Stödmaterial hinduism

Stödmaterial hinduismen
Hinduismens gudsuppfattning
I den hinduiska mytologin finns en mängd gudar och enskilda byar i Indien kan ha gudar som
bara de dyrkar. De olika gudarna anses ha olika uppgifter. En klassisk berättelse ur hinduisk
mytologi är den om hur Brahma skapar världen som sedan upprätthålls av Vishnu och som
med jämna mellanrum förstörs av Shiva för att sedan skapas på nytt.
Trots de många gudarna tror de flesta hinduer idag att det bortom dem finns en enda Gud.
Det är den guden de främst ber till och den guden är världssjälen från vilken alla varelsers
själar ursprungligen kommer ifrån. Vilken gud som ses som världssjälen är olika för olika
hinduer men vanligast idag är Vishnu (eller någon av hans avatarer), Shiva eller Shakti. Målet
för en hindu är att lämna återfödelsens kretslopp och låta atman förenas med världssjälen.
Men hur kan hinduer tro på en gud och flera gudar samtidigt? De många gudarna är
egentligen olika gestaltningar av världssjälen. Därför finns det ingen motsättning mellan att
tro på en och flera gudar samtidigt.
Brahman
Kännetecken
Brahman har fyra huvuden. Ett huvud för varje väderstreck. Enligt vissa berättelser hade
Brahman tidigare fem huvuden men det femte blev borthugget av Shiva.
Brahman avbildas ofta sittandes på en lotusblomma med en lotusblomma i en hand och de
religiösa Vedaböckerna i en annan. Lotusblomman symboliserar att Brahman inte är född av
någon då han enligt mytologin skapade världen.
Uppgift
Brahman beskrivs i vissa texter som skaparen av världen.
Brahman är en gud som få hinduer idag har som favoritgud. Istället har Shiva och Vishnu
blivit mer populära. Att Brahman skapat världen är det idag inte lika många som tror.
Vishnu
Kännetecken
Vishnu brukar ha den tusenhövdade ormen Anata som bakgrund. Vishnu har fyra blåfärgade
armar och en stridsklubba, snäcka (används som trumpet), en lotusblomma och en diskus av
eld. På huvudet har Vishnu en kungakrona. Vishnus riddjur är en rovfågel eller en
fågelmänniska.
Uppgift
Det är Vishnu som enligt mytologin har ansvaret för att världen inte förstörs och rasar
samman. Vishnu är alltså den gud som ska se till att dharma följs och därmed upprätthåller
världen.
Avatarer
En avatar är en Gud som nedstigit till människornas värld för att skydda dharma (livets
ordning) och alltså upprätthålla världen.
Vishnu har 10 avatarer. Många av dem är är djur (fisk, sköldpadda, vildsvin, människolejon),
en är dvärgen och de andra heter Parasurama, Rama, Krishna, Buddha och Kalki (har inte
kommit än).
Rama är en av Vishnus avatarer. Han avbildas ofta som jägare med pil och båge. Enligt
mytologin dödar Rama demoner som hotar världen. I en berättelse dödar han demonen
Ravana och räddar samtidigt sin fru Sita. Ramas medhjälpare och följeslagare är apguden
Hanuman.
Krishna är en annan av Vishnus avatarer. Krishna avbildas ofta som ett lekande barn som
bryter mot alla regler (som barn står han över världens bekymmer).
Vishnu och hans avatarer är idag hinduismens mest populära gud.
Shiva
Kännetecken:
Shiva avbildas med fyra armar sittande i yogaställning eller dansande. Shiva har blå hals och
matt hår och är insmord i aska och klädd i djurhudar. Shiva har en treudd som vapen och en
trumma som ser ut som ett timglas i ena handen. Runt halsen har Shiva en kobra och en
halvmåne sitter i Shivas hår.
Mitt i pannan har Shiva ett tredje öga som kan användas för att förgöra saker med.
