
19,84
20,74
21,42
20,85
21,06
21,27
20,93
21,25
20,77
20,34
20,53
18,93
20,75
─
─
0,40
─
─
─
─
─
─
─
0,44
─
0,42
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,40
─
0,41
─
0,38
─
─
─
─
─
0,30
─
─
─
─
0,34
0,31
─
─
─
─
0,33
─
─
─
─
─
0,16
─
─
0,25
0,31
0,2
0,18
0,62
0,25
0,19
0,25
0,64
─
─
─
─
─
0,30
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,34
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,25
─
─
─
─
─
─
0,67
─
0,31
0,36
0,59
0,47
─
0,30
─
─
─
0,24
─
─
0,45
0,37
0,36
0,34
0,41
0,39
0,32
0,64
0,36
─
─
─
9,90
9,93
9,62
9,15
9,07
9,04
8,99
9,98
7,27
6,70
8,57
9,68
9,78
9,56
9,50
8,60
8,91
9,77
9,49
10,12
8,44
8,68
9,78
9,69
8,60
8,28
8,42
8,32
11,13
11,57
12,60
9,61
11,19
10,49
10,23
13,53
9,79
15,13
17,84
9,68
9,36
9,35
10,53
10,50
9,63
9,81
9,34
10,30
9,44
8,32
9,02
7,55
9,35
9,29
9,76
10,87
11,27
11,06
11,19
11,16
10,54
10,44
10,70
10,94
8,82
11,06
87,35
81,77
86,52
84,64
88,34
85,78
82,03
89,35
83,13
72,28
77,71
84,84
89,36
89,18
88,05
83,90
87,31
85,46
85,39
85,35
84,12
87,19
82,51
85,61
83,80
82,59
82,38
84,77
93,16
91,14
88,93
92,62
91,12
95,15
96,28
91,14
94,21
92,95
93,10
94,27
86,24
86,76
89,70
87,86
89,89
88,59
90,62
86,71
89,41
86,52
90,88
84,24
82,01
86,16
88,08
89,56
89,97
90,32
91,03
90,45
90,70
89,13
87,72
88,69
83,67
87,81
73
Epidot
N-2.10-1.2
N-2.10-2.3
N-2.10-3.5
N-2.10-4.1
N-2.10-5.3
N-2.11-1.4
N-2.11-1.5
N-2.11-10.2
N-2.11-10.4
N-2.11-11.4
N-2.11-11.9
N-2.11-2.4
N-2.11-3.1
N-2.11-3.3
N-2.11-4.2
N-2.11-4.3
N-2.11-5.4
N-2.11-6.3
N-2.2-3.3
N-2.8a-2.2
N-2.8a-3.1
N-2.8a-4.1
N-2.8a-4.4
N-2.8b-3.5
N-2.8b-6.1
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total
─
─
─
0,24
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
19,75
21,04
19,74
20,13
20,83
18,63
22,09
22,39
15,17
21,15
23,81
21,94
22,39
21,06
23,80
19,18
22,76
23,10
19,64
21,73
20,24
19,83
20,90
19,78
20,53
33,96
34,50
33,40
33,81
34,44
35,97
37,08
36,97
32,50
35,91
37,34
36,38
36,89
38,07
37,25
36,94
37,39
38,09
34,62
36,41
36,54
35,42
36,37
34,87
36,22
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
19,42
20,51
19,64
19,88
20,24
19,92
20,74
21,53
19,82
20,49
20,82
19,96
21,07
21,43
21,28
21,29
21,45
21,82
18,80
23,40
23,76
22,74
22,15
20,11
21,31
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,31
0,34
─
─
0,19
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
12,36
11,37
11,81
11,28
10,97
13,92
11,89
10,02
16,83
10,19
8,15
9,48
10,09
13,01
9,39
14,18
9,68
10,74
10,10
13,10
14,77
14,48
14,57
11,88
12,47
85,83
87,42
84,59
85,53
86,48
88,44
91,80
90,91
84,32
87,74
90,12
87,76
90,44
93,57
91,72
91,59
91,28
93,75
83,16
94,64
95,31
92,47
93,99
86,64
90,84
Baryt
SiO2
CaO
FeO
SO3
BaO
Total
N-2.11-5.1
0,36
0,43
0,51
31,31
