2003-12-16
Regler för åtling
En åtel kan beskrivas som lockbete för rovdjur. Gävleborgs fäbodförening har under 2003
haft ett flertal kontakter med länets Länsstyrelse, Naturvårdsverket och Jordbruksverket samt
polismyndigheten i Gävleborgs län för att bringa klarhet i vad som gäller för åtling och då
främst åtling av stora rovdjur som björn och varg. Resultatet är denna sammanställning.
Inspirationen till studien kommer från länsveterinär Margareta Stéen som en gång meddelade
föreningen… i vårt län har fortfarande inte tillstånd för åtling för björn medgetts. Alltså är
det inte lagligt att där lägga ut åtel. Vid samtal med ”miljö & fisk” är det heller inte aktuellt
med tillstånd. Åtling för jakt av björn är förbjuden! Driv gärna frågan från fäbodföreningen
gentemot SNV och SJV, då det i sammanhanget är förbjudet med åtling för jakt av björn, dock
är inte i skrivningen medtaget åtling för turistisk verksamhet.
En nu tillämplig EU-förordning trädde i kraft 1 maj, 2003. Efter detta har länsveterinären
gjort ett förtydligande om att hennes meddelande avser åtling med animaliskt avfall
(biprodukter). Beträffande detta framhåller hon att det finns två undantag för vilka
Länsstyrelsen kan ge dispens från det generella förbudet:
1. Jakt på annat vilt än björn.
2. Stödutfodring (avseende djur i trångmål av något slag).
Annan slags åtel eller åtling har Länsveterinären inte tillsyn över.
Jordbruksverket behandlar inte längre åtling som sådan. Verket talar nu om utfodring. De
djur som ska utfodras får enligt regelverket inte vara av sådana slag att de kan komma in i
livsmedelskedjan.
Jordbruksverket anför:
Det regelverk som tidigare reglerat åtling med animaliskt avfall är Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 1998:34) om hantering av djurkadaver och annat animaliskt avfall. Sedan
den 1 maj är det en EG-förordning som är direkt tillämplig i alla medlemsstater som ska
tillämpas. Förordningen heter i sitt fulla namn ’Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter
som inte är avsedda att användas som livsmedel’. Den återfinns på verkets hemsida
www.sjv.se under fliken djur och veterinär och därefter under Animaliska biprodukter. Står
det olika i de olika regelverken är det förordningen som gäller. Föreskrifterna kvarstår dock
eftersom de innehåller en del nationella regler. Men de kommer att revideras inom kort för att
undvika dubbelreglering och direkta motsättningar.
Förordningen reglerar folk- och djurhälsobestämmelser. Givetvis kan det finnas andra
aspekter på utfodring och där kan Naturvårdsverket ge svar.
Utfodring av björn med animaliska biprodukter är inte tillåten eftersom björn kan användas
som livsmedel. Naturvårdsverkets synpunkter på utfodringen sker ur andra vinklar än
Jordbruksverkets. Naturvårdsverket är inte heller den myndighet som är "den behöriga
myndigheten" när det gäller förordningen. Naturvårdsverket kan dock utforma egna regler
för utfodring av vilda djur (så länge de inte strider mot nämnda EG-förordning).
I förordningens artiklar 4, 5 och 6 finns de olika kategorierna definierade liksom hur
dessa ska hanteras. Begreppet åtling nämns inte. I artikel 23 punkt 2 finns undantag som
medger att medlemsstaterna får godkänna utfodring med animaliska biprodukter enligt punkt
b av bl.a. vilda djur vars kött inte är avsett som livsmedel. Det är på detta undantag man
måste snegla om man vill åtla.
Jordbruksverket har delegerat till länsstyrelserna att medge tillstånd för utfodring (se
föreskrifterna ovan (SJVFS 1998:34) 2 kap. 7§). Därför är det länsstyrelserna som ger
eventuella tillstånd till utfodring av vilda djur med animaliska biprodukter och det är de som
ställer upp villkor för utfodringen (typ av material, plats, mängd, tid etc.). Det är viktigt att
smittskyddet upprätthålls.
