Till HaV-myndigheten
Skrivelse med anledning av HaV:s pågående arbete med
tillstånds- och tillsynsvägledning för svenskt vattenbruk.
Innehållsförteckning
Bakgrund och orsaker till denna skrivelse
2
Bakgrund till kassodlingsexpansion i Sverige
3
Tillståndsprocessen
4
Tillsynsverksamheten
5
Empiriska kunskaper från kassodlingsverksamhet
6
Påverkan av vattenmiljöer, sammafattning och konklusioner
9
Foderproblematik
12
Alternativ fiskodlingsteknik
12
Diskussion
13
Bilagor, referenser, hänvisningar
15
Bilder på föroreningar
17
1
Min bakgrund och orsaker till denna skrivelse:
Mitt namn är Charlie Fredriksson. Bor på Frösön (Östersund) i Jämtland.
När kassodlingsverksamheten i Jämtland började expandera, blev flera odlingar och ökade
från 20 – 40 ton till 3 200 tons storlek (100 ggr så stora), började jag fundera på och oroa
mig för konsekvenserna för vårt sportfiske och våra rena vatten.
Därför har jag under två års tid nu grundligt läst in mig på vad expansionen kommer/kan
komma att få för konsekvenser. Jämtlands län har pekats ut av kassodlingsförespråkarna
som ett utmärkt område för minst 50 000 ton kassodling. Finns de som även ser möjligheter
att odla över 100 000 ton i Norrland, sjöar och hav.
Har också under ett års tid deltagit i JV:s arbete avseende handlingsplanen för svenskt
vattenbruk. Där jag ingår i den s.k. miljögruppen under ledning av prof. Björn Frostell, KTH.
En grupp som hade att ta ställning till: Ringa miljöpåverkan samt ekologisk, ekonomisk och
social hållbarhet. Gruppens sammansättning var mycket bred. Forskare, handläggare från
MPD, miljöfolk från Lst, kassodlare och NGO. (NGO = Naturskyddsföreningen, Föreningen
Rädda Höga Kusten samt undertecknad). Gruppens diskussioner var, av förståeliga skäl,
bitvis mycket intensiv. Men som Frostell uttryckte det: ”Bra att det lyfts fram stora
skillnader på synsätt. Handlingsplanen måste absolut hantera dessa motsättningar för att
uppnå ett bra resultat”. Handlingsplanen är nu i det närmaste klar.
(Ev frågor runt arbetet med handlingsplanen: Malin Skog JV och Björn Frostell, KTH)
Jag har också tagit del av de problem som uppstått vid Storuman och Höga Kusten.
Med ledning av ovanstående anser jag mig vara ytterst påläst om vad storskalig kassodling
innebär. Verksamhet, tillståndshantering, tillsynsverksamhet, jordbruksverkets ambitioner
samt omfattande empiriska kunskaper om miljökonsekvenser som redan uppstått.
Mot bakgrund av inhämtade kunskaper samt att jag med egna ögon ser hur Jämtländska
vatten, redan efter c:a 4 000 tons kassodling, kraftigt påverkas, har jag alltmer kommit att
ifrågasätta denna verksamhet och dess omfattande miljöpåverkan.
Jag har deltagit vid lokala politiska partiers gruppmöten, skrivit debattartiklar mm. Med
sakliga argument/fakta och bilder på föroreningar har jag försökt belysa den enorma
utmaning för vår vattenmiljö som storskalig kassodling innebär.
(Storskalig är ej definierat i branschen men betraktas vanligen som: över 100 ton)
2
Bakgrund till kassodlingsexpansion i Sverige
Orsak 1
Regeringen, dvs Centerpartiet/Eskil Erlandsson tillsatte en statlig utredning som leddes av
den f.d. jämtländske riksdagsmannen Håkan Larsson. Med (enligt egen utsago) avundsjuka
blickar på Norges laxodlingar publicerades 2009: Sverige-Det växande vattenbrukslandet.
Med ett ur flera synpunkter tveksamt och bristfälligt vetenskapligt underbyggt underlag kom
utredningen fram till att regleringsmagasin (”ändå förstörda vatten”) i Norrland var ytterst
väl lämpade för kassodling. Vilket bygger på två obevisade påståenden i utredningen:
1. Att regleringsmagasinen har blivit oligotrofa (näringsfattiga) pga regleringen.
Vilket är ett obevisat påstående. Dels för att fosforhalter före reglering ej finns uppmätta,
dels för att även oreglerade/alla sjöar i Norrlands inland/fjälltrakter är oligotrofa.
2. Att näringsläckage(foderspill och fekalier) från fiskodling kan ses som ett positivt
näringstillskott i näringsfattiga vatten med bl a ökad vildfiskproduktion som följd och därför
kan ses som en restaurering av regleringsmagasin.
I utredningen anfördes Landösjön som ett utmärkt exempel på denna restaurering.
Men som enda och högst irrelevanta vetenskapliga bakgrund för punkt 2 har ett försök 2007
i Stora Mjölkvattnet redovisats. Här tillfördes små mängder konstgödning i regleringsmagasinets strandzoner och fiskens tillväxt gynnades påtagligt. Denna effekt går ej att
jämställa med 1000-tals ton fiskfekalier som dumpas på stora djup. Vilket också
forskningsledaren i Mjölkvattnet, Göran Mellbrink, har fört fram i flera sammanhang.
