Mellanöstern i brand Bortglömda svenska adventistmissionärer gjorde oförglömliga insatser i Mellanöstern | 7 NOVEMBER 11 | 2015 10 Sabbaten i familjen Om man knappt får vardagspusslet att gå ihop, hur får man sabbaten att bli en lugn och fridfull oas i tillvaron? Som aktiv familj med små barn? Anne-May tvingades tänka om där hon slumrade i soffan en sabbatseftermiddag. 4 Hjälp till flyktingar Både enskilda och församlingar har tagit tillfällen i akt att hjälpa till där flyktingströmmarna dragit för bi eller stannat på sin väg mot frihet. Om detta kan man läsa i Församlingsliv som också berättar om fler dop och spännande träffar. 14 Påven på hållbarhetsturné Franciskus slår igenom både mediebrus och sekularisering med sina budskap. Tidigare påvar har talat inför FN, men aldrig inför USA:s kongress. Encyklikan om klimat och hållbarhet har väckt uppmärksamhet. INBLICK Främlingsvänlighet! D | av | GÖRAN HANSEN | [email protected] | Göran Hansen är missionsföreståndare för Adventistsamfundet i Sverige en senaste tidens flyktingvåg lämnar ingen oberörd. Miljontals desperata människor som utsätter sig för enorma risker för att nå trygghet. ”Världen håller på att gå sönder” menar Per Örnéus, Sveriges nya samordnare för humanitära insatser, i en intervju i tidningen Dagen. Politiker på alla nivåer, handläggare på Migrationsverket, skolpersonal, flyktingmottagare, medlemmar och anställda inom landets kyrkor och ett stort antal frivilliga är engagerade för att skapa förutsättningar och göra praktiska insatser för att välkomna flyktingarna som tilltagit i antal de senaste månaderna. Idag finns det ca 60 miljoner(!) flyktingar i världen, varav de flesta befinner sig i utvecklingsländer. Varje dag lämnar nästan 50 000 människor sina hem till följd av krig, konflikt eller brott mot mänskliga rättigheter. Visserligen är Sverige troligtvis Europas mest invandringspositiva land, men vi ser ändå att många höjer rösten för att minska antalet flyktingar drastiskt.Hittills i år har mer än 100 000 personer ansökt om asyl i Sverige, och man räknar med att ytterligare 60 000 kommer hit innan året är slut. Fram till mitten av Andra världskriget var Sverige mycket restriktiv mot invandring. Men under krigets två sista år tog Sverige uppskattningsvis emot ca 200 000 flyktingar bara från våra nordiska och baltiska grannländer. Sedan dess har Sverige varit ett ”invandrarland” istället för ett ”utvandrarland”. I debatten idag nämns det sällan att vi 1992 tog emot 84 000 asylsökande, de flesta från kriget i Balkan, förutom anhörig- och arbetskraftsinvandring. Den stora frågan är hur du och jag som adventister, med en djupt rotad kristen övertygelse, förhåller oss till de människor som nu kommer till oss. Paulus skrev: ”Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa” (Rom. 12:16). Detta är ett tema som vi hittar genom hela Bibeln. Jeremia förmanar Israel att inte förtrycka invandraren (Jer. 7:5–7). Mose hade också ett mycket direkt budskap till sina landsmän: ”Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv” (3 Mos. 19:33, 34). Klarare än så kan det inte bli! Redan i vers 18 hade Mose påmint om att vi ska älska vår nästa som oss själva, och det är denna text som den laglärde citerade i den välkända berättelsen i Luk. 10:25–37. Jesus hade fått frågan vad han skulle göra för att få evigt liv och Jesus svarade inte direkt utan frågade vad lagen säger. Mannen visste omedelbart vad han skulle svara och citerade först från 5 Mos. 6:5 att vi ska älska Herren vår Gud och därefter vers 18. Det är mycket intressant att notera att den berättelse Jesus väljer för att visa på vem vår nästa är visar på ett mycket praktiskt sätt att visa kärlek. Liknelsen om samariern ger prov på Jesus djupa medkänsla mot människor som inte tillhörde hans eget folk. Visst är det så du och jag också borde göra mot dem som nu kommer till vårt land efter förlorat nästan allt och tvingats fly från krig och hemskheter! Allt vi vill att andra ska göra för oss ska vi göra för dem, som Jesus säger. Den laglärde fick i slutet av samtalet en kraftig uppmaning från Jesus som också är riktad till oss att visa samma kärlek och medkänsla som samariern och på så sätt vittna om vår kristna tro! Med en bön om kärlek, mod och energi i engagemang för flyktingarna! Källa till fakta: Migrationsverket. KOMMANDE NUMMER AV MISSIONÄREN Utgivningsmånad (sista materialdag) December (5 nov) Februari ’16 (7 januari) Januari ’16 (26 nov) Mars ’16 (4 februari) Tidningen ska nå läsarna senast första fredagen i månaden. 2 | MISSIONÄREN nr 11 2015 Material för publicering ska vara hos redaktören senast på materialdagen. Allt material redigeras och publiceras även på www.adventist.se. Läs mer om text och bild i Missionären på www.adventist.se Om ingen källa anges är bibelcitat hämtade från Bibel 2000: copyright © 2000 Svenska Bibelsällskapet. FB: Svenska Folkbibeln: copyright © 1996, 1998, 2014 Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. NLB: Nya levande Bibeln®: copyright © 2003, International Bible Society. All rights reserved. K ärnan i hela den kristna tron är en personlig relation med Kristus, trohet mot hans Ord och Kristuslika relationer i den kristna gemenskapen (Joh. 17:3, 17, 20, 21; 1 Joh. 4:7–11). Det finns tillfällen under trons resa då övertygade kristna kan ha olika åsikter (Apg. 6; 15). Dessa tillfällen kräver ömsesidig respekt, eftertänksamt lyssnande, innerlig förståelse och att underordna sig den heliga Andens ledning till enhet (Ef. 4:31, 32). Detta är förvisso sant när det gäller omröstningen den 8 juli 2015 i frågan om ordination under generalförsamlingens möten i San Antonio. Samtidigt som vi erkänner våra meningsskiljaktigheter vill vi uttrycka vår tacksamma uppskattning till samfundets medlemmar och enheter för att de erkänner världskyrkans beslut. Kvinnornas roll bekräftas Vi vill på nytt bekräfta att den heliga Anden ger gåvor till alla troende och att kvinnor spelar en viktig roll i kyrkans liv (Joel 2:28; 1 Kor. 12:11, 18). Deras engagemang, begåvning och talanger är en välsignelse för hela Kristus kropp. Beslutet som fattades i San Antonio ändrar inte på kyrkans förståelse för kvinnors roll i kyrkans liv, mission och tjänst vilket stöds av Församlingshandboken och beskrivs i Generalkonferensens och divisionernas regelverk (Working Policy). Gudfruktiga, andefyllda kvinnor vittnar effektivt för Kristus och används av den heliga Anden för att göra stora insatser för att främja hans rike. Detta uttalande lästes upp i inledningen av Generalkonferensstyrelsens årsmöte söndagen den 11 oktober 2015. Det röstades inte på av Generalkonferensstyrelsen, utan mottogs som information. Gå vidare tillsammans i missionsuppdraget Sjundedags Adventistsamfundet är en världsomspännande organisation som hålls samman av den heliga Anden genom överlåtelse till Kristus, ömsesidigt erkända bibliska överty- N. T. Ng, Adventistsamfundets generalsekreterare, läste upp uttalandet som Generalkonferensens och alla divisioners ledare ställt sig bakom. Läs om ordinationsbeslut i våra grannländer på s. 6. Det händer i november… • • • • • 7 november: Böneveckans rikskollekt 7 november: WALK:sabbat 11-18 november: Transeuropeiska divisionens årsmöte 20-22 november: Tonårsträff på Ekebyholm 22 november – 6 december: WALK Missionsresa till Uganda Se www.adventist.se/kalender för aktuell information! MÖTESPLATSEN Till alla kyrkans enheter och medlemmar från Generalkonferensens och divisionernas ledare angående generalförsamlingens beslut om ordination sommaren 2015: gelser, ett gemensamt uppdrag och en global organisationsstruktur (Upp. 12:1; 14:6, 7, 12). Generalkonferensens beslut i generalförsamlingen och regelverk är överenskommelser som görs tillsammans i Kristus kropp. Vi vädjar till alla enheter att respektera beslutet som fattats av vår världsgemenskap samlad till generalförsamling, eftersom alla ensidiga och självständiga beslut som strider mot gemensamma beslut banar väg för splittring och söndring. Vi uppmanar alla enheter att arbeta nära divisionernas ledning för att se till att alla åtgärder står i harmoni med det gemensamt beslutade regelverket vars syfte är att främja kyrkans världsvida enhet och det uppdrag vi fått från himlen. Mot bakgrund av vår tids allvar och hur snabbt Bibelns profetior uppfylls, inbjuder