TRETTONDAGSKONSERT
Feliz Navidad
S:t Görans Kammarkör med
latinamerikansk instrumentalensemble
och solister
Dirigent: Olov Risberg
Fredag 6/1 kl 16.00 2017 • S:t Görans kyrka
S:t Görans kyrka, Welanders väg 2
facebook.com/sanktgoranskyrka
svenskakyrkan.se/vastermalm
Mateo Flecha d.ä.: Två ensaladas
Vad är en ensalada? En sallad, förstås, i musiken likaväl som på matbordet!
Det är på grund av att man i en sallad blandar diverse grönsaker, saltat
kött, fisk, oliver, ättiksgurka, konserver, äggulor och gurkörtsblommor,
som namnet ”ensalada” även har givits till en typ av sång i blandad
meter, lyder en beskrivning från 1611.
1500-talets spanska ensalada handlar dock inte bara om att friskt blanda
en skål med olika musikaliska citat – något som man ju också gör i ett
franskt pot-pourri. Den katalanske mästaren Mateo Flecha den äldre
(c:a 1481-1553) gör ensaladan till något mycket mer än så.
När Flecha kombinerar sina lånade musiksnuttar med olika rytm och
meter, låter han de fyra stämmorna svänga sig mellan högt och lågt;
mellan kyrkligt och världsligt; mellan latin, franska, italienska, katalanska, kastilianska och portugisiska; mellan polyfont och homofont; och
mellan aristokratiskt och folkligt. På det viset bevarar Flecha också ett
antal katalanska folkmelodier från 1500-talet, som annars skulle ha gått
förlorade.
Flechas ensaladas är alltid uppbyggda kring en historia. Den tar ofta sin
utgångspunkt i en konkret dramatisk situation – en eldsvåda, ett skeppsbrott, ett tornerspel osv – men tolkar händelserna i bibliska termer, för
att till sist avsluta med en kyrklig sens moral i samband med att man
samlas kring julkrubban.
Flecha tycks nämligen ha skrivit och framfört sina ensaladas som en del
av julfirandet, hos kejsar Karl V:s bror Fernando av Aragón (med titeln
hertig av Kalabrien) i Valencia, och senare hos kejsarens unga döttrar
María och Juana i Arévalo. Texterna lyckas därför alltid på ett eller
annat sätt anknyta till julens budskap, även om det ibland blir aningen
långsökt.
2
Sannolikt sjöngs och spelades varje jul en ensalada av musikerna i hertigens eller prinsessornas hovkapell, som hade en kärna bestående av fem
sångare och instrumentalister, bland dem den store organisten Antonio
de Cabezón. Det bör också ha funnits skådespelare till hands: i texterna
möter vi flera återkommande rollfigurer i den spanska teatern, som den
färgade clownen Pasqual och den elake Don Paparipote; kanske hör
även gitarristen Gil Pizarra i kvällens ensalada ”La Bomba” till dem.
Musiken är dock för den skull knappast tänkt att framföras sceniskt som
musikteater. Snarare ska man nog se den som en sorts underhållande
men samtidigt sofistikerad och moraliserande vokal kammarmusik.
El fuego börjar med ett nödrop: det är elden som har brutit lös: Det
brinner! Hit med vatten! Men elden är förstås syndens förgörande
brand. (Kanske syftar Flecha här på en förödande eldsvåda som hade
härjat i Valencia 1526, och som då beskrevs som ett Guds straff.) Vattnet som kan släcka elden är, får vi veta, den rena källa som sprang upp
från den rena Jungfrun i och med Jesusbarnets födelse.
Inte ens tusen tunnor av förlåtelsens goda vatten räcker dock till när
världen brinner. Därför stämmer sångarna upp en anklagelse mot dem
som kränker Guds bud: Låt glödande kol regna över dem, låt dem kastas i den brinnande elden. Straffet kommer att utmätas såsom när kejsar
Nero brände de kristna i Rom och gamlas och ungas hjälplösa skrin
möttes av kejsarens hånfulla grin.
Men nu är det ju en julsång, så givetvis lyckas det undergörande vattnet
till slut släcka elden. Och det ger tillfälle att sjunga en lovsång, ackompanjerad av Joan och hans säckpipa, som ljuder med hjälp av sångarnas
zon, zon. Det hela avrundas till sist med allvarsord hämtade från Johannes evangelium: Den som dricker av det vatten som jag giver honom,
han skall aldrig någonsin törsta.
