Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa

Projektrapport
Tremetodersomstödförbarn
tillföräldrarmedpsykiskohälsa
HeljäPihkala
BittaSöderblom
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Förord
Visomarbetarinomvuxenpsykiatrinharenviktigrolliattuppmärksammabarniriskmiljöerioch
medattvimöterdeföräldrarsommårallrasämst.Arbetetmedattimplementerametoderföratt
kunnauppmärksammaochgestödtillpatientersbarnharpågåttimångaåriVästerbotten.Detäri
metodernaBeardsleesfamiljeinterventionochFörabarnenpåtalsomviharutbildatpersonalinom
vuxenpsykiatrinilänet.PersonalfrånSocialtjänstenharocksådeltagitiutbildningarna,vilkethar
varitgynnsamtförsamarbetet.FrånSocialtjänstenssidaharmanunderentiduttrycktönskemålom
attfåutbildningidentredjemetodenBarnkraft,förattkunnatamedföräldrarnai
gruppverksamhetensomriktarsigtillbarnmedföräldrarmedpsykiskohälsaellermissbruk.
Ungefärsamtidigtkomönskemålomattavdelningspersonalinomvuxenpsykiatrinskullefå
utbildningiattuppmärksammabarnenssituationnärenförälderblirinlagd.Sedantidigareharvi
tänktattFörabarnenpåtalskullekunnavaraenbasmetodidetförstabemötandetmedenförälder,
ochattdenskullekunnavaralämpliginomslutenvårdennärmanbörjarprataomföräldraskapet
ochbarnenmedenförälder.Pådetsättetföddesidéntilldetaktuellaprojektet;utökametoder–
BarnkraftförSocialtjänstenochpsykiatrinisamarbeteochuppmärksammabarntilldeföräldrar
sommårallrasämstochsomharblivitinlagdasamttestahurFörabarnenpåtalfungerarpåen
psykiatriskavdelning.Sedanvilleviutvärderaochjämföradessametodermeddeniöppenvården
etableradeBeardsleesfamiljeintervention.
NärFolkhälsomyndighetenutlystemedelisinsatsning”Barniriskmiljöer”,vardetensjälvklarhet
attsökamedel.ProjektetharbedrivitsfrånpsykiatriskaklinikeniSkellefteå,isamarbetemed
psykiatriskaklinikeniUmeåochUmeåuniversitet.SocialtjänsteniSkellefteåharvariten
samarbetspartneriBarnkraftsprojektet.
Denhärrapportenbeskriverprojektetochsammanfattarresultaten.Isjälvarapportdelenärde
teoretiskaavsnittenbegränsadetillattkortbeskrivadetremetoderna.Ibilaga2,BittaSöderbloms
rapport,finnsdäremot,förutomenutförligbeskrivningavBarnkraftsmetoden,ävenettteoriavsnitt
ompreventivtarbeteochenomfattandereferenslista.Irapportenharvivaltatthareferenseri
slutetavvarjekapiteliställetförenreferenslistaislutetavrapporten.HeljäPihkalaär
huvudansvarigförrapporten.
VihoppasattpersonalochcheferinomsåvälpsykiatrinsomSocialtjänstentardelavrapportenoch
attdenmedsindelkanbidramedinspirationtillfortsattarbete.Måletärattallabarnifamiljermed
psykiskohälsafårdetstöddebehöverochärberättigadetill.
HeljäPihkala
Projektledare
LenaPettersson
Verksamhetschef
PsykiatriskaklinikenSkellefteå
ochSödraLappland
2
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tack!
Vivillhärmedriktaettsärskilttacktill:
-
Allaföräldrarochbarnsomhardeltagitideolikastudierna
-
Personalinomsluten-ochöppenvårdenvidpsykiatriskaklinikeri
SkellefteåochUmeåsomhargenomförtinterventioner,rekryterat
deltagaretillstudiernaellersomsjälvahardeltagitistudier
-
PersonalpåFamiljegården,socialtjänsteniSkellefteå,somhar
genomförtBarnkraftochrekryteratdeltagaretillstudien
-
JörelSundbom,PetraWallmark,ElisabethLundströmföradministrativt
stödtillprojektetsamtGustavKejvingfördenintervjustudiesomhan
genomförde
-
Folkhälsomyndighetensomfinansieradeprojektet
3
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Innehållsförteckning
Förkortningar……………………………………………………………………………………………….........
5
Sammanfattning …………………………………………………………………………………………
6 Projektgruppen ………………………………………………………………………………………………….
8
Bakgrund ………………………………………………………………………………………………………
9
Detstörresammanhanget …………………………………………………………………………………..
9
Beskrivningavdetremetoderna ………………………………………………………………………..
10
-
Beardsleesfamiljeintervention .................................................................................................
10
-
Förabarnenpåtal ………………………………………………………………………………………
10
-
Barnkraft ………………………………………………………………………………………………………….
10
-
Likhetermellandetremetoderna ……………………………………………………………………..
11
-
Särdrag/olikhetermellandetremetoderna………………………………………………………..
11
Syfte …………………………………………………………………………………………………………….
13
Specifikafrågeställningar ……………………………………………………………………………………
13
Genomförandet …………………………………………………………………………………………..
14
Aktiviteteriprojektet …………………………………………………………………………………………
14
-
Startseminariumförprojektet …………………………………………………………………………….
14
-
UtbildningiBarnkraftochFörabarnenpåtal ………………………………………………….
14
Forskning ………………………………………………………………………………………………………
17
Metoder förutvärdering ………………………………………………………………………………………
17
-
Rekryteringavfamiljer ………………………………………………………………………………………..
17
-
Mätinstrument ……………………………………………………………………………………………
17
-
Treintervjustudier ………………………………………………………………………………………
19
Resultatochdiskussion………………………………………………………………………………………..
21
-
EnkätstudieomBeardsleesfamiljeinterventionochBarnkraft………………………………
21
-
Diskussion ………………………………………………………………………………………………….
25
-
IntervjuermedfamiljersomgenomgåttBarnkraft………………………………………………..
27
-
Diskussion ………………………………………………………………………………………………….
30
-
Slutenvårdsprojektet–Förabarnenpåtal ……………………………………………………….
32
-
Diskussion ………………………………………………………………………………………………….
39
Sammanfattningavprojektetsresultatochslutsatser…………………
41
Bilagor…………………………………………………………………………………………………………………
44
4
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Förkortningar
BFI=Beardsleesfamiljeintervention
FBT=Förabarnenpåtal
BK=Barnkraft
FoHM=Folkhälsomyndighetens
SKL=Sverigeskommunerochlandsting
ANDT-strategin=Alkohol,narkotika,droger,tobak
RCT= Randomizedcontrolledtrial(studieavbehandlingseffekter)
SDQ=StrengthsandDifficultiesQuestionnaire
THL=InstitutetförhälsaochvälfärdiFinland
VAS-skala=Visuellanalogskala
SPSS=StatisticalPackagefortheSocialSciences
5
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Sammanfattning
Resultat
Barnkraft
BådefamiljernaochpersonalentrivdesmedmetodenochSocialtjänstenvillfortsättaatt
användadenisamarbetemedpsykiatrin.Ensvårighetharvaritattrekryterafamiljertill
grupperna.
EnkätstudieomBeardsleesfamiljeinterventionochBarnkraft
FamiljernaupplevdeattbådeBFIochBKhadepositivaeffekterfördem.Enkäternavisadesmå
positivaförändringaribarnenspsykiskamående,livskvalitetochframtidstro.Föräldrarna
upplevdeattfamiljeklimatetblevbättreochdehadelättareattpratamedbarnenomsin
sjukdom.Dettaminskadederasoroförbarnen.
Förabarnenpåtalochslutenvården
Metodenanvändesvidfåtillfällenpåavdelningarna.Orsakervartidsbristochkortavårdtider
samtattpersonalenupplevdeattdetärensvårochkänsliguppgiftattprataombarnens
situationmedföräldrarna.Iintervjuernamedföräldrarnaframkomenannanbild:föräldrarna
tyckteattdetvarpositivtnärpersonalentoguppbarnenochföräldraskapet.Utbildningentillen
motiveradpersonalgruppgavändåresultatsåattarbetetmedbarnperspektivetkomigångoch
underprojekttidensågviattbarnenssituationuppmärksammadesoftare.
VikundeintejämföradetremetodernastatistisktpågrundavlågtantaldeltagareiBarnkraft
ochdåFörabarnenpåtalanvändesväldigtlite.
Slutsatser
MetodernaBarnkraftochBeardsleesfamiljeinterventionblevvälmottagnaavfamiljerna.
Metodernatordevarasäkrapåsåsättattdeinteorsakadenegativaeffekterförbarneneller
föräldrarna.Tvärtomsågssmå,positivaeffekteribarnenspsykiskamåendeochlivskvalitet.
ImplementeringavbarnperspektivochFörabarnenpåtalpåpsykiatriskaavdelningarvisadesig
varaentidskrävandeprocess.Utbildning,rutinerochstrukturerbehövsförattdetskafungera.
Detförefallervaramesteffektivtattstartaarbetetgenomattutbildaochhandledademsomär
motiveradeochredoatttasiganuppgiftenattprataompatientersbarnochföräldraskap.De
allraflestaföräldrarvillprataomsinabarnssituation.
Projektet
Syftetmedprojektetvarattbreddautbudetavmetoderochkunskapförattbemöta
olikafamiljersochbarnsbehovnärenförälderharpsykiskohälsaoavsettvari
vårdsystemetföräldernsökerhjälp.Vivilledessutomutvärderaochjämföra
6
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
metoderna.Utbildningochhandledningimetoderna Barnkraftförpsykiatrinoch
SocialtjänstengemensamtochFörabarnenpåtalinompsykiatriskslutenvård
genomfördes.Utvärderinggjordesgenomintervjuerochenkäteromhurföräldrar,
barnochpersonalharupplevtmetoderna.
Detremetoderna
Metodernasyftartillattuppmärksammabarnennärenförälderharpsykiskohälsa.
Degårutpåattöppnauppförsamtalifamiljenomföräldernssjukdom.Måletäratt
främjabarnensvälmåendeochförebyggasvårigheterochattstärkaföräldraskapet
Beardsleesfamiljeintervention
Enmetodförhelafamiljendåbarnenär5årochäldre

Sammanlagtfemträffar:
- Träff1-2Samtalmedföräldrarna
- Träff3Samtalmedbarnendärpersonalenträffarvarjebarnindividuellt
- Träff4Samtalmedföräldrarna
- Träff5Helafamiljenharettgemensamtsamtal
Förabarnenpåtal(FBT)
Kortmetod

Tvåsamtalmedföräldrarnaombarnenssituationochomskydds-och
riskfaktorer
Metodenkananvändasoavsettbarnensålder
Barnkraft–ettstödförflerafamiljerigrupp
Enmetoddärbarnochföräldrarfårträffaandrafamiljerisammasituation

Tvåinledandesamtalfördenenskildafamiljen

Tiogruppträffarparallelltförföräldrarochbarndärtreavdessaär
gemensamma

Avslutandesamtalmeddenenskildafamiljen
7
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Projektgruppen
HeljäPihkala,projektledare,forskare,överläkareochmed.dr.Ärverksam
vidpsykiatriskaklinikeniSkellefteåochvidUmeåuniversitet.
MikaelSandlund,vetenskapligtansvarig,överläkare,professor,Umeå
universitet
BittaSöderblom,forskareochutbildaremedmagisterexameni
socialpsykologi.HonärocksådoktorandvidInstitutionenför
socialpsykologi,vidHelsingforsuniversitet.
AnnikaNordström,socionom,med.dr.Annikaärverksaminom
regionVästerbotten.
MariaEliasson,utbildare,sjuksköterska.Ärverksamvidpsykiatriska
klinikeniSkellefteå
MalinRubensson,utbildare,socionom.Ärverksamvidpsykiatriska
klinikeniSkellefteå.
Mona Stenlund, utbildare,socionom.Ärverksamvidpsykiatriska
klinikeniUmeå.
8
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bakgrund
Detstörresammanhanget
Vårtprojekt”Tremetoderförstödtillbarntillföräldrarmedpsykiskohälsa”ingåri
Folkhälsomyndighetens(FoHM)regeringsuppdragförattstödjabarniriskmiljöer.Vårtprojektär
ettav18utvecklingsprojekt,sombedrivitsavframföralltlandsting,kommunerochregionförbundi
samarbetemedforskare.Regeringsuppdragetharsinutgångspunktidennationella strateginför
alkohol-,narkotika-,dopnings-ochtobakspolitiken–densåkalladeANDT-strategin.Uppdragetsker
isamverkanmedSocialstyrelsenochSverigeskommunerochlandsting(SKL)ochharpågåttunder
perioden
2011–2015.
FoHMmotiverarochbeskriverdetarbetetsåhärpåsinhemsida:
”Mångabarnväxeruppifamiljerdärföräldrarellervårdnadshavarehar
missbruksproblem,psykiskohälsaellerdärvåldförekommer.Svårigheter
somgörattdevuxnakanbristaisinförmågaatttahandom barnen.
Dessabarnärutsattaochharenökadriskattsjälvautveckla psykisk
ochfysiskohälsasamtmissbruk.
Detärviktigtattbarnensbehovavstöd,informationochråduppmärksammas
avprofessionellaochandravuxnasomkommerikontaktmedbarnenoch
derasfamiljer.Folkhälsomyndighetenarbetarförattbarni familjerdär
föräldrarellervårdnadshavareharmissbruksproblem,psykisk ohälsaeller
därvåldförekommerskaerbjudasändamålsenligtstöd.Det görvidelsgenom
attstödjautvecklingsprojektochdelsgenomkunskapssammanställningar”.
MerinformationomFolkhälsomyndighetensarbeteoch
kontaktpersonertilldeolikaprojektenfinnerdupåderaswebbplats:
www.folkhalsomyndigheten.se/barniriskmiljoer
9
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Beskrivningavdetremetoderna
-
Beardsleesfamiljeintervention
-
Förabarnenpåtal
-
Barnkraftparallellabarn-ochföräldragrupper
AlladetremetodernaanvändsiSverigeochärmanualiserade.FörBFIfinnsforskningsstödgenom
två RCT-studier,av William Beardsleeet.alochTytti Solantaus et.al (1,2). Om BFI:s användbarhet
ochsäkerhetinomsvenskpsykiatrifinnsenavhandling(3).DetfinnsingasvenskastudieromFBT
ochBKochendastmycketbegränsatinternationellt.BFIochFBTharimplementeratspåmångahålli
Sverigegenomnationellaprojektochmedstatligtstöd,blandannatmedsåkalladeMiltonpengar.
Beardsleesfamiljeintervention
Beardsleesfamiljeintervention(3) haranväntsiVästerbottensedan2005.BFIären
familjefokuseradmetodsombeståravfemträffarmedfamiljeniolikakonstellationer:
-
Tvåsamtalmedföräldrarna
-
Samtalmedbarnendärpersonalenträffarvarjebarnindividuellt
-
Samtalmedföräldrarnaigenförfeedbackfrånbarnträffarnaochplaneringav
familjesamtalet
-
Helafamiljenharettgemensamtsamtal
Uppföljningerbjudsefterenochsexmånader.Tyngdpunktenliggerpåattfrämjakommunikationen
inomfamiljenomföräldernssjukdom,attlyssnapåbarnenochstärkaföräldraskapet.Barnensålder
skavarafrånca5årochuppåt.FöräldernsdiagnosharvarieratnärmetodenhartillämpatsiSverige
ochiFinland.
Förabarnenpåtal
FBT(4)ärenkortmetoddärmanhartvåsamtalmedenbartföräldrar.SyftetmedFBTärocksåatt
främjadialogenifamiljengenomattuppmuntraföräldrarattöppnauppsamtalomsjukdomenmed
sinabarn.Barnenssituationochskydds-ochriskfaktorerkartläggsgenomföräldrarochföräldrarfår
kunskapomhurdekanstärkaskyddsfaktorerförsinabarn.Metodenkananvändasoavsettbarnens
ålder.Denkansessomenbasmetodochförstastegnärbarnenochföräldraskapetförspåtalmeden
föräldermedpsykiskohälsa.
Barnkraft
Barnkraft(5) gårutpåparallellagrupperförbarnochföräldrar,sammantagettiogruppträffarvarav
treärgemensammaförbarnochföräldrar.Bådeföreocheftergruppträffarnahardenenskilda
familjensamtalmedpersonalen.MetodenharutvecklatsavBittaSöderblomfrånFinland.Enmindre
utvärdering(intervjumed11barnsomhadedeltagitiprogrammet)hargenomförts.Barnens
upplevelseravgruppträffarnavarpositiva.SöderblomharutbildatimetodeniSverigeochmetoden
användspådeorterdärutbildninggivits.MetodenutgårteoretisktfrånBeardslees
familjeintervention:manvillfrämjakommunikationenom förälderns sjukdom inomfamiljen,ökaden
10
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
ömsesidigaförståelsenavsjukdomenochfrämjaandraskyddsfaktorerförbarnen.Manvillockså
genomgruppengebarnenochföräldrarnaupplevelsenavattintevaraensamomsinsituation,att
delamedsigochhöraomandrasliknandeerfarenheter.Sebilaga2omBarnkraft.
Likhetermellanmetoderna
Detremetodernaharengemensamteoretiskbakgrundochsyfte:öppenhetenomförälderns
sjukdomochförståelseninomfamiljensessomviktigskyddsfaktorförbarnen.Deallagårutpåatt
öppnauppkommunikationeninomfamiljen.Dekompletterarvarandra. BådeBarnkraftochBFIkan
föregåsavenFBT om manunderkortmetodensgångupptäckerbehovavenfortsättning.Barnkraft
kanefterföljasavenBFI,omdenenskildafamiljensbehovavenegeninsatsblirtydliga.
Särdrag/olikhetermellandetremetoderna
Detraditionellabarngruppersfördelarärattbarnenfårträffaandrabarnisammasituationoch
kännersigmindreensamma,defårkunskapomföräldernssjukdomochträffarnapågårundercaen
termin.Barngrupperärdärmedenintensivinsatsförbarnen.Åandrasidanblirprocessenmindre
inriktadpådenenskildafamiljenochföräldrarnaärintemedpåsammasättiden.Barnkraft
kombinerarfördelarnaavenfamiljefokuseradprocessochengrupprocessiochmedattgrupperna
pågårparallelltmedmotsvarandetemanochkommunikationmellanbarn-ochföräldragrupperna.
Varjefamiljharocksåenegenträffföreochefter.
BFI:sstyrkaärprocessenifamiljenochattvarjebarnblirhörtindividuellt.Tröskelntilldeltagandet
förfamiljenkanvaralägreäntillgruppmetoden.MetodenanvändspåfleraorteriSverigeidag,mest
inomvuxenpsykiatrin.
FBTärmindretidskrävandeochutbildningenidenärmycketkortare,menbegränsningenäratt
barneninteblirhörda.Åandrasidankandentillämpasoavsettbarnetsålder.Denkansessomen
basmetodsomallaföräldrar,somsökerhjälpförsinpsykiskaohälsa,börerbjudas.Psykiatriska
vårdavdelningarochprimärvårdenharvarittänkbaravårdinrättningar,därFBTskullekunnavara
entillräckligtenkelochsnabbmetodattanvända.Dessainstanserärdockmycketolikanärdet
gällertypenavpatientenmedpsykiskohälsa,dåpatientermedmestakutaochsvåratillstånd
rimligenfinnspåenavdelning.
11
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Referenser
1.Beardslee WR, Gladstone TR, Wright EJ & Forbes P (2007). Long-Term Effects From a Randomized
Trial of Two Public Health Preventive Interventions for Parental Depression. Journal of Family
Psychology, 21(4):703-13.
2. Solantaus T, Paavonen EJ, Toikka S & Punamäki RL (2010). Preventive interventions in families with
parental depression: Children’s psychosocial symptoms and prosocial behaviour. European Child and
Adolescent Psychiatry, 19(12):883-92.
3. PihkalaH(2011).Beardsleespreventivafamiljeinterventionförbarntillföräldrarmedpsykisk
sjukdom.Svenskafamiljerserfarenheter.Avhandling,Umeåuniversitet.
4.SolantausT(2006).Förabarnenpåtal-närenförälderharpsykiskohälsa.Manualochloggbok.
THL,Finland(InstitutetförhälsaochvälfärdiFinland).
5.SöderblomB(2005).Barnetochföräldernsdepression–behovetavförståelse,viktenav
kommunikation.Barnetienstödgruppsinterventionmedsindepressivaförälder.Magisteruppsats,
Helsingforsuniversitet,Finland.