vi alla samfundets enheter och medlemmar att tillsammans med oss fortsätta sitt engagemang för Kristuslika relationer, ömsesidig respekt, trohet till Bibeln och ett målmedvetet fokus på att slutföra det profetiska uppdrag som anförtrotts Adventistsamfundet. Vi är hängivna global enhet för ett globalt uppdrag i förkunnelsen av det eviga evangeliet i de tre änglarnas budskap för att förbereda människor för Jesus ankomst (Upp. 14:6-12). missionären Nummer 11 november 2015 Årgång 119 ISSN 0349-6996 Utges av Adventist media & förvaltning AB för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige Redaktör: Rainer Refsbäck Ekebyholmsvägen 153 762 91 Rimbo [email protected] 0175–710 90 Ansvarig utgivare: Bo Forssten bo.forssten@ adventist.se Layout: Susan Bolling Mötesplatsen är till för läsarreaktioner, frågor och debatt. Skriv din mening med 150-200 ord till [email protected] En vädjan och uppskattning Lösnummer & Bokförsäljning: Skandinaviska Bokförlaget, Box 114 , 762 23 Rimbo kundtjanst@ skandinaviskabokforlaget.se 0175–720 50 Prenumeration: Adventistsamfundet Box 536, 101 30 Stockholm prenumeration@ adventist.se 08–545 297 70 Prenumerationspris: Utan kostnad för medlemmar bosatta i Sverige, övriga 350 kronor PlusGiro: 934–0 Tryckt hos: Wikströms tryckeri AB, Uppsala BILD PÅ FRAMSIDAN: Arkivbilder/ AdventistArchives.org SJUNDEDAGS ASAMFUNDET DVENTISTSVENSKA UNIONEN www.adventist.se Missionsföreståndare: Göran Hansen goran.hansen@ adventist.se Missionssekreterare: Bo Forssten bo.forssten @ adventist.se Ekonomichef: Ronny Hermansson ronny.hermansson@ adventist.se Besöksadress: Olof Palmes gata 25 Stockholm 08–545 297 70 (växel) Postadress: Box 536, 101 30 Stockholm PlusGiro: 15 13 78–7 Bankgiro: 269-9973 FINLANDS SVENSKA ADVENTKYRKA www.adventkyrkan.fi Föreståndare: Kenth Stolpe Ekonomichef/sekr: Ben Greggas Kontor: Annegatan 7C 16 FI-00120 Helsingfors 00358-9-6120 3640 Bankgiro: FI09 2153 1800 0050 26 MISSIONÄREN nr 11 2015 | 3 FÖRSAMLINGSLIV Hjälp till flyktingar Med kanske månader utan lek blir en liten leksak extra roligt! På Nyhyttan har man samlat ihop kläder, skor och leksaker där flyktingarna kan leta fram något som passar Foto: Kristina Dybeck I flera adventistförsamlingar är medlemmar engagerade för att hjälpa flyktingar som tagit sig till Sverige. Här sammanfattar vi vad som hänt i två församlingar hittills. Nyhyttans kurort får nytt liv Den 11 september godkände Migrationsverket att delar av Nyhyttans kurort blir asylboende. Dagen efter flyttade ca 100 flyktingar från Syrien, Afghanistan, Irak, Bosnien och Eritrea in. Adventkyrkan i Nyhyttan har varit engagerad sedan våren då det blev klart att planer fanns för att ta emot flyktingar. Församlingen har anställt en samordnare för Järnboåsbygdens olika föreningar som arbetar för att göra mottagandet så positivt som möjligt. – Det är inte ofta som vi här ute på landet får möjlighet att engagera oss praktiskt för andra människor i samhället, säger pastor Lars Gille. Här har vi en fantastisk möjlighet att få leva ut vår kristna tro med ”arbetskläder” för människor i nöd. Den senaste månaden har de flesta frivilliginsatserna gällt insamling, sortering och utdelning av kläder, skor och leksaker. De som kom hade bara det de rest i. – Vi har fått så mycket tacksamhet och glädje i retur, säger pastor Lars Gille. Nu har vi börjat inbjuda till olika grupper och aktiviteter som promenader, sport, scouter, språkundervisning och sygrupp. Medan barnen i skolåldern nu har fått börja skolan kommer man att ha aktiviteter för förskolebarn. Fadderfamiljer och praktikplatser ligger i planeringen. – Vi känner att vi får vara Jesus förlängda arm och tackar Gud för den möjligheten. Det är också så fint att vi i bygden har ett gemensamt projekt som vi får jobba tillsammans med, avslutar Lars. Flyktingfamiljer på sitt första scoutmöte i Nyhyttan. Foto: Kristina Dybeck 4 | MISSIONÄREN nr 11 2015 Adventkyrka används för övernattningar Sedan den 10 oktober har Adventkyrkan i Göteborg tagit emot flyktingar via organisationen Refugees Welcome to Gothenburg som behöver en natts vila innan de reser vidare. Första kvällen kom 13 personer, däribland en femårig pojke som tillsammans med sin pappa rest i 50 dagar. Innan nattgästerna reser vidare får de frukost. Församlingen har kunnat erbjuda luftmadrasser att sova på bäddade med lakan, kuddar och täcken. Trots att det är mycket enkelt har det uppskattats av nattgästerna. Församlingens medlemmar turas om att sova över och sköta det praktiska. Refugees Welcome kan ringa när som helst under natten och fråga om det finns platser kvar. – Jag vet inte vem som har fått ut mest av detta, flyktingarna eller jag. Det rör mig djupt att få möta dessa människor, sa Per Karlsson som var värd första natten. Per Karlsson hjälper en pojke vars enda packning var en radiostyrd bil som tappat batterikraft. Sen blev det åka av med stor glädje. Foto: Anne-Maj Sandström Luftmadrassängar blev ett uppskattat natthärbärge för flyktingar som passerar Göteborg. Foto: Pernilla Fokuoh Ett Ord på vägen ledde till dop D ennis Karlssons första kontakt med kristen tro var genom sin mormor. När han gjorde lumpen vände han sig till Gud ordentligt för första gången och han fick bönesvar. Krister Pontvik hade kontakt med Dennis under en kort tid 2012, vilket blev första kontakten med Adventkyrkan och början till ett nytt liv. Krister hade lämnat kristen litteratur och inbjudningskort här och där på arbetsplatsen. Och det hände att när Dennis funderade på livets frågor så ringde han till andakttelefonen ”Ett Ord på vägen” tack vare korten. Han fortsatte att lyssna under flera månader, och i slutet kände han i sitt hjärta uppmaningen att besöka Adventkyrkan i Stockholm. En sabbat i mars 2014 beslöt han sig för att komma till kyrkan. Han blev varmt välkomnad av Bosse Larsson och kände sig välkommen trots tvi- vel och frågor. När han veckan därpå mötte Krister på gatan upplevde Dennis Guds ledning och maning att fortsätta komma till kyrkan. Sen dess är han en hängiven bibelstudent. Dennis har studerat med Tommy Björn och deltar i bönegrupper regelbundet. Sabbaten den 27 juni var en stor glädjedag för alla i Stockholms församling och i himlen när Dennis döptes. Krister Pontvik Missionären beklagar att notisen publiceras sent. Malmö Adventkyrka bestämde sig Selena Pipijoga att hon ville följa Jesus. Det är alltid glädjande med dop men speciellt blir det när det är någon av de ungdomar som vuxit upp i församlingen. Selena hade länge funderat på att ta steget och efter et halvårs möten och bibelstudier med Jovan Dedic hölls dopet den 27 juni. Vänner och familj slöt upp och speciellt hennes storebror som hon saknat i en period i kyrkan. Efteråt samlades alla till en festlunch med god mat och goda erfarenheter. Selena fortsätter vidare att aktivt delta i tonårsaktiviteter i kyrkan samt även på riksplanet. Vi önskar Selena Guds ledning och välsignelse i allt. Jovan Dedic pastor i Malmö Adventkyrka Glädjedag i Linköping D en 29 augusti hade Linköpings församling förmånen att uppta Martina Kazen och Bo Magnusson som medlemmar i församlingen. Martina döptes under sommarens tonårsläger av pastor Karin Rudholm (se Missionärens septembernummer). Bo Magnusson är tidigare döpt som baptist och intogs på bekännelse. Bo har under en längre tid besökt såväl sabbatsskola som gudstjänster. Han har också läst flera bibelbrevkurser och under Sture Nilssons tisdagsmöten bestämde han sig han sig för att bli medlem i församlingen. Vi är naturligtvis mycket glada Te på stan U nder det här året ville församlingen i Örebro hitta nya kontaktskapande aktiviteter för att nå människor i Örebro. Den senast uppfinningen kallas: ”T-break”. Det innebar att man satte upp en bänk och banderoll på ett torg centralt i Örebro och erbjöd en gratis kopp te. När vädret var kallt och ruskigt var detta mycket Sydträff i Kristianstad S abbaten 12 september var medlemmar från Malmö, Helsingborg, Halmstad, Växjö, Osby, Karlskrona samlade i vackra Odalkyrkan i Kristianstad, tillsammans med adventister där, för en välsignad dag i härlig gemenskap. Pastor Jovan Dedic var ledare för träffen och programmet. Förmiddag bestod av sabbatsskola med 3-4 grupper, gudstjänst med många deltagare under temat: “Vad sätter himlen verkligt värde på?” Jovan