Kiruna C 2008 - Kiruna kommun

KIRUNA KOMMUN
Fritids- och kulturförvaltningen
Informationsbroschyr: Byggnader i centrala Kiruna
Text och sammanställning: Jerry Norendahl
Foto: Angivet vid respektive bild
Utgivare: © Fritids- och kulturförvaltningen, Kiruna kommun
Upplaga 1: 1000 ex
Kiruna 2008
Sid 1 (22)
Byggnader i centrala Kiruna
Den här broschyren är utgiven av Kiruna kommuns fritids- och kulturförvaltning i syfte att
informera om några av de kulturhistoriskt mest intressanta byggnaderna i centrala Kiruna.
Byggnaderna presenteras i text och bild och är också utsatta på kartan i mittuppslaget. Tanken
är att alla som är intresserade av Kirunas byggnadshistoria själv ska kunna promenera eller
åka runt i staden och titta på byggnaderna.
Totalt 21 byggnader eller områden är medtagna i broschyren. Om man går eller cyklar till alla
platser i nummerordning längs den heldragna linjen på kartan blir sträckan ca 6 km. Om man
färdas med bil, buss eller andra fordon blir sträckan något längre på grund av regleringar i
trafiken. Det går naturligtvis att fritt välja bland byggnaderna och lägga upp sin egen färdväg.
Kiruna är en ung stad, samhället började byggas i början av 1900-talet. Trots detta har
Kirunas skepnad hunnit förändras väsentligt i olika omgångar. Delar av den äldre bebyggelsen
har försvunnit i samband med att staden utvecklats, men många äldre byggnader finns ändå
kvar och nyttjas än idag. Även ett par av de på senare år uppförda byggnaderna är unika och
har blivit uppmärksammade på olika sätt.
I broschyren beskriver vi inledningsvis kortfattat stadsdelarnas tillkomst och utveckling.
Därefter visar vi ett litet urval av de mest intressanta byggnaderna som finns kvar i Kiruna.
Som komplement visar vi i en bilaga några av de byggnader som försvunnit under åren som
gått. För er som vill veta mer om de olika byggnaderna finns även en källförteckning till
broschyren. Böckerna finns på Stadsbiblioteket, rapporterna och utredningarna på Stadshuset.
Det finns många fler byggnader i Kiruna som också kan vara kulturhistoriskt intressanta, t ex
det gamla skolkansliet ”Peking”, Radiopaviljongen, isladan Matojärvi, Gruvlavarna, Lokstallet,
Transformatorcentralerna, Samegården, Högalidsskolan, Rymdhusen, bostadshusen Långholmen och Erskines ”Idioten” samt Landströms-, Silwerbrandts- och Wennbergshusen.
Några av dessa byggnader kan eventuellt komma med i en framtida utökning av broschyren.
Vi hoppas ändå att Ni som tar del av informationen i denna broschyr får en god inblick i
Kirunas byggnadshistoria. Om ni har några synpunkter på innehållet är ni välkomna att höra
av er på telefon 0980-702 08, via e-post till [email protected] eller med brev
till Kiruna kommun, Fritids- och kulturförvaltningen, Stadshuset, 981 85 Kiruna.
Slutligen vill vi tacka byggnadsantikvarie Jennie Sjöholm, stadsarkitekterna Inger Olsson och
Thomas Nylund för förslag på urval av intressanta byggnader. Ett särskilt tack även till Agge
Theander som granskat broschyrens innehåll och upplägg.
Kiruna 15 december 2008
Lennart Lantto, kultursekreterare
PS Det finns två andra nyligen utgivna broschyrer som kan vara kulturhistoriskt intressanta.
Det är broschyrerna ”Konstens väg” från 2007 som beskriver det mesta av utomhuskonsten i
Kiruna kommun och ”Konsten och arkitekturen i Kiruna stadshus” från 2008 som utförligare
beskriver själva stadshuset och alla de konstverk som finns att beskåda i de allmänna
utrymmena.
Sid 2 (22)
Innehållsförteckning
Sid 2
Stadsdelarna i Kiruna
Sid 3
Stadshuset (1)
Sid 5
Biblioteket – Gamla Badhuset (2)
Sid 6
Sveriges Television - Gamla Brandstationen (3)
Sid 7
Tusen Toner – f d Centralgården - Gamla Sjukhuset (4)
Sid 8
Gula Raden (5)
Sid 8
Bolagshotellet (6)
Sid 9
Hjalmar Lundbohmsgården och B1:an (7)
Sid 10
Arbetarbostad B5 (8)
Sid 11
Jerusalem (9)
Sid 11
Karta med alla visade byggnader utsatta (mittuppslaget)
Sid 12
Bläckhorn i Bolagsområdet (10)
Sid 14
Kulturhuset – Gamla Östermalmsskolan (11)
Sid 15
Thulekåkarna (12)
Sid 15
Lilla röda stugan (13)
Sid 16
Kyrkan och klocktornet (14)
Sid 17
Kyrkoherdebostaden - Gamla pastorsexpeditionen (15)
Sid 18
Frälsningsarmén (16)
Sid 18
Kvarteret Ortdrivaren (17)
Sid 19
Hotell Vinterpalatset – f d Hotell Kiruna – f d Privathotellet (18)
Sid 19
Boställe- och betjäningshus i Järnvägsområdet (19)
Sid 20
Järnvägshotellet (20)
Sid 21
Stationshuset (21)
Sid 22
Byggnader som inte finns kvar i Kiruna
Bilaga
Källförteckning
Kiruna – ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige, Lasse Brunnström
1981
Bevarandeplan, inventeringen, Kiruna kommun
1986
Kiruna, Staden som konstverk, Radiotjänst i Kiruna
1993
Kirunas första sekel, Åke Barck
1999
Kiruna 100-årsboken, Kiruna kommun
2000
Bebyggelseinventering, Torsten Sidmalm, Kiruna kommun
2007
Vårt Kiruna, Studiecirkel ABF Kiruna
2008
Vad är Kiruna värt, Jennie Sjöholm, Norrbottens Museum
2008
Länsstyrelsen i Norrbotten, Byggnadsminnen
2008
Riksantikvarieämbetet, Bebyggelseregistret
2008
Sid 3 (22)
Stadsdelarna i Kiruna
Kiruna kallades i början Luossajaure eller Luossajärvi och när järnvägen nådde fram fick
stationen först namnet Luossavare. Innan bebyggelsen hunnit regleras hade hitresta arbetare och
handlare utan tillstånd börjat bygga tillfälliga ”kåkar” i närheten av gruvan och utmed järnvägen.
På en del ställen stod kåkarna tätt samlade. Pitholmen, Tippen och Ön (även kallad Djävulsön)
var tre sådana områden. Det var en utveckling som både bolaget och myndigheterna ville undvika.
Arkitekterna Per-Olov Hallman och Gustaf Wickman fick uppdraget av landshövdingen Karl
Husberg i Norrbotten att rita en regleringsplan för stationssamhället. Det resulterade i ett av de
första samhällena i Norden enligt det ”naturliga systemet”, d v s anpassat till geografiska och
klimatiska förutsättningar. Det var ett helt annat synsätt än det vedertagna rutnätsystemet.
Enligt regleringsplanen lokaliserades det nya samhället på berget Haukivaaras västra sluttning.