59,17
91,78
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
FeO
HfO2
ZrO2
Total
Kommentar
─
─
─
3,44
─
─
─
─
0,14
─
─
─
─
─
─
─
─
28,47
40,65
31,09
34,50
27,39
30,21
29,39
27,55
28,78
29,69
29,01
29,30
29,67
30,78
30,28
30,56
19,40
─
─
─
2,36
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,46
1,24
─
─
─
0,17
─
─
─
0,23
─
─
─
─
─
─
0,28
0,40
0,42
─
─
0,90
─
─
─
11,99
─
─
─
1,38
─
1,94
─
─
0,86
0,91
─
─
─
─
─
─
─
62,60
49,05
64,47
54,62
55,61
66,14
65,97
58,30
63,77
66,25
63,40
65,51
62,02
65,74
64,04
65,62
35,97
91,30
89,70
95,56
96,76
85,78
98,29
95,36
86,13
94,12
97,45
92,41
94,81
92,59
96,52
94,32
96,18
69,29
0,72% Br
Zirkon
2.2-8.2
2.2-9.4
5.1-5.3
7.3-5.4
8.18-3.4
8.21a-6.1
8.21a-6.2
8.21b-2.7
8.5-1.1
8.5-2.3
N-1.1-6.1
N-1.1-8.2
N-2.10-6.3
N-2.11-1.1
N-2.11-11.1
N-2.11-2.1
N-2.8b-5.1
─
─
─
─
─
─
1,21
1,54
─
─
─
─
0,18
─
─
─
─
─
─
─
74
Titanit
14.5-1.3
14.5-3.3
14.5-4.4
2.3b-10.5
2.3b-11.6
2.3b-2.1
2.3b-3.6
2.3b-5.1
2.3b-6.2
2.3b-6.4
2.3b-9.7
2.3c-4.7
2.4-2.5
2.4-3.9
5.1-4.2
5.1-5.5
5.23-1.4
5.23-2.6
5.24-3.5
7.3-11.6
7.3-5.2
8.17-1.2
8.17-2.2
8.17-3.1
8.18-3.2
8.18-6.1
8.18-7.2
8.18-9.1
8.21a-2.2
8.21a-5.5
8.21a-9.3
8.21b-1.3
8.21b-2.1
8.21b-2.3
8.21b-3.2
8.21b-4.8
8.24-2.6
8.5-1.2
8.5-2.8
8.5-3.7
8.5-4.4
8.5-6.3
8.5-7.5
N-2.10-6.5
N-2.10-6.6
N-2.11-11.2
N-2.11-11.3
N-2.11-2.2
N-2.11-2.5
N-2.2-1.3
N-2.8a-5.1
N-2.8b-1.2
N-2.8b-3.1
N-2.8b-4.2
Rutil
2.2-8.3
2.2-8.5
2.3b-9.3
5.23-2.3
5.23-5.4
7.3-11.5
8.21a-5.6
8.21a-6.3
N-2.11-11.8
N-2.8a-5.3
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
FeO
Total
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,29
─
─
─
─
─
─
─
─
6,61
─
─
─
1,71
0,53
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
1,41
0,19
0,30
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
1,25
1,21
1,20
3,30
5,86
1,30
1,45
1,39
1,32
1,75
2,54
2,48
2,63
1,50
3,73
2,73
4,58
5,32
8,75
6,35
3,72
4,89
7,28
6,34
1,36
2,28
2,03
1,69
1,08
3,02
3,74
1,81
5,79
1,82
1,44
6,33
2,69
5,01
2,89
7,65
8,63
2,52
4,05
2,50
6,04
4,62
5,30
6,47
3,60
1,46
3,00
3,49
3,14
27,83
25,81
23,10
27,70
29,06
27,29
26,10
25,88
25,23
24,69
29,62
27,68
20,65
26,36
28,54
27,34
28,37
27,94
30,17
26,66
16,47
29,90
29,81
30,66
27,14
28,11
29,73
27,11
28,96
27,21
28,44
27,71
25,05
26,92
27,94
28,99
29,85
29,46
30,54
28,98
29,20
29,73
28,30
27,98
18,16
29,34
28,83
28,70
28,71
28,84
30,22
28,77
27,84
28,43
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,46
─
0,22
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,47
0,07
─
─
0,29
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
24,72
23,56
22,70
24,65
24,22
24,07
22,89
22,88
22,65
22,00
25,65
23,65
18,27
24,14
23,25
22,38
25,41
24,54
14,86
21,67
14,02
24,47
22,66
21,66
23,24