Trots detta implementerades 1) + 2) sedan kraftfullt av SLU-forskarna Anders Kiessling och
Anders Alanära och gäller nu som ”sanningar”, trots att de ej är vetenskapligt underbyggda.
Alanära modifierade och skräddarsydde dessutom den ålderstigna Vollenweiderformeln
(avser teoretisk fosforpåverkan) så att den kunde passa in bra i detta sammanhang.
Kiessling framförde också visioner om nya och inhemska fiskfoder (Baltic Blend) som skulle
revolutionera verksamheten, t o m skapa ett ekologiskt kretslopp. Vilket ytterligare fick
kassodling att framstå som en ekologisk matproduktion.
För sitt progressiva arbete i utredningen tillträdde sedan de båda forskarna sedan varsin
nyinrättad professur i svenskt vattenbruk.
Eskil Erlandsson och Jordbruksverket följde upp utredningen och 2012 publicerades:
Svenskt vattenbruk - en grön näring på blå åkrar, strategi 2012 – 2020.
Och som en följd av strategin har nu JBV sin handlingsplan snart klar.
3
Orsak 2
En annan orsak till expansionen i Sverige är den miljömässigt svaga lagstiftning som ligger till
grund för tillstånd och tillsyn. Ålderstigna lagar, prejudikat och förordningar som tar liten
hänsyn till nyare miljökvalitetsmål fastställda av riksdagen 1999 och 2005. Tillkommer så
EU:s miljömål som vi också måste förhålla oss till. Men den kanske största bristen är att
lagar och myndigheter är tagna på sängen av/ej kan hantera storskaligheten som dagens
tillståndsansökningar uppvisar. Vilket nu utnyttjas av kassodlingsintressenter.
Orsak 3
I huvudsak ägs de nuvarande kassodlingstillstånden av bolag från/eller kopplade till Estland,
Finland, Norge och Åland. Varför ?
Estland och Finland har för grunda sjöar och kustvatten att odla laxfiskar i.
I Norge får fisk ej odlas alls i sötvatten, vilket den för Norge intressanta fiskarten Röding
kräver.
På Åland medförde c:a 13 000 ton kassodling en omfattande nedsmutsning av den turistiskt
viktiga skärgården. Landskapsregeringen införde därför ett totalstopp för nya odlingar samt
skärpte miljökraven för de befintliga odlingarna. Vilket innebar att kassodlingarna
tvingades till havs/lades ner eller flyttade verksamheten till Sverige(för att få fisk till sin
uppbyggda slakterikapacitet).
Nästan alla nya ansökningar som nu ligger hos MPD är inlämnade av åländska, estländska
och finska intressenter.
Dvs Sveriges mycket ”svagare” miljölagstiftning utnyttjas av våra grannländer.
Tillståndsprocessen
Miljöprövningsdelegationer(MPD) vid Lst har att miljöpröva kassodlingsansökningar och
sedan meddela beslut om ev tillstånd.
Tillstånd som skall vara villkorade och tidbegränsade(undantag finns).
Som underlag för MPD:s beslut ligger många faktorer, bl a den MKB som medföljer en
ansökan. Både MPD och MKB:r fokuserar i mycket hög grad på fosforhalter/utrymme där
resonemang/uträkningar i hög utsträckning baseras på teoretisk och/eller odlingsanpassad
fosforpåverkan (enligt det ifrågasatta resonemanget enligt ovan, orsak 3).
I MKB:r och MPD-villkor förekommer andra miljöparametrar sparsamt. Som ex.vis
rymningsfisk, smittor, sedimentering, nedsmutsning, obalanser i vattenbiotopen, påverkan
på vildfisk-bestånd, dricksvattentäkter. Vilka också är avgörande faktorer för de fastställda
miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag” , ”Bilogisk mångfald” , ”God ekologisk status”.
Jag har haft långa diskussioner med Tomas Rydström, handläggare för vattenbruk hos MPD i
Västernorrland. Har även läst hans rapport till HaV 2013-09-26 betr. Vattenbrukets
näringsämnesbelastning. Tomas är bekymrad över att hans förordningar, regler samt att
bristen på empiriska kunskaper från kassodlingar ej är tillräckliga för bedömningen av
4
miljöpåverkan. Framför allt mot bakgrund av att ansökningar och tillstånd numer omfattar så
mycket större odlingar. Eller som han själv så sardoniskt uttrycker det i sin skrivelse till HaV:
”……så kan bara tillståndsmyndigheten bara pröva och se (trail and error)”
Symtomatiskt är att samtliga kassodlingstillstånd under senare år alltid överklagas till Markoch Miljödomstolen. Av Lst, berörd lokalbefolkning eller av odlingsföretaget. Eller nu som
senast, av alla ovan nämnda parter. Vilket med all tydlighet visar på att tillståndsprocessen ej
medför acceptabla resultat eller är speciellt väl förankrad hos berörda.