Haukivaara är det låglänta berget som ligger mellan de högre gruvbergen. Denna lokalisering
och det faktum att LKAB koncentrerade sin verksamhet till Kiirunavaara, gjorde att namnet på
järnvägsstationen och det blivande samhället år 1900 ändrades till Kiruna.
Stadsplaneområdet blev benämningen på det nya samhällets allmänna område. Här avdelades
mark för bostäder och affärsverksamhet till försäljning. Även offentliga institutioner skulle
uppföras i detta område. Ett centrum skulle etableras i området alldeles ovanför järnvägsstationen, men det försköts allt eftersom längre upp på Haukivaara och ner mot bolagsområdet.
Bolaget ligger söder om regleringsområdet. Det var LKAB:s eget område där man bl a byggt
hotell, kontor, laboratorium och ett stort antal bostadshus i olika grupperingar. Även offentliga
institutioner som post, telegraf, sjukstuga, brandstation, kyrka och badhus uppfördes i
bolagsområdets norra del som gränsade mot stadsplaneområdet.
Kyrkogatan och dess förlängning ner mot Järnvägsstationen, som idag heter Biblioteksgatan och
Stationsvägen, är den ursprungliga gränsen mellan de gamla stadsdelarna. Det gamla stadsplaneområdet har senare expanderat och delats upp i flera områden (stadsdelar) och gränsen mot det
nuvarande bolagsområdet har förskjutits.
Ett centrum med butiker, service och offentliga institutioner utvecklades ovanför nuvarande
järnvägsparken, i gränsområdet mellan stadsplanen och det gamla bolagsområdet. De yttre
områdena, som kommit till allt eftersom runt om centrala staden, fick efterhand egna namn.
Utöver de två gamla stadsdelarna fanns det ytterligare två intilliggande avgränsande områden.
Järnvägsområdet ligger väst-nordväst om centrala staden. Inom området finns förutom
järnvägens servicebyggnader, stationshus, lokstallar mm även gamla bostadshus för SJ:s
personal. Bostäderna kallades betjäningshus för arbetare och boställehus för tjänstemän.
Ön ligger sydväst om centrala staden, väster om järnvägen. Det var LKAB:s industriområde men
det fanns även bostadskvarter i området. På grund av sprickbildning i marken är den f d
Djävulsön sedan många år tömd, byggnaderna är rivna och området är avspärrat med stängsel.
Det finns andra benämningar som försvunnit från dagens kartor, t ex Finnstan mellan Högalid
och Centrum, Björkbacken mellan Kyrkan och Hjalmar Lundbohmsskolan, Thule vid dagens
Thulegården och kvarteren norr därom, Östermalm kallades Soppero eller Finnsoppero och
Bolagets västra respektive östra delar kallades Kurvan och Sibirien.
Sid 4 (22)
Stadsdelarna i Kiruna år 1900
Kartan till vänster är den ursprungliga
kartan över Kiruna Stationssamhälle från
1900 av arkitekterna Per-Olov Hallman
och Gustaf Wickman. Enligt noteringar
på kartan är den reviderad 1907 och
1909 av ingenjör Allan Lenander. På
kartan ser man stadens utbredning och
uppdelning mellan Municipalsamhället,
LKAB och Statens Järnvägar
Kartan nedan visar stadsdelarna i dagens
Kiruna, (exklusive Lokstallet och Karhuniemi). Kartan visar hur staden vuxit på
de drygt 100 år som gått. Observera att
sjön Luossajärvis sydöstra spets inte
finns kvar på dagens karta, den delen av
sjön blev torrlagd i slutet av 1990-talet.
Kiruna Stationssamhälle år 1900.
Bearbetad av Jerry Norendahl.
Stadsdelarna i Kiruna år 2008
Kiruna C 2008
Stadsdelarna (traktområden) i Kiruna C 2008. Den gamla stadsplanen och bolaget är inlagd i ett rosa skuggat fält.
Bearbetad av Marja Suikki.
Sid 5 (22)
1. Kiruna Stadshus
Stadshuset ligger i Centrum på Hjalmar Lundbohmsvägen 31, på samma plats som de äldre
kommunala förvaltningsbyggnaderna låg. Byggnaden uppfördes 1959-1962 och invigdes 1963.
Det första förslaget på ett ”riktigt” kommunalhus ritades redan1913 men det var när Kiruna
blev stad 1948 som processen med att bygga ett stadshus började på allvar. Stadsfullmäktige
beslutade 1956 att utlysa en arkitekttävling till vilken fem etablerade arkitekter bjöds in, det
var Bertil Höök, Hakon Ahlberg, Gottfrid Bergenudd, Alvar Aalto och Artur von Schmalensee.
Det blev Artur von Schmalensee som utsågs till vinnare i tävlingen med sitt förslag som kallades
”Igloo”, vilket utvändigt utmärker sig med klocktornet i gjutjärn som har 23 klockor. Klockorna
fick texter av författaren Björn Erik Höijer ingjutna i godset. Professor Bror Marklund står för
utformningen av klocktornet och skulpturerna som sticker ut från tornet. Sameslöjdaren Essias
Poggats har utformat handtagen på porten. Handtagen ser ut som nåjdens trolltrumma.
Invändigt möts besökaren av den stora öppna stadshushallen som används bl a för möten,
arrangemang och utställningar. Runt om i stadshuset finns konstverk från tiden då stadshuset
invigdes och senare erhållen och anskaffad konst. Alla Kirunastipendiater, sedan stipendiet
instiftades1959, har konstverk utställda i stadshuset. Stadshuset har med tiden blivit något av
en lokal konsthall som har flera tusen besökare varje år, både lokalbefolkning och turister.
Kiruna Stadshus fick 1964 Svenska Arkitektföreningens Salinpris som Sveriges vackraste
offentliga byggnad.
Länsstyrelsen i Norrbotten beslutade 2001 att
stadshuset skulle omfattas av det kulturhistoriska
skyddet som byggnadsminne.
Stadshuset ligger inom det område som först berörs av den pågående stadsomvandlingen, på
grund av gruvans utvidgning med påföljande sprickbildning i marken.
Kiruna Stadshus utmed Hjalmar Lundbohmsvägen. Foto: Jerry Norendahl. (Plaketterna ovan, foto: Alf Oskarsson.)
Sid 6 (22)
2. Biblioteket – Gamla Badhuset
Kirunas bibliotek ligger mittemot stadshuset på nuvarande Biblioteksgatan 4 (tidigare
Kyrkogatan 2). Byggnaden uppfördes 1913 av LKAB och hade gemensam badbassäng med
separat tvagningsavdelning och bastu för män och kvinnor. I källaren fanns bl a utrymmen för
att tvätta kläder och på vindsvåningen fanns det några hyreslägenheter. Arkitekt var Gustav
Wickman som ritade byggnaden på uppdrag av disponent Hjalmar Lundbohm och ingenjör
Bengt Lundgren.
Byggnaden är, vid sidan av stationshuset, Kirunas enda tegelbyggnad i nationalromantisk stil.
Källaren är i huggen sten och grå puts. Fasaderna på de två våningsplanen har rött tegel. Takets
form är valmat mansard med falsad grön plåt. Ovanför de gamla entréerna syns gravyren 1913
i den ena portalen och BAD i den andra portalen.
1903 startades biblioteksverksamheten av Kiruna arbetarkommun och bedrevs på övervåningen i dåvarande Folkets hus (Föreningsgatan 17). 1918 överlämnades verksamheten till
den kyrkliga kommunen och fick namnet Jukkasjärvi folkbibliotek samtidigt som
verksamheten flyttades till den s k Bäckmanska fastigheten (Mangigatan 7).