Shiva är en motsägelsefull gud. Han kan ibland vara vänlig men ses samtidigt som vild och
farlig. Är både en gud med uppgift att förgöra men kan också frälsa. Ibland är han en asket
och ibland en yogi. Shiva anses av sina följare ha den kvinnliga kraften (Shakti) i sig och
avbildas därför ibland som kvinna men är samtidigt familjefar och samtidigt en asket som
lämnat familjen och samhället. Sammantaget är det svårt att veta var man har Shiva som är
en mångsidig och föränderlig gud.
Floden Ganges anses börja i Shivas hår.
Shiva är gift med Parvati (eller Durga) och har sönerna Skanda och Ganesha
Uppgifter:
Shiva är enligt mytologin förstörelsens gud med uppgift att förgöra världen när det är dags.
Men Shiva ses också som yogans Gud, fruktbarhetens gud (Shivas symbol lingan, tillbeds för
att få barn) och djurens herre.
Berättelsen om odödlighetsdrycken:
När havet kärnades av Gudarna och antigudarna för att utvinna odödlighetsdrycken uppstod
ett gift som hotade världen. Shiva svalde giftet och har därför blå hals (men enligt de som
har Vishnu som favoritgud var det istället ormar som svalde giftet). Ormar, skorpioner och
vissa växter drack giftet som droppade från Shivas händer och blev då giftiga. Mytens
slutsats är att Shiva offrade sig för människorna för att de tillbad honom.
Shakti
Den kvinnliga gudomliga urkraften kallas Shakti. Ungefär en tiondel av dagens hinduer tror
att Shakti är världssjälen och därmed skaparen och upprätthållaren av allt liv. De olika
gudarna ses då som gestaltningar av henne.
Durga
Ingen gud står över gudinnan Durga (som själv ses som en av Shaktis former). Därför avbildas
Durga med hela åtta armar med många av de andra gudarnas symboler i händerna (treudd,
snäcka, diskus, stridsklubba, lotusblomma, pilbåge och svärd). Hon rider på en tiger och bär
en krona på huvudet.
I berättelsen Skanda Purana utses Durga till den högsta guden efter att ha dödat en demon
som ingen annan av gudarna lyckats döda. Durga är krigets gudinna.
Kali
Kali är en av Durgas viktigaste inkarnationer. Hon ses som den aggressiva sidan av Durga.
Hon är dödens gudinna. Kali har mörkblå eller svart hud. Hon är ofta avbildad med avhuggna
händer eller huvuden som bälte och med ett huvud eller människohjärta i ena handen och
ett bölt svärd i den andra. Hon har öppen mun och en utstickande tunga.
Kali dödade demonen Raktabija. – som kunde klona sig om blod droppade från honom.
Därför sög Kali i sig allt av demonens blod för att stoppa kloningen och svalde sedan
demonen. Därför avbildas Kali med öppen mun.
Puja
Att genom religiösa ritualer tillbe en hinduisk gud kallas för puja. Puja genomförs vanligen
vid en gudsbild eller staty i hemmet eller i templet. Ritualerna kan genomföras av ensam
person eller med hjälp av en präst. Hur puja genomförs är olika för olika hinduer men att
tända rökelse och att läsa eller sjunga stycken ur de heliga skrifterna är vanligt. Under
ritualerna offras frukt, mat och sötsaker till guden. Den troende ber till guden och tittar på
gudsbilden. Att få ögonkontakt med guden ses som mycket viktigt då guden då ser en (detta
kallas darsan). Det innebär att den troende också får ta del av gudens kraft och kunskap.
Gudsbilderna och statyerna i ett tempel vårdas noga av hinduer. Efter puja kan maten som
offrats delas bland de närvarande. Inom hinduismen är det helt okej att avbilda gudarna
vilket kan jämföras med t.ex. kristendomen och islam där Gud varken kan eller bör avbildas.