Dedic, Matts Sjölander, Gordon Cincurak, Danne Maricic och Christian Hjortland delade med sig av goda värderingar. Underbar sång och musik under ledning av Andrea Millares, som också höll i eftermiddagens sång- och musikprogram med många djupa andliga vittnesbörd. God och spännande mat serverades i form av en knytlunch – tack till alla som använde dyrbar tid i köket! Det blev en välsignad sabbat med över 100 deltagare, stora och små, nya och ”gamla” ansikten, som uppmuntrade varandra på väg till det gemensamma målet: evigheten tillsammans med Jesus Kristus, vår Frälsare. Ole Struksnes föreståndare i Helsingborgs Adventkyrka Andra träffar i all ära... G för att välkomna dem i församlingen och ber att Gud skall välsigna dem också i framtiden. Stefan Stenmark effektivt och det var ett väldigt trevligt sätt att möta människor. Flera personer upplevde det mycket positivt och man hade flera som stannade för djupa samtal. Några uttryckte till och med att de ville hälsa på i kyrkan. Knut Gille pastor i Örebro Adventkyrka emenskap, avslappning, tända ljus, massage, sång, öppna frågor, kreativitet, praktisk tro, kramar och god mat. Allt detta förklarar tjejhelgen jag precis varit på. Andra träffar i all ära, men när man är ett gäng tjejer tillsammans så blir det något speciellt. Förutom att vi själva hade det bra, så gick vi också ut i Örebro under lördagseftermiddagen för att hjälpa andra. Alla tjejer var med och samlade in pengar till ADRA och flyktingarbetet. Den här helgen blev för mig en plats att ladda batterierna och kunna snacka öppet om grejer som man går och tänker på. Tack till var och en av de ungefär 20 härliga tjejerna som var med, både deltagare och ledare. Kristinalina Smårs MISSIONÄREN nr 11 2015 | 5 FÖRSAMLINGSLIV Dop i Malmö I FÖRSAMLINGSLIV Dubbelträff på Ekebyholm I mitten av september samlades ca 75 ungdomar och tonåringar till en ”dubbelträff” på Ekebyholm. Dels en Studentträff för ungdomar som är i universitets- och högskoleåldern och dels en träff som kallades för ”Skapande tro”. Detta var en del av samfundets WALK2015satsning på tonåringar och ungdomar. Del av gruppen som valde ”Färg och form” Zachary och Bobby Sjölander dramatiserar bördor vi bär. Skapande tro På Skapande tro fick tonåringar och ungdomar möjligheten att uttrycka sin tro i olika former. Man fick välja ett av fyra spår som man sedan jobbade med under sabbatseftermiddagen och kvällen. En del valde Sång och musik, andra Foto och video. Några valde Färg och form och den sista gruppen jobbade med Drama. Under fredagskvällens möte och gudstjänsten fick man exempel på hur Bibeltexter och tro kan illustreras på lite annorlunda sätt. Bl.a. fick man se en installation av en ”hemmamiljö” som skulle väcka tankar och känslor på att komma hem till sin ”Far”. Gudstjänsten inleddes 6 | MISSIONÄREN nr 11 2015 med ett drama och avslutades med en dramatiserad dikt av Heikki Lukko som var mycket välsignat. Ganska sent på lördagskvällen framfördes och visades en del av det som de hade skapats under dagen. Det var fantastiskt inspirerande att se och höra sånger som skrivits, bilder som skapats och flera drama som satts ihop och övats in under dagen. Det blev så väldigt tydligt att vi har många talangfulla ungdomar som har mycket att dela med sig av om de bara får chansen. Det var också tydligt att de som var med kände sig inspirerade att få pröva på och upptäcka hur de kan förmedla sin tro på olika sätt. Vi hoppas att detta bara var början för många och att de kan utveckla sina talanger och sin tjänst för Gud ytterligare. Stort tack till Rickard, Tobias, Anna, Samuel och Ulrik som var med och ledde i arbetsgrupperna. Bobby Sjölander som framför hälsningen: “WALK on” för hela WALK-teamet. Studentträff Att vara troende och samtidigt studera på högskola eller universitet är inte alltid lätt. Under helgen lärde vi oss hur vi kan hantera olika utmaningar. Jonathan Stenmark, Linus Sormunen, Vinicius Rocha och Christian Karlsson, som själva är studerande, delade sina tankar om att vittna, att vara trygg i tron och om Bibelns trovärdighet. Vi fick även höra vittnesbörd från Jonathan och Vinicius. Det var både spännande och inspirerande. Vi diskuterade svåra frågor i smågrupper som vi sedan delade i storgrupp och fick därmed höra svar från olika perspektiv. Vi fick under träffen kloka råd för att kunna uppfylla det Gud vill använda oss till. ”Kristus kallar frivilliga att anmäla sig under hans flagg, och bära korsets banér inför världen” (Ellen White: Message to Young People, s. 24). I slutet skrev vi ner vad vi lärt oss och vad vi önskar att nästa träff ska innehålla. Efteråt skapades en Facebookgrupp där man kan dela sina frågor och svar och du som pluggar vid högskola eller universitet får gärna gå med. Tack till ungdomsavdelningen för en fantastik träff! Det är härligt när vi tillsammans kan hjälpas åt att fortsätta på Guds väg och samtidigt Högskole- och universitetsstudenter utbyter tankar. sprida Guds kärlek till alla som inte känner honom. Därför uppmanar jag dig som studerande att vara med på nästa Studentträff. Melody Soto Norge och Danmark upphör med ordination D en 20 september hade unionsstyrelserna i Norge och Danmark sina första ordinarie sammanträden efter sommarens beslut i Adventistsamfundets generalförsamling att inte låta divisionerna avgöra om kvinnor kan ordineras till pastorer för sina regioner. Den norska unionsstyrelsen begär av Generalkonferensen att man omprövar hela ordinationsförfarandet och utvärderar vår divisions ordinationsstudium ännu en gång. Den norska unionen överger ordinationen helt. Istället kommer man att ha en enkel förbön för nyutbildade pastorer som går in i praktiktjänst och när de går in i ordinarie tjänst. Man kommer inte heller att rapportera om pastorernas fullmakter till Generalkonferensen förrän icke-diskriminerande tjänstekategorier upprättas. – För oss i den norska unionen är det en samvetsfråga, säger missionsföreståndare Reidar Kvinge. Nya testamentet ger oss inte något mandat att behandla kvinnor och män olika i pastorstjänsten. Gud ger sina gåvor till både kvinnor och män. Anden utrustar män och kvinnor till pastorstjänst. Det vill vi erkänna. Den danska unionsstyrelsen beslutade att begära av divisionen en ny fullmakt för pastorer i enlighet med samfundets regelverk, som inte gör skillnad på manliga och kvinnliga pastorer. I väntan på en sådan kommer den danska unionen att upphöra med ordination och istället ”installera” pastorer efter fullgjord prövoperiod och ge män och kvinnor samma fullmakt och benämning som pastor. I Sverige fortsätter i skrivandets stund den arbetsgrupp som samfundsstyrelsen utsett, att finna ett lämpligt sätt att upphöra med ordination även här, en viljeinriktning som klart uttalats av samfundsstyrelsen redan i augusti. Syftet är att agera med respekt för generalförsamlingens beslut och samtidigt ta på allvar de skilda uppfattningar som råder kring ordination och skapa förutsättningar för enhet och fortsatt tjänst. Rainer Refsbäck E n stor del av det vi idag kallar den islamiska världen var en gång kristendomens vagga, långt in på 1000-talet då Sverige långsamt gick från asatro till tron på den vite Krist. Längs Sidenvägen från Venedig till Peking fanns kristna samhällen och kyrkor som utgjorde majoriteten av den kristna världen fram till 1250-talet. Där fanns kristna lärosäten som Europa bara kunde drömma om fram till renässansen och reformationstiden. I resterna av denna kristna mellanösternhistoria verkade också adventister under sena 1800-talet och för svenska missionärers del under 1920-talet. Vid tiden före Första världskriget hade det omfattande Osmanska riket börjat falla sönder. Viss protestantisk mission hade etablerat sig i det muslimska Egypten, Palestina och Libanonområdet. Tysk adventistmission var aktiv med kringvandrande kolportörer som upprättade många grupper. Försök gjordes också att nå de övre klasserna genom hälso- mission. När kriget kom och inte minst de tyska missionärerna fick lämna för de engelska och franska segerherrarna, tynade dessa små församlingar i stort sett bort. Politik påverkar alltid missionens ställning, vilket vi har lysande exempel på även i dag. Men det fanns fortfarande kristna församlingar kvar, maronitiska och syrianska, även armeniska trots många års förföljelse