1923 flyttade biblioteket in på vindsvåningen i denna lokal. 1925 ändrades namnet på
biblioteket till Kiruna folkbibliotek. 1932 övergick biblioteket till den borgerliga kommunen.
1942 utökades bibliotekets ytor med läsrum och arbetsrum. 1948 när Kiruna blev stad
ändrades namnet till Kiruna Stadsbibliotek. 1955 tillkom barn- och ungdomsavdelningen när
kvarvarande badlokaler avvecklades i samband med att det nya badhuset öppnades. 1956
flyttade den sista privata hyresgästen. Kommunen hade dock kvar en del tjänstemän i
kontorslokaler på våning 1.
1956 och under några år därefter
förekom fortfarande andra aktiviteter
och verksamheter i biblioteksbyggnaden, t ex tyngdlyftning, musikskola,
förskola och vävundervisning.
1963 utökades och renoverades
bibliotekets lokaler i samband med att
kommunens personal flyttade över till
det nybyggda stadshuset.
1965 upphörde de statliga bidragen och
biblioteksverksamheten blev en helt
kommunal angelägenhet.
1980 fick biblioteket tillgång till hela
huset, lokalerna helrenoverades och
samtidigt tillkom den nya entrén och
receptionen.
Kiruna Stadsbiblioteket. Foto: Jerry Norendahl.
Biblioteksverksamheten i Kiruna har under många år haft behov av större och mer ändamålsenliga lokaler. Alla utökningar som gjorts har varit provisorier i avvaktan på att denna fråga
skall få en permanent lösning. Ända sedan 1930-talet har det varit aktuellt att bygga ett helt
nytt bibliotek men det har av olika skäl inte förverkligats. Stadsomvandlingen p g a gruvans
utbredning gör dock att biblioteksverksamheten måste flyttas. Detta ligger dock längre fram i
tiden.
Anm. Underlag till den historiska beskrivningen har tagits fram av Tore Larson, fd bibliotekarie och Curt Ramberg, arkivansvarig på LKAB.
Sid 7 (22)
3. Sveriges Television - Gamla Brandstationen
Kirunas gamla brandstation ligger mellan Stadshuset och Kyrkan, adressen är Gruvvägen 3.
Under 1900-talets första decennium reglerades brandförsvaret i Kiruna enligt en s k Brandrulla. Det innebar att alla boende i Kiruna ingick i en borgarbrandkår.
Brandstationen uppfördes 1909-1910 efter nästan 10 års diskussioner mellan bolaget och det
nybildade municipalsamhället. Fr o m 1911 fick Kiruna en egen fast avlönad elitbrandkår,
men enligt Brandrullan fanns fortfarande ca 1500 man att tillgå vid eventuella större tillbud.
Det var LKAB:s byggnadsingenjör Bengt Lundgren, tillika 1:e brandchef, som drev frågan
om behovet av en brandstation. Han förordade under hela processen att stationen av ”trygghetsskäl” skulle byggas i sten, men den uppfördes slutligen i trä. Antagligen var det Hjalmar
Lundbohm som fattade det avgörande beslutet även i denna fråga.
Arkitekt Gustav Wikman ritade en byggnad som i flera avseende liknar Kyrkan. Grunden är i
huggen röd granit, fasaderna är klädda med rödfärgat spån och tornhuven kröntes med en förgylld kula och flöjel (som dock inte finns kvar idag). Det 16 meter höga slangtornet fick en
åttakantig runtomlöpande glasgalleria som gav kontroll över stora delar av samhället.
Brandstationen byggdes ut 1930 och 1953 och användes som brandstation fram till 1994 då
den nya brandstationen stod klar. Kirunas gamla brandstation är en av få bevarade trästationer
i Sverige. Tillbyggnaden i sten från 1953 är dock riven. Idag används byggnaden av SVT:s
redaktioner för NordNytt och SameNytt.
Sveriges Television - Gamla brandstationen. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 8 (22)
4. Tusen Toner – f d Centralgården - Gamla sjukhuset
Kirunas gamla sjukhus ligger nedanför gamla Brandstationen, på Gruvvägen 1. Byggnaden
började uppföras 1900 och var först planerad att bli en 10 rums arbetarbostad men det akuta
behovet av ett sjukhus gjorde att LKAB beslutade att anpassa byggnaden så att den från 1902
gick att använda som sjukhus. Den kallades även Sjukstugan.
Gustav Wikman är troligtvis arkitekten bakom typritningarna till den ursprungliga 10-rums
arbetarbostaden. Ritningarna på den första tillbyggnaden lär ha upprättats av LKAB:s
byggnadsingenjör Bengt Lundgren i samråd med doktor Skantze.
Sjukhuset var från början avsedd för LKAB:s personal men även samhällets folk kunde få
vård. Sjukhuset byggdes ut 1907-1908 och 1927-1928 och fungerade som Kirunas sjukhus
ända fram till på 1950-talet då samhället fick sitt första riktiga lasarett.
Grunden är av röd och grå huggen sten.
Fasaderna är liggande spontpanel med släta
bröstnings- och våningsgesims. Huvudbyggnad och tillbyggda flyglar har alla
sadeltak med svart falsad plåt.
Byggnaden har från 1950-talet haft flera olika
funktioner, bl a som kontor, ungkarlsförläggning och ungdomsgård, (då med benämningen
Centralgården). De senaste åren har byggnaden
använts av musikföreningen Tusen Toner och
byggnaden har bl a inretts med en konsertsal.
En flygel av gamla sjukstugan. Foto: Jerry Norendahl.
5. Gula raden - Iggesundshusen
Iggesundshusen uppfördes 1900. Totalt byggdes sex hus av denna typ varav tre finns kvar på
sina ursprungliga platser på Hjalmar Lundbohmsvägen 32-36. I ett av husen finns
kommunens konstnärslägenhet, i första hand tillgänglig för Kirunastipendiaterna.
Den ursprungliga benämningen kommer från att hustypen hämtades från Iggesunds bruk.
Husen är från början arbetarbostäder med 6 lägenheter på 1 rum och kök per familj, alla med
egen ingång. I Kiruna blev det dock 4 enkelrum på övervåningen. Det var arkitekten Gustav
Wickman som anpassade husen enligt LKAB:s behov.
Grunden är en kallmurad källare, väggarna är antingen i stående plank eller liggtimmer.
Timmerstommarna är troligen förtimrade vid kusten. Fasaderna är klädda med liggande panel
och utanpåliggande listverk som följde rums- och våningsindelningen.
Husen har byggts om i flera omgångar. Bl a
har två rum tagits upp på övervåningen och
lägenheterna har blivit större men färre, frontespisen har fått stående panel, fönstren fick
kraftigare överstycken och taken har försetts
med vindskivor.
Den ursprungliga röda färgen ändrades till
ockragul, vilket resulterade i den nya
benämningen ”Gula raden”.
Ett av husen i Gula raden. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 9 (22)
6. Bolagshotellet
Byggnaden ligger söder om stadshuset. Adressen är Ingenjörsgatan 1, men huvudentrén är
mot Lombololeden. Hotellet byggdes 1900-1901 och har därefter fått två tillbyggnader, den
senaste 1925. Utbyggnaderna har gjorts i samma stil så att hotellet har fått behålla sin ursprungliga karaktär och charm. Hotellet är fortfarande en av de största arkitektoniska
sevärdheterna i Kiruna. Arkitekt var Gustaf Wikman.
