Bilagor.

Bilagor.
Livslust, linfrön och Lasix
Studiematerial
för sjuksköterskor kring
äldres läkemedelsbehandling
Bilaga 1: Farmakologisk behandling.........................sid 2
Bilaga 2: SMA – Safe Medication Assessment.......sid 24
Bilaga 3: Underlag för smärtanalys........................ sid 26
Bilaga 4: Sömndagbok............................................ sid 28
1
Bilaga 1: Farmakologisk behandling
Matsmältningsorgan och
­ämnesomsättning................... sid 3
Medel vid dyspepsi och ulcussjukdom •
Laxermedel • Insuliner • Perorala diabetes­
medel
Blodet....................................... sid 7
Antikoagulantia • Medel vid anemi
Hjärta och kretslopp............... sid 9
Glykosider • Organiska nitrater • ­Diuretika
• Betareceptorblockerare • Kalcium­
antagonister • ACE-hämmare • Angiotensin
II-antagonister (ARB) • Lipidrubbningar
Hormoner...............................sid 14
Kortisonpreparat
Medel mot inflammation
och värk.................................sid 15
NSAID/COX-hämmare • Opioider • Lätta
smärtstillande
Nervsystemet .......................sid 18
Kolinesterashämmare • Medel vid parkin­
sonism • Neuroleptika • Lugnande medel
• Sömnmedel och lugnande medel • Anti­
depressiva
Bilaga 1 är tänkt att fungera som ett referensavsnitt till temaområdena i studiematerialet. I
­bilagan redogörs kortfattat för läkemedel som används vid några vanliga sjukdomstillstånd
och besvär hos äldre. Förteckningarna över läkemedel innehåller i stort sett samtliga läke­
medel som finns listade i Läkemedelsboken 2009/2010 under respektive sjukdomstillstånd
och besvär. Licenspreparat och preparat som endast finns som infusionsvätska ingår ej.
­Läkemedlen är indelade på samma sätt som i FASS, det vill säga efter ATC-kod.
En del av preparaten som finns listade i bilagan är ovanliga och/eller olämpliga att
­användas av äldre. Vi har ändå valt att ta med dem eftersom sjuksköterskan och annan
hälso- och sjukvårdspersonal kan stöta på dessa preparat i sitt arbete. Den som vill veta mer
om vilka preparat som rekommenderas till äldre hänvisas till information från läkemedels­
kommittén i sin region. Hälso- och sjukvårdspersonal i Västra Götalandsregionen uppmanas
exempelvis ta del av:
• Äldre och läkemedel. Strategi för Västra Götalandsregionen – 2008-2012
• Medicinska riktlinjer för läkemedel och äldre
• Terapiråd om äldre och läkemedel i REKlistan. Rekommenderade läkemedel i Västra Götalandsregionen
Samtliga dokument finns att ladda ner på www.vgr.se.
2
Förutom Läkemedelsboken 2009/2010 bygger informationen i bilaga 1 på följande källor:
• www.fass.se
• Lundgren, Claes (2007) FAS UT 2. Att utvärdera, ifrågasätta och skonsamt avsluta
­läkemedelsbehandling. Läkemedelskommittén i Västerbottens läns landsting.
• Fastbom, Johan (2006) Äldre och läkemedel. Stockholm: Liber.
Matsmältningsorgan och ämnesomsättning
Medel vid dyspepsi och ulcus
Antacida och alginsyra är två vanliga läkemedelsgrupper som säljs receptfritt på apotek.
­Alginsyra innehåller natriumsalt, vilket ger upphov till en skumpropp ovanpå ventrikelns
innehåll. Detta kan mekaniskt minska refluxbenägenheten. Antacida ger symtomatisk lind­
ring vid ulcussjukdom, refluxesofagit och syrabetingade epigastralgier. Antacida innehål­
ler olika kombinationer av syraneutraliserande basiska salter, vilka kortvarigt neutraliserar
­ventrikelinnehållet. Vid långvarig medicinering med kalciumkarbonat har hyperkalcemi
­rapporterats. Aluminium- och magnesiumhydroxid försämrar absorptionen av bland annat
järn och kan orsaka hypermagnesemi och hyperaluminemi vid njurinsufficiens.
Protonpumpshämmare minskar magsäckens saltsyraproduktion genom att hämma väte­
jonpumpen i slemhinnan. De ingår tillsammans med antibiotika i den behandling som
­rekommenderas mot helicobakter pyloriinfektion vid ulcussjukdom. Protonpumpshämmare
används också som profylaktiskt behandling av NSAID/ASA-gastropati.
Histamin-2-receptorblockererare hämmar saltsyraproduktionen i magsäcken genom att
blockera en viss typ av histaminreceptorer i syraproducerande parietalceller.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Antacida:
Aluminiumhydroxid: Kalciumkarbonat + magnesiumhydroxid: Aluminiumhydroxid +magnesiumhydroxid +
magnesiumkarbonat: Link
Rennie, Novalucol
Alginsyra:
Alginsyra, kombinationer: Gaviscon
Protonpumpshämmare:
Esomeprazol: Lansoprazol: Omeprazol: Pantoprazol: Rabeprazol:
Nexium
Lanzo
Losec MUPS, Omeprazol
Pantoloc, Pantoprazol
Pariet, Pabeprazol
Histamin-2-receptorantagonister:
Famotidin: Famotidin, kombinationer: Ranitidin: Famotidin, Pepcid
Pepcid Duo
Artonil, Inside Brus, Rani-Q,
Ranitidin, Zantac
Mukosaprotektiva medel:
Sukralfat: Andapsin
Novaluzid
3
Laxermedel
Laxermedel kan delas in i olika kategorier med sinsemellan olika sätt att verka på. Vid lättare
obstipation kan bulkmedel användas när effekten av kostomläggning inte varit tillräcklig.
Preparaten måste då kombineras med rikligt vätskeintag. Vid försämrad peristaltik, exempel­
vis hos diabetespatienter, kan bulkmedel ge ökade bukbesvär.
Osmotiskt aktiva medel får en bulkeffekt genom att osmotiskt binda vatten. Dosen bör
ökas successivt för att försöka minska biverkningar som gasbesvär och uppkördhetskänsla.
Tarmirriterande medel stimulerar tarmperistaltiken genom en direkt verkan på tarm­
väggens nerver. Långvarig regelbunden användning, förutom som profylaktisk behandling vid
medicinering med opioider, ska undvikas eftersom det kan försämra tarmens funktion och
därigenom öka förstoppningsproblemen. Risken för uttorkning och rubbad saltbalans ökar.
