Etnoastronomi 20131015 Egypten och lite annat smått och gott

Etnoastronomi
20131015
Egypten
och
lite annat smått och gott
Några centrala gudar i Egypten
Atum (skaparguden, föddes ur urhavet Nu)
Shu (luft)
Geb (jorden)
Osiris
Isis
Horus (falkguden)
Tefnet (fukt, vatten)
Nut (himlen)
Seth
Nephthys
Solguden Ra/Re
Nun, den ursprungliga
havsguden, lyfter solbåten
upp mot himlen vid skapelsen.
Solen får dessutom hjälp
av en scarabé.
Solen på kvällen
Solen på morgonen
Amun-Ra
Ankh,
hieroglyf
för livet
Khepri-Ra
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/insekt-haller-kursen-med-hjalp-av-vintergatan
http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article3762983.ece
Father Sky and Mother Earth, Navajoindianerna
Nut är den kvinnliga himlen som hålls upp av Shu, luften
Öster
Geb är den manliga jorden
som vilar under Nut
Väster
Isis och Osiris, två barn till Nut och Geb
Isis ammar deras
barn Horus
Osiris
14 steg symboliserar den kommande månen.
Fullmånen på det femtonde steget avbildas genom
månskäran som en vagga.
Bredvid syns guden Thoth som ansvarar för kalendern.
Månens himmelsbåt till vänster om Thoth.
Horus tempel i Edfu
Isis, Sirius, följer efter Osiris, Orion – som vi ser det på himlen
Solguden Ra i sin dagbåt Mandjet
Ra på sin nattliga resa i båten Mesektet i underjorden
där han tvingas kämpa mot flera ormar och monster
PILBÅGEN
Favtna davgge
Karlavagnen, del av Ursa Major,
Stora Björnen
Himmelsstöttan
Boahjenasta
Polaris, Polstjärnan
Älgen Sarvva
Kusken
Cassiopeja
Perseus
Geocentrisk
Jupiter
Solen
Mars
Månen
Merkurius
Venus
SAASTEC 2002
Saturnus
De fem planeter som syns med blotta ögat
Merkurius (Hermes)– den snabbe budbärarens gud
Kvicksilver
Venus (Afrodite) – skönhetens och kärlekens gudinna
Koppar
Mars (Ares) – krigets gud
Järn
Jupiter (Zeus) – himmelens och jordens herre
Zink/tenn
Saturnus (Kronos) – Jupiters far
Bly
Heliocentrisk
Jupiter
Månen
Mars
Merkurius
Venus
SAASTEC 2002
Saturnus
Gravitationens utbredning liknar den för ljus;
upplevs svagare ju längre bort från
källan man befinner sig
Ekliptikan,
solens skenbara väg
bland stjärnorna
Precession
Nu
Om 13 000 år
Nu
Polstjärnan
Om 13 000 år
Vega
i Lyran
Solen syntes med Oxen
bakom sig, ”i Oxen”, vid
vårdagjämning på
egypternas tid
Solen syntes i
Väduren vid
vårdagjämning
på grekernas tid
I vår tid syns
solen i Fiskarna
den 21 mars,
vårdagjämning
Om ytterligare några hundra år
syns solen i Vattumannen,
”The Age of Aquarius”
Hur stjärnor rör sig
Nordpolen
Ekvatorn
Grekland
Ur
Almagest
av Klaudius Ptolemaois
(99 – 168 e Kr)
Innehåll
Sammanfattning av den
grekiska astronomin
med bl a teorier om
himlakropparnas rörelser
samt 48 stjärnbilder,
framför allt på
norra stjärnhimlen
Himmelsekvatorn
Himmelsekvatorn
Ekliptikan,
solens skenbara väg
bland stjärnorna
Andreas Cellarius, Harmonia Macrocosmica, 1660
Andreas Cellarius, Harmonia Macrocosmica, 1660
Taffelberget i Kapstaden, ett av världens sju naturunderverk
Nicolas de Lacaille (1713 – 1762) stjärnbilden Mons Mensa, i dag Mensa
1930 beslutades om
en internationell indelning
av stjärnhimlen i 88 stjärnbilder,
vilka omfattar både norra och
södra stjärnhimlen.
Exempel på stjärnbilden
Tvillingarna.
På så sätt kommer alla områden
på himlen att ingå i en stjärnbild.
Arctos är björn på grekiska. Arktis betyder “mot björnarna”.
La Silla, Chile.
Vintergatans band på himlen
sett från norra halvklotet
S
Sommar
S
Vinter
Illustration av Robin Rector Krupp
Ur Beyond the Blue Horizon av E Krupp
Origin of the Milky Way
Jacopo Tintoretto
(1518 – 1594)
National Gallery, London
Heras
bröstmjölk
sprutar ut
över himlen.
Galaxia är
Mjölkvägen på
grekiska.