Den storslagna formen på hotellet kallas Shingel Style. Grunden är i tidstypisk huggen sten.
Väggarna är uppförda med 4 tums stående spontad plank. Fasaderna har nedtill liggande
spontpanel och är upptill klädd med träspån. Taken är valmade sadeltak med falsad plåt som
har utsvängda nedre takfall. Färgsättningen är med starka lysande gula, gröna och röda färger.
Invändigt är planlösningen ”öppen och representativ” med matsal, kafferum, läsrum och
några bostadsrum för personalen på bottenvåningen. En trappa upp finns 10 st rum för gäster,
badrum, toalett och en stor festsal. Hotellet beskrevs, av redaktören Helmer Key i Svenska
Dagbladet juli 1902, som ”en synnerligen lyckad byggnad” med ”en härlig vy öfver sjön och
de bortom skymtande snöfjällen” och en inredning som var ”treflig med stora ljusa rum och
rymliga korridorer”.
Hotellet är den första byggnaden i Kiruna som fick centraluppvärmning. Värmepannan låg i
källaren och ånga leddes i ett rörsystem runt i hotellet. Systemet var nytt och relativt oprövat
så för säkerhets skull förbereddes hela hotellet för installation av kakelugnar. Systemet visade
sig dock fungera bra. Hotellet fick även elektriskt ljus, rinnande vatten och avloppsledningar.
Hotellet tillkom ursprungligen på grund av bekymren med att inhysa LKAB:s affärsresenärer
och andra viktiga besökare. Den första tiden inackorderades även ungkarlar och gräsänklingar
i tjänstemannaställning. Förutom bolagets egna besökare nyttjas hotellet vid statsbesök och av
andra celebra personer som besöker staden. Hotellets kapacitet utökades 1960 med ett annex
som ligger i kvarteret intill.
På ritningarna hette byggnaden först ”Hotellbyggnad i Luossavare”, senare kallades det av
LKAB ”Hotel Kiirunavaara” men fick senare benämningen ”Bolagshotellet”. Hotellet är
fortfarande i full drift men ligger inom det område som först kommer att beröras av
stadsomvandlingen på grund av den utökade gruvbrytningen.
Bolagshotellet. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 10 (22)
7. Hjalmar Lundbohmsgården och B1:an
Den gamla disponentbostaden ligger sydost om Bolagshotellet, adressen är Ingenjörsgatan 2.
Det är Kirunas andra byggnad, då kallad B2:an. Den byggdes i fyra etapper under åren 18951909. Det var Hjalmar Lundbohms bostad fram till att han lämnade Kiruna 1920. Hjalmar
Lundbohm tog bestämt avstånd från alla förslag på en mer ”ståndsmässig” bostad.
Bostaden var från början en enkel parstuga uppförd av LKAB. Den byggdes ut successivt
efter ritningar av arkitekterna Gustaf Wikman, Christian Eriksson och Elis Benckert. Gården
anses ha betydande arkitektoniska och konstnärliga kvalitéer präglat av sekelskiftets byggnadsideal och allmogeromantik även kallat svensk lantlig klassicism.
Grunden är i huggen sten men den är inte enhetlig, en del är i röd granit och en del i en grå
okänd bergart. De mörkbruna fasaderna har en blandning av stående lockpanel, liggande
spontad panel och liggande rundtimmer. Inte heller taken är enhetliga, de äldre delarna har
svart falsad plåt och den senaste delen har rött tegel. Alla dörrar utom en är gröna, det är förstukvistens dörr på den s k Kavaljerflygeln som är brun. Samtliga fönster är dock vita med spröjs.
På tomten finns även B1:an som räknas som
Kirunas första byggnad, den uppfördes troligast
sommaren 1890. Stugan har stått vid sjöstranden
och kallades allmänt Hotell Luossajärvi.
Grunden är av natursten och väggarna i tjärat
knuttimmer. Även sadeltaket, dörrar och fönsterluckor har tjärade brädor.
Stugan flyttades till nuvarande plats någon gång
under 1910- eller 1920-talet. Den är renoverad
och återinvigdes 2005.
LKAB har överlåtit gården till Kiruna kommun som upplåter den till Hjalmar Lundbohmsgården ekonomisk förening. De i sin tur driver gården tillsammans med föreningen
Kirunas Rötter, bl a med utställningar, guidning, konferenser, forskarservice och museum.
Länsstyrelsen i Norrbotten beslutade 2001 att Hjalmar Lundbohmsgården skulle omfattas av
det kulturhistoriska skyddet som byggnadsminne. Byggnaderna ligger dock inom det område
som först berörs av stadsomvandlingen på grund av sprickbildningen i marken. Om byggnaderna skall bevaras måste de flyttas till en annan plats.
Hjalmar Lundbohmsgården. Foto: Jerry Norendahl.
Anm. Mellan Hjalmar Lundbohmsgården och B5:an låg LKAB:s gamla bolagskontor som revs 1979. Se bilaga, sidan 3.
Sid 11 (22)
8. Arbetarbostad B5
Benämningen kommer från det att hyreshuset är LKAB femte byggnad i ordningen. B5:an
ligger på Bromsgatan 5, i den allra äldsta delen av Bolaget. Huset byggdes 1899 och var från
början ett enkelt hus med 3 små lägenheter i bottenvåningen och två enkelrum på vindsvåningen. Vem som ritat huset är inte dokumenterat.
De första åren fungerade huset som arbetarbostad, flera man i varje rum, mannarna lär ha
legat två och två i enkelt hopsnickrade britsar. En tid förekom utspisning av ungkarlar i huset.
Enligt gamla förteckningar lär den periodvis även ha fungerat som förmansbostad. Idag är den
inredd med en rymlig femrumslägenhet i bottenvåningen och två enrumslägenheter på övre
plan. Det är därmed Kirunas äldsta bostadshus som fortfarande är i bruk.
Stommen är av liggtimmer på en väl tillpassad stensockel. Taket var ursprungligen täckt med
tjärpapp. Snedställda slanor på taket fungerade som avledare för regnvatten. På tomten fanns
en uthuslänga med avträden som delades
med den då angränsande bostaden kallad B4.
B5:an är idag en väl underhållen och restaurerad bostadsfastighet med moderna kök och
badrum. Utvändigt försågs fasaderna tidigt
med panelbeklädnader som troligtvis bytts ut
flera gånger. Nya fönster, dörrar och tak har
tillkommit allt eftersom under åren som gått.
Arbetarbostad B5. Foto: Jerry Norendahl.
Anm. På Bromsgatan 7 ligger Kirunas första tvåvåningshus (B8). Det byggdes 1899-1900 och var Gustav Wickmans första
uppdrag i Kiruna. B8 var ursprungligen tänkt att bli arbetarbostad men fick bl a fungera som provisoriskt hotell och matservering. Fram till 1920 låg LKAB:s laboratorium i B8, därefter byggdes den ut och blev förmansklubb vilket den fortfarande är.
9. Jerusalem
Byggnaden ligger öster om Hjalmar Lundbohmsgården, i det gamla bostadsområdet Bolaget.
Adressen är Bromsgatan 17. Jerusalem har under alla år fungerat som hyresfastighet för
LKAB:s personal. Vem som är arkitekt är inte känt.
