Info-plattornas texter
13720 Ma: Världsalltet föds i ursmällen, den s.k. Big Bang. Under den första
millisekunden bildas väteatomernas kärnor, d.v.s. protonerna. Heliumatomernas kärnor, s.k. alfa-partiklar, bildas när vårt universum är 100-1000 sekunder
gammalt.
13720 Ma 2: Materiens energiinnehåll överstiger strålningsenergin – Materiens tid börjar.
13719,6 Ma: Oladdade väte- och heliumatomer bildas. Ljuset finner väg mellan materien och fotonerna kan fritt ta sig fram i rymden. Den kosmiska bakgrundsstrålningen har nu en temperatur på 3000K, motsvarande 2700°C.
13530 Ma: Den mörka tidsåldern. Ljus avges ännu inte från galaxer och rymden ter sig mörk. Den kosmiska bakgrundsstrålningen har nu en temperatur
på 55K, motsvarande -218°C.
13440 Ma: De första stjärnorna tänds (Pop. III). De är stora, har stor massa och
är kortlivade. De består av väte och helium, samt en bråkdel litium. Övriga
grundämnen bildas senare i stjärnornas interna fusionsreaktioner och när de
exploderar som super- eller hypernovor.
13200 Ma: En andra generationens stjärna föds, HE 1523-0901 (Pop. II). Stjärnans järninnehåll är bara en tusendel av det i Solen, och jordliknande planeter
kan inte bildas. Långsamt bildas galaxer och andra stora strukturer, medan material utspritt mellan dessa joniseras och bildar plasma.
13060 Ma: Vintergatans äldsta delar, de klotformiga stjärnhoparna, bildas och
många av dessa finns ännu kvar. Ljuset från galaxen HUDF.YD3 påbörjar sin
färd mot Jorden. Numera befinner sig galaxen på 30 miljarder ljusårs avstånd.
12610 Ma: I de större av första och andra generationens stjärnor bildas livets
byggstenar: kol, samt det syre som behövs för att bilda vattenmolekylen. Den
andra generationens stjärnor är små och utvecklas långsamt; de återfinns
ännu i vårt kosmiska grannskap. Den intergalaktiska materien är nu helt joniserad till plasma.
11500 Ma: Universums största strukturer, galaxhoparna, uppkommer. Till den
lokala galaxhopen hör Vintergatan, Andromedagalaxen och Triangelgalaxen,
samt ca 50 mindre galaxer. I Jungfruns stjärnbild finns den närmaste större galaxhopen Virgohopen, vars centrala galax är M87. Till Virgohopen hör ca 2000
galaxer.
11010 Ma: Universum är fyllt av kvasarer, d.v.s. mycket strålningsaktiva galaxer. Kvasarerna hör till de mest ljusstarka objekten i universum.
10330 Ma: I så kallade starburst-galaxer föds stjärnor i stora mängder, i en takt
på upp till 100 stycken i året. I Vintergatan föds numera i genomsnitt kanske
en stjärna varje år.
8650 Ma: Vintergatans skiva bildas. De första av tredje gruppens stjärnor (Pop.
I) föds. Kring dessa kan jordliknande planeter bildas. Det återstår ännu fyra miljarder år tills vårt solsystem bildas.
7700 Ma: Superhopar bildas. Den lokala superhopen omfattar Virgohopen
och tiotals mindre galaxhopar och -grupper.
6860 Ma: Universum har uppnått hälften av sin nuvarande ålder. Från begynnelsen har åtgått åtminstone 216 300 000 000 000 000 sekunder. Ljus färdas på
den tiden ungefär 65 000 000 000 000 000 000 000 km.
Forklaringar till kartans bilder
Vad ar Tidsresan?
13720 Ma, ursmällen. Universum bildas. Naturens grundkrafter avskiljs från varandra och ger upphov till bl.a. gravitationen. Tio sekunder efter ursmällen är det unga Universum fyllt av fotoner d.v.s. ljus.
13060 Ma, Vintergatan bildas. Klotformade stjärnhopar som utgör de
äldsta delarna av vår galax bildas. Ljus från den mycket gamla YD3galaxen påbörjar sin färd mot jordklotet. Idag befinner sig YD3 på 30
miljarder ljusårs avstånd från oss. 5300 Ma, en närliggande stjärna
föds. Den närliggande stjärnan 61 Virginis bildas. Stjärnan är mycket
lik Solen och man har upptäckt tre planeter som kretsar kring den.
Två av planeterna är i storleksklass med Neptunus och den tredje har
en massa som är fem gånger Jordens massa. 4568 Ma, Solsystemet
bildas. En del av ett interstellärt gasmoln sammandras till en tunn roterande skiva av gas och damm. Ur denna skiva bildas Solsystemets
planeter på några tiotals miljoner år. Solen tänds och Jorden börjar
byggas upp. 4530 Ma, Månen bildas. Theia, en protoplanet av Mars
storlek, kolliderar med den unga Jorden. Jordklotets yta smälter till
stora delar. Månen bildas av material som vid kollisionen hamnar i
omloppsbana kring Jorden. 4500 Ma, Jorden är färdig. Jordklotets
lagrade struktur är klar 4470 miljoner år sedan. Tyngre grundämnen
sjunker ner mot planetens inre, medan lättare grundämnen ligger
kvar eller stiger upp mot ytan. Jordens inre separeras till kemiskt åtskilda lager – kärna, mantel och jordskorpa. 4000 Ma, livet uppkommer. Livet uppkommer genom kemiska föreningar som med tiden
blir mer komplexa. De äldsta spåren av cellulärt liv på Jorden hittar
man i 3850 miljoner år gamla sedimentära bergarter på sydvästra
Grönland (Isua). 1880 Ma, en bergskedja bildas i Finland. Mikrokontinenter och vulkanbågar kolliderar i området som idag utgör Finland.
Resultatet av kollisionerna är den Svekofenniska bergskedjan, som
påminner om dagens Himalaya. 1600 Ma, Tidsresans milstolpar, Rapakivi. Bergarten i Tidsresans milstolpar kommer från ett stenbrott i
Tövsala och är en jämkornig rapakivigranit ur Vemo rapakivibatolit.
