KOSMOS

KOSMOS, Prof. Stephen W. Hawking
Original titel : A brief history of time
Prisma 1988
Kortfattad kritisk genomgång av Prof. Hawkings bok
"KOSMOS" översatt till svenska.
Förvirrad spekulation på hög vetenskaplig nivå
Världens stora vetenskapsmän och filosofer försöker för en allmänhet förklara de
stora och eviga gåtorna, men misslyckas med att förklara det allra enklaste och
intill gränsen självklara. Om boken är avsedd att vara en sammanställning av den
teoretiska fysikens och kosmologins nuvarande ståndpunkter, är det verkligen att
beklaga. Boken är full av floskler och ogenomtänkta slutsatser.
I sin bok "KOSMOS" försöker Prof. Stephen W. Hawking att förklara skapelsens
mysterier men fastnar ganska snart i motsägelsefulla resonemang som han har svårt
att reda ut. Dessutom hänvisas på flera ställen i boken till en GUD som skapare,
vilket faller utanför möjligheterna till en vetenskaplig analys.
Genom användande av invecklade matematiska modeller tror man sig kunna få
fram svaren på de eviga frågorna, om Kosmos tillblivelse, dess byggnad och
funktion. Men de modeller man använder ger tvetydiga och vilseledande resultat.
Detta framgår med all tydlighet i Prof. Hawkings bok . Modellerna leder fram till
gränsproblem som bryter samman i intigheter och mot oändligheter och som inte
motsvaras av någon yttre eller inre verklighet. Detta gäller både relativitetsteorin
och kvantmekaniken, två av stöttepelarna inom den moderna fysiken.
Till sitt försvar kan möjligtvis anföras att den teoretiska grundforskningen om
Kosmos och materiens natur med nödvändighet måste vara av spekulativ, sökande
natur. Dock, den bild som ges är att de bärande ide'erna ej bör ifrågasättas,
diskuteras eller ersättas, samtidigt som de inte kan ge några svar, vilket ger ett
synnerligen förvirrat intryck. Så de läsare som med utgångspunkt från författarens
höga anseende och auktoritet inom vetenskapen, har förväntat sig några svar på
väsentliga frågor, lär bli synnerligen besvikna.
Teorier presenteras som väl underbyggda fakta men visar sig snart enbart vara
frisvävande spekulationer utan bärkraft.
Kosmos är en resume av nu etablerade teorier inom fysik och kosmologi, blandat
med författarens egna teorier och funderingar. Författaren blandar dessutom in
GUDS-begreppet och religion i åtskilliga sina resonemang då de vetenskapliga
argumenten inte längre räcker till. Till försvar för detta kan givetvis anföras, att
människans förmåga att förklara de stora tingen är begränsad, dock bör
vetenskapen hållas ren från allt sådant som inte kan beskrivas i rent objektiva
termer. Bättre då att avstå från försök till färklaring.
Boken är tillägnad en bredare läsekrets och sannolikt har en bedömning gjorts att
bredda denna krets av förlagstekniska/ekomiska hänsyn. Att blanda in GUD och
religion i en text som vetenskapligt försöker beskriva universum och skapelsen ger
implicit budskapet till läsaren att vetenskapen inte har förmåga att leverera svar på
dessa frågor. I sådant fall kan man undra varför man försöker skriva sådana böcker
som vill göra intryck av att svaren finns.
Några kommentar av valda delar i boken

Sidan 20: Men 1929 gjorde Edwin Hubble den epokgörande observationen att vart
man än tittade, så rör sig avlägsna galaxer ifrån oss med hög hastighet.
Vad Hubble observerade var inte att galaxer rör sig bort från oss med "hög hastighet", utan att
ljuset som dessa galaxer utsänder i de flesta fall var förskjutna mot rött i spektralområdet. (Att
observera är, att det även existerar ett procentuellt stort antal galaxer som är förkjutna mot
blått, dvs skulle i sådant fall röra sig mot oss, vilket dock nogsamt här undvikes att omnämnas
i sammanhanget.) E. Hubble konstaterade att det verkade finnas ett samband mellan galaxers
avstånd till oss och den uppmätta rödförskjutningen, men angav ingen orsak till fenomenet
ifråga. Denna rödförskjutning, sammankopplad med galaxernas eventuella rörelse, är en
eftertolkning gjord på teorin om Big Bang, den stora smällen samt Einsteins ide'er om
universums eventuella utvidgning . Det är inte bekräftat att den observerade rödförkjutningen
har något med rörelse att göra över huvud taget.