Klysma mjukar upp hårda avföringsklumpar och smörjer tarmslemhinnan. Dessa preparat
används framförallt vid förstoppning i ändtarmen eller när tömningssvårigheter är ett domi­
nerande problem.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Tarmirriterande medel:
Bisakodyl: Natriumpikosulfat: Sennaglykosider: Dulcolax, Toilax
Cilaxoral, Laxoberal
Pursennid Ex-Lax
Bulkmedel:
Ispaghulaskal: Kostfiber av veteskal: Sterkuliagummi: Agiolax, Lunelax, Vi-Siblin
Fiberform
Inolaxol
Osmotiskt aktiva medel:
Lakitol: Laktulos: Magnesiumoxid:
Makrogol: Polyetylenglykol + mineralsalter:
Importal Ex-Lax
Duphalac, Laktipex, Laktulos
Salilax
Forlax
Movicol
Klysma:
Bisakodyl: Natriumdokusat + sorbitol: Natriumcitrat + natriumlaurylsufoacetat: Sorbitol: Toilax
Klyx
Microlax
Resulax
Motilitetsstimulerande medel:
Metoklopramid: Primperan
Insuliner
4
För kliniskt bruk indelas insulinerna efter sin verkningsduration i kortverkande, medellång­
verkande och långverkande preparat. Stora variationer i verkningsprofilen förekommer dock
beroende på bland annat injektionsområde, insulindos och förekomst av insulinantikroppar.
Snabbverkande insulin används för akut bruk eller som måltidsinsulin. Det kan ges
s­ ub­kutant, intramuskulärt eller intravenöst. Snabbverkande humaninsulin börjar verka efter
cirka 30 minuter och når maximal effekt efter en till tre timmar. Durationen är fem till åtta
timmar. Effekten av snabbverkande insulinanaloger börjar 0 till 30 minuter efter injektion,
når maximal effekt efter en halv till en och en halv timmar och har en duration på två till fem
timmar.
Medellångverkande insulin av s k NPH-typ kan endast injiceras subkutant. NPH-insulin
­börjar verka efter en till två timmar, når maximum efter fyra till tolv timmar och ha en
­duration på upp till 24 timmar.
Insulin glargin är en långverkande insulinanalog med duration upp till 24 timmar.
­Effekterna sätter in efter två till tre timmar och saknar en tydlig peak. Insulin glargin har
blivit ett alternativ till NPH-insulin, främst vid typ 1-diabetes. Det senaste tillskottet av lång­
verkande insulinanaloger är insulin detemir, vilket har en längre verkan än NPH, men kortare
än insulin glargin. Biotillgängligheten är 60 procent varför dosen måste anpassas därefter.
Effekter av Insulin detemir sätter in efter en och en halv timma och når maximal effekt efter
tre till sexton timmar.
Kombinationer av kortverkande humaninsulin eller insulinanaloger och NPH, så kallade
tvåfasinsuliner, finns för patienter hos vilka kraven på justering av dosen är mindre, till exem­
pel hos äldre med typ 2-diabetes.
Snabbverkande insulinanaloger:
Snabbverkande humaninsulin:
Medellångverkande:
Långverkande:
Tvåfasinsuliner:
Apidra, Humalog, Novorapid
Actrapid, Humulin Regular, Insuman Infusat, Insuman Rapid
Humulin NPH, Insulatard, Insuman Basal
Lantus (glargin), Levemir (detemir)
Humalog Mix 25, Humalog Mix 50, Humulin Mix 30/70, Insuman Comb 25,
NovoMix 30
Perorala diabetesmedel
Perorala antidiabetika ska övervägas vid typ 2-diabetes när kostbehandling under 3 till 6
­måna­der inte medfört adekvat glukoskontroll. Det finns flera olika perorala diabetesmedel
som ­sinsemellan verkar på olika sätt.
Mediciner i läkemedelsgrupperna biguanider ökar kroppens känslighet för insulin.
­Kroppens celler kan då ta upp socker från blodet så att blodsockerhalten sjunker utan att bli
alltför låg. Dessutom gör läkemedlet att leverns egen produktion av socker minskar och att
det går långsammare för tarmen att ta upp socker till blodet. Biguanider, exempelvis metfor­
min, ger vanligtvis inte någon viktökning, varför metformin oftast rekommenderas i första
hand till patienter som har typ 2-diabetes och är överviktiga. Metformin kan vara farligt att
använda för patienter med nedsatt njurfunktion eftersom det då kan ackumuleras i kroppen
och leda till förgiftning. Metformin kan leda till laktatacidos vilket bland annat yttrar sig
som magsmärtor, muskelvärk och medvetslöshet och i värsta fall dödsfall. Metformin ska
­undvikas till äldre, magerlagda patienter.
Glitazoner sänker blodsockerhalten genom att påverka fettcellerna så att känsligheten för
insulin i kroppen förbättras. Detta påverkar också sockeromsättningen i lever och ­muskler.
Glitazoner ska inte användas tillsammans med insulin eftersom det då finns en risk för
5
vätske­retention och hjärtsvikt. Leverfunktionen ska regelbundet kontrolleras på patienter
som behandlas med Glitazoner eftersom dessa läkemedel kan leda till leverskador.
Läkemedel i gruppen sulfonureider ökar kroppens egen produktion av insulin. Behand­
lingen har bäst effekt när kroppen fortfarande har en relativt bra egen produktion av insulin.
Den blodsockersänkande effekten sitter i upp till 24 timmar, men det finns också preparat
med mer kortvarig effekt. Glitinider, exempelvis NovoNorm och Starlix, är en annan grupp
läkemedel som gör att bukspottkörteln producerar och utsöndrar mer insulin. Dessa påmin­
ner om sulfonureider men har en snabbare och kortvarigare effekt. Glitinider ska tas strax
före en måltid för att stimulera insulinproduktionen när den behövs som bäst. Glitinider
används i första hand tillsammans med biguanider och kan användas av de flesta som har typ
2-diabetes.
Både sulfonureider och glitinider kan leda till att patienten drabbas av hypoglykemi.
Risken är större vid användning av sulfonureider på grund av dess längre verkningstid och
dessa bör därför undvikas till äldre patienter. Även risken för långvarig hypoglykemi är större
hos äldre än hos yngre, bland annat eftersom förmågan att mobilisera antihypoglykemiska
försvarsinsatser (adrenalin, kortisol, tillväxthormon, glukagon) sjunker med åldern. Risken
för hypoglykemi ökar dessutom vid nedsatt leverfunktion, alkoholförtäring eller i kombina­
tion med NSAID.
Alfaglukosidashämmare hindrar eller bromsar upptaget av socker från tarmen till blodet.