under det Osmanska riket. Ortodoxa (koptiska) kristna i Egypten och Etiopien, där man firade sabbat in på 1900-talet, fanns kvar! Dessa grupper blev betydelsefulla för de svenska adventistmissionärerna som kom till detta område på 1920-talet. Förföljelserna och utrotningen av kristna, speciellt armenierna, hade varit både grym, omfattande och oerhörd i de sista årtiondena under paschan. Turkisk militär massakrerade bara åren 1895–96 ca 100 000 kristna i dagens östra Turkiet, där armenierna var den främsta gruppen. Inte heller adventister gick fria. Adventistmissionen i Mellanöstern hade en blygsam början före 1900. Men på 1920-talet satsade man stort. På Europas dörrtröskel befann sig många miljoner muslimer i den arabiska världen runt Medelhavet. Alla väckelsens barn brann precis som idag för de onådda folkens frälsning. Det är nu det lilla Adven- tistsamfundet i Sverige kommer in i bilden. I tiden före kriget hade man främst koncentrerat sig på att vinna dem som redan hade en kristen bakgrund. Muslimer ansågs alldeles för svåra att nå. Irländaren George Keogh var undantaget som bosatte sig bland de enkla bönderna (fellahs) i Övre Egypten (södra delen mot Sudan) och vann deras förtroende genom att dela deras liv. Utan tvivel blev detta en ögonöppnare för de missionärer som nu kom från Skandinavien. I dag är de flesta av dessa missionärer glömda även om de hade oförglömliga erfarenheter på adresser som Kousba, Beirut och Damaskus i Libanon, Jerusalem, Kairo, Tabriz i Persien (dagens Iran) och även Konstantinopel som ännu inte blivit Istanbul. Därtill kom andra asiatiska länder: Manchuriet och Kina, Indien och Ceylon (Sri Lanka). Nils Zerne i Libyen och Syrien Den första familj som sändes ut från Sverige 1922 var Nils och Rosa Zerne med deras äldsta barn. I England fick Nils undervisning i arabiska. Resten av sitt liv skulle Nils läsa sin arabiska bibel, fascinerad som han blev av att befinna sig på helig mark i Bibelns länder. Den fascinationen lyste igenom när han skrev artiklar till Ungdomens Budbärare. Nils var pastor och ledare för missionen i Libanon och Syrien fram till 1929. Sedan blev det Jerusalem och Egypten. Så här omtalas hans insats i den 100-årsskrift som gavs ut 1997 i Beirut: av | YVONNE JOHANSSON ÖSTER | Just nu pågår en massiv och desperat folkvandring till Europa från ett Mellanöstern i flammor. Är det de sista kristna som nu tillintetgörs i den del av världen där livet i Kristus tog sin början? ÅTERBLICK Mellanöstern står i flammor Nils Zerne med sin sabbatsskolklass i Kairo efter 1930. Nils Zerne med sina första dopkandidater vid Jordanflodens strand 1930. Dödsmarscher och deportationer av miljontals kristna armenier under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom att prägla adventistmissionen i Mellanöstern. MISSIONÄREN nr 11 2015 | 7 ÅTERBLICK ”En av dessa hängivna missionärer var Nils Zerne (från Schweiz[!]) som när han anlände till Beirut 1923 med kraft satte i gång att ombilda samfundet med de få återstående trofasta medlemmarna som själva kärnan i verksamheten.” Hur gjorde han? ”Från allra första början samlade han de spridda medlemmarna och gav dem andlig vård och andligt stöd. Eftersom våra medlemmar ivrigt delade med sig av sin gudagivna tro med sina landsmän så ökade Herren Kristus flock med nya omvända i så hög grad att utvidgning blev nödvändig.” Resultatet blev bl.a. en blomstrande församling i Beirut, mycket tack vare Nils Zernes arbete. 1926 döpte Zerne sex av de många trofasta medarbetare och senare ledare som kom från denna församling i Beirutfloden. Det hade bara funnits 10 medlemmar kvar 1915 i Beirut, men när Zerne lämnar över ledarskapet finns det 100. I Palestina ledde hans förkunnelse till dop i Jordanfloden, han kom också att återuppväcka eller grunda församlingar inte bara i Libanon och Syrien, utan också i Jerusalem (Palestina) och Egypten. Nils berättar själv om några av de människor han förde till tro: ”Nio bröder och systrar ha blivit döpta och förenat sig med den nyblivna församlingen här. Ungefär lika många förbered sig för dop.” I samma artikel berättar han om den förste arab som blivit medlem i församlingen, en släkting i rakt nedstigande led till profeten Mohammed. Denne kom från en familj av fanatiska ”mohammedaner” men av en händelse hade han börjat läsa Bibeln och insett att han var en syndare i behov av en frälsare. Han fann ingen sådan i islam, men att ändra religion var lättare sagt en gjort. Släkten hotade honom och han tvingades fly för livet från hustru och barn som han aldrig återsåg. När Zerne mötte honom var han lärare på en protestantisk skola, men de ville inte ha honom kvar när han började tro på adventbudskapet. ”Det var synbarligen ingen utsikt att få behålla platsen där, och inget hopp om annat arbete på grund av sabbaten: Han hade kommit till skiljevägen. Vilken väg skulle han välja? Hör här hans beslut: ’Jag har offrat min hustru och mina barn för Kristi skull, jag har försakat mina släktingar, vänner och ägodelar, och nu är jag villig att offra mig själv också.’ ” Nils Zerne avslutar detta vittnesmål med att berätta att Herren beredde en utväg ur svårigheterna för denne man. 8 | MISSIONÄREN nr 11 2015 Nils Zernes stora intresse för Mellanösterns kultur och hans kunskap i arabiska bidrog utan tvivel till den framgång han hade som förkunnare. Under hans tid som ledare för den levantiska unionen i Beirut utförde han ett omfattande arbete, liksom senare i Palestina och Egypten. Stabiliteten han lade grunden för kom att bestå i flera generationer av adventister. Oscar Olson i Persien Vid den här tiden krävdes att missionärer lärde sig landets språk, och samtliga svenska missionärer i Mellanöstern tog detta på allvar. Oscar Olson skriver från Tabriz i Persien: ”Jag skulle gärna vilja uppmuntra de unga på skolan [Nyhyttan] att lära sig flera språk och lära dem grundligt ty kommer man ej så långt i ett språk att man njuter av dess litteratur, så glömmer man det snart” (min kursivering). Oscar Olson hade varit kolportörledare i Sverige, men ursprungligen lärare på det svenska pastorsseminariet i Broadview utanför Chicago. Han kom att bygga upp ett blomstrande skolväsende i norra Persien trots stora svårigheter från myndigheternas sida. Dit kom han 1926 och använde mycket tid på språkinlärning, både farsi (det officiella språket) och tatari (besläktat med turkiskan) som talades av folkgrupper i norra Persien. Han skriver: ”Det är underligt hur man binds fast vid ett folk, när man känner dess språk. När man lärt sig turkiska är turken inte längre någon främling för en.” Oscar Olson får ett gott omdöme i SDA Encyclopedia där det står: ”Oscar Olson kom och tog hand om skolverksamheten som växte snabbt, omkring 500 elever blev inskrivna – de flesta av dem barn till armeniska flyktingar.” De armeniska flyktingarna går som en röd tråd genom alla dessa berättel- Oscar Olson och hans hustru Ellen (andra och tredje personen från vänster längst fram) samlade med församlingsmedlemmar i Tabriz och missionärsparet Oster till vänster. ser från 1920-talets adventistmission i Mellanöstern som en avgörande komponent. Utrensningen av de kristna armenierna präglar all kristen mission i Mellanöstern under 1920-talet. Förföljelserna upphörde inte 1916 och misstänksamheten mot kristen mission, som i princip var förbjuden, var stark. Ännu idag erkänns inte adventisterna som trossamfund i Turkiet. Då betydde det bl.a. att man inte kunde äga egendom. Det vackra hus som inköptes i Konstantinopel fick ägas av en privatperson, en trofast adventist. I perioder hade man mötesförbud, vilket man aldrig hade haft under sultanens tid. De armeniska flyktingarna utgör en stor grupp i Nils Zernes församlingsgrundande i Libanon, det är också de pojkar som går i Oscar Olsons skola i Persien. Det är också detta folkmord som präglar de adventtroendes historia i Turkiet, de som David Norlin mötte under sin rundresa med Aaron Larson i Mindre Asien 1928. David Norlin i Turkiet David och hans hustru Martha var skodsborgsutbildade sjukgymnaster. De anlände till Konstantinopel 1927. Tanken var att de skulle upprätta en hälsomission, en slags spjutspets i den turkiska huvudstaden. Men det var inte utan problem. David var en god skribent, gav ut flera böcker om Turkiet. I Missionären 1928 skriver han om