25,03
23,60
23,89
26,69
25,34
26,09
23,42
20,75
22,67
24,15
24,86
20,98
25,80
25,29
26,28
26,38
22,56
25,22
23,90
15,42
25,63
23,91
23,33
23,98
24,79
28,73
25,17
25,28
25,19
32,75
30,98
29,45
29,49
24,08
32,19
29,58
29,94
29,65
28,37
32,07
29,68
40,22
32,29
27,16
28,13
28,65
26,64
15,31
21,46
42,81
27,36
21,58
21,62
30,73
32,06
31,16
31,76
34,43
33,78
31,83
27,55
28,22
23,37
30,69
32,80
22,55
32,25
29,56
32,50
22,49
23,51
32,10
27,05
47,67
26,05
27,30
25,64
25,03
28,79
37,97
31,39
30,04
29,68
0,42
0,43
0,42
1,45
2,73
0,69
0,78
─
0,42
0,63
0,70
0,72
6,03
0,80
0,89
─
0,92
0,72
6,41
3,60
8,87
1,06
3,07
1,64
0,39
0,57
─
─
0,90
0,51
0,81
0,65
0,58
0,54
0,49
0,55
2,47
1,24
1,79
0,53
3,26
3,84
1,05
2,37
1,35
0,78
1,13
1,14
0,63
0,95
0,82
0,63
0,63
0,89
86,97
81,99
76,87
86,59
85,95
85,54
80,80
80,09
79,27
77,73
90,58
84,21
89,23
85,09
83,57
80,58
87,93
86,24
82,57
79,74
87,17
87,68
86,11
82,45
82,86
88,05
86,52
82,76
92,67
87,92
90,19
83,07
76,41
79,29
85,09
88,64
84,06
91,70
92,49
91,18
89,27
88,27
89,19
85,35
85,10
87,84
85,79
84,11
84,82
86,97
99,20
88,96
87,28
87,33
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
FeO
Total
─
0,45
─
─
─
─
─
─
─
─
0,67
1,39
─
1,47
1,79
0,40
0,31
─
─
─
1,47
3,17
─
8,61
10,71
2,01
0,75
0,68
0,36
─
0,39
─
─
─
─
─
─
─
─
─
1,72
0,72
0,53
8,39
8,82
1,56
1,05
1,42
1,15
0,66
72,44
71,75
84,10
66,66
63,04
77,21
84,12
85,49
81,17
94,88
1,23
2,50
0,46
1,27
1,65
1,07
0,94
0,92
2,09
2,05
77,92
79,98
85,09
86,40
86,01
82,25
87,17
88,51
84,77
97,59
75
Kommentar
1,43 vikt% MnO
I Breccia
1,08 vikt% F
1,06 vikt% MnO
Kommentar
I breccia
Adularia
Na2O
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
FeO
BaO
Total
14.5-4.2
2.2-2.4
2.2-8.1
2.2-9.1
2.3b-10.1
2.3b-2.2
2.3b-2.3
2.3b-3.4
2.3b-7.5
2.3b-9.6
2.3c-1.4
2.3c-2.7
2.3c-3.3
2.3c-4.2
2.3c-4.6
2.3c-5.6
2.4-1.6
2.4-4.1
2.4-4.3
2.4-4.5
2.4-7.5
5.1-2.1
5.1-4.1
5.1-7.2
5.1-7.6
5.23-2.5
5.24-1.2
5.24-2.2
5.24-5.5
7.3-11.3
7.3-4.1
8.21a-1.1
8.21a-10.4
8.21a-2.1
8.21a-3.2
8.21a-7.1
8.21a-7.3
8.22-5.1
8.24-1.1
8.24-1.3
8.24-2.2
8.24-3.1
8.5-1.3
8.5-4.3
8.5-5.9
8.5-8.3
N-2.10-1.3
N-2.10-4.3
N-2.11-6.8
N-2.11-9.4
0,26
0,33
─
0,40
─
─
0,28
─
─
─
─
─
─
0,29
─
1,16
─
─
─
0,27
─
─
─
─
0,93
─
0,64
0,63
0,69
─
─
─
─
─
─
─
─
0,33
─
─
─
0,34
0,23
0,39
0,38
0,35
0,32
─
─
0,99
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
1,06
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,35
0,49
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,22
─
─
─
─
─
─
─
17,23
15,52
17,49
16,82
17,56
16,03
16,22
16,97
17,58
18,26
17,29
17,29
17,63
16,61
17,94
17,46
16,83
16,64
16,71
16,29
15,71
17,75
16,82
18,25
16,69
16,86
16,16
15,80
16,18
16,24
17,91
17,60
17,27
17,46
16,90
18,03
17,06
17,06