12
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Syfte
Förstasyftetmedvårtprojektvarattbreddautbudet avmetoderochkunskapförattbemötaolika
familjersochbarnsbehovnärenförälderharpsykiskohälsa,oavsettvarivårdkedjanföräldern
sökerhjälp.DetandrasyftetvarattutvärderaochjämförametodernaFBT,BarnkraftochBFI
genomenföre-ocheftermätningsamtattundersökahurdetasemotavfamiljernaochomdetär
användbarametoderideolikakontextersomprojektetavsåg:vuxenpsykiatrisköppenvård,
vårdavdelningsamtsocialtjänst.Förutomdetvillevisevilkentypavandrainsatser,utöverFBT,
sombehövsnärenförälderärinlagdochhurmetodernamottasinomdenslutna,psykiatriska
vården.Såledesharprojektetbådeettutvärderings-ochimplementeringssyftenärdetgällerFBT
ochBarnkraft.
Specifikafrågeställningar
1.Förändrasrisk-ochskyddsfaktorerförbarnen?Finnsdetskillnadermellandetremetoderna?
2.Förändrasbarnenspsykiskamående?Finnsdetskillnadermellandetremetoderna?
3.Påverkasfamiljeklimatochföräldrarsupplevelseavskuldochskamförknippademedden
psykiskaohälsaniförhållandetillbarnenochföräldraskapet?Finnsdetskillnadermellandetre
metoderna?
4.Hurfungeraretablerandetavtremetodernaideberördaverksamheterna?Hurupplevsdetre
metodernaavbarn,föräldrarochpersonal?
5.VilkentypavandrasamtalelleråtgärderförutomFBTbehövsföratttillgodosebarnensbehovav
stöd,rådochinformationnärenförälderärinlagdpgapsykiskohälsa?
13
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Genomförandet
Aktiviteteriprojektet
-
Startseminariumförprojektet
-
UtbildningiBarnkraftochiFörabarnenpåtal
-
Forskning
-
Tryckningavhandböcker"Hurhjälperjagmittbarn"(1)och"Vadärdetmedvåra
föräldrar"(2).Handböckernaanvändsvidinterventionerna.
-
Lokaltslutseminariumplanerastillden2/62015
Startseminarium
Ettstartseminariumförprojektethöllsidecember2012.Tilldetinbjödscheferochanställdafrånde
organisationersomskulledeltaiprojektet,psykiatriskaklinikernaochsocialtjänsteniSkellefteåoch
Umeå.Underseminarietbelystesbarnperspektivetnärenförälderienfamiljharpsykiskohälsaoch
projektetpresenterades.Syftetmedseminarietvarattökamedvetenhetenombarnperspektivetisig
samtförankraprojektet,bådehoscheferochhosmedarbetare.
UtbildningiBarnkraftochFörabarnenpåtal
Barnkraft
PersonalfrånSocialtjänstenochvuxenpsykiatriniSkellefteåochUmeåutbildadesunder2013i
Barnkraft.BittaSöderblomfrånFinlandhölliutbildningen.
MalinRubenssonochMariaEliassonberättaromutbildningen:
VigickbarnkraftsutbildningentillsammansmedpersonalfrånFamiljegården,socialtjänsten.Fem
frånFamiljegården(ThereseLundbergsocionom,MärthaLundqvistbehandlingsassistent,Åsa
Östergårdsocionom,MiaForsfjällsocionom,Ulla-BrittDegermanbehandlingsassistent),tvåstycken
frånpsykiatrinsöppenvård(Ann-BrittOlssonochMalinRubensson),fyrastyckenfrån
beroendeenheten(MariaEliasson,sjuksköterska,Anna.-KarinLindberg,skötare,Katarina
Gustavssonsjuksköterska,MarieSandströmskötare)ochtvåstyckenfrånUmeåsomjobbarpåen
familjecentral.
Utbildningenbestodavfemhelateoridagarundervårterminen2013ochfyraheldagarhandledning
underhöstterminen2013.Underhandledningstiden,hösten2013,påbörjadenågraavossen
Barnkraftsgruppförföräldrarochbarndärföräldrarnahadepsykiskohälsa.Vivartvåledarefrån
psykiatriniföräldragruppenochtvåledarefrånFamiljegårdenibarngruppen.
Samarbetetgicklättochnaturligt.PersonalenfrånFamiljegårdensomharenlångerfarenhetav
barngrupperutanföräldrarupplevdeenstorskillnadnärföräldrarnagenomgickenliknande
processavökadförståelseförbarnetssituationsombarnetfickisinbarngrupp.
14
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
DetsomvaritbraochsomgettossmycketärsamarbetetmedFamiljegården.Utbyteaverfarenheter,
kompletteringavvarandraskunskaperochattdetfinnsennaturlig”vägin”tillsocialtjänstenhar
gjortvårtarbetelättareochroligare.
BittaharlångerfarenhetavBarnkraftsgrupperochärenkunnig,engageradochinspirerandelärare
somocksåärpedagogisknärhonlärut.UnderutbildningengickBittagrundligtigenomvarjesession
ochvificksjälvaprovapåolikamomentochdelaravsessioner,vilketvarmycketlärorikt.
KursdagarnaföljdeentydligtåterkommandestruktursomävenåterfinnsiBarnkraftträffarnavilket
gjordeattvifickengodinblickihurträffarnautformas.
VitrorattdetvarbraattviallahadeenutbildningiBeardsleesfamiljeinterventioninnanvigick
utbildningen.Dengrundengjordeattdetkändesnaturligtförosssomgickbarnkraftsutbildningen
attävenhamedföräldrarna.Metodenbyggerpårespektgentemotbarnochföräldrar,medtydliga
influenserfrånBeardsleesfamiljeinterventionmeneffektenförstärksytterligareavkraftenavatt
varaigruppmedmänniskormedliknandeerfarenheter.
Frånvänster:MiaForsfjäll(FamiljegårdeniSkellefteå),Ann-BrittOlsson(psykkliniken),MalinRubensson (psykkliniken),Ulla-BrittDegerman(Familjegården),Marie Östlund(beroendeenheten),MärthaLundqvist
(Familjegården),ÅsaÖstergård(Familjegården)ochThereseLundberg(Familjegården)
Förabarnenpåtal
Personalfrånsammanlagttrepsykiatriskaavdelningarochenberoendeavdelningfrånbåde
SkellefteålasarettochNorrlandsuniversitetssjukhusutbildadesibarnperspektivetochFBT.
Personalgruppernagavsocksåregelbundenhandledning.IUmeåpågickdennadelavprojektet
under2013ochiSkellefteå2013/2014.IUmeåvardetchefsgruppensomvaldeutdenavdelning
somskulledelta.Detblevenavdelningdärpersonalgruppenvarsammansvetsadochhadekommit
långtiannatutvecklingsarbeteochlägetpåavdelningenvarlugnt.Utbildningengavstillhela
personalgruppendärävenavdelningschefenvarmed.
15
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
DesomhölliutbildningarnavarMonaStenlundiUmeåochMariaEliassonochMalinRubenssoni
Skellefteå.IochmedattUmeålågföreitidenochvisågattarbetetintekomigångdärvaldesen
annanstrategiiSkellefteå.IställetförattutbildahelapersonalgruppensomiUmeå,utbildadespå
varjeavdelningnågrasomvillefåutbildningenochsomvarellerblevbarnombudpåsinavdelning.
TotalttiopersonerutbildadesiSkellefteå.
Referenser
1. Solantaus T & Ringbom A (2002). Hur hjälper jag mitt barn? Handbok för föräldrar med psykisk
problem. Helsinki: Picascript.
2. Solantaus T & Ringbom A (2005). Vad är det med våra föräldrar? Handbok för barn och ungdomar som
har en mamma eller pappa som har psykiska problem. Helsinki: Edita Prima.
16
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Forskning
Metoderförutvärdering
Rekryteringavfamiljer
BFI: FamiljernatillutvärderingavBFIrekryteradesfrånpsykiatriskaöppenvårdsmottagningari
SkellefteåochUmeå.Sammanlagt11familjerbesvaradeenkäternaföreochefterBFI.Enfamiljföll
bortefterbaslinjemätningen.AntaletfamiljersomintetillfrågadestillutvärderingenavBFIär
sannoliktminstsammaellerflerändesomtillfrågades,dettaharvisomvaritinblandadeiprojektet
settefteråt.Personalenharinterapporteratdessafamiljerochintehellerfamiljersomtackatnejtill
BFI.Vihittadeinteetttillräckligtbrasystemochinformationfördet.
BK: FamiljernatillutvärderingavBKrekryteradesavFamiljegårdensochpsykiatrins
öppenvårdspersonaliSkellefteå.Mångafamiljertillfrågadesochmångatackadenej.Fyrafamiljer,
sammanlagtfyraföräldrarochfembarndeltogbådeiBKochiutvärderingen.IutvärderingavBK
ingickocksåintervjuermeddeltagandefamiljemedlemmarsexmånaderefteravslutadBK-grupp.
FBT: AvdelningspersonaliUmeåochSkellefteåskulleharekryteratfamiljertillutvärderingavFBT,
mendetlyckadesinte.IUmeåkommaninteigångattgenomföraFBT,iSkellefteåtackademånga
föräldrarnejtillden.Desexföräldrarsomtackadejatillfrågadesintetillutvärderingmedenkäter
p.g.a.attpersonaltyckteattföräldrarnamåddefördåligtfördet.Pågrundavattdetursprungliga
uppläggetintefungerade,kompletteradesdennadelavprojektetmedintervjuermed
avdelningspersonalochföräldrarsomvarellernyligenvaritinlagda,isamrådmed
Folkhälsomyndigheten.
Mätinstrument
FamiljersomdeltogiBFIochBKfylldeiföljandeinstrumentföreochsexmånaderefter
intervention.Exempelpåvarjeenkättypfinnsibilaga3.AvSDQfinnsföräldraversionen,barnens
frågorärdesamma.Avenkäterförskydds-ochriskfaktorerfinnsföräldraversionenföre
intervention,frågornaefteråtochtillbarnenärdesamma.Avföräldraenkätenfinnsversionenför
patientföräldernefterBFI,frågornaefteråtärdesammasomföre+feedbackfrågorna,ochfrågorna
tilldenandraföräldernochföräldrarnatillBK-föräldrarnaärdesamma.
Barnfrån11år
-
Enkätförskydds-ochriskfaktorerförbarnet.Frågeställning1: Förändrasrisk-och
skyddsfaktorerförbarnen?Finnsdetskillnadermellanmetoderna?Enkätsomkonstruerades
avforskargruppen.Flervalsfrågorställsomskolgång,fritid,kompisar,barnetsansvarhemma
ochfördensjukeföräldernochsamtalinomfamiljen.
17
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
-
Livsstegen.Frågeställning2:Förändrasbarnenspsykiskamående?Finnsdetskillnadermellan
metoderna?Livsstegenmäterlivskvalitetochframtidshopp;barnetuppskattarsin
livskvalitetpåenskalafrån1-10:nu,förettårsedanochomettår.
-
SDQ(StrengthsandDifficultiesQuestionnaire). Frågeställning2.SDQsjälvrapport11-17år,
sommäterpsykiskhälsa.Delskalormätersvårigheterochstyrkorinomföljandeområden:
emotionellaproblem,hyperaktivitetochkoncentration,beteendeproblem,kamratproblem
ochprosocialafärdigheter.Densistnämndaräknasinteitotalpoängen.SDQärettvaliderat
instrument.
-
FamiljeklimatenligtHanson. Frågeställning3:Påverkasfamiljeklimatet? Manväljerett
antalordsombeskriverdenegnafamiljensstämning.Fyrafaktorermäts:Närhet,distans,
spontanitetochkaos.Spontanitetharmanintekunnatvalidera,svarsmönstrenföljeringa
mönsterochdärförredovisarviinteresultatenförSpontanitet.
-
FeedbackenkätefterBK.Frågeställning4: Hurupplevsmetodernaavbarn. Allabarnfyllde
ienkätenomhurdehadeupplevtsittdeltagandeigruppen.
Föräldrar
-
Enkätförskydds-ochriskfaktorerförbarnet.Frågeställning1.Enkätombarnensriskochskyddsfaktorer,sammafrågorsomibarnensenkät.
-
SDQföräldraversion(StrengthsandDifficultiesQuestionnaire). Frågeställning2.SDQ,
föräldraversionförbarn4-17år.
-
FamiljeklimatenligtHanson. Frågeställning3.
-
Föräldraenkät.Frågeställning4:Hurupplevsmetodernaavföräldrarna? Enkätangående
föräldernsoroförbarnet,omhurdetärattprataomsjukdomenmeddenandraföräldern
ochbarnet,hurföräldernuppskattarsinföräldrafunktion,omskuld-ochskamkänslor.I
uppföljningsenkätenställsävenfeedbackfrågoromhurinterventionenupplevdes.Frågorna
besvaradespåenVAS-skala.
Avdelningspersonal
-
Personalenkät. Frågeställning4: Hurupplevsmetodernaavpersonal? Idelprojektetom
FBTfyllde personal ienenkätföreochsexmånaderefterutbildningibarnperspektivoch
FBT.Frågornahandladeomattityderochkunskap,tidochstödförattkunnaarbetamed
uppmärksammapatienternasbarn.FrågornabesvaradespåenVAS-skala.
-
Protokollförinlagdaföräldrar.Frågeställning5:Vilkentypavandrasamtalelleråtgärder
förutomFBTbehövsföratttillgodosebarnensbehovavstöd,rådochinformationnären
förälderärinlagdpgapsykiskohälsa? Uppföljningavinlagdaföräldrari
slutenvårdsprojektet.
Avdelningspersonalenfylldeiettprotokollförvarjeföräldersomvarinlagd.Manfylldeibl.a.
vårdform,vårdtid,antalbarn,familjekonstellation,samtalensomgenomfördesomellermed
patientensbarn,vilkadeltog,ommangjordeanmälantillSocialtjänst,ombarnethadenågra
18
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
pågåendeinsatser,ompersonalenbedömdeattmanhadeuppmärksammatbarnetssituation
påetttillfredställandesättochompersonalenhadekäntsigbekvämmedattarbetamed
barnperspektivet.
Statistik
Enkätsvaren matadesinidetstatistiskaprogrammetSPSS.Resultatenredovisasmedbeskrivande
statistikochivissafallmedjämförelseavmedelvärden.Resultatenfrånprotokollenfrånavdelningar
sammanställsochbeskrivs.
Treintervjustudier:1.Avdelningspersonal,2.Inlagdaföräldraroch 3.Familjersom
genomgåttBK
Allatrenedanståendestudierutgårifrån frågeställning4,hurmetodernaochbarnperspektivet
upplevsavföräldrar,barnochpersonal.
1.LäkarkandidatenGustavKejvingintervjuadeavdelningspersonalbådeiUmeåochiSkellefteå
underhösten2013.Intervjuernamedpersonalhandladeomhurdetärattarbetamed
barnperspektivetpåenpsykiatriskavdelning.Avdelningschefernarekryteradepersonalgenomatt
informeraomstudienochfrivilligaanmäldesig.Tiointervjuergenomfördes,speladesinoch
transkriberadesavGK.Förmerdetaljer,sebilaga1,artikel”Förstärkabarnperspektivetpåen
vuxenpsykiatriskavdelning–angelägetmensvårt”publiceradiSocialmedicinsktidskrift20014.
2.InlagdaföräldrarintervjuadesiSkellefteåavMalinRubenssonochMariaEliasson.Dessatogreda
påmedhjälpavavdelningspersonalenvilkaavdeinlagdahademinderårigabarnochtillfrågade
föräldernantingenpåavdelningenellerdirektefterutskrivningpertelefon. Frågeområdenvarbl.a.
följande:hurförälderntänkteruntbarnenvidinläggning,ombarnenssituationtogsuppav
personalenpåavdelningenochhurdetisåfalluppfattadesavföräldern. Sammanlagt15intervjuer
genomfördes,speladesinochtranskriberadesavsekreterarePetraWallmark.Femföräldrar
tackadenejtillattbliintervjuade,någragickinteattfåtagi.Någontackadejamenuteblevfrån
intervjun.Underdennatidsomföräldrartillfrågadestillintervjuerna,varåttaasylsökandeföräldrar
inlagda,menvivaldeattintetillfrågademp.g.a.vibedömdeattintervjumedtolkskullevaraför
svårtattfåtill.
3.AllafamiljersomdeltogiBKhadetackatjatillattdeltaiforskningenvilketinnebaräven
intervjuereftersexmånader.Ettbarntackadenejtillattbliintervjuad.Allaförutomenintervju
genomfördesochtranskriberadesavBittaSöderblom.Totaltfyraföräldrarochfyrabarn
intervjuades.Semerdetaljerat
bilaga2,IntervjustudieomBarnkraft:Barnochföräldrarberättar.
19
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Analys
Iallatrestudieranvändeskvalitativinnehållsanalyssomanalysmetod (1). Detinnebaratt
intervjuernalästesigenomnogafleragånger,textavsnittsomanknöttillintervjuernasfrågeställning
identifierades(meningsbärandeenheter),kondenseradesochkodadesrelateradtillliknande
innehåll,vilketmöjliggjordeattinnehålletiintervjuernakundesorterasikategorier.Istudie1
genomfördesanalysenavGustavKejving,MikaelSandlundochHeljäPihkala,istudie2avHeljä
Pihkala, MalinRubenssonochMariaEliassonochistudie3avBittaSöderblomochHeljäPihkala.
Referens
1.Graneheim UH & Lundman B (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts,
procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24: 105-112.
20
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Resultatochdiskussion
EnkätstudieomBeardsleesfamiljeinterventionochBarnkraft
Beskrivningavfamiljerna
BFI.Elvafamiljerfullföljdebådeföre-ocheftermätningen.Isexavdessafamiljerboddebåda
biologiskaföräldrarmedbarnenochdenandraförälderndeltogbådeiBFIochiutvärderingen.
Patientföräldrarnasmedelåldervar38årochdeandraföräldrarnas43år.Ingastyvföräldrardeltogi
studien.Enavpatientföräldrarnavarman.Av19barnsomvarmedistudien,vartio11årelleräldre
ochnioavdemsvaradesjälvapåenkäter.Åttaavbarnenvarpojkar,elvavarflickor.Barnens
medelåldervar11år.FyrabarnhadeenADHD-ellerautismspektrumdiagnos.Patientföräldrarnas
diagnoservarångestsyndrom,depression,bipolärtsyndrom,Aspergerssyndrom/ADHD,
beroendesyndrom,istortsettjämntfördelade.Sexpatientföräldrarvarlångtidssjukskrivna,
arbetslösaellerhadesjukersättning.
BK.Fyramödrarochfembarnfullföljdeenkäterna.Alladeltagandeföräldrarvarpatientföräldrar,de
variåldrarnamellan32till49år.Avbarnenvartreflickorochtvåpojkar.Barnenvariåldrarna1011år,baraettbarnfylldeienkätersjälv,detresultatetredovisasinte.P.g.a.detlågaantaletdeltagare
beskrivsavintegritetsskälintefamiljernamerdetaljerat.
Enkätresultaten
BFI.SammanfattningsvisvisaderesultatenattBFItogsvälmotavfamiljernaenligtföräldrarna.Bl.a.
skattadespersonalensbemötandehögt,liksomBFIsomhelhetförbarnenochföräldrarna.
FöräldrarnasskattningavhurdetärattpratamedbarnetomsjukdomenföreochefterBFI
förändradestilldetlättareochföräldrarnasoroförbarnensmåendeminskadestatistisktsignifikant.
Dessutomminskadekaosifamiljernastatistisktsignifikantenligtpatientföräldrarnasskattningi
Familjeklimat(medelvärdetminskadefrån1,4till0,5,p=0,03).Förövrigtsågssmåpositiva
förändringarideolikaskattningarnaföreochefterBFI,setabellerna1och2fördetaljeraderesultat.
Itabell1redovisaspatientföräldrarnasochdeandraföräldrarnasresultattillsammansp.g.a.att
skillnadernaintevarstoramellangrupperna.ÄvenresultatavföräldrarnaiBKredovisasibådei
tabell1och2.Enkäternafinnsibilaga3.
Idenegenkonstrueradeenkätenomrisk-ochskyddsfaktorerställdesocksåfrågoromhuroftaman
pratarinomfamiljenomföräldernssjukdomochandraområdenibarnetsliv.Dessasiffrorärsvåra
attredovisaientabell.FörBFI:sdelblevdetingenförändringidetta.
