1800-TALETS ANDRA HÄLFT: FRANSK OPERA Johanna Broman Åkesson FRANSK OPERA 1850-1900 - ÖVERSIKT • Stora operan (Académie Royale de Musique) får ett nytt operahus 1875. Intresset för genren grand opéra mattas dock av. • Operahuset Théatre-Italien stängs 1875. • Operahuset Opéra-Comique finns kvar men genren börjar att uppgå i andra operaformer…. • … som i den finstämda och sentimentala genren drame lyrique; vilken utvecklas i det nya privata operahuset: Théâtre Lyrique (1852-72). • …samt i operetten, som Offenbach utvecklar på Théâtre des Bouffes-Parisiens. REALISM Allmogen Arbetare Vardagen Det oförskönade Detaljer NATURALISM Människan och samhället som objekt Naturvetenskap Positivism Materialism NATUR ORIENTALISM ”Det främmande” ”Det andra” Sensualism Färgrikt Fantasi KVINNAN ”Det främmande” ”Det andra” Sensualism Moral Synd CHARLES GOUNOD 1818–93 • Förnyade fransk opera, delvis influerad av Wagnersk harmonik, med en orkesterkolorit som illustrerar både inre och yttre handling. • Han representerar den nya semiseriösa operan, drame lyrique – en elegant och lyrisk stil utan excesser, ofta efter litterära förlagor och med starka karaktärsroller. • Kallad ”den erotiske prästen” – blandning mellan sensualism och religiositet VERKLIGHETENS FAUST: Doktor Johann Faust (ca 1480-c:a 1540) – tysk magiker och astrolog som enligt ryktet hade ingått förbund med djävulen. • Folksaga: Historia von dr. Johann Fausten (1587) • Engelskt drama: The Tragical History of the Life and Death of Doctor Faustus (1604) av Christopher Marlowe • Tyskt versepos: Faust (1775–1832) av Johann Wolfgang von Goethe HANDLING: • Faust lovar bort sig till djävulen i utbyte mot svar på alla frågor om världsalltet. TOLKNING • Fausts kunskapsbegär kan betecknas som högmod (en av dödssynderna), samtidigt kan Faust framstå som hjältemodig som offrar allt för vetenskapen • Den faustiska människan – modernitetens rastlösa människa som hänsynslöst strävar efter att vidga sina erfarenheter. En svart pudel följer efter Faust hem och förvandlas till djävulen Mefistofeles – ”det var således pudelns kärna”. FAUST, 1859 Premiär på Théâtre Lyrique. Senare uppsatt på stora operan med Christina Nilsson Drame Lyrique (senare grand opera) Musik: Charles Gounod Libretto: Jules Barbier and Michel Carré • Skriven som en opéra-comique (med talad dialog), Gounod komponerade senare recitativ. • Blandning av opéra-comique-genrens lyriskt, melodiösa stil med romantiskt tema och vissa större, spektakulära inslag från grand opera. Operan bygger på den del av Goethes Faust som handlar om Margarethe (som Mefistofeles ”ger” till Faust). Hon är naivt förälskad i Faust, blir med barn, blir förtappad och dräper sitt barn. På slutet tar hon avstånd från Faust (och Mefistofeles) och blir därmed ”räddad” (frälst). FAUST, 1859 Mefistofeles: Le veau d'or est toujours débout Mesfistofeles sjunger om människornas fåfängliga och giriga dans kring guldkalven Le veau d’or est toujours debout! On encense sa puissance, On encense sa puissance, D un bout du monde à l autre bout! Pour fêter l’infàme idole, Rois et peuples confondu, Au bruit sombre des écus, Danse une ronde folle Autour de son piédestale, Autour de son piédestale, Et Satan conduit le bal, etc, etc. The calf of gold is still standing! One adulates his power, One adulates his power, From one end of the world to the other end! To celebrate the infamous idol, Kings and the people mixed together, To the somber sound of golden coins, They dance a wild round Around his pedestal Around his pedestal And Satan leads the dance, etc, etc. Le veau d’or est vainqueur des dieux! Dans sa gloire dérisoire, Dans sa gloire dérisoire, Le monstre abject insulte aux cieux! Il contemple, ô rage étrange! A ses pieds le genre humain, Se ruant, le fer en main, Dans le sang et dans la fange Où brille l’ardent métal, Où brille l’ardent