Há festa na Mouraria
Det är fest i Mouraria
Letra: Gabriel de Oliveira
Mûsica: Alfredo Marceneiro
Text: Gabriel de Oliveira
Musik: Alfredo Marceneiro
Há festa na Mouraria,
É dia da procissão
Da Senhora da Saúde.
Det är fest i Mouraria
Det är dagen för processionen
Med helandets Madonna.
Até a Rosa Maria,
Da Rua do Capelão,
Parece que tem virtude.
Till och med Rosa Maria
Från Rua do Capelão,
Tycks full av dygd.
Naquele bairro fadista
Calaram-se as guitarradas
Não se canta nesse dia,
Denna stadsdel av fadistor
Tystnar när gitarrerna
Inte sjunger denna dag,
Velha tradição bairrista,
Vibram no ar badaladas,
Há festa na Mouraria.
En gammal lokal tradition,
Luften vibrerar av förväntan,
Det är fest i Mouraria.
Colchas ricas nas janelas,
Pétalas soltas no chão,
Almas crentes, povo rude.
Dyra vävnader i fönstren,
Blomblad strödda på marken,
Troende själar, enkla människor.
Anda a fé pelas vielas,
É dia da procissão
Da Senhora da Saúde.
Tron går genom gränderna
Det är dagen för processionen
Med helandets Madonna.
Após um curto rumor,
Profundo silêncio pesa,
Por sobre o Largo da Guia.
Efter ett kort stojande,
Faller en djup tystnad,
Över Largo da Guia.
Passa a Virgem no andor,
Tudo se ajoelha e reza,
Até a Rosa Maria.
Madonnan passerar över bråten
Alla knäböjer och ber
Även Rosa Maria.
Como que petrificada,
Em fervorosa oração,
É tal a sua atitude,
Som förstenad,
I brinnande bön,
Sådan är hon,
Que a rosa já desfolhada,
Da Rua do Capelão,
Parece que tem virtude.
Som rosen vilken redan tappat bladen,
På Rua do Capelão,
Så verkar hon ha dygden kvar.
(På slutet sjunger Katia enstaka rader
ur texten. Ovanligt nog så avslutas
fadon med att den långsamt dör bort.)