Alfagukosidashämmare rekommenderas till överviktiga patienter och ska tas strax före eller i
början av en måltid för att effekten ska bli så bra som möjligt. Vanliga biverkningar är gaser i
magen och diarré. Dessa kan lindras genom att undvika alla slags sockerarter i maten.
6
Läkemedelsgrupp:
Verksam substans
Preparatnamn
Alfa-glukosidashämmare:
Akarbos: Glucobay
Biguanider:
Metformin: Glucophage, Metformin
Sulfonureider:
Glibenklamid: Glimepirid: Glipizid: Daonil, Euglucon, Glibenklamid recip
Amaryl, Glimepirid
Glipizid Meda, Minidiab
Glitazoner:
Rosiglitazon: Pioglitazon: Avandia
Actos
Glitinider:
Nateglinid: Repaglinid: Sitaglipid : Vildagliptin: Starlix
NovoNorm
Januvia MSD
Glavus
Kombinationspreparat:
Rosiglitazon+glimepirid: Rosiglitazon+metformin: Avaglim
Avandamet
Blodet
Antikoagulantia
Antikoagulantia eller blodförtunnande medel verkar på flera sätt i kroppen. Vitamin K-anta­
gonister och heparin påverkar blodets koagulationsfaktor. Underhållsbehandling med låg­
molekylärt heparin ges i form av subkutana injektioner.
Blodförtunnande läkemedel består också av så kallade trombocytaggregationshämmare
vilka minskar blodplättarnas förmåga att klumpa sig samman. En vanlig typ av behandling är
acetylsalicylsyra i låg dos som används för att förebygga exempelvis hjärtinfarkt och stroke.
Några säkra positiva effekter av Dipyridamol (Persantin) är ej påvisade hos patienter
över 70 år. Biverkningar på grund av preparatets vasodilaterande effekt (huvudvärk, yrsel,
försämrad angina pectoris) är vanligt förekommande hos äldre vilket gör att preparatet bör
­användas med försiktighet.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Vitamin K-antagonister:
Acenokumarol: Fenprocoumon:
Warfarin:
Sintrom
Marcoumar
Waran
Heparinpreparat:
Dalteparin: Danaparoid:
Enoxaparin: Heparin: Tinzaparin: Fragmin
Orgaran
Klexane
Heparin Leo
Innohep
Trombocytaggregationshämmande medel:
Abciximab: Acetylsalicylsyra: Acetylsalicylsyra + dipyridamol: Bivalirudin:
Dipyridamol: Klopidogrel: Tiklopidin: Reopro
Trombyl
Asasantin retard
Angiox
Persantin, Ilomedin
Plavix
Ticlid
Medel vid anemi
Järn som ges i tablettform kan interagera med andra typer av läkemedel såsom antibiotika
och medel mot benskörhet. Olösliga kemiska föreningar bildas vilket minskar absorptions­
förmågan av järn. Behandling med intramuskulär injektion kan i sådana fall vara att föredra.
Om järntabletter fastnar i matstrupen kan de orsaka sår. Det är därför viktigt att patienten
dricker ordentligt och inte ligger ner han eller hon tar tabletterna.
Vitamin B12 kan ges som intramuskulär injektion för att snabbt kunna åtgärda B12brist, exempelvis vid symtom från nervsystemet. Underhållsbehandling kan ges antingen med
tabletter eller injektioner var tredje månad. B12-brist kan ge låga folsyravärden. Vid samtidig
B12-brist ska denna åtgärdas först innan behandling med folsyra inleds.
7
8
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Medel vid järnbrist:
Ferroglycinsulfat: Ferrosulfat: Järnsackaros: Järn, kombinationer: Niferex
Duroferon
Venofer
Ferritamin
Vitamin B12:
Cyanokobalamin: Hydroxokobalamin:
Behepan, Betolvex, Betolvidon
Behepan
Folsyra:
Folsyra: Folacin
Hjärta och kärl
Glykosider (digitalispreparat)
Digitalis har en svag positiv inotrop effekt, det vill säga har en stärkande effekt på hjärt­
muskelcellerna och förlänger överledningen av hjärtats elektriska impulser från förmak till
kammare. Dessutom erhålls en viss diuretisk effekt. Då betablockerare är väl så användbara
som digoxin för att få frekvensminskning vid förmaksflimmer används digoxin allt mindre
vid hjärtsviktsbehandling.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Digitalispreparat:
Digoxin: Digoxin, Lanoxin
Organiska Nitrater
Nitraterna utvidgar kroppens blodkärl vilket i sin tur minskar blodtillflödet till hjärtat och
därigenom hjärtmuskelns arbete. Det leder framförallt till att blodtillflödet till hjärtat avtar så
att hjärtmuskelns arbete minskar. Nitroglycerin används vid akuta kärlkrampsanfall medan
nitrater med lång verkan används för att förebygga kärlkramp.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Nitroglycerin:
Glyceryltrinitrat:
Glytrin, Minitran, Nitroglycerin, Nitrolingual, Nitromex, Suscard, Transiderm-Nitro
Nitrater med lång verkan:
Isosorbiddinitrat:
Isosorbidmononitrat: Sorbangil
Imdur, Ismo, Ismo Retard, Isodur, Isosorbidmononitrat Recip, Monoket
Diuretika (urindrivande medel)
Diuretika används vid hypertoni samt vid ödem av olika slag, exempelvis vid hjärtsvikt. Vid
hjärtsvikt används diuretika framförallt för symtomlindring och intermittent självbehandling.
Det finns flera olika typer av urindrivande medel. Gemensamt är att de ökar utsöndringen av
natrium och vatten.
Loop-diuretika har en kort halveringstid där effekten sätter in efter en halv till en timme
med maximal effekt efter en till två timmar. I akuta situationer ges loop-diuretika i intrave­
nös injektion. Biverkningar som trötthet och muntorrhet är relativt vanliga. Tiazider har en
mjukare effekt. Dessa är speciellt lämpade hos patienter med hypertoni som etiologi till sin
hjärtsvikt. Kombination av loop-diuretika och tiazider kan ibland ge en synergistisk effekt,
men också elektrolytrubbningar. Kaliumsparande diuretika motverkar de förluster av kalium
och magnesium som andra urindrivande medel kan ge. Risk finns dock för hyperkalemi,
­särskilt vid nedsatt njurfunktion och i kombination med ACE-hämmare som också har en
kaliumsparande effekt. Aldosteronantagonister förhindrar bindningen av aldosteron, ett
hormon som deltar i regleringen av blodtrycket och är involverad i patofysiologin vid kardio­
vaskulär sjukdom.