BK.P.g.a.attantaletdeltagarevarlågt,kundeintestatistisksignifikansräknaspåskillnadernaföre
ochefterBK.AllmäntvarföräldrarnasskattningarmycketliktdefrånBFI.Detkandocklyftasfram
attskamkänslorupplevdesattminskabetydligtefterBK,jämförtmednästaningenförändringhos
föräldrarnasomgenomgåttBFI.Samtalinomfamiljen,sesistastycketunderBFI,sågutattökaenligt
föräldrarnasskattning.IbarnensfeedbackavBKskattadebarnenhögtdenallmännanöjdhetenmed
BK:dehadetrivtsbraigruppenochmedledarna,dehadelärtsigomföräldernssjukdomoch
21
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
gruppenhadevarittillhjälpfördemochföräldrarna.Dessaresultatvarmycketliktdetsombarnen
berättadeiintervjuerna.
Tolkningavdeolikavärdenaitabellerna
Tabell1:
-
Frågor1-12:svarpåenskala0-10.Justörrevärde,desto”bättre”,förutomifrågorna4-6
tvärtom.
-
Frågor13-16:upplevdpåverkansomskattadesviduppföljning.Värden0-4,9innebär
upplevdnegativpåverkan,värdet5ingenupplevdpåverkanochvärden5,1-10innebär
upplevdpositivpåverkan.
-
Frågor17-19:beräknadeindexutifrånsvarenienkätenFamiljeklimat,påtreolikaaspekteri
familjeklimatet:närhet,distansochkaos.Iicke-kliniskagrupper(normalpopulation)var
medelvärdetförnärhet2,2;fördistans0,3;förkaos0,2,räknatpågrupperavvuxnaoch
barn.Ipsykiatriskagrupper(främstbarnpsykiatriska)varmotsvarandevärden1,3;0,5och
1,1,räknatpåfamiljegrupper.Förgruppenkliniskabarn(ifamiljeribehandlinginom
psykiatrinochsocialtjänsten)varmedelvärdenförnärhet1,6;fördistans0,5ochförkaos0,9.
Tabell2:
-
Frågor1-2:SDQföräldraskattning:påtotalskalanärgenomsnittsområdet(det”normala”
områdetförsammanlagdaemotionellaochbeteendeproblem)0-13poängenligtden
ursprungligaengelskanormeringen.Försvenskaförhållandenföreslogsgränsenvara11
poängienstudie,14ienannan,beroendepåvilkakravförspecificitetochsensitivitetman
ställer.Förensvensknormalpopulationvarmedelvärdet6poäng,förenbarnpsykiatrisk
population17poäng.
Förföräldraskattningavdelskalanemotionellaproblemärgenomsnittsområdet0-3poäng
enligtdenursprungliganormeringen.Förensvensknormalpopulationvarmedelvärdet1,9
poäng,förenbarnpsykiatriskpopulation4,8poäng.
Barnenssjälvskattning:påtotalskalanärgenomsnittsområdet0-14poängenligtden
ursprungligaengelskanormeringenoch0-4poängfördelskalanemotionellaproblem.
-
Fråga3:Indexpåskyddsfaktorerräknatpåsvarfråndenegenkonstrueradeenkäten,inom
områdenskola,fritidsintressen,kompisarochhurbarnethållerkollpåsinföräldermed
psykiskohälsa.Juhögresiffra,destostarkareskyddsfaktorer.
-
Frågor4-6:Livsstegen.Medelvärdenförengruppavsvenskalåg-ochmellanstadieelevervar
förnuet8,2;för1årsedan7,4ochföromettår8,6.
-
Frågor7-9:Familjeklimat,seunderTabell1,frågor17-19.
22
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tabell1.Föräldrarnasenkäter
BFI(n=17)
BK(n=4)
5.3–5.1
4.5–6.3
3.7–6.2**
4.3–5.2
6.0–6.5
7.0–8.5
5.6–4.1*
5.9–5.7
5.Skuldkänslorförbarnenföre–efter
5.5–4.8
5.2 –4.6
6.Skamkänslorförsjukdomföre–efter
4.5–4.4
4.5-2.0
7.Bemötande
8.8
9.4
8.Ficksägaalltisamtalmedbarn
8.5
8.7
9.Ficksägaalltisamtalutanbarn
9.2
8.9
10.Helhetförföräldernsjälv
8.7
9.0
11.Helhetförpartner
8.4
8.7
12.Helhetförbarnen
9.0
8.6
13.Påverkanpåegetmående
7.5
7.2
14.Påverkanpåtronpåbarnensframtid
7.9
8.6
15.Påverkanpåtronpåfamiljensframtid
7.7
7.5
16.Påverkanpåtronpåegenframtid
7.1
7.4
17.Familjeklimatnärhetföre–efter(helafamiljen
före–efter)
1.4–1.7(1.6-1.8)
1.3–1.9
18.Familjeklimatdistansföre–efter(helafamiljen
före–efter)
0.5–0.3(0.5–0.3)
0.7–0.5
19.Familjeklimatkaosföre–efter(helafamiljen
före–efter)
1.1–0.6(0.9–0.6)
1.0–0.5
1.Prataomsjukdomenmedandraföräldernföre–
efter
2.Prataomsjukdomenmedbarnenföre–efter
3.Fungerasomförälderföre–efter
4.Oroförbarnenföre–efter
**p<0.01
*p<0.05
23
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tabell2.Barnensenkäter –barnensjälvaochföräldrarnasskattning
BFI–barnensegen
skattning(n=9)
1.SDQtotalföre–efter
BFI–föräldrarnas
skattning(n=19)
BK–föräldrarnas
skattning(n=5)
12.4–11.9
10.8–10.7
13.2–11.6
2.SDQemotionella
problemföre–efter
5.0–4.0
3.3–2.9
2.8–2.8
3.Indexpåskyddsfaktorerföre-efter
13.1–13.1
12.9–13.4
13.8–14.2
4.Livsstegennuet–
före-efter
6.8-7.6
-
-
5.Livsstegenför1år
sedan-före–efter
5.1–6.3
-
-
6.Livsstegenomettår
-före–efter
8.3–8.6
-
-
7.Familjeklimatnärhet
före–efter
2.0-2.0
-
-
8.Familjeklimatnärhet
–före–efter
0.4–0.4
-
-
9.Familjeklimatkaos
före–efter
0.6–0.6
-
-
24
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Diskussion
Sammantagetsågssmåförändringaråtdetpositivahålletimätningarsexmånaderefterbåda
interventionernajämförtmedmätningarnaföre.Antaletdeltagarevarlågaibådagruppernaså
ingenstatistiskjämförelsemellangruppernakundegöras.IBFIgruppenkundemedelvärden
jämförasochettparsignifikantaskillnaderfannsiföräldraenkäten:attpratamedbarnenom
sjukdomenblevlättareochoronförbarnenminskade.Dessutomblevkaosifamiljenmindreenligt
patientföräldrarnaiFamiljeklimat.MedelpoängeniSDQfördelskalanEmotionellaproblemibåde
föräldrarnasochbarnensskattningminskadefrånlättförhöjdatillnormalområdet.
BådametodernatogsvälmotavfamiljernaenligtföräldrarnasskattningochBKävenenligtbarnens
feedback.MinskadeskamkänslorupplevdesavföräldrarnaiBK,vilketkanvarauttryckföratt
föräldrarnafickträffaandraisammasituation,medandraordkamratstödetkanhaminskat
självstigmatiseringen.Vikankonstateraattmetodernainteorsakarskadaförfamiljerna,vilketär
mycketviktigtnärdetgällerpreventivtarbete.Denallmännatillfredställelsenmedochupplevda
effekteravBFIvarlikvärdigamedentidigaresvenskenkätstudieavBFI(1).
Således:trotsattinterventionernauppskattadesochupplevdesattgepositivaeffekterenligt
föräldrarnasskattning,kundeintesåstoraskillnaderfångasmedenkäterna.Detlågaantalet
deltagareärförståsenanledningochnågonegentligjämförelsemellangruppernakundeintegöras.
Mankanocksåifrågasätta,omdessainstrumentkanfångadeförändringarnaochprocessernai
familjernasominterventionernasyftartill.ResultatenfrånintervjuernaavBK-familjernatyderjupå
förändringarifamiljernasochbarnensvardag:öppenhetochvälmåendeökadeifamiljernaenligt
bådeföräldrarochbarn.
Barnensmående.Vidjämförelseavdegenomsnittliganormalområdena förSDQmedmotsvarande
värdenivårtmaterial,kanviseattbarnenvisadeganskamycketsymtomochsvårigheter.Defick
poängbådeitotalskalanochidelskalan.Emotionellaproblemmittemellandenbarnpsykiatriska
gruppenochnormalpopulationen(2).FörBFI-gruppenlågpoängenförEmotionellaproblemöver
detgenomsnittligaområdetbådeibarnensegenochiföräldrarnasskattningföreBFI.Deficknågot
högrepoängänbarneniTyttiSolantausfinskaRCT-studie(3).Dettakandelvisförklarasmedattvi
hademedbarnsomhadeegnadiagnoser,vilketintevarfalletiSolantausstudie.Vårtmaterialärett
heltklinisktmateriald.v.s.allafamiljerochbarnsomtackadejatillforskningeninkluderas,oavsett
föräldernsdiagnosochombarnenhadeegendiagnos.Barnensdiagnoserförklarardockintedehöga
poängenidelskalanEmotionellaproblem.
IFamiljeklimatliggerföräldrarnasskattningföreinterventionernaganskanäradebarnpsykiatriska
familjernasskattningmennärmarsignormalpopulationensvärdenefteråt(4).Barnenivårt
materialskattarfamiljeklimatetsom”bättre”änföräldrarnaochävenbättreänbarnenidekliniska
grupperna.Detbliringenförändringmellanföre-ocheftermätningarnaförbarnen.
ILivsstegenskattarbarnenivårtmateriallägreändesvenskaskolbarnenföreBFI,d.v.s.deupplever
lägrelivskvalitetochmindreoptimism(5).EfterBFIhardehöjtsinskattningomframtidentill
25
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
sammanivåsomgenomsnittetförskolbarnsgrupperna.IAnnemiSkerfvingsstudie(6)om
stödgrupperförbarnvarsföräldrarharolikatyperavproblem,skattadebarnenpåettliknandesätt
sombarnenivårtmaterial:medelvärdenförskattningenomframtidenhöjdesfrån7,8till8,8(8,3–
8,6ivårtmaterial).
Dettaindikerarpåattbarnifamiljer,därenförälderharpsykiskohälsaochbehandlasinom
psykiatrin,mårpsykisktsämreochharsämrelivskvalitetänbarnigenomsnittifamiljerutan
psykiskohälsa,vilketärförenligtmedforskningenpåområdet(7).Ivårtmaterialservismåpositiva
förändringarförbarnensdel.ImetodernaBFIochBKblirbarnendessutomdelaktigaochhörda
själva,vilketökarchansenattderasbehovavvidarestödinsatserbliruppmärksammade.
Referenser
1.PihkalaH,CederströmA&SandlundM(2010).Beardslee’spreventivefamilyinterventionfor
childrenofmentallyillparents–aSwedishnationalsurvey.InternationalJournalofMentalHealth
Promotion,12(1):29-38.
2.MalmbergM,RydellA-M&SmedjeH(2003).ValidityoftheSwedishversionoftheStrengthsand
DifficultiesQuestionnaire(SDQ-Swe).NordicJournalofPsychiatry,57(5):357-63.
3.SolantausT,PaavonenEJ,ToikkaS&PunamäkiRL(2010).Preventiveinterventionsinfamilies
withparentaldepression:Children’spsychosocialsymptomsandprosocialbehaviour.European
ChildandAdolescentPsychiatry,19(12):883-92.
4.SöderlindM&JohnssonB(2004).Familjeklimat,envalidering.C-uppsats,Lundsuniversitet,
Socialhögskolan.
5.NagyE(2004).Barnskänslaavsammanhang,envalideringsstudieavBarnKASAMiårskurserna16(ålder7-12år).Magisteruppsats,Lundsuniversitet,Socialhögskolan.
6.SkerfvingA(2009).Utvärderingavbarngruppsverksamhet–ettmetodutvecklingsprojekt.
Regionförbundet,Uppsalalän.
7.Socialstyrelsen(2013).Barnsomanhöriga.Konsekvenserochbehovnärföräldrarharallvarliga
svårigheter,elleravlider.Artikelnr2013-6-6.
26
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
IntervjuermedfamiljersomgenomgåttBarnkraft
Dettaärenkortsammanfattningavresultaten,förmerdetaljer,seBittaSöderblomsintervjustudie,
bilaga2
Ianalysenavintervjuernaframkomfyrakategoriervilkaisinturallabyggdesuppavtretillfyra
underkategorier. Känslanavtrygghetvardetövergripandetemateftersomtrygghetskänslagicksom
enrödtrådgenomfleraavkategoriernaochunderkategorierna.
1. Förbarnensskull - Förståelseförbarnensperspektiv - Trygghetsomförälder
2. Isammabåt -Detfinnsandra,manärinteensam – Normalisering - Trygghetmedvarandra Interaktionlikaremellan
3. Genomförbarhet - Riskförskada – Ändamålsenlighet - Någrareflektionerkringmetodochupplägg
4. Medfacitihand - Ökadkänslaavtrygghet - Attmåbättre - Förändradeinteraktionsmönster
Förbarnensskull
KategorinbeskriverföräldernsmotivtillattdeltaiBarnkraft.Flertaletföräldrarhadeegna
erfarenheteravatthavuxituppmedenbelastadförälder.Föräldrarnahadeinsiktomattdetegna
måendetkanpåverkabarnensvälbefinnandeochuttryckteoroföratthaskadatbarnet/barnen.
Förälder:”Mycketärjuattmanärräddattmanskagörasinabarnolyckligaådeärjusvårtattleva
med.Attvarabarntillenmedpsykiskohälsaärjuintealltiddetlättaste”.
Allaföräldrarnabetonadebetydelsenavattavlastabarnenskuldförderasegetmående.
Attkännatrygghetiföräldraskapetochvågabeomhjälpvarenförutsättningfördeltagandet.
Isammabåt
Dennakategoribeskriversamhörighetensstorabetydelsefördenpositivaupplevelsenav
deltagandet.Attfåträffaandrasommöttliknandeutmaningarivardagenfickdeltagarnaattkänna
sigtryggamedvarandraochdetunderlättadeävensamspelet.
Barn:”Jagfickträffaväldigtmångabarnåderasmammorå,derasmammorharjuocksåsamma
sjukdomsomminmamma.”
Förföräldrarnaförefölldeltagandetnormaliseradenegnasituationenochlyftaframdetfaktumatt
detfinnsmångasombärpåolikabelastningar.Möjlighetenattsamtalamedgelikarkonkretiserade
denomständighetenattvemsomhelstkandrabbas.Temanomskuld,skamochattbliaccepterad
somdenmanärflätadesinireflektionerna.
Imötetmeddeandramedliknandeerfarenheterskapadesenkänslaavtrygghet.Stämningeni
gruppernavarhjärtligochöppen,manbehövdeintedöljanågot,mankundelitapådeandra.Tillit,
respektochförståelseråddemellandeltagarna.
Barn:”Jagvarnoginteräddattjagskullehasagtfelellerså,attdeskullehaskrattatåtmig.Jagkunde
litapådem.”
27
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Genomförbarhet
Dennakategoribeskriverbarnensochföräldrarnasgenerellaupplevelseravsittdeltagandei
Barnkraftochderastankarkringmetodenochdessändamålsenlighet.Generelltkanmankonstatera
attföräldrarnaochbarnentrivdesväliprocessen,uppskattadesamtalenkringdeolikatemanaoch
samspeletmedsinagelikar.
Attsittamedienstödgrupp,atttasigantemansomberörsensitivalivsområdenkanändåblitungt
ochpåverkasåvälbarnssomföräldrarsmåendepåettnegativtsätt,åtminstonetillfälligt.
Barn:”Närvipratadeomnågotjobbigtellernärvigjordenåtjobbigtsåblevdetsvårt…”
Sammabarnfortsättermedattkonstatera:
Barn:”Mankändesigoftamycketbättrenärmankomhem.Manharfåttprataursigdetsomkänts…
tråkigtinne…”
Barnenkonstateradeattmångabarnskullegillaattdeltaförmangjorderoligasakerochfickfika.
Allaaktiviteteruppskattades(blaväderkort,berömlappar,övningar,uppgifter,lekarochHejdå–
kex).Dethadevaritkulattträffaandrabarnmedliknandeerfarenhetochattfåpratameddemom
egnaerfarenheteravföräldrarnasohälsa.Attfåvetahurandraföräldrarhardetochmårvisadesig
ocksåvarabetydelsefullt.
Enaspektsomlyftesframianslutningtilldeltagandetvarviktenavattupprätthållaendialogmed
dehjälpsökandefamiljernaävenunderväntanpåattgruppenstartar.Familjernasstödbehovskall
taspåallvar.
Föräldrarnaberättadehuvudsakligenöppetförbarnenomorsakentilldeltagandet,d.v.s.dehade
nämntsinegensjukdomochsattordpåattgruppenriktadesigtillbarntillföräldrarmedpsykisk
ohälsa.
Förälder:”Jagsaattdetfinnsengruppdärvikanvaramedådärdukommerattträffabarnsomhar
mammorsomhar…sammasjukaådåfårdukanskehöravaddomharvaritmedomochdufår
berättavadduharvaritmedom.”
Attföräldrarnagavbarnentillåtelseattberättaomegnaupplevelserbleventrygghetförbarnen.Det
fannsstorvariationibarnensförståelseavsinförälderspsykiskaohälsavidtidpunktenför
gruppdeltagandet.Någotbarnhadeingenkännedomomsakenföregruppstartmedanettannatbarn
sedanlängekändetillattföräldernvarsjuk.
FöräldrarnabetonadevärdetavatthafåttgöraBarnkrafttillsammansmedbarnen.Ävende
gemensammagruppträffarnauppskattades.Frågetimmen(7.träffeniBarnkraft)upplevdesav
föräldrarnasomväldigtbetydelsefullomänkänslomässigttuffa.
Föräldrarnareflekteradeövertidpunktenfördeltagandet.Debetonadeattmanmåstemåtillräckligt
braförattdelta,annarsorkarmanintehanteradetsomkommerframochkantryckasner.Attmå
tillräckligtbrakundeäveninnebäraattmansöktestödförbarnetpåegetinitiativ.
Medfacitihand
KategorinbeskriverdeupplevdaeffekternaavdeltagandetiBarnkraft.Föräldrarnaskildradeenny
sensitivitetförbarnetsbehovochtankar,attdeblevbättrepåattsebarnetochförsökaförstådet
28
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
somrörsigidesssinne.Barnenisinturskildradeettstörrelugnoch,imångafall,ettnytt
förhållningssätttillföräldernsohälsa.
Föräldrarnabeskrevenökadtilltrotillsigsjälvsomförälder.Deltagandetgavbekräftelsefördet
manstodförsomförälder,gavenmerskinnpånäsanochmanstodmerrakryggadsomförälder.
Härtillfickmaninsiktomvadmansomförälderkansägatillbarnetochprataom,t.ex.omdetegna
måendet.Föräldrarbeskrevettstärktsjälvförtroendehosbarnen,ökadsjälvständighetochmodatt
släppataget,vilketkundetydapåenökadtrygghetitillvaronfördem.
Barnenlärdesigattförståvadpsykiskohälsakundeinnebära,t.ex.symtomenochvaddekanfåför
konsekvenserivardagen.
Ibarnensögonföreföllföräldrarnaattmåbättre.Föräldrarnavarmindresura,ledsnaochargaoch
iställetmeraglada,piggaochlugna.
Barn:”Detblevintejobbigareförmammautanbarabättre…honfickpratameddomsomgickdärpå
Barnkraft.”
Ävenföräldrarnatycktesmärkaattbarnenmåddebättre,speciellttydligtblevdetifalldevarit
bekymradeföregruppen.Ävenbarnenbeskrev,attdetblevlättaredåmanfickpratamedandraom
hurmanhardet.Ävenomdetkundevarajobbigtattprataomsvårasakersåkändemansigbättre
efteråt.
Barnenupplevdedetlättareattvaramedföräldernochattprataomsjukdomenmeddennaefter
Barnkraft.Föräldrarnabeskrevattbarnenbörjatfrågameromföräldernssjukdomochattde
upplevdedetlättareattgemensamtsamtalaomden.Dettaavlastadeföräldrarna.
Enförälderbeskrevhurbarnetbörjattamerplatsochgörasigmerhörd.Såvälbarnsomföräldrar
beskrevattbråkenlugnatsigochattgrälenintelängreupplevdeslikaskrämmande.
29
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Diskussion
Förenmerdetaljeraddiskussionochreferenser,seBittaSöderblomsintervjustudie,bilaga2.