Hyresfastigheten byggdes 1927 som ungkarlshotell för ensamstående gruvarbetare. 1954
byggdes huset om och planlösningen anpassades till tidens behov av små lägenheter för
gruvarbetarfamiljer. Sitt namn lär huset ha fått, på sedvanligt Kirunamanér, på grund av sina
många hyresgäster som bullrade som Jerusalems förstörelse.
Grunden är i sten med grå fogar. Fasaden har stående locklistpanel med tre olika kulörer, grön,
brun och grå. Entrépartierna, med de bruna och gröna spegeldörrarna, är markerade med pilastrar och kapitäler mot den vita takgesimsen.
Fönstren är vita med spröjs. Sadeltaket med
valmad spets är täckt med rött tvåkupigt tegel.
Jerusalem är en för Norrbotten sällsynt stor,
friliggande träbyggnad och ett vackert
exempel på 1920-talets träklassicism. Dess
strama och rena fasad med väl avvägda
entrépartier är i stort sett oförändrad sedan
tillkomsttiden och i gott skick efter en
omfattande restaurering 1996.
Jerusalem blev byggnadsminnesmärkt 2001.
Jerusalem. Foto: Torsten Sidmalm.
Sid 12 (22)
Sid 13 (22)
Kartan är framtagen av Marja Suikki, Kiruna kommun.
Sid 14 (22)
10. Bläckhorn i Bolagsområdet
De karakteristiska husen ligger i den sydöstra delen av de äldre bostadsområdena i Kiruna. De
flesta av Bläckhornen ligger utmed Bromsgatan, Malmbergsgatan och August Malmsgatan.
Idag heter stadsdelen Bolaget. Tidigare var benämningarna Kurvan och Sibirien, på den västra
respektive östra delen av området. Hustypen är baserad på s k Svedberghus, som LKAB byggt
tidigare, men anpassade enligt önskemål av Hjalmar Lundbohm. Arkitekt var Gustaf Wikman.
Totalt uppfördes 48 hus av denna typ under åren 1901-1909. Det var 3 st i tegel 1901 (på
prov) och 45 st i trä 1902-1909. Frånsett de 3 första i tegel, är husen byggda på snarlikt sätt.
Grunderna är i huggen sten. Väggarna är i timmer eller stående plankstommar. Fasaderna på
trähusen är liggande dubbelfasad spontpanel. De nästan kvadratiska brutna tälttaken (med
utsvängda nedre takfall på de först byggda) var det som gav husen benämningen ”Bläckhorn”.
Planlösningen var med två små lägenheter för familjer på nedre botten och två vindsrum för
ungkarlar en trappa upp. Detta att blanda familjer och ungkarlar var en beprövad metod för att
komma tillrätta med de ordningsproblem som annars förekom i ungkarlsbaracker.
Bristen på planteringar runt husen har kompenserats med en färgsättning som skall ge
variation och rytm. Färgerna på de äldre trähusen i Bolagsområdet har systematiska
komplementfärger, de med gröna fasader har röda tak, de med röda fasader har gröna tak och
de med gula fasader har svarta tak. Husen uppfördes oftast gruppvis och fick ett eget
färgschema utmed varje ny väg.
Några av Bläckhornen i Bolagsområdet. Foto: Jerry Norendahl.
Anm. De flesta av Bläckhornen ligger utspridda inom Bolagsområdet, utmed Bromsgatan, August Malmsgatan och
Malmbergsgatan, men det finns även några Bläckhorn ovanför Hjalmar Lundbohmsvägen och utmed Trädgårdsgatan.
Sid 15 (22)
11. Kulturhuset – Gamla Östermalmsskolan
Byggnaden ligger på Adolf Hedinsvägen 58, i gamla Thuleområdet, som nu kallas Östermalm.
Byggnaden uppfördes 1928-1930 och kallades under byggtiden Nya Thuleskolan men skolrådet beslutade 1931 att den nya folkskolan skulle kallas Östermalmsskolan. Arkitekt var
Bertil Höök.
Byggnaden, som är byggd i en liten vinkel, består av två huskroppar sammanlänkade med en
passage mellan själva skolan och gymnastiklokalen. I skolan fanns bl a 11 skolsalar, 6 slöjdsalar, fysiksal, teckningssal skolkök och en tandklinik!
Det är en timmerbyggnad som försetts med aprikosfärgad puts som fasadbeklädnad. Grunden
är svartmålad betong. Taken har rött tegel, både på skolans sadeltak och på gymnastiklokalens
valmade tak. På skolans tak finns en åttasidig takryttare med fyra vita klockor prydda med
klot och spira. Ovanför skolentréerna finns två reliefer i kalksten, ”Bollspelande pojkar” och
”Arbetare med redskap”.
Östermalmsskolan är den enda äldre bevarade
skolbyggnaden i Kiruna. Byggnaden fungerade
som skola i ca 50 år. Därefter beslutade Kiruna
kommun att husen skulle fungera som Kirunas
kulturhus.
Kirunatidningen, Kiruna Konstkollektiv, Kiruna
Konstgille, Kiruna Amatörteaterförening och
Sametinget är exempel på några av senare års
Kulturhuset - Gamla Östermalmsskolan.
verksamheter och organisationer i husen.
Foto: Torsten Sidmalm.
12. Thulekåkarna
Husen i detta område ligger i den stadsdel som länge kallades Övre Thule, numer västra
delarna av Östermalm. Byggnaderna ligger tätt samlade i fem kvarter norr om Kulturhuset.
Husen uppfördes på 1920-talet. Det är tvåvåningshus som från början enbart hade små
lägenheter, antingen ett rum och kök eller två rum och kök. Ursprungligen var fasaderna på
alla dessa hus tjärfärgade.
Det är tidstypiska trähus med stående lockpanel på fasaderna med källargrunder av huggen
sten. Husen byggdes av LKAB men historik och vem som ritade dessa hus är inte känt. Man
kan dock konstatera att dessa hus ligger utanför LKAB:s egna bostadsområden. Byggruschen
på 1900- och 1910-talen gjorde antagligen att Bolagsområdet inte räckte till.
På 1940- och 50 talen har husen moderniserats
allt eftersom, bl a med nya kök och att
toaletterna byggdes om till badrum. Enrumslägenheter har ändrat till två rum och kök.
Fasaderna målades om och fick de granna
pastellfärgerna som de har än idag.
Husen har fått behålla sitt ursprungliga
utseende och med de nya färgerna utgör det ett
pittoreskt inslag i Kirunas stadsbild.
En av huslängorna i gamla Thuleområdet.
Foto: Jerry Norendahl.
Sid 16 (22)
13. Den lilla röda stugan
Kirunas äldsta bevarade arbetarbostad inom det gamla stadsplanområdet finns på
Församlingshemmets tomt, nordost om kyrkan, på Kyrkogatan 13.
Det är en enrums stuga på torpargrund med tillbyggd farstukvist. Totala ytan är på ca 20m2.
Träfasaden är faluröd med vita knutar. Pulpettaket är klätt med tjärpapp. Ytter- och innertaket
är renoverat på senare år.
Stugan uppfördes 1899 av en finländare men övertogs snart av handlaren Silfwerbrand. Från
1904 bodde Axel Sundqvist med maka och fem barn i huset. De flyttade från Harads för att få
arbete i Kiruna.
Axel var skomakare men fick också arbete som dödgrävare på somrarna och med skötseln av
samhällets gasdrivna gatlyktor på vintern. För att dryga ut inkomsten byggdes en ladugård för
djurhållning och en bastu för allmänheten.