9
Läkemedelsgrupp Verksam substans
Preparatnamn
Loop-diuretika:
Furosemid: Torasemid:
Furix, Furix Retard, Furosemid, Impugan, Lasix Retard
Torasemid, Torem
Tiazider:
Kaliumsparande diuretika
inklusive kombinationer:
Bendroflumetiazid: Hydroklortiazid: Centyl-K mite, Salures
Esidrex
Amilorid:
Amilorid+hydroklortiazid:
Bendroflumetiazid
i kombination med kalium: Eplerenon: Spironolakton: Amilorid
Amilofem, Moduretic MSD,
Normorix mite, Sparkal
Centyl K mite
Inspra
Aldactone, Spironolakton
Betareceptorblockerare
Betablockerare hämmare effekten av katekolaminer i samband med psykisk och fysisk stress.
Detta leder till en sänkning av puls, blodtryck och hjärt-minutvolym. Betareceptorblockerare
används vid hypertoni, angina pectoris, hjärtsvikt och vissa arytmier. Vid arytmier används
betablockerare som akutbehandling. Vid behandling mot hjärtsvikt kan det dock, liksom med
ACE-hämmare, ta flera månader innan symtomförbättring erhålls..
De allvarligaste biverkningarna av betareceptorblockerare är obstruktivitet hos patienter
med astmatiska sjukdomar, vissa typer arytmier och försämring av hjärtsvik. Andra biverk­
ningar är bradykardi, trötthet, kalla händer och fötter, ortostatism och mardrömmar. Äldre
kan också drabbas av förvirring och andra störningar.
10
Läkemedelsgrupp
Substans
Preparatnamn
Beta-receptorblockerare, icke selektiva:
Beta-receptorblockerare, selektiva:
Alfa- och Betareceptorblockerande medel:
Pindolol: Propranolol: Metoprolol: Atenolol: Karvedilol: Pindolol, Viskén
Inderal, Inderal Retard, Propranolol
Metoprolol, Seloken, Seloken ZOC
Atenolol, Bisprolol, Emconcor
Carvedilol, Kredex, Karvedilol
Kalciumantagonister
Kalciumantagonister består av två preparatgrupper. I den ena gruppen ingår läkemedel som
främst påverkar hjärtat genom att minska dess frekvens och slagstyrka. Den andra gruppen
påverkar främst blodkärlen genom att utvidga dem. Gemensamt för båda grupperna är att
de verkar genom att hindra flödet av kalcium genom dess kanaler i cellmembranen. Kalcium­
antagonister används vid angina pectoris, hypertoni och vissa arytmier. De vanligaste biverk­
ningarna av dessa preparat är ankelödem, yrsel, huvudvärk och ansiktsrodnad. Äldre kan
drabbas av förstoppning, ortostatism och försämrad hjärtsvikt.
Läkemedelsgrupp
Kalciumantagonister med övervägande kärlselektiv effekt:
Kalciumantagonister med
direkt hjärtselektiv effekt:
Substans
Preparatnamn
Amlodipin:
Felodipin: Isradipin: Nifedipin: Amlodipin, Norvasc
Felodipin, Plendil
Lomir, Lomir SRO
Adalat, Adalat Oros
Diltiazem: Verapamil: Cardizem, Cardizem Retard, Cardizem Unotard, Coramil
Isoptin, Isoptin Retard, Verapamil Merck NM
ACE-hämmare
ACE-hämmare motverkar den neuroendokrina aktiveringen och åstadkommer en kärl­
dilatation såväl centralt som perifert. ACE-hämmare används främst vid hjärtsvikt – där de
är förstahandsbehandling – och hypertoni. Med ACE-hämmare fås en förlängd överlevnad,
­symtomlindring, hemodynamisk förbättring, ökad arbetsförmåga samt mindre behov av
sjukhusvård.
De vanligaste biverkningarna av ACE-hämmare är ortostatism och hosta, som ibland kan
vara mycket besvärande. ACE-hämmare kan också påverka njurfunktionen och saltbalansen.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
ACE-hämmare:
Cilazapril:
Enalapril: Fosinopril:
Kaptopril: Kinapril:
Lisinopril: Ramipril:
Inhibace
Enalapril, Linatil, Renitec
Monopril
Captopril
Accupro
Lisinopril, Zestril
Ramipril, Triatec comp mite
11
Angiotensin II-antagonister (ARB):
ARB blockerar effekter av kroppens starkaste vasokonstriktor, angiotensin II. Resultatet blir
en kärlvidgning och minskat perifert motstånd och en ökad hjärtminutvolym. ARB framkal­
lar mindre grad av hosta än ACE-hämmare. Stor prisskillnad finns mellan godkända pre­
parat. ARB är dyrare än de äldre ACE-hämmarna varför ARB därför i första hand används
vid intolerans mot ACE-hämmare. Allvarliga biverkningar av ARB är njurinsufficiens och
angioödem. ­Vanliga biverkningar är ödem, hjärtklappning, klåda, hosta, illamående, diarré,
ortostatism och nedstämdhet.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Angiotensin II-antagonister:
Kandesartan: Losartan:
Valsartan: Atacand, Amias
Cozaar
Diovan
Lipidrubbningar
Statiner är förstahandsval vid farmakologisk lipidreglering. Dessa har påvisad gynnsam ­effekt
på aterosklerosprocessen hos koronarsjuka patienter. Statiner är den klass av läkemedel som
ger den mest uttalade sänkningen av LDL-kolesterol. Totalkolesterol sjunker i allmänhet
20-60 procent, en sänkning som framförallt beror på en reduktion av LDL-kolesterol. HDLkolesterol stiger med cirka 5-10 procent. Statiner ska inte ges till patienter med nedsatt lever­
funktion och försiktighet ska iakttas vid nedsatt njurfunktion. Statiner kan leda till myopati
(muskelsmärtor).
Resiner kan användas i kombination med statiner när behandlingsmålen inte uppnås med
statiner i monoterapi. Följsamheten till behandlingen är ofta mindre god på grund av resi­
nernas obehagliga smak och konsistens. Förstoppning, illamående och diffusa magbesvär är
vanliga biverkningar.
Nikotinsyrapreparat verkar genom att hämma frisättningen av fettsyror från fettväv och
därmed triglyceridsyntesen i levern. Nikotinsyra ger dosberoende sänkning av triglycerider
med 20-80 procent. Vid förhöjt LDL-kolesterol reduceras detta med 20-30 procent och
totalkolesterol med 10-20 procent. HDL-kolesterol kan stiga med 10-20 procent eller mer.