17,74
17,24
17,38
16,86
17,60
18,13
17,25
17,08
17,47
17,54
17,42
17,22
58,07
53,13
60,71
56,91
60,18
55,08
54,97
57,50
59,81
61,71
62,38
59,76
60,79
57,23
60,38
58,83
57,34
57,30
58,24
56,75
54,03
58,64
57,50
61,31
57,46
58,94
54,85
53,78
54,71
57,54
62,69
60,15
59,03
60,05
60,57
61,69
58,11
59,41
61,92
60,42
61,68
60,07
60,37
61,29
59,07
58,10
59,63
59,46
62,08
62,49
13,83
12,05
14,97
13,53
14,47
13,30
13,15
13,90
14,34
14,59
14,26
13,14
14,27
13,60
14,36
12,65
13,19
14,14
14,19
13,80
13,25
13,44
13,07
14,26
12,42
14,61
12,58
12,14
12,46
14,28
14,70
14,86
14,24
14,86
14,69
15,68
14,05
13,75
15,31
14,86
15,12
14,46
14,56
14,43
14,27
14,35
14,13
14,21
15,11
14,25
─
─
─
─
─
0,48
─
─
0,26
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,37
0,34
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,34
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,97
─
─
0,41
─
─
─
─
─
0,79
─
─
─
─
0,38
0,63
0,92
─
─
─
─
─
─
─
─
0,25
0,77
─
0,15
─
0,14
─
─
─
0,63
─
─
─
─
─
0,34
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,58
─
─
─
─
90,02
81,03
93,17
87,66
92,21
85,23
84,96
88,37
91,99
94,56
93,93
90,19
92,69
87,73
92,68
90,10
89,39
88,08
89,14
87,52
83,57
89,83
87,39
93,82
87,50
91,20
84,62
82,79
84,04
88,06
95,68
93,59
91,95
92,37
92,16
95,40
89,22
90,55
94,97
92,52
94,18
91,98
94,12
94,58
91,12
89,88
91,69
91,21
94,61
94,95
F
SiO2
CaO
FeO
P2 O5
PtO2
Total
2,97
1,02
─
─
3,17
3,67
─
─
3,57
3,64
─
3,91
3,25
3,13
─
─
─
─
─
─
─
─
2,42
─
1,42
─
─
─
48,65
45,48
48,49
47,48
49,80
44,28
45,43
48,54
42,24
47,23
49,09
47,21
48,82
51,09
─
0,27
0,25
─
─
─
0,37
─
─
─
─
─
─
─
40,59
33,11
39,36
41,73
40,78
48,60
39,21
38,17
44,67
50,33
50,09
51,83
51,52
54,82
1,02
1,02
1,36
─
0,99
─
─
1,04
2,19
─
─
─
─
─
93,23
80,90
89,46
89,21
94,74
96,55
85,01
87,75
95,09
101,20
100,60
102,95
103,59
109,04
Apatit
2.2-3.6
2.3b-10.3
2.4-6.4
5.1-5.2
5.23-2.7
8.18-8.2
8.21b-4.3
8.5-5.5
N-1.1-8.3
N-1.1-8.5
N-2.11-1.3
N-2.11-11.5
N-2.8b-4.1
N-2.8b-6.3
76
0,39
0,44
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
Kommentar
0,77 vikt% Nb2O5
Ilmenit
SiO2
CaO
TiO2
MnO
FeO
V2O5
Total
14.5-1.4
2.3b-10.4
2.3b-11.2
8.21b-2.2
3,13
─
6,48
─
2,85
─
5,08
0,30
42,04
43,80
43,24
43,94
1,74
2,39
2,36
1,22
35,67
39,42
26,23
26,18
0,28
─
─
0,76
85,71
85,61
83,39
72,40
Kopparkis
FeO
SO3
CuO
Total
7.3-6.1
7.3-9.3
8.18-3.3
38,89
32,18
31,58
81,09
71,57
73,48
41,47
34,14
30,67
161,45
146,16
135,73
Pyrit
FeO
43,59
41,82
52,27
51,84
50,09
50,41
48,17
45,53
42,91
51,56
52,18
57,90
47,96
48,98
46,70
52,59
46,25
48,47
48,98
63,99
51,93
60,57
48,10
53,80
53,36
53,27
62,11
62,16
53,22
53,15
56,36
SO3
102,41
93,83
122,44
116,94
122,34
118,06
96,47
113,77
105,65
121,17
117,49
130,68
114,97