métal, Et Satan conduit le bal, etc. The calf of gold is the victor over the gods! In its derisory (absurd) glory, In its derisory (absurd) glory, The abject monster insults heaven! It contemplates, oh weird frenzy! At his feet the human race, Hurling itself about, iron in hand, In blood and in the mire, Where gleams the burning metal, Where gleams the burning metal, And Satan leads the dance, etc. MARGUERITE (ouvre la fenêtre du pavillon et s'y appuie un moment en silence, la tête entre ses mains) Il m'aime! ... quel trouble en mon cœur! L'oiseau chante! ... le vent murmure! ... Toutes les voix de la nature Me redisent en chœur: Il t'aime! ... – Ah! qu'il est doux de vivre! ... Le ciel me sourit; ... l'air m'enivre! ... Est-ce de plaisir et d'amour Que la feuille tremble et palpite? ... Demain? ... – Ah! presse ton retour, Cher bien-aimé! ... Viens! ... FAUST Marguerite! FAUST, 1859 Tenez ! Elle ouvre sa fenêtre Margareta låter Faust få kyssa henne i parken. Sedan skiljs de. Hon går hem och står i fönstret och velar… Till slut sjunger hon tillbaks honom… Mefistofeles hånskrattar… Hamlet, 1868 Premiär på Paris Opéra Musik: Ambroise Thomas Libretto: Jules Barbier and Michel Carré • I Paris rådde en craze för Ofeliakaraktären (femme fragile) sedan många år. • Ofelias roll skrevs för Christina Nilsson som bidrog med Näckens polska. • Musikalisk nyhet: saxofon Efter Shakespeares drama och Alexander Dumas d.ä:s bearbetning – Hamlet dör inte! Hamlet, 1868 Den sköra kvinnan Andligt-Erotiskt Underströmmar Symbolik Natur Detaljrikedom (Ophelia av Sir John Everett Millais (1852), pre-rafaelit) Pale et blonde dors sous l'eau profonde La Willis au regard de feu! Que Dieu garde celui qui s'attarde dans la nuit, au bord du Lac bleu! Heureuse l'epouse aux bras de l'epoux! Mon ame et jalouse d'un bonheur si doux! Nymphe au regard de feu, helas! tu dors sous les eaux du Lac bleu! Pale and fair, sleeping under the water, La Willis, with the firey gaze! May God protect anyone who loiters at night by the shores of the blue lake! Happy wife in the arms of her groom! My soul is jealous of such a sweet happiness! Nymph with the firey gaze, alas! you sleep under the waters of the blue lake! • Et maintenant ecoutez ma chanson! • Le voilà! Je crois l'entendre! Trojanerna, 1863 Grand opera Musik och libretto: Hector Berlioz • Storformen och den historiska tematiken liknar grand opera. • Stilistiskt är operan nästan asketisk och kärnfull, helt utan effektsökeri. • Berlioz skapar musikdramatik i Rameaus och Glucks spår. • Samtiden såg operan som förlegat klassicistisk och ”djup”. Premiär (bara av andra delen) på Théatre Lyrique 1863. Första delen visades 1890 i Karlsruhe. En helaftonsföreställning visades först 1969 i London. Efter sången om Trojanerna ur Vergilius epos Aeneiden (romarnas anfader) vilken Berlioz omvandlar till romantikens tankegods - att bygga något nytt på ruinerna efter en svunnen värld genom hjältens försakelse. Trojanerna, 1863 • Trojanska folkets kör: Ha! Ha! Après dix ans • Andromache: Pantomime Trojanerna, 1863 • Didos blomstrande Kartago. • Landets glädjande utveckling åskådliggörs genom en frammarsch av arkitekter, matroser och arbetare…. Chant national: Gloire à Didon GEORGES BIZET 1838-1875 • Bizet strävade bort från operans sentimentala och mytologiska tematik och närmade sig realismen. • Dramatisk skärpa, psykologisk gestaltning, formkänsla och mästerlig instrumentation . • Exotism och annan lokalfärgning. Pärlfiskarna, 1863 Premiär på Théâtre Lyrique Musik: Georges Bizet Libretto: Michael Carré och Eugène Cormon Nadir & Zurga: Au fond du temple saint Orientalism i tematik och musik. Triangeldrama mellan två fiskarvänner på Ceylon, Nadir och hövdingen Zurga, och kvinnan de båda älskat, Leila. Alla tre måste av olika anledningar avstå kärleken. Nadir och Leila dras dock till varandra och avslöjas