Sidan 21: Man skulle kunna säga att tiden tog sin början vid big bang, i den meningen
att några ännu tidigare tidpunkter helt enkelt inte är definierade. Man kan tänka sig att
Gud skapade universum vid vilken tidpunkt som helst i det förgångna.
Här fastnar författaren i en tankefälla. Om tiden inte fanns före big bang fanns det heller ingen
tidpunkt för Gud att starta någon skapelse. Dessutom, att i en redan inledande beskrivning av
skapelseprocessen med vetenskaplig utgångspunkt, använda sig av Gud som skapare verkar
minst sagt underligt.

Sidan 24: .. den allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken. Dessa utgör de stora
intellektuella prestationerna under detta sekels första hälft….. Tyvärr vet vi emellertid
att dessa två teorier är oförenliga- de kan inte båda vara riktiga.
På sätt och vis är detta uttalande äröigt och provokativt men samtidigt lite uppgivet till sin
karaktär. Först prisas dessa båda teorier som de främsta bidragen till vetenskapen under vårt
århundrade, sedan konstateras lakoniskt att åtminstone någon av dessa teorier är felaktig.
Detta hindrar dock inte författaren att i ett senare skede av boken reservationslöst stödja sig på
båda dessa teorier.

Sidan 31: Maxwells ekvationer förutsade att det kunde finnas vågliknande störningar i
det sammansatta elektromagnetiska fältet och att dess störningar fortplantar sig med
bestämd hastighet, som vågor på vattnet i en damm.
Problemet med Maxwells teorier är dock att de var baserade på förekomsten av en mekanisk
världseter vari dessa vågor fortplantade sig. Denna s.k. världseter eller ljuseter avskaffades
senare officiellt genom tillkomsten av relativitetsteorin. Samtidigt som nu relativitetsteorin är
den officiellt erkända teorin, refererar sålunda Prof. Hawking till Maxwells teori som står i
direkt motsats till Einsteins teori. Det som idag kvarstår av Maxwells elektromagnetiska teori
är endast ett skal av matematisk formalism utan förankring i någon fysikalisk verklighet .
Experiment som senare utfördes visade dessutom att Maxwells föreställning om ett medium
för transport av ljusvågor, var felaktigt.

Sidan 32: .. mellan 1887 och 1905 gjordes flera försök att förklara Michelson Morley
experimentets resultat med hjälp av föremål som drar ihop sig och klockor som saktar
ned när de färdas genom etern… Men 1905 påpekade en dittills okänd tjänsteman i det
schweiziska patentverket, Albert Einstein…..att etern var onödig förutsatt att man var
villig att överge tanken om en absolut tid.
Einstein gjorde aldrig något försök att på ett logiskt/vetenskaplig väg förklara eller motivera
Michelsons resultat. Istället framställde han frågan som ett "icke-problem" dvs han ansåg
frågan var fel ställd. Svaret var ett givet axiom. Ljusets hastighet var alltid konstant i relation
till allting och kunde användas som en kosmisk referens.

Sidan 35: Det finns inget behov av att indroducera en eter vars närvaro inte kan
påvisas, vilket Michelson-Morley experimentet visade. Relativitetesteorin tvingar oss
emellertid att i grunden ändra vårt sätt att betrakta rum och tid. Vi måste acceptera att
tiden inte är helt skild från och oberoende av rummet, utan att den är sammankopplad
med rummet till en ny företeelse vid namn rumtiden.
Visst är detta andemeningen i Einsteins relativitetsteori och det är uppenbart att Prof.
Hawking tillfullo samtycker med detta. Prof. Hawing borde dock ställa frågan varför man
drog så storslagna och långtgående slutsatser av dessa experiment, utan att samtidigt söka
andra alternativa förklaringsmodeller, som faktisk existerar och är kända inom vetenskapen
sedan lång tid tillbaka. Att som första lösning tilldela fysikaliska fenomen, varav ljuset är ett
mycket vanligt förekommande sådant, övernaturliga egenskaper som inte kan beskrivas i
objektiva termer, verkar minst sagt förhastat och slarvigt. Redan 1913 framlade W. Ritz en
teori för ljusets ballistiska natur, en s.k. emissionsteori, som på ett utmärkt sätt och utan
motsägelser förklarar alla experiment med ljus utförda de senaste hundra åren, dessutom på
ett sätt där redan kända naturlagar kan tillämpas.