1575 miljoner år sedan orsakade en okänd värmepuls omfattande
smältning av bergarterna i manteln. Den heta magman från manteln
steg upp i jordskorpan och värmde upp sin omgivning. Stora mängder granitisk magma – våra rapakivibergarter – bildades i denna process. 800 Ma, omfattande nedisningar. För 1100 miljoner år sedan
började kontinenterna samlas ihop till en superkontinent. Fotosyntesen och låg vulkanisk aktivitet, globalt sett, leder till en situation då
stora delar av jordklotet täcks av is. Fenomenet kallas snöbollsjorden.
540 Ma, den kambriska explosionen. Organismerna diversifierades
explosionsartat 542 miljoner år sedan. Många organismgrupper, så
som trilobiterna, utvecklade skal. Största delen av de nutida organismformerna bildades. 65,5 Ma, en asteroid sätter punkt på dinosauriernas tid. En asteroid, med en diameter på tio kilometer, kolliderar med jordklotet och skapar Chicxulubkratern på Yucatánhalvön i
Mexico. Temperaturen sjunker, ozonlagret förstörs och största delen
av dinosaurierna dör ut. 2,6 Ma, den senaste istiden börjar. Atlanten
kyls ned och Skandinavien täcks av inlandsis upprepade gånger. Den
senaste nedisningen kallas för Weichsel. För tillfället lever vi i en interglacial d.v.s. en varmare period mellan istider. 0,2 Ma, nutidsmänniskan utvecklas. Klimatförändringar, som återkommer i 40 000-100
000 års cykler, och vidsträckta nedisningar påskyndar organismernas evolution. Nutidsmänniskan (Homo sapiens) utvecklas i Afrika.
0,000041 Ma, människan går på Månen. Apollo-flygningarna för
människan till Månen år 1969. Människan förändrar kraftigt sin omgivning vilket orsakar utrotning av flera arter.
Tidsresan är en 13,7 km lång vandringsled som sträcker sig från Tuorla observatorium i Piikkis till Åbo universitet i centrala Åbo. Tidsresan är riktad till alla
som är intresserade av naturvetenskaper och är planerad så att den också kan
göras i etapper. Du kan till exempel i det centrala Åbo bekanta Dig med de
senaste 1800 miljoner åren av jordklotets utvecklingshistoria. Längs med rutten avlöser lummiga skogspartier, parkavsnitt och urbana miljöer varandra.
Ruttens längd avspeglar Universums ålder på 13,7 miljarder år: en kilometer i
terrängen motsvarar en miljard år i världsalltets historia. Viktiga händelser under utvecklingshistorien har i terrängen märkts ut med milstolpar, eller stenblock, av rapakivi. På milstolparna hittar Du en info-platta med en beskrivning
över den aktuella händelsen samt en tidslinje som visar universums ålder vid
milstolpen i proportion till ruttens längd (t.ex. vid 4,6 kilometer är universums
ålder 4,6 miljarder år). Detta karthäfte hjälper Dig att förstå rutten.
Till Din hjalp pa Tidsresan
På milstolparna längs rutten hittar Du mässingsplattor med beskrivningar
över händelser i Universum eller på Jorden under ifrågavarande tidsperiod.
Att förklara komplicerade fenomen kort och koncist är ofta svårt och många
gånger måste man stöda sig på besvärlig fackterminologi. I detta häfte har
vi samlat en ordlista som Du kan använda för att bättre kunna förstå facktermerna på info-plattorna.
Instruktioner for rutten
Tidsresan går huvudsakligen genom lättframkomlig terräng längs gång- och
cykelbanor. I Biodalen stiger rutten uppför en bergig sluttning i ett skogsparti.
I sluttningen finns ett räcke, men det kan ändå vara besvärlig att ta sig fram i
sluttningen med cykel eller när marken är våt. Man kan ta sig runt skogspartiet i Biodalen längs en gång- och cykelbana. Omvägen är utmärkt på kartan
och den ”förlänger” Universums ålder med ett par hundra miljoner år (200 m).
I Åbo går rutten ställvis längs gator utan cykelbana. Fundera på att leda cykeln längs trottoaren vid dessa delar av rutten. Rutten korsar dessutom på
flera ställen vältrafikerade bilvägar och extra försiktighet bör iakttas vid dessa
korsningar.
När Du vandrar längs Tidsresan bör Du minnas att allmänna regler för nedskräpning av omgivningen gäller. I parkområden längs rutten och vid ruttens
början och slut finns soptunnor för skräp.
Till Tidsresans startpunkt i Tuorla kommer man med flera bussturer. Noggrannare information om linjer och hållplatser finns på
Tidsresans www-sidor. Kontaktuppgifter till restaurangerna markerade längs rutten finns också på hemsidorna.
K.H. Renlunds
Stiftelse
6660 Ma: Universums expansion accelereras av den s.k. mörka materien.
6000 Ma: Stjärnan 51 Pegasi föds. År 1995 upptäcktes detta system, som är det
första där en exoplanet kretsar kring en solliknande stjärna. Planetens massa är
ungefär hälften av Jupiters och dess omloppstid är drygt fyra dagar. Stjärnan
finns i Pegasus stjärnbild, ungefär mitt på högra flanken.
5300 Ma: Stjärnan 61 Virginis föds. Stjärnan är solliknande och runt den har
exoplaneter hittats. Två av planeterna är ungefär av Neptunus storlek, och en
har fem gånger Jordens massa.
5100 Ma: Dubbelstjärnan η Cas föds. Stjärnan syns under alla årstider i Finland.
η Cas ligger i mitten av stjärnbilden Cassiopejas W:s högra halvas vänstra arm.
4568 Ma: En del av ett interstellärt gasmoln förtätas till en roterande skiva,
där gas och dammpartiklar samlas närmare ett och samma plan. Ur denna materia bildas planeter under några tiotals miljoner år. Solen tänds (tidpunkten
för detta känner man till med endast några miljoner års osäkerhet). Planeten
Jorden börjar byggas upp.