Nikotinsyra ger dessvärre nästan alla patienter problem med intensiv flush. Dyspeptiska
besvär är också vanliga. Andra biverkningar är nedsatt glukostolerans, förhöjd urinsyra samt
lever­påverkan.
Fibrater är ytterligare en grupp lipidsänkande preparat. De kan ge gastrointestinala
biverkningar såsom buksmärtor, illamående och diarré. Ökad risk för gallstenssjukdomar
föreligger. Fibrater interagerar med warfarin och förstärker dess antikoagulantiska effekt.
Ezetimib blockerar upptaget av kolesterol i tarmen. I monoterapi ger behandlingen cirka
15 procent totalkolesterolsänkning. Vid kombination med statin i låg dos och ezetimib ses en
kraftfull plasmakolesterolsänkning. Biverkningarna är hittills få.
12
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
preparatnamn
Statiner:
Atorvastatin: Fluvastatin: Lovastatin: Pravastatin: Rosuvastatin: Simvastatin: Atorvastatin Paranova, Lipitor, Sortis
Lescol, Lescol Depot
Mevacor
Pravachol, Pravastatin
Crestor
Simvastatin, Zocor, Zocord
Resiner:
Kolestipol:
Kolestyramin:
Kolesevelam:
Lestid
Questran, Questran Loc
Cholestagel
Nikotinsyra:
Nikotinsyra:
Niaspan
Fibrater:
Bezafibrat:
Fenofibrat:
Gemfibrozil:
Bezalip, Bezalip Retard
Lipanthyl
Gemfibrozil Sandoz, Lopid
Ezetimib:
Ezetimib:
Ezetrol
13
Hormoner
Kortisonpreparat
De vanligaste kortisonpreparaten är glukokortikoiderna som bland annat reglerar energiom­
sättningen i kroppen. De spelar också en viktig roll för kroppens förmåga att hantera stress.
Glukokortikoiderna har en inflammationsdämpande effekt i högre koncentrationer och
hämmar även kroppens immunförsvar. Behandling med glukokortikoidpreparat är vanligt vid
sjukdomar som astma, reumatiska sjukdomar och vissa typer av cancer.
Glukokortikoider kan ge många biverkningar, särskilt vid användningen av starka
­preparat och lång behandling. Exempel på svaga glukokortikoider är kortison och hydro­
kortison medan prednisolon och betametason tillhör de starka. De senare kan ge osteopo­
ros, försämrad glukostolerans, hypertoni, ödem, hud- och muskelatrofi, psykiska besvär,
­cushingliknande symtombild, hypokalemi och natriumretention. Upp till 50 procent av
patienter med lång­varig kortisonbehandling drabbas av frakturer. Bentätheten minskar det
första året med cirka 12 procent och därefter med 3 procent per år. Skelettmassan minskar
annars linjärt med en procent per år från och med 40 års ålder.
Längre tids glukokortikoidbehandling hämmar den egna ACTH-produktionen och
­därmed kroppens egen produktion av kortikoider. Det är därför viktigt att behandlingen fasas
ut långsamt för att inte ge patienten besvärande symtom.
14
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Glukokortikoider:
Betametason: Dexametason: Hydrokortison: Kortison:
Metylprednisolon: Prednisolon: Prednison:
Betapred, Celeston bifas
Dexacortal, Oradexon
Hydrocotone, Hydrokortison Nycomed
Kortisonacetat
Medrol, Depo-Medrol, Solu-Medrol
Prednisolon
Deltison
Medel mot inflammation och smärta
Perifert verkande medel
Till perifert smärtstillande medel räknas framförallt paracetamol och acetylsalicylsyra. Både
paracetamol och acetylsalicylsyra är febernedsättande och smärtstillande medan paracetamol
inte har någon effekt på inflammationer. Eftersom paracetamol inte irriterar magen, så som
exempelvis acetylsalicylsyra och NSAID, är det ofta förstahandspreparat vid lättare smärt­
tillstånd. Överdosering av paracetamol kan däremot ge mycket allvarliga leverskador och
förgiftning. Brustabletter med paracetamol innehåller ­natriumbikarbonat och bör inte ges till
patienter med hjärtsvikt eller njurinsufficiens.
Acetylsalicylsyra ger liknande biverkningar som NSAID och bör inte användas till äldre.
Acetylsalicylsyra är blodförtunnande och ska därför inte ges till patienter som behandlas av
andra blodförtunnande medel av typen warfarin.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Anilider:
Salicylsyraderivat: Paracetamol: Acetylsalicylsyra: Alvedon, Alvedon forte, Panodil, Panodil Forte, Reliv, Panodil Brus, Panodil Extend, Panodil Zapp och Paracetamol APC
Acetylsalicylsyra, Albyl, Alka-Seltzer, Aspirin, Bamyl, Treo, Magnecyl
NSAID/COX-hämmare
NSAID (non-steroidal antiinflammatory drugs) eller så kallade COX-hämmare brukar delas
in i COX-1 och selektiva COX-2-hämmare (coxiber). NSAID har huvudsakligen tre olika
effekter: inflammationsdämpande, smärtstillande och febernedsättande egenskaper. COX-1hämmare är dessutom blodförtunnande genom att motverka blodplättarnas sammanklump­
ning. Det finns ett antal olika NSAID-preparat och behandlingsindikationerna skiljer sig åt
för respektive substans. Den som vill veta mer om respektive preparat och behandlingsindika­
tioner hänvisas till FASS.
NSAID kan ge upphov till många biverkningar. Genom sin irriterande effekt på magtarm­
slemhinnan kan behandling leda till illamående, dyspepsi, ulcussjukdomar och blödningar.
Denna effekt är mer uttalad för COX-1-hämmare än selektiva COX-2-hämmare. Preparaten
kan också påverka njurarnas genomblödning med nedsatt njurfunktion som följd eller utlösa/
försämra en hjärtsvikt. NSAID kan också ge kognitiva störningar eller förvirring, särskilt hos
äldre patienter.
På grund av risken för allvarliga biverkningar och kliniskt riskabla interaktioner med
NSAID-preparat skall behandlingen omprövas senast efter tre månader. Kronisk behandling
skall undvikas.
