Algrapport från expedition med U/F Argos 2006-07-10 - 2006-07-15
Ann-Turi Skjevik, SMHI
Sammanfattning
Både i Skagerrak och i Kattegatt visade planktonprover på relativt glesa bestånd med få arter och låga
cellantal. I bägge områdena fanns ett fåtal filament (trådar) av cyanobakterier, vilka troligtvis har förts dit av
Baltiska strömmen.
Framförallt i södra Öresund observerades de första tecknen på cyanobakterieblomningen i Östersjön, både i
planktonprov och i ansamlingar på ytan. Ansamlingarna tilltog snabbt och kraftiga stråk passerades genom
Arkona- och Bornholmsbassängerna, som höll i sig nästan ut till BCS III-10. Dessa dominerades av Nodularia
spumigena*. Vid BCS III-10 avtog ansamlingarna, men cyanobakterierna syntes tydligt som vita flingor i
vattnet. Snart tilltog ansamlingarna igen och var åter som kraftiga stråk fram till halvvägs till Fårödjupet. De
aggregerade cyanobakterierna var dock tydliga i vattnet även här. Öster om Fårö och rakt norr om Gotland
var ansamlingarna omväxlande tunna eller kraftiga. De försvann sedan och återkom söder om Ölands södra
udde, där de var tunna fram till station Hanöbukten där de igen blev kraftigare. Sedan avtog ansamlingarna
och var relativt tunna längs hela den skånska sydkusten.
Planktonproverna filtrerades genom 10 µm polycarbonat filter och analyserades i ljusmikroskop. Potentiellt
giftiga alger är markerade med *. Klorofyllfluorescens har mätts med hjälp av CTD och utgör endast ett
ungefärligt mått på mängden klorofyll a.
Skagerrak
Både i inre och yttre Skagerrak var planktonförekomsten relativt gles
med dominans av dinoflagellater vad det gäller antal arter. I antal celler
dominerade kiselalgen Proboscia alata. I inre Skagerrak observerades
ett fåtal filament av cyanobakterierna Anabaena sp. och Nodularia
spumigena*, som troligen transporterats dit med baltiska strömmen,
eftersom de inte tillväxer i området. Ett flertal arter av det potentiellt
giftiga dinoflagellatsläktet Dinophysis* återfanns i låga antal i samtliga
prov, av vilka D. acuminata* hade högst cellantal med 120 celler/l.
Kattegatt
Planktonfloran var något rikare och fluorescensmaximum var högre
(3,7 µg/l) i detta område jämfört med Skagerrak. En del filament av
cyanobakterien Anabaena sp. återfanns i området, dit transporterade med
utflödet genom Öresund. Kiselalgen P. alata dominerade i håvprovet
(0-20 m) och i det integrerade provet (0-10 m). På 20 meters djup, i fluorescensmaximum vid Anholt E,
dominerade dinoflagellaten Ceratium macroceros och kiselalgen Guinardia flaccida. Bägge arterna är
stora och bidrar därför trots låga cellantal (ca 4000 celler/l) till förhöjda klorofyllhalter i vattnet. Av släktet
Dinophysis* var D. norvegica* vanligast med 200 celler/l.
Öresund
I centrala Öresund (W Landskrona) observerades, utöver Anabaena sp., cyanobakterierna Nodularia
spumigena* och Aphanizomenon sp. av vilka den sistnämnda var vanligast. Dinoflagellaten Prorocentrum
minimum* förekom med 2700 celler/l i ytan, och P. alata och släktet Ceratium var vanliga. Ett
fluorescensmaximum om 3,7 µg klorofyll/l uppmättes på 10 meter, som dominerades av P. alata och
Ceratium spp. D. norvegica* fanns med 1600 celler/l, vilket är ganska nära artens kritiska gräns om 2000
celler/l. Vid Drogden fyr i sydvästra Östersjön/södra Öresund analyserades ett ytprov som dominerades helt
av det tre arterna av cyanobakterier och framför allt av N. spumigena*. Här kunde man också se de första
tecknen på ansamlingar av cyanobakterier i ytan.
Östersjön
Samtliga planktonprover tagna i Östersjön dominerades fullständigt av cyanobakterier och de
mikrosamhällen som bildas genom att framför allt pennata kiselalger, men även andra mikroorganismer
använder cyanobakterierna som ett substrat
att växa på. Det som varierade i de olika
områdena var vilken av de tre arterna
Nodularia spumigena*, Anabaena sp. eller
Aphanizomenon sp. som dominerade. Mycket
få andra arter observerades, vilket var
förväntat eftersom cyanobakterierna skuggar
för solljuset.