Sidan 37: Som vi redan har sett, förutsade Maxwells ekvationer att ljusets hastighet
alltid vara lika stor, oberoende av ljuskällans hastighet; detta har bekräftats av
noggranna mätningar .
Utmärkande för en sann vetenskapsman borde vara att ha ett kritiskt sinnelag. Prof. Hawking
måste vara väl medveten om att Maxwell grundade sin teori på förekomsten av en mekanisk
eter, men som senare tillbakavisades, bl.a genom relativitetsteorin. På samma sätt som
Einstein omnämns här endast att ljusets hastighet förefaller konstant i relation till en ljuskällas
rörelse. Dock, för att relativitetsprincipen skall gälla, måste även samma sak gälla om
observatören rör sig relativt källan. Och då blir det problem.

Sidan 44: Det var inte förrän 1919 som en brittisk solförmörkelse expedition i
Västafrika visade att stjärnljuset verkligen böjdes av solen, precis som teorin
(relativitetsteorin) förutsade….
Att ljus kunde tänkas påverkas av gravitationen var ingenting speciellt nytt, upptäckt genom
relativitetsteorin. Redan år 1801 beräknade astronomen Soldner avböjningen av en ljusstråle
invid solytan till 0.83 bågsekunder med hjälp av Newtons gravitationsteori och på antagandet
att ljus innehar massa på samma sätt som all annan materia.
Vid sina första beräkningar kom även Einstein fram till samma värde, men korrigerade senare
detta värde till det dubbla, till 1.75 bågsekunder. Det visade sig också vara ett värde som man
kom fram till vid de experimentella mätningarna.
Inom vetenskapen frammhålles ofta vikten av att genom upprepade experiment, oberoende av
varandra och utförda av oberoende forskare, verifiera experimentella resultat av stor
konceptuell betydelse, liksom även nogsamt analysera de eventuella felfaktorer som kan
förekomma under mätningen. Av naturliga skäl (solförmörkelse förekommer relativt sällan)
har experiment av denna typ inte upprepats i någon större omfattning, liksom det förekommer
en mängd olika osäkerhetsfaktorer, svåra att bedöma.
Vid mätningen användes en referensstjärna och läget på denna stjärna kunde inte bestämmas
dagtid (av naturliga skäl) utan nattetid och vid annan tidpunkt. Jordens rörelse skapar
aberration och som till sitt maximum kan uppgå till hela 40 bågsekunder. Solen omges av en
het gas, solkoronan, och ljus som passerar ett sådant medium kan mycket väl påverkas genom
avböjning, på samma sätt som ljus genom het luft påverkas här på jorden (hägringsfenomen).
Bevisen för att relativitetsteorin är riktig, är förhållandevis få, så det är förståligt att man
försöker klamra sig fast vid de halmstrå som finns att erbjuda.

Sid 42: Men när det gällde Merkurius, som är planeten närmast solen och som därför
utsattes för de starkaste gravitationseffekterna, förutsade den allmänna
relativitetsteorin att storaxeln hos planetens ganska utdragna elliptiska bana borde
rotera kring solen med en hastighet av ca en vinkelgrad per tiotusen år.
Då man tagit bort avvikelser i planetens bana som kunde hänföras till andra orsaker, återstog
en liten del som man hade svårt att förklara. Med hjälp av den nya teorin kunde man räkna
fram denna avvikelse. Givetvis var detta en framgång för relativitetsteorin, dock kan
ifrågasättas om förklaringen av en "krökt rum-tid" var den riktiga förklaringsmodellen.
Man vet fortfarande ej om gravitationen "tar tid" att växelverka. Om det så förhåller sig och
om den maximala hastigheten för växelverkan är ljusets hastighet, så borde detta även gälla
för gravitationen. Och då borde effekten likaväl gå att förklara på basis härav. Och detta
gjorde också astronomen P.Gerber redan 1898, på basis av Newtons gravitationsteori (vad
annars ?) samt på antagandet att gravitationens växelverkan rör sig med ljusets hastighet. På
detta sätt fick Gerber fram en formel för gravitationen som helt samstämmer med Einsteins
teori från 1916, således 18 år tidigare. Forskningen är således inte objektiv i så måtto att man
tar fram alla fakta och undersökningar till beskådande och bedömning. På samma sätt som
journalister ofta vinklar och förskönar (undanhåller kända fakta) i sin beskrivning för att göra
den mera intressant, så gör även vetenskapsmannen och historikern detta.