La Bomba är ”pumpen”, närmare bestämt länspumpen. Även denna
ensalada börjar med ett nödrop, för vi befinner oss mitt i ett dramatiskt
skeppsbrott. Fartyget bryts sönder, besättning och passagerare får försöka klamra sig fast vid tunnor och stockar. Endast böner och löften om
3
botgöring återstår, riktade både till Jungfru Maria och till en lång rad
andra skyddshelgon. I bönerna anropas bland andra den berömda svarta
madonnan i Montserrat, men också den Jungfru, som vid den här tiden
helt nyligen hade uppenbarat sig i Guadalupe i Mexico år 1531!
Och minsann, bönerna hjälper. Med den sanna trons skepp närmar sig
frälsningen, och det ger anledning både till högtidlig kyrklig tacksägelse – Gratias agamus Domino Deo nostro – och att även här sjunga
en glädjesång till det nyfödda Jesusbarnet: han som kommit till oss
likt ett fartyg som räddar oss från förlisningen. Fast det finns ett litet
problem: gitarren verkar också ha varit till sjöss. Det krävs flera försök
att stämma den (och skarpa tillsägelser från sångarna som väntar på att
få sjunga rent) innan lovsången till slut bryter los till gitarrsträngarnas
din-din-din-diri-din. Och då försvinner all ångest: det är fritt att tryggt
fara vidare med vind i seglen, beledsagat med Jesus ord ur Matteusevangeliet:
Varför är ni så rädda? Och varför har ni så svårt att tro? Sedan reste
han sig upp och tillrättavisade vinden och vågorna, och stormen avtog
och allt blev lugnt. Och ensaladan avslutas den här gången med en maning från andra Korintierbrevet: Ty stor fara finns inte bara på havet,
faror finns även på land och bland falska bröder.
Ariel Ramírez: Navidad Nuestra
Den argentinske pianisten och kompositören Ariel Ramírez var redan
väletablerad när han 1964 fick sitt stora internationella genombrott med
mässan i argentinsk folklig stil, Misa Criolla. Bakom sig hade han då en
karriär som solist, bandledare, kompositör och upptecknare av argentinska folkmelodier, men också studier i klassisk komposition i Buenos
Aires, Madrid, Rom och Wien.
Misa Criolla blev ett av de klingande resultaten av det andra vatikankonciliet. För första gången tillät – och till och med uppmuntrade – påven att ersätta den katolska gudstjänstens traditionella latin med texter
4
på folkspråken. Ramírez mässa kom också rätt i tiden på ett annat sätt.
Det tidiga sextiotalets nymodigheter, som charterresor och direktsända
internationella TV-evenemang, förde med sig en nyfikenhet på det exotiska utanför de vanliga europeiska och nordamerikanska traditionerna,
manifesterat till exempel i succéerna för filmer som Orfeu Negro och
Zorba.
Om Misa Criolla tog form under lång tid, gick det desto snabbare med
”uppföljaren” Navidad Nuestra. När Misa Criolla skulle lanseras internationellt på LP, behövde det holländska skivbolaget Philips helt enkelt
lämplig musik till skivans B-sida. Textförfattaren Félix Luna berättar hur han och Ramírez då i princip värkte fram hela verket under en
intensiv natt av arbete.
I de sex sångerna eller satserna i Navidad Nuestra (”Vår jul”) skildras
julberättelsen som om den skulle ha ägt rum på olika platser i de norra
delarna av Argentinas landsbygd.
1. La Annunciacion (Bebådelsen) berättar i en chamamé från Litoral i
landets nordöstra del om hur ärkeängeln Gabriel besöker Maria. Ängeln berättar för henne, delvis på Guarani-indianernas språk, om det
kommande undret. Han prisar henne som världens vackraste jungfru,
med ögon som två stjärnor och en röst som duvans sång.
2. La Peregrinacion (Pilgrimsfärden) skildrar Josef och Marias vandring till Betlehem på det frusna Pampas med sina tistlar och brännässlor, med en gömd Gud som ingen vet om. Sången är en traditionell så
kallad huella, med den återkommande refrängen ”a huella”: följ vägen.