I Arkonabassängen observerades täta
och långa stråk av ansamlingar i ytan
av cyanobakterier. Närmare analyser av
planktonprover tagna i ytan visade på
dominans av Nodularia spumigena*.
Anabaena sp. fanns i mindre mängder och
låg ofta intrasslad i bollar av N. spumigena*. Karaktäristiska kolonier av Aphanizomenon sp. fanns i ungefär
hälften så stor mängd som N. spumigena*.
Längre österut, i Bornholmsbassängen såg situationen liknande ut, men här observerades en del döda N.
spumigena* i ytproverna, dock större andel levande än döda väl att märka. Det var mer aggregeringar av
cyanobakterier här jämfört med Arkona, vilket tyder på att blomningen kommit något längre. Mängder
av pennata kiselalger observerades på N. spumigena*, i huvudsak Nitzschia spp, men även Cylindrotheca
closterium. Enstaka celler av dinoflagellaterna Ceratium macroceros och Dinophysis acuminata, kiselalgen
Chaetoceros danicus och kalkflagellaten Ebria tripartita fanns med i det integrerade provet (0-10 m). I östra
Bornholmsbassängen var ytansamlingarna mörkare färgade och låg som en matta på vattnet. Detta höll i sig
nästan ända ut till BCS III-10 i sydöstra Östersjön.
När expeditionen närmade sig station BCS III-10 i sydöstra Östersjön och polska vatten var ytansamlingarna
mer sporadiska och omkring provtagningsstationen hade havet en frisk blå färg. Man kunde dock tydligt se
cyanobakterierna som små vita flingor när man kikade ner i vattnet och analyser visade att N. spumigena*
dominerade även här.
Ett par timmars färd norrut mot den sydligaste av stationerna (BY 10) i östra Gotlands-bassängen tilltog
ansamlingarna i ytan igen och var kraftiga tills halva sträckan var tillbakalagd. Sedan avtog dem och igen
kunde man bara se cyanobakterierna som små flingor i vattnet. Situationen var densamma tills expeditionen
kommit längre norrut till mitten av östra Gotlandsbassängen (BY 15). Då tilltog åter ansamlingarna i ytan
fram till öster om Fårö (BY 20), men skikten var mycket tunnare än tidigare. Mängderna N. spumigena* och
Aphanizomenon sp. var ungefär lika stora i ytprovet från BY 10. En del döda N. spumigena* observerades,
ofta i bollar med bleka filament av Anabaena sp. Ett klorofyllmaximum om 4 µg/l på 8 meters djup visade
sig domineras av Aphanizomenon sp.. N. spumigena* var vanlig och ett fåtal Anabaena sp. fanns med.
Filamenten av cyanobakterier såg friska ut här. Vid BY 15 och vid BY 20 dominerade Aphanizomenon sp.
både i ytan och på 12,5 meters djup där fluorescensmaxima om 3 och 2,8 µg/l uppmättes vid respektive
station.
Strax norr om Gotland mitt emellan Fårödjupet och första stationen i västra Gotlandsbassängen (BY 32)
observerades åter kraftiga stråk av ytansamlingar under en kortare sträcka innan de försvann igen. Hela
västra Gotlandsbassängen var fritt från ansamlingar i ytan, men som tidigare i samma situation kunde
man se cyanobakterieflingorna i vattnet. I ytprovet från BY 32 observerades mycket N. spumigena*, och
en del döda filament, men det var Aphanizomenon sp. som dominerade. Vid den södra stationen i västra
Gotlandsbassängen, var mängden N. spumigena*, Aphanizomenon sp. och Anabaena sp. ungefär lika. Låga
cellantal av dinoflagellatsläktet Dinophysis* och kalkflagellaten Ebria tripartita observerades.
Söder om Ölands södra udde observerades tunna ytansamlingar av cyanobakterier och vid station i
Hanöbukten blev de mörkare och tätare. Planktonprov i ytan visade på en något större andel Aphanizomenon
jämfört med de båda andra arterna. Alla tre arter fanns med en relativt stor andel döda filament, och mängder
av pennata kiselalger och andra mikroorganismer fanns på dessa.
Längs den skånska sydkusten observerades tunna ansamlingar i ytan och närmare Öresund passerades åter
kraftiga stråk.
Sista anhalt i sydvästra Östersjön/södra Öresund var ett återbesök vid Drogden fyr, tre dagar efter det förra
besöket. Ökad vindstyrka hade påverkat ytvattnet och fört bort, alternativt ner, cyanobakterierna som fanns
där tidigare i veckan. Nu var vattnet klart och i ytprovet fanns endast ett fåtal filament av N. spumigena*.
I stället var P. alata vanlig tillsammans med ett fåtal andra kiselalger. Dinoflagellaten Gonyaulax sp.
observerades också.