Familjen bodde i stugan fram till 1910 då de byggt ett nytt större hus med vind och källare
nedanför den gamla stugan. Där började de sälja mjölk och de startade även ett bageri.
Efter första världskriget kom familjen på obestånd eftersom många kunder inte klarade av att
betala mjölken de köpt på kredit. Mejeriet övertog då byggnaderna och sålde dem vidare till
Ville Olofsson. Familjen Sundqvist tvingades att flytta till en hyreslägenhet.
Det är oklart om Olofsson byggde ut Sundqvists nybygge eller om han byggde ett nytt större
hus på samma plats som Sundqvist bygge. Olofssons familj drev senare under många år en
glasbutik i det nya huset, i källaren ner mot gatan.
Det större huset, ladugården och bastun är rivna men den lilla
ursprungliga byggnaden har fått stå kvar på sin ursprungliga plats.
Idag är huset tidsenligt möblerat och utrustat. Stugan ägs och sköts
av Jukkasjärvi församling.
Stugan fick i juni 2008 utmärkelsen ”Sveriges Hembygdsförbunds
Byggnadsmärke.
Den lilla röda stugan i kvarteret Vagntipparen 4. Foto: Jerry Norendahl.
Anm. På församlingshemmet finns en pärm med information om stugan för den som vill läsa mer om historiken.
Sid 17 (22)
14. Kyrkan och klocktornet
Kiruna kyrka ligger på en kulle i en naturpark centralt i Kiruna, adressen är Kyrkogatan 4.
Kyrkan byggdes 1909-1912. Den intilliggande klockstapeln byggdes 1906-1907.
Byggnaderna kom till på initiativ av LKAB´s första disponent Hjalmar Lundbohm. Kyrkan
byggdes av LKAB, på bolagets mark och skänktes 1913 som gåva till Jukkasjärvi församling
Arkitekt var Gustav Wickman.
Kyrkan och klocktornet har flera gemensamma drag. Grunderna är i huggen röd granit.
Huskropparna har utskjutande snedställda strävor. Fasad och tak är klädda med furuspån, som
är målade med faluröd färg. Kyrkan särskiljer sig med sin kåtaliknande form och stora
grönfärgade partier med antikglas. Klockstapeln har en utvändig stolpkonstruktion med pyramidformade tak och åttakantig stor kupolspira.
Kyrkan är utvändigt i nygotisk stil, invändigt med drag av nationalromantik. Altarets komposition är i jugendstil. Christian Eriksson utformade de utvändiga relieferna och skulpturerna
på kyrkan. Ossian Elgström ritade portarnas smiden. Prins Eugen målade altartavlan. Albert
Engström skrev versstrofen som är ingraverad på klocktornets stora klocka. En text av Johan
Olof Wallin användes på den lilla klockan. Carl Eldh stod för utsmyckningen på klockorna.
Kyrkan valdes under arkitektriksdagen 2001 till en av Sveriges vackraste byggnader med
benämningen: ”Alla tiders bästa byggnad, byggd före 1950 i Sverige.” Kiruna kyrka, liksom
alla kyrkor byggda före 1940, omfattas av det särskilda skyddet enligt Kulturminneslagen.
Kiruna kyrka och klocktorn. Foto: Torsten Sidmalm.
Anm. I kyrkoparkens östra del ligger de senare byggda krematorium
och kolumbarium med tillhörande minneslund. Krematoriet invigdes
1933 och byggdes ut 1953-1957. Arkitekt var Bertil Höök.
Det är Sveriges tionde och nordligaste krematorium. Byggnadsverken är fotodokumenterade av Norrbottens museum 2005-2006
och visad i en utställning kallad ”Är resan slut?”. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 18 (22)
15. Kyrkoherdebostaden och f d pastorsexpeditionen
Byggnaden ligger i Centrum, på Föreningsgatan 24, alldeles innanför gränsen på det gamla
Stadsplaneområdet. Byggnaden uppfördes 1913 efter att Kyrkan färdigställts. Det var LKAB
som hade utlovat att de även skulle bekosta en bostad åt den präst som bosatte sig i Kiruna
municipalsamhälle. Arkitekt var Gustaf Wickman.
Byggnaden har gjuten betongsockel
och källarutrymmen. Huskroppen är
i trä med fasad som är klädd med
stående gulmålad locklistpanel.
Taket är klätt med enkupigt rött
tegel. Fönsterfoder, vindskivor och
dekorativa detaljer är vitmålade.
Byggnaden har under åren reparerats
och moderniserats men har ändå i
stort sett fått bibehålla sitt ursprung- Kyrkoherdebostaden. Foto: Torsten Sidmalm.
liga utseende.
Byggnaden är uppdelad i två delar, ett envånings- och ett tvåvåningshus, som är sammanfogade i en rät vinkel. I den lägre delen inrymdes pastorsexpeditionen, mötesrum, dop- och
vigselrum samt arkiv. Den högre byggnaden är det s k ”prästbostället”. Det är en stor bostad
med hall, kök, salong och matsal på nedre våningen, sovrum och badrum på övre våningen.
Ett skyddsrum byggdes i källaren 1939. Pastorsexpeditionen flyttades i början av 1970-talet
till Församlingshemmets nya lokaler på Kyrkogatan.
16. Frälsningsarmén
Byggnaden ligger i Centrum på Seger Svanbergsgatan 9. Det är den äldst bevarade byggnaden
i de centrala delarna av staden. Lokalen uppfördes 1901 av byggmästare Wikander från Luleå
för uthyrning till Frälsningsarmén. Byggmästaren fick dock ekonomiska problem och sålde
fastigheten till Frälsningsarmén 1902. Lokalerna har byggts ut med expedition och källare på
1930-talet och förstuga på 40-talet.
Byggnaden står på en grund av
huggen sten, gråmålad betong och
grå putsad konststen. Fasaderna har
beige liggande dubbelfasad spontpanel med vita knut- och fotbrädor.
Dörrar och fönster är bruna. Taket
är belagt med svart trapetsplåt.
Frälsningsarmén var den första frikyrkoförsamlingen i Kiruna som
fick tillgång till egna lokaler. Idag
delar man lokalerna med Kiruna
Missionsförsamling och Katolska
kyrkan.
Frälsningsarmén. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 19 (22)
17. Kvarteret Ortdrivaren
Kvarteret Ortdrivaren ligger i Centrum norr om stadshuset. Kvarteret, som är format som en
liksidig triangel, omges av Hjalmar Lundbohmsvägen, Lars Jansson- och Seger
Svanbergsgatan. Byggnaderna har i folkmun fått namnen Snusdosan, Spottkoppen, Herrens
pris, Mullbänken och Berlinmuren. Kvarteret uppfördes 1959-1965.
Arkitekten Ralph Erskine kontaktades i frågan om stadssaneringen i Kiruna C redan 1952.
Detta utmynnade så småningom i att han 1957 fick gehör för sitt förslag över hur kvarteret
Ortdrivaren skulle se ut. Kvarterets säregna betongbyggnader förändrade stadsbilden. Två
höghus, på 13 respektive 10 våningar, med en liten kyrka* däremellan. Nedanför dessa hus
ligger de låga bostadslängorna. Allt i samma stil och sammanvävt av ett parkeringsdäck.