3. El Nacimento (Födelsen) är tonsatt som en vidala från den västra provinsen Catamarca. Jesusbarnets leende får ljuset att bryter fram medan
hans små armar formar ett kors och änglarna sjunger Gud är född, det
är jul.
4. Los Pastores (Herdarna) utspelas i byn Aimogasta i La Rioja: en
chayafest firas i olivlundarna. Redan före gryningen samlas herdar från
5
Pinchas och Chuquis, Aminga, San Pedro, Arauco och Pomán för att
söka upp det nyfödda barnet: Låt oss be Julio Romero ta sina hästar
och sin mula, så att vi kan rida igenom olivlundarna och sjunga med
Caja och gitarrer. Refrängen lyder: Basilika och cederhonung, timjan
och lagerblad, så att barnet ska sova i gryningen.
5. Los Reyes Magos (De tre kungarna) är i form av en takirari, en snabb
indiansk rytm från området allra längst upp i norr i gränslandet mot
Bolivia. Trettondagsfirandet är här som alltid i den latinamerikanska traditionen en ”barnens fest”, då de får motsvarigheten till våra julklappar.
Melchior, Caspar och den svarte Balthasar skänker sina gåvor så att
du ska kunna leka med dem på morgonen. De skänker arrope (en sorts
sirap) och honung, och en vit poncho av äkta alpacka-ull.
6. La Huida (Flykten), skildrar till sist flykten till Egypten undan barnamördaren Herodes. Men varken Herodes eller Egypten nämns vid
namn, så det blir därför en sång om och till alla barn på flykt i världen. Rytmen än en gång en vidala, fast den här gången från provinsen
Tucumán, där mulåsnan manas: Gå på, skynda på, lilla åsna! Om du
inte skyndar fångar de dig. De är redo att döda. Dolken är redan våt
av blod. Gråt inte, mitt kära barn! Vi är snart i ett bättre land. Försök
somna, gråt inte. Jag låter dig vagga i mina armar, med Bombos legüeros (den traditionella bastrumman) bultande i mitt hjärta.
Måns Tengnér
6
Program
Mateo Flecha (1481-1553)
El Fuego
Antonio Cabezon (1510-1566) Diferencias sobre la Gallarad Milanesa
Mateo Flecha La Bomba
Francisco Correa de Arauxo (1584-1654)
Segundo tiento de Quarto Tono
a modo de canción
Ariel Ramirez (1921-2010)
Navidad Nuestra
La AnnunciacionBebådelsen
La Peregrinacion
Färden till Betlehem
El NaciamentoFödelsen
Los PastoresHerdarna
Los Reyes Magos
De vise männen
La Huida
Flykten till Egypten
Medverkande
S:t Görans Kammarkör
Gabriella Sjöström, piano, orgel
Suzanne Persson, vihuela
Pablo Donaldo, sång, gitarr, flöjt
Francisco Riquelme, sång gitarr, flöjt
Patrik Pérez, slagverk och flöjter
Olov Risberg, dirigent
7
El Fuego
¡Corred, corred, pecadores!
¡No os tardéis en traer luego
agua al fuego!
¡Fuego, fuego! ¡Agua al fuego!
Spring, spring era syndare!
Fortsätt hämta vatten
till den brinnande elden.
Det brinner! Hit med vatten!
Este fuego se ençiende
es el maldito pecado
que, al que no halla ocupado,
siempre para sí lo prende.
Elden som brinner
är den förbaskade synden
som alltid vill ta plats
varhelst det finns utrymme
Cualquier que de Dios pretende
salvaçión, procure luego
agua al fuego.
¡Fuego, fuego! ¡Agua al fuego!
Den som söker Guds frälsning
måste ha vatten till elden.
Det brinner!
Hit med vatten!
Venid presto, pecadores,
a matar aqueste fuego;
hazed penitençia luego
de todos vuestros errores.
Skynda på era syndare,
skynda er att släcka elden
och gör bot
för allt ont ni gjort.
2
¡Reclamen esas campanas
dentros de vuestros coraçones!
Poned en Dios las afiçiones
todas las gentes humanas.
¡Reclamen esas campanas
¡Llamad esos aguadores luego
luego sin tardar!
2
Låt(varnings-)klockorna ringa.
Ringa i era hjärtan.
Låt alla människor
sätta sin lit till Gud.
Låt(varnings-)klockorna ringa.