SyftetmeddennastudievarattutforskavaddeltagandetiBarnkraftinneburitfördeltagandebarn
ochföräldrarsamtattskapaförståelseförhurdanaupplevdaeffekterdeltagandetkundemedföra.
SammanfattningsvistyderresultatenpåattBarnkraftstödgruppsmetodenmedsintydligastrukturi
detstorahelauppskattadesavbådebarnochföräldrarochattdeltagandetävenupplevdesmedföra
vissapositivaeffektertexökadförståelseförvadpsykiskohälsakaninnebäraochminskadoroi
vardagen.Barnkraftförefallerattvaraenmetodsomärupplevdesändamålsenligochtrygg.
StudienvisadeattkänslanavtrygghetpåmångasättföreföllattgenomsyraBarnkraftsom
upplevelse.Känslanavtrygghetiföräldraskapetochgodtagandeavohälsansågutattvara
grundläggandeegenskaperhosdeföräldrarsomönskadeattdeltaiBarnkrafttillsammansmedsina
barn.Dennakänslaavtrygghetfickbetydelseförbarnensmöjlighetattingåiprocessen,kortoch
gott,föräldrarnauppmuntradebarnentillöppenhetochdelaktighet.Metodenmedsintydliga
strukturochsittnärmandesättskapadeenkänslaavtrygghetigruppenvilketföreföllattlägga
grundenförkänslanavtillitisamspeletmellanlikarna.Deltagandetföreföllattresulteraienökad
känslaavtrygghetivardagen:sammanhangethadeblivitlitemerbegripligtochmanhadefått
redskapförattkunnasamtalaomvardagligaskeendenaianslutningtilltexföräldernsohälsa.
Barnenbeskrevattdetnuvarlättareattvaratillsammansmedföräldern(mindregräl)ochattoron
minskatsomföljdavattmanlärtsigmerförståvadohälsaninnebar,attilskanochsorgenharsina
förklaringarochattmansjälvinteärorsaktillföräldernsillamående.Deltagandetverkadedessutom
påverkamåendetpåettpositivtsätt.Barnenbeskrevattföräldrarnamåddebättre.Avlastadorooch
ävenångestkaneventuelltförklaraföräldernstillsynesbättremående.Föräldrarnaskildradeisin
turattbarnenföreföllattmåbättre,devargladare,dehadebörjattamerplats,börjatsynasoch
höraspåettpositivtsätt.Barnensbeskrivningaravupplevdaeffekterpåminnerlångtomresultaten
avBeardsleesfamiljeintervention.
DennastudievisadeattBarnkraftinnebarenmöjlighetfördeltagarnaattträffaandramedliknande
erfarenheteravpsykiskohälsaifamiljen,någotsomkonkretiseradedetfaktumattmanejärensami
situationen,attdetfinnsandra.Igruppernavarsamhörighetenstor,samspeletsmidigtochman
kändesiglyssnadtill,förstådd,stöddochrespekterad.Såvälföräldrarsombarnsågutatthafåtten
inblickihurandrahardetiliknandesituationer.Samspelet(åtminstoneiföräldragruppen)
prägladesavömsesidigtstödjanderelationer,
Attintegöraskada
FastänalladeltagareuttrycktebelåtenhetöverdeltagandetiBarnkraftochkändesigstärktaavdet
visadeintervjuernaattkänsloravotillräcklighetkundevaknaochdeltagandetäventidvisupplevas
tungtfaständetävenvaravlastandeochbefriande.Känslanavattinteräckatill,intevaraokaysom
förälderliggernäraytanhosföräldrarsominsjuknat,ängslanförattbliklandradförattvaraendålig
30
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
förälderärstor.Avgruppledarekrävsrespektochlyhördhetförattminimerariskenföratt
destruktivakänslorstärks.
Studiensstyrkorochsvagheter.
Fördennastudieochdesssyftevarenkvalitativansatsdetbästaalternativet(måletejattförklara
utanattförstå).Halvstruktureradetemaintervjuersomdatainsamlingsmetodochkvalitativ
innehållsanalyssomanalysmetodpassadevälförändamåleteftersomsyftetvarattfåendjup
uppfattningominformanternasperspektivpåsittdeltagandeiBarnkraftochdeltagandetsupplevda
effekter.
Ensvaghetistudienärattresultateninteihögregradkanansesvaraöverförbaratillattgällaandra
sammanhangtillföljdavattdeltagarefrånendastenBarnkraftsgruppdeltogochantaletinformanter
varlågt. Detäralltidläsarensbeslutomochivilkengradresultatenkanöverförastillattgällaandra
situationerochandramålgrupper.
Änidaghörmaniblandsägasattbarninteärtillförlitligasominformantersomföljdavattderas
förståelseinteärfulltutvecklad.Menforskningharvisatattbarnärfulltförmögnaattgegodaoch
meningsfullabeskrivningaravsinatankarochupplevelser.Dennaförmågaansesintimthängaihop
medforskarensförmågaattnåbarnetochdesssättattbeskrivasinvärld.Syftetmeddennastudie
varattfåenuppfattningomhurbarnenupplevtsittdeltagandeiBarnkraftochvaddeltagandet
inneburitfördem.Idessafrågeställningarärbarnendefactodeverkligaexperterna.
AttenlängretidgåttsedandeltagandetiBarnkraftsäkerligenharpåverkatbarnensochäveniviss
gradföräldrarnasförmågaatterinrasigdetaljerkringdeltagandet.Menfördelenmedattetthalvtår
gåttsedandeltagandetvarattinformanternahadeettdjupareperspektivpåvaddeltagandet
inneburitförsamvaronivardagendvs.upplevdaeffekteravdeltagandet.
Sammanfattningochslutsatser
SyftetmedBarnkraftärattminskariskenförattbarnensjälvaskallinsjuknapsykiskt,börjamå
dåligtellerfåsvårigheter.Måletäratterbjudabarn,föräldrarochfamiljerredskapförattundvikaatt
svårighetensomfamiljenlevermedbliretthinderförgodutveckling.Deförebyggandemetodersom
undersenasteåraktualiseratsinomtexvuxenpsykiatrinochsocialtjänsten–Beardslees
familjeintervention,FörabarnenpåtalsamtBarnkraft–harutvecklatsföratthjälpaföräldraratt
hjälpasinabarnochärtänktaattutgörabörjanpåenprocessinomfamiljen.Barnkraftvisadesigatt
varaenmetodmedpotentialtillattsättaigångenprocesssomtillvaratarochstärkerbarnetsoch
familjenskänslaavsamhörighetochöppnaruppförsamtalparallelltmedattlindrakänsloravoro
ochotrygghet.Attnågotkännsbra,givandeetc.ochupplevsmedförapositivaeffekterärenbra
börjanmenberättardessvärreännuingetommetodenspreventivakraft.Inulägeärdetomöjligtatt
sägavaddesmåmenbetydelsefullaupplevdaeffekternaavBarnkraftkanfåförbetydelseför
barnensframtid.Fördetändamåletkrävsforskningmedkvantitativansatsochlångvarig
uppföljning.
31
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Slutenvårdsprojektet–Förabarnenpåtal
Personalenkät
Sammanlagt20personerfylldeienkätenbådeföreochefterutbildningen.Iefterenkätenvardetett
bortfallmedåttastyckeniUmeåochtvåiSkellefteå.IUmeåhadenågraslutatellerbyttarbetsplats.
PåenVAS-skalaförändradesmedelvärdenpåettföljandesätt:
1.”Detingårimittjobbattuppmärksammahurpatienternasbarnhardet”från7.9till8.5för
helagruppen.Umeåfrån7.2till7.9.Skellefteåfrån8.9till9.4.
2.”Närjagträffarennypatient,tarjagredapåompatientenharbarn”från8.3till8.6förhela
gruppen.Umeåfrån8.0till8.0.Skellefteåfrån8.6till9.4.
3.”Närjagpratarmedenpatientomhurhans/hennesbarnhardet,vetjaghurjagskagöra”från
4.5till6.2förhelagruppen.Umeåfrån4.5till5.4.Skellefteåfrån4.6till7.6.
4.”Jaghartidattarbetamedbarnperspektivet”från4.1till4.9förhelagruppen.Umeåfrån3.7
till5.0.Skellefteåfrån4.7till4.8.
5.”Jagharstödavminchefiattarbetamedbarnperspektivet”från7.5till8.2förhelagruppen.
Umeåfrån7.0till8.1.Skellefteåfrån8.3till 8.4.
Skillnadenifråga3.”Närjagpratarmedenpatientomhurhans/hennesbarnhardet,vetjaghurjag
skagöra”varstatistisktsignifikantförhelagruppen(p=0,0035),meninteförUmeå.Ingaandra
skillnadervarstatistisktsignifikanta.Detfannsingaskillnadermellanyrkesgrupper.
Personalintervjuer
Nedanståendeärenkortsammanfattningavresultaten,fördetaljersebilaga1
Viidentifieradeföljandefemkategorier:
1. Svårt
2. Bristandestruktur
3. Känsligt
4. Personligaförutsättningar
5. Angeläget
Svårt
Enligtinformanternavarföräldraskapetochbarnensvåraämnenatttauppmedpatienterna.Nästan
allasaattdesomavdelningspersonalinteharnogmedkompetensochutbildninginomämnet.
"Okunskapblirjutillosäkerhet"
Denutbildningsomhälftenavdeintervjuadehadefåttleddetillattbarnombudutsågspåden
avdelningenochattdenuhadesomrutinvidinläggningpåavdelningattalltidfrågaombarnunder
18år.Informanternatyckteinteattutbildningenhadeletttillnågonstörreförändringihurde
arbetarmedbarnperspektivet.
"Detstannademedattmanficksigentankeställare."
32
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bristandestruktur
Samtligaintervjuadetogävenuppsvårighetermeddenbristandestrukturen.Detkändesoklartvad
de
skullegöraavinformationenochvemdeskullevändasigtillgällandefrågorsamtvemsomskulleta
vid
efterinläggning.Informanternauttryckteattledningenvarkenstöttarellerhämmar,menatt
personalenskullefåmöjligheterattjobbamedbarnperspektivetomdeskulleviljadet.
Ettflertalavdeintervjuadetoguppsvårighetermedattvarjedaghamöjlighetattinkluderaarbetet
medbarnperspektivet.Detvartidsmässigtsvårtattplanerainochingendagvardenandralik.
Känsligt
Ämnetvarkänsligtförpersonal,föräldrarochbarnenligtinformanterna.Påavdelningarnaupplevde
deattpatienternasällanberättaröppetkringeventuellaproblemmedbarnenochattdeiblandkan
undvikaattprataomämnetviddirektfråga.Detärmöjligtattdetkanberopåattpatienternaär
oroligaförattbarnentasifråndemellerpåattdetärjobbigtatttänkapåattmankanskevariten
dåligförälder.
"Alltså,attsägaattnågonärendåligförälderdet"får"manjusomintegöra."
"Inteskuldbeläggaförattbarnärjulojalaochdomkommerjuinteattskvallra,såmanmåsteha
fingertoppskänslaochvaraväldigtlyhörd".
Attgöraenanmälantillsocialtjänstenombarnsommisstänksfaraillakundeiblandkännasjobbigt
förpersonalen.Mångatyckteattdethadevaritsvårtattsamarbetamedsocialtjänstenpga
sekretessen.
Personligaförutsättningar
Allainformanteruttryckteattpersonligaförutsättningarspelariniarbetetmedbarnperspektivet.
Åldernspeladeocksåinochkön.Detvarlättareförpersonalimedelåldern,ochspecielltkvinnor,
somsjälvakanskeharbarnochharstorinblickiämnet.
"Jagärjumammasjälvsåmanblirjulitesådär"hurharbarnendet"?"
Angeläget
Nästanallainformanteransågattämnetvarviktigtochengagerande.Desågpositivtpåattbörja
jobbamedämnetochtyckteattdetbehövsmerinsatserförbarntillföräldrarmedpsykisksjukdom.
"Jagtrorpåattfångauppdettidigt"
"Intentionenärfantastisktochdetbehövsverkligenpåkliniken."
”Detskafinnaspersonersomharetthuvudansvar,fördetärjuenjätteviktigtgrej"
Huruppmärksammadesbarnperspektivetpåavdelningar?
Våren2014
Totalt26protokolllämnadesinfråndetreavdelningarnaiSkellefteå:tvåallmänpsykiatriska
akutavdelningar(PA)+enberoendeavdelning(BA)undervårterminen2014.Denenaavde
psykiatriskaavdelningarnavarmedbaranågraveckor.Detuppskattadeantaletinlagdaföräldrar
underdentidenär68,senedan*.Detbetyderattmanharuppmärksammatbarnperspektivetmed
33
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
38%avföräldrarna.Siffranskullehavarithögreomdentredjeavdelningenhadevaritmedfrån
början,iallafallöver40%.Dettaärdelvisgissningmenändåsannoliktensiffrasomärnära
verkligheten.
*Underenåttaveckorsperiodapril/maj2014blev27föräldrarmedminderårigabarninlagda(16
mödrar,11fäder,11avdessa27blevinlagdapåBA).27/8=3,4föräldrar/vecka.Helaperiodenvar
20veckor.20X3,4=68.Såledesäruppskattningenatt68föräldrartillminderårigabarnblev
inlagdaunderden20veckorlångaperiodendåprotokollfördes.Totalthadekliniken159
inläggningarunderdentiden,dvs.17%hademinderårigabarn.
Sammanställningfrånprotokollen
-
Avde26patienternavar16kvinnor,10män.
-
AvBA:s13patientervartvåinlagdapåLPT,åttamän,femkvinnor.
-
AvPA:s13patientervartvåinlagdapåLPT,11kvinnor,tvåmän.
-
GenomsnittligvårdtidvarpåBA5,5ochpåPA13,2dygn,närsammanlagttremycket
långavårdtiderhartagitsbort(75,37och140dygn).
-
I11fallhadedeninlagdaföräldernenhelfamilj,därbarnenboddemedbådaföräldrar.I
sjufallhadeförälderndeladvårdnadomsinabarn.Enförälderhadesinabarnhelatiden
hossig.Itvåfallvarbarnetplacerad(familjehemochfosterfamilj).Ifemfallbodde
barnenhosdenandraföräldernochdeninlagdaföräldernhadeganskalitekontaktmed
barnen.
-
Insatsersombarnenhadevidtidenförinläggningen:itvåfamiljerhadenågotavbarnen
kontaktmedBUP.Itrefallmedskolkurator.Ienfamiljannansamtalskontakt.Tolv
familjerhadekontaktmedsocialtjänstenmedolikainsatser.Itvåfallstödfamiljåt
barnen.Itvåfamiljervarbarnet/barnenplaceradeifosterhem.Itvåfamiljerpågick
utredning.Tvåfamiljerhadekontaktmedsocialtjänstensfamiljebehandlingsgrupp.Ifyra
fallhadefamiljenospecificeradkontaktmedsocialtjänsten.Vårdnadstvistpågickitvå
familjer.
-
SexFBTblevgenomförda,fyrapåBA,tvåpåPA.Isexfallangavmanattföräldern
nekade.ItrefallhadepatientenmåttfördåligtförFBT.Isjufallhannsdetintemed
innanpatientenblevutskriven.IettfallskulleFBTgörasiöppenvården.Iettfallskulle
BFIgörasiöppenvården.Itvåfallangavsingenanledning.
-
AvdesexpatienternasomgenomfördeFBTvartrekvinnorochtremän.Iettavfallen
vardetenpatientmedenlångvårdtid.
-
Nioföräldrarfickföräldrahandboken”Hurhjälperjagmittbarn”.
-
Anmälantillsocialtjänstengjordesi17fall,varav12frånBeroendeavdelningen.Itvåfall
varsocialtjänstenredaninkopplad.
-
Ifemfallblevbarnet/barnenerbjudnasamtal,ifyrafalltackadedeja.Imångafallvar
barnenmycketunga,därförhademaninteerbjuditsamtal.Itrefallboddebarneteller
helafamiljenpåannanort(Skellefteåharäveninlandetsomupptagningsområdeför
34
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
slutenvårdenedmycketlångaavstånd).Itvåfallhadehelafamiljensamtal.Iettavfallen
genomfördessamtalenmedbarnenihemmet,tillsammansmedöppenvårdspersonal.
-
Ifemfallvardenandraföräldernmedisamtalombarnenssituation,iettävenmor-och
farföräldrar.
-
Ifyrafallhademanhaftkontaktmedsocialtjänsten,utöveranmälan.Iettfallvardemed
isamtalmedhelafamiljen.
-
Itvåfallhademanettnärasamarbetemedöppenvårdensomdeltog/leddesamtal.Iett
fallefterattenföräldergjortettsuicidförsök.Inågrafallbestämdemanattfortsättning
medbarnperspektivetskulleskeiöppenvården.
-
I21fallkändepersonalensigbekvämmedatttauppföräldraskapetochbarnens
situation.
-
Ifyrafallbedömdepersonalenattpatientensbarnsbehovavstöd,rådochinformation
intehadeblivitbeaktadtillräckligtsåsomdetmenasilagen.Itrefallvarmanosäker.I
19fallbedömdemanattbarnensbehovhadeblivitbeaktadeellerattmanintehade
kunnatgöramer.
Uppföljningunderhösten2014
Protokollienförkortadformsamladesigenunderenfemveckorsperiodinovember/december.
Rutinernapåavdelningarnahadejusteratssåattallainlagdaföräldrarskullerapporterasvidaretill
respektiveöppenvårdsenhet.Dettadåmanenligtdetidigareprotokollenmångagångerintehade
hunnitmedattgenomföratex.FBTellerattföräldernmåddefördåligt.
Underdennatidhadeklinikentotalt106inläggningar.Tjugoavdessahademinderårigabarn,dvs
18,9%,enliknandesiffrasomviddentidigareuppföljning(17%).Undertidenfylldepersonaleni
10styckenprotokoll,dvsihälftenavfallenuppmärksammadesföräldraskapochbarnenssituation.
Uppföljningengjordesnumedpersonnummerförattmöjliggörakontrollefteråtangående
uppföljningiöppenvårdenochattommöjligtseomdetfannsandrafaktorersomkundeförklara
varförvissapatientersbarninteuppmärksammades.
Ide10fall,därbarnperspektivetuppmärksammades,varvårdtidenisnitt19,4dygn.Ide10falldär
detinteuppmärksammades,varvårdtiden3,9dygn.Såledesenmarkantskillnad.Blanddefalldär
barnperspektivetinteuppmärksammades,förekomdetattbarnboddeienannandelavlandet,att
manintehadenågonkontaktellervårdnadellerattbarnhadevaritfosterhemsplaceradelänge.
Sammanställningfrånprotokollen

5kvinnor,5män.

6patientermedpsykiskohälsa,4medmissbruk.

EnpatientvårdadesenligtLPT.
35
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Barnperspektivetuppmärksammadespåföljandesättundervårdtiden:
-
samtalomkontaktmedSocialtjänsten,vilketordnades
-
samtalombarnen,informationommetodernaFBTochBeardslees
familjeintervention
-
kontaktmedöppenvårdensomskaordnafamiljesamtal,BFIhadegenomförtsi
öppenvårdennågramånaderinnan
-
planeringmedöppenvårdensomskaordnakontaktpåSocialtjänstensamterbjuda
FBTellerBeardsleesfamiljeintervention
-
samtalombarnen,bevakningtillöppenvårdeniinlandetskickades
-
samtalombarnet,informationomFBT
-
anmälantillSocialtjänsten,informationomFBT,BFIgjortstidigare,BUP-kontakt
medbarnetpågick
-
utredningviaSocialtjänstenpågick,uppföljningviaöppenvårdenordnades,
föräldrahandboken
-
anmälantillSocialtjänstensomtogkontaktmedpatientenochdenandraföräldern,
samtalombarnen
-
anmälantillSocialtjänsten,informationomBFI
Föräldraintervjuer
Informanterna
Föräldrarnasmedelåldervar37år(30-49år).Dehadesammanlagt26minderårigabarn.Barnens
medelåldervar9år(0–17år).Åttaföräldrarhadepsykiatriskdiagnos,fyrahadeberoendediagnos
ochtreförälderhadebådeoch.Depsykiatriskadiagnosernavar:Aspergerssyndrom,ADHD,
depression,bipolärtsyndrom,schizoaffektivsjukdom,tvångssyndromochborderline
personlighetsstörning.Fleraföräldrarhadefleränendiagnos.Beroendediagnosernainnefattade
alkohol-,tablett-ochdrogberoende.Iettfallvarförälderninlagdp.g.a.ettsjälvmordsförsök.