111,53
114,62
120,86
112,60
122,76
118,58
132,56
120,99
55,15
112,27
126,03
122,78
112,01
135,53
129,35
121,68
123,55
128,58
Total
146,51
135,65
174,71
168,78
172,43
168,47
145,19
159,85
148,56
175,38
169,67
188,58
163,64
160,51
164,17
173,78
158,85
171,23
167,56
196,55
174,14
116,30
160,37
179,83
176,14
165,28
197,64
191,51
174,90
176,70
184,94
Na2O
─
0,91
─
─
─
1,08
0,71
0,82
─
─
─
─
─
─
─
─
MgO
─
1,36
2,40
─
─
─
0,56
─
─
─
─
─
─
0,61
─
─
Al2O3
1,08
2,05
3,09
─
0,72
1,01
1,57
─
─
─
─
─
─
0,82
0,74
0,63
2.2-1.3
2.2-2.3
2.2-3.7
2.3a-1.4
2.3a-4.3
2.3c-2.2
2.4-3.1
5.1-1.2
5.1-7.5
5.23-3.3
7.3-11.1
7.3-7.1
8.18-3.1
8.18-8.1
8.21b-3.1
8.5-7.7
N-1.1-1.5
N-1.1-2.1
N-1.1-7.1
N-2.0-2.2
N-2.10-2.1
N-2.10-3.1
N-2.2-3.2
N-2.6-1.2
N-2.6-2.3
N-2.6-4.2
N-2.8a-1.1
N-2.8a-3.2
N-2.8b-1.3
N-2.8b-2.1
N-2.8b-7.1
Hämatit
8.18-4.1
8.22-2.1
8.22-3.3
8.24-5.4
N-2.10-2.2
N-2.10-4.6
N-2.10-5.6
N-2.10-6.1
N-2.11-10.5
N-2.11-13.1
N-2.11-3.5
N-2.11-7.5
N-2.11-9.1
N-2.2-1.1
N-2.2-3.1
N-2.2-4.1
Kommentar
3,42% SiO2, 4,77% ThO2, 0,75% UO3
Kommentar
0,29% As2O3, 0,22% NiO
0,55% MgO
0,55% Ag2O
0,59 La2O3, 2,06% CuO
0,71% NiO
1,48% La2O3, 0,48% Ag2O, 0,89% CoO
0,33% CoO
1,22% ZnO
0,58% CoO
SiO2
2,38
2,73
5,31
─
1,16
0,62
2,21
0,51
─
─
─
0,73
─
1,08
1,02
1,23
CaO
1,12
0,50
0,99
─
─
0,24
1,76
─
─
─
─
0,44
─
─
─
─
77
TiO2
0,87
0,28
0,97
─
0,67
0,19
0,31
1,59
─
─
0,78
─
─
1,31
─
2,29
FeO
60,34
63,52
57,64
82,16
66,15
69,39
60,18
69,02
73,90
72,11
71,25
74,11
71,92
65,45
50,32
63,81
Total
66,20
71,55
71,57
82,16
69,71
74,19
67,30
71,94
73,90
72,11
72,03
75,28
71,92
69,27
52,08
67,96
Kommentar
0,41% V2O5
0,20% V2O5
1,17% CoO
1,01% CoO
1,66% CoO
Kalcit
14.5-1.1
14.5-2.2
2.2-1.1
2.2-3.1
2.2-4.5
2.2-4.6
2.2-5.1
2.2-5.2
2.2-6.1
2.2-7.1
2.2-9.6
2.3a-1.1
2.3a-2.2
2.3a-3.1
2.3a-4.2
2.3b-11.1
2.3b-7.1
2.3b-8.1
2.3b-8.2
2.3b-9.1
2.3c-2.1
2.3c-3.2
2.3c-3.5
2.3c-4.3
2.3c-5.1
2.4-7.1
5.1-1.1
5.1-2.3
5.1-7.1
5.23-1.1
5.23-2.1
5.23-3.1
5.23-5.1
5.24-1.3
5.24-1.6
5.24-2.4
5.24-4.1
5.24-4.3
7.3-1.4
7.3-10.2
7.3-2.3
7.3-3.1
7.3-4.2
7.3-4.3
7.3-4.4
7.3-5.6
7.3-7.2
8.17-2.1
8.17-3.3
8.17-4.4
8.17-4.5
8.17-5.1
8.17-5.2
8.17-5.3
8.17-6.6
8.17-7.2
8.17-7.3
8.17-7.4
8.18-1.4
8.18-9.2
8.21a-1.2
8.21a-3.1
8.21a-5.1
8.21a-7.2
8.21a-8.2
8.21b-1.2
8.21b-3.4
8.21b-4.1
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total Kommentar
─
0,74
0,42
0,37
0,69
─
0,40
0,57
0,34
0,68
0,25
0,52
0,50
0,19
0,43
0,19
─
─
0,37
─
─
0,57
0,71
0,60
─
─
0,42
0,17
─
0,15
0,37
0,23
─
0,38
0,70
0,57
0,56
─
─
0,41
─
0,33
─
0,50
0,37
─
─
0,30
─
0,08
0,40
─
0,21
0,22
0,38
─
─
0,11
0,42
─
─
─
─
─
─
0,14
0,45
0,32
─
0,64
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,14
─
─
─
─
─
─
0,21
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,09