4568 Ma 2: Planeten Jorden bildas under en kort tid av silikater och järn. Jorden bildas av ackretionsskivans material som är så hett att allt vatten och andra lätta ämnen har förgasats och avdunstat. Jordens vatten och atmosfärens
kväve anländer senare med asteroider och kometer. Fritt syre bildas först i och
med livets uppkomst.
4530 Ma: Månen bildas. Theia, en protoplanet av Mars storlek, kolliderar med
den unga Jorden. I grekisk mytologi är Theia mor till Selene, Månen. Månen
bildas av material som vid kollisionen hamnar i omloppsbana kring Jorden.
4500 Ma: Jordklotets kärna, mantel och yttersta skorpa bildas. Tyngre material sjunker in mot mitten medan lättare behåller sin plats eller stiger upp mot
jordytan.
4400 Ma: Jorden erhåller sina nuvarande mått. Jordens kärna har nu bildats
och den stora differentieringen är klar. Världens äldsta zirkonkristaller bildas.
De återfinns i Jack Hills-sandstenen i den australiensiska Yilgarn kratonen.
4280 Ma: Jordens äldsta bergarter bildas. Dessa återfinns idag i Hudson Bayområdet i Kanada. Den mörka materiens antigravitation vinner över gravitationen från universums materia.
4000 Ma: Jorden bombarderas av kraftiga meteoritnedslag. Jupiters och Saturnus omloppstider blir lika långa och samverkan förorsakar att Uranus och
Neptunus byter omloppsbanor. Massor av kometer finns i solsystemets inre
del. Enorma mängder material kolliderar med Jorden och största delen av dess
yta förstörs. De stora kratrarna på Månen bildas.
4000 Ma 2: Under syrefria förhållanden i världshaven uppstår livets byggstenar: nukleotider (grunden för RNA och DNA), aminosyror (bildar proteiner) och
lipider (byggstenar för hinnor och cellväggar). Lämpliga förhållanden finns
t.ex. nära s.k. ”black smokers”. Samma ämnen kan också transporteras till Jorden i meteoriter och kometer.
4000 Ma 3: Små organiska molekyler kopplas samman till långa kedjor. Genom slumpen bildas kedjor som kan kopieras till sina spegelbilder, för att sedan kopieras tillbaka till en ny upplaga av originalet. Dessa kedjor består av
nukleotider. RNA-världen uppkommer; livets mest primitiva form har fötts.
4000 Ma 4: De reproducerande RNA-kedjorna blir mer varierade, längre och
mera komplicerade. De utvecklar komplicerade nätverk av molekyler som kan
pussla ihop enkla aminosyror till större block, proteiner, enligt de instruktioner
som finns i RNA-kedjan. RNA-protein -världen uppkommer.
4000 Ma 5: De reproducerande och proteinbyggande RNA-strängarna samlas
i små blåsor omslutna av en yttre hinna. Småningom reproduceras dessa genom delning. Det cellbaserade livet har fötts.
4000 Ma 6: Cellerna utvecklas och nya proteinenzymer bildas, och med dessa
uppkommer nya funktioner; bl.a. nya sätt att kopiera DNA och bilda flera olika
typer av cellväggar. Dessa framsteg betyder att det utifrån ett enhetligt cellsamhälle (LUCA: den sista universella gemensamma förfadern) utgår två utvecklingslinjer: arkéer och bakterier.
3900 Ma: Livet föds i syrefattiga miljöer i vatten. För livets uppkomst krävs att
det finns små organiska molekyler som kan kopplas samman till längre kedjor,
att de nya molekylerna omsluts av hinnor, och att dessa kan reproducera sig.
3500 Ma: Den äldsta geologiska formationen i Europa bildas, det är en trondhjemitisk gnejs från Siurua i Pudasjärvi. En mångfald mikrober förekommer i
haven och i berggrunden. Fossila spår av dessa hittas numera i Sydafrika och i
Australien. En del av organismerna utnyttjar redan assimilation (de binder näringsämnen och utnyttjar solens energi), men friger inte ännu syre.
2900 Ma: Den största delen av bergrunden i norra och östra Finland bildas.
Kontinenterna rör sig samman och bildar superkontinenten Vaalbara som sedan splittras för ca 2800 miljoner år sedan. Fritt syre börjar bildas genom assimilation (fotosyntes) men binds ännu i mineral och i världshaven.
2700 Ma: En stor del av berggrunden i norra och östra Finland bildas. Plattektoniken bildar superkontinenten Kenorland, som sedan splittras för ca 2500
miljoner år sedan.
2300 Ma: Klimatet är mycket kallt och Jorden täcks tidvis helt av is. I Finland
förekommer glaciärer. Järn sedimenterar på havsbottnen i både reducerad och
oxiderad form, vilket visar att syrehalten i världshaven varierar.
2200 Ma: Atmosfären syresätts. Syre som bildas genom fotosyntes hos blågröna alger (cyanobakterier) ansamlas nu i atmosfären. Fossil av dylika organismer hittas bl.a. som Peräpohja-stromatoliterna vilka återfinns i Peuranpalo
i Tervola. Bakterier som andas syre återfinns nu levande i symbios inne i organismer med cellkärna; senare utvecklas mitokondrier ur dessa bakterier.
1900 Ma: Berggrunden i södra Finland bildas genom aktiv öbågevulkanism,
motsvarande det vi ser i Filippinerna idag. Spåren av denna vulkanism ser vi
som bergarten amfibolit ännu idag.
1900 Ma 2: Kolpåsarna i Aitolahti bildas (”Corycium enigmaticum”, d.v.s. ”besynnerliga små påsar”). Vid upptäckten trodde man att dessa var världens
äldsta fossil, men numera antar man att de är kemiska spår efter organismer
som liknade cyanobakterier.
1880 Ma: Mikrokontinenter och aktiva öbågar kolliderar och delar av Finlands
berggrund bildas. Skedet kallas för den Fenniska orogenesen och den Svekofenniska bergskedjan formas.
