Normer, normkritik och
normkritisk pedagogik
Helena Hill
[email protected]
Dagens föreläsning
1. Vad är normer och normkritik?
2. Bakgrunden till normkritikens framväxt
3. Teoretisk och pedagogisk inspiration: frigörande, antiförtryckande- och queerpedagogik
4. Normkritisk pedagogik/normkritiska perspektiv i
förskola och skola
5. ”Risker” och dilemman
Vad är normer och normkritik?
Normer kan förstås som dominerande
föreställningar om vad som betraktas som det
normala eller onormala.
Normer handlar om en slags vardaglig föreställning
och kunskap om världen.
Normer är inte enhetliga, de kan vara
motsägelsefulla och normer förändras och
utmanas.
En norm kan motsägas av en annan trots att de
existerar samtidigt.
Normer kan uppfattas som bra eller dåliga
Normer skapas och upprätthålls, ofta språkligt
Bakgrunden till normkritikens
framväxt
• Genuspedagogik = ofta fokus på att förändra
individer, ”lagomnormer” och fasta kategorier
• Toleranspedagogik = Den andre, majoritetsnorm
och makt utmanas inte
Teoretisk och pedagogisk
inspiration:
• Utbildning för den andre
• Utbildning om den andre
• Utbildning som är kritisk mot privilegier
och ”andrefiering”
• Utbildning som förändrar studenter och
samhälle
”Education is not something that involves
comfortably repeating what we already learn
or affirming what we already know. Rather,
education involves learning something that
disrupts our commonsense view of the
world.” (Kumashiro, 2002)
Normkritisk
pedagogik/normkritiska
perspektiv
Intersektionalitet
En förståelse för hur olika kategoriseringar
samverkar. Det innebär att rikta sig mot olika
former av diskriminering samtidigt
”Risker” och dilemman
1. Fokus på individers förändring
2. Kategoriseringar utmanas inte, stereotyper
förstärks
3. Tanken om fasta subjekt utmanas inte
4. Nya normer kring vad som är bra/dåligt
5. Tro på ”färdiga” metoder
6. Att alla normer är dåliga och ska utmanas
7. Att det går att medvetandegöra sig om alla
normer
8. Normkritiken förläggs till särskilda
dagar/punktinsatser.
“The crisis that results from unlearning, then
is a necessary and desirable part of
antioppressive education. Desiring to learn
involves desiring difference and overcoming
our resistance to discomfort.” (Kumashiro, 2002)