Dharma
Ordet Dharma betyder ordning, plikt eller lag. Världen och samhället är ordnad på ett visst
sätt och detta är dharma. I samhället är tanken är att alla människor har speciella regler att
följa som beror på vilka de är och var de befinner sig i livet. Beroende på vilket kast du
tillhör, vilket levnadsstadium du befinner dig i och vilket kön du tillskrivs har du olika
förväntningar på dig som måste uppfyllas. Om du följer dessa får du god karma men om du
bryter mot dem får du tvärtom dålig karma.
Atman
Alla levande varelser bär inom sig en livskraft, en själ, som kallas atman. Atman härstammar
ursprungligen från världssjälen brahman. Atman är människans eviga kärna och är den del av
en varelse som återföds i kretsloppet.
Samsara
Det eviga kretsloppet med födelse, liv, död och återfödelse kallas samsara. Alla levande
varelser är fast i kretsloppet då deras atma vid döden återföds i en ny kropp (djur eller
människa). Återfödelse kan också kallas för reinkarnation. Evigt liv kan ju låta positivt men
inom hinduismen upplevs själens reinkarnation som ett fängelse. Tänk dig att du springer
runt, runt i ett hamsterhjul utan att kunna ta dig ut. Därför är målet inom hinduismen att
atman lyckas lämna samsara för att förenas med världssjälen. Detta kallas moksha.
Karma
Allt du gör under din livstid påverkar hur ditt nästa liv kommer att se ut. Denna princip kallas
karma. När du gör goda gärningar (t.ex. tillber en gud eller följer dharma) så skapas positiv
karma medan om du gör dåliga gärningar så skapas negativ karma. När du sedan dör och
atman ska återfödas i kretsloppet kommer återfödelsen att påverkas av hur du levt ditt
tidigare liv. Bär du med dig dålig karma så får du dåliga förutsättningar i nästa liv och
återföds kanske till och med som ett lägre stående djur. Om du däremot bär med dig god
karma återföds du som en människa med goda förutsättningar.
Kastssystemet
Hinduer delas in i olika kast. Dessa kast är brahmaner (präster), Kshatriya (krigare), Vaishyas
(handelsmän/storbönder) och Shundras (tjänare, bönder). Utöver detta finns kastlösa, så
kallade daliter. Du föds in i ett kast och kan alltså inte välja det. Där kastsystemet finns kvar
är det ovanligt med bröllop över kastgränserna.
Beroende på vilket kast du tillhör har du olika förväntningar på dig och olika regler att följa.
Dock behöver exempelvis inte en människa ur krigarkastet arbeta som militär. Enligt hinduer
lever vi just nu i Kalitiden (efter dödsgudinnan Kali) vilket innebär att världen snart ska gå
under (för att sedan skapas igen). Det innebär att saker kan avvika från det förväntade.
Därför behöver alltså t.ex. inte en ur krigarkastet vara krigare även om det egentligen är
tänkt så. Men samtidigt förväntas varje människa följa den dharma som följer med kastet.
Det finns en värdering inlagd i kastsystemet genom att vissa kaster ses som finare (renare)
än andra. Brahmaner är det högsta kastet och sedan är rangordningen enligt uppräkningen
ovanför. Längst ned är de kastlösa som ses som orena och orörbara. Värderingen i
kastsystemet gör att människors liv påverkas av vilket kast de tillhör. Ju lägre kast ju svårare
är det att få ett jobb eller en position i samhället. Det blir svårare att kunna påverka sitt eget
liv.
Vilket kast du tillhör har enligt hinduismen att göra med vilken karma du samlat på dig i
tidigare liv. På så sätt kan orättvisor motiveras: de som förtjänat en bra position i samhället
på grund av goda gärningar i tidigare liv har fått det och tvärtom. En lågkastlig får hoppas på
en bättre återfödelse i ett högre kast. Ett barn får samma kast som sina föräldrar.
Länge behandlades människor olika i lagen beroende på vilket kast de tillhörde. T.ex. kunde
de dömas olika för samma brott beroende på kastet de tillhörde. I dagens Indien är det
förbjudet att diskriminera utifrån kast och lagarna är omskrivna.