Tillsynsverksamheten
Tillsynsverksamheten utövas idag av många myndigheter.
- Livsmedelsverket har att kontrollera fiskens tjänlighet som människoföda.
- Jordbruksverket har att kontrollera fiskhälsan.
- Länsstyrelsen har att kontrollera ev miljöpåverkan i omgivningen
- Det som i alldagligt tal benämns tillsyn av odlingen sköts av Lst eller Kommunen.
- (Ev andra myndigheter som Arbetarskyddsstyrelsen, Brandmyndigheter).
- Kan även HaV nu komma ifråga ??
Vid ev misstänkt miljöpåverkan i ett odlingsvatten har Lst ytterst små resurser att undersöka
saken, vilket gäller såväl personellt som ekonomiskt.
Den s.k. tillsynen av odlingen innebär: Enbart att granska odlingsföretagets årliga rapport
som skall inlämnas senast 31 Mars påföljande år. Dvs att företaget har uppfyllt de villkor som
bifogats odlingstillståndet. Uppgifterna kan ex.vis avse uppgiven foderförbrukning, mängd
fisk, fosforhalter, rymningar, kemikalieanvändning mm.
3 olika myndigheter har att, var för sig, ta ställning vid olika typer av problem som odlingen
kan orsaka. Vilket hittills har ställt till stora problem när allmänheten ifrågasätter någon del
av verksamheten, dvs vart ska man vända sig.
Anmärkningsvärt:
Miljöinspektören I Strömsunds Kommun, som har tillsynen vid Sveriges största fiskodling
3 200 ton, känner sig f n lite osäker på definitionen av sitt uppdrag.
Har nu därför tillskrivit en rad myndigheter och vill ha klarlägganden betr sitt arbete.
5
Empiriska kunskaper från befintlig och storskalig odlingsverksamhet
Medelstora och större kassodlingar har under lång tid funnits i Storuman, Landösjön och i
havet vid Höga Kusten. På senare år har stora odlingar etablerats i Malgomaj och Ströms
Vattudal. Totalt drygt 10 000 ton kassodling av regnbåge och genmanipulerad röding.
Amerikansk regnbåge(Steelhead) är undantagen från förbudet mot invasiva arter pga att
den ej anses kunna reproducera sig här + att den har bra odlingsegenskaper. En speciell
rödingsvariant för odling har tagits fram. Dvs lekmognaden har fördröjts för att en betydligt
högre slaktvikt skall kunna uppnås (lekmogen röding slutar äta/växa). I sjöar med egen
rödingstam får (f n) ej den manipulerade rödingen odlas, risker för hybrider/bef rödingstam.
Kunskaper om miljöpåverkan från olika odlingslokaler i Norrland:
Angivna odlingstillstånd avser årston fiskproduktion eller foderförbrukning/år.
(Med en foderkoefficient på c:a 1.1 är innebär detta en viss diskrepans mellan nedan
angivna storlekar). En kassodling om 1 000 ton = c:a 2 000 000 fiskar i kassarna.
Landösjön 550 ton (ansökan inlämnad om ytterligare 950 ton)
1990-1998
tillstånd 10 ton
1999-2009
tillstånd 300 ton ( = Ny och nuv. ägare: Västernorrlands hushållningssällskap)
Från 2009
tillstånd 550 ton (Odlingen har hela tiden varit lokaliserad på samma plats)
Röding. Slakteri och förpackning i Landön.
Från slutet av 1990-talet blev pimpelfisket efter röding allt bättre i närheten av odlingen.
Runt 2005 var fisket näst intill hysteriskt för att sedan stagnera mot slutet av 2000-talet.
De senaste åren har fiskelyckan i princip varit obefintlig.
Fiskvårdsområdet och vattenrättsägarna började fundera på orsaker till nedgången. 2013
bekostade man själva dykinventering av sjöbotten i anslutning till odlingen. Resultat: Mycket
stora bottenytor var döda, täckta av 1 – 4 meter sediment. Sediment som ej förekommer på
andra ställen i sjön och således med all sannolikhet härrör från foderspill och odlingsfiskens
fekalier. Ett ruttnande och därmed syreförbrukande sediment som avger giftiga gaser och
frigör partikulär fosfor. Slutsatsen är att vildfisk flyr denna ohälsosamma miljö. Vilket även
påverkat odlingen som under de senaste 2 åren haft problem med syrehalten i vattnet.
Därför har strömsättarna, med eg. syfte att hålla isfritt, körts kontinuerligt under sommartid.
Syrebristen i kombination med den varma sommaren 2014 medförde att en del odlingsfisk
dog/kunde ej matas/leveransproblem. Nedströms, i älven Långan (natura 2000-område)
medför övergödningen obalans i planktonvärlden med algblomning och stor förekomst av
grönslick som följd. Omfattande förorening i vattnet av döda alger/växter i vattnet har de
senaste åren kraftigt reducerat sportfisket även här. Problemen med vattenkvalitén på
nuvarande odlingsplats medförde att odlingsföretaget har sökt förhandla med
vattenrättsägarna betr. omlokalisering av odlingen. Vilket har mötts av ett blankt nej samt
motkrav på att odlingsföretaget skall städa upp efter sig.