1860 Ma: Förändringar i litosfärplattornas rörelseriktningar förorsakar en uttänjning som skapar djupa bassänger i vilka sediment kan avsättas; ett exempel är Tiirismaa-sandstenen i Hollola.
1840 Ma: Det Svekofenniska området kolliderar med Sarmantia i söder och
Amazonia i väster och stora bergskedjor bildas: Nordiska orogenesen i väster
och Svekobaltiska orogenesen i söder.
1840 Ma 2: Dagens markyta ligger på ca 18 kilometers djup och värms upp till
ca 800°C. I södra Finland smälter bergsmassan delvis och det bildas migmatiter
och granitisk magma. Under dessa förhållanden bildas även det i södra Finland
vanligt förekommande mörkröda mineralet granat.
1800-1500 Ma: Plattektoniken för ihop kontinenterna till superkontinenten
Columbia.
1800 Ma: Den Svekofenniska bergskedjan i södra och västra Finland bryts ner
och landet höjs snabbt. Jordskorpan stabiliseras och blir spröd. Stora sprickzoner bildas i jordskorpan, t.ex. de djupa havsvikarna i södra Finland (bl.a. Halikkoviken och Virmoviken), Skiftet i skärgården samt delar av insjöbassängerna
i Finland.
1600 Ma: Enorma rapakivigranitförekomster bildas i Fennoskandien. Bergarten i Tidsresans milstolpar är en jämnkornig rapakivigranit från Tövsala.
1500 Ma: Flercelliga, trådiga rödalger utvecklas. Flercelligheten möjliggör arbetsfördelning mellan cellerna, diversifiering av cellgrupper och utveckling av
större växter och så småningom även utvecklingen av djur. Superkontinenten
Columbia sprack upp för 1500-1300 miljoner år sedan.
1275 Ma: Bergarten olivindiabas, som förekommer i Satakunda, kommer ursprungligen från Jordens mantel och är eruptionskanaler till forntida vulkaner.
Olivindiabaserna är utmärkta bastustenar.
900 Ma: Plattektoniken har samlat ihop kontinenterna till superkontinenten
Rodinia. Fotosyntesen producerar syre och binder koldioxid. Den vulkaniska
aktiviteten är låg och atmosfären innehåller endast låga halter av växthusgaser. Jordklotet kyls ner till en ”snöboll”. Den kalla snöbollsjorden är en evolutionär flaskhals.
660 Ma: En stor del av jordklotet är nedisad. Glaciärer finns till och med nära
ekvatorn, och havsisen täcker stora ytor. Tömda ekologiska nischer fylls på nytt
under varmare mellanperioder. Tidiga former av svampdjur utvecklas.
625 Ma: Hyadernas öppna stjärnhop i Oxens stjärnbild och Praesepes (Bikupan) öppna stjärnhop i Kräftans stjärnbild bildas.
575 Ma: Södra Finland är delvis täckt av ett grunt hav. I de grunda hav som
breder ut sig på jordklotet blomstrar och diversifieras Ediacarafaunan. Faunan
representerar bl.a. svampdjurens och de moderna nässeldjurens (t.ex. polyper
och medusor) samt koralldjurens förfäder.
542 Ma: Grunda hav täcker sydvästra Finland. Havsdjuren diversifieras explosionsartat. Många organismer, t.ex. trilobiterna, utvecklar hårda skal. Tack vare
detta kan de bevaras som fossil. Största delen av de moderna djurens huvudstammar, bl.a. ryggradsdjuren, utvecklas.
488 Ma: Superkontinenten Rodinia spjälks upp och världshaven är på sin högsta nivå. De första ryggradsdjuren utvecklas. Koraller, mossdjur, armfotingar,
trilobiter och de första ryggradsdjuren bildar kalkstensavlagringar i det som
idag är Östersjön.
470 Ma: På grund av en kosmisk asteroidkollision råkar jordklotet ut för ett
ovanligt häftigt meteoritregn. Följden blir inte massutrotning. Istället påskyndas utvecklingen av flera arter i haven, bl.a. i Östersjöbassängen. De första
landdjuren, leddjuren, stiger upp ur haven.
445 Ma: Kontinenterna nedisas när de förflyttas mot sydpolen. Glaciärerna
binder vatten och havsnivån sjunker. Av organismerna som lever i grunda hav
dör 85 % ut.
416 Ma: Den Nordamerikanska kontinenten kolliderar med Europa och den
Kaledoniska bergskedjan byggs upp och havsnivån sjunker. Pansarhajar är
de första ryggradsdjuren försedda med käke. I haven simmar också de första
broskfiskarna d.v.s. hajarnas och rockornas släktingar.
416-360 Ma: Kaledoniska bergskedjan, som är lika hög som Himalaya, eroderas och tjocka flodavlagringar av erosionsmaterialet täcker Södra Finland.
Skanderna eller Kölen och Appalacherna är rester av den Kaledoniska bergskedjan. Fiskarterna diversifieras. Groddjuren och insekterna utvecklas och variationen bland landväxterna ökar.
318-299 Ma: Superkontinenten Pangea är som störst. Finland befinner sig i
det tropiska bältet. Återkommande nedisningar av sydpolen gör att världshavens nivå kraftigt varierar.
318-299 Ma 2: Ur tiotals meter höga skogar av lummer- och ormbunksväxter
bildas huvuddelen av Jordens stenkolsavlagringar. De första fröväxterna utvecklas. Den största delen av dagens insektordningar finns redan. Trollsländan
Meganeura har ett vingspann på 70 cm.
251 Ma: 90 % av organismerna dör ut. Möjliga orsaker till denna massutrotning kan vara enorma platåbasaltutbrott i Sibirien eller ett asteroidnedslag.
De äldsta delarna av oceanbotten är av denna ålder, så spår av äldre livsformer
eller nedslag kan man inte söka efter på havsbotten. Grunda hav torkade ut till
avlagringar av stensalt.