av Zurga som ser deras kärlek som ett svek. De döms till döden. När Zurga förstår att Leila en gång räddat hans liv låter han hela lägret brinna för att de två älskande ska kunna fly. Carmen, 1875 Premiär på Opéra-Comique Musik: Georges Bizet Libretto: Henri Meilhac och Ludovic Halévy • Exotisk plats: Sevilla • Fabriksarbetare, smugglare, lägre militärer, tjurfäktare • Hänsynslöst förförisk zigenarkvinna • Ödet, svartsjuka, mord, tragisk död • Carmen är urtypen för en femme fatale – den farliga kvinnan som drar mannen ner i fördärvet. • Hennes roll är statisk (fri från första till sista stund) medan Don José förvandlas från hederlig soldat till mördare (förlorar allt) • Skriven som en opéra-comique, senare med recitativ av Ernest Guiraud. • Genomgående är ödets tema byggd på en ”zigenarskala”. Baserat på Prosper Mérimées kortroman Carmen (1845) CARMEN Love's a bird that will live in freedom, That no man ever learned to tame And in vain men may call and call her If she's no mind to play their game! They'll find nothing they do will tempt her, The one tries charm, the other's dumb! And that other's the one I fancy, He may not talk, but he's the one! KÖR Love's a bird that will live in freedom… Carmen, 1875 (Habaneran) L'amour est un oiseau rebelle efter Sebastián Yradiers El Arreglito Laglös Förförisk Oberäknelig Fri natur CARMEN Oh love was born to gipsy life, A life that's free, that is as free as air; You may not love me, yet I love you, But if I love you, then you take care! KÖR Oh love was born to gipsy life… CARMEN But this bird that you thought you'd taken Has flapped her wings and flown away; When love's gone then you sit there waiting, You give up waiting, down she'll fly! All around you she'll fly so quickly, She's there, she's gone, she's back in view, Think you've caught her and she'll escape you, Think you've escaped and she's caught you! Habanera - exotisk dans - ”Kroppslig” musik Nedåtgående kromatik - oviss utgång Ostinatorytm (habanerarytmen) som en tickande bomb Here is the flower that you threw me, While in the jail it never left me, Though dry and faded, yet the flower Has kept its scent, its magic power; In my cell for whole hours together, I would close my eyes and remember, Until the scent set me on fire, And in that night I'd see you there! Then I would curse the hour I met you, And, trying to hate and forget you I'd even say: oh why did fate Ever decree we two should meet! Then I stood accused of blasphemy, And to myself if thought only, I thought only of one desire, Only one desire, only one hope. Let me find you, Carmen, see you again! For you had only to appear there, Your dark eyes but to glance my way, And you possessed me then forever, O my Carmen! And I meant only thing to you! Carmen, I love you! Carmen, 1875 Västerländsk konstmusik Lyrisk, sentimental Luftig, andlig La fleur que tu m'avais jetée Don José Militär Regler Bundenhet Civilisation Don José (in anguish) Then you don't love me at all? (Carmen does not answer, so Don José repeats, in despair:) Then you don't love me at all! Carmen (calmly) No, I don't love you at all Don José (passionately) But I still love you, more than ever, Carmen! I tell you I adore you! Carmen Oh what's the good of that? A lot of useless words! Don José Carmen, I tell you I adore you, Alright, if that is what you want, I'll stay a bandit here, and I'll do all you ask... All, do you hear, all! But don't desert me now, O my Carmen! Ah! Do recall, You must recall the past, how much in love we both were! You cannot leave me now, Carmen! You cannot leave me now! Carmen Carmen will never give way! Free she was born, and free she will die! Chorus and Fanfare Don José (barring her way) Where are you going?. Carmen Let me pass!. Don José You mean to go to him! Speak! (furiously) It's him you love? Carmen I love him, I love him, and in