Kastsystemet är fortfarande levande idag på landsbygden i många av Indiens byar. Daliter för
t.ex. göra de smutsigaste jobben som att tömma toaletterna och de bör inte beröras av
andra. I de indiska storstäderna har kastsystemet däremot en mindre betydelse för vem du
kan gifta sig med eller vilket jobb du kan få.
Levnadsstadier
Enligt hinduismen är livet indelat i olika levnadsstadier. En människa har olika dharma
beroende på i vilket stadium hen befinner sig i. Alltså förändras ideal och regler för vad som
är rätt handlande och för hur en kan förverkliga sig själv beroende på var i livet en befinner
sig.
•
Lärjungestadiet: Som ung hindu ska du uppfylla religiösa och samhälleliga plikter
(dharma) genom att lära dig dem och följa dem. Undervisningen ges av en guru – en
lärare.
•
Familjeförsörjarstadiet: Som vuxen är det dags att bilda familj och försörja denna
familj genom att skaffa ett jobb. Målet i detta stadium är att skaffa sig ekonomisk
rikedom och makt men samtidigt njuta av det livet har att erbjuda.
•
Eremitstadiet: Som gammal är tanken att en ska drar sig tillbaka från samhället för att
fokusera mer på religionen. Då bör den troende sluta att arbeta och umgås mindre
med andra utom familjen.
•
Asketstadiet: I slutet av sitt liv överger den troende de sista kopplingarna till familjen
och lever helt ensam som kringvandrande. Nu avstår en helt alla njutningar som livet
kan ge. Nu gäller det att nå Moksha.
De hinduiska levnadsstadierna utgår från ett manligt perspektiv och beskriver därför i
huvudsak levnadsstadierna för en man.
Vägar till befrielse från kretsloppet
Det finns olika sätt för hinduer att lämna kretsloppet och förenas med världssjälen. De lever
olika liv och har därför olika förutsättningar och dharma. Därför kan olika vägar vara rätt för
olika personer. Ett hinduiskt ordspråk säger att sanningen är en men vägarna dit är många.
Det finns därför en tolerans inom hinduismen för olika sätt att tro.
1. Ett sätt att nå moksha är genom gärningarnas väg (karma yoga). Att uppfylla de
religiösa plikterna (t.ex. offra) och följa sin dharma blir vägen.
2. Ett annat sätt är att leva i nära gemenskap med en utvald gud. Det gäller att visa
hängivenhet och kärlek till den guden. Detta kallas bhakti yoga eller kärlekens väg.
Genom att göra handlingar för gud och rikta sitt medvetande mot gud skapas god
karma.
3. Ett tredje sätt kallas kunskapens väg (jnana yoga). Här gäller det att med hjälp av
meditation och filosoferande få kunskap om världen. På så sätt kan man inse att den
finns en andlig verklighet bortom vår fysiska verklighet. Den andliga verkligheten
(kallad brahman) är den sanna verkligheten.
Renhet och orenhet
För hinduer är det viktigt med religiös renhet. De högsta kasterna är mer rena än de lägre.
De kastlösa kallas också för de oberörbara. Detta eftersom de anses vara orena. De från
högre kaster får inte röra i de från lägre och måste genomgå en reningsritual om de ändå
gjort detta. På grund av sin orenhet utestängs lågkastliga från vissa platser och arbeten.
Olika arbetsuppgifter i samhället ses som mer eller mindre orena. De människor som på
grund av sitt kast redan anses orena får därför göra arbeten som anses orena. Det kan
handla om att ta hand om döda kroppar eller sopor. De människor som gör orena
arbetsuppgifter ses som ännu mer orena.
Ahimsa – ickevåld
Eftersom allt levande hänger ihop som en enhet genom sitt ursprung i världssjälen blir det
otänkbart för hinduer att skada andra varelser. Istället bör varje varelse djur som människa
bemötas med respekt och omtanke. Våld kan vara motiverat endast om det är en del av dina
dharma-plikter. En person ur krigarkastet kan därför behöva använda våld.