Färgskalan på siporexfasaderna på bostadshusen går från jordbrunt till varmt solgult. Den lilla
kyrkan har en avvikande röd färgton. Huskropparna är strömlinjeformade för att motverka
turbulens. Höghusen, som ser ut som gruvlavar, har tak som lutar mot norr för att inte skugga
bakomvarande byggnader. De svängda bostadslängorna liknar gruvpallar. Balkongerna, som
hänger utanpå husen för att inte leda bort magasinerad värme, påminner om gruvhissar.
Ortdrivaren anses idag vara ett av de bästa
exemplen i Sverige på det som kallas
”nybrutalism” inom arkitekturen. Sättet att
behandla betongen, den integrerade
urbana strukturen och den skulpturala
kraften är några av dessa kännetecken.
Kvarteret Ortdrivaren är inte byggnadsminnesförklarat, men det är dokumenterat
av Norrbottens läns landsting inom ramen
för dokumentation av modern arkitektur i
länet.
*Anm. Lokalen för kyrkan används idag som affär.
Kvarteret Ortdrivaren. Foto: Torsten Sidmalm.
18. Hotell Vinterpalatset – f d Hotell Kiruna – f d Privathotellet
Byggnaden ligger ovanför Järnvägsstationen, i det område som från början var tänkt att bli
Kirunas centrum, adressen är Järnvägsgatan 18. Hotellet hör till de allra första byggnaderna
som uppfördes på Stadsplaneområdet i Kiruna i början av 1900-talet.
Hotellet byggdes 1901 av hemmansägare O A Rickardsson men övertogs av fröken Karolina
Aronsson som dessförinnan drev en populär servering i utkanten av Kiruna.
Hotellet har under åren som gått haft flera
ägare. Flera mindre ombyggnader utfördes
mellan 1941-1952.
Under många år hette byggnaden Hotell
Kiruna men efter en omfattande renovering
på 1990-talet fick hotellet sitt nuvarande
namn Hotell Vinterpalatset.
Hotellet har dock fått behålla sitt
ursprungliga utseende med träfasad och
de många karakteristiska spetsiga takkuporna.
Hotell Vinterpalatset. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 20 (22)
19. Boställe- och betjäningshus i Järnvägsområdet
Statens Järnvägar (SJ) byggde en hel del bostäder åt sina anställda längs järnvägslinjerna.
Boställehus kallades bostäderna för tjänstemännen och betjäningshus var benämningen på
bostadshusen för arbetarfamiljer. I Kiruna uppfördes åtminstone 14 betjäningshus och ett 10tal boställehus. Några av husen är rivna men alla kvarvarande byggnader ligger i
Järnvägsområdet norr om Järnvägsstationen och bort till lokstallsområdet. De flesta av dessa
bostäder byggdes 1901-1910. Arkitekt var järnvägsstyrelsens Folke Zettervall.
Alla SJ-bostadshus är uppförda i trä i en enhetlig stil och nästan alla är målade i faluröd färg.
- Betjäningshusen, som från början hade små lägenheter på endast ett rum och kök, har branta
sadeltak och kraftiga profilerade vindskivor. Alla fasader på betjäningshusen har stående panel.
- Boställehusen, som ända från början hade mer ”spatiösa” bostäder, har mer bearbetade trädetaljer och en del har valmade gavelspetsar på taken. Fasaderna på boställehusen har varierade
panelriktningar.
- På vindsvåningen hade alla lägenheter tillgång till gemensamma torkvindar och eget så kallat
”vindskontor”.
- Alla hus står på källargrund i huggen sten. I källarna finns egna förråd till alla lägenheter.
SJ var tvungen att bygga bostäder för att kunna rekrytera personal till sina anläggningar. I
anställningsvillkoren ingick fri bostad och fri så kallad vedbrand. Med det menas att SJ även
tillhandahöll ved, 5,7 kbm lövved till kakelugnen och 11,4 kbm barrved till köksspiseln. Det
skulle räcka hela vintern. Husen som finns kvar har moderniserats allt eftersom under åren
som gått, men har i huvudsak fått behålla det ursprungliga utseendet.
Boställe- och betjäningshus i Järnvägsområdet. Huset nere t v är nuvarande Hotell Rallaren. Foto: Jerry Norendahl.
Sid 21 (22)
20. Järnvägshotellet
Hotellet ligger på Bangårdsvägen 9 bredvid stationsbyggnaden. Detta är ett av de fåtal hotell
som SJ byggde utmed sina järnvägslinjer. Byggnaden uppfördes 1903 enligt ritningar av
arkitekten Folke Zettervall. Byggnaden klarade sig från branden som 1915 tog det intilliggande
stationshuset. Trots att hotellet har samma arkitekt som det gamla stationshuset så har det en
helt annan stil (se bilaga).
Med sitt ”nockvalmtak” påminner det mer om det närliggande f d Tullhuset, numer Hotell
Rallaren, som ursprungligen var ett boställehus. Järnvägshotellet är ett timmerhus vars övre
våningar klätts med liggande fasspontpanel medans bottenvåningen fick tre rader furuspån
upptill och stående locklistpanel nedtill. Furuspånen, även kallad fjällbeklädnad, ansågs ge
byggnaden ”ett behagligt och pittoreskt utseende”.
I källaren finns pannrum, ved- och kolförråd, tvättoch strykstuga, matkällare, bagarestuga mm.
Bottenvåningen dominerades av tre matsalar, en
för SJ-personal, en för I:a och II:a klass
passagerare och en för III:e klass passagerare och
allmänheten. Själva hotelldelen ligger på övre plan.
Järnvägshotellet har under sina dryga 100 år drivits
av många olika entreprenörer och genomgått
många förändringar men är ändå i tämligen väl
bevarat skick både invändigt och utvändigt. Det
har genom åren fyllt en viktig roll i Kiruna som Järnvägshotellet. Foto: Jerry Norendahl.
hotell och mötesplats.
21. Stationshuset
Järnvägsstationen ligger i Järnvägsområdets sydostliga spets, adressen är Bangårdsvägen 5
och 7. Den nuvarande tegelbyggnaden uppfördes 1915, på samma plats som den ursprungliga
träbyggnaden direkt efter att den brunnit ner till grunden.
Arkitekt var Folke Zettervall som ritade byggnaden i en stil som beskrivs vara återhållsam
nationalromantik med asymmetrisk fasaduppbyggnad. Stationshuset anses ha stora
arkitektoniska värden med den monumentala exteriören och omsorgsfullt utformade detaljer.
Grunden är tidstypisk huggen sten i ljus granit. Fasaderna är i handslaget skånskt rött tegel.
Alla fönster är bruna med spröjs. Det korsrösade sadeltaket har röda 1-kupiga tegelpannor.
Stationshuset byggdes om främst invändigt inom
SJ:s ”stationsmiljöprogram” 1990, men väntsalens
välvda tak och höga väggpaneler är bevarade och
visar på hur det såg ut under järnvägsepokens
storhetstid.
Stationshuset omfattas sedan 1986 av det
kulturhistoriska skyddet som byggnadsminne.
Länsstyrelsen i Norrbotten har gjort uppdateringar
av skyddet 2001 och 2003.
Stationshuset. Foto: Jerry Norendahl.
Bilaga
Sid 1 (3)
Byggnader som inte finns kvar i Kiruna
Denna förteckning visar några av byggnaderna från 1900-talets början som inte finns kvar.
Källa: KIRUNA - ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige del II, av Lasse Brunnström.