6
Vattenrättsägarna har vänt sig till kommunen (som har tillsynen) och Lst, visat filmer från
dykningarna, men utan något som helst resultat. Man är även upprörd för att 75 ton
fiskrens/år får grävas ned i skogen i byn. Detta enligt en dispens från Jordbruksverket.
Den varma sommaren 2014 innebar att en del dricksvattenbrunnar sinade i byn.
Vilket även tidigare har hänt och vatten har då hämtats från sjön. Något som nu, på inrådan
av kommunen, ej rekommenderas pga av den tveksamma vattenkvalitén.
Problemen i Landösjön är särskilt i intressanta eftersom den statliga utredningen 2009,
Sverige-Det växande vattenbrukslandet, har angett Landösjön som ett utmärkt exempel på
hur en kassodlings näringstillförsel kan restaurera ett näringsfattigt regleringsmagasin.
Höga Kusten 2 200 ton (ansökningar inlämnade för ytterligare 1 500 ton)
3 odlingsplatser (+ 2 st små odlingar som ej redovisas här)
Nätrafjärden Tillstånd 1988 600 ton Regnbåge (sökt ytterligare 400 ton)
Mjältösundet Tillstånd 2008 1 200 ton Regnbåge (sökt ytterligare 300 ton)
Omnefjärden Tillstånd 2004 400 ton Regnbåge (sökt ytterligare 800 ton)
Odlingarna vid Nätrafjärden och Mjältösundet ägs av Ålands Fiskförädling AB.
Odlingen vid Omnefjärden ägs av Roger Edlund, men är i praktiken en del av Ålands
Fiskförädling AB.
Vid Nätraån finns ett fiskslakteri som ägs av Ålands Fiskförädling AB
Höga Kusten är klassat som Natura 2000-område och är ett av FN:s världsarv, tillika BPSAområde. Det råder inga tvivel om att föroreningar från kassodlingarna nu har en omfattande
och negativ inverkan på områdets status som naturskyddsområde och världsarv.
Synlig påverkan på över en 100 km lång strandsträcka, bl a kraftig ökning av strandnära
växtlighet. Död växtlighet och plankton innebär ofta algblomning/förorenade
stränder/omöjliggör bad och fiske.
Denna påtagligt försämrade strand- och havsmiljö medför nu en oro för sänkta
fastighetsvärden avseende fastigheter och sportstugor vid Höga Kusten.
Den begärda ökningen i Omnefjärden om 800 ton medförde nyligen ett tillstånd från MPD
om 230 ton. Beslutet har överklagats till Mark- och Miljödomstolen av 11 st intressenter, bl a
av Lst Västernorrland.
Lst Västernorrland säger nej till utökningar vid alla tre odlingsplatserna samt att nuvarande
produktion endast ska få fortsätta 4 år i Nätrafjärden, 5 år i Mjältösundet och 10 år i
Omnefjärden.
7
Några av Lst:s yttranden bifogas, se bifogade dokument.
Lokalbefolkningens bekymmer med föroreningarna resulterade i att intresseföreningen
Rädda Höga Kusten (RHK) bildades i maj 2013. Föreningen har 500 medlemmar och för nu en
mycket målmedveten kamp mot de storskaliga kassodlingarna.
Malgomaj 2 400 ton
Tillstånd 2008 Röding, Regnbåge Ägare: Umlax AB som till 50 % är norskägt.
Fisken slaktas och förpackas i Vilhelmina.
Har mycket knapphändig information om denna odling. Har endast sett bilder av
nedsmutsade fisknät som omöjliggör nätfiske.
Ströms Vattudal 3 200 ton (ansökning inlämnad för ytterligare 1 600 ton)
Tillstånd sedan 2010 I huvudsak Regnbåge + en del röding
Ägare: Vattudalens Fisk AB som till 2/3 är Ålandsägt.
Består av två odlingslokaler om 1 600 ton vardera. All producerad fisk avblodas och fraktas
sedan isad via lastbil till slakteri på Åland, 2 långtradare/vecka.
Sommaren 2014 utförde Jordbruksverket(JBV) en stickprovskontroll och regnbågen befanns
ha BKD (Bacterial Kidney Desease), en njursjukdom. Som iofs ej har så stor inverkan på
odlingsfisken, men BKD är ej tillåten i svenskt sötvatten. JBV förelade därför odlingsföretaget
att, efterhand som fisken uppnår slaktvikt, slakta ut all fisk, ta upp alla kassar för
desinficering innan ny fisk får sättas ut. Under flera år har fiskats stora mängder förrymd
regnbåge i hela denna sjö, vilket kulminerade 2014 då 1000-tals 1.5– 3 kg regnbåge
fångades. Vilket indikerar att 10 000-tals har rymt. Odlingsföretaget hävdar att detta är ett
sabotage, dvs någon kasse ska ha skurits sönder. Tidigare år företaget bestämt förnekat att
någon fisk kan ha rymt. Regnbåge har också konstaterats/fiskats i sjöns tillrinningsbäckar och
ovanförliggande sjöar.
