Andra geologiska drag
Flada- och glosjöar
Glosjöarna har uppkommit som en del av
successionen från flada till glosjö i och med
landhöjningen efter istiden. Till följd av havsytans
sänkning och strandlinjens framfart avsnörs
vattenbassänger i markens svackor. Till exempel
De Geer-moränerna kan fungera som naturliga
vattentäta trösklar och medar. I början av
avsnörningen cirkulerar vattnet förhållandevis fritt
mellan havet och bassängen. Senare avtar
cirkulationen och salthalten i bassängvattnet
sjunker. En flada är en bassäng där en jordtröskel regelbundet under perioder då havsvattennivån
är låg avsnör förbindelsen till havet. En glosjö har ingen regelbunden förbindelse till havet.
Organiskt slam har ofta avlagrats på fladornas och glosjöarnas botten. I och med igenväxning och i
takt med att grundvattenytan sjunker på grund av landhöjningen kan myrar uppstå i vissa
bassänger. Den mest typiska försumpningsprocessen i kustens landhöjningszon är igenväxning av
vattenbassänger. Tjärnars och insjöars avsnörning från havet är en process med många skeden,
där även vegetation och organismer förändras i takt med den skiftande livsmiljön.
Djupa glon blir insjöar. Även människans verksamhet har inverkat på de inre vattnen i
Replot-Björkö, bl.a. när man försökt torrlägga dem för att få odlingsjord. Glona utgör viktiga
fisklekplatser och yngelproduktionsområden för gädda, abborre och mört.
Flador och glosjöar kan betraktas vid punkterna 7, 8 och 21 längs Björkö – Panike-leden.
Flyttblock
Flyttblock har brutits ur berggrunden då inlandsisen
strömmat fram och brutit sönder underlaget. Viktiga
mekanismer vid brytningen av berggrunden har
varit frostvittring, smältvattenbildning samt
tryckväxlingar orsakade av isen. Blocken
representerar den lokala berggrunden eller kan ha
transporterats långa vägar med inlandsisen eller
med isflak som flutit i vattnet.
På ytan av vissa block finns små avtryck och
gropar där kemiskt svagare mineraler har vittrat
sönder. En viktig faktor vid kemisk vittring av sten är när kolsyra bildas av koldioxiden i luften.
Flyttblock kan betraktas längs flera naturstigar och vandringsleder i Kvarken såsom längs Björkö –
Panike-leden vid punkterna 27, 32, 35 och 36.
Jättegrytor
Jättegrytor har uppkommit när forsande vatten
snurrar stenar på ett och samma ställe och nöter
gropar i berget och slutligen djupa grytor. Vanligtvis
förekommer jättegrytorna i samband med åsar,
vilka bildats i isälvar. Jättegrytan i Sommarö är
troligen äldre än senaste istid. Nära jättegrytan
finns flera fornstränder, tidigare havsskedens
klapperstenar eller s.k. djävulsåkrar.
Klapperstensfälten har bildats när vågor och
bränningar sköljde ut sand och grus ur det av
inlandsisen avsatta moränmaterialet. Kvar blev ett
fält av stenar som fått sina runda former när de
nötts mot varandra av vågornas kraft. Fornstränder
är allmänna på Replot och även på andra ställen i Kvarkens skärgård. Fornstränderna uppträder
vanligtvis på höjdernas högsta punkter eller på platser som annars varit utsatt för strandvågornas
krafter. På Replot ligger klapperstenarna vanligen på en höjd av 10-12 m över havet.
Jättegrytor kan även betraktas vid Öjberget i Sundom.
Isräfflor
Räfflor på bergets yta visar isens riktning i området. I
samband med karteringsarbete i Kvarkens skärgård
har man registrerat hundratals observationer av
isräfflor. De visar främst att isens äldre rörelseriktning
var från nordost mot sydväst och den yngre från
nordväst mot sydost. Det är dock värt att märka att
ställvis är åldersförhållandet det omvända.
Steniga stränder
Steniga stränder har uppkommit relativt nyligen då
land stigit ur havet. Vågor som slår mot stranden
har flyttat och sköljt stenarna i marksubstansen
runda och samtidigt spolat bort den finaste
substansen. De grovkorniga strandavlagringarna
kan vara upp till flera meter tjocka och särskilt
stormar kan forma dem till strandvallar flera meter
ovanför havsytan.
En stenig strand kan betraktas till exempel vid den
första punkten på Kikanberget.
Efter originaltext av Jaakko Auri