Gamla Ångköket
Den första bespisningslokalen byggdes på Ön redan 1900
för att LKAB ville försäkra sig om att arbetarna skulle få
bra mathållning. Uppförandet påskyndades dock av att
LKAB åtagit sig att ta emot ett stort antal riksdagsmän på
besök till midsommarhelgen detta år. Köket var i drift fram
till 1909 då det brann ner till grunden efter att en brand i
det intilliggande kolhuset spritt sig.
Foto: Borg Mesch.
Polisstation
LKAB hade de första åren enligt avtal med staten ansvar
för Kirunas polisväsende. Därför uppförde bolaget, på sitt
område mellan järnvägen och Luossajärvi, år 1900 en
byggnad som tillfälligt skulle fungera som polisstation.
Byggnaden flyttades efter några år upp en liten bit ovanför
järnvägen, närmare Bolagshotellet, utmed nuvarande
Lombololeden. Det var egentligen en arbetarbostad enligt
modell från Billesholm gruvor. Efter 1905, när det nya
Tingshuset blev klart, användes huset som bostadshus.
Byggnaden revs 1999.
Foto: Lasse Brunnström.
Folkets Hus
Kirunas första Folkets Hus byggdes 1900-1901. Det var
Kirunas första fackförening Arbetarförbundet som initierade uppförandet. Förutom själva möteslokalen användes
en del av byggnaden av Kooperativa Föreningen som var
en integrerad del av fackföreningen. Den kooperativa
föreningen gick i konkurs 1909 men konkurslagret och
lokalerna övertogs av konkurrerande ”Kooperativa
Handelsbolaget”. Folkets Hus flyttade sin verksamhet till
Godtemplarhuset 1925. Den gamla Folkets Husbyggnaden
revs 1958 för att ge plats för det nya Domuskomplexet.
Foto: Erling Groth.
Stationshus
Det gamla stationshuset byggdes 1900-1901 och var den
enda fullständiga trafikstationen mellan Gällivare och
Riksgränsen. Det var en pampig tvåvånings timmerbyggnad med omsorgsfullt detaljarbete i fornnordisk stil.
Stationsbyggnaden brann ner till grunden 1915 och
ersattes omgående av en tegelbyggnad på samma plats
som tidigare.
Foto: Borg Mesch.
Bilaga
Sid 2 (3)
Epidemisjukhuset
Befolkningstillströmningen medförde att många smittosamma sjukdomar som t ex mässling, scharlakansfeber,
difteri, strypsjuka och lungsot spreds. Dessa sjukdomar
krävde isolering av de insjuknade för att förhindra
spridning. Epidemisjukhuset byggdes av Jukkasjärvi
kommun 1904-1905 och var en kommunal angelägenhet
fram till 1927 då sjukhusvården övertogs av landstinget.
Byggnaden är riven sedan lång tid tillbaka. Epidemisjukhuset låg i Stadsplanens kvarter nr 97, nuvarande
Kyrkogatan 21.
Foto: LKAB/K.
Polisstation med tingssal och arrestlokaler
Polisstationen med tingssal och arrestlokal ersatte 1905
den tillfälliga polisstationen som LKAB tillhandahållit.
Byggnaden såg lite säregen ut med bottenvåning i murad
tegel och övervåning i trä. I bottenvåningen låg tingssal,
poliskontor och 4 fångceller. På övervåningen fanns tre
bostäder för poliskåren. Byggnaden är riven sedan många
år och ersatt av ett modernare polishus som ligger i samma
kvarter som den ursprungliga byggnaden.
Foto: LKAB/K.
Läkarbostaden
Kirunas första ”riktiga” läkarbostad uppfördes 1905 efter
att LKAB tre år tidigare påtalat behovet av en provinsialläkare. Det var en gigantisk trävilla på 9 rum och kök.
Byggnaden låg i ensamt majestät i parkområdet väster om
kyrkan och användes som läkarbostad ända till 1993.
Eftersatt underhåll ledde till att LKAB 2004 verkställde
beslutet att riva den en gång så pampiga byggnaden som
då var i mycket dåligt skick.
Foto: LKAB/K.
Ölbryggeriet
Kirunas första och hittills enda ölbryggeri togs i bruk
1905. Det låg avlägset, i stadsplanens nordvästligaste
hörn, men praktiskt med tanke på närheten till bäcken som
rann ner till Luossajärvi från Matojärvi. Det var en av få
tegelbyggnader från Kirunas första årtionden. Det lär ha
varit det lämpligaste materialet produktionstekniskt sett.
Byggnaden revs på 1970-talet.
Foto: Torsten Dahllöf.
Bilaga
Sid 3 (3)
Missionskyrkan
Missionskyrkan byggdes 1906 och var en av Kirunas
första kyrkor. Den finansierades av Svenska Missionsförbundet. Det var en präktig byggnad fullt i klass med
vad som uppfördes i de norrländska städerna. Kyrkan revs
1959 i samband med saneringen av kvarteret Ortdrivaren.
En ny kyrka i betong byggdes i det nya kvarteret.
Anm. Detta är ett exempel på en av de frikyrkor som byggdes i
Kiruna i början på 1900-talet. Även Frälsningsarmén, Baptistförsamlingen, Metodistkyrkan och Pingströrelsen etablerade sig
tidigt i det nya samhället.
Foto: Borg Mesch.
Centralskolan
Skolan byggdes 1908-1909 för att staden skulle kunna
utbilda de allt större barnkullarna. Byggnaden blev ovanligt stor och mäktig i Kiruna men den räckte ändå inte till.
Den byggdes om 1923 och fick då nästan dubbel kapacitet.
Byggnaden revs 1972 för att ge plats åt en ny modern lågoch mellanstadieskola.
Foto: Borg Mesch.
Barnhemmet
Huvudbyggnaden uppfördes 1908 och kompletterades
1910-1912 med två servicebyggnader. Det var Kiruna
fattigvårdsnämnd som initierade bygget för att kunna ta
hand om alla barn födda utom äktenskapet där mödrarna
lämnats utan möjlighet till försörjning. Byggnaderna revs i
slutet av 1960-talet för att ge plats för den nya Högalidsskolan.
Foto: LKAB/K.
Nya Ångköket
Det nya köket med ”spisningslokaler för Bolagets
arbetare” byggdes 1909-1910 efter att det gamla köket
brunnit ner till grunden. Vindsvåningen blev några år senare
ombyggd till bostäder. Köket användes fram till 1937 och
var därefter under många år ordenslokal för Odd Fellow.
Byggnaden brann ner till grunden 1998 och tomten på
Hjalmar Lundbohmsvägen 22 har inte bebyggts därefter.
Foto: Lasse Brunnström.
Bolagskontoret
LKAB:s första kontor byggdes 1899-1900. Kontoret, som
fick benämningen B9, var från början en liten oansenlig
timrad byggnad på ca 8 x 10 m i 1½ plan. Huset byggdes
sedan om och ut successivt ända fram till i slutet av 1950talet då LKAB beslutat att bygga ett nytt kontor. Huset
användes därefter bl a av olika föreningar innan LKAB
slutligen rev det gamla ”träslottet” 1979. Tomten på
Bromsgatan 3 är sedan dess en parkeringsplats.
Foto: Lasse Brunnström
KIRUNA KOMMUN
Fritids- och kulturförvaltningen
981 85 Kiruna kommun
Telefon: 0980-70 000
E-post: [email protected]
Hemsida: www.kommun.kiruna.se
© Fritids- och kulturförvaltningen, Kiruna kommun, 2008