230 Ma: Superkontinenten Pangea spricker upp, världshavens nivå stiger och
klimatet blir varmare. Från kräldjuren utvecklas sköldpaddor samt de första
dinosaurierna och däggdjuren. På jordklotet växer skogar av kottepalmer. Erosionen har fört bort dessa avlagringar i Finland. Solsystemet befinner sig på
samma plats i Vintergatan som det befinner sig idag.
199 Ma: Superkontinenten Pangea fortsätter att spricka upp. Klimatförändringar, som orsakats av förändringar i världshavens nivå, asteroidnedslag eller
vulkanism, utrotar ungefär hälften av alla kända organismer. De första krokodilerna utvecklas.
199-145 Ma: Kontinenterna driver isär och Atlanten öppnas mer och mer. I
världshaven simmar olika arter av ammoniter. Encelliga alger med kalkskal blir
vanligare. Klimatet är hett och torrt. Dinosaurie- och flygödlearterna diversifieras. Till exempel de enorma sauropoderna är vanliga. Fåglarna utvecklas. På
jordklotet växer barrträd, kottepalmer och ormbunkar.
100 Ma: Plejaderna, en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild, bildas. Rester av
det ursprungliga gas- och stoftmolnet syns fortfarande på fotografier. Vulkanismen vid de midoceaniska bergsryggarna är mycket aktiv och atmosfärens
koldioxidhalt stiger. Jordklotets klimat är varmt och pungdjuren utvecklas.
73 Ma: Med en hastighet av 50 km/s slår en asteroid, med en diameter på ca
500 meter, ner i Lappajärvi-området. Kraften på explosionen motsvarar en miljon atombomber som den som fälldes i Hiroshima, men utan den radioaktiva
strålningen. Explosionen tar livet av allting inom en radie på ett par hundra
kilometer.
70-65,5 Ma: Världshavens nivå är maximalt hög. Förutom Skandinavien ligger
största delen av Europa under ett grunt hav. Många kalkstensavlagringar (bl.a.
strandklipporna vid Dover) bildas genom att kalkskal av alger avlagras på det
grunda havets botten.
70-65,5 Ma 2: På grund av vulkanisk aktivitet är atmosfärens koldioxidhalt ca
fyra gånger högre och medeltemperatur fem grader varmare än idag. Gömfröiga växter blir snabbt allt vanligare. Det finns rikligt med olika dinosaurier,
bl.a. hornansikten, anknäbbsdinosaurier och Tyrannosaurus Rex i Nordamerika.
65,5 Ma: En asteroid med en diameter på tio kilometer kolliderar med jordklotet och skapar Chicxulubkratern på Yucatánhalvön i Mexico. Massivt platåbasaltutbrott i Deccan, Indien. Rikligt med damm och aska i luften.
65,5 Ma 2: Katastrofalt snabba förändringar i atmosfären: temperaturen sjunker, ozonlagret förstörs och sura regn. Största delen av dinosaurierna och flera
havslevande organismer så som ammoniter och belemniter dör ut.
60 Ma: Ur pungdjuren och de högre däggdjuren utvecklas snabbt nya arter.
De första insektsätarna, primaterna och gnagarna utvecklas.
45 Ma: Vattennivån i världshaven är fortfarande hög. Baltikum och Finland är
periodvis täckt av ett grunt hav. Den Baltiska bärnstenen bildas. Många nya
typer av däggdjur, så som klöv- och hovdjuren, utvecklas.
40 Ma: Alperna stiger upp till en bergskedja när Afrika kolliderar med Europa.
De moderna däggdjurens huvudordningar och över hälften av nutidens fågelordningar finns redan. Pakicetus, en vargliknande förfader till valarna, lever i
Asien.
35 Ma: Landbryggan mellan Antarktis och Sydamerika bryts. Den kalla havsström som kretsar kring Antarktis bildas och Antarktis kyls ner och nedisningen påbörjas.
25 Ma: Global nedkylning. På jordklotet finns rikligt med sabeltandade rovdäggdjur. Gömfröiga växter bildas och diversifieras.
10 Ma: Orions stora nebulosa bildas. Till att börja med syns den på himlen som
en stor mörk fläck. Idag lyses nebulosan upp av de unga, ljusstarka stjärnor
som finns framför den. Stjärnor bildas fortfarande i nebulosans mörka, inre delar. Den globala nedkylningen fortsätter. Europas första hjort- och elefantdjur
utvecklas.
6 Ma: Gibraltarsundet stängs och förändringar i oceanernas vattenstånd isolerar Medelhavet till ett innanhav. Medelhavet torkar upprepade gånger ut till
en saltöken. Torra förhållanden i Östafrika driver apmänniskorna ut på savannen. Argentavis, den största kända fågeln med ett vingspann över 7 m, söker
kadaver i Sydamerika.
4 Ma: Apmänniskan från Etiopien (Ardipithecus ramidus) vandrar redan på två
ben i Afrika. I Nordamerika finns det hornförsedda gnagare som påminner om
murmeldjur.
3 Ma: Panamanäset stiger upp ur havet och värmeutbytet mellan Atlanten och
Stilla havet bryts. Atlantens vattenmassor kyls ner och den senaste perioden av
nedisningar i Skandinavien inleds. Apmänniskorna tillverkar de första verktygen. I Sydamerika springer gnagare som väger ett ton.
1 Ma: Solsystemet vandrar i förhållande till grannstjärnorna ungefär 65 ljusår
på en miljon år. Stjärnhimlen ser helt annorlunda ut än nuförtiden. Nedisningarna i Nordeuropa breder ut sig över allt större områden. På de stora öarna i
Medelhavet springer dvärgelefanter.
200 000 år sedan (20 cm): Cykliska förändringar i jordaxelns lutning (ca
40 000 år) och i formen på jordklotets omloppsbana (ca 100 000 år) leder till
återkommande klimatförändringar och nedisningar. Organismernas evolution
påskyndas. Den moderna människan (Homo Sapiens) utvecklas i Afrika.
60 000–50 000 år sedan (5 cm): Glaciärerna växer och binder mycket vatten.