Vattudalens Fisk AB är polisanmält 2 ggr, 2013 resp 2014, av tillsynsmyndigheten: För höga
fosforhalter i sjön. Något åtal har ännu ej väckts.
Ströms Vattudal har alltid varit uppskattat för sitt fina sportfiske efter storväxt öring.
Definitivt varit ett av Sveriges bästa öringvatten och många fiskar i 4 – 8 kg:s klassen har
fångats här. 2013 och i synnerhet 2014 har öringfisket dramatiskt försämrats, vilket
omvittnas av de som fiskat här i över 20 år. Dessa uppgifter ska också ställas i relation till det
faktum att öringfisket i andra jämförbara Jämtlandssjöar under de senaste 2 - 3 åren har
uppvisat en glädjande ökning, både till antal och storlek.
8
Förekommer även klagomål på ny typ av växtlighet i vattnet samt en ny sorts nedsmutsning
av båtar/bryggor som är svår att få bort.
Sommaren 2015 avser Lst Jämtland, i samarbete med SVA. att undersöka huruvida öring,
harr och sik har smittats av BKD (endast laxfiskar som kan bära på denna smitta). Och hur
stor skada smittan kan ha förorsakat. Dvs under förutsättning att finansiering kan ordnas.
Storuman 2 160 ton (ansökan inlämnad för ytterligare 3 600 ton av Överumans Fisk AB)
3 odlingsplatser:
Slussfors:
Tillstånd 2002 360 ton Röding Ägare: Umlax (se Malgomaj)
Även i denna odling har nu BKD-smittan konstaterats (Oktober 2014).
Ankarsund: Tillstånd 2008 1 300 ton (2001-2007 600 ton) Regnbåge
Ägare: Överumans Fisk AB (estländsk ägare)
Luspholmen: Tillstånd 1998 500 ton (tillståndet är under omprövning hos MPD sedan
2008 !) Regnbåge Ägare: Överumans Fisk AB
Överumans Fisk AB bedriver även slakteriverksamhet (1 500 ton) vid hängbron i Storuman.
Sedan mitten av 2000-talet har protester förekommit från lokalbefolkningen, pga stora
bekymmer i form av förstörda badmöjligheter, förorenade stränder, lukt mm.
Samt olägenheter med kommunala avloppsnätet pga slakteriets stora belastning.
Krav restes 2009 till Lst på att odlingen vid Luspholmen skall avvecklas/omlokaliseras.
Lst svarade att detta skall tas upp vid omprövning av tillstånd (dvs 5 år sedan, ännu har ingen
omprövning utförts). MPD:s resp Lst:s hantering av tillstånd och miljöövervakning har
ifrågasatts. Tillsynen har utförts både av Lst eller kommun i olika omgångar.
Överumans Fisk dömdes 2009 till miljöbot 100.000 kr (för mycket fisk jfrt tillstånd).
Påverkan av vattenmiljöer, sammanfattning och konklusioner
Storskalighet och typ av fekalier
Mängden och koncentrationen av odlingsfisk och dess fekalier/urea skapar en mycket stor
lokal förorening. Detta har konstaterats av norsk forskning i de s k tröskelfjordarna. Trots de
konstant mycket kraftiga tidvattenströmmarna bildades här sedimentlager och döda bottnar
på kort tid. Även under relativt små kassodlingar om några 100 ton.
Varvid reglerna kom att omformuleras: ”Kassodlingens storlek skall medge en levande
bottenfauna under odlingen”. Medförde att många odlingar tvingades flytta ut i havsbandet,
dvs de ”långa skorstenarnas princip” tillämpas i stället.
Exakt samma sak som hände även i Ålands skärgård (se ovanstående, under orsak 3).
Dessa erfarenheter pekar på orimligheter i de svenska odlarnas teorier i MKB:r om att
9
näringsbelastningen/1000-tals ton fekalier skall fördela sig i regleringsmagasinens
stillastående vatten, och ev miljöpåverkan ska kunna därför betraktas som försumbar.
Jämförelsevis är det ej tillåtet att leda kreaturs avföring rakt ut i en sjö.
(Och när det gäller denna typ av fekalier får det inte ens gödslas på frusen mark)
Så varför gäller olika (miljö-)regler beroende på om fekalier alstras på land eller i vatten ?
Rymningfisk
Förekommer alltid, oavsett orsaker, i relativt stor omfattning. Erfarenheter från norsk
kassodling innebär att c:a 0.5 % rymmer. Vilket för en 1000-tonsodling innebär 1000-tals
fiskar. Den vanligaste odlingsfisken, regnbåge, är känd för sin aggressivitet gentemot andra
fiskarter. Regnbågen har normalt sett svårt att fortplanta sig i svenska vatten, men några få
reproduktioner finns dokumenterade. Regnbågen försöker emellertid leka och har samma
lekbeteende som harr, dvs den går upp i åar och bäckar på våren. Där den bevisligen jagar
bort harren och kan lokalt ödelägga större delen av harrens reproduktion.
Eftersom samma leklokaler även utnyttjas av öringen(höstlekande) påverkas även öringens
reproduktion negativt. Genom att regnbåge äter upp öringrom och öringyngel.
