KRISTIANOPELS
KYRKA
År 1600 befallde den danske kungen Kristian IV att Avaskär skulle upphöra som
stad då det visat sig vara svårt att försvara staden mot de svenska anfallen. En ny
starkare befäst stad skulle anläggas söder om Avaskär på halvön Korsaskär.
Avaskär låg ca 500 m norr om nuvarande Kristianopel. Dess kyrka uppfördes förmodligen redan vid sekelskftet 1200. Den saknar idag alla spår ovan jord. Avaskärs
gamla vackert belägna kyrkogård minner om gamla tider och är ännu i bruk. En
utvidgning av densamma stod klar sommaren 1978. Kapellet på Avaskär byggdes
1934 och renoverades 1958 samt tillbyggdes 1986. En ängel, donerad av Gun Särne
skärtorsdagskvällen 2000, pryder altarväggen.
Avaskärs kapell och klocstpel
S
InteriörAvaskärs kapell
å blev Kristianopel till 1603 och ungefär samtidigt började dess första kyrka uppföras. Den låg i stadens sydvästa del, ca 350 m söder om nuvarande kyrkan. Dess
historia blev inte lång. I samband med att den svenske kronprinsen Gustav Adolf
intog staden 1611 brändes och förstördes allt. Även den vackra helgedomen blev till
grunden raserad. ”Käringkullen” lär dölja resterna av denna kyrkan.
Flygfoto över Kristianopels kyrka söder ifrån
1618 tog Kristian IV initiativ till nytt kyrkbygge, församlingens nuvarande kyrka.
Inte fullt färdig invigdes den 1624 och fick namnet ”Heliga Trefaldighets kyrka”. Den
är något mindre än den första kyrkan. Den är byggd i vacker nordisk renässansstil
med trappgavelstorn som reser sig högt över den norra korsarmen. Unikt för kyrkan
är de sneda gavlarna i öster och väster. Kyrkan är byggd med altaret mot öster men
gavlarna följde gatornas riktning.
Kyrkan var från början indelad i tre avdelningar, åtskilda från varandra genom skrank,
som stod kvar till början av 1800-talet. Skranket vid predikstolsgången, ditsatt 1807, är
ett minne av det gamla korskranket från 1647. På 1600-talet fanns tre läktare i kyrkan
av vilka endast båtsmansläktaren nu finns kvar. Altarskranket uppsattes 1661
Kristianopels kyrka från sydväst
Interiör Kristianopels kyrka
Korväggen tillkom 1838 och träden på densamma är målade av Johan Eneberg, en
känd bygdemästare. Trädet till höger bär Blekinge vapen och det till vänster Oscar
I:s krönta namnchiffer.
Kyrkans nuvarande innertak blev pålagt 1792. Bjälkarna försågs 1874 med ett under-
lag av bräder, som borttogs vid restaureringen 1952 - 53. Vid kyrkrenoveringen 1810
insattes bl.a. nya bänkar. Kyrkogården kring kyrkan inhägnades 1651 -54. Kyrkan
genomgick en omfattande renovering 1999, varvid den även försågs med toalett och
skötbord för dopbarn.
De flesta föremål av skönhet och värde, som samlades i kyrkan under Kristianopels
storhetstid, som sammanföll med dess tid som stad 1603 - 1679, är nu försvunna. Av
kyrkans ursprungliga 14 par rundbågiga fönster finns i dag 12 par kvar.
I kyrkans gångar finns många gravvårdar från olika tider. Två av dessa är från
medeltiden och har troligen en gång legat på Avaskärs kyrkogård.
Vilhelm von Gerdtens gravsten
Kyrkans första präst H Jacop Rafns gravsten
Altaret är av gråsten och dess vackra prydnad utgöres av en i trä skulpterad och
arkitektoniskt indelad uppsats. Altarets tillkomstår är 1624. Det målade träkrucifixet
på altaret är skänkt av Magnus Smitt 1776. Tre par altarljusstakar finns. Det större
paret är 46 cm höga och bär årtalen 1612 och 1625, då de skänktes av Andreas
Marckwardt från Stralsund. Det minsta paret är 22 cm höga och är från 1700-talet.