Vårdtidenvarieradefrånfyratill102dygn,medelvärdetvar26dygn.
Fyraföräldrarhadesjukersättning,femhadeettarbeteochresterandevarsjukskrivna,arbetslösa
ellervariolikaåtgärderviaArbetsförmedlingenellerFörsäkringskassan.Sexföräldrarlevdeienhel
familjmedbarnenochdenandrabiologiskaföräldern.Övrigahadeolikafamiljekonstellationeroch
umgängemedbarnen;treföräldrarhademycketlitetkontaktmedsitt/sinabarn.
Vårdnadstvist/konfliktombarnenpågickitvåfall.
Intervjuerna
Detallmännaintrycketfrånintervjuernavarattföräldrarnastankarombarnenvarmycketolikaoch
attsituationernaifamiljernaocksåvarmycketolika.Gemensamtfördeallraflestavardockattman
upplevdedetpositivtattpersonalenfördeföräldraskapetpåtalellerinågotenstakafallupplevdes
detnegativtattingasamtalombarnenhadeförts.Fleraföräldraruttryckteattmangärnahadehaft
flerasamtalomföräldraskapochbarnen.
36
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Följandekategorieridentifierades:Denpraktiskatrygghetenförbarnen;Föräldraskapet;Samtalom
barnenundervårdtiden;Samtalmedbarnen
Denpraktiskatrygghetenförbarnen
Ideallraflestafallboddebarnenmeddenandraföräldernundervårdtiden.Ingenavföräldrarnavar
oroadförbarnenstrygghet,ävenomdetvarkonflikterruntbarnet.Itvåfallhadeenannanvuxen
ocksåspelatenstorroll,antingenidetakutaskedetelleriomhändertagandeavbarnenundertiden.
Föräldrarnabetonadeviktenavattbarnensdagligarutinerfortsatteattfungera.Deflestatyckteatt
alltdetpraktiskaruntbarnenvarvälordnat.
Föräldraskapet
Mångaavföräldrarnaberättadeattdehadefungeratsämretideninnaninläggningen.Dehadehaft
mindreork,varitfrånvarandeochtröttaochivissafallhademissbrukettagitöver.Detdåliga
måendetocheninrebearbetningtogallenergi,t.ex.enförälderorkadeintekontrollerabarnets
datortid.Enannanförälderhadevaritoroligförattnågotskullehändanärhanvarmedbarnetsjälv
ochintevarnykter.Flerahadeskuldkänslorgentemotbarnenp.g.a.dehadefungeratsämre.Några
informantersadeattdeladeinsigförbarnensskull,förattdeinteskullebehövasesinförälderatt
mådåligt.Attförsökadöljasittmåendeförbarnenellerattintedrickaibarnetsnärvarovarockså
exempelpåföräldrarnasstrategierförattbesparasinabarndetegnadåligamåendet.
Saknadenefterbarnenvarpåtagligförmångaföräldrarundervårdtiden,ävenenkänslaavatt
förloratidochtappamarksomförälderkundefinnasdär.Flerainformanterhöllentätkontaktmed
sinabarn:manhälsadepåhemmasjälvpåpermissioner;inågrafallkombarnenochbesökte
föräldernpåavdelningenochmanhöllkontaktviatelefonochsms.Någonenstakaförälderhade
ingenkontaktmedsinabarnundervårdtiden.
Samtalombarnenundervårdtiden
Informanternahadevarierandeerfarenheteromhuravdelningspersonalenfördeföräldraskapetoch
barnenpåtal.Ideallraflestafallhadepersonalenfrågatpatientenhadebarnochhaftettkortare
samtalomdem.Deflestaupplevdedetpositivt,fleraönskadeattdethadevaritmerfokuspådet.
”Önskarattfamiljenblirmerinvolveradivården,attdetliksombarainteriktasinpåmigsompatient.”
Enannanföräldersade:”Det(mersamtalombarnen)hadekunnatdämpaoron,kanskepåskyndat
tillfrisknandet.”Någraansågattdehadefåttettmycketgottstödisittföräldraskap,någrahadesjälv
fåtttainitiativtillattprataombarnen.Ytterligareansågenförälderattföräldraskapetinteär
vårdpersonalensangelägenhetochattdethadekäntsivissmånkränkandeattdethadeförtspåtal,
menattfaktavarbraattfå.Detfannsävenönskemålomattpersonalskullepratamedbarnetutan
föräldern,såattbarnetskullekunnaöppnasig,attbarnetskullefåinformationomförälderns
sjukdomochattmissbrukärensjukdom.Föreninformanthadedetvaritnegativtattpersonalen
somtoguppbarnenvarung.
Barnethadevaritmedisamtaliettfallochiytterligareiettfallhadeföräldernfåttetterbjudande
omsamtalmedbarn.Någrasamtalenligtmetoden”Förabarnenpåtal”hadeintegenomförts.Iett
parfallhadeföräldernfåttinformationomdennametod.Informationomskyddsfaktorerförbarnen
37
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
hadeintegetts.Någraavföräldrarhadehaftenheldelsamtalombarneniöppenvården,Beardslees
familjeinterventionhadeerbjudits,planeratsförellergenomförts.Dessaföräldrarvarnöjdaöverdet
stöddefåttochhadeföravsiktattfortsättasamtalombarnenmedsinöppenvårdskontakt.
Samarbetemellanavdelningochöppenvårdenundervårdtidenskeddeitvåfall.
AnmälantillSocialtjänstenombarnsomfalillagjordesitrefall,ietttogföräldernillavidsig.Flera
familjerhadekontaktmedSocialtjänstenochutredningarombarnenhadegjortstidigare.Några
föräldrarvarpositivaochnöjdamedsinkontaktmedSocialtjänstenochtyckteattdetvarbraatt
vårdpersonalgöranmälan.Ettparinformanterhadevaritliteoroligaförenanmälan.
Samtalmedbarnen
Någraföräldrarhadesjälvaberättattillbarnenominläggningochorsakentillden.Iflerafallhade
denandraförälderngjortdet,dåinläggningenhadeskettakutellerföräldernsjälvhademåttför
dåligt.Vadmanhadesagttillbarnenvarieradeutifrånbarnensålderochföräldernsinställningtill
huröppetmanskaberättatillbarnenomsjukdomen.”Devetattdetinteärblindtarm.”Mångabarn,
specielltdeyngre,hadeupprepadegångerfrågatvardeninlagdaföräldernvarochuttrycktsaknad.
Manberättadetillbarnenattföräldernvarpåsjukhuset,varsjuk,trött,skullefåmedicin,attdetvar
försömnensskull,”attpappaärhosdoktornhelatiden”.Enförälderhadeberättatatthonvar
tvungenattbliinlagdförattsedankunnavaraenbraförälderigen,närbarnenhadevaritledsnaför
inläggningen.
Någraföräldraroroadesigförhurbarnenskullereageranärdeskullefåvetaomföräldernssjukdom
ellerdiagnos.Endeltänkteattdetskullevaraenklarenärbarnenblevliteäldre,endeltänkte
tvärtom.Tankaromattbesparabarnenochinteberättasåmycketfannshosflerainformanter.Det
kändessvårtattförklarasjukdomen:”detstårstillihuvudet,hurskamansäga?”Därförvilleendelfå
hjälpavpersonalattförklara.Någrahadepratatenheldelmedsittbarn.
Fleraföräldrarhadesettattbarnenhadepåverkatsavderasmåendeochreageratpådetsistatiden
innaninläggningen.Idefallenvarföräldrarnaoroligaförsinabarn.Barnenhadet.ex.varitoroliga
förattföräldernskullegörasigilla.Ävenettlitethadereagerat:”Honharhaftlitesvårtattriktigt
knytaantillmig,honharjuinteriktigtvågatvarasigsjälvheller.”Närföräldrarhadelegatmycket,
kundebarnenhafrågatomföräldernvarledsenellerhadeont.
38
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Diskussion
Sammantagetvisaderesultatenattimplementeringavbarnperspektivetpåpsykiatriskaavdelningar
ärenlångsamprocess.Flerafaktorerbidrar:tidsbristförpersonalen,kortavårdtider,bristpå
rutinerochstrukturochtillenvissdelattityderhospersonalen.Medvetenhetombarnperspektivet
hospersonalenochettganskagottstödfrånchefernafinns.UtbildningiFBTochbarnperspektivoch
handledninggereffektnärdengestillenmotiveradpersonalgrupp:andelenavfalldärman
uppmärksammadebarnenssituationvidföräldernsinläggningökade.FBTsommetodblevinte
tillämpadisåmångafall.Deflestaföräldrarsomnyligenvaritinlagdauppfattarintefråganom
barnenochföräldraskapetsomkänsligutanfleraföräldrarhadegärnapratatmeromdetmed
avdelningspersonalen.Attutvecklarutinerförettsamarbetemedöppenvårdenärmycketviktigt.
Videnkortvårdtidhinnsintesamtalenombarnenmedochuppföljningviaöppenvårdenbehövs.
Öppenvårdspersonalenskompetensverkarocksåbehövasombarnenskavaramedisamtalunder
vårdtiden.
UtbildningiFBTochbarnperspektivet.TrotsattutbildningeniUmeåintegavsåmycketresultati
faktisktarbete,såharändåentankeväckts,bl.a.barnombudpåavdelningenblevutsedda.Enligt
personal- enkätenblevdetenlitenförbättringiattityderochkunskaper.Enligtpersonalintervjuerna
varutbildningenintetillräcklig,närdengavstillenhelpersonalgrupp.Personalenkändesig
fortfarandeosäkerinföruppgiften.Detyckteattuppgiftenärviktigmensvårochkänslig,allavar
intebereddaattarbetamedbarnperspektivet.Manbetonadeävenviktenavpersonliga
förutsättningarförattkunnatauppbarnenmedpatienterna,t.ex.mångaansågattpersonalsomvar
föräldrarsjälvaellerliteäldrevarmerlämpadeföruppgiften.Detverkarvaramereffektivtatt
utbilda”eldsjälarna”tillenbörjan,föriSkellefteåhararbetetkommitigång.Idengruppenvisade
enkätstudienenstatistisksäkerställdeffektipersonalenskunskapiattprataombarnenmed
föräldern.Mångaavdefaktorersompersonalentoguppsometthinderellerfrämjandefaktorer
stämdevälöverensmedtidigareforskning,ävenomdenmestberöröppenvårdspersonalens
erfarenheter(1,2).
Föräldraintervjuer.Iintervjuernamedföräldrarframkomattfråganombarnenochföräldraskapet
inteärsåkänsligfördeflesta,trotsattvissoroförSocialtjänstensinblandningfanns.Åandrasidan
flerahadehaftellerhadeenpågåendekontaktmedSocialtjänsten.Fleraföräldrarhadegärnapratat
merombarnenssituation.Vidföräldernsinläggningärdetföräldernsjälvellerdenandraföräldern
somberättarförbarnenominläggningen.Pånågotsätthadedeallraflestaföräldrarpratatomsin
sjukdommedbarnen,vilketstämmeröverensmedentidigaresvenskstudie(3).Vadmansäger
berormycketpåbarnensålderochföräldernsinställningtillhuröppenmankanvaragentemot
barnen.Fleraföräldrartänkerattdevillbesparasinabarnsittdåligamåendeochdehadeförsökt
döljadetförbarnen.Dockhademångaföräldrarsettattbarnenhadepåverkatsavderasmåendeoch
oroförbarnenfannshosföräldrarna.
39
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tidsbristen.Vårdtideräroftakortaochbelastningenpåavdelningarnahög.Därförhannmaninte
göraFBTiendelfalldärföräldernhadetackatja.Dettalarförattdetbordefinnasåtminstone5-6
personersomjobbarmedbarnperspektivetpåenavdelning.Därförärocksåsamarbetetmed
öppenvårdviktigt.Uppföljningenunderhöstenbekräftadeattvårdtidenslängdharbetydelse,
skillnadenvarstormellangruppernauppmärksammade/icke-uppmärksammade.Tidsbristenöver
huvudtagetpåpekadessometthinderbådeiintervjuerna,personalenkätenochprotokollen.Om
belastningenärhög,dåfallerbarnperspektivetlättbort,vilkettordetydapåattdetfortfarandeärett
lågprioriteratområde.
FBTpåavdelningar.Vidförstauppföljningavbarnperspektivetpåavdelningarblevbarnens
situationuppmärksammatica40%avfallen.Vidhöstensuppföljningblevandelenhögre,50%.FBT
blevgenomfördisexav26fallundervåren.UnderhöstenrapporteradesingaFBTmenmanhade
uppmärksammatbarnenssituationsåattuppföljningskulleske.
Detkanifrågasättasomnågonmetodfungerarsomenrutinpåenakutavdelning,situationernaärså
olika.SamtidigtgerutbildningiFBTkunskapomhurbarnperspektivetkanbeaktasochhurman
prataromdetmedföräldern.Kunskapomhurmanpratarmedföräldernvarjudetendaav
områdenasomhadeförbättratssignifikantefterutbildningen,dådengavstillenmotiverad
personalgrupp.
AndelenorosanmälningartillSocialtjänstenäranmärkningsvärdhög,framföralltfrån
Beroendeavdelningen.Vitolkardetsompositivt.Trotsanmälningarnakändesigpersonalenbekväm
medsamtalen,vilketantyderpåattmanharfåttentrygghetihurmanpratarombarnen.Många
familjerharredanenkontaktmedSocialtjänstenochdenkontaktenäroftapositivenligtföräldrar.
Oroförenanmälanfinnshosendelföräldrar.
Samtalmedbarnenpåavdelningarärsällsyntaochdetverkarintegåsålättattpåverka.Enligt
höstensuppföljninggenomfördesingasådana.Sannoliktkrävssamarbetemedöppenvårdenföratt
detskablimöjligt.Samarbetemedöppenvårdenbetonadesävenipersonalintervjuerna.Ändå
förefallerdetsvårtattfåettsådanttillståndundervårdtidenmeräniundantagsfalldåsituationen
ärriktigtallvarlig,t.ex.videnförälderssjälvmordsförsök.
Referenser
1. Korhonen T, Vehviläinen-Julkunen K & Pietilä AM (2010). Do nurses support the patient in his or her
role as a parent in adult psychiatry? A survey of mental health nurses in Finland. Archives of Psychiatric
Nursing, 24(3):155-67.
2. Maybery D & Reupert A (2009). Parental mental illness: a review of barriers and issues for working
with families and children. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16(9):784-91.
3. Östman M & Eidevall L (2005). Illuminating patients with children up to 18 years of age, a 1-day
inventory study in a psychiatric service. Nordic Journal of Psychiatry, 59(5):388-92.
40
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Sammanfattningavprojektetsresultatochslut
satser
Uppnåddesprojektetsmålsättningar?
Sammantagetnåddesprojektetsförstasyfte,attbreddautbudetavmetoder.Utbildningi
Barnkraftgenomfördesochenföräldra-ochbarngruppharocksågenomförts.Manhållerpå
attrekryteraförnyagruppertillkommandehöst.Socialtjänstenvillfortsättaattarbeta
enligtmetodenisamarbetemedpsykiatrin,vilketstärkersamverkanmellanoss.Familjerna
varnöjdamedBK.BådepsykiatrinsochSocialtjänstenspersonaltrivdesmedattarbetamed
gruppen.MankankonstateraattimplementeringenavmetodenBarnkraftärigång.
Rekryteringentillgruppernavartrögibörjan,vilketocksåmedfördeattantaletdeltagarei
forskningsprojektetblevförlågtförattkunnajämförametodenmedBeardslees
familjeintervention.Såledesnåddesintesyftetattkunnajämförametoderna.Problemetmed
rekryteringenibörjanärgemensammedandraorterdärdetharutbildatsiBK.
AntaletfamiljertillBeardsleesfamiljeinterventionblevocksåoväntatlågt,vilketvisarpå
svårigheterirekryteringävenidendelen.Därhandladesvårigheternaomattfåmed
familjernatillforskningen,interventionerpågårpåpsykiatriskaklinikernaiVästerbotten.Vi
fickintehellertillettsystemsåattvikundesehurmångaföräldrarsomerbjödsmen
tackadenejtillBFI.Dettavarettursprungligtmål.
DetvisadesigattmetodenFörabarnenpåtalpåpsykiatriskaavdelningarinteärtillämpbar
somenrutin,detvarfåinterventionersomgenomfördes.Däremotgenomfördessamtalom
barnenmedföräldrarochiblandvarävenandrapersonermed.AnmälantillSocialtjänsten
gjordesofta.Ingaföräldrarkunderekryterastillforskningen.Syftetattjämföraallatre
metodernåddesdärmedinte.
Nyarutinerhardockinförtspåavdelningarförattpatientersbarnssituationskabli
uppmärksammadochvikundeseförbättringarunderprojektetsgång-andelenföräldrar
varsbarnuppmärksammadesökade.Utbildningibarnperspektivettillmotiverad
avdelningspersonalserutatthaeffekt,tillsammansmeduppföljningochhandledning.
Tidsbristochkortavårdtiderärtydligahinderiarbetet.Ettviktigtutvecklingsområdeäratt
oftaremötabarnenunderföräldernsvårdtid –detskersällanidag.Viantarattbehovav
samtalmedbarnenoftarefinnsänidefåfalldärsamtalnugenomförs.Sannoliktbehövs
samarbetemedöppenvårdenförattsamtalenmedbarnenskablivanligare;idefallbarnen
hadevaritmed,hadeävenpersonalfrånöppenvårdendeltagit.
Utöverdeplaneradestudiernagenomfördeviytterligaretvåintervjustudierförattfåveta
meromsvårigheternaiimplementeringenavbarnperspektivetinomslutenvården,när
tillämpningavmetodenFBTintekomigångsomväntat.Personalintervjuernavisadeatt
arbetamedbarnperspektivetupplevsviktigtmensvårtochkänsligt.Tidsbristenoch
41
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
arbetsbelastningenkomtydligtframsomförsvårandefaktorer,liksombristpåstrukturoch
rutiner.Manupplevdeattmandatattarbetamedbarnperspektivetfinnsfrånledningenssida
ommanvill,mendetärinteetttydligtprioriteratområde.Föräldraintervjuernaresulterade
delvisienannorlundabild:föräldrarnatycktemedfåundantagattdetärbraattpersonalen
taruppbarnenssituationochhadegärnahaftflersådanasamtal.Dettabordeuppmuntra
personalentillattvågafrågaochprataombarnenännuoftare.
Kanvisvarapåfrågeställningarna?
1.Förändradesrisk-ochskyddsfaktorerförbarnen?Medenkäternakundeviintefånga
någrastörreförändringaridessanärdetgällerskola,kompisar,intressenochhur
barnenhållersinförälderunderuppsikt,ejhellerihuroftamanpratarinomfamiljenom
föräldernssjukdomochomandraviktigaområdenibarnensliv.Enligtintervjuernamed
föräldrarochbarniBKblevsamtalsklimatetifamiljernaöppnareefterBK.I
föräldraenkätenskattadeföräldrarnaattdethadeblivitlättareattprataomsjukdomen
medbarnen,vilketocksåvarstatistisktsignifikantförBFI.Vikundeintejämföra
metodernastatistiskt,detgälleriallafrågeställningar.
2.Förändradesbarnenspsykiskamående? VisågsmåpositivaförändringariSDQoch
Livsstegen,dockvardessaejstatistisktsäkerställda.Bl.a.minskadedeemotionella
problemenochbarnensskattningavsinkommandelivssituationomettårblevhögre.
FöräldrarnauppgavifeedbackdelenavföräldraenkätenattBFIochBKhadevaritpositiv
förbarnen.IintervjuermedBK-föräldrarberättadedeattbarnenmåddebättre,var
gladareochöppnare.
3.Påverkadesfamiljeklimatochföräldrarsupplevelseavskuldochskamförknippademed
denpsykiskaohälsaniförhållandetillbarnenochföräldraskapet?Iföräldrarnasskattning
avfamiljeklimatsågssmåförändringartilldetbättre.Minskatkaosifamiljeklimatet
enligtpatientföräldrarochföräldrarnasoroförbarnenefterBFIvarstatistiskt
säkerställdaförändringar.Skuld-ochskamkänslorminskade,menejstatistiskt
säkerställt.
4.Hurfungeradeetablerandetavdetremetodernaideberördaverksamheterna?Hurupplevdesde
tremetodernaavbarn,föräldrarochpersonal?ImplementeringavBKisamverkanmellan
psykiatrinochSocialtjänstenärigång,trotsrekryteringssvårigheterna.Barn,föräldraroch
personaltrivdesmedmetodenenligterfarenheternahittills.BFItogsvälemotavfamiljerna.Att
etableraFBTsomenrutinmetodpåpsykiatriskaavdelningarlyckadesinteidettaprojekt.