den rundresa han gör med Aaron Larson, missionens föreståndare. Det var en resa i spillrornas spår. Frågan var, vad fanns kvar av de församlingar som funnits före 1915? (Adventistmissionen påbörjades i Turkiet 1892.) Det fanns inte farbara vägar i det inre av Turkiet, så de två skandinaverna red från Angora (Ankara) i trettio timmar över berg, öknar och floder till Ak-Serrai, de vita palatsens stad. David Norlin skriver: ”Där gästade vi hos en armenisk broder, Ohannes, den ende s. d. adventisten som finns kvar av nästan tvåhundra, som en gång funnit i trakten. De övriga blev antingen dödade eller också flydde de under förföljelserna under kriget. Han grät av glädje då vi kom, och det var med svårighet vi fick fortsätta vår resa efter den uppgjorda planen. Han hade då inte sett en trosfrände på tio år, men ändå hade han hela tiden varit trogen med tionde och gåvor, och han utför tydligen ett gott arbete bland vänner och bekanta.” Så småningom kom David Norlin och hans hustru att arbeta på det ameri- Möteshuset i Konstantinopel (numera Istanbul) där adventisternas verksamhet i Turkiet hade sitt centrum. kanska sjukhuset i Adana innan de återvände till Sverige 1937, med erfarenheter som lämnade många tvivel och funderingar hos David som var en tänkande och reflekterande människa. Försöken att ge andra tro i en hård värld, kan få missionären att själv tappa både mod och tro. Men kan det vara så att Gud ser främst till den ärligt sökande? Om de kristna, om adventisterna i det Osmanska rikets kärnland Turkiet, finns berättelser som kan jämföras med Apostlagärningarnas och detta i just Mindre Asien, där Paulus en gång förkunnade evangeliet på sina missionsresor. att Jesus kan uppväcka dig? I Jesu Kristi namn säger jag till dig: Stå upp.” Hon reste sig upp: ”Ja, Herre, ja.” Hon såg på de två chockade kvinnorna och bad dem att inte tvivla: ”Jag är uppväckt”, sa hon trots att ingen sagt något till hennes om detta. ”Och jag är hungrig.” Det tog lång tid för Diamondola att återvinna hälsan, men hon kom att leva till 1990, 97 år gammal och tjäna samfundet tillsammans med sin man fram till 1963. Mellanösterns adventisthistoria handlar om och om igen om samma platser, samma förföljelser, samma trofasthet, samma lidande för Jesus Kristus skull, samma uthållighet och överlevnadsförmåga. De svenska missionärerna insats under 1920- och 30-talen var inte omfattande, men den var betydelsefull för de människor som fick del av tron. Senare kom det mesta av deras verk att raseras i krig för att återigen byggas upp – så har det fortsatt tills denna dag. Idag ser det ut som att det kristna ljuset i Mellanöstern håller på att slockna. Men lidandets luttrade arv från 1900-talets första decennier får vi inte glömma. Genom liv och död höll de detta framför sig: Jesus lever. Han kommer åter med det eviga livet som ingen kan ta ifrån oss. Dessa glömdas hopp är också vårt. Talita, stig upp! Konstantinopel var ett missionscentrum redan före Första världskriget, ett centrum där svårigheterna var många. Det intressanta med Turkiet var att budskapet inte från början spreds av ditsända missionärer. En grekisk-amerikansk skomakare började på eget initiativ att sprida skrifter och evangelisera i Konstantinopel. Han vann den armenier som blev ledande för verksamheten, men som mördades under en tjänsteresa i det inre av Mindre Asien under kriget. Eftersom tyska ledare fått lämna så sattes en schweizare till att leda arbetet. Alla dessa ledare behövde en tolk. Mycket tidigt blev tonårsflickan Diamondola Keanides, som var turkisk medborgare av grekisk börd, navet för hela missionens existens. Hennes språkförmåga var exceptionell. Grekiska, turkiska kunde hon, armeniska, tyska, engelska lärde hon sig med hjälp av ordböcker, grammatik och Bibeln. Hon kom att resa runt med missionsföreståndarna, Frauchiger och senare Erzberger, både före och under kriget. Dessutom arbetade hon på kontoret i Konstantinopel med översättning. När de tyska Källor: Diamondola längst till höger tillsammans med medarbetare i missionen i Turkiet (från vänster): Nicolos Tefronides, kolportör; Diran Tcharakian; Paul Bridde, missionär; Emil Frauchiger, pastor. 1919 smittades Diamondola av tyfus från de många sårade och sjuka flyktingar som kom till missionens hus i utkanten av Konstantinopel. Efter sex veckor dog hon och Diamondolas mor och fru Erzberger som skötte om de sjuka gjorde i förtvivlan iordning henne för begravningen som måste ske inom 24 timmar. De bad innerligt att Gud skulle sända en man att hjälpa dem med allt det praktiska. Efter någon timme kom professor Diran Tcharakian som förlorat allt för att tjäna i det lilla utsatta samfundet. ”Nej”, sa han, ”Diamondola är inte död. Hon sover. Hon behövs i Guds verk, hon är vår enda tolk. Tror ni att Herren kan uppväcka henne? Tror ni det?” Kvinnorna nickade. De bad. Broder Tcharakian uttalade Apostlagärningarnas ord: ”Min kära syster Diamondola, tror du • Missionären, 1922-1930. • Ungdomens Budbärare, 1928-1937 • M. H. Nazirian: The Seventh Day Adventist Church in Lebanon 18971997 (The East Mediterranean Field of Seventh-day Adventists, 1999) • M. Thomson Olson: Diamondola ”A Little Diamond” (1966) • B. Pfeiffer: The European Seventh-day Adventist Mission in the Middle East (Lang, 1981) • The Seventh-day Adventist Encyclopedia (1966) Yvonne Johansson Öster håller på att skriva en antologi över adventistmissionärer från Sverige i världen. De svenska missionärer som nämns här var inte de enda i Mellanöstern. Mer om de andra kommer du att kunna läsa i antologin. MISSIONÄREN nr 11 2015 | 9 ÅTERBLICK missionärerna försvann blev hon både sekreterare och kassör i missionen. Hon följde med på många resor under kriget för att lokalisera och försöka hjälpa de armeniska adventister som eventuellt kunde ha överlevt dödsmarschen mot den syriska öknen. Diamondola blev vid ett tillfälle anklagad för landsförräderi. Hon misstogs för att vara armenier och spion på grund av sin flytande armeniska. Och det var i praktiken en dödsdom. Inför domaren fick hon möjlighet att förklara vad hennes kyrka stod för. Med hjälp av Bibeln förklarade hon den kristnes plikter mot överheten (Rom. 13), mot Gud och hans lag. Där betonade hon särskilt plikten att hålla sig ren genom att avstå från orent kött. Hon förklarade att adventister avstår från tobak och alkohol och svinkött. Efter två timmars förhör tilltalade domaren henne vänligt: ”Min kära flicka, vi är ledsna att vi besvärat dig så mycket. Du har nästan övertalat oss att bli som du.” Han erkände att adventister var bättre muslimer än de själva var. Hon släpptes fri med orden: ”Må Allah alltid vara nådig mot dig.” GOD JORD av | Anne-May Müller | ledare för Adventistsamfundets familjeavdelning i Danmark | Bilder: Shutterstock Sabbat i familjen Det var lördag eftermiddag. Jag låg på min säng och hade ”kanske” blundat en liten stund. Jag tog min telefon ur fickan och det första jag såg när jag öppnade en av de sociala apparna, var en selfie med två av mina söner och texten: ”Trist lördag :-(”. P off – rätt i ansiktet fick jag flera sabbatsdilemman samtidigt. För vad är sabbaten egentligen? Och hur kan jag fira den på ett meningsfullt sätt för hela familjen? Jag hänger helt enkelt upp min och familjens sabbatsfirande på fyra händelser: Skapelsen: I sabbaten hedrar och firar vi Skaparen (Gud), skapandet (det under som det är) och det skapade (universum, naturlagarna, naturen och allt levande). Efter världens mest produktiva vecka vilade Gud och njöt av allt det arbete han hade gjort. Så sabbaten handlar om att fira och vila från arbete. De tio budorden: De tio budorden förbjuder mig att arbeta var sjunde dag. Budet är också Guds anvisning om att dagen är ”helig” och ”välsignad”. Jesaja 58:13, 14: Gud säger att vi inte ska sköta våra egna sysslor utan kalla sabbaten en fröjd, och ära den genom att inte göra det vi brukar den dagen. Det följer ett löfte och en välsignelse på detta, och om vi gör så får vi uppleva glädje, lycka och Herrens närvaro. Matteus 12:1-3: Läs texten själv 10 | MISSIONÄREN nr 11 2015 i sitt sammanhang (plocka ax och bota). Jesus gör sig av med den hårda fariseiska inställningen till sabbaten och regelrytteriet. Det jordnära kommer före det lagmässiga och kärnan är: ”Människosonen är herre över sabbaten.” Jesus