Vintern 2007 – 2008 krossade islossningen en kassodling i Siljan och 250 ton (c:a 300 000 st)
regnbåge rymde. Vilket medförde en invasion av fiskare som under 2008 kunde ”glädjas” åt
detta s k sportfiske som kunde ge upp till 60 st fisk/dag och person. Denna obalans i sjön
medförde också 2 uppenbara och kvarstående konsekvenser för vildfiskbeståndet. Gäddorna
är fler och betydligt större och den iofs tidigare svaga öring populationen försvann helt.
Obekant är hur ”stor plats” förrymd regnbåge tar i sjöar och hur den ev på så sätt kan
förändra villkoren för vildfisk. Men om t ex halva odlingen i Ströms Vattudal skulle drabbas
av drivis och haverera lika exemplet från Siljan, skulle 1 600 ton/miljontals regnbågar släppas
fria. Mängden fisk skulle rimligen få stora och oöverskådliga konsekvenser för sjöns biotop.
Smittor
Via odlingsfisk kan oönskade/förbjudna smittor, patogener mm införas.
BKD-smitta förekommer naturligt ej och är ej önskvärd i svenskt sötvatten. Vilket är orsaken
till att Vattudalens Fisk AB nu måste slakta ut och sedan desinficera sin odling. Pga den stora
mängden smittad rymningsfisk är risken stor att även sjöns öring, harr och sik smittas, vilket
kan få allvarliga och tråkiga konsekvenser för dessa arter. Lst Jämtland avser att undersöka
BKD-smittans spridning till vildfisk 2015. Dvs om nu Lst kan hitta finansiering för arbetet.
Om Lst:s ev. kommande undersökning bekräftar att BKD är allmänt förekommande hos
vildfisk, kommer emellertid en ytterst märklig paradox att uppstå:
Ströms Vattudal kommer av Lst att förklaras som BKD-smittad.
Efter denna klassificering kan Jordbruksverket ej längre ställa några, för odlingsföretaget
kostsamma, krav på utslaktning mm av odlingen om JBV åter upptäcker BKD i kassarna.
10
Och eftersom BKD ej har några stora negativa effekter på odlingsverksamheten så är
slutsatsen och rekommendationen till odlingsbranschen:
Om du som kassodlare får en smitta i kassodlingen, gör allt vad du kan för att sprida smittan
till sjöns vildfisk. Så slipper du besvärliga och kostsamma förelägganden från JBV.
Denna paradox är ingen fantasi, för ovanstående scenario har redan inträffat:
För 2 år sedan konsterades att en hittills okänd parasit, som fick benämningen Agens X,
fanns i en sättfiskodling(regnbåge) i Hälleforsen, Bispgården. Jordbruksverket förelade
odlingen att slakta ut och desinficera hela anläggningen. När sedan Agens X, kort därefter
även upptäcktes vid en odling i Örebro så ansågs parasiten vara ”allmänt förekommande”
och alla restriktioner för Agens X togs därför bort. Vilket sedan också, inom parantes, då
medförde att Hölleforsenföretagets estländska ägare har rest skadeståndskrav gentemot
svenska staten om 25.5 miljoner i ekonomisk kompensation.
Sediment
Fiskfekalier och foderspill medför automatiskt stora sedimentlager under kassodlingar och
odlingens närområde. Fekalier och foderspill uppblandat med vatten innebär enorma
volymer sediment. 1 000 ton odling innebär 400 - 500 ton fekalier. Dvs ett långtradarlass
varannan vecka med fiskbajs som, på samma plats, tillförs under 6 – 7 varma sommarmånader (regnbåge kan ej utfodras vintertid) i regleringsmagsinens då relativt stillastående
vatten. Jämtländska. Storsjön skall, enl Aquabestprojektets GIS-anlys, kunna medge 9 000
ton kassodling, vilket innebär 4 långtradarlass med fiskbajs/vecka under 7 månader.
(Nuvarande odlingstillstånd i Storsjön f n 100 ton, ansökningar om 5 000 ton ligger hos MPD)
Sedimentens förruttnelseprocess är mycket syreförbrukande och producerar stora mängder
metangas. I sedimenten går också 50 % av, den genom fodret, tillförda fosforn förlorad på
stora djup. Dvs 3 – 4 ton fosfor/1000 ton kassodling går till spillo. Av denna ändliga resurs.
Föroreningar, obalanser i vattenbiotopen
Synliga och påtagliga: Flytande fett, fett på stränder, smutsigt vatten, algblomningar,
onormal växtlighet, sjuk vildfisk, onormal påväxt på båtar, omfattande strand/vattenföroreningar av döda vattenväxter, vattenkvalitét ifrågasatt som bad- och dricksvatten.
Osynliga, men troliga: Omfattande förändringar/obalanser i planktonvärlden, förändringar i
bottenfauna, påverkan av fisk och fiskätande djur, påverkan vattenfågel.
I Norge har föroreningar från en kassodling utretts av det Norska Miljödirektoratet
(motvaras av svenska Naturvårdsverket). 2012-10-29 publicerade denna myndighet en
utredning som bl a redovisade: Utsläpp från produktion av 780 ton lax, öring eller regnbåge
kan jämföras med näringssaltsutsläpp från en befolkning på c:a 7 800 – 11 700 invånare.