Mellanparet skänktes 1955 av Kristianopels numera nedlagda Sjukvårdsförening
liksom de båda altarvaserna. Altarduksuppsättningen med knypplad spets av Anita
Titus från Kalmar är skänkt av kyrkliga syföreningen år 2005.
Altaret Kristianopels kyrka
De båda mattorna vid ingången, komponerade av Kungl. Byggnadsstyrelsen och
vävda av Klara Andersson, Viadukten, skänktes av nämnda Sjukvårdsförening
vid kyrkans återinvigning den 16 maj 1954. På södra korväggen hänger det s.k.
Granatenlodska vapnet, som tillhört Anders Granatenlod, major och kommendant
i Kristianopel 1661 - 71.
Framför detta vapen står kyrkans dopfunt, en gåva av landshövdingen i Kristianopel,
Henrik Gyldenstierne, 1633. Den är av grön marmor och öländsk kalksten.
På dopfatet av tenn, som renoverades 1954, står inskriften Her Nels Sterm Olof Manson.
Heiens 16 + 51. Nels Sterm (Nils Stirm) var kyrkoherde i Kristianopel 1644 - 54. På
väggen vid dopfunten finns en trädgren i järnsmide gjord av Gustav Sjöström. Det är en
sk ”dopgren” där man hänger en dopduva för varje barn som döps under året. Tidigare
fanns på väggen lampetter av driven mässing från 1700-talet. De stals sommaren 1981
och har ersatts av ett par nya gjorda av Arne Andersson, Karlskrona.
Till höger om dopfunten hänger en oljemålning av två flickor, Lisa död 4 månader
gammal 1750 och Anna, Lisas syster, född två år senare och död vid 16 månaders
ålder. På södra väggen av kyrkans främre kvarter finns en ljusplåt av driven mässing
från 1600-talet för ett ljus. Två ljusplåtar från 1700-talet finns placerade på norra och
södra väggarna av västra halvan av kyrkans långskepp.
Dopfunt i grön marmor
Kungabänken av Erik Krabbe
Vid norra korväggen står den s.k. kungastolen av ek, skulpterad och målad. Erik
Krabbe, landshövding i Kristianopel 1635 - 42, lät bygga stolen på Kristian IV:s
uppdrag 1635. Den var avsedd för konungen och landshövdingen. Stolen renoverades
1892 genom kyrkoherde Möllers försorg. Vid sidan om korfönstret intill kungastolen
hänger porträtt av H Jacob Rafn, kyrkans första präst 1620 - 1638.
Framför porträttet ligger Rafns gravsten i korgolvet. På norra korväggen hänger Gustav
Vilhelm von Gerdtens begravningsvapen. von Gerdten föddes i Narva 1675 och dog i
Karlskrona 1754 och blev kommendör och amiral. Framför vapnet i korgolvet ligger
hans gravsten. Trappbarriären till predikstolen återger två målningar, förmodligen
från 1600-talet, Justitia (Rätten) och Caritas (Kärleken)
Predikstolen är av ek från 1621 och möjligen utförd av samme mästare som gjort
altaruppsättningen. I predikstolens nischer står träskulpturer av de fyra evangelisterna jämte deras symboler. Längst till vänster står en Maria-bild av senare
ursprung. Den åttakantiga baldakinen från 1787 krönes av den fornkyrkliga Kristussymbolen, pelikanen, som föder sina ungar med sitt eget blod. På predikstolen
finns en Karl XII:s bibel från 1707, en ljusstake av driven mässing från 1760 samt
en rikt ornerad, vridbar ljusarm av malm från 1628.