Sidan 50: På 1920-talet, när astronomerna började titta på stjärnspektra, upptäckte de
något mycket märkligt: uppsättningen av felande färger var densamma som hos ljuset
från stjärnorna i vår galax, men det relativa läget för samtliga färger hade förflyttats
mot spektrets röda ände. För att förstå vad detta innebär måste vi först förstå
Dopplereffekten. Som vi sett, består synligt ljus av fluktuationer i det
elektromagnetiska fältet ….
Sidan 51: .. Det blev därför en stor överraskning att de flesta galaxerna tycktes vara
rödförskjutna: nästan alla rörde sig bort från oss !
Ett pluspoäng är här att Prof. Hawking även omnämner de galaxer som inte är rödförskjutna,
utan i så fall med denna tolkning, rör sig mot oss. Men strunt i det verkar han säga, de är ju så
förhållandevis få i antalen (kanske några miljarder stycken bara) så varför tala om dom ? Men
ofta är det ju så i naturen att det är just undantagen som man bortser ifrån som gör en teori
omöjlig. Undantagen måste kunna förklaras inom den rådande modellen och det kan man inte
vad gäller dessa galaxer.
Men det som verkligen förvånar här, är att Prof. Hawkings åberopar en etermodell och en
dopplereffekt för ljusets rödförskjutning. Relativitetsteorin avskaffade ljusetern men samtidigt
åberopas en tanke, att ljuset i sin rörelse skapar sin egen "eter", dvs eterbegreppet bibehålles.
Att man gör på detta sätt sammanhänger givetvis med att spektralförskjutning hos ljus ej kan
förklaras om ljusets hastighet är konstant enligt Einsteins uppfattning. Och
spektralförskjutningen hos ljus är ju ett faktum som måste förklaras och motiveras på något
sätt. Och då är man uppenbarligen beredd att ta till de mest desperata argument . Men även
om en ny etermodell införes, så uppstår problem. Dopplereffekten blir inte symmetrisk i
relation till källans rörelse resp. observatörens rörelse, utan följer helt olika fysikaliska
förlopp. Detta samstämmer inte med relativitetsteorin, där effekten måste vara helt
symmetrisk, dvs enbart vara beroende av den relativa rörelsen.
Att våra storheter inom den teoretiska fysiken inte har observerat eller tagit fasta på sådana
relativt enkla trivialiter utan istället försöker trixa bort kända fakta, är minst sagt förvånande.

Sidan 60: Steady-state teorin måste därför överges
De s.k. Steady-State teorierna för universum avfärdas med några få rader. Dessa teorier säger
inte att universum är statiskt utan utsatt för en ständig, långsam förändring och att
skapelseprocessen ständig pågår. Huvudorsaken till att denna modell överges är givetvis att
den har svårt att förklara den kosmiska rödförskjutningen som enligt dagens tolkning stöder
favoritteorin, universum skapat i en stor explosion, Big Bang. Men det är ju fullt möjligt, ja
även troligt att den kosmiska rödförskjutningen har andra orsaker än som ett resultat av
galaxers rörelse. En fullt möjlig förklaringsmodell är exempelvis att ljus som färdas långa
sträckor genom rymden, så småningom saktar ned farten, tröttnar , och därmed förskjuter sin
färg mot den röda delen av spektret. I en sådan modell är givetsvis all tanke på den stora urexplosionen helt överflödig.

Sidan 62: Under åren som följde utvecklade jag nya matematiska metoder för att
avlägsna detta villkor och andra tekniskt betingade villkor från de teorem som
bevisade att det måste finnas singulariteter. Slutsatsen blev en uppsats 1970, författad
av Penrose och mig tillsammans, som äntligen bevisade att det måste ha funnits en big
bang-singularitet, med de enda förutsättningarna att den allmänna relativitetsteorin är
riktig och att universum innehåller så mycket materia vi kan observera…. Följaktligen
blev vårt arbete till slut accepterat och idag anser nästan alla att universum började i en
big-bang singularitet. Det är därför kanske paradoxalt att jag idag, efter att ha ändrat
åsikt, försöker övertyga andra fysiker om att det i själva verket inte fanns någon
singularitet i universums början………..
Grundforskning i den teoretiska fysikens frontlinje är av naturliga skäl en fråga om
spekulationer, det går inte att undvika. Men den vetenskapliga världen styrs till största delen
av auktoritetstro (eftersom det är så få som behärskar och förstår modellerna) , och
uppenbarligen har Prof. Hawkin drabbats av denna åkomma, till egen förskyllan. Själv är han
en auktoritet och måste då räkna med att hans ord tas på allvar. Dock hedrar det honom att
han erkänner att han gjort ett misstag. Om Einstein hade gjort sammaledes under sin levnad,
hade vetenskapen och mänskligheten besparat mycket elände.