face of death I repeat again that I love him. Carmen, 1875 Tu ne m'aimes donc plus? Fanfare and Reprise of the Chorus from within Bullring Don José (violently) And so, every hope of salvation Now I shall have lost, all for you. For you to go running, you harlot, Into his arms, laughing at me. No, by the saints, you'll not do that, Carmen, for you're coming with me. Carmen No! No! Never! • Carmen ger inte upp sin frihet, om det så ska kosta henne livet. • I bakgrunden: kampen mellan människa och djur där djuret är dödsdömt. • Mot slutet: ödets tema i crescendo. Simson och Delila, 1877 Musik: Camille Saint-Saëns Libretto: Ferdinand Lemaire Premiär på Hoftheater i Weimar (på tyska) under Franz Liszt Först tänkt som ett oratorium (i tidens nyväckta intresse för körverk) Israeliternas kör: Un jour, de nous tu détournas ta face Efter Gamla Testamentets Domarboken 1416 Om den starke Simson som kämpade mot filistéerna men förälskade sig i filistékvinnan Delila. Hon förför honom och lockar av honom hans hemlighet att hans styrka sitter i håret. Efter att hon klippt av honom håret blir han fångad och får ögonen utstuckna. Han ber då om Guds nåd och får styrkan att rasera filistéernas tempel. My heart at thy dear voice Wakes with joy, like the flow'r At the sun's bright returning! But O, my dearest one, That grief may lose its pow'r, Say 'tis mine, thy heart's yearning! Oh, bide here at my side! Promise ne'er thou'lt depart! Once more those vows so loving Let me hear from thy heart! Breathe that mine still thou art! |: Ah! respond to Love's caresses, Join in all my soul expresses! :| Dalila! Dalila! I love you! As winds o'er golden grain Softly sigh roving by, Till 'tis swaying like the ocean, So sways my burning heart With rapture when thou'rt nigh! And thy voice speaks thy devotion! The dart is not so swift, Bearing fear in its flight, As I speed to be held In thine arms of delight! |: Ah! respond to Love's caresses, Join in all my soul expresses! :| Dalila! Dalila! I love you! Femme fatale Kromatik, harpa, flöjt exotism /erotik Simson och Delila, 1877 Mon cœur s'ouvre à ta voix JULES MASSENET 1842-1912 • Den mest firade franska operakompositören under sent 1800-talet – La Belle Époque. • Hans tonspråk kallas ofta ”feminint” dvs. sensibelt, mjukt och lyriskt. • Exotism och annan lokalfärg är utmärkande i hans operor. Manon, 1884 Premiär på Opéra-Comique Musik: Jules Massenet Libretto: Henri Meilhac och Philippe Gille • • Massenet strävade efter att göra ett monument över rokokotiden, l'ancien régime. Typisk för det lyriska dramat under Paris la belle époque. Efter Abbé Prévost roman Manon Lescaut (1731) om kärleksparet Chevalier des Grieux och Manon Lescaut som rymt till Paris där hon vill leva lyxliv och blir kurtisan vilket leder till deportation och hennes tragiska död. (Jfr Kameliadamen) Manon, 1884 Obéissons quand leur voix appelle Aux tendres amours, Toujours, toujours, toujours, Tant que vous êtes belle, usez sans les compter vos jours, tous vos jours! Profitons bien de la jeunesse, Des jours qu'amène le printemps; Aimons, rions, chantons sans cesse, Nous n'avons encor que vingt ans! • • Manon njuter av sin ungdom, skönhet och flockande beundrare. En oroväckande melankolisk ton smyger sig in och låter ana en annalkande tragik. Viss rokokokänsla genom menuett och gavottakt Gavott: Obéissons quand leur voix appelle Manon, 1884 Ah! fuyez, douce image Je suis seul! Seul enfin! C'est le moment suprême! Il n'est plus rien que j'aime Que le repos sacré que m'apporte la foi! Oui, j'ai voulu mettre Dieu même Entre le monde et moi! Ah! fuyez, douce image, à mon âme trop chère; Respectez un repos cruellement gagné, Et songez, si j'ai bu dans une coupe amère, Que mon coeur l'emplirait de ce qu'il a saigné! Ah! fuyez! fuyez! loin de moi! Ah! fuyez! Que m'importe la vie et ce semblant de gloire? Je ne veux que