15
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
COX-1-hämmare:
Selektiva COX-2-hämmare:
Dexibuprofen: Diklofenak: Diklofenak komb: Ibuprofen: Indometacin:
Ketoprofen: Ketorolak:
Lornoxikam: Meloxikam:
Nabumeton:
Naproxen: Piroxikam: Sulindak: Tenoxikam: Tradil
Diklofenak, Diklofenak T, Voltaren, Eeze, Voltaren
Arthrotec, Artotec forte
Alindrin, Brufen, Brufen Retard, Burana, Ibumetin, Ipren
Confortid, Indomee
Ketoprofen, Ketoprofen Retard, Orudis, Orudis Retard, Siduro, Siduro Retard, Zon
Toradol
Xefo, Xefo Akut
Meloxikam, Mobic
Relifex
Alpoxen, Naprosyn, Naprosyn Entero, Naproxen, Pronaxen
Brexidol, Piroxicam
Clinoril
Alganex
Celecoxib: Etoricoxib: Celebra
Arcoxia
Opioider
16
Opioider är smärtstillande medel som verkar på det centrala nervsystemet. Denna grupp
­används främst när andra smärtstillande medel inte ger tillräcklig effekt. Vid behov av
opioidanalgetika ska god smärtlindring med minsta möjliga sedering eftersträvas. Smärt­
intensiteten räcker inte som indikation för behandling med opioidanalgetika. Det viktiga är
att smärttillståndet svarar på opioidbehandling. Sedering är inte liktydigt med analgesi.
Opioiderna kan delas in i starka och svaga. Starka opioider är exempelvis morfin,
­oxykodon, hydromorfon och ketobemidon. Dessa preparat används vid svårare former av
smärta, såsom vid cancer eller efter operationer. Svaga opioider är exempelvis kodein och
tramadol. Dessa ingår ofta tillsammans med paracetamol eller acetylsalicylsyra i kombina­
tionstabletter. Detta är viktigt att känna till för att undvika överdosering av p
­ aracetamol eller
acetylsalicylsyra.
Eftersom dextropropoxifen redan i terapeutiska doser kan leda till andningsdepression
om det kombineras med alkohol har den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA:s veten­
skapliga kommitté, CHMP, värderat effekt och säkerhet för mediciner som innehåller dextro­
propoxifen. Slutsatsen är att riskerna överstiger nyttan av medicinerna. Dextropropoxifen
kommer successivt dras bort från marknaden innan 1 juli 2010.
Opioider kan orsaka många biverkningar där den vanligaste är förstoppning. Patienter
som medicinerar regelbundet med starka opioider behöver därför samtidig obstipations­
profylax. Många blir också illamående av opioider. Dåsighet, yrsel, kognitiva störningar och
förvirring är vanligt hos äldre patienter vid opioidbehandling, vilket i sin tur ökar risken
för fallolyckor. Användningen av opioider kan dessutom leda till tillvänjning och beroende.
Risken är större vid behandling med starka preparat. Längre tids opioidbehandling behöver
fasas ut långsamt för att undvika obehagliga utsättningsbesvär.
Läkemedelsgrupp Verksam substans
Preparatnamn
Svaga opioider:
Dextropropoxifen*: Kodein: Tramadol: Dexofen, Doloxene
Kodein Recip
Nobligan, Nobligan Retard, Tiparol, Tiparol OD, Tiparol Retard, Tradolan, Tradolan Retard, Tramadol, Tramadol Retard
Starka opioider: Buprenorfin: Fentanyl: Hydromorfon: Ketobemidon: Metadon:
Morfin: Oxikodon: Ketobemidon + spasmolytika: Norspan, Temgesic
Actiq, Durogesic, Fentanyl, Matrifen, Abstral, Prostrakan
Hydromorfon, Palladon
Ketogan Novum
Metadon Recip
Depolan, Dolcontin, Unotard, Morfin Meda,
Morfin Special, Morfinhydroklorid
OxyContin, OxyNorm
Ketogan Novum
*Preparat innehållande dextropropoxifen fasas successivt ut från marknaden fram till juli 2010.
17
Nervsystemet och psykiatri
Kolinesterashämmare
Kolinesterashämmare används som symtomatisk behandling vid mild eller medelsvår
­Alzheimers sjukdom eller Parkinsons sjukdom (rivastigmin). Preparaten hämmar acetyl­
kolinesteras vilket kan leda till en ökad aktivitet i kolinerga system. Behandlingseffekten vid
Alzheimers sjukdom är dock måttlig och ofta svårvärderad. Vid medelsvåra till svåra besvär
används ibland memantin. Hjärnan innehåller så kallade NMDA-receptorer som har att göra
med överföringen av nervsignaler som är viktiga för inlärning och minnet. Memantin verkar
på dessa NMDA-receptorer genom att förbättra överföringen av nervsignaler och minnet.
Biverkningar vid användning av kolinesterashämmare och memantin är vanliga. De kan
yttra sig som ­perifera kolinerga besvär från framförallt mag-tarmkanalen (illamående, kräk­
ningar, ­dyspepsi, diarré, aptitförlust, viktminskning). Risk finns för förvärring eller induce­
ring av extrapyramidala symtom. Yrsel, tremor, muskelkramper, trötthet, urininkontinens
och ­huvudvärk förekommer. Kolinesterashämmare och memantin kan dessutom ge psykiska
biverkningar i form av hallucinationer, förvirring och agitation.
Läkemedelsgrupp
Substans
Preparatnamn
Kolinesterashämmare:
Övriga medel vid demenssjukdomar:
Donepezil: Galantamin: Rivastigmin: Memantin: Aricept
Reminyl
Exelon
Ebixa
Medel vid parkinsonism
18
Läkemedel mot Parkinsons sjukdom och läkemedelsutlöst parkinsonism kan delas in i anti­
kolinerga och dopaminerga preparat. Extrapyramidala biverkningar som framkallats av neu­
roleptika behandlas huvudsakligen med antikolinerga läkemedel. Eftersom äldre är känsliga
för antikolinerga läkemedel bör dessa preparat inte användas hos äldre. Besvärande extra­
pyramidala biverkningar bör istället kontrolleras med dosjustering av neuroleptika.
Den grundläggande farmakologiska strategin för behandling av Parkinsons sjukdom är
att stimulera dominreceptorer, antingen direkt eller genom hämning av nedbrytningen av
dopamin. Typiska biverkningar av dopaminerga läkemedel är anorexi, illamående, kräknin­
gar och ortostatism samt hyperkinesier och psykiska problem så som mardrömmar, sömn­
störningar, synhallucinationer, konfusion, mani, hypersexualitet och psykos.
Det är vanligt att patienten får stora fluktuationer i symtomlindring på grund av dosglapp.