Pelikanen som hänger i predikstolens baldarkin
Predikstol från 1624
Av kyrkans ljuskronor är den närmast huvudingången äldst. Den är av malm från
1500-talet och har möjligen hängt i Avaskärs kyrka. Den är kyrkans äldsta inventarium.
Mellankronan är från 1700-talets slut och skänktes 1834 till kyrkan av majorskan
Fåhraeus på Fågelmara Gård. Den består av böhmisk bergskristall. Ljuskronan närmast altaret skänktes 1671 av Kristianopels siste borgmästare Daniel Leppin och hans
hustru Maren. De båda ljuskronorna i kyrkans korsarmar är av malm och skänktes av
Kristianopels Sjukvårdsförening 1955. Längst bak i kyrkan finns en ljusglob i smide,
skänkt av Helge Carlssons i Brömsebro, dödsbo.
Kristallkron av
Kyrkans äldsta ljuskrona från 1500-talet
År 1647 omnämnes ett orgelverk i kyrkan. Detta fördes 1681 till den nyanlagda
Karlskrona Stadskyrka, Hedvig Eleonora, genom kunglig resolution. Först 1897 fick
kyrkan en ny orgel, byggd av firman Elfström i Ljungby. Den renoverades 1951.
Den 16 december 1979 invigdes en ny kyrkoorgel byggd av orgelfirman Olof Hammarberg, V. Frölunda. Dispositionen är upprättad av orgelbyggare Nils Hammarberg.
Stämmornas antal är 18.
Fasadbild på kyrkans nyvarande kyrkorgel
Kyrkan äger en del kyrksilver och textilier av såväl äldre som senare datum. Kyrk-
skeppet i södra korsarmens portal, format av Karl Olausson, Torhamn, uppsattes 1963.
Votivskeppet vid norra ingången överlämnade fru Ruth Carlsson-Yngve och sonen
Egon Carlsson, Vetlanda, som gåva till församlingen 1979 i samband med makens,
Malte Carlsson, gravsättning på Kristianopels kyrkogård. Skeppet, som är en kopia
av linjeskeppet Gustav III, är alltigenom ett handarbete utfört av makarna Malte och
Ruth Carlsson.
Kyrkskeppet Polstjärnan av Karl Olausson Torhamn
Votivskepp av Roth, Yngve Egon Karlsson
På långskeppets västra vägg hänger två tuschteckningar, ”Fader Vår” och ”Herrens
Välsignelse”. Dessa skänktes av fru Saga Åkesson 1979. De är gjorda av f. kantorn
i Kristianopel Nils Petter Svensson i slutet av 1800-talet. Över dopfunten hänger på
väggen en gåva av Kristianopels kyrkliga nuvarande Syförening. På den finns bl.a.
ett urkristet fiskmotiv - det nytestamentliga ordet för ”Fisk” blir utskrivet i klartext:
”Jesus Kristus, Guds Son, Frälsaren”.
Kristi Himmelsfärds Dag 2001 skänkte Kyrkliga Syföreningen i Kristianopel ge-
nom ordföranden Astrid Gordon och kassören Inger Andersson en Kormatta och en
Dopfuntsmatta med motiven ”Röd Höst”. De hade inköpts som original speciellt
komponerade av konstnärinnan Gertie Lundberg och vävts i rölakan på Vävaregården i Eringsboda. Mattorna pryder nu Kyrkans kor.
Kyrkan har numera elektrisk ringning. Den mindre av klockorna är av äldre ur-
sprung. År 1726 blev den omgjuten och utökad med 85 kg. C:a 140 år senare företogs en ny omgjutning, som givit klockan dess nuvarande form. På dess ena sida
står denna tänkvärda inskription:
Jag samlar Eder Till Guds hus,
Och neder uti jordens grus.
När sista klangen av mitt ljud,
Då du ställs fram för Herren Gud,
Försumme ej en nådens dag,
Då döms du med Guds vredes lag.»
Pris: 10:-
Framtagen av Leif Gustafsson och Eine Andersson.