Naturvårdsverket säger:
Skyddsjakt på björn får enligt verkets Beslut om skyddsjakt på björn 2003, dnr 411-3882-03,
inte bedrivas vid åtel. En åtel definieras som: ”animaliskt eller vegetariskt material eller
annat som utplacerats eller på annat sätt iordningställts i syfte att locka till sig vilt”.
Åtling för jakt efter björn är förbjuden. Ett problem är att man åtlar för att komma nära
djuren av olika anledningar. Det kan vara för fotografering, turistverksamhet etc.
Motivet för förbudet är att undvika framtida konfliktsituationer mellan människa och björn
därför att björnen kan koppla ihop människor med åtling. Incidenter med björn och människa
inblandade sker framför allt när människan kommer mellan honan och ungarna eller att
björnen överraskas vid ett kadaver. Kadavret kan likställas med en åtel och björnen försvarar
sin mat. Eftersom björnar inte kan veta om åtlar är avsedda för dem borde förbudet i princip
vara generellt.
NV ansvarar för jaktfrågan. NV kommer i övrigt inte att driva frågor om åtling eftersom
dessa ligger på jordbruksverket.
Kommersiell förevisning och avsiktlig störning av djur
Naturvårdsverket beslutar om skyddsjakt på björn, med stöd av 7 § jaktlagen (1987:259) samt
9b, 23 a, 24 och 33 §§ jaktförordningen (1987:905) samt med beaktande av skyddsreglerna i
artikel 12 i habitatdirektivet (92/43/EEG) och undantagsreglerna beträffande jakt och
förvaring av jaktbyte i artikel 16 i samma direktiv. I samband med detta beslut erinrar verket
beträffande försäljning av kött, skinn m.m. om att kommersiella aktiviteter som annonsering,
köp, byte, försäljning eller förevisning av björnar, björnskinn, björnkött eller andra delar av
björn, är förbjuden enligt artikel 8.1 i Rådets förordning (EG) 338/97.
Jordbruksverket framhåller att då det gäller kommersiella aktiviteter så är det inte tillåtet
att använda åtling för att locka, fram en björn och tjäna pengar på det. Verket kan med vissa
förbehåll medge undantag från förbudet. Enligt Rådets förordning (EG) 338/97 och artikel 8.1
så är Naturvårdsverket remissinstans till Jordbruksverket.
I djurskyddslagstiftningen finns det inget klart uttryckt som hindrar åtling och förevisning
av vilda djur. I artskyddsförordningens 1 a § anges dock att man inte avsiktligt får störa djur,
och björn räknas hit. Naturvårdsverket får föreskriva om undantag från detta förbud men det
är också oklart om det finns fall då något sådant lämnats.
Det är otvetydigt så att man måste ansöka om undantag/prövning för kommersiell förevisning
av björn (djur) och detta oavsett om detta sker vid åtel eller inte.
Frågan om undantag från förbudet att förevisa vilda djur, i det här fallet björn, har
veterligt inte prövats. Polismyndigheten i Gävleborgs län är dock beredd att låta åklagare
undersöka möjligheten att beivra sådan kommersiell förevisning av björnar (vid åtel) som
bedrivs utan medgivande om undantag från förbudet.
Föreningens slutsats
Det är föreningens uppfattning att all åtling i princip ska vara förbjuden. Kommersialisering
av rovdjursförvaltningen är i hög grad olämplig. Ekoturism får inte urarta så att rovdjur
genom åtling eller på annat sätt lockas att uppträda som oskygga turistattraktioner.
Åtling regleras av flera författningar för vars tillämpning Naturvårdsverket, Jordbruksverket
och länsstyrelserna svarar.