chasser du fond de ma mémoire... Un nom maudit! ce nom... qui m'obsède et pourquoi? Ande eller kött? J'y vais! Mon Dieu! De votre flamme Purifiez mon âme... Et dissipez à sa lueur L'ombre qui passe encor dans le fond de mon coeur! Ah! fuyez, douce image, à mon âme trop chère! Ah! fuyez! fuyez! loin de moi! Ah! fuyez! loin de moi! loin de moi! Lakmé, 1883 Premiär på OpéraComique Musik: Léo Delibes Libretto: Edmond Gondinet och Philippe Gille. Liksom Bizet valde Delibes ett exotiskt och oborgerligt tema med tragiskt slut. Blomsterduetten: Sous le dôme épais Den omöjliga kärleken mellan brahmindottern Lakmé och den engelske soldaten, Gérald, i det koloniserade Indien. ”Min himmel är inte din, de gudar som du vördar, känner jag ej” Lakmé: Dôme épais le jasmin Mallika: Sous le dôme épais où le blanc jasmin L.: À la rose s'assemble, M.: À la rose s'assemble, L.: Rive en fleurs, frais matin, M.: Sur la rive en fleurs, riant au matin, L.: Nous appellent ensemble. M.: Viens, descendons ensemble. L.: Ah! glissons en suivant M.: Doucement glissons; De son flot charmant L.: Le courant fuyant; M.: Suivons le courant fuyant; L.: Dans l'onde frémissante, M.: Dans l’onde frémissante, L.: D'une main nonchalante, M.: D’une main nonchalante, L.: Gagnons le bord, M.: Viens, gagnons le bord L.: Où l'oiseau chante, M.: Où la source dort. L.: l'oiseau, l'oiseau chante. M.: Et l’oiseau, l’oiseau chante. L.: Dôme épais, blanc jasmin, M.: Sous le dôme épais, Sous le blanc jasmin, JACQUES OFFENBACH 1819-1880 • Offenbach ville motverka det pretentiösa i samtidens opéra-comique och öppnade 1855 en egen musikteater: Théâtre des Bouffes-Parisiens • Där gjorde han satir och parodi på tidens korruption, lättsinne och slöseri i Napoleon III:s Paris, vid hovet och i etablissemanget. • Blev kallad ”Mozart vid Champ-Elysées” och ”Andra kejsardömets kung” • Hans operetter kom att influera såväl Strauss som Gilbert & Sullivan. Orfeus i underjorden, 1858 Opéra bouffe Premiär på Bouffes-Parisiens Musik: Jacques Offenbach Libretto: Ludovic Halévy, reviderad av HectorJonathan Crémieux Galop infernal: Ce bal est original • • • • Första helaftonsoperetten Parodi på klassisk mytologi Gisslar samtidens etablissemang. Musikcitat från Glucks Orfeus et Euridice Bygger på myten Orfeus och Eurydike, men varken han eller hon är ledsen över att Pluto (hennes älskare) tar med henne till underjorden. Pga ”den allmänna opinionen” måste dock Orfeus försöka få henne tillbaka, vilket till bådas glädje misslyckas. Orfeus i underjorden, 1858 Orfeus och Eurydike: Ah, C’est Ainsi Orfeus och Eurydike är båda otrogna och hatar varandra. Alltid tvingas hon lyssna på Orfeus eviga spelande. Hoffmanns äventyr 1881 opéra fantastique Musik: Jacques Offenbach Libretto: Jules Barbier och Michel Carré Premiär på Opéra• Comique • Barcarolle: Belle nuit, ô nuit d'amour • Epilog • • • • • Offenbach dog innan verket var klart och fick färdigställas av Ernest Guiraud. Hur Offenbach tänkt sig det hela vet man inte; ännu hittas nytt material som ändrar historien. Surrealistisk blandning av skräck, komedi, romantik, fantasi. Mångtydig bild av kvinnan Mångtydig bild av en konstnärs psyke och roll. • Bygger på tre noveller av E. T. A. Hoffmann med en ramberättelse om Hoffmann själv där både hans onda genius och musa figurerar, liksom hans förälskelse, operasångerskan Stella. Prologen utspelar sig i en vinstuga där Hoffmann berättar om olika kvinnor han förälskat sig i: • Olympia som visar sig vara en mekanisk docka som går sönder. • Antonia som är lungsjuk och sjunger sig till döds. • Kurtisanen Giuiletta som stjäl hans spegelbild och bedrar honom. Alla kvinnorna har drag av Stella som lämnar honom när han ligger full i vinstugan. Ensam kvar med honom är hans musa. Musiken finns på Spotifylistan: 6. 1800-talets andra hälft: Fransk opera [email protected] www.skonakonster.se