─
─
─
0,08
0,22
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,15
1,08
0,62
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,50
0,10
0,11
─
0,32
─
─
─
─
0,18
0,41
0,48
0,05
0,06
─
─
─
─
─
─
0,22
─
─
─
─
0,14
─
─
0,16
─
─
─
0,37
─
─
0,09
─
0,17
─
0,20
0,61
─
─
─
─
0,14
0,46
0,12
0,14
─
─
0,05
0,06
─
─
─
0,10
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,25
─
─
─
0,15
─
─
─
0,12
─
─
─
─
─
─
─
─
0,19
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,27
─
─
─
─
─
─
─
─
0,17
─
─
0,24
─
─
─
─
─
0,21
0,18
─
─
─
─
─
─
48,02
45,31
43,47
48,03
47,00
47,40
48,09
47,48
46,43
44,59
44,37
46,52
45,78
46,62
44,12
45,73
46,76
46,20
46,43
45,57
44,26
43,31
42,65
41,93
45,59
41,67
43,09
44,16
46,26
49,49
47,76
49,35
47,33
40,32
40,42
39,83
43,80
45,83
50,99
46,42
49,25
48,70
47,99
48,87
49,66
46,79
50,94
47,56
43,50
42,92
42,32
45,36
44,83
45,05
44,20
43,60
43,86
43,17
42,95
43,39
49,37
48,86
49,50
47,76
47,55
45,42
43,75
44,25
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,10
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,11
─
0,31
─
0,66
─
─
0,45
0,11
0,27
─
0,18
─
0,12
0,34
0,48
0,58
0,36
0,25
0,35
0,40
0,25
0,46
─
0,15
0,36
0,32
0,18
0,62
0,52
─
─
0,11
0,25
0,21
0,32
─
0,35
0,63
0,45
─
0,72
0,46
0,36
─
─
0,91
0,27
0,11
0,43
0,23
0,49
0,22
0,36
0,93
0,22
0,82
0,59
0,24
─
0,68
0,36
0,35
─
0,74
0,20
0,38
─
1,01
0,27
0,81
─
─
─
─
0,63
0,46
0,43
─
48,17
48,89
44,88
49,52
47,69
48,06
48,49
48,05
47,85
45,84
45,32
47,04
46,46
46,95
45,66
46,58
47,35
46,78
48,21
45,82
44,85
45,16
44,11
43,48
46,00
42,84
44,53
45,15
46,61
50,46
49,52
50,05
47,33
41,04
41,85
40,87
44,99
45,83
51,34
47,79
49,88
49,41
49,14
50,50
50,94
46,79
51,67
49,47
44,08
43,46
43,64
46,00
45,79
46,25
46,67
44,77
44,08
44,44
44,85
43,77
50,04
49,84
50,00
48,11
47,55
46,72
45,20
45,53
78
0,14
0,24
0,22
─
─
0,44
─
0,24
0,88
0,38
0,31
─
0,33
0,61
0,34
0,17
0,20
0,87
0,28
─
0,23
0,26
0,26
0,31
─
─
0,19
0,18
0,38
─
0,67
0,55
─
0,36
0,70
0,31
0,17
0,49
0,07
0,26
0,48
0,66
0,24
─
0,34
0,89
─
─
─
─
─
─
0,37
0,74
0,58
0,56% Na2O
Kalcit
8.22-1.5
8.22-1.6
8.22-3.4
8.22-3.5
8.22-3.6
8.22-5.2
8.22-5.3
8.24-1.4
8.24-1.5
8.24-1.8
8.24-2.1
8.24-2.4
8.24-4.6
8.5-3.2
8.5-4.1
8.5-5.2
8.5-5.3
8.5-5.4
8.5-6.1
8.5-8.6
N-1.1-1.2
N-1.1-2.7
N-1.1-7.5
N-2.0-1.1
N-2.0-1.2
N-2.10-1.1
N-2.10-3.2
N-2.10-3.3
N-2.10-4.2
N-2.10-5.1
N-2.10-5.2
N-2.10-6.4
N-2.11-11.6
N-2.11-3.6
N-2.11-6.5
N-2.11-7.1
N-2.2-1.4
N-2.2-4.4
N-2.6-1.1
N-2.6-2.2
N-2.8a-2.1
N-2.8a-3.4
N-2.8a-4.5
N-2.8a-5.2
N-2.8b-1.5
N-2.8b-7.6
MgO
Al2O3
SiO2
K2O
CaO
TiO2
MnO
FeO
Total Kommentar
0,11
0,19
0,33
0,51
─
0,22
0,49
─
─
0,58
0,54
─
─
0,11
0,09
0,14
0,16
0,11
0,39
─
─
0,17
0,29
0,12
─
─
─
─
0,09