5.VilkentypavandrasamtalelleråtgärderförutomFBTbehövdesföratttillgodosebarnensbehov
avstöd,rådochinformationnärenförälderärinlagdp.g.a.psykiskohälsa?Vargodseunder
stycketFörabarnenpåtalovan.
Någraslutsatser
MetodernaBarnkraftochBeardsleesfamiljeinterventionblevvälmottagnaavfamiljerna.
Metodernatordevarasäkrapåsåsättattdeinteorsakadenegativaeffekterförbarneneller
42
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
föräldrarna.Tvärtomsågssmå,positivaeffekteribarnenspsykiskamåendeochlivskvalitet.
ImplementeringavbarnperspektivochFörabarnenpåtalpåpsykiatriskaavdelningarvisadesig
varaentidskrävandeprocess.Utbildning,rutinerochstrukturerbehövsförattdetskafungera.
Det förefallervaramesteffektivtattstartaarbetetgenomattutbildaochhandledadesomär
motiveradeochredoatttasiganuppgiftenattprataompatientersbarnochföräldraskap.De
allraflestaföräldrarvillprataomsinabarnssituation.
43
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bilagor
1. Artikel–intervjustudie”Attförstärkabarnperspektivetpåenvuxenpsykiatrisk
avdelning- angeläget,mensvårt -GustafKejving(pdf)
2. "IntervjustudieomBarnkraft:Barnochföräldrarberättar."–BittaSöderblom
3. Enkäter
-
Föräldraenkät
-
Risk-ochskyddsfaktorer förbarnen
-
SDQ,föräldraversionen
-
Familjeklimat
-
Livsstegen
-
BarnensfeedbackefterBarnkraft
-
Protokollförföräldrarislutenvård
44
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bilaga1
45
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
46
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
47
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
48
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
49
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
50
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
51
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
52
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
53
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bilaga2
Intervjustudie om Barnkraft:
Barn och föräldrar berättar
- Bitta Söderblom
54
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Innehållsförteckning
1. Inledning med problemformulering och syfte...................................................................... 56
2. Teoretisk bakgrund............................................................................................................... 56
2.1 Hörnstenar i ett preventivt tänkande............................................................................... 57
3. Tidigare forskning om förebyggande metoder för barn till föräldrar med psykisk ohälsa .. 59
3.1 Forskning om familjevisa metoder................................................................................. 59
3.2 Forskning om stödgruppsmetoder .................................................................................. 61
4. Barnkraft stödgruppsmetoden .............................................................................................. 62
5. Metod ................................................................................................................................... 64
6. Resultat................................................................................................................................. 66
7. Diskussion och slutsatser ..................................................................................................... 73
Litteratur................................................................................................................................... 79
Bilagor...................................................................................................................................... 83
55
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
1. Inledning med problemformulering och syfte
Solantaus och Paavonen (2009) konstaterar att föräldrars psykiska ohälsa utgör en av de mest centrala
orsakerna till barns och ungas psykiska problem. Barn till föräldrar med depression eller annan psykisk
belastning utgör en högriskgrupp med hänseende på psykiatrisk och annan medicinsk problematik.
Problemen och belastningarna börjar tidigt i barnens liv och tenderar att fortgå upp i vuxen ålder
(Weissman & al. 2005; 2006). Det finns forskning som tyder på att upptill 40 % av barn till föräldrar med
depression själva insjuknar i en diagnostiserbar sjukdom före 20 års ålder samt att upptill 60 % av har
insjuknat före åldern 25 år (Beardslee, Versage & Gladstone, 1998).
Forskning kring utsatta barn och deras uppväxt och utveckling har identifierat ett flertal faktorer som
hänger samman med utvecklingen av psykiskt illamående, så kallade risk- och skyddsfaktorer. Dessa
faktorer kan antingen öka eller minska risken för utvecklingen av problem eller sjukdom. (National
Research Council and Institute of Medicine, 2009, 15-16).
Genom kunskapen om risk- och skyddsfaktorer har en mångfald av preventivt orienterade metoder för barn
och familjer i utsatta situationer utvecklats och vissa av metoderna har man också forskat på i anslutning
till effekt. Siegenthaler, Munder & Egger (2012) har genom sin övergripande forskning om preventivt
orienterade metoder visat att det är möjligt att förebygga psykisk ohälsa hos barn till insjuknade föräldrar
och att det sålunda är möjligt att förhindra att belastningar går från generation till generation.
Att erbjuda utsatta familjer effektfulla insatser tidigt kan även på lång sikt minska kostsam psykiatrisk
behandling för barn och ungdomar. Enligt Bool, Van der Zanden och Smith (2007) söker denna grupp av
barn sannolikt hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin fem gånger mer under sin uppväxt än barn till
föräldrar utan dessa problem (citerad i Van Santvoor, 2013, 6-7). Effektiva förebyggande metoder som
erbjuds systematiskt till föräldrar med belastningar kan leda till betydande besparingar i framtiden.
Idag finns en mångfald av olika preventivt orienterade metoder i användning, metoder som utvecklats för
barnfamiljer där en förälder är belastad med t ex psykisk ohälsa, beroendeproblematik eller somatisk
sjukdom. En del av metoderna är avsedda för enskilda familjer, med en typ av familjeinterventioner och metoder, andra är avsedda för flera familjer samtidigt, med en annan typ av stödgruppsinterventioner och metoder. Barnkraft, en stödgruppsmetod som utvecklats i Finland under början av 2000- talet, har under
senaste år väckt intresse i Sverige. Metoden riktar sig till föräldrar som insjuknat i depression eller bipolär
sjukdom och där det i familjen finns barn i skolålder.
Syftet med denna forskning har varit att skapa en fördjupad förståelse för 1) vad ett deltagande i metoden
Barnkraft egentligen innebär för deltagande barn och föräldrar 2) upplevda effekter på deltagande. För
ändamålet lämpar sig sålunda en kvalitativ insats bäst. Forskningen bygger på sammanlagt nio individuellt
genomförda temaintervjuer.
I denna rapport avser stödgrupp en gruppintervention som leds av en för verksamheten utbildad
gruppledare (jfr självhjälpsgrupp).
2. Teoretisk bakgrund
En lång tradition av forskning kring risk- och skyddsfaktorer och om vad som skapar resiliens har
genererat i en värdefull kunskap för ett preventivt tänkesätt. Effektiv prevention av en viss belastning
syftar till att man minskar riskfaktorers negativa påverkan parallellt med att man stärker skyddande
faktorers positiva påverkan på barnets utveckling (Gladstone, Beardslee & O´Connor, 2011). Resiliens i
sin tur innebär en god utveckling, svårigheter till trots, (Luthar, 2006) och sammanhänger med begreppen
56
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
risk- och skyddsfaktorer. I följande avsitt kommer de teoretiska hörnstenarna att utforskas närmare.
2.1 Hörnstenar i ett preventivt tänkande
Om risk- och skyddande faktorer
Riskfaktorer kan definieras som egenskaper eller omständigheter som föregår och förutspår svårigheter
eller problem. Riskfaktorer kan identifieras på en mängd olika nivåer: individ-, familje-, samhälls- och
kulturell nivå. (Kraemer, Kazdin & al, 1997). Forskarna skiljer mellan riskfaktorer som kan ändras över
tid (ekonomisk utsatthet) och sådana som ej omformas
(t ex kön). Riskfaktorer är faktorer i barnets uppväxt- och utvecklingsmiljö som påverkar barnet och dess
vardag under en längre tid och som försvårar en gynnsam utveckling.
Man kan härtill skilja mellan specifika och ospecifika riskfaktorer i anslutning till utvecklingen av en
problematik. Specifika riskfaktorer för depression hos barn och unga utgörs av t ex låg självkänsla, negativ
attribution, bristande socialt stöd, ineffektiv coping etc. Härutöver finns det ospecifika riskfaktorer vilka
kan associeras till en ökad risk för en rad av olika sjukdomar, även depression. Till dessa ospecifika
riskfaktorer räknar man fattigdom, upplevelse/bevittnande av våld, social isolering, misshandel och
vanvård av barn, och separation och splittring av familjen. (Beardslee, Martin & Gladstone, 2012)
Skyddande faktorer kan definieras som egenskaper på individ-, familje- eller samhällsnivå som associeras
med lägre sannolikhet för problem eller svårigheter (National Research Council/Institute of Medicine,
2009, 16, 82). Faktorer som t ex förståelse av sin och familjens situation, god kommunikation och
bekräftande samspel inom familjen, engagemang i skolarbete, fritid med givande aktivitet, goda vänner
och ett nätverk av stödjande vuxna kan på ett betydelsefullt sätt minska den negativa inverkan som en
förälders psykiska ohälsa kan få för barnet (Beardslee & Podorefsky, 1988). Härutöver har copingförmåga
och förmåga till emotionell självreglering visat sig utgöra betydelsefulla skyddande faktorer (Beardslee,
Martin & Gladstone, 2012).
Kort kan konstateras att skyddande faktorer förknippas med en lägre sannolikhet för problem och negativa
konsekvenser medan riskfaktorer, i sin tur, ökar sannolikheten för negativa följder. Riskfaktorer tenderar
att korrelera positivt med varandra och negativt med skyddande faktorer. Detta innebär sålunda att om det
finns en uppsjö av riskfaktorer i ett barns tillvaro så är det sannolikt att det finns knappt med skyddande
faktorer. En ytterligare aspekt att beakta angående risk- och skyddande faktorer är deras kumulativa
karakteristika (National Research Council/Institute of Medicine, 2009, 16, 83-91.) Sameroff, Gutman och
Peck (2003) bland mången annan, har funnit att en riskfaktor allena inte har ett starkt samband med ett
barns (problem-)utveckling men en ackumulering av riskfaktorer starkt förutspår en mångfald av problem
(citerad i National Research Council /Institute of Medicine, 2009, 86-87).
Sammanfattningsvis kan man konstatera att risk- och skyddande faktorer finns i många olika former och på
olika nivåer, de har ett samband och de påverkar barnets utvecklingsprocess, på gott och ont. Barns
utveckling påverkas sålunda med stor sannolikhet negativt då flera riskfaktorer samtidigt belastar
vardagen. Man kan även tänka sig att barnets utveckling sannolikt påverkas positivt då fler skyddsfaktorer
samtidigt stödjer upp barnets vardag.
Trots att närvaro av riskfaktorer signalerar en ökad sannolikhet för svårigheter har det visat sig att
ingalunda alla de barn och unga som möter svårigheter utvecklar emotionella eller beteendemässiga
problem, ej heller sjukdom. En stor del av barnen växer upp till välfungerande barn och unga vuxna
(Beardslee, 2002). Weissman och kolleger (2006) fastslår i sin långtidsstudie att 20 % av barnen till
57
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
föräldrar med depression inte själva utvecklar mentala problem i vuxenlivet.
De uppvisar en förmåga att återhämta sig från tunga upplevelser, de växer och utvecklas väl trots
svårigheter under uppväxten. De är resilienta.
Om resiliens
Resiliens främjas av skyddande faktorer och hämmas av riskfaktorer. Resiliens är inte ett statiskt tillstånd
utan utvecklas i en ständig process, i interaktionen mellan individen och miljön (Luthar, 2006; Rutter,
1999). På basen av ett flertal preventionsforskare och deras tankegångar definierar Luthar, Cicchetti och
Becker (2000) resiliens på följande vis:
”Resiliens hänför till en dynamisk process som omfattar positiv anpassning i en kontext av
betydande motgångar. Implicit i detta begrepp ingår två viktiga förutsättningar: (1) exponering
för betydande hot eller svåra motgångar; och (2) en positiv anpassning trots stora belastningar
på utvecklingsprocessen.”
Barn reagerar väldigt olika på utmaningar och svårigheter. En del barn som växer upp i en belastad miljö
utvecklar tidigt olika emotionella och beteendemässiga problem. Andra barn kan förefalla att klara av sin
problembelastade tillvaro väl men utvecklar dessvärre problem senare i livet. Det finns även barn som
fortsätter att utvecklas och må väl trots en stressfull tillvaro. (Rutter & Rutter, 1993.) De är resilienta, de
visar en förmåga att återhämta sig eller att anpassa sig till svåra upplevelser eller stressfulla händelser.
Luthar et al. (2000) lyfter fram det faktum att barns positiva anpassningsförmåga till utmanande och
stressfulla livssituationer varierar som följd av två faktorer: 1) riskfaktorernas antal och beskaffenhet samt
2) de skyddande faktorernas förutsättningar att erbjuda ”ett försvar” mot de negativa upplevelserna.
Walsh (2003; 2006) för på ett intressant sätt in begreppet resiliens i familjesammanhanget. Hon betonar
vikten av att se familjen och dess inneboende processer av samspel och samvaro som en möjlighet till att
främja resiliens och välbefinnande för en var i familjen. Hon urskiljer tre sinsemellan samverkande
processer i sitt perspektiv på familjens resiliens:
(1) familjens trossystem och förhållningssätt till skeenden, (2) familjens organisations-mönster och (3)
familjens sätt att kommunicera. Familjens resiliens, förmåga att återhämta sig, är optimerad då skyddande
faktorer kan tillvaratas och stärkas inom alla dessa processer. Resiliens kan främjas genom samarbete,
ömsesidigt stöd och familjens åtagande att gemensamt tackla kriser.
Sammanfattningsvis kan man sålunda konstatera att syftet med många interventioner riktad till olika utsatta
grupper, t ex familjer, i vilken föräldern insjuknat i en psykisk sjukdom, är bland annat att hjälpa familjer
att bättre kunna hantera de stressfulla situationerna som uppstår i vardagen som följd av belastningar
antingen på individ- eller familjenivå.
Om prevention
Prevention kan kort definieras som insatser eller interventioner som äger rum före uppkomsten av problem
eller insjuknande och som syftar till att förhindra eller minska risker för insjuknandet i en specifik sjukdom
(National Research Council/Institute of Medicine, 2009, 36). Enligt IOM (1994, 22-26) kan man särskilja
mellan tre olika preventionsstrategier och –nivåer; universal, selektiv och indikerad prevention. Universala
interventioner är riktade till hela populationer utan urskiljning. Selektiva interventioner, i sin tur, är riktade
till grupper eller individer som bär på en förhöjd risk för att utveckla svårigheter eller för att insjukna. De
58
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
indikerade interventionerna riktar sig till individer med begynnande symptomutveckling eller beteenden
som tyder på utveckling mot ett insjuknande men ännu inte kan diagnostiseras.
Rutter (1987) lyfter på ett tilltalande sätt fram fyra sätt på vilka riskfaktorers negativa effekter kan
motverkas i preventionens syfte: 1) att minska effekten av riskfaktorer eller utsattheten för riskbelastning
(kognitiv eller reell), 2) att minska negativa kedjereaktioner dvs. att en risk leder till enföljande risk etc. 3)
att bygga upp och stärka självkänsla och handlingskraft, liksom även skyddande faktorer 4) att tillvarata de
möjligheter vändpunkter (turning points) öppnar upp för. Alla dessa processer kan fokuseras i
förebyggande interventioner.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att förebyggande interventioner – även Barnkraft - syftar till att
stärka förutsättningar för barnets och familjens resiliens. Målet är att minska antalet riskfaktorer och
motverka deras negativa effekter på familjens vardag. Parallellt med detta är syftet att stärka förekomsten
av skyddande faktorer. Den forskning om metoder som nedan presenteras fokuserar på metoder som utgör
selektiv eller induktiv prevention.
3. Tidigare forskning om förebyggande metoder för barn till föräldrar
med psykisk ohälsa
Kunskap om riskfaktorer och skyddande faktorer och förståelsen av de processer som främjar barn och
ungas resiliens har skapat förutsättningar för ett preventivt arbete. Under de senare åren har en mångfald av
metoder för barn och unga till föräldrar med affektiv sjukdom utvecklats. Metoderna är till sina teoretiska
utgångspunkter och närmandesätt besläktade, de byggs upp av liknande element men avviker från varandra
i struktur och genomförande. En del metoder riktar sig till individuella familjer medan andra bjuder in
familjer till stödgruppsverksamheter med möjligheten att komma samman med andra som har liknande
vardagliga erfarenheter (belastningen en faktor som knyter familjerna samman).
Barnkraftsmetoden bär med sig närmande- och förhållningssätt från två familjevisa metoder avsedda för
föräldrar med psykisk ohälsa. Den första är ”Family Talk intervention” (FTI, Beardslee med kolleger 1997,
1998, 2003, 2007) som byggs upp av 6-11 träffar med familjen i olika konstellationer och syftar till att
förebygga psykisk ohälsa hos barnen genom att öka positiv interaktion inom familjen och skapa en
gemensam förståelse om ohälsan inom familjen. Den andra är en metod kallad ”Föra barnen på tal –
samtal” (FBT, Solantaus, 2006) som byggs upp av 2-3 samtal med föräldrar och syftar till att stärka
barnens resiliens genom att aktivera skyddande faktorer i barnets vardag och öka barnets förståelse om sin
situation.
Under senaste år har en mångfald av forskning kring effekten av dessa familjevisa metoder genomförts. I
det följande presenteras i korthet forskningsresultat om de ovan nämnda interventionerna eftersom
Barnkraftsmetoden bär på liknande närmande- och förhållningssätt. Det är av intresse att förstå metodernas
effekter i relation till varandra.
3.1 Forskning om familjevisa metoder
I USA har Beardslee med kolleger (Beardslee & al. 2003; Beardslee & al. 2007) genomfört en
randomiserad forskning av en preventivt orienterad manualbaserad psykoedukativ familjeintervention
(Family talk intervention, i Sverige Beardslee familjeintervention) för föräldrar med depression eller
bipolär sjukdom och deras 8-16 åriga barn som jämfördes med en manualbaserad psykoedukativ
grupplektion. Den klinikerledda metoden byggs upp av 6-11 träffar med familjen i olika konstellationer
(föräldrar, barn och hela familjen). Lektionsprogrammet byggs upp av två separata gruppträffar för
59
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
föräldrar. Forskarna rapporterar om resultaten i sin randomiserade effektstudie i vilken 93 familjer deltog
(121 barn). Båda programmen gav långvariga, positiva effekter för familjernas sätt att hantera
sjukdomsrelaterade problem i vardagen. Interventionerna visade en positiv preventiv effekt bl. a en ökad
belåtenhet inom familjer, en större förståelse för sjukdomen och barnets upplevelse, bättre
familjesammanhållning och kommunikation samt förändrade sjukdomsrelaterade attityder och beteenden.
Forskarna rapporterar att de positiva effekterna kvarstått vid uppföljningen 2 ½ år efteråt. Vid
uppföljningen 4 ½ år efter start kunde effekten av deltagandet ännu iakttas. Den klinikerledda
interventionen visade betydligt större vinster dels angående förståelsen för förälderns sjukdom och för
barnens upplevelser, dels angående föräldrarnas attityder och beteenden i relation till barnens upplevelser.
Båda programmen hade lett till bättre familjefungerande och minskade internaliseringssymtom hos barn.
Forskarna konstaterar att kortvariga, familjecentrerade preventiva interventioner kan bidra till långvariga
förbättringar i barnens vardagliga tillvaro.
I Sverige har Pihkala med kolleger forskat på metoden Family Talk Intervention som här har kallats
Beardslee Familjeintervention. Pihkala och Johansson (2008) har i sin kvalitativt orienterade forskning
utforskat depressiva föräldrars inställning till ett erbjudande om föräldrastöd och vilka faktorer som
påverkat beslutet att acceptera erbjudandet av stödet. För ändamålet intervjuades tio föräldrar av vilka nio
deltagit i interventionen. En orsak till deltagandet var föräldrarnas oro över barnens välbefinnande. Att
börja samtala med barnen om ohälsan väckte ändå konfliktfyllda känslor hos föräldrarna, både rädsla för
att initiera samtalen och längtan att få berätta. Rätt tidpunkt, känslor av skam och skuld, makens/makans
intresse att delta, barnens medgivande var faktorer som var centrala att förhålla sig till inför deltagandet. I
en annan forskning med kvalitativ insats rapporterar Pihkala, Sandlund och Cederström (2012a) föräldrars
upplevelser av deltagandet i Beardslees familjeintervention. I studien deltog 25 föräldrar med erfarenhet av
metoden. Tilltro till samtalsledarna och trygghet med metoden öppnade upp för möjligheten att börja
samtala om den psykiska sjukdomen med barnen. Forskarna konstaterar att metoden skapar förutsättningar
för en god allians med föräldrar vilket möjliggör samtal om föräldraskap och barnens situation. Metoden
visade sig sålunda vara genomförbar och ändamålsenlig inom vuxenpsykiatrin. Pihkala, Sandlund och
Cederström (2012b) har även forskat på Beardslees familjeintervention och dess innebörd för deltagande
barn. Sammantaget 14 barn och föräldrar från nio familjer intervjuades. Forskarna rapporterar att
deltagandet gav barnen en känsla av lättnad och avlastad oro, främst som följd av mera kunskap och
öppenhet inom familjen kring förälderns sjukdom.