11
Foderproblematik
Svenskt foder ??:
Från prof. Kiessling m fl har 2007 – 2013 framförts visioner om svenskproducerat fiskfoder.
Östersjömusslor, avgiftad skarpsill, jästsvamp, utvinna foder vid cellulosatillverkning mm.
Alla dessa inhemska foderkällor som av A. Kiessling kallades för ”Baltic Blend”, skulle enligt
visionerna kunna försörja en svensk fiskodling om 50.000 ton. Tyvärr har alla försök än så
länge varit misslyckade/ej alls ekonomiskt gångbara. Och i dagsläget tyder inget på att
visionerna kan besannas inom en överskådlig framtid.
Svenska fiskodlingar är därför hänvisade till det ”vanliga” laxfiskfodret som produceras.
Tillgängligt foder:
Pga av att foderfisktillgången ej på långa vägar kunnat motsvara den enorma utvecklingen av
laxodling, har foderfisk succesivt ersatts av vegetabiliska råvaror, främst soja. I en del
laxfoder är den fiskbaserade foderandelen nu endast 15 % och andelen fortsätter att sjunka.
Soja är ingen naturlig mat för laxfiskar. Sojan, som till stor del kommer från Amazonasområdet, är genmanipulerad och besprutad. Och innehåller således miljögifter.
Vid tillverkning av fiskpellets som är mycket fettrikt, tillsätts även kemikalier som bl a
förhindrar att pelletsen härsknar. Många forskare ifrågasätter därför nu den odlade laxens
matstatus: Höga halter av PCB, dioxiner, kemikalier för bekämpning av laxlus mm.
Nyttig Omega-3 halt är nu låg och har ersatts av onyttigt vegetabiliskt fett. Och den
kassodlade laxens, av syntetiska tillsatser, rödfärgade kött har, till skillnad från den vilda
laxens, en mycket högre fetthalt. Internationellt finns forskare(t o m norska) som nu
bestämt avråder från att äta detta fisk(?)-kött, alternativt ej äta odlad lax mer än någon
gång/månad.
Eftersom kassodlare/fodertillverkare oftast ej vill uppge fodersammansättning , är det svårt
att få klarhet i vilken typ av laxfiskfoder som används vid svenska odlingar. Min teori är
dock: Sverige har ingen egen tillverkning av fiskfoder. Sveriges foderbrukning är 12-14 000
ton. En droppe i havet jfrt med världens foderförbrukning vid laxfiskodling, c:a 3 miljoner
ton.
Så varför skulle det finnas ett annat och ”bättre” foder framtaget speciellt för Sverige ?
Alternativ fiskodlingsteknik
Utveckling av nya fiskodlingstekniker har de senaste åren gått oerhört snabbt. Finns nu RASteknik på land med över 99 % recirkulation av vatten. Byggs anläggningar i hela världen, där
bl a Danmark är föregångsland med 2 stora anläggningar i drift, 1 000 resp. 2 000 ton
laxodling under tak. Fungerar utmärkt och båda planerar nu att 3-dubbla sin produktion.
Byggs nu även på Åland och i Norge. Dessa odlingar producerar bättre köttkvalitét, med
dubbelt så snabb produktionstid. Avfallet är utmärkt för rötning, bogasproduktion och
gödsel. Ingen risk för rymningsfisk eller smittspridning.
12
Både Nordiska Rådet och EU utreder f n RAS som BAT(Best Available Technique). MISTRA
och FORMAS beviljar sedan 2013, betr vattenbruk, endast forskningsanslag som avser
miljövänlig och resurseffektiv kretsloppsteknik, ex.vis RAS.
Det berömda havsforskningsinstitutet, Monterey Bay Aquarium, har nu för första gången
gett laxodlingar ”green rating”. 3 st RAS-odlingar på land, varav en är dansk. Dvs enligt
MBA:s synsätt är ej kassodling ekologiskt hållbar. Något som rönt stor uppmärksamhet.
Diskussion
Politiskt drevs kassodlingsexpansionen på av den förra regeringen/centerpartiet.
Lokalt i Jämtland har samtliga partier, förutom centerpartiet, nu offentligt tagit avstånd
från storskalig kassodling.
Naturskyddsföreningen publicerade 2014-10-28 rapporten ”Miljöanpassat vattenbruk i
Sverige” som ifrågasätter storskalig kassodling och i stället förordar RAS-teknik (se bilaga).
Hos MPD behandlas f n nya kassodlingsansökningar om ytterligare 11 000 ton, en
fördubbling av nuvarande produktion. Och fler ansökningar är på ingående.
En allvarlig brist i tillståndshanteringen är att inga som helst undersökningar är utförda betr
odlingsverksamheters miljöpåverkan. Trots att stora odlingar har funnits under lång tid.
Ytterst anmärkningsvärt är att MPD själv redovisar en uppenbart stor osäkerhet vid
behandling av ansökningar om odlingstillstånd. Ändå beviljas stora tillstånd.