Sidan 63 : .. den allmänna relativitetsteorin är blott en ofullständig teori…. emedan
reletivitetsteorin själv bryter samman i universums begynnelse..
Sidan 72 : Vi har än så länge ingen fullständig och konsekvent teori som förenar den
allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken, men vi känner till ett antal egenskaper
som en sådan teori måste ha…
Relativitetsteorin och kvantmekaniken, är tydligen inte enbart ofullständiga, de är desutom
inbördes oförenliga, dvs står emot varandra. Frågan som bör ställas är väl då, varför klamrar
man sig fast vid dessa teorier om de är felaktiga ? Varför använder sig Prof. Hawking av
dessa teorier i sina egna spekulationer ? Förmodligen är svaret så enkelt att man inte har
någonting att sätta istället och att man dessutom inte öppet vågar gå ut och erkänna detta
faktum. Prestigeförlusten skulle bli för stor, ett nederlag utan motstycke i den vetenskapliga
historien. Därför fortsätter man att stödja dessa teorier.

Sidan 66: Heisenbergs osäkerhetsprincip är en fundamental ofrånkomlig egenskap hos
världen.
Denna princip liksom hela kvantmekaniken är utvecklad från det atomiska perspektivet hos
materien, dvs avspeglar vissa systemegenskaper eller begränsningar hos atomen, våra
grundämnen. Men det finns ju även andra former av materia, som inte är atomer. Våra
elementarpartiklar exempelvis, som förekommer i enskilt tillstånd utanför atomens värld.
Ingenting säger att Heinsenbergs osäkerhetsprincip gäller för partikelvärlden, något som Prof.
Hawking borde ha påpekat.

Sidan 71: Eftersom molekylernas struktur och deras inbördes reaktioner ligger bakom
all kemi och biologi, gör kvantmekaniken det i princip möjligt att förutsäga nästan allt
som vi ser omkring oss, inom de gränser som osäkerhetsrelationen ställer upp. (I
praktiken är emellertid de beräkningar som krävs för system som innehåller fler än
några få elektroner så komplicerade att vi inte kan utföra dem).
Kvantteorin beskriver atomen från elektronnivå och med utgångspunkt från en mängd
empiriska regler. Vilka mekanismer som egentligen tvingar in elektronerna i de banor och
mönster som de har har man ingen aning om eftersom man struntat i att utreda detta.
Fortfarande är det så att den kvantmekaniska processen i atomen inte är förstådd. Ej heller hur
atomkärnan är uppbyggd.

Sidan 76: ...elementarpartiklar i själva verket består av mindre partiklar. Kan dessa
partiklar i sin tur visa sig bestå av ännu mindre partiklar, när vi får tillgång till ännu
högre energier ? Det är mycket möjligt, men det finns vissa teoretiska skäl att tro att vi
har eller är mycket nära kunskapen om naturens slutliga byggstenar ….
Dagens elementarpartikelfysik har problemet att man indelat partiklar i partiklar uppbyggda
av kvarkar och partiklar utan kvarkar (leptoner). Detta är ett besvärande faktum som dock inte
går att förklara bort. Mu-onen som är en elektronliknande partikel ca 210 gånger tyngre än
elektronen, borde enligt vissa fysiker inte få existera men gör det givetvis ändå, eftersom det
är naturen som står över fysikerna, tack och lov. Den nuvarande systematiseringen av
elementära partiklar syns ha allvarliga brister och är motsägelsefull.

Vad spinnet egentligen talat om för oss är hur partikeln ser ut från olika utsiktspunkter
…
Nyligen har man försökt finna en teoretisk motivation till varför protoner har ett spin, baserat
på de kvarkmodeller man har. Dock, hur man än räknar kommer man emellertid fram till att
det inte finns någon som helst orsak till denna egenskap hos protonen, baserat på kvarkarnas
inre förmodade rörelse. Professor Hawkings optimism vad beträffar en snar lösning av
materiens innersta egenskaper, elementarpartiklarna, förefaller därför ur detta perspektiv
synnerligen naivt. Det är svårt att se vad han grundar sin optimism på.


