Stengärden och ängar
Väddklint
Stenskvättan är en av golfbanans karaktärsfåglar.
Flera par häckar i stenmurar och rösen.
Stenskvättan anländer från vinterkvarteren i Afrika
i början av april och flyttar söderut i september-oktober.
Sandvita
Blåeld
Oxtunga
Pukvete
På golfbanans ängar och längs stengärden
växer blåeld, väddklint, oxtunga och sandvita.
Även det rödvioletta pukvetet är vanligt.
Namnet pukvete betyder ”Djävulens vete”
och kommer från fornsvenskans Puke
som betyder ond ande. Pukvetets frö
liknar ett vetekorn. Hamnade det i degen
blev brödet blåaktigt
och beskt.
Vingar över magra marker
Tornfalk
Hornuggla
Gladan med sin kluvna stjärt, jagar dagligen över talldungar och fält.
Tornfalken häckar både på östra och västra banan, vanligtvis i gamla kråkbon.
Den ses ofta ryttla utmed golfhålen nära de öppna ängsmarkerna.
Även hornugglan är en årlig häckfågel på golfbanan. men den är en nattaktiv doldis. Ofta lägger man märke till ugglorna först under försommaren,
då ungarna lämnat boet och tigger mat med ljudlig stämma i skymningen.
Hedblomster
Backtimjan
Borsttåtel
På golfbanans allra magraste marker ligger sanden bar på många ställen.
Här har en unik flora utvecklats med hedblomster, backtimjan och borsttåtel.
Växter som kräver att markerna rörs om och inte växter igen.
Glada
Våtmarker och vattendrag
Vanlig padda
I dammar och vattendrag trivs den vanliga paddan. Den leker på våren
och paddorna kan då vandra ett par kilometer från övervintringsplatsen.
En hona lägger uppåt 4000 ägg i äggsträngar som viras runt
undervattensvegetationen. När ynglen är färdigbildade
lämnar de dammarna. På sensommaren kan golfbanan
under några dagar vara fulla av små centimeterstora paddor.
Flickslända
Ängstrollslända
Facettöga
I golfbanans dammar och vattendrag lever sländor. De små blå tillhör
flicksländorna. Mellanstora sländor med röd kropp är ängstrollsländor.
Mosaiksländorna är störst. De glänser ofta metalliskt i grönt och blått.
Sländorna lever som larver under vatten innan de kläcks och övergår till
ett liv på vingar. Sländorna är rovdjur, väl anpassade till ett rövarliv i
luften. De har kraftiga käkar och enorma facettögon. Ett öga kan
innehålla uppåt 30.000 facetter. Varje facett är ett delöga som hjälper
sländan att uppfatta byten i alla riktningar.
Gassiga bryn
Guldstekel
Rov stekel
De öppna sandytorna är jaktmark för den karaktäristiske
skalbaggen sandjägare. Här fångar den myror och andra
småkryp. Även steklar jagar här.
Många arter lever som parasiter,
antingen på andra insekter och deras larver
eller på deras matförråd.
Sandjägare
Fläder
Nypon
Längs många av golfbanas hål finns det gassiga brynmiljöer. Här trivs växter som fläder
och nypon. De sydvända brynen med sandiga markvägar, stengärden och döda träd är
särskilt värdefulla för många av våra hotade steklar, skalbaggar och bin.
I tallskogens skugga
”…här var en lund av tall, som forna världen lärer planterat att därmed
dämpa sanden; öster om densamma voro stora sandfält och,
ännu längre öster, liksom åsar av sand…”.
Carl von Linné på sin Skånska resa 1749
Stora delar av Kristianstadsbygden har sedan Linnés tid
planterats med tall för att binda sanden.
Troligen är de äldsta tallarna på östra golfbanan från början av 1800-talet.
Bofink
Tofsmes
Bofinken är en av landets vanligaste fåglar. Här på golfbanan sjunger
hanen flitigt under stora delar av sommarhalvåret.
Boet som är väl maskerat med mossa och lavar byggs i en klyka.
Tofsmesen trivs där de skrovliga tallstammarna pryds av lavar.
Här finner den gott om insekter, puppor och larver. Tofsmesen häckar
vanligtvis i ett hål som den hackar ut i murkna trädstammar.
Blommor och bin
Kristianstads golfklubb är ett av landets främsta områden när det
gäller bin. Tambin eller honungsbin finns här gott om men mest
exklusiva är de så kallade solitärbina. Dessa vackra och högt
specialiserade bin tillhör idag våra mest sällsynta och hotade insekter.
Tambi
Praktbyxbi
Stortapetserarbi
Sälg, vide och andra Salixarter är viktiga födokällor för bin
och humlor som börjar flyga tidigt på året.
Till skillnad från tambiet är de solitära bina beroende av
några få värdväxter. De har sina bon under marken,
i sandiga branter eller i anslutning till stenrösen.
Sandnejlikan
”Då vi kommo på orten, funno vi all denna lukten härröra
av blommorna på en nejlika, som vi aldrig sett upp i landet,
men råkade den sedermera här i Skåne på alla sandfält
och besynnerligen ibland flygsanden så allmänt
som det gemenaste ogräs…”.
Carl von Linné om sandnejlikan på sin Skånska resa 1749
Sandnejlikan är en karaktärsart för de torra, kalkrika markerna
kring Åhus. Den är mycket sällsynt i Sverige och hela Europa.
Sandnejlikan växer som enstaka blommor, i små grupper eller i täta tuvor.
Den blommar från juni till september. Den ljuva söta doften
är mest påtaglig under morgonen och kvällen.
Sandnejlikan kräver marker där sand och sol har fritt spelrum
och för att fröna ska kunna gro ska det helst finnas öppen sand.
Kaniner och lärksång
Sånglärka
Trädlärka
Sånglärkans drill är ett välkänt vårtecken.
Trädlärkan har en mer melankolisk klang i sin sång,
som oftast hörs under en kort sångflykt.
Sånglärka
Kanin
Kaniner är en vanlig syn, framför allt vid västra banan.
Antalet varierar beroende på mattillgång och sjukdomar.
Som regel finns det alltid några kolonier
ute på de sandiga fälten.