Solantaus med kolleger (2009, 2010, 2013) har i sin randomiserade effektstudie jämfört den preventivt
orienterade metoden Family Talk Intervention (FTI) med metoden Föra barnen på tal (FTB). Sammantaget
medverkade 109 familjer och 145 barn. Familjerna erhöll antingen metoden FTI eller den korta FBT metoden. Solantaus et al. (2009) rapporterar om metodernas trygghet, genomförbarhet och upplevda
effekter. Bägge metoder visade sig vara trygga att använda och genomförbara inom vuxenpsykiatrin.
Föräldrar och barn rapporterade om en större förståelse om förälderns psykiska ohälsa inom familjen
parallellt med en minskad oro. Föräldrarna upplevde sig stärkta i sitt föräldraskap och beskrev en tilltro till
framtiden. Båda metoderna upplevdes positivt, FTI i något högre grad än FBT. Forskarna konstaterar att
barncentrerade metoder kan genomföras inom vuxen psykiatriska enheter och uppskattas av såväl barn som
föräldrar. Solantaus och kolleger (2010) redogör även om metodernas effekt på barns psykosociala symtom
och prosocialt beteende. Forskarna rapporterar att deltagandet i både FTI och FBT lindrade barnens
emotionella symtom och ångestkänslor och främjade prosociala beteende. FTI visade sig ha större effekt på
kort tid (4 månaders uppföljning). Skillnaden mellan metoderna och deras effekt tenderade ändå att jämna
ut sig över tid (10 månaders uppföljning). Punamäki et al. (2013) undersökte även metodernas effekt på
60
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
barns positiva och negativa kognitiva attributioner. I motsats till forskarnas förväntningar (hypoteser)
visade det sig att FTI inte under uppföljningen (18 månader) ledde till någon attributionsförändring medan
FBT gav positiv effekt för en ökning av barnens positiva, kognitiva attributioner. Denna effekt visade sig
även tjäna som en mediator i relation till barnens emotionella och depressiva symtom. Interventionerna
hade ej effekt på de negativa kognitiva attributionerna. Forskarna drar slutsatsen att en kortvarig preventiv
metod kan stärka gynnsamma kognitiva processer hos barn till föräldrar med psykiatriska diagnoser.
3.2 Forskning om stödgruppsmetoder
Riley & al. (2008) och Valdez &. al (2011) har i sitt team utvecklat en metod som de kallar Keeping
Families Strong (KFS). Programmet syftar till att stödja resiliens och minska risker för barnen genom att
fokusera på svårigheter som ofta uppstår i en familj då en förälder insjuknar t ex i depression:
kommunikationsproblem, bristande samhörighet och socialt stöd, inkonsekvens och bristande förståelse för
ohälsan och dess konsekvenser. KFS består av 10 träffar på 90 minuter med grupper för såväl föräldrar
som barn (10 år och uppåt). Barn- och föräldragrupperna träffas parallellt och målet är att skapa en
gemensam process mellan barn och föräldrar. I programmet ingår en familjeträff (var familj för sig) under
vilken familjen gemensamt samtalar om förälderns ohälsa och familjens situation. Deltagandet har
huvudsakligen upplevts ha positiv effekt. Föräldrarna beskriver t ex ett bättre mående, minskad
stressbelastning, en ökad familjesamhörighet, ett bättre flyt i vardagen och minskade emotionella och
beteenderelaterade problem. Barnen i sin tur berättar om en ökad copingförmåga, minskad belastning av
stressfulla händelser och en ökad acceptans av den insjuknade föräldern (modern). Vid tidpunkten för
gruppens avslut visade färre barn tecken på beteendeproblematik i jämförelse med mätningen före
interventionens start. Trots lovande resultat konstaterar forskarna att det behövs mer forskning av
programmet under mer kontrollerade villkor för att få starkare evidensbaserad kunskap om metodens
förebyggande effekt.
Compas et al. (2009) och Compas et al. (2011) har i sin randomiserade effektforskning undersökt en
kognitivt beteendeorienterad preventiv familjegruppmetod för föräldrar med en depressionshistoria och
deras barn i åldern 9-15 år. Metoden bygger på insikt om de effekter föräldrars depression får för barnen
gällande, dels en stressbelastad interaktion (följd av symtomen), dels barnens reaktioner och coping i
anslutning till denna interaktion. Forskning har visat att dessa processer har stor inverkan på barns
emotionella svårigheter och beteendeproblem vid föräldrars depression men även att det, genom
interventioner, är möjligt att förändra dessa processer. Metoden byggs upp av sammantaget 12 träffar: åtta
veckovisa träffar och en långvarig månadsvis uppföljning (fyra träffar). Såväl barn som föräldrar bjuds in
att delta. Målen med verksamheten är att undervisa om depression, att öka deltagarnas medvetenhet om hur
stress och ohälsa påverkar familjefungerande, att lära sig känna igen stress och att hitta nya coping- och
föräldraförmågor. I effektstudien jämfördes denna familjeinsats med en kontrollgrupp som erhöll ett
informationsmaterial för självstudier. Effekten följdes upp under 12 månader från baseline (postintervention, 6 månader och 12 månader) dels genom standardiserade diagnostiska intervjuer, dels genom
deltagande barns och föräldrars egna utsagor angående depressionssymptom och internaliserings- och
externaliseringsproblem. Resultaten visar att gruppinterventionen, i jämförelse med kontrollinsatsen, leder
till betydande positiva förändringar gällande internaliserings- och externaliseringsproblem samt psykiska
symptom hos barnen. Forskarna förklarar att den gynnsamma effekt interventionen har på barnens
problem- och symtombelastning till stor del förmedlas av barnens ökade copingförmåga och föräldrarnas
stärkta positiva föräldraförmåga. En ömsesidig relation mellan barns internaliseringssymptom och
61
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
föräldraskap framkom under de första sex månader efter uppföljningen. Forskningen har visat att både
barns copingförmåga och de vuxnas föräldraskap är aktivt medverkande i preventionsfrämjande processer.
Garber et al. (2009) har i en randomiserad kontrollerad studie undersökt effekten av en kognitiv
beteendeinriktad preventiv gruppintervention för ungdomar i riskzonen för att insjukna i depression
(depression tidigare, vid tiden för deltagandet subkliniska symtom). Kontrollgruppen utgjordes av
ungdomar som erhöll stöd på vanligt vis (treatment as usual). Föräldrarna till de unga var depressiva eller
hade erfarenhet av att ha varit depressiva tidigare. Den förebyggande metoden byggdes upp av sammanlagt
14 träffar: åtta veckovisa träffar på 90 minuter och sex månatliga uppföljningsträffar (en/månad). I
programmet lär man de unga teknik för kognitiv omstrukturering för att kunna identifiera och utmana
orealistiska och negativa tankegångar liksom även nya problemlösningsstrategier. Forskarna rapporterar att
ungdomarna i interventionsgruppen, i jämförelse med de unga i kontrollgruppen, under den nio månader
långa uppföljningen (från baseline till 6 månader av månatlig uppföljning) har visat en betydligt lägre grad
av kliniskt diagnostiserbar depression liksom även en lägre grad av självrapporterade symptom. Däremot
har man inte funnit någon effekt av interventionen för ungdomar ifall föräldern hade klinisk depression vid
starten (baseline). Föräldrarna var ej aktivt engagerade i interventionen.
Van Santvoort et al. (2013) har genomfört en randomiserad kontrollerad studie för att bedöma effekten av
en stödgruppsmetod, i jämförelse med en kontrollgrupp. Stödgruppen är avsedd för barn till föräldrar med
psykisk ohälsa eller missbruk. I kontrollgruppen ingick barn som väntade på sin tur att delta i stödgruppen
(6 månaders väntelista). Syftet med stödgruppsinterventionen är att motverka problem hos barnen.
Stödgrupperna är riktade till barn i åldern 8-12 år. Gruppen träffas sammanlagt åtta gånger veckovis, varje
träff räcker 90 minuter. Föräldrarna deltar ej i processen.
Barn och föräldrar i interventionsgruppen fyllde i frågeformulär vid fyra tidpunkten: före gruppstart, vid
gruppens avslut dvs. 2-3 månader efter baseline, vid sex månader och 12 månader efter baseline. Barn och
föräldrar i kontrollgruppen (väntelista) fyllde i frågeformulär på liknande vis med undantag från
uppföljningen 12 månader efter baseline. Resultaten av forskningen visar att små positiva effekter på
negativ kognition, känslan av egenvärde och sökande av stöd framkom vid tre månaders uppföljning.
Dessa effekter hade försvunnit vid sex månaders uppföljning. Man fann heller ingen signifikant effekt
under 12 månaders uppföljningen avseende känsla av egenvärde, på ökad interaktion mellan barnet och
förälder eller på barnets emotionella problem eller beteendesvårigheter. Forskarna noterar att en förklaring
kan vara att effekten låter vänta på sig (sleeper effect), en annan förklaring kan vara att även
kontrollgruppen erhöll visst stöd under sin väntan på ett gruppdeltagande (intervju, 3 fritidsaktiviteter och
ett hembesök). En ytterligare förklaring kan enligt forskarna vara att interventionen inte är tillräckligt
intensiv för att påverka t ex känslan av egenvärde. Metoden fokuserar heller inte direkt på barnens
problemutveckling. Forskarna konstaterar att det är centralt att i högre grad i processen engagera även
barnens föräldrar och familj för att få ut största möjliga effekt av en preventivt orienterad stödgruppsmetod
för barn.
4. Barnkraft stödgruppsmetoden
Barnkraft- stödgruppsmetoden, som i Finland kallas Vertti –stödgruppen, har sin teoretiska grundval i
forskning om prevention, risk- och skyddsfaktorer samt resiliens. Metoden kan klassificeras som selektiv
och/eller induktiv prevention. Barnkraftsmetoden byggs upp av två inledande samtal, 10 gruppträffar och
ett avslutande samtal (Inkinen & Söderblom, 2005; Söderblom & Inkinen, 2014). Metoden har utvecklats
till stöd för familjer i vilka någon av föräldrarna insjuknat i en affektiv sjukdom, dvs. depression eller
bipolär sjukdom och deras barn är i skolåldern, i första hand barn i åldern 7-12 år. Barnets deltagande i
62
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
stödgruppen aktualiseras genom föräldern sjukdom dvs. depression eller bipolär sjukdom (selektiv
prevention). Till skillnad från Garber et al. (2009) är ej barnets eventuella tidigare diagnos eller symptom
en avgörande faktor för deltagandet i Vertti- stödgruppen.
I likhet med Riley wr al. (2008) har metoden sin utgångspunkt i tanken om att förälderns depression eller
bipolär sjukdom utgör en familjeangelägenhet eller –belastning. Förälderns aktiva engagemang i
grupprocessen är en förutsättning för barnets deltagande (jfr Van Santvoort & al. 2013). Barnet behöver
förälderns stöd för att kunna tillgodogöra sig den process som sätts igång i gruppen. Föräldern hjälper
barnet att hantera vardagen – det är en process inom familjen. Utan förälderns förbindelse till processen
kan barnet ej delta.
För familjens del börjar processen med två inledande samtal familjevis av vilka det första utgörs av ett
föräldrasamtal med element ur Föra barnen på tal –samtalet (Solantaus, 2006) samt en diskussion om
Barnkraft- stödgruppsmetoden. Till det andra samtalet kommer barnet och föräldern/föräldrarna. Barnet
och föräldern/föräldrarna samtalar gemensamt om orsaken till deltagandet, dvs. förälderns ohälsa. Även
syskon kan delta tillsammans i gruppen. Önskvärt är att även barnets andra förälder deltar i grupprocessen.
Metoden byggs upp av tio träffar av vilka tre är gemensamma för barnen och föräldrarna. Gruppen träffas
en gång per vecka, 90 minuter per gång. Under grupprocessen bearbetar barn och föräldrar olika, ur
målsättningens perspektiv, centrala teman vilka tangerar t ex förälderns ohälsa, känslor och
känslohantering, sätt att hjälpa barnen, självkänsla och inre styrka. Syftet med de gemensamma träffarna är
att knyta samman barn- och föräldragruppens processer till en gemensamt delad upplevelse för barnet och
föräldern.
Figur 1: Vertti- stödgruppsmetoden från inledande till avslutande samtal
Under grupprocessen får barnet i samspel med sina likar bearbeta sina upplevelser av vardagliga händelser
i anslutning till förälderns ohälsa. Likväl får barnen stöd för känslohantering och bearbetning. I
föräldragruppen samtalar föräldrarna om ohälsan och dess innebörd för föräldraskapet, om hur situationen
kan påverka barnets vardag och hur barn tenderar att förstå och reagera på sjukdomsrelaterade händelser.
Föräldrarna får stöd i sitt föräldraskap och redskap till att stödja barnets utveckling. Barnens och
föräldrarnas parallella grupprocess skapar förutsättningar för en familjeförändring med målet att stödja
barnets och familjens välbefinnande och förhindra uppkomsten av problem.
63
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
För familjens del avslutas processen med ett samtal ca en månad efter avslutad grupp. Till samtalet inbjuds
barnet och föräldern/föräldrarna. Gruppdeltagandet utvärderas och centrala spörsmål kring familjens
vardag och förälderns ohälsa förs på tal. Syftet med detta är att hjälpa familjen att förankra samtalen som
förts inom gruppen i familjens vardagliga samvaro.
Syftet med verksamheten är att öka både föräldrarnas och barnens förståelse om den inverkan förälderns
psykiska ohälsa har på familjens vardag och på en var i familjen. Vidare syftar verksamheten till att hjälpa
familjen att hitta sätt att tillsammans hantera symptomen i vardagen. Ett ytterligare syfte är att erbjuda
kunskap och samtala om skyddande faktorer såväl inom som utom hemmet vilka kan stödja barnens
utveckling och familjens resiliens.
Det långsiktiga målet är att minska risken för internaliserings- och externaliseringssymptom samt förhindra
depression och annan psykisk ohälsa hos barnen. Det finns mycket gemensamt med metoden som Compas
et al. (2009; 2011) har forskat på men deras metod förefaller att ha ett mer handfast grepp (t ex
hemuppgifter) om att gemensamt lära sig hantera vardagen präglad av depressionssymptom (coping med
stress).
Till sitt närmandesätt är grupprocessen emotionellt stödjande med små psykoedukativa element. Det är inte
fråga om terapi eller behandling, om än deltagandet kan ha terapeutiska effekter. Med termen
psykoedukation avses en process genom vilken egna unika upplevelser kan förstås på ett nytt sätt i skenet
av fakta och kunskap. Speciellt barngruppens bearbetning sker via temarelaterad aktivitet och samtal kring
denna aktivitet.
Gruppen, i vilken 4-6 familjer deltar, leds av fyra för uppgiften utbildade professionella. Barnkraft erbjuds
barn i åldern 7-12 år (jfr t ex Riley & al., 2008). I en och samma grupp deltar barn, vars åldersspann är ca
2-3 år t ex 7-9 åringar, 8-10 åringar, 10-12-åringar. Barnens ålder och utvecklingsnivå måste beaktas vid
genomförande. Yngre barns koncentrationsspann är kort och det bör finnas utrymme även för lek och
rörelse. Detta ställer krav på prioritering och konkretisering av innehåll.
5. Metod
Om deltagarna
Sammantaget fem barn och fyra föräldrar deltog i gruppen. Barnen som deltog i gruppen var 9-12 år
gamla. Tre av barnen bodde med sina föräldrar. Bland barnen fanns ett syskonpar. Alla barn deltog i
Barnkraftsgruppen tillsammans med sin förälder. Föräldrarna hade diagnosen affektiv sjukdom
(depression, bipolär sjukdom). De hade en behandlingskontakt inom psykiatrin. Familjerna hade
rekryterats på olika vis: någon via behandlingskontakten, någon annan via socialtjänsten, ytterligare någon
hade sökt hjälp på eget initiativ.
För denna studie om Barnkraft intervjuades sammantaget fyra föräldrar och fyra barn. Intervjuerna, som i
huvudsak genomfördes ca sex månader efter deltagandet i gruppen, bandades i alla utom ett fall. En av de
åtta intervjuerna genomfördes betydligt senare, ca nio månader efter deltagandet i gruppen. Av dem som
deltog i gruppen samtyckte alla utom en gruppdeltagare till att bli intervjuad.
Semistrukturerade temaintervjuer
Insamlingen av data skedde genom semistrukturerade temaintervjuer. Under intervjun användes en
intervjuguide (se bilaga 1 + 2) med frågeställningar som var centrala för problemformuleringen.
Följdfrågor ställdes fritt efter behov. Närmandesättet bedömdes ändamålsenligt i detta sammanhang. En
64
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
intervjuguide med i förväg fastslagna tema- och frågeområden ger en trygghet i stunden och fungerar som
checklista samtidigt som den ger en viss frihet genom att frågeställningarnas utformning och ordning kan
variera. Genom semistrukturerade intervjuer får den intervjuade möjlighet att ge sitt perspektiv och sina
tolkningar på de spörsmål som ligger i fokus. (Eskola & Suoranta, 1999, 86-87; Hirsjärvi & Hurme, 2000,
47-48; Hirsjärvi, Remes, & Sajavaara 1997, 195-196.)
Intervjuerna tog i medeltal ca 25-40 minuter med undantag av det samtal på tio minuter som ej bandades.
Etiska övervägandet
Forskning som inbegriper människor i utsatta livssituationer ställer höga krav på etik och moral och
forskaren bör försäkra sig om att informanterna inte skall komma till skada är av största vikt. Att stanna
upp inför forskningens etiska grundval blir än mer betydelsefullt då barn står som informanter och då man i
intervjuerna berör problem och svårigheter i familjesituationer (Ritala-Koskinen, 2001, 75-76).
Deltagarna gav ett informerat samtycke till att delta i intervjun efter att ha fått information om studien och
dess syfte. Både barn och föräldrar informerades om att de närhelst kunde avbryta intervjun ifall de så
önskade och att de kunde neka till att intervjun bandades.
Innan själva intervjun började gick också information ut om att de medverkande försäkras största möjliga
anonymitet. Detta ställer krav på redogörelsen av forskningsresultaten och utmanar även reflektionen kring
resultaten.
Etiskt tillstånd för forskningen har ansökts och erhållits från etikprövningsnämnden.
Analysen steg för steg
Efter att ha genomfört insamlingen av data blev det aktuellt att ta beslut om analysmetod. Kvalitativ
innehållsanalys föreföll att väl uppfylla uppdragets syfte. En kvalitativ innehållsanalys utgör en process där
grundläggande mönster eller teman i materialet identifieras. Materialet spjälkas först upp i mindre enheter
genom kodning, kondenseras och kategoriseras för att så till slut omskapas i nya helheter. Kvalitativ
innehållsanalys kan göras induktivt, till fullo med utgångspunkt i texten, teorianknutet eller teoristyrt.
(Graneheim & Lundman 2004; Tuomi & Sarajärvi, 2002, 109-116.) Man kan säga att denna analys bygger
på ett teorianknutet närmandesätt dvs. den har teoretiska förankringar men är ej direkt teoretiskt styrd
(Tuomi & Sarajärvi, 2009, 116-118).
Analysen av textmassan byggde långt på kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Graneheim och
Lundman (2004). Analysprocessen började med en grundlig fördjupning i den insamlade textmassan dvs.
de transkriberade intervjuerna. Dessa genomlästes ett flertal gånger för att skapa en helhetsuppfattning om
materialet. Under genomläsningen uppmärksammandes centrala teman som berättade något väsentligt om
mötet mellan informanten och Barnkraftsmetoden och som anknöt till problemställningen. Dessa centrala
uttalanden var antingen fullt ut genererade ur textmassan eller så hade de en grund i den teoretiska
referensramen som forskningen har sin utgångspunkt i. Dessa centrala uttalanden kom att gestalta
analysens meningsbärande enheter, ofta ett par eller några meningar, ibland ett längre textstycke. Dessa
kondenseras dvs. texten komprimerades utan att förlora i innehåll och fick koder. Efter kodningen av
materialet kunde uttalandena grupperas i underkategorier och kategorier. Härmed kom data att framstå i en
ny form som möjliggjorde nya fördjupade perspektiv och underlättade processen mot att dra slutsatser på
basen av data.