Sidan 78: Det som händer är att en materia-partikel, t.ex. en elektron eller en kvark,
utsänder en kraftbärande partikel. Rekylen från detta ändrar materia-partikelns
hastighet. Den kraftbärande partikeln kolliderar sedan med en annan partikel och blir
absorberad. Kollisionen ändrar hastigheten hos den andra partikeln, precis som om det
hade verkat en kraft mellan de två materia-partiklarna…
Sidan 79: .. Om de kraftbärande partiklarna å andra sidan inte har någon egen massa,
kommer kraften att verka på långt avstånd. De kraftbärande partiklar som utväxlas
mellan materia-partiklar sägs vara virtuellt massslösa partiklar, i motsats till "verkliga"
partiklar kan de inte direkt påvisas med partikelacceleratorer. Vi vet emellertid att de
existerar, eftersom de har en mätbar effekt : de ger upphov till krafter mellan materiapartiklar .
Inom fysiken är det endast en känd princip som genererar kraft. Det är den pricnip som
beskrives av Newtons 3 massa, kraft lagar. Någon annan princip existerar ej ! Andemeningen
i detta är, att för att kraft skall upopstå måste det finnas en massa involverad som gör
motstånd mot rörelseförändring. Om massa saknas finns heller ingen kraft.
Dvs virtuellt kraftbärande partiklar som saknas massa kan inte existera. Massan finns där men
kanske är svår att direkt påvisa eller mäta men måste ändock finnas närvarande på något sätt.
Därför bör det nog ifrågasättas om växelverkande partiklar som genererar kraft kan vara
masslösa.
Denna beskrivning som professor Hawking redovisar för är den gängse synen på hur
kraftpartiklar förmedlar krafter mellan materiella partiklar. Varför han hela tiden trycker på
ordet "materiella partiklar" är för att understryka att förmedlande kratpartiklar inte är
materiella till sin natur. Ordet "virtuell" avser att partiklarna har fysisk verkan men egentligen
inte existerar genom att den saknar mätbar massa.
Alla krafter inom den moderna fysiken försöker man beskriva på detta sätt, genom en
växelverkande process av virtuella partiklar. Detta är anledningen till att det är svårt att förena
kvantmekaniken, elementarpartikelfysiken och relativitetsteorin, som bl.a har en helt annan
förklaringsmodell till bl.a gravitationens natur. Relativitetsteorin utsäger att gravitationen är
en "krökning i rumtiden" medan kvantfysiken försöker förklara gravitationen genom
växelverkande, virtuella gravitoner. En graviton har enligt dessa teorier en massa ungefär
motsvarande massan hos en amöba, ett encelligt urdjur. Om så vore fallet skulle den
radiaktiva strålningen från ett kärnkraftverk vara rena smekningen jämfört med att bli träffade
av ett ständigt regn av gravitoner.

Sidan 79: .. På sista tiden har man gjort framgångsrika försök att förena tre av de fyra
återstående kategorierna….. Frågan om att förena den återstående kategorien,
gravitationen, kommer vi att lämna tillsvidare .
Om det nu är så som man tror att alla de fyra krafterna är av samma principiella natur, borde
det vara enkelt att inlemma även gravitationen. Vad man dock här bör observera och
konstatera är att Prof. Hawking indirekt erkänner att gravitationen som fenomen inte är
förklarat. Många kanske har levt i den villfarelsen att Einstein förklarade gravitationen i sin
allmänna teori genom sin krökta rum-tid, men tydligen är så inte fallet. Kanske en och annan
läsare känner sig lite lurad och besviken över detta konstaterande.

Sidan 83: .. Sådana kombinationer bildar partiklar som kallas mesoner, som är
instabila, eftersom kvarken och antikvarken förintrar varandra och ger elektroner och
andra partiklar som resultat.. Det faktum att inneslutningsprincipen hindrar oss att
observera en isolerad kvark eller gluon gör att hela tanken om kvarkar och gluoner
som partiklar kan verka en smula metafysiska.
Att mesonerna är instabila partiklar skulle sålunda bero på att kvark och antikvarkpartiklar
förintar varandra. Men även stabila partiklar såsom protoner och neutroner innehåller ju
kvark-antikvarkar ? Så den argumentationen håller nog inte. Och protonen är absolut
beständig, neutronen sönderfaller I fritt tillstånd efter ca 10 minuter! Det stora dillemmat
inom partikelfysiken är emellertid att det finns en hel flora av partiklar som inte är uppbyggda
av kvark-antikvarkpar, elektroner, muoner, tau-oner, fotoner osv. Varför dessa partiklar
hamnat utanför den kvarkbeskrivande modellen är en stor fråga som borde väcka till
eftertanke.
Kvarkar sägs vara ur-partiklar, skapade vid den stora smällen, Big Bang. Men vid sönderfall
av W,Z partiklar, skapade genom kollition av elektroner (som inte är uppbyggda av kvarkar)
återfinns kvark-antikvarkpar i sönderfallsprocessen (enligt teorin). Detta borde vara omöjligt
vid de relativt låga energhinivåer som är möjligt att åstadkomma i dagens
partikelacceleratorer.

Sidan 83-89: (GUT), den stora förenande teorin. Benämningen utgör en rätt stor
överdrift : de teorier som har kommit fram är inte så förfärligt stora och inte heller
förenade, eftersom de inte inkluderar gravitationen. De är egentligen inte fullständiga
teorier, eftersom de innehåller ett antal parametrar vars värde inte kan förutsägas från
teorin, utan måste väljas så att de stämmer med experiment ….
Här ett välgörande erkännande, att man är långt ifrån och kanske inte ens nära en teoretisk
beskrivning av de elementära partiklarna och deras förekomst. Ett famlande i totalt mörker
och en tillyxning av teorier som man försöker påtvinga verkligheten framskymtar.