Läkemedlets effekt räcker alltså inte fram till nästa dos. Vid lång sjukdomsduration och
längre tids medicinering med dopaminerga läkemedel uppstår ofta så kallade on-off-symtom,
det vill säga snabba oförutsägbara växlingar (kan växla från en minut till en annan) ­mellan
hypo- och hyperkinesi. För att undvika detta används täta doser och/eller ofta ytterligare
ett preparat som stimulerar dopaminreceptorer men med andra verkningsmekanismer. Det
kan röra sig om en dopaminagonist eller en MAO-B-hämmare som ökar mängden dopamin
genom att hämma det enzym som bryter ned det. Biverkningarna av dessa medel liknar dem
som finns vid L-dopabehandling.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Medel vid parkinsonism,
antikolinergika:
Medel vid parkinsonism,
dopaminerga medel:
Biperiden: Trihexyfenidyl: Akineton
Pargitan, Pargitan mite
Bromokriptin: Kabergolin: Levodopa + dekarboxylashämmare: Levodopa + dekarboxylashämmare +
entakapon:
Pramipexol: Ropinirol:
Rotigotin:
Pravidel
Cabaser, Kabergolin IVAX
Duodopa, Levodopa/Carbiodopa ratiopharm, Madopark, Madopark Depot, Madopark Quick, Madopark Quick mite, Sinemet
Övriga dopaminerga
medel:
Entakapon: Rasagilin: Rivastigmin: Selegilin (MAO-B-hämmare):
Tolkapon: Comtess
Azilect
Exelon
Eldepryl, Selegilin Merck NM
Tasmar
Stalevo
Sifrol
Requip
Neupro
Neuroleptika
Neuroleptika är en mycket heterogen läkemedelsgrupp vars huvudsakliga och gemen­
samma effekt är blockad av D2-dopaminreceptorer. Preparaten används till att förebygga
och motverka psykotiska symptom som hallucinationer och vanföreställningar. Bland
äldre används neuroleptika bland annat vid psykotiska symtom men svår aggressivitet vid
­demenssjukdomar. Neuroleptika a­ nvänds också vid illamående och kräkningar, exempelvis
vid cancerbehandling.
De flesta neuroleptika påverkar även andra receptorer, vilket i sig förklarar ­varierande
behandlingseffekter men också olika biverkningsprofiler. Flertalet neuroleptika har en
­dämpande och sederande effekt. Detta kan medföra kognitiva störningar, inte minst i
­behandlingen av äldre med demenssjukdomar. Andra vanliga biverkningar är bland annat
dåsighet, muntorrhet, förstoppning och ortostatism.
Neuroleptika delas in i hög- och lågdospreparat där högdospreparaten är mer antikolin­
erga medan lågdospreparaten istället kan ge fler extrapyramidala symtom. Neuroleptika skall
endast användas vid psykoser och svår aggressivitet, inte som lugnande preparat och sömn­
medel till äldre patienter.
19
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Neuroleptika:
Fentiazinderivat:
Levomepromazin: Perfenazin:
Proklorperazin: Nozinan
Trilafon, Trilafon prolongatum
Stemetil
Buturonfenonderivat:
Haloperidol: Haldol, Haldol depot
Indolderivat:
Ziprasidon: Zeldox
Tioxantenderivat:
Flupentixol:
Klorprotixen: Zuklopentixol:
Fluanxol, Fluanxol Depot
Truxal
Cisordinaol
Dibensodiazepinderivat:
Klozapin: Olanzapin:
Quetiapin: Clozapine Alpharma, Leponex
Zyprexa, Zyprexa Velotab
Seroquel
Övriga neuroleptika:
Aripiprazol: Risperidon: Sertindol: Abilify
Risperdal
Serdolect
Lugnande medel
De flesta lugnande medel tillhör gruppen bensodiazepinderivat. Dessa preparat dämpar
ångest och oro och har även en muskelavslappnande effekt varför de kan användas i kramp­
lösande syfte. Vissa patienter – särskilt äldre – kan reagera annorlunda på dessa preparat och
istället bli aggressiva och uppvarvade.
Bensodiazepiner kan ge biverkningar i form av försämrad kognition, tillfällig minnes­
försämring, muntorrhet, yrsel, muskelsvaghet och ataxi varför det föreligger ökad fallrisk
vid användningen av dessa preparat. Risken är särskilt stor vid långverkande preparat som
diazepam. Numera rekommenderas inga bensodiazepiner, ej heller oxazepam, till äldre. Det
finns risk för tillvänjning och beroende vid behandling med bensodiazepinderivat. Längre tids
regelbunden användning kan leda till besvärande utsättningssymtom varför försiktig ned­
trappning bör ske.
20
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Bensodiazepinderivat:
Alprazolam: Diazepam: Lorazepam: Oxazepam: Alprazolam, Xanor, Xanor Depot
Diazepam Desitin, Stesolid, Stesolid prefil
Temesta
Oxascand, Sobril
Övriga lugnande medel:
Buspiron:
Hydroxizin:
Karbamazepin:
Buspar, Buspiron
Atarax
Hermolepin, Hermolepin Retard, Tegretol,
Tegretol Retard, Trimonil Retard
Sömnmedel och lugnande medel
Många av sömnmedlen är bensodiazepiner, exempelvis Nitrazepam och Flunitrazepam. Dessa
två är långverkande och ska inte användas av äldre på grund av stor risk för dagtrötthet och
fallolyckor. På senare år har användningen av Zopiklon och Zolpidem ökat som alternativ
till mer långverkande preparat. De liknar bensodiazepinerna men har mindre muskelavslapp­
nande effekt, kortare verkningstid och lägre risk för beroende och tillvänjning.
Klometiazon liknar också besodiazepinerna men har liksom Zopiklon och Zolpidem
kortare verkningstid. Det används ofta inom geriatriken, speciellt till patienter som är oroliga
nattetid. Biverkningar vid användning av sömnmedel liknar dem för bensodiazepiner.
Propiomazin är ett annat sömnmedel, besläktat med neuroleptika. Toleransutveckling har
inte iakttagits och propiomazin förefaller inte heller beroendeframkallande. Det kan däremot
ge biverkningar liknande dem som för neuroleptika och dessutom vara för långverkande för
äldre. Propiomazin har starka antikolinerga effekter och ska därför inte användas av äldre.
Valeriana har länge använts som sedativum. Trots det är de farmakologiska egenskaperna
hos valerianas komponenter relativt okända.
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
Bensodiazepiner:
Bensodiazepinbesläktade medel:
Flunitrazepam: Nitrazepam: Triazolam: Flunitrazepam Merk NM, Fluscand
Apodorm, Mogadon, Nitrazepam Recip
Halcion, Triazolam Merck NM
Zaleplon: Zolpidem: Zopiklon: Sonata
Stilnoct, Zolpidem
Imovane, Zopiklon
Övriga sömnmedel:
Alimemazin:
Klometiazol: Melotonin: Prometazin:
Propiomazin:
Valeriana: Theralen
Heminevrin
Circadin (ingår ej i högkostnadsskyddet)
Lergigan
Propavan
Baldrian-Dispert, Dormiplant, Neurol, Valerecen
21
Antidepressiva medel
Det finns flera olika slags antidepressiva medel. Gemensamt är att de verkar genom att
förhindra återupptaget av en eller bägge av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin.
