Skapelseberättelser
Ainuisk skapelseberättelse från Japan
I början var världen ett träsk där ingenting kunde leva. Men i de
sex himlarna ovanför och i de sex världarna därunder fanns
gudar, demoner och djur. I dimslöjorna i de lägre himlarna
bodde demoner, och i de stjärnbeströdda himlarna fanns
gudarna, som var mindre betydelsefulla.
I den högsta himlen bodde skapelseguden Kamui med sina
tjänare. Han skapade världen som en väldig rund ocean på en
enorm forells ryggrad. Fisken suger i sig vattnet och spottar ut
det igen för att göra ebb och flod, och när den rör sig blir det
jordbävning.
En dag bestämde sig Kamui för att göra någonting åt den blöta
världen, så han skickade ner en ärla för att göra arbetet. Men den
stackars fågeln visste inte vad den skulle göra. Den fladdrade
med vingarna, trampade i gyttjan och vippade på stjärten, och
till sist uppstod torr mark.
När Kamui skapade världen försökte djävulen hindra honom. En
dag tänkte han svälja solen, men Kamui skickade ner en kråka
som flög ner i djävulens hals så att han storknade. Det är därför
som kråkan är en sådan djärv fågel.
När djuren som bodde uppe i himlarna såg den underbara
världen bad de Kamui att de skulle få bo där. Det fick de, och
Kamui skapade även människor som skulle bo i världen. De
första människorna, ainufolket, hade kroppar av jord, hår av
nate (en vattenlevande ört) och ryggrad av videkvistar, och det
är därför som vi blir krokiga i ryggen när vi blir gamla.
Australisk skapelsemyt
I begynnelsen låg världen som en kal och mörk slätt. Solen,
månen och stjärnorna sov under jorden. De eviga förfäderna sov
också där, men småningom vaknade de och började vandra
omkring på jorden. Ibland gick de i djurskepnad, ibland i
människoskepnad, ibland växtskepnad, och ibland en blandning
av de tre.
Två av dessa varelser hittade halvfärdiga människor, som hade
skapats av växter och djur men som bara var formlösa knyten.
Förfäderna formade färdigt människorna med sina knivar.
Eftersom varje man och kvinna är ett omskapat djur eller en
omskapad växt måste var och en vörda det djur eller den växt
som de är gjorda av.
Sudanesisk skapelsemyt
Det var en gång två små gudar som lekte och gjorde figurer av
lera. De brände dem i en ugn för att de skulle bli hårda. En
övergud, som inte gillade vad de gjorde, närmade sig emellertid.
De små gudarna måste då springa iväg, och figurerna lämnades
kvar. Detta hände flera gånger när de höll på att bränna. Då låg
en del av figurerna inne i ugnen allt för länge och blev svarta,
en del var färdiga och var bruna, de andra som de små gudarna
aldrig lyckades bränna blev ljusa. Så uppstod de olika
hudfärgerna. De terrakottafärgade människorna bor ännu i
Sudan.
Fornnordisk skapelsemyt
I början fanns ingenting utom ett enormt hål som hette
Ginnungagap.
Norr om gapet blev det kallt, och snö och is bildades i
Nifelheim. Söder om gapet blev det varmt, och där bildades
gnistor och glöd i Muspelheim. Men när kölden från norr och
värmen från söder växte och möttes blev luften mild och snön
smälte och droppade. Där dropparna föll växte det upp en jätte.
Det fortsatte att droppa och då växte det upp en ko.
Jätten Ymer drack mjölken från kon Audhumlas juver, sen föll
han i sömn och svettades. Ur hans vänstra armhåla växte en
kvinna fram och högra fot fick en son med den vänstra. Dottern
och sonen blev föräldrar till de hiskeliga isjättarna, rimtursarna,
som snabbt uppfyllde jorden.
Kon Audhumla fick näring genom att slicka på de salta stenarna.
Ur stenarna trängde ett huvud fram och till sist en hel man.
Mannen hette Bure och han var den förste guden. Hans son Bor
fick tre söner med rimtursen Bestla: Oden, Vile och Ve. När de
växte upp slog de ihjäl jätten Ymer, och av hans kropp skapade
de världen.