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,43
─
─
─
─
─
─
─
─
0,17
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
2,52
─
0,54
─
0,36
0,70
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,13
─
0,50
─
─
─
0,05
─
─
0,17
0,36
─
0,15
0,19
0,16
0,26
0,12
4,24
─
1,07
0,11
1,76
1,21
─
─
0,14
─
─
0,08
─
0,20
─
0,50
─
─
─
─
─
─
0,10
─
─
─
─
─
─
─
─
0,20
─
─
─
─
─
─
0,12
0,14
─
─
0,05
0,06
─
─
─
─
─
─
0,22
─
─
─
─
─
─
0,19
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
46,85
44,92
46,13
45,50
47,02
46,32
44,05
46,19
44,95
43,33
44,99
45,04
46,20
46,18
47,67
44,15
44,40
43,06
46,18
43,18
44,42
44,12
42,49
53,73
52,70
47,22
43,58
47,55
48,21
46,68
46,98
46,13
45,86
47,89
50,10
47,49
47,07
46,07
46,74
45,43
53,38
53,18
52,13
54,35
48,97
49,50
─
─
0,16
─
─
─
0,11
─
─
─
─
─
─
0,11
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,11
─
─
0,12
─
─
─
0,53
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
─
0,15
0,48
─
0,16
─
0,92
0,08
0,84
─
1,23
0,52
0,58
0,24
0,10
0,10
0,24
0,17
0,32
0,28
0,23
0,65
0,27
─
0,89
0,98
0,88
0,50
0,58
0,28
─
0,36
0,11
0,54
─
0,81
0,15
─
─
0,38
0,83
─
0,17
0,49
0,26
0,21
0,14
0,16
0,24
0,45
0,49
─
0,33
─
─
─
0,21
0,16
─
─
0,29
0,17
0,18
0,16
1,31
0,37
0,39
0,19
0,57
1,48
1,02
1,04
0,09
─
─
0,33
─
─
0,32
0,30
0,18
0,54
0,44
─
0,31
0,59
1,42
─
─
─
─
0,13
─
47,40
45,83
47,94
46,66
47,02
47,79
44,78
47,03
44,95
45,64
46,71
45,62
46,59
47,03
48,25
44,97
45,01
51,56
47,22
45,41
45,37
47,47
46,17
55,76
54,72
48,44
44,08
48,13
49,30
46,68
47,54
46,56
47,73
48,07
51,45
48,08
47,07
46,38
47,71
48,21
53,38
53,35
52,62
54,61
49,31
49,64
79
3,44% F
REE-mineral
8.18-1.3
8.21a-3.3
8.5-5.1
8.5-5.10
8.5-5.8
8.5-8.5
N-1.1-2.2
N-1.1-3.1
N-1.1-4.1
N-1.1-5.1
N-1.1-7.2
N-1.1-7.6
N-1.1-8.1
N-2.11-4.1
N-2.11-6.6
N-2.11-7.6
F
5,16
─
3,21
─
2,93
─
4,86
4,64
5,14
4,41
─
─
─
─
─
─
MgO
─
─
─
0,51
0,34
─
─
─
─
─
0,32
─
0,33
─
─
1,90
Al2O3
─
0,23
0,21
2,30
0,71
0,88
1,79
0,59
─
─
11,31
1,99
1,84
13,76
13,98
3,51
SiO2
─
8,09
2,76
5,80
3,63
15,17
2,68
1,32
─
─
28,05
11,70
14,54
31,84
31,86
5,59
CaO
4,93
23,30
14,05
13,47
31,02
6,02
3,78
4,27
7,65
4,68
8,59
6,82
4,79
11,83
13,65
9,70
FeO
─
─
─
─
2,78
0,46
2,91
1,19
─
─
13,79
1,96
1,89
14,45
15,14
3,87
Y2 O 3
─
3,70
2,99
1,81
2,08
5,48
0,79
0,67
1,07
─
3,25
3,59
─
─
1,81
La2O3
16,64
─
9,52
─
─
─
13,41
14,28
14,38
14,39
4,13
─
─
3,98
4,28
9,15
Ce2O3
27,50
─
17,26
11,16
4,17
0,52
23,22
24,35
24,38
25,61
9,87
7,37
4,80
8,26
6,30
17,42
Nd2O3
6,30
0,80
6,86
5,99
2,20
0,39
7,81
8,03
8,07
8,73
2,64
3,55
2,06
3,44
2,40
6,47
IrO2
─
1,89
0,57
0,38
0,49
4,70
─
─
─
─
─
1,69
2,64
─
─
0,70
ThO2
─
25,36
5,01
0,47
4,45
33,51
─
─
─
─
─
19,56
27,99
─
─
─
Total
62,49
64,79
63,75
45,62
55,27
67,64
60,46