Kalla på brandkåren!
Fort! Dröj inte!
Y aiúdennos a matar este fuego.
Non os tardéis traer luego
dentro la vostra conciençia
mil cargos de penitençia
de buena agua,
y ansí materéis la fragua
Hjälp oss släcka elden.
Tveka inte!
Hämta tusen tunnor
av förlåtelsens goda vatten
till ditt samvete.
Detta vatten
8
de vuestros malos deseos;
y los enemigos feos huíran.
utsläcker alla dina onda önskningar och elaka fiender.
3
¡Oh, cómo el mundo se abrasa
no teniendo a Dios temor,
teniendo siempre su amor,
con le que el demonio amasa!
3
O, hur världen brinner!
Den fruktar inte Gud
utan söker endast lusten
till djävulens onda gärningar.
Por cualquiera que trapasa
los mandemientos de Dios
canteremos entre nos
dándole siempre baldones:
Till alla dem som kränker
Guds bud
sjunger vi tillsammans
dessa anklagande ord:
'Cadent super eos carbones;
in ignem, dejicies eos;
in miseriis non subsistent.'
Låt glödande kol regna över
dem, låt dem kastas i den brinnande elden, låt dem ej stå upprätta i sitt elände. (Jfr Ps 140:11)
4
Este mundo donde andamos
es una herviente fragua
donde no ha lugar el agua
si por ventura tardamos.
4
Om vi vandrar på denna jord
och endast söker njutningens
frukter, är den en glödande eldstad där inget vatten
står att finna.
¡Oh, cómo nos abrasamos
en el mundo y su hervor!
Por qualquiera pecador
que lo que da Dios no toma,
se dirá lo que de Roma
cuando se ardían sin favor.
O, hur vi brinner
på denna jord och i denna ugn.
Till varje syndare
som inte tar emot
det som är givet av Gud,
kommer det att sägas
som när Rom hjälplöst brann:
9
5
"Mira Nero de Tarpeya
a Roma como se ardía;
gritos dan niños y viejos,
y él nada se dolía."
5
”På klippan Tarpeya Nero stod
och såg hur Rom brann opp.
Gamla och ungas hjälplösa skrin
möttes av kejsarens hånfulla
grin.”
6
¡No os tardéis! ¡Traed agua ya!
Y vosotros, ¡atajad!
¡Corred! ¡Presto socorred!
¡Sed prestos y muy ligeros
a dar golpes a los pechos!
-¡Tras! - ¡Corred!
!Atajad, atajad! , a questos
techos!
¡Cortad presto esos maderos!
¡Tańed!
¡Tańed, tańed más apriesa,
que vamos sin redençión!
¡Tańed presto, que ya çesa
con agua nuestra pasión!
6
Sluta inte!
Kom hit med mera vatten!
Och ni där! Försök inte smita!
Spring! Spring snabbt för att bli
räddade.
Snabbt som blixten! Skynda att
slå dig för bröstet.
Taket rasar! Håll emot!
Kapa bjälkarna!
Låt klockorna klämta!
Ring! Ring! Snabbt!
Vi är utom räddning! Ring!
Snabbt, så att vårt lidandes eld
må släckas av vattnet!
7
Y ansí, con justa razón
dirán las gentes humanas:
¿Dónde las hay ¿Dónde las hay
tales agua soberana?
¿Dónde las hay tales agua?
7
Och – med goda skäl säger
människorna:
Var finner man ett sådant
undergörande vatten?
Var finns ett sådant vatten?
8
Toca, Joan, con tu gaitilla,
pues ha çesado el pesar Yo te diré un cantar
muy polido a maravilla.
Veslo aquí ¡Ea, pues!, todos deçir:
8
John, nu när faran är över.
Spel upp på din säckpipa!
Jag ska lära dig en sång,
en mycket vacker sång.
Så här låter den,
vi sjunger den alla tillsammans:
10
9
De la Virgen sin mançilla
ha manado el agua pura.
Y es que ha hecho Criatura
al Hijo de Dios eterno
para que diese gobierno
al mundo que se perdió;
y una Virgen lo parió,
según hemos sabido,
por raparar lo perdido
de nuestros padres primeros.
9
Från den rena jungfrun
sprang en källa upp.
Hon har fött en son,
den evige Gudens Son
för att ge härskarmakten åter
till den värld som var förlorad.
Han föddes av en jungfru –
så har vi lärt oss –
för att sona de första människornas synd.
¡Alegria, caballeros!
que nos vino en este día
que parió sancta Maria
al Pastor de los corderos.
Var glada kamrater! Ty idag har
han kommit till oss,
född av jungfun Maria,
för att vara en herde för fåren.
Y con este Naçimiento;
que es de agua dulçe y buena,
se repara nuestra pena
para darnos a entender
que tenemos de beber
desda agua los sedientos,
guardando los mandamientos
a que nos obliga Dios,
por que se diga por nos:
Genom denna födelse,
ur ett vatten, rent och klart,
är vi befriade från lidandet.
Och vi förstår nu,
att vi som törstar
måste dricka av detta vatten,
uppmärksamma
på de bud Gud har gett oss.
Därför har vi lärt oss:
10
"Qui biberit ex aqua,
non sitiet in aeternum".
10
”Den som dricker av detta vatten
blir aldrig i evighet törstig”.
(jfr Joh 4:34. Jesus ord till kvinnan vid Sykars brunn)
11
La Bomba
Bomba, bomba y agua fuera!
Vayan los cargos al mar,
que nos imos a anegar,
do remedio no se espera.
Pumpa, pumpa! Ut med vattnet!
Hiva lasten över bord,
annars sjunker vi!
Vi har inget hopp om räddning!
A l’escota socorred!
Vosostros id al timón!
Que espació, corred, corred!
No veis nuestra perdición?
Ta ner storseglet!
Ta hand om rodret!
En sådan olycka! Spring!
Förstår du inte att vi är förlorade!
2
Esas gúmenas cortad
porque se amaine la vela.
Hazia acá contrapesad!
Oh, que la nave se asuela!
2
Ta ned riggen,
reva seglen.
Kom över på andra sidan!
Aj, det är en reva i skrovet!
Mandad calafatear,
que quizá dará remedio!
Ya no hay tiempo ni lugar,
que la nao se abre por medio!
Ta fram beck och tjära.
Kanske kan det laga skadan.
Vi har ingen tid att förlora!
Skeppet bryts sönder!
¿Qué haremos, qué haremos?
¿Si aprovechará nadar?
Oh, que está tan bravo el mar
que todos pereceremos.
Vad ska vi göra?
Det lönar sig inte att simma.
Havets vågor slår höga.
Vi kommer att gå under.
Pipas y tablas tomemos.
¿Mas, triste yo, qué haré?
Que yo, que no sé nadar, moriré.
Klamra er fast vid tunnor och
stockar! Stackars mig, vad ska
jag ta mig till, jag som inte kan
simma. Jag kommer att dö!
3
Virgen Madre, yo prometo
rezar con tino tus horas.
Si, Juan, tú escapas,
3
Jungfru, milda Moder! Jag lovar
att be till dig nu och alltid! Helige Johannes, räddar du mig från
12
hiermo horas.
Monserrate luego meto.
Yo triste ofrezco también,
en saliendo de este lago,
ir descalço a Santiago.
Eu yendo a Jerusalén.
detta ska du för alltid få leva som
eremit.Jag ska ta mig till Monsterrat.Jag, min stackars krake,
lovar att gå barfota ända till Santiago om jag klarar mig ur detta,
och jag lovar att springa hela
vägen till Jerusalem.
Santa Virgen de Loreto!
San Ginés, socorred nos!
Heliga jungfrun av Loreto!
S:t Genesius, rädda oss!
(Genesius – alla musikers och
poeters skyddshelgon)
Jag drunknar! Min Gud!
Jag drunknar!
Que me ahogo, Santo Dios!
Que me ahogo, que me ahogo!
Sant Elmo, santo bendito!
S:t Elmo, välsignade helgon!
(Elmo – seglarnas, sjöfararnas,
skyddshelgon)
O, Jungfrun av Guadalupe,
(Maria uppenbarade sig i Guadalupe, Mexico City, 1531)
Se inte till allt ont vi gjort!
Vår fru av Montserrat,
Hör vår bön, vår Fru och
vår räddare!
Oh, Virgen de Guadalupe,
nuestra maldad no te ocupe.
Señora de Monserrate,
ay, señora y gran rescate.
Oh, gran socorro y bonanza:
nave viene en que escapemos,
allegad, que pereçemos!