Ymers kött blev jorden. Hans blod blev floder och hav, och hans
hår blev skogarna. Gudarna kastade upp Ymers skalle över
jorden så att den bildade himlavalvet. Dvärgar föddes ur Ymers
kött, och de fyra dvärgarna Öst, Väst, Norr och Söder sattes som
fästen i himlens fyra hörn. Gnistor och glöd från Muspelheim
kastades upp på himlavalvet och blev till solen, månen och
stjärnorna. Ymers hjärna blev molnen, och hans ögonbryn blev
fästningsverk kring jordens mittenrike Midgård. Jättarna fick
flytta till Utgård, och gudarna själva bosatte sig i Asgård.
Totalt skapade gudarna nio riken för världens olika varelser, och
världsträdet Yggdrasil höll samman alla riken, men fortfarande
var det ingen som bodde i Midgård. En dag gick gudarna längs
havsstranden. Där fanns två trädstammar som hade flutit i land.
Gudarna täljde stammarna till människor. Asken blev till en
man som fick heta Ask, och almen blev till en kvinna som fick
heta Embla. De två första människorna bosatte sig i Midgård,
och från dem härstammar alla människor.
Serbisk skapelsemyt
I början fanns bara Gud som sov. När han vaknade såg han sig
omkring, och varje blick han kastade blev en stjärna. Gud
häpnade. Han reste runt för att titta på det universum som han
hade skapat, och han såg att universum var ändlöst.
Till slut kom han till jorden. Han var trött och svettig. En
svettdroppe föll till marken och började leva. Det var den första
människan. Människan är släkt med Gud, född ur hans svett och
därför dömd att arbeta i sitt anletes svett.
Bibelns första skapelseberättelse:
Allt som existerar är mörker och vatten. Då kom Gud på att han
ville skapa jorden. Det första Han sade var:
- Varde ljus! Och ljus blev till. Detta gjorde han på första dagen.
Sedan fortsatte Gud skapandet på den andra och tredje dagen
och gav jorden både land och grönska. Gud såg att allt var gott.
På fjärde och femte dagen skapade Gud solen och de levande
varelserna i havet. Än en gång såg Han att allt var gott. På sjätte
och sista dagen sade Gud:
- Vi ska göra människor som vår avbild! Och så skapades
människan.
- De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen,
alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden. Och så blev
det.
Naturligtvis var detta en ganska hård påfrestning för Gud, vilket
ledde till att Han vilade på den sjunde dagen. Sedan välsignade
Gud den dagen och gjorde den helig. Så fullbordades himlen och
jorden.
Bibelns andra skapelseberättelse:
I denna skapelseberättelse är inte vattnet begynnelsen utan
öknen. Sedan tog Gud jord från marken och av det skapade Han
mannen. Mannen satte Han i en trädgård med namnet Eden.
Senare har trädgården blivit kallad Edens lustgård.
En flod rann upp genom Eden och gav alla växter vatten. Floden
delar sedan upp sig i fyra armar där två av dem fick namnet
Eufrat och Tigris.
Gud gav mannen klara bud om att han ej fick äta frukt från
kunskapens träd. Den dag du äter av trädet skall du dö, sade
Gud.
För att klara av livet i Eden förstod Gud att mannen behövde
hjälp så han lät skapa alla vilda djur och alla himlens fåglar till
mannens förfogande. Men inget djur kunde hjälpa mannen. Då
lät Gud mannen falla i dvala, tog ett revben från honom och av
det skapade Han kvinnan åt mannen. Så blev kvinnan skapad.
Ormen var listigaste av alla djur och han lurade till slut kvinnan
att äta från kunskapens träd. Kvinnan lurade i sin tur mannen att
äta av det och så fick de kunskap. Gud blev mycket arg och
bestraffade både mannen, kvinnan och ormen. Människan
skickades ut ur lustgården för att leva ett hårt och slitsamt liv.