65
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tabell 1: Exempel på stegen i ANALYSPROCESSEN
Meningsbärande enhet
Kondenserad
Det viktigaste är att man
förhoppningsvis kan ta bort
skulden från barnens axlar.
Jag vill inte att mitt barn
skall gå och känna att det är
hennes fel att jag är ledsen
eller att mamma är ledsen
eller mamma mår dåligt …
Viktigt att
barn inte bär
skuld för att
föräldern mår
dåligt
Skönt för barnet att få
träffa andra barn som också
har psykiskt sjuka föräldrar
å se att… ja men dom
barnen är lika normala som
jag är å deras mammor är
också lika normal… som
alla andra…
Skönt för
barn att träffa
andra och lära
sig att alla är
normala.
meningsbärande
enhet
Kod
Underkategori
Kategori
Skuld
Inte barnets
fel
För barnets
skull
Tema
KÄNSLA AV
TRYGGHET
Stigma
Normaliserin
g
I samma båt
Kodnings- och kategoriseringsprocessen skedde i nära samarbete med forskningens andra skribent vilket
möjliggjorde dialog och reflektion kring kodnings- och kategoriseringsprocessen. Ett sådant samarbete
ökar analysprocessens tillförlitlighet.
6. Resultat
I analysen av intervjuerna framkom fyra kategorier (för barnets skull, i samma båt, genomförbarhet och
med facit i hand) vilka i sin tur alla byggdes upp av tre till fyra underkategorier. Känslan av trygghet kom
att bli det övergripande temat eftersom trygghetskänslan gick som en röd tråd genom flera av kategorierna
och underkategorierna (se tabell 2 på nästa sida)
66
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tabell 2: Tema, kategorier och underkategorier.
UNDERKATEGORI
Förståelse för barnens
perspektiv
KATEGORI
TEMA
FÖR BARNETS SKULL
Inte barnets fel
Trygghet som förälder
Det finns andra, man är inte
ensam
Normalisering
KÄNSLAN AV TRYGGHET
I SAMMA BÅT
Trygghet med varandra
Interaktion gelikar emellan
Risk för skada
Ändamålsenlighet
GENOMFÖRBARHET
Reflektion kring upplägg
Ökad känsla av trygghet
Att må bättre
MED FACIT I HAND
Förändrade interaktionsmönster
Nedan följer en presentation av kategorier och underkategorier i närmare detalj. Kategorierna är skrivna
med VERSALER medan underkategorierna är skrivna med fet stil. ordinarie tjock text. Citat från
informanterna är skrivna med kursiv stil genom hela resultatdelen. Alla informanter citeras.
FÖR BARNETS SKULL
Kategorin beskriver förälderns motiv till att delta i Barnkraft. Flertalet av föräldrarna hade egna
erfarenheter av att ha vuxit upp med en belastad förälder. De kunde sätta sig in i att det inte alltid är lätt att
vara barn till en förälder med psykisk ohälsa. De önskade att deras barn inte skulle behöva bära på den
skam och skuld som de själva gjort under uppväxtåren. Föräldrarna hade insikt om att det egna måendet
kan påverka barnens välbefinnande och uttryckte oro för att ha skadat barnet.
Förälder: ”Mycket är ju att man är så rädd att man skall göra sina barn olyckliga å de e ju svårt att leva
med. Att vara ett barn till en med psykisk ohälsa är ju inte alltid det lättaste ”
Alla föräldrar deltog i Barnkraft i första hand för barnens skull men bar även på en tanke om att det kunde
vara till glädje för dem som föräldrar.
67
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Förälder: ”Om man har det tufft å barnen kanske mår dåligt eller far illa av att mamma eller pappa mår
dåligt så är det ju en bra grupp att få gå i för då lyfter man ju fram det som är jobbigt å både barnen och
föräldrarna kan bearbeta det.”
Förståelse för barnens perspektiv
Alla föräldrar betonade betydelsen av att avlasta barnen skuld för deras eget mående. De hade alla insikt i
att barn ofta lägger skuld på sig. Denna insikt om och önskan att motverka barnens skuldkänslor föreföll att
vara en av de mest betydelsefulla drivkrafterna till deltagandet.
Förälder: ”Barn lägger ju ofta på sig skulden, att ”Nu är min mamma ledsen, vad har jag nu gjort”. De
lägger skulden på sig själva, å de är ju inte okej.”
Föräldrarna tänkte att om barnen kan avlastas skuld och skam så kan de bättre leva sina liv och ta ansvar
för sin utveckling trots förälderns problematik. Vikten av att kunna samtala om bekymren lyftes fram.
Förälder: ”Om det e så att man är i en familj där man inte pratar nånting om det, då tror jag att det e
svårt å just det här med känslan av skuld och skam.”
Trygghet som förälder
En önskan om att ta bort skulden från barnen föreföll ändå inte att vara nog. Att känna trygghet i
föräldraskapet och våga be om hjälp var en förutsättning för deltagandet. Acceptans av sjukdomen kändes
likväl betydelsefullt. Föräldrarna tänkte att den egna upplevelsen av trygghet var viktig även för barnen.
Förälder: ”Jag kände mig trygg med det, deltagandet å jag tror att det var det som gjorde barnen trygga i
att prata.”
I SAMMA BÅT
Denna kategori beskriver samhörighetens stora betydelse för den positiva upplevelsen av deltagandet. Att
få träffa andra som mött liknande utmaningar i vardagen fick deltagarna att känna sig trygga med varandra
och det underlättade även samspelet.
Det finns andra, man är inte ensam
Både barn och föräldrar lyfte fram det värdefulla i att komma samman med andra med liknande
erfarenheter och att få utbyta tankar med dessa. Att möta andra konkretiserade det faktum att det de facto
finns andra. I samspelsprocessen gelikar emellan uppstod även ömsesidigt stödjande processer (att vara
varandra till hjälp). Förutom att själv ha fått träffa andra föräldrar med psykisk ohälsa uttryckte föräldrarna
belåtenhet över att barnen fått träffa andra barn vars föräldrar insjuknat psykiskt och härigenom lära sig
förstå, att de inte är de enda vars föräldrar mår dåligt. Även barnen lyfte fram denna omständighet.
Barn: ”Jag fick träffa väldigt många barn å deras mammor å, deras mammor har ju också samma
sjukdom som min mamma.”
Det som också blev viktigt ur barnens perspektiv var möjligheten att få lära känna andra föräldrar med
psykisk ohälsa och att få se hur de har det i jämförelse med den egna föräldern.
Barn: ”Å att få kolla vad alla andras…, deras föräldrar har, å … ja, att man inte är ensam.”
Hand i hand med upplevelsen av att det finns andra så uppstår känslan av att inte vara ensam i sin situation,
vilket även citatet ovan beskriver. Deltagandets betydelse för en minskad känsla av ensamhet framkom i
alla de intervjuades uttalanden. Känslan av ensamhet berörde dels upplevelsen av ohälsan i sig, dels
känslan av ensamhet med de tankar som situationen väcker.
68
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Förälder: ”Joo, de va väldigt, väldigt befriande å se att ja är inte är ensam.”
Förälder: ”För henne tror jag att det var bra att få träffa andra barn sådär, att förstå att hon inte är
ensam med frågor och tankar.”
Normalisering
För föräldrarna föreföll deltagandet normalisera den egna situationen och lyfta fram det faktum att det
finns många som bär på olika belastningar. Möjligheten att samtala med gelikar konkretiserade den
omständigheten att vem som helst kan drabbas. Teman om skuld, skam och att bli accepterad som den man
är flätades in i reflektionerna.
Förälder: ”Man känner att man inte är ensam å att det finns olika svårigheter, ja, alla bär vi på olika
bekymmer … ”
Trygghet med varandra
I mötet med de andra med liknande erfarenheter skapades en känsla av trygghet. Stämningen i grupperna
var hjärtlig och öppen, man behövde inte dölja något, man kunde lita på de andra. Tillit, respekt och
förståelse rådde mellan deltagarna.
Förälder: ”Det satt någon annan bredvid som förstod hur det kändes.”
Barn: ”Jag var nog inte rädd att jag skulle ha sagt fel eller så, att de skulle ha skrattat åt mig. Jag kunde
lita på dem.”
Interaktion likar emellan
Känslan av trygghet öppnade upp för interaktion och samspel. Det var lätt att berätta om egna erfarenheter.
De vuxna beskrev en process av lyssnande, berättande, av ”givande och tagande” där en själv, som andra,
kunde få med sig något i bagaget, t ex råd och idéer.
Förälder: ”Det att få dela med sig , det hjälper ju att få prata av sig och berätta saker för andra … å man
fick ju liksom respons av andra.”
Såväl föräldrar som barn beskrev att föräldrarna fick prata ut eller prata av sig i sin grupp dvs. samtalen
föreföll att få någon form av terapeutisk betydelse. Även i barnens grupp kunde samtalen få en avlastande
funktion genom möjligheten att i gruppen få sätta ord på de egna upplevelserna och känslorna.
Trots att alla föräldrar tillskrev det öppna samtalet positiv betydelse kunde öppenheten och detta med att
”prata av sig” även bli en tung upplevelse. Igenkännandet gjorde att man känslomässigt kunde bli starkt
påverkad.
Förälder: ”När man hör andras historier kan man suga åt sig lite grann å känna medlidande… men det
gäller ju att bara ta emot den och mera lyssna och sen försöka lämna det.”
Barnen beskrev samspelet och samtalen i sin grupp mer i termer av vad som gjordes i gruppen t ex
temarelaterad aktivitet.
Barn: ”Vi gjorde såna där papper om hur man kände sig inombords å man fick typ leka ibland några lekar
å göra saker tillsammans … men för mammorna var det mycket pratande.”
Barnen upplevde generellt att de fick möjlighet att tala om privata saker, även förälderns psykiska
sjukdom. De beskrev hur de i gruppen samtalat om hur det kan bli för barn då en förälder mår dåligt, om
hur förälderns ohälsa och symtomen påverkat dem, om oro och rädsla. En känsla av att alla inte alltid ville
69
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
berätta om egna upplevelser kring temat förälderns sjukdom kunde dock få effekt på viljan att själv berätta
mer om egna erfarenheter.
GENOMFÖRBARHET
Denna kategori beskriver barnens och föräldrarnas generella upplevelser av sitt deltagande i Barnkraft och
deras tankar kring metoden och dess ändamålsenlighet. Generellt kan man konstatera att föräldrarna och
barnen trivdes väl i processen, uppskattade samtalen kring de olika temana och samspelet med sina gelikar.
Risk för skada
Att sitta med i en stödgrupp, att ta sig an teman som berör sensitiva livsområden kan ändå bli tungt och
påverka såväl barns som föräldrars mående på ett negativt sätt, åtminstone tillfälligt. Enstaka negativt
färgade upplevelser kom fram. En förälder upplevde det inledande samtalet med frågor kring ohälsan och
föräldraskapet som en svår prövning.
Förälder: ”Det ställdes frågor som var känsliga, inte så trevliga som mamma. Det är ganska tufft som
mamma, att känna att man inte e tillräcklig kanske, att känna att man liksom inte e okej.”
För en förälder var deltagande tyngre än förväntat, måendet var inte alltid på topp dagarna efter. Trots
dessa tunga upplevelser var båda föräldrar belåtna över sitt deltagande och upplevde sig stärkta som
föräldrar genom det. Igenkännandet deltagarna emellan kunde även ibland väcka starka känslor. Även barn
kunde sätta ord på att träffarna stundvis upplevts svåra om än de samtidigt kunde fungera avlastande
(terapeutisk effekt).
Barn: ”När vi pratade om något jobbigt eller när vi gjorde nåt jobbigt så blev det svårt … ”
Samma barn fortsätter med att konstatera:
Barn: ”Man kände sig ofta mycket bättre när man kom hem. Man har fått prata ur sig det som känts …
tråkigt inne …”
En förälder beskrev att barnet mot slutet av gruppen varit ledsen men att deltagandet i slutändan trots allt
var bra för både barnet och föräldern.
Ändamålsenlighet
Barnen konstaterade att många barn skulle gilla att delta för man gjorde roliga saker och fick fika. Alla
aktiviteter uppskattades (bl a väderkort, berömlappar, övningar, uppgifter, lekar och Hejdå–kex). Det hade
varit kul att träffa andra barn med liknande erfarenhet och att få prata med dem om egna erfarenheter av
föräldrarnas ohälsa. Att få veta hur andra föräldrar har det och mår visade sig också vara betydelsefullt.
Barn: ”De va ju bra att få lära känna dom, de andra föräldrarna, lite grann också å få höra hur dom hade
det i jämförelse med min mamma …”
Föräldrarna upplevde att barnen gärna kom till gruppen, att de tyckte det var jätteroligt och var nöjda då
barnet fick mycket värdefullt med sig i bagaget.
Föräldrarna beskrev för egen del deltagande som lärorikt, givande och hjälpsamt. Att träffa andra som
verkligen förstod en gav alla föräldrar mycket. För en förälder blev Barnkraft ett led i en process trots att
det inte gav allt man önskat.
Förälder: ”Jag är stolt över mitt deltagande i Barnkraft för jag tycker att det var riktigt bra, det gav
kanske inte allt det jag hade önskat… men de ä ju ändå en byggsten på vägen.”
70
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Föräldrar uttryckte betydelsen av att motivera den andra föräldern att på något sätt delta i Barnkraft , t ex
på några träffar. Man upplevde att det skulle vara betydelsefullt, inte minst för barnet.
Förälder: ”Det är nog värt att försöka motivera den andra föräldern, för barnets skull, så att barnet kan
se att ja, nu gör vi det här allihop. För nu har det blivit mer och mer jag och barnet å de e ju inte så bra.”
Föräldrarna tänkte även att båda föräldrars engagemang skulle stödja en gemensam förståelse om familjens
situation och bidra till ett delat föräldraskap. Utan den andra förälderns engagemang kan familjens
samhörighet bli lidande och misstro mellan föräldrar växa.
Några reflektioner kring metod och upplägg
En aspekt som lyftes fram i anslutning till deltagandet var vikten av att upprätthålla en dialog med de
hjälpsökande familjerna även under väntan på att gruppen startar. Familjernas stödbehov skall tas på allvar.
Förälder: ”Då familjer söker hjälp och försöker få vara med … att hitta ett sätt som gör att tiden inte blir
så lång i väntan på att få komma med, att man har nån sorts dialog under väntan så att det inte blir så att
en del viker av för att väntan blir för lång eller man blir så uppgiven eller ledsen. ”
Föräldrarna berättade huvudsakligen öppet för barnen om orsaken till deltagandet, d.v.s. de hade nämnt sin
egen sjukdom och satt ord på att gruppen riktade sig till barn till föräldrar med psykisk ohälsa.
Förälder: ”Jag sa att det finns en grupp där vi kan vara med å där du kommer att träffa barn som har
mammor som har … samma sjuka å då får du kanske höra vad dom har varit med om och du får berätta
vad du har varit med om.”
Att föräldrarna gav barnen tillåtelse att berätta om egna upplevelser blev en trygghet för barnen. Det fanns
stor variation i barnens förståelse av sin förälders psykiska ohälsa vid tidpunkten för gruppdeltagandet.
Något barn hade ingen kännedom om saken före gruppstart medan ett annat barn sedan länge kände till att
föräldern var sjuk.
Barn: ”Jag har aldrig vetat det förr så jag blev ju både orolig och lessen.”
Barn: ”Njaa … jag är ju så pass gammal att jag vet rent ganska mycket å sen har jag pratat med min
mamma om sjukdomen så jag tänker inte särskilt så mycke på de faktiskt.”
Somliga var sålunda mer redo att berätta om egna erfarenheter än andra. Barnen föreföll att i gruppen hitta
sitt eget sätt att gemensamt bearbeta upplevelser av och tankar om förälderns mående.
Föräldrarna ansåg överlag att tio gruppträffar vara lämpligt. Helheten upplevdes välplanerad och
involverande. Temabearbetning kunde ändå ibland upplevas ta tid från behovet att få ”prata av sig”.
Föräldrarna betonade värdet av att ha fått göra Barnkraft tillsammans med barnen. Även de gemensamma
gruppträffarna uppskattades. Frågetimmen (7. träffen i Barnkraft) upplevdes av föräldrarna som väldigt
betydelsefull om än känslomässigt tuffa.
Förälder: ”Det var känsligt när jag i verkligheten fick höra det … vad de upplevt och så … när dom satt
ord på det å man … men det var nyttigt … men också känsligt.”
Föräldrarna reflekterade över tidpunkten för deltagandet. De betonade att man måste må tillräckligt bra för
att delta, annars orkar man inte hantera det som kommer fram och kan tryckas ner. Att må tillräckligt bra
kunde även innebära att man sökte stöd för barnet på eget initiativ.
Förälder: ”Jag kan känna såhär i efterhand att det var nog ganska bra eftersom jag inte själv hade kunnat
delta då jag mådde som sämst”.
MED FACIT I HAND
71
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Kategorin beskriver de upplevda effekterna av deltagandet i Barnkraft och skildrar dels barnens tankar om
upplevd effekt för egen del och för förälderns del, dels föräldrarnas tankar om den upplevda effekten för
sin egen och barnens del. Föräldrarna skildrade en ny sensitivitet för barnets behov och tankar, att de blev
bättre på att se barnet och försöka förstå det som rör sig i dess sinne. Barnen i sin tur skildrade ett större
lugn och, i många fall, ett nytt förhållningssätt till förälderns ohälsa.
Ökad känsla av trygghet
Föräldrarna beskrev en ökad tilltro till sig själv som förälder. Deltagandet gav bekräftelse för det man stod
för som förälder, gav en mer skinn på näsan och man stod mer rakryggad som förälder. Härtill fick man
insikt om vad man som förälder kan säga till barnet och prata om, t.ex. om det egna måendet. Uttalandena
tyder på en ökad trygghetskänsla och en stärkt föräldraidentitet.
Föräldrar beskrev ett stärkt självförtroende hos barnen, ökad självständighet och mod att släppa taget,
vilket kunde tyda på en ökad trygghet i tillvaron för dem.
Barnen lärde sig att förstå vad psykisk ohälsa kunde innebära, t.ex. symtomen och vad de kan få för
konsekvenser i vardagen. Barnen upplevde att detta lindrade deras rädsla och minskade deras oro. Man
hade lärt sig förstå att ilskan och ledsenheten var symptom i sjukdomen och inte någons fel.
Barn: ”Jag lärde mig mycket mer om mammas sjukdom. Jag behöver inte bli så här rädd då mamma blir
arg eller ledsen, jag förstår att det är mammas sjukdom som gör henne så arg. Förr blev jag rädd.”
I vissa fall framkom nya sätt att förhålla sig till förälderns dåliga mående. Ett barn kom nu sin sorgsna
förälder nära, utan att känna sig emotionellt belastad. Det började tala om det man talat om i Barnkraft, i
jämförelse med att tidigare ha låst in sig i sitt rum. Ett annat barn tog ett mer obekymrat avstånd till sin
upprörda förälder.
Barn: ”Om mamma e ledsen så kan jag ju tänka på Barnkraft å på det de har sagt å hjälpa mig så … å typ
då mamma e ledsen så kan vi tillsammans tänka tillbaka på Barnkraft … ”
Föräldrarna beskrev att de uppfattade att barnen lärt sig förstå mer om sjukdomen än tidigare, att barnen
förstod att de inte bär skuld för förälderns mående. Föräldrarna upplevde även att det fanns ett större
”utrymme” att tala om det egna måendet med barnen.
Deltagandet hade även stärkt barnets framtidstro och tilltron att det kommer att bli bättre.
Att må bättre
I barnens ögon föreföll föräldrarna att må bättre. Föräldrarna var mindre sura, ledsna och arga och istället
mera glada, pigga och lugna. Ett barn konstaterade att tröttheten fanns kvar vilket i och för sig kändes
jobbigt. Barnen återkom till att det som påverkade föräldern positivt var att denna fått träffa andra föräldrar
med samma sjukdom och fått prata ut med dem.
Barn: ”Det blev inte jobbigare för mamma utan bara bättre … hon fick prata med dom som gick där på
Barnkraft.”
Även föräldrarna tycktes märka att barnen mådde bättre, speciellt tydligt blev det ifall de varit bekymrade
före gruppen. Även barnen beskrev, att det blev lättare då man fick prata med andra om hur man har det.
Även om det kunde vara jobbigt att prata om svåra saker så kände man sig bättre efteråt.
Förändrade interaktionsmönster
Barnen upplevde det lättare att vara med föräldern och att prata om sjukdomen med denna efter Barnkraft.
Föräldrarna beskrev att barnen börjