Femtio nyanser av modala hjälpverb

advertisement
Femtio nyanser av modala hjälpverb
Marika Lagervall
De modala hjälpverben är en spännande grupp verb i svenskan. De utmärker sig
genom att inte ta infinitivmärke, genom att många av verben böjs oregelbundet
och genom en rad andra egenskaper som inbegriper såväl användning och
former som betydelse.
Nedan följer tre exempel på rad, ett med modalt hjälpverb, ett med enbart ett
självständigt verb och ett med infinitivmärke.
Han ska läsa boken – Han läser boken – Han glömmer att läsa boken
Här har vi två verb som används som hjälpverb, ska och glömmer. De skiljer sig
från det självständiga verbet läsa genom att användas för att förändra meningens
betydelse. De skiljer sig också från varandra genom att glömmer används med
infinitivmärket att, något som inte är möjligt efter ska. Verbet glömmer kan
dock användas även utan infinitivmärke:
Han glömmer att läsa boken – Han glömmer läsa boken
Många hjälpverb kan liksom glömmer variera i bruket av infinitivmärke, medan
andra alltid står utan. Ju mer typiskt ett hjälpverb kan sägas vara, desto mer
sällan används det med infinitivmärke. Mest typiska är de modala hjälpverben
som aldrig används med infinitivmärket att. Förutom ska brukar man räkna verb
som t.ex. bör, lär, kan, måste, torde och vill hit.
Det finns ytterligare en skillnad mellan ska och glömmer, nämligen att ska
saknar den vanliga presensändelsen -(e)r som svenska verb har, jämför t.ex.
springer, kommer, ser, cyklar, läser, lovar osv. Samma gäller för kan och vill.
I mitt föredrag tar jag upp de modala hjälpverbens typiska egenskaper och den
språkhistoriska bakgrunden till dessa. Hur kommer det sig att just avsaknad av
infinitivmärke är ett utmärkande drag för de här verben? Och varför har de dessa
speciella egenskaper som inte alla andra verb har?
Föredraget baserar sig på min avhandling Modala hjälpverb i språkhistorisk
belysning som jag disputerade på 20 september 2014.
Download
Random flashcards
Create flashcards