Sidan 91: Dessutom förlorade partikelteorin om ljusets natur sin popularitet under
adertonhundratalet; det föreföll som om allt kunde förklaras med vågteorin och enligt
vågteorin var det inte klart att ljuset överhuvudtaget skulle påverkas av
gravitationen… En kanonkula som skjuts upp över joden kommer att bromsas av
gravitationen, stanna upp och till slut falla tillbaka mot jorden ; en foton måste
emellertid fortsätta uppåt med konstant hastighet. Hur kan Newtons gravitation då
påverka ljuset ? En motsägelsefri teori om hur gravitationen påverkar ljuset kom inte
förrän Einstein framlade den allmänna relativitetsteorin 1915. Och även därefter tog
det lång tid innan man förstått teorins konsekvenser för massiva stjärnor.
Det hade varit intressant om professor Hawking hade fortsatt med detta resonemang lite
vidare och förklarat hur Einsteins teori kan förklara den gravitationella dopplereffekten utan
att ljusets hastighet påverkas. Ljusets våglängd och frekvens måste påverkas utan att
hastigheten hos ljuset förändras. Ingen svar ges på denna fråga, förmodligen av orsak att inget
sådant svar finns. Ett märkligt faktum i sammanhanget är emellertid, att det uttryck för den
gravitationella dopplereffekten som ges av Einsteins teori är detsamma som man får om man
härleder samma uttryck med utgångspunkt från Newtons teori. I Newtons teori uppstår
givetvis dopplereffekten genom att ljusets hastighet bromsas upp och har där sin naturliga
förklaring och ingenting säger att denna tolkning är mera rätt/eller fel än Einsteins tolkning av
fenomenet.

Sidan 98: ..Det finns vissa lösningar på den allmänna relativitetsteorins ekvationer
som gör det möjligt för astrounat att se en naken singularitet ; han kan undgå att träffa
singulariteten och istället ramla igenom ett "maskhål" och komma ut igen i en anna
region av universum. Detta tycks erbjuda goda möjligheter till resor i rum och tid, men
lyckligtvis verkar alla detta låsningar vara ytters instabila; minsta störning t.ex närvaro
av en astrounat, kan förändra den så att astrounaten inte kan se singulariteten förrän
han ränner in i den och tid och rum tar slut. Med andra ord skulle singulariteten alltid
ligga i hans framtid och inte i hans förgångna.
Om man skall skratta eller gråta över detta eländiga svammel, ja man frågar. Givetvis är detta
mycket allvarligt för vetenskapen. Prof. Hawking är en av vår tids mest högaktade
vetenskapsmän i teoretisk fysik, på professorsstolen efter Isac Newton. Resonemang av detta
slag är det annars bara författare av science ficton litteratur som ägnar sig åt.

Sidan 99: ... Den allmänna relativitetsteorin förutsäger att tunga föremål som rör sig
kommer att unsända gravitationsvågor, svallvågor i rumtiden… Jordens energiförlust
är mycket liten… Det betyder att det kommer att ta omkring ett tusen miljoner
miljoner miljoner miljoner år för jorden att åka in i solen …
Eftersom man ännu inte ens vet vad gravitaionens orsak är, ja då måste det väl ändå vara
omöjligt att spekulera om huruvida en massa förlorar energi eller inte. En eventuell
energiförlust kan ju bero på så mycket annat, mera triviala orsaker såsom kollision med andra
kroppar (rymdgrus bl.a) under sin rörelse i rymden.

Sidan 30: .. Hur kunde vi hoppas på att upptäcka ett svart hål när det svarta hålet ju
definieras av att det inte kan utsända något ljus ? Det kan verka som att leta efter en
svart katt i en kolkällare.
Detta uttalande rymmer en hel del intressanta saker. Gravitoner, bärare av den gravitationella
kraften, slipper tydligen ut från det svarta hålet, men inte fotoner, bärare av ljuset. Vad är
skillnaden ? Både gravitoner och fotoner är enligt rådande uppfattning virtuellt masslöa
partiklar.

Sidan 108: .. Det betyder att det svarta hålets gräns, händelsehorisonten, bildas av
rumtidvågen för de ljusstrålar som nätt och jämt misslyckas med att ta sig ifrån det
svarta hålet, ljusstrålar som för evigt svävar precis på gränsen…
Här har plötsligt Prof. Hawking helt glömt bort förutsättningen för den speciella och allmänna
relativitetsteorin, nämligen att ljusets hastighet = konstant och inte kan påverkas av någonting,
inte ens ett "svart hål". Det existerar inga tveksamma mellanlägen för ljusets rörelse,
hastigheten är alltid = c med andra ord.