59,46
60,66
58,89
79,21
59,04
64,47
87,56
87,61
60,55
Kommentar
1,96 % Pr2O3
0,49 % Dy2O3, 0,93 % UO3
0,54 % Sm2O3, 0,77 % Gd2O3
1,32 % Cs2O, 0,80 % Sm2O3, 1,61 % Gd2O3
0,47 Gd2O3
0,51 % PbO
0,37 % Sm2O3
REE-anrikad epidot, 0,51 % BaO
0,75 % UO3, 0,40 % SO3
REE-anrikad epidot
REE-anrikad epidot
0,43 % SO3
80
Appendix 3
Identifierade sprickfyllnader
Götatunneln
Nygårdstunneln
KBH-2
KBH-5
KBH-7
KBH-8
KBH-14
KBH-1
KBH-2
KBH-3
16,72-16,82
Provdjup [m]
2.2
1.1
2.3a
2.3b
2.3c
2.4
5.1
5.23
5.24
7.3
8.5
8.17
8.18
8.21a
8.21b
8.22
8.24
14.5
21,95
2.11
2.10
2.0
2.2a
2.6
2.8a
2.8b
3.2
3.3
24,73-24,85
24,87-24,99
26,20-26,37
27,47-27,51
4,87-5,12
168,76-169,14
182,26-183,06
41,85-42,12
33,65-33,84
124,00-124,60
135,34-135,72
155,90-156,00
156,40-156,53
165,20-165,30
175,10-175,30
43,01-43,31
Tunnslip
15,70
25,20
38,38
42,92
45,89
46,27
46,27
26,24
30,33
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Adularia
x
x
x
x
Adularia (rödfärgad)
x
x
x
x
x
x
x
x
Apatit
x
Baryt
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Epidot (mylonitisk)
x
x
x
x
x
x
x
Epidot
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Hämatit / Fe-oxid
x
x
x
x
Fe-klorit
x
x
x
x
x
x
Illit
x
Ilmenit
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Kalcit
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Kalcit (finkornig)
x
x
x
x
Kvarts (mylonitisk)
x
x
x
x
x
x
x
Kvarts
x
Kopparkis
x
x
Lermineral
x
x
x
x
x
x
Mg-klorit
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Mg-Fe-klorit
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Pyrit
x
Mikrobreccia / kataklasit
x
x
x
x
x
x
x
x
x
REE-mineral
x
x
x
x
x
x
x
x
Rutil
x
x
Sandsten
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
Titanit
x
x
x
x
Zirkon
x
81
Borrkärna
Appendix 4
Sprickgenerationer
Götatunneln
1.
a. Äldre kvartsrik mylonit med fältspat
b. Yngre finkornig epidotrik mylonit med Fe-Mg-klorit, titanit, apatit samt mindre mängd zirkon
c. Kataklasit, äldre epidot och kloritrik, yngre Fe-oxidrik
2.
a. Rödfärgad adularia
b. Grovkornigare epidot, titanit, apatit och sfärulitisk Fe-Mg-klorit
3a.
Mg-klorit, kalcit, illit, adularia, rutil
3b.
Kalcit, pyrit, adularia, kvarts, illit
4.
Kalcit, hämatit, REE-karbonat, mikrobreccia
5.
Kalcit, sandsten, breccia/kataklasit, lera
Nygårdstunneln
1.
a. Finkornig epidotrik mylonit med kvarts och mindre mängd zirkon
b. Grovkornigare kataklasit, epidot med titanit, apait och mindre mängd zirkon
2.
Grovkornig och idiomorf kvarts och epidot, finkristallin och sfärulitisk Fe-klorit, kalcit
3.
Kalcit, pyrit, adularia, kvarts, baryt, rutil
4.
Kalcit, hämatit, REE-karbonat , mikrobreccia
5.
Kalcit, lera
(Kursiv stil indikerar mindre vanligt förekommande sprickfyllnad.)
82