provocerar folket genom att göra ett under i en synagoga på sabbaten och säger: ”Det är tillåtet att göra gott på sabbaten.” Det är alltså en dag att göra gott på, ge kärlek och hjälpa andra. Med detta i åtanke handlar utmaningen om att fira sabbaten på ett sätt som är praktiskt rimligt för en familj med barn och som ger Guds utlovade välsignelser och närvaro. Förberedelserna Som med allt, så det är viktigt att vara väl förberedd. Om vi ska ha en bra sabbat – alla tillsammans – kräver det förberedelser. Ingen klarar av att glida in på snedden över mållinjen en halvtimme efter solnedgången om man vill ha en lugn fredagskväll och en trevlig sabbat. Om vi vill att sabbaten ska handla om vila, gemenskap och eftertanke, krävs det förberedelser. För mig är matlagningen en plikt på samma nivå som tvätt, disk och städning. Därför är det sabbat för mig om jag slipper laga mat. Slippa kan jag bara om jag anställer en kock (som jag ändå måste ge ledigt på sabbaten – så det löser inte mitt problem) eller om jag förbereder maten i förväg. Men inget av detta duger riktig hemma hos oss, så vi har hittat på några mycket enkla och snabblagade favoriträtter. Då blir det mer tid tillsammans och mindre tid i köket för alla parter. Kanske kan du göra dubbla portioner av maten en dag i veckan och lägga undan till sabbaten? Kanske kan du en söndag med gott om tid förbereda en månads sabbatsmiddagar och sätta i frysen? Kanske kan du skala dubbelt så mycket potatis på fredagar? Kanske kan du köpa färdiglagad mat som kan snyggas till och bli till en festmåltid? Tänk på hur du kan minska pliktkänslan kring maten genom att förbereda dig väl. Jag har svårt att vila och koppla av när det är rörigt och smutsigt omkring mig. Det kräver därför också förberedelser. Så jag börjar städa på torsdag om jag inte kan på fredag, och jag påminner resten av familjen att städa upp efter sig. Förberedelser för sabbaten innebär för mig att se till att kläderna är redo för barn och vuxna, så vi slipper springa omkring och leta favoritbyxor med ena foten utanför dörren. När mina barn var små la jag alltid fram sabbatskläderna på fredag kväll, så jag visste att det var på plats. Nu ber jag dem att själva kolla i garderoben om de har vad de behöver för nästa dag, eller så får de ta fram strykjärnet. Med små förändringar under veckan kan jag göra sabbaten till mer av en vilodag genom att förbereda mig för den. Välkomna sabbaten När vi har bjudit hem gäster ser vi till att de känner sig välkomna redan innan de når ytterdörren – kanske till och med vid Tid i kyrkan I vår familj bär det av till kyrkan på lördag morgon, eftersom det är viktigt för oss att sabbaten också är en dag för gemenskap i gudstjänst och undervisning om Gud. Även om du som småbarnsföräldrar kanske sällan får ut så mycket av gudstjänsten, så lär vi barnen på det sättet att komma till kyrkan och se det som en naturlig plats att vara på och som hör till sabbaten. Det är också där de upptäcker värdet av ett nätverk och goda kristna relationer. Jag kan bara tacka alla fantastiska människor som finns i vår församling och som ger våra barn utrymme och som även bygger relationer med dem och hjälper dem på deras vandring i tron. Just under tiden i kyrkan kan det Bra sabbatsresurser Böcker: • Barnbiblar, bibelpussel och pyssel kan hittas på t.ex. nyamusik.se eller bibelbutiken.se • Prenumerera på Kreativa andaktsutskick som tas fram av Adventistsamfundets barnavdelning (skandinaviskabokforlaget.se), så får du hem färdiga paket av andakter med tillhörande pyssel. • 100 kreative børneandagter (danskbogforlag.dk) eller 100 kreative bønneideer (norskbokforlag.no) av Karen Holford (finns också på engelska: 100 Creative Prayer Ideas for Kids: (And Grown-Ups Too) (amazon. co.uk) • 100 Creative Activites for Sabbath (amazon.co.uk) av Karen Holford Appar: • Sabbath Ideas (Scottware – sabbathideas.org) • Sabbath School 4 (Hope Software Services/Generalkonferensen) Sök på ”Children Bible puzzles” – och du hittar massor av skoj. Hemsidor: • Sök på din kommuns hemsida efter naturreservat och andra aktiviteter som rör friluftsliv och natur. • Aktivitetsbanken.se (Scouterna) har många förslag på aktiviteter/lekar för utomhus och inomhus. • Lekarkivet.se har ett 500-tal lekförslag för alla åldrar och tillfällen. vara svårt att kalla sabbaten ”en fröjd” (Jes. 58.13) – inte minst med små barn. Men försök att göra det så bra som möjligt för barnet. Se till att det har varit på toaletten, inte är hungrigt och att det har fått röra sig ordentligt i pausen. Ta med en påse med saker som passar ditt barns ålder som det kan sitta och pyssla med, läsa, rita, o.s.v. Låt det vara speciella saker som bara används på sabbaten – det hjälper barnet att förstå det speciella med dagen. Alliera dig med några ”mor- eller farföräldrar” i kyrkan som kan hjälpa dig att sitta med ditt barn, ibland måste man också få möjlighet att höra en halv predikan. Om barnet säger att det inte vill följa med till kyrkan, ta tid att tala om varför ni går till kyrkan, och ta reda på det som gör att barnet/tonåringen känner att det är tråkigt. Ge pastorn eller ledarna goda idéer som kan göra tiden i kyrkan mer barnvänlig. Om du har små barn, är det verkligen trevligt om pastorn kan använda en PowerPoint med några av de viktigaste punkterna – som du kan skumma igenom medan du stoppar russin i munnen på ungen eller lägger ett pussel – så får du samtidigt något lite andligt ur predikan. Du kan också föreslå att kyrkan har en hylla eller en korg med saker som barn kan läsa, rita på och leka med i kyrkan, som är lämplig under gudstjänsttiden – både till innehåll och ljudnivå. Sabbatseftermiddagen Väl hemma igen kommer vi till min ömma punkt. För på sabbatseftermiddagen är det som om hela veckans tryck, sömnunderskott och problem välter omkull mig samtidigt som soffan står och kallar lockande utan att vända ryggen till. Situationen i inledningen är inte påhittad. MISSIONÄREN nr 11 2015 | 11 GOD JORD infarten – genom att sätta ut en lykta eller en fin kruka med blommor. På samma sätt vill vi också välkomna sabbaten som en särskild gäst i vårt hem. Så hitta sätt att signalera att nu kommer sabbaten snart. Finns det någon musik som sätter dig i en bra andliga stämning? Kan ni använda ljusstakar eller lyktor, som bara är till för sabbaten? Eller kan ni duka upp med finporslinet fredag kväll? Finns det någon särskild mat, dryck, efterrätt eller snacks som ni bara bjuder på sabbatskvällen? Eller hamnar den fina handbroderade duken på bordet bara den kvällen? Kanske har ni en bok som ni läser ett kapitel ur varje vecka? Håll också en andakt som passar barnens utvecklingsnivå, som är intressant och kort. För idéer se tipsen i rutan härintill eller köp någon bra barnbibel i en kristen bokhandel. För barn är traditioner viktiga. Skapa goda traditioner som hjälper dem att känna att sabbaten kommer. Hjälp varandra att hitta sätt att göra sabbaten till något speciellt. GOD JORD Så återigen måste jag tänka: Hur kan jag göra sabbaten till en fröjd, en helig dag? Hur kan jag göra sabbaten till en dag då vi sprider Jesus kärlek och gör gott för våra grannar? Hur kan jag minnas och hedra Skaparen, skapandet och skapelsen? Här måste man vara kreativ! Gå ut – även om du är trött. Som de säger i Norge: ”Ut på tur – aldrig sur!” På med gummistövlar och sydväst om vädret är dåligt. Sök på webben efter roliga aktiviteter i naturen i ditt område. Gör det till en rolig sak att utforska nya platser i Guds vackra skapelse. Vänj era barn med att ta hand om och uppskatta naturen. Gör en brasa, grädda pinnbröd, lek kurragömma, gör en skattjakt och så vidare. Tänk också på hur du kan göra något gott för andra människor. Jesus botade och hjälpte på sabbaten. Kan vi besöka någon som är ensam? Kan du hjälpa till att dela ut mat till hemlösa? Kan ni bjuda in någon att vara med er som kanske inte har så många vänner? Kan ni bjuda hem gäster? Finns det ett äldreboende som ni kan besöka med några fina teckningar som barnen har gjort? Kan ni hitta en vän där som kan bli ert ”sabbatsprojekt”? Nya klubbvillkor! Vi vill bli bättre! Nu när Skandinaviska Bokförlagets Bokklubb går in på sitt tionde år vill vi ta nya tag med bättre erbjudanden och villkor för dig som är klubbmedlem – och dig som förhoppningsvis vill bli det! Förändringarna förenklar också förlagets hantering och planering så att vi kan ge dig bättre service! Från nyår kommer bokklubben att ha två typer av medlemskap. Här förklarar vi skillnaderna: Klubbmedlem • • Redo för en ny vecka När det börjar skymma och sabbaten slutar, hälsa då den nya veckan välkommen. Håll en andakt och prata med varandra om vad som händer i veckan som kommer. Sätt upp några mål, prata om vad som kommer att bli en utmaning i den nya veckan och be för det och varandra. Och glöm inte Gud även om sabbaten slutar. Ta med honom i alla dagens och familjens sysslor på ett sätt så det fortsätter att vara naturligt att prata om och med honom. Låt den goda gemenskapen i familjen och med Gud bära er genom ännu en hektisk vecka innan ni återigen kan välkomna sabbaten i er familj. Anne-May Müller är ledare för Adventistsamfundets familjeavdelning i Danmark och är mamma till fyra glada killar mellan 9 och 15 år. Hon älskar sabbaten, men känner också utmaningen att göra den relevant och spännande för hela familjen. 