Världshavens nivå sjunker och Röda havet torkar ut. Den moderna människan
vandrar från Afrika till Europa. Stjärnbilderna på natthimmeln skulle se bekanta ut för oss.
30 000 år sedan (3 cm): Mammutar vandrar omkring i Södra Finland som är
ett bördigt stäppområde. I Europa lever grottlejon, ullhåriga noshörningar och
jättehjortar. Flera människoarter förekommer fortfarande. Neandertalmänniskan, en nära släkting till oss, dör ut. Den moderna människan målar på grottväggar i Europa.
25 700 år sedan (2 cm): På grund av jordaxelns precession – axeln roterar som
på en spinnande snurra – ändras axelns riktning i förhållande till stjärnorna i
cykler på 25 700 år. Dagens polstjärna, Polaris, var senast polstjärna för 25 700
år sedan.
20 000 år sedan (2 cm): Hela Finland täcks av den Skandinaviska inlandsisen
vars södra kant sträcker sig till norra Tyskland. Berggrunden i sydvästra Finland
pressas ner ett par kilometer av den tjocka ismassan.
12 000 år sedan: I Mellanöstern börjar människan bruka jorden och utvecklingen mot högkulturer inleds.
11 700 år sedan (1 cm): Klimatet värms upp 5–10 °C på ett par årtionden.
Glaciären smälter och isranden drar sig snabbt tillbaka över sydvästra Finland.
Vattnet vid iskanten är ca 100 m djupt. Precis som i dagens grönländska farvatten är havet utanför glaciären fullproppat av flytande isberg.
10 000 år sedan (1 cm): En stor del av istidens storväxta däggdjur dör ut.
5 000 år sedan: De första civilisationerna (högkulturerna) uppstår i Mesopotamien, Egypten och Kina. Skrivkonsten utvecklas i Mesopotamien. Kännetecknande för en civilisation är jordbruk, stadslik bosättning, olika yrkesgrupper,
utvecklat förvaltningssystem och skrivkonst. Himlakropparnas rörelser utnyttjades som kalender.
400 år sedan: Teleskopet och mikroskopet uppfinns. Galileo Galilei observerar
Månens berg och Jupiters fyra månar med sitt teleskop. Han visar också med
hjälp av Venus faser att Jorden kretsar runt Solen. Den heliocentriska världsbilden ersätter den geocentriska världsbilden. Robert Hooke upptäcker celler i
korkek med ett mikroskop.
150 år sedan: Charles Darwins verk ”Om arternas uppkomst” publiceras 1859.
Evolutionsteorin ersätter det antika synsättet enligt vilken arterna inte förändras.
60 år sedan: Strukturen på DNA och den genetiska koden klarläggs. Bemannade rymdflygningar börjar och 1969, tio år senare, går människan på en annan himlakropp (Månen).
2011: Organismernas arvsmassa kan manipuleras kontrollerbart. Människan
är inte nödvändigtvis mera bunden till det naturliga urvalet. Exoplaneter har
upptäckts runt ett flertal andra stjärnor. Man har också upptäckt exoplaneter
av Jordens storlek som befinner sig i sin egen stjärnas beboeliga zon.
Ordbok
Ackretionsskiva
Amfibolit
Andra generationens
stjärnor
Andromedagalaxen
Antigravitation
Skiva av gas och damm som insamlats kring ett
astronomiskt objekt.
En mörk och hård bergart som bildas när en vulkanisk bergart (t.ex. basalt) utsätts för hög temperatur
och högt tryck.
Stjärnor som bildats ur explosionsresterna av den
första generationens stjärnor.
En galax som befinner sig i stjärnbilden Andromeda. Vintergatans närmaste större galax.
Inom kosmologin används begreppet för den tillsvidare okända effekten av mörk energi som orsakar
Universums ökande expansionstakt.
Asteroid
En stenig himlakropp som kretsar runt Solen, men
som är mindre än en planet.
Basalt
En finkornig vulkanisk bergart som bildas när
järn- och magnesiumrika lavor stelnar till en mörk
bergart. Typisk bergart för oceanskorpan.
Basaltutbrott
Vulkanutbrott där basaltisk lava rinner ut på jordytan eller på havsbotten.
Batolit
Bärnsten
En stor mängd bergartssmälta (magma) tränger sig
in i jordskorpan och stelnar (kristalliserar) långsamt.
Batoliterna består ofta av granit eller diorit.
Fossil kåda ur barrträd som levde för flera miljoner
år sedan och som lagrats på havsbotten.
Cassiopeia
W-formad stjärnbild på norra stjärnhimlen, synlig
från Finland året runt.
Cyanobakterier
Blåalger. Fotosyntetiserande prokaryota organismer.
DNA
Dubbelstjärna
Ediacarafaunan
Eukaryoter
Fenniska orogenin
Fennoskandien
Fotosyntes
Första generationens
stjärnor
Deoxiribonukleinsyra är den makromolekyl som
utgör arvsmassan hos alla levande organismer och
hos vissa virus. I den ligger de anlag som kopieras
vidare vid förökning.
Ett stjärnsystem där två stjärnor kretsar kring
varandra.
Den första flercelliga faunan i haven. Organismerna
saknade skelett och skal. Anses vara förfäder till de
moderna svamp- och nässeldjuren, t.ex. maneter
och medusor.
Organismer med kärnförsedda celler. Hit räknas
djur, växter och svampar.
Processen som bildade den Svekofenniska bergskedjan i Finland. I den Fenniska orogenin bildades
bergskedjan när en mikrokontinent kolliderade
med vulkaniska öbågar.
Ett geografiskt begrepp som omfattar den skandinaviska halvön (Norge och Sverige), Finland,
Kolahalvön och Ryska Karelen.
Fotosyntes eller kolsyraassimilation är kemiska reaktioner där koldioxid och vatten genom inverkan
av solljus omvandlas till socker och syre. Växter,
alger och vissa bakterier kan utföra fotosyntes.