Naturvårdsverkets ansvar omfattar jakt och viltförvaltning. Verket har en restriktiv hållning
till åtling i dessa sammanhang men har för närvarande enbart formell rätt att förbjuda åtling i
samband med jakt efter björn, inget annat. Detta har skett med stöd av jaktförordningen i
Naturvårdsverkets björnjaktsbeslut.
Motivet för förbudet är att undvika konfliktsituationer mellan människa (hennes husdjur)
och björn. Björnen ska inte koppla ihop människor (mänsklig vittring) med åtling. Incidenter
med björn och människa inblandade sker oftast när människor kommer mellan honor och
ungar eller när björnar överraskas vid ett kadaver. Kadavren kan likställas med åtlar och
björnarna försvarar sin mat. Björnar kan inte veta för vem eller vilket sammanhang åtlarna är
avsedda. Trots att förbudet på grund av detta i princip borde vara generellt kan verket inte
med stöd av någon författning för närvarande hävda denna tolkning.
Det är föreningens uppfattning att Naturvårdsverket bör verka för ett generellt förbud mot
åtling. Eventuella olägenheter med ett sådant förbud kan lösas med att verket får möjlighet att
då det finns särskilda skäl medge undantag från förbudet.
Jordbruksverket är ansvarig central myndighet för hantering av animaliska biprodukter som
inte är avsedda som livsmedel. Länsstyrelserna har delegerad möjlighet att tillåta utläggning
av sådant lågriskavfall från slakterier. Detta förekommer bland annat för stödutfodring av
örnar, men även för fotoåtel. I synnerhet i det senare fallet finns en uppenbar risk att åtlingen
kommer i konflikt med motiven för det förbud mot åtling som gäller vid jakt och
viltförvaltning.
I Gävleborgs län lämnar Länsstyrelsen inga tillstånd till åtling för jakt på björn, för
fotografering eller för turistisk verksamhet. Åtel för jakt på annat vilt har Länsstyrelsen gett
tillstånd till, samt för stödutfodring av djur i trångmål.
Det är föreningens uppfattning att förordningen, som reglerar folk- och
djurhälsobestämmelser, är tämligen verkningslös mot dem som vill utfodra stora rovdjur utan
tillstånd. Det är bara att välja sådan föda som inte omfattas av förordningens bestämmelser, t
ex vad som allmänt säljs i livsmedelsaffärer som människoföda.
För att komma till rätta med sådan förtäckt åtling, vilken framför allt sker i samband med
”skådeåtling”, krävs i framtiden en mer rigorös tillämpning av Naturvårdsverkets ansvar för
jakt och viltförvaltning. Rovdjursturism i denna form är också en del av viltförvaltningen.
Det är föreningens uppfattning att det därför behövs ett striktare och rutinlagt bruk av det
regelverk som styr kommersiell förevisning (även genom fotografering) av djur. Anmälan av
brott mot regelverket sker genom kontakt med ”miljöpolisen” vid länets polismyndighet.
Kelvin Ekeland
Gävleborgs fäbodförening
Adresser
Gävleborgs fäbodförening
c/o Hälsinglands museum
Storgatan 31
824 30 HUDIKSVALL
Tomas Eriksson
Hästbovägen 17
813 95 TORSÅKER
Joni Lidberg
Grophamre 53
827 91 LJUSDAL
Uppgifterna från myndigheterna har främst lämnats av
Klas Allander, Viltförvaltningsenheten, Naturvårdsverket
E-mail [email protected]
Tel 08-698 8539
Yvonne Lundell, Viltförvaltningsenheten, Naturvårdsverket
E-mail [email protected]
Tel 08-698 1414
Susanne Liljenström, Djurmiljöenheten, Jordbruksverket
E-mail [email protected]
Tel 036-155821
Christina Lindgren, Djurskyddsenheten, Jordbruksverket
E-mail [email protected]
Tel 036 - 15 62 95
Kelvin Ekeland
Hålsjö 8375
820 64 NORRBO