12 | MISSIONÄREN nr 11 2015 • • • • Information från bokklubben skickas ut 3-4 gånger om året, via post eller e-post, om bokklubbsboken och andra erbjudanden och när du senast måste avbeställa/beställa för att utnyttja bokklubben på bästa sätt! ”Bokklubbsboken” är en nyutgiven bok med 20 % klubbrabatt. Bokklubbsbok som inte önskas måste avbeställas inom utsatt tid. Andra ”klubberbjudanden” om nya och gamla böcker till bra priser, måste beställas inom utsatt tid. Klubbmedlemmar har 10 % rabatt på tidigare bokklubbsböcker. Alla produkter som beställs inom utsatt tid, vare sig det är klubbserbjudanden eller övriga produkter i förlagets sortiment, skickas till samma låga porto: 34 kr! Klubbförsändelsen skickas till dig efter utsatt datum med faktura (betalningsvillkor 30 dagar). Du har 14 dagars ångerrätt och står för ev. returporto (precis som tidigare). Premiummedlem • • Samma villkor som klubbmedlem med den enda skillnaden att du får alla nya böcker hemskickade utan att du behöver tänka på något! Du prenumererar helt enkelt på alla nya böcker! Det enda du behöver tänka på är att avbeställa oönskade nya böcker, eller beställa övriga erbjudanden, inom utsatt tid! Du som redan är en trogen bokklubbsmedlem eller senast 31 december går med i bokklubben, får ett praktiskt sittunderlag utan extra kostnad och möjlighet att köpa TVÅ valfria böcker till 50 % rabatt (+porto 34 kr). Erbjudandet kan nyttjas under hela 2016. Du som är klubbmedlem sedan tidigare fortsätter automatiskt som klubbmedlem om du inte uppgraderar till premiummedlem eller avslutar ditt klubbmedlemskap. Förändringar i ditt medlemskap kan du göra när som helst – bara skriv till oss! Läs mer om de nya villkoren på www.skandinaviskabokforlaget.se eller kontakta oss! Kontakta Skandinaviska Bokförlagets Bokklubb via e-post eller brev: [email protected] Adventist Media, Box 114, 762 23 RIMBO VÄXA IN I LIVET Ett säkert vaccin dag var jag på infektionskliniken och fick olika vaccinationer inför missionsresan till Uganda. Tre sprutor mot sexsju olika sjukdomar. Det är många olika sjukdomar som man kan vaccinera sig mot idag och det gör att vissa sjukdomar mer eller mindre utrotas. Fantastiskt! Det finns så mycket i livet som man kan bli ”smittad” av och som är svårt att stå emot och det skulle ju vara härligt ifall det fanns ett vaccin för alla kristna mot den onde och ondskans påverkan vi drabbas av hela tiden. Gud själv är ju själva vaccinet och håller vi oss till honom hela tiden så är vi vaccinerade, men det krävs lite jobb av oss också. Bibeln ger oss så mycket hjälp och praktiska tips på hur vi kan hålla oss till Gud. För det är det som är Guds önskan med ditt liv. Att du är med honom och han kan få ge dig Livet! Han längtar efter att få dela livet med dig. Vid ett tillfälle blev Jesus ställd mot väggen av en man som kunde mycket om lagen. Han ställde en klurig fråga som han trodde skulle få Jesus på fall. – Vilket är det största budet i lagen? Jesus svarade den laglärde: ”Älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det första och största budet” (Matt. 22:37, 38; NLB). Det kan kännas lättare sagt än gjort. Men om det skulle finnas något vaccin mot den onde idag så är det detta: att vi helt och hållet ger allt till Gud. Att Gud får vara en naturlig del och gemenskap i allt vad vi gör. Då blir vi liksom skyddade. I Efesierbrevet 6 kan vi läsa om hur Gud vill hjälpa oss genom livet att stå emot det som vill ta bort oss från Gud. Vi brukar kalla det för Andrens rustning. Istället för att ta sprutor mot sjukdomar vi kan bli smittade av ger Gud oss en rustning att ta på som ska hjälpa oss. Om vi börjar varje dag att ”ta på oss” rustningen så hjälper den oss att sätta Gud först. ”Ta på er hela Guds rustning, så att ni tryggt kan stå emot Satans planer och knep … Använd därför allt som hör till Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot [som ett vaccin] fienden när han än anfaller er. Då kan ni också stå som segrare när striden är över. Rusta er för denna strid! Sanningen är ert bälte och Guds rättfärdighet är ert bröstpansar. Marschera modigt framåt, och berätta överallt att Gud har slutit fred med oss. Och försvara er med trons sköld som gör alla djävulens glödande pilar verkningslösa. Vissheten om att Jesus Kristus har räddat er är den hjälm som skyddar er. Och använd er av Guds ord. Det är det svärd som den helige Ande ger er. Be utan uppehåll” (Ef. 6:11–18; NLB). Så vad betyder det egentligen? Jo, för att vi ska kunna stå emot Satan då han försöker påverka oss att tvivla och ”glömma” Gud och inte lita på honom så behöver vi ta tid att lära känna Gud och vara med honom. Tro på hans sanning, be, läsa Bibeln och berätta för andra om en kärleksfull Gud. Om vi läser i Bibeln lär vi oss om Gud och hans personlighet att vi inte behöver tvivla. Vi kan plocka fram texter när vi behöver dem. Och be – prata med Gud. Dela allt med honom. Han vill dela ditt liv och hjälpa dig genom allt det vardagliga. Varför? Jo för att han älskar dig! Så på sätt och vis finns det vaccin mot det som drar oss bort från Gud. Det är att varje dag börja med Gud och be honom hjälpa dig att älska honom först av allt. Det är bara Gud själv som är motgiftet mot den onde. Ta och pröva detta: Läs Efesierbrevet 6 på morgonen och be Gud hjälpa dig att ”ta på dig” rustningen. Anna Tegebo är biträdande ungdomsledare i Adventistsamfundet med särskilt ansvar för tonårsverksamhet. MISSIONÄREN nr 11 2015 | 13 av | ANNA TEGEBO | [email protected] | I Bild: Shutterstock ”Ta på er hela Guds rustning ...” LEVA I TIDEN Apokalyptisk vision saknas I Laudato si’ (”Lovad vare du”),1 som är påven Franciskus första encyklika2 i egentlig mening, sjunger han skapelsens lov. av | RAINER REFSBÄCK | [email protected] | Bild: MikeDotta/Shutterstock T iteln är hämtad från första raden i ”Sång till broder Sol” (nr 23 i Psalmer och Sånger) skriven av munken Franciskus av Assisi och påvens namne. Munken Franciskus ska ha haft ett ovanligt nära förhållande till naturen och djuren. Vilket är passande när påven Franciskus nu positionerar sig i förhandlingarna om en hållbar utveckling för planeten Jorden. New York Times menar att Laudato Si’ ”är ett av de listigaste dokument som getts ut av Vatikanen under det senaste århundradet. Det avslöjar Franciskus som en slug och sofistikerad politiker av första klass.” 