Lst:s miljöenheter har inga resurser att bevaka/undersöka ev miljöpåverkan.
Mot bakgrund av de påtagliga förorenings- och miljökonsekvenser samt protester som
storskalig kassodling redan förorsakat, måste därför ifrågasättas huruvida nuvarande svensk
lagstiftning och kassodlingsföreskrifter överhuvudtaget kan garantera en ringa miljöpåverkan
samt ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.
Villkoren för de odlingstillstånd som nu ges på löpande band omfattar ej något relevant
miljöansvar för odlingsföretagen. Oavsett hur stora utsläpp och skador/försämring av
vattenbiotoper som verksamheten kan förorsaka. Endast fosforhalter är villkorade.
För höga fosforhalter har uppmätts (enl odlingsföretagets egenkontroll) och förorsakat
legitima polisanmälningar från tillsynsmyndigheter. Men eftersom miljöåklagare, ändå
ej (orsak ?) har väckt åtal behöver odlingsföretag inte ens riskera att avkrävas ansvar pga
otillåten verksamhet/överskridande av villkorsgränser.
Miljömässigt hanterar Sveriges lagar och myndigheter, till skillnad från omvärlden, f n
kassodling i sötvatten på ett otillfredställande sätt. Trots att rent och friskt vatten är en
livsviktig resurs. För alla biotoper, människor, djur och växtlighet.
13
Om 50 000 ton kassodling blir verklighet i Jämtland får vi, enligt den norska undersökningen,
ett näringsutsläpp motsvarande orenat avloppsvatten från c:a 600 000 invånare.
Under 1970-talet förändrades Sveriges syn på vattenkvalité dramatiskt. En ny och krävande
lagstiftning medförde byggande av kostsamma reningsverk för avloppsvatten samt tvingade
industrier att upphöra med sina utsläpp.
Kassodling i den ovan planerade storleksordningen måste ses mot bakgrund av 1970-talets
lyckade sanering av vattenmiljön. Annars blir ex.vis frågan för Jämtlands endast 100 000
innevånare: Är det fortsättningsvis nödvändigt med kostsamma kommunala reningsverk ?
Huvuddelen av Jämtlands befolkning får sitt dricksvatten från regleringsmagasin.
Mot bakgrund av de enorma avfallsmängderna uppstår en allvarlig frågeställning:
Kan länets dricksvattentäkter absolut garanteras ?
Kan Sverige försvara beslut som bidrar till övergödning samt att, på stora djup och
oåtkomligt, dumpa mycket stora mängder av den ändliga resursen fosfor?
Vad händer med biotoper, vildfiskbestånd och rekreationsmöjligheter ?
Enligt Brundtlandkommissionen som 1987 formulerade begreppet ekologisk hållbarhet:
En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra
kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.
Kan storskalig kassodling i dess nuvarande form anses innehålla begreppen
Ringa Miljöpåverkan samt Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet ?
Frösön 2014-11-11
Charlie Fredriksson
Bilagor, referenser, hänvisningar.
Statlig utredning: SOU 2009:26 Sverige-Det växande vattenbrukslandet
14
Norska Miljödirektoratets undersökningar av föroreningar:
www.miljostatus.no/Tema/Hav-og-kyst/Overgjodsling/Tillforsel-fra-fiskeoppdrett/#A
www.njff.no/portal/pls/portal/docs/1/74425044.pdf
Dansk RAS-odling:
www.danishsalmon.dk
http://oppdrett.wordpress.com/2014/03/16/besok-hos-langsand-laks-i-danmarkfremtidens-lakseoppdrett
3 st RAS-odlingar på land, bl a i Danmark, har som enda laxodlingar fått ”green rating” från
Monterey Bay Aquarium:
www.seafoodwatch.org/seafood-recommendations/detail/719663422/salmon-atlanticfarmed-in-tank-systems-worldwide-salmo-salar?q=salmon
www.undercurrentnews.com/2014/10/27/land-based-farmed-salmon-gets-montery-bayaquarium-green-rating
Naturvårdsverkets rapport:
www.inb.cision.com/public/514/96699846/9dbffbc87aab33d0.pdf
Tidningsartiklar mm om kassodlingar, sökord på respektive webplats: Fiskodling
www.op.se
www.ltz.se
www.allehanda.se
Rädda Höga Kusten:
Googla på: Rädda Höga Kusten
15
RHK har även en egen facebooksida:
https://se.facebook.com/BevaraVarldsarvetHogaKusten
Ifrågasättande av odlad lax som mat:
www.newsinenglish.no/2013/06/11/pressure-grows-on-farmed-salmon
Utveckling av foder för odlad fisk:
http://pdf/GAA-Obach-May13.PDF
Följande fotografier från Höga Kusten, Storuman, Malgomaj och Landön
Förklaring till en del av bilderna:
-
Vita strängar på vattnet är flytande fett
Flytande sand i hink är infettad sand från badstrand, Storuman
Gropar i mark med nedgrävning av fiskrens, Landön
Smuts i vattnet är döda alger/växter
Svampangripen vildfisk Malgomaj
Sörja på kratta är flytande död växtlighet i Älven Långan (nedströms Landösjön)
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
