Urvalsprov i sociologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan
vid Helsingfors universitet 2016
Besvara frågorna utgående från följande bok: Therborn, Göran: Världen. En
inledning. Liber 2012.
Besvara samtliga fyra frågor:
1. Beskriv kortfattat betydelsen av det som Therborn kallar världskrig ”nummer
noll”. Nämn mellan vilka politiska makter detta krig stod samt vilken
globaliseringsvåg som kriget förknippas med. (6 p)
Världskrig ”nummer noll” var enligt Therborn en kamp om europeisk och global
hegemoni som stod mellan fransmän och britter. Kriget bestod av en serie separata
krig år 1750-1815 som utkämpades i Europa, Nordafrika, Västasien, Indien och
Nordamerika, och på många ställen ledde till bestående segrar för det engelska
språket och engelsk rätt. Kriget etablerade det brittiska imperiet som världens första
supermakt. Therborn förknippar detta krig med den tredje globaliseringsvågen. (s. 5355)
2. Beskriv kortfattat Saskia Sassens syn på kapitalströmmarnas nätverk. (6 p)
Enligt Sassen förmedlas kapital genom noder och de utgör härmed inte fritt rinnande
strömmar. Centrala noder är de ”globala städerna”, framförallt London och New York
(s. 118). Sassens arbete demonstrerar att den globaliserade bolagskapitalismen (under
den nuvarande sjätte globaliseringsvågen) har en fast grundval och inte flyter fritt på
kapitalströmmarna, med ”kommandocentra” på ett litet antal platser. London och New
York utgör särskilt tydliga centra för kapitalistiska finans- och affärstjänster. Sassen
infogar också Tokyo i sin toptrio av globala städer, men Therborn anser att den
japanska kapitalismens och bankväsendets tillbakagång gjort den kategoriseringen
överspelad. (s. 148)
3. Presentera utförligt de olika mönster av sociosexuell ordning och olika
familjemönster som Therborn identifierar i Europa. Vilken skillnad menar han att det
finns mellan syd och norr, samt mellan väst och öst i Europa? Redogör för skillnader
ifråga om tidpunkten för äktenskapets ingående, inledandet av sexuella förbindelser
och för att flytta från föräldrahemmet. (14 p)
Therborn identifierar åtminstone tre mönster av sociosexuell ordning i Europa som
skiljer sig från varandra (de fyra västliga varianter som uppräknas på s. 175-177
omfattar även USA som en fjärde variant).
Det nordvästeuropeiska mönstret omfattar tidiga och informella sexuella förbindelser.
Samboendet är norm före äktenskap och samboendet utgör en huvudform av
parbildning. Ensamstående mödrar är inte vanliga. Mönstrets idealtypiska population
hittas i Skandinavien, men samma mönster finns i Frankrike och Nederländerna, och
med vissa avvikelser (fler tonårsgraviditeter respektive färre samboende) i
Storbritannien och det germanska Centraleuropa. Äktenskap har i ett globalt
perspektiv alltid ingåtts sent i Västeuropa och singellivet utan familj är ett alternativ.
Att tidigt flytta från föräldrahemmet och leva självständigt betraktas som normalt och
underlättas av statliga bidrag och en hyresmarknad.
Enligt det sydeuropeiska mönstret, från Grekland till Portugal, inleds sex senare än i
norr. Unga tenderar att bo hemma hos föräldrarna tills de gifter sig. Äktenskap sker
numera mycket sent och sydeuropéer tenderar att bo med sina föräldrar ett decennium
längre än nordeuropéer.
Enligt det östeuropeiska mönstret inleds sexlivet relativt sent, men äktenskapet ingås
tidigt, tiden för föräktenskaplig sex är därmed Europas kortaste. Att flytta direkt från
föräldrahemmet till äktenskap (dvs inget samboende före äktenskap) är normalt, och
äktenskap har ofta även inneburit att man bott tillsammans med föräldrar eller
svärföräldrar.
Skiljelinjen för de östliga och västliga familjemönstren ligger enligt Therborn längs
en linje från Trieste till S:t Petersburg och förefaller ha tusenåriga traditioner som
fortfarande idag existerar. I Västeuropa behövde ett nytt par ha medel för att etablera
sitt eget nya hushåll (”neolokalitet”). Denna (germanska) norm fanns inte i Östeuropa
(bland slaver). En betydande minoritet förblev ogifta i Västeuropa, medan den
östeuropeiska traditionen omfattade tidiga och nästan universella äktenskap. (s. 175180)
4. Therborn anser att den ekonomiska historien tog en ny vändning under 1900-talets
sista tredjedel. Beskriv utförligt hans syn på kapitalismens allmänna utveckling och
produktivkrafternas förändring under denna tid och fram till idag. (14 p)
Therborn utgår från en marxistisk samhällsanalys genom vilken den kapitalistiska
utvecklingen tenderade att ersätta ursprunglig privategendom med offentligt ägande.
Kapitalismens konkurrensdynamik gav enligt Marx produktivkrafterna en alltmer
”social karaktär” som blev allt svårare att effektivt hantera under privata
produktionsförhållanden, och som skapade stora koncentrationer av arbetare som var
kapitalisternas antagonister. För att vara en samhällsanalys från mitten av 1800-talet
stod den sig enligt Therborn anmärkningsvärt väl under 1990-talet (om man väljer att
bortse från de politiska förväntningarna på analysen); offentligt ägande och offentliga
investeringar, oberoende av höger- och vänsterregeringar, blev allt viktigare för en
konkurrenskraftig ekonomisk produktionsförmåga .
Under 1900-talets sista tredjedel tog den ekonomiska historien däremot en ny
vändning. Hög ekonomisk utveckling kom att innebära avindustrialisering med
åtföljande utspridning av arbetarna, och privatisering blev den nya regeringspolitiken
hos både den politiska högern och vänstern.
Industrikapitalismens enastående ekonomiska utveckling efter andra världskriget
förde arbetarna samman i fackföreningar och politiska partier. Utvecklingen kom
också att innebära en enorm överflödskonsumtion, en solid bas för individualisering
som undergrävde de socialistiska mobiliseringarna.
Produktivkrafternas och produktionsförhållandenas dialektik mellan socialt och privat
förändrades av åtminstone tre orsaker under 1900-talets sista tredjedel. För det första
krävde en ny nivå av industriell produktivitet lågt färre arbetare, medan den snabbt
växande tjänstesektorn tenderade att operera i en mycket mindre företagsskala. För
det andra skapade ny elektronisk teknik mycket större möjligheter för dekoncentrerad
produktion och tjänsteförsörjning. För det tredje genererade nya finansiella instrument
enorma kapitalpooler som överträffade de statliga offentliga resurserna.
Sammantaget har de teknologiska produktivkrafterna förändrats från att bli alltmer
sociala och koncentrerade till att bli mera utspridda och mer privata, och de privata
relationerna har starkt utökat sin räckvidd genom utvecklandet av nya
finansmarknader.
Therborn ser inte heller (år 2012) några tecken på att denna prokapitalistiska
utveckling kommer att förändras. Arbetarna och arbetarrörelsen har försvagats, men
har inte försvunnit. Kapitalismens dominans kommer högst sannolikt att innebära
ständigt återkommande arbetsplatskonflikter, som också kan spridas till större sociala
oroligheter. (s. 97-100)