Sidan 115: ... Den utåtriktade strålningens positiva energi balanseras av ett flöde av
partiklar med negativ energi, som strömmar in i det svarta hålet… ett flöde av negativ
energi in i det svarta hålet minskar alltså dess massa…
Begreppet negativ energi är enbart fiktion, energi är av naturen enbart alltid positiv. I den mån
negativ energi kan definieras är det i relation till en annan potential vartill den är lägre relativt
sett.

Sidan 129: .. Varför började universum att expandera i så nära den kritiska
expansionstakten som skiljer modeller som åter kollapsar från modeller som fortsätter
att expandera för evigt så att universum fortfarande, tio tusen millioner år senare i
samma nära nog kritiska expansionstakt ?…..
Kanske är det så enkelt att Big Bang teorin är felaktigt och att därmed frågan är fel ställd ?
Dvs att ingen expansion förekommer !


Sidan 130: .. Dessa lagar kan ursprungligen ha kungjorts av GUD, men det verkar som
om han sedan har lämnat universum i fred att utvecklas… och inte ingripit i
utvecklingen…
Sidan 135: .. Det betyder att universums begynnelsetillstånd verkligen måste ha valts
ut oerhört noga om den heta big bang modellen skall kunna var riktig ända till tidens
begynnelse. Det vore mycket svårt att förklara varför universum måste ha börjat just
på detta sätt, annat än att det representerar en gudomlig handling av en GUD som
avsåg att skapa världen som vi…
Då man läser detta börjar man undra om det är vetenskapen Prof. Hawking företräder eller om
det är en teolog som talar… Resonemang av detta slag hör inte hemma inom
naturvetenskapen.

Sidan 133: .. Naturlagarna, så som vi för närvarande känner dem innehåller många
grundläggande tal eller konstanter, t.ex storleken hos elektronens elektriska laddning
och förhållandet mellan protonens och elektronens massa. Vi kan inte, åtminstone inte
ännu förutsäga värdena hos dessa tal ur våra teorier- vi måste bestämma dem genom
observation. Det kan tänkas att vi en dag upptäcvker en fullständigt förenad teori som
förutser alla konstanterna, men det är också möjligt att vissa konstanter eller alla
konstanter varierar från universum till universum eller inom ett och samma
universum…
Professor Hawkings är uppenbarligen i första hand kosmolog, dvs försöker att förklara
universum i den stora skalan. Gravitationen är emellertid inte anbart en storskalig kraft, den
inbegriper även som mikrokosmisk kraft. Kvantmekaniken är utvecklad från atomära
förhållanden, sålunda från mikrokosmiska förhållanden. Elektriska och magnetiska fenomen
är även de i första hand mikrokosmiska fenomen osv. Därför torde det vara svårt att skapa en
enhetsteori med kosmos som utgångspunkt. Den moderna fysikens svaghet är uppenbarligen
att man saknar en helhetsteori för det lilla och som förenar företeelser i den stora skalan,
Kosmos.

Sidan 168,174 .. Om det fanns en partikel med energi som ligger över den så kallade
Planck-energin, tio miljoner, miljoner, miljoner Gev, skulle dess massa vara så
koncentrarad att den skulle avskilja sig från resten av universum och bilda ett svart
hål….
Vad här professor Hawkings refererar till är den s.k. Plancklängden och Planck-energin.
Bakgrunden till dessa enheter finns att finna i en sammanställning av olika lagar från fysikens
olika områden varur dessa värden kan extraheras, men där något inga direkt logiskt samband
kan påtalas. Man blandar med andra ord ihop en mängd kända fysikaliska lagar från olika
områden och framställer dom som att de har någonting gemensamt. De Planckska storheterna
förekommer även inom de moderna strängteorierna där man försöker finna samband mellan
kvantmekaniken och gravitationen bl.a . Dessa teorier är vetenskapligt hokus.pokus.

Sidan 144: .. GUD kanske vet hur universum började, men vi kan inte ange några
speciella skäl för att tro att det började på ett enda ställe…
Förvirringen och uppgivenheten börjar här bli alltmer förlamande. Varför blev Prof. Hawkin
inte präst istället ? Man kan överhuvud taget undra varför Prof. Hawking skriver en
vetenskaplig bok om hur universum skapades när man ändå hela tiden hänvisar till att det var
Gud som skapade universum.
Botten med andra ord.