3 Klimathotet och jordens framtid är den stora frågan på dagordningen just nu, trots flyktingkrisen. Under hösten 2015 fokuserar FN på att nå flera globala överenskommelser för en hållbar utveckling,4 bl.a. ett nytt klimatprotokoll i Paris i december. Med denna encyklika visar påven på sin ambition att vara en andlig världsledare och ställer nationer och ideologier till svars, utkräver ansvar och agerar samvete. Det är inte första gången en påve talat till FN:s generalförsamling. Däremot är det första gången en påve fått tillträde till talarstolen i USA:s kongress, vilket har väckt många känslor i alla politiska och religiösa läger i USA. För påven är omsorg om skapelsen en moralisk fråga starkt förbunden med livets helighet, vilket har retat upp både dödsstraffs- och abortförespråkare som ofta är varandras ärkefiender i den amerikanska politiken. Påvens miljöencyklika är en paradox även för adventister, fast på andra sätt. Här finns många tankar om skapelsen och Skaparen som vi lätt kan skriva under på. Han beskriver en helhetssyn på människans plats i skapelsen och ansvar för den, både andligt, socialt och ekonomiskt. Han talar om behovet av en livsstil som är förenlig med skapelsen och Skaparens syften. Uttrycker oro för att vetenskapen bidrar till problemen istället för att lösa dem genom att frikoppla skapelsen från Skaparen. Han visar 14 | MISSIONÄREN nr 11 2015 också på Bibelns sabbatsfirande som ett skydd mot att överutnyttja jordens resurser. Men det finns också idéer här som får en del profetiska varningsklockor att ringa. För det första är synen på jordens framtid i grunden inomvärldslig. Det ligger i människans händer och inom räckhåll att med beslutsamhet rädda jorden från undergång. Även om påven vill tillföra en andlig dimension, så saknas Bibelns apokalyptiska vision – den syndskadade skapelsens undergång, Jesus återkomst och löftet om en ny jord och nya himlar (Rom. 8:18–25; 2 Pet. 3:10–13; Upp. 21:1–7). I Franciskus kli- Även om påven vill tillföra en andlig dimension, så saknas Bibelns apokalyptiska vision ... förvandlade och omvända människor. Och visst behövs omvändelse! Frågan är hur långt och på vilket sätt dessa två sfärer, staten och religionen, politik och andlighet, ska samverka? Hur påverkas religionsfriheten av en sådan vision? Till sist, men inte oväsentligt för oss adventister, upphöjs söndagsfirandet med mässoffret till försoning för en skadad skapelse. ”Söndagen, liksom den judiska sabbaten, är ämnad att vara en dag som helar våra relationer med Gud, oss själva, med andra och med världen” (par. 237). Påven är inte omedveten om sabbatens bibliska betydelse, istället avslöjar han djup insikt om dess innersta väsen och relation till skapelsen och Skaparen. Ändå understryker han att söndagen, som den ”första dagen” i den nya skapelsen, är den hållbara framtidens vilo- och festdag. Inte nog med det. För den som känner till sabbatens symbolik så byter påven inte bara sabbat mot söndag, han utser också Maria till ”hela skapelsens moder och drottning”. I judiskt tänkande beskrivs den ofrivilliga separationen mellan Skaparen och skapelsen som en kung och drottning som tvingas leva åtskilda. Men med sabbaten kommer drottningen och förenas med kungen för ett dygn som en påminnelse om den värld som ska komma. För oss adventister utgör sabbaten en förtätad vision för en hållbar framtid: ”Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna ... för människans storslagna försök att mäta sig med Gud är dömt att misslyckas” (se Upp. 14:6-12) är uppmaningen till en värld som håller på att gå under. Från honom har vi också löftet: ”Se, jag gör allting nytt” (Upp. 21:6). Rainer Refsbäck FOTNOTER matvision kan man tro att denna världens riken kommer att bestå om människorna vänder om. För det andra är encyklikan i huvudsak en politisk agenda förklädd i andliga kläder, eller tvärtom. Påven tillstår att det måste till politiska förändringar, men hävdar att politiken saknar kraft att stoppa den ohållbara utvecklingen utan 1 2 www.laudatosi.com Encyklika betyder ”rundskrivelse” och har stor betydelse inom katolska kyrkan eftersom den är ett uttryck för påvens läroauktoritet. Den har inte lika stor betydelse som när påven som ofelbar uttalar sig i kraft av sitt läroämbete. 3 Paul Vallely: ”The Pope’s Ecological Vow”, The New York Times, 29 juni 2015 (http://nyti.ms/1Hqd4ah). 4 www.un.org/sustainabledevelopment/ 20-22 november Adventkyrkan Stockholm FÖDD Vi tackar Gud för vår älskade son och lillebror Noah Malachi Mitchell, född den 11 maj 2015. Stolt storebror är Mika, 2,5 år. ” Barn är en gåva från Herren...” (Ps. 127:3). Ryan och Linnea Mitchell Vad är vetenskap? Varför ska vi tro på Bibeln? Molekylärbiologi, slumpen, fossil, åldersbestämning, syndaflod … och mycket mer! Vi har gift oss! Elin Karlsson och Victor dos Santos Rocha i Tärnaby Kyrka den 12 juli 2015. Vigselförrättare var Per Erik Dekkerhus. Vi vill tacka Gud för äktenskapets gåva, samt ett stort tack till ALLA som uppvaktade oss och gjorde vår dag till den mest underbara. Vi delar nu efternamnet Rocha och bor lyckliga tillsammans i Norrtälje! Rut 1:16–17 Anders Gärdeborn är en av Sveriges främsta experter på biblisk skapelsetro och intelligent design. Per Wikström har sedan 1994 ägnat stor del av sin fritid åt studium av konflikten skapelse-evolution. Välkommen! Se ytterligare information på www.adventist.se EFTER BÖNEVECKAN INSPIRATION och fördjupning i Bibeln Böneveckopris t.o.m 16 november: Foto: Yasmine Torstensson VIGDA 135 kr + 34 kr porto 150 kr (ord. pris) + porto 110 kr + 34 KR porto 130 kr (ord. pris) + porto Böckerna kan du köpa i vår webbutik: www.skandinaviskabokforlaget.se eller beställa från: Adventist Media, Box 114, 762 23 Rimbo | 0175-720 50 Vigseln ägde rum mellan Bernita Carlsson och Ulrik Karlsson 30 december 2014 i Jönköpings Adventkyrka. Vigseln förrättades av Berny Carlsson. Tack för uppvaktningen på vår dag! Simon Karlsson och Julia Telfer vigdes den 23 augusti 2015 i Skärv kyrka, Västergötland. Vigselförrättare var Per Erik Dekkerhus. Paret har tagit efternamnet Karlsson och bor nu i Ås, Norge men med planer om flytt till Sverige. Stort tack till alla som gjorde vår dag oförglömlig! Solens nedgång Lund Göteborg Stockholm Östersund Luleå Helsingfors Uleåborg 6 nov 16.16 16.13 15.41 15.34 4.46 16.12 15.40 13 nov 16.03 15.58 15.25 15.13 14.22 15.55 15.17 20 nov 15.51 15.45 15.11 14.55 13.59 15.40 14.56 27 nov 15.42 15.35 14.59 14.38 13.37 15.28 14.36 4 dec 15.36 15.27 14.50 14.25 13.18 15.19 14.20 11 dec 15.32 15.23 14.45 14.17 13.04 15.13 14.08 18 dec 15.31 15.23 14.44 14.13 12.57 15.12 14.03 Foto: Britt-Inger Lillbäck MISSIONÄREN nr 11 2015 | 15 FAMILJELIV | ANNONSER Skapelse … evolution? RETURADRESS: Sjundedags Adventistsamfundet Box 536, SE-101 30 Stockholm BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING | av | KRISTINA THORN | pr-ansvarig för Ekebyholmsskolan | Bilder: Kristina Thorn EKEBYHOLMSSKOLAN Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på tidningens framsida Operation Dagsverke D et är en gråruggig dag i mitten av oktober. Jag drar på mig en extra varm tröja, tar min kamera och beger mig ut på jakt efter Ekebyholmsskolans elever. Just idag är de inte så lätta att hitta som i vanliga fall. Just idag befinner de sig inte på skolan. För just idag genomför vi Operation Dagsverke. Eleverna på högstadiet och gymnasiet ska idag utföra en dags praktiskt arbete där de intjänade pengarna går till ADRA:s arbete. För att vara mer specifik samlar vi in pengar till ADRA Sveriges arbete med att dela ut mat- och hygienpaket till de många flyktingar som kommer till Europa via flyktinglägret i Serbien. Jag finner elever utspridda på flera platser i skolans närområde. Trädgårdsarbete verkar vara årets dominerande trend. Det krattas löv, det grävs, det rensas rabatter, det klipps grenar och det bärs utemöbler. Andra har fått inomhussysslor på sin lott. Det sys pianoöverdrag till aulan, det målas väggar och det limmas böcker i biblioteket. Jag frågar dem hur de tycker det är att vara ute på Operation Dagsverke. ”Kul” och ”omväxlande” är svaren jag får. Någon längre pratstund blir det inte tal om, alla är fullt upptagna med sina sysslor. Senare i eftermiddag ska jag åka med några elever till ett närbeläget boende för ensamkommande asylsökande flyktingbarn. 16 | MISSIONÄREN nr 11 2015 Där ska vi baka svenska semlor, leka lekar och bygga vänskap. Ännu ett sätt att på ett konkret sätt visa medmänsklighet på lite närmare håll. När jag vandrar runt med min kamera och ser alla ungdomar som flitigt arbetar för att hjälpa människor i nöd så kan jag inte låta bli att bli varm i hjärtat, trots oktoberkylan. För det är just det här som Ekebyholmsskolan handlar om. Utbildning som riktar sig inte bara till huvudet, men även till handen och hjärtat. Vi pratar om att teori ska blandas med praktik, och den här dagen är ett konkret exempel på det. Vi talar om medmänsklighet och att vi är en kristen skola. Operation Dagsverke är ett exempel på hur vi lever ut det och visar Guds kärlek till de Jesus kallade sina minsta bröder och systrar. Jag är både stolt och tacksam att få vara en del av en sådan skola. Kristina Thorn är ansvarig för Ekebyholmsskolans pr bl.a.