Universums första stjärnor. De innehöll endast
väte, helium och en aning litium (de tre lättaste
grundämnena).
Galaxhop
En grupp stora galaxer.
Gnejs
En riktad medel- eller grovkornig bergart som
består av kvarts, fältspater och glimmermineral.
Gnejs bildas under höga tryck- och temperaturförhållanden.
Granit
En ljus, grovkornig bergart som bildats genom att
magma långsamt kristalliserat djupt nere i jordskorpan. En granit är kvarts- och fältspatrik.
Grundämne
Ett ämne som kemiskt inte kan delas. Består av
protoner och neutroner sammanbundna i en kärna
samt elektroner som kretsar kring kärnan.
HUDF
Rymdteleskopet Hubbles Ultra Deep Field-bilder av
de första galaxerna.
Inlandsis
Vidsträckta och över en kilometer tjocka glaciärer.
Idag täcks Grönland och Antarktis av inlandsisar.
Jordskorpa
Jordklotets yttersta, spröda lager som delas in i
tyngre och tunnare oceanskorpa samt lättare och
tjockare kontinentalskorpa. Jordskorpans tjocklek
varierar mellan 5-35 km.
Klotformad stjärnhop
Kolpåse
Komet
En klotformad ansamling av stjärnor. Gamla stjärnsystem.
Fossil i berggrunden av en urgammal liten organism. Ingen cellstruktur går att urskilja i fossilet,
men genom isotopundersökningar vet man att
kolets ursprung är organiskt.
Små himlakroppar av is och damm som kretsar runt
Solen.
Kontinentalkollision
En kollision mellan två kontinentala litosfärplattor
som ger upphov till en bergskedja.
Kosmisk bakgrundsstrålning
Jämn elektromagnetisk strålning som härstammar
från universums tidigaste utveckling och som når
Jorden från alla riktningar.
Kraton
Gammal, stabil och ovanligt tjock del av kontinental jordskorpa.
Kvasar
Universums ljusstarkaste enskilda objekt och en
typ av galax med aktiv kärna. I kärnan finns ett
supermassivt svart hål.
Kärna
Jordklotets innersta lager som huvudsakligen
består av järn och nickel. Sett från jordytan börjar
kärnan på ungefär 2900 km djup och fortsätter ner
till jordklotets mittpunkt.
Kölen
Jämför Skanderna.
Litosfärplatta
Jordklotets översta lager är uppsprucket i flera
litosfärplattor. Plattorna består av jordskorpa samt
den spröda översta delen av manteln. En litosfärplatta kan innehålla både oceanisk och kontinental
jordskorpa.
Magma
Bergartssmälta i jordskorpan. Magma stelnar till
magmatiska bergarter.
Mantel
Lagret mellan jordskorpan och kärnan. En stor del
av manteln är delvis uppsmält. Sett från jordytan
sträcker sig manteln från ungefär 40 kilometers
djup till 2900 kilometers djup och består huvudsakligen av olika föreningar mellan syre, magnesium,
järn och kisel.
Materians tid
En tidsperiod i Universums historia då atomer
dominerar över andra energiformer.
Meteorit
Meteoroider är huvudsakligen kollisionssplitter
som färdas i vårt solsystem. Rester av meteoroider
som fallit ner på Jorden kallas meteoriter. Meteoriterna delas in i järnmeteoriter, järnstenar och
stenmeteoriter (kondriter och akondriter).
Mikrobsamhälle
Ett levande samhälle som byggs upp av encelliga
organismer, ofta flera olika arter.
Mikrokontinent
En mindre litosfärplatta med kontinentalskorpa
som vanligen inte är större än Madagaskar.
Människan
Mörk energi
Mörka tidsåldern
Nutidsmänniskan (Homo sapiens) är den enda
levande arten av släktet Homo. Människan tillhör
familjen hominider som i sin tur tillhör ordningen
primater.
En teoretisk energiform som ökar Universums
expansionstakt.
Tiden innan de första stjärnorna bildades i Universum.
Nebulosa
Moln av gas eller stoft som förekommer i rymden
mellan stjärnorna. Består av väte, helium, tyngre
grundämnen och damm.
Olivindiabas
Olivinförande magmatisk bergart som stelnat i en
spricka i jordskorpan. Olivin är ett grönskiftande
järn- och magnesiumrikt mineral som är vanligt i
mörka bergarter. Utmärkt bastusten.
Orogenes
Plasma
Plattektonik
Platåbasalt
Polyp
Rapakivi
Bergskedjebildning. De processer som bygger upp
en bergskedja.
En het gas av laddade partiklar (elektronerna är
separerade från atomkärnorna). Ibland betecknas
plasma som ett fjärde aggregationstillstånd.
Teorin om litosfärplattornas rörelser.
Massivt och vidsträckt basaltiskt lavaflöde som
bildas på jordytan eller på havsbotten.
Primitiv livsform hos nässeldjur i havet. Kännetecknande för polyper är att de sitter fast i sitt underlag,
men de kan ha ett livsstadium då de simmar fritt
(medusor). T.ex. havsanemoner och koralldjuren är
polyper.
En granit med rapakivitextur. Typiska mineral i
rapakivi är kvarts, fältspater och biotit.
RNA
Ribonukleinsyra, biologisk informationsmolekyl
som samverkar med DNA. Påminner om DNA, men
är skör och kortlivad.
Rödalger
Flercelliga havsalger. Hör till de äldsta flercelliga
eukaryota organismerna. Det finns flera olika arter
av rödalger och de är en viktig del av korallrevens
ekosystem.
Rödförskjutning (Z)
Ett mätsystem som astronomerna använder för att
mäta hur lång tid ljus färdats från ett objekt.
Sedimentation
Avlagring av fasta partiklar. Partiklarna kan vara
oorganiska (t.ex. mineralkorn, lera) eller organiska
(t.ex. skelettdelar, celler).
Skanderna
En relativt ung bergskedja som sträcker sig längs
den Skandinaviska halvön. Den Skandinaviska
fjällkedjan, som även kallas Kölen, bildades vid den
kaledoniska veckningen.