Soccored, no aya tardanza.
O, vilken stor hjälp, en sådan
välsignelse! Ett skepp närmar sig,
med räddning för oss alla.Skynda
er! Vi går under! Hjälp! Dröj inte!
No sea un punto detenido,
señores, ese batel!
Stanna inte upp, tveka inte!
Mina herrar. Ett skepp!
13
4
Oh, qué ventura he tenido,
pues que pude entrar en él.
4
O, en sådan tur jag har haft
som fått stiga ombord på detta
skepp!
5
Gratias agamus Domino Deo
nostro. Dignum et justum est.
5
”Låt oss tacka och lova Herren”
”Det är tillbörligt och rätt”
De tan grande beneficio
reçebido en este día.
Cantemos con alegria
todos hoy por su servicio.
För den stora välsignelse
som nått oss denna dag
vill vi med glädje sjunga
idag, här i hans gudstjänst.
6
Ea, sus, empecemos!
Empieça tú, Gil Piçara,
a tañer con tu guitarra,
nosotros te ayudaremos.
6
Ja, låt oss sätta igång!
Börja du, Gil Piçara,
att spela på gitarren.
Vi andra sjunger med.
Esperad que esté templada.
Tiémplala bien, hi de ruin.
”Vänta till den är stämd…”
”Stäm den ordentligt,
din rackare!”
Oh, cómo está destemplada.
Acaba, maldito, ya!
”Usch, vad ostämd den är!”
”Äh, fortsätt, din odåga!”
Din dirindin…
Es por demás!
Sube, sube un poco más.
”Det går inte!”
”Jo, högre, lite högre bara!”
Din din din din…
Muy bien está!
”Så, det är mycket bättre nu!”
14
7
Kom för att sjunga och spela
för att hylla den nyfödde Jesus.
7
Ande, pues, nuestro apellido,
el tañer con el cantar,
concordes en alabar
a Jesús rezién nacido.
Dindirindin…
Bendito el que ha venido
a librarnos de agonia.
Bendito sea este día
que nasció el contentamiento.
Remedió su advenimiento mil
enojos.
Välsignad är han som kommer
för att befria oss från all oro.
Välsignad denna dag
då vår lycka är född.
Hans ankomst befriade oss från
allt ont.
Benditos sean los ojos
que con piedad nos miraron,
y benditos, que ansi amansaron
tal fortuna.
Välsignade de ögon som sett ned
på oss med barmhärtighet
och välsignad är han som vänt
all olycka från oss.
8
No quede congoxa alguna.
Demos prisa al navegar,
Poys o vento nos a de llevar.
Garrido es el vendaval!
8
Låt all ångest fara.
Låt oss segla vidare med hast,
ty vinden vill bära oss. O, hur
gynnsam är inte västanvinden!
No se vió bonança ygual
sobre tan gran desatiento.
Bien hayas tú, viento,
que ansi me ayudas contra
fortuna.
Aldrig har vi erfarits en sådan
nåd efter en sådan katastrof.
Välsignad är du,
vind, du som hjälper oss mot all
olycka.
9
Gritá, gritá todos a una, gritá:
Bonança, bonança! Salvamiento!
9
Ropa högt tillsammans:
Sjön ligger blank! Vi är räddade!
15
Miedo ovistes al tormento,
no tuviendo sperança.
O modicae fidei!
Du var plågad,
du hade mist allt hopp.
”Ni klentrogna” (Matt 8:26. Jesus ord till lärjungarna när han
stillat stormen)
Allt är mycket gott!
Ello está muy bien ansi.
10
Gala es todo.
A nadie hoy duela la gala chinela, de la china gala, la gala
chinela.
Mucho prometemos
en tormenta fiera,
mas luego ofreçemos
infinita çera.
10
Allting jublar av glädje.
Låt fest och glam fylla
denna dag!
A Diós, señores!
A la vela!
Gud vare med er alla!
Låt oss segla vidare!
11
Nam si pericula sunt in mari
pericula sunt in terra
et pericula in falsis fratribus.
11
”Ty stor fara finns inte bara på
havet, faror finns även på land
och bland falska bröder.”
(jfr 2 Kor 11:26)
”Mycket har vi lovat
mitt i livets elände.
Men efteråt ska vi tända
oändligt många ljus.”
16