Därigenom förstärks substansernas effekt. Serotoninet anses påverka stämningsläget medan
noradrenalinet framförallt påverkar förmågan till aktivitet.
SSRI är numera förstandsbehandling vid depression hos äldre. Dessa preparat påverkar
återupptagningsmekanismen för serotonin. Typiska biverkningar är illamående, huvudvärk,
sömnstörningar, nervositet, ångest, trötthet och sexuell dysfunktion. Biverkningsprofilerna
skiljer sig delvis åt mellan olika preparat. Besläktade preparat, som mirtazapin, har på senare
år börjat användas allt mer.
Tricykliska antidepressiva (icke-selektiva monoaminåterupptagshämmare) påverkar både
återupptaget av serotonin och noradrenalin. Dessa är mindre lämpliga till äldre på grund av
sina många gånger besvärande biverkningar. Bland annat är de starkt antikolinerga och kan
ge muntorrhet, obstipation, trötthet, ortostatism och arytmier.
Monoaminoxidashämmare (MAO-A-hämmare) fungerar genom en reversibel och selektiv
hämmare av enzymet monoaminoxidas A som bryter ner serotonin och noradrenalin. Några
typiska biverkningar av dessa preparat är huvudvärk, yrsel, illamående och sömnbesvär.
SNRI verkar liksom tricykliska antidepressiva genom att både påverka upptaget av
­serotonin och noradrenalin. Även en svag hämning av dopaminupptaget kan ses. De tole­reras
ofta bättre än tricykliska antidepressiva, men ger vanligtvis fler biverkningar än SSRI-pre­
parat. Typiska biverkningar vid SNRI är sedering och viktuppgång, men också bland annat
förstoppning, miktionsrubbningar, muntorrhet och svettningar kan förekomma. Både SSRI
och SNRI-preparat ökar blödningsrisken vilket bör beaktas vid samtidig behandling med
exempelvis antikoagulantia.
Det tar vanligen flera veckor innan man kan bedöma effekten av antidepressiva medel.
­Initialt kan en försämring av symtomen noteras. Många biverkningar är mest besvärande
under den första behandlingstiden och avtar successivt.
22
Läkemedelsgrupp
Verksam substans
Preparatnamn
SSRI:
Tricykliska antidepressiva:
Citalopram: Escitalopram: Fluoxetin: Fluvoxamin: Paroxetin: Sertralin: Amitriptylin:
Klomipramin:
Maprotilin:
Nortriptylin:
Cipramil, Citalopram
Cipralex
Fluoxetin, Fontex
Fevarin
Paroxetin, Paroxiflex, Seroxat
Sertralin, Zoloft
MAO-A-hämmare:
Moklobemid:
Aurorix, Moklobemid
SNRI + övriga antidepressiva medel:
Bupropion: Duloxetin: Mianserin:
Mirtazapin.
Reboxetin:
Venlafaxin: Voxra
Cymbalta
Mianserin Merk NM, Tolvon
Mirtazapin, Remeron, Remeron-S
Edronax
Efexor, Efexor Depot, Venlafaxin
Saroten, Tryptizol
Anafranil, Anafranil Retard, Klomipramin Merck NM
Ludiomil, Maprotilin Merck NM
Sensaval
23
24
Bilaga 2
25
Bilaga 3
Källa: www.smarta.nu
26
27
Sömndagbok
Instruktioner för användning av Sömndagbok
Dagboken fylls om möjligt i av den äldre själv, annars av omvårdnadspersonal, sjuksköterska
eller anhörig i samarbete med den äldre. Frågorna 1-7 besvaras med fördel på kvällen medan
frågorna 8-15 besvaras på morgonen.
För dagbok i 7-14 dagar innan sömnbesvären och behandlingsresultaten utvärderas. Först
då är det möjligt att se mönster. En enskild natts sömn kan avvika mycket från den genom­
snittliga nattsömnen. Stäm av resultaten mot aktuell läkemedelslista/intag av läkemedel.
Glöm inte att notera läkemedel som intas vid behov, exempelvis vid tillfällig smärta eller oro.
28
SÖMNDAGBOK
Måndag
/
Tisdag
/
Onsdag
/
Torsdag
/
Fredag
/
Lördag
/
Söndag
/
1. Igår tog jag en tupplur mellan
kl …… och kl …..
2. Igår vistades jag utomhus i
dagsljus i …. minuter.
3. Igår åt jag sista kvällsmålet
kl …..
4. Igår drack jag sista koppen kaffe
eller svart te kl ….
5. Igår drack jag ….. glas alkoholhaltig dryck.
6. Igår promenerade jag eller
deltog i annan fysisk aktivitet i
….. minuter.
7. Igår tog jag …. mg sömn­
medicin kl …..
8. Igår gick jag och lade mig
kl …. och släckte lampan kl ….
9. Efter att ha släckt lampan
somnade jag på ….. minuter.
10. Jag vaknade …. gånger under
natten.
11. Vid respektive uppvaknande var
jag vaken ca ….. minuter
12. I morse vakande jag slutgiltigt
kl ….. och steg upp ur sängen
kl ….
13. Idag känner jag mig ….
(1=utmattad, 5=utsövd)
14. Inatt sov jag på det hela taget
… (1=mycket dåligt, 5=mycket
bra)
15. Inatt sov jag totalt
ca …. timmar
16. Övrigt (t ex akut sjukdom,
speciell händelse eller aktivitet
som kan påverka sömnen)
I vilken mån har du känt dig på detta sätt under dagen? Ange dina besvär genom att ringa in en siffra för varje fråga
(1=inte alls, 2=lite grand, 3=något, 4=ganska mycket, 5=mycket)
Dagtidsbesvär
Trött
Orolig
Nedstämd
Värk/smärta
Måndag
12345
12345
12345
12345
Tisdag
12345
12345
12345
12345
Onsdag
12345
12345
12345
12345
© Theresa Larsen och Eva Sennemark, FoU i Väst/GR
Torsdag
12345
12345
12345
12345
Fredag
12345
12345
12345
12345
Lördag
12345
12345
12345
12345
Söndag
12345
12345
12345
12345
Sömndagboken får kopieras med källhänvisning.
29
anteckningar
30
31
Forskning och utveckling inom VÄLFÄRDSområdet
Besök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • Tel 031–335 50 00
Fax 031–335 51 17 • e-post [email protected] • www.grkom.se/fouivast
32