Skjuvzon
En rörelsezon i berggrunden där rörelsen (deformationen) varit plastisk. Ett varmt stearinljus deformeras plastiskt när man böjer på det.
Snöbollsjorden
Solsystemet
Starburstgalax
Stjärnhop
Stromatolit
Superhop
Superkontinent
Svekofenniska
bergskedjan
Tektonisk höjning
Tredje generationens stjärnor
Trilobit
Trondhjemit
Ursmällen
Vintergatan
Vintergatans skiva
Vulkanbåge
Vulkanisk öbåge
Vulkanism
Zirkon
Öppen stjärnhop
Tidsperiod då en stor del av jordklotet är istäckt.
Systemet med Solen, planeterna och alla andra
kroppar som kretsar kring vår stjärna.
En galax där det bildas många nya stjärnor.
En samling stjärnor som ligger nära varandra.
Det finns två huvudtyper av stjärnhopar: öppna
stjärnhopar och klotformade stjärnhopar. Alla
stjärnhopar som kan ses med blotta ögat hör till
Vintergatan.
Skiktade sedimentära strukturer som byggs upp
av både oorganiskt och organiskt material som
binds ihop och fälls ut av mikroorganismer så som
cyanobakterier.
En struktur som byggs upp av flera galaxhopar.
Många kontinenter slås ihop till ett stort landområde genom plattektoniska rörelser.
En bergskedja som bildades i Finland för 1880
miljoner år sedan i den Fenniska orogenin.
En geologisk process som är relaterad till landhöjning. I Finland har vi landhöjning på grund av att
jordskorpan håller på att återhämta sig efter den
senaste istiden då ismassorna tryckte ner jordskorpan.
Universums yngsta stjärnor, t.ex. vår egen sol.
Utdöd leddjursart som utvecklades under den
kambriska perioden. Trilobiterna är välkända fossil
som påminner om nutida gråsuggor.
En mycket ljus tonalit som innehåller mycket få
mörka mineral. En tonalit är en granitliknande
bergart (en såkallad granitoid).
Händelsen ur vilken Universum fick sin början (Big
Bang).
Vår hemgalax.
Ett lager med stjärnor och gas i Vintergatans rotationsplan.
En kedja av vulkaner som bildas ovanför en kollisionszon mellan två litosfärplattor där den ena
plattan är oceanisk och den andra kontinental (t.ex.
Anderna).
En bågformad kedja av vulkaniska öar som bildas
ovanför en kollisionszon mellan två oceaniska
litosfärplattor (t.ex. Filippinerna).
Term som beskriver fenomen som hänger ihop
med uppkomsten av vulkaner och vulkanisk
aktivitet.
Ett mineral som är lämpligt för geologisk åldersbestämning (uran-blymetoden). Används också som
smyckessten.
En gles stjärnhop som typiskt innehåller några
hundratals stjärnor av samma ålder.
Teckenförklaring
Tiden innan Jorden bildades (grå linje)
Rödförskjutning (z) uppkommer när våglängden på ljus som avgetts från ett
objekt förskjuts mot längre våglängder. I det synliga spektret förflyttas blå
strålning mot röd. Rödförskjutningen mäter universums utdragning mellan
ett objekt och oss och man kan bestämma avståndet indirekt. Eftersom ljusets
hastighet är ändligt kan man med hjälp av objekt med stor rödförskjutning
reda ut händelser i det unga världsalltet.
Tiden från Jordens uppkomst framåt – eoner, eror och perioder
Jordklotets utvecklingshistoria delas in i olika tidsåldrar enligt betydelsefulla
och tydligt urskiljbara geologiska och/eller biologiska händelser.
Eonerna utgör de längsta tidsperioderna (stora kartan) och de delas in i eror.
Erorna delas in i perioder (lilla kartan) som i sin tur delas in i epoker och vidare
i åldrar. Åldrar kan delas in i tidig, medel eller sen.
Tiden innan Jorden bildades (z)
Fanerozoiska perioder
Kambrium (542 - 488 Ma)
Eoner
Ordovicium (488 - 443 Ma)
Hades (jordklotets uppkomst 4000 Ma)
Silur (443 - 416 Ma)
Arkeikum (4000 - 2500 Ma)
Devon (416 - 359 Ma)
Proterozoikum (2500 - 542 Ma)
Karbon (359 - 299 Ma)
Fanerozoikum (542 Ma - nutid)
Perm (299 - 251 Ma)
Trias (251 - 200 Ma)
Proterozoiska perioder
Jura (200 - 145.5 Ma)
Calymmian, Ectasian och Stenian
(1600 - 1000 Ma)
Krita (145.5 - 65.5 Ma)
Tonian, Cryogenian och Ediacaran
(1000 - 542 Ma)
Paleogen (65.5 - 23 Ma)
Neogen (23 - 2.58 Ma)
Kvartär (2.58 Ma - nutiden)
Start- och slutpunkt
Café/Restaurang
Info-tak, vilomöjlighet
Drickplats
Mega anni, miljoner år
sedan
WC*
Milstolpe med info-platta
Viloplats
Omväg runt skogspartiet
i Biodalen
Bastu
* toaletterna är tillgängliga under kontorstid eller enligt andra öppethållningstider.
Bildinfo. Start- och slutpunkt, fördäck: Ari Brozinski, 13720: Ari Brozinski, 13060: Vesa Kankare (http://www.vkastronomy.com/), 12510: Vesa Kankare, 4530: NASA, 4568: NASA/JPLCaltech, T. Pyle, 4500: Fahad Sulehria (http://www.novacelestia.com), 3900: P. Rona, OAR/
National Undersea Research Program (NURP), NOAA, 1880: NASA, 1600: Kevin Walsh, 800:
Fahad Sulehria, 540: Kevin Walsh, 65,5: NASA/JPL, 2,6: Kirsi Rajala, 0,2: José-Manuel Benito,
0,001969: Harrison H. Schmitt, NASA. Ritningar: Tomi Räsänen och Sanni Rahkola.
