PSALM 122
T Carl Olov Hartman 1947, 1968
M Daniel Olson 1965
2.
Du som dig dolde, klädd i stoft och pina,
se, såsom ljuset dina kläder skina.
Omkring din panna
solens eldar stanna
såsom en krona.
3.
O att en gång få skåda det vi trodde,
glans som i stoft och ringhet bland oss bodde,
makt över vågor,
altaret i lågor,
himmelen öppen.
4.
Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
fasthålla synen, ägande och trygga.
Ett är nödvändigt
nu och för beständigt:
Jesus allena.
5.
Ära ske Fadern som ser i djupet neder,
Sonen som med oss i tåredalen beder,
Anden som bådar
dag då ögat skådar
himlen för evigt.