Skapelsen enligt vetenskapen
För ungefär 13,7 miljarder år sedan var all blivande materia
samlat i en extremt liten punkt, en klump av intensiv hetta och
energi, kallad en singularitet. Den ofantliga mängd energi som var
samlad i singulariteten var tvungen att frigöras, vilket plötsligt
skedde. Det skedde genom att singulariteten plötsligt expanderade
(blev större) i något som brukar kallas ”the Big Bang”.
Universum bildas.
I takt med att universum blir större så svalnar det och när det är
tillräckligt svalt så kan materia bildas, först i form av grundämnet
väte.
Molnen av väte dras till varandra och ju kompaktare de blir ju
varmare blir de. När de är tillräckligt kompakta och heta
självantänder de och bildar stjärnor – solar. I den processen bildas
ämnet helium och sedan, med tiden, exploderar stjärnorna i novor
eller supernovor beroende på stjärnans storlek, och från dessa
explosioner bildas alla andra grundämnen. Dessa grundämnen
samlas i moln som med tiden blir så täta att solsystem, och
därmed planeter och andra himlakroppar bildas.
För 4,6 miljarder år sedan blir jorden till genom att mängder av
stoftmoln och stenblock samlas och / eller kolliderar med
varandra.
Jorden blir varmare och varmare. Dess inre smälter, vilket gör att
tyngre ämnen som järn sjunker inåt och samlas i jordens centrum
– kärnan.
Plötsligt slår en planet av ungefär mars storlek in i jordens
flytande yta och mängder av flytande sten skvätter upp i rymden
och bildar så småningom månen.
Sedan svalnar jorden långsamt. En mängd vulkanutbrott, samt
nedslag av kometer av is, gör så att vatten frigörs och samlas till
stora hav.
Jordens utseende fortsätter att förändras. När jorden svalnar
stelnar delar av den till jordskorpa. Jordskorpan som är uppdelad i
ett antal plattor rör sig från eller mot varandra på olika delar av
jorden.
I vattnet samlas mängder av olika atomer och molekyler i en
ursoppa som hela tiden bombarderas med elektricitet från de
stormiga himlarna och värme från de underjordiska vulkanerna.
En av alla dessa molekyler lyckas av en slump att kopiera sig
själv – en förmåga som den lämnar över till kopian, som i sin tur
lämnar över den till sin kopia, och så vidare. I
kopieringsprocessen uppstår hela tiden vissa fel – mutationer,
vilket gör att molekylerna sakta förändras. Slutligen bildar de det
vi kallar liv. Livet startar i form av encelliga varelser, och under
många miljoner år pågår processen som utvecklar det encelliga
livet till flercelliga varelser.
Så småningom lämnar de flercelliga organismerna vattnet för att
leva på land. Många olika arter föds, och i många miljoner år
dominerar dinosaurierna på jorden. Deras herravälde tar dock slut
efter ett asteroidnedslag som slungar så mycket stoft upp i
atmosfären att solen skyms och jorden kallnar. Men jorden
återhämtar sig, och den här gången är det de små däggdjuren som
växer sig mäktiga.
Apor blir med tiden till, sedan människoapor. Olika arter av
människor utvecklas och samexisterar, tills det att vår tids
människor, Homo sapiens sapiens (den tänkande människan),
föds och konkurrerar ut de andra tills dess överlevande
människoarterna.
Människan är en del av universum och består av samma materia
som stjärnor, nebulosor, ekskogar, kackerlackor, bakterier,
svanar och eventuella invånare av andra planeter, solsystem och
galaxer. När vi dör kommer den materia vi består av
återanvändas i de processer som skapar nya varelser och andra
objekt i vårt universum.
Frågor
1. Hur benämns skaparen i de olika berättelserna?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
2. Har skaparna någon eller några motståndare och i sådana fall vilka?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
3. Finns det några likheter i hur världen skapas i de olika berättelserna?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
4. Finns det några likheter i hur människan skapas i de olika berättelserna?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
5. Vad säger berättelserna om den kultur i vilken de uppstod? Kan man förklara en kultur
genom att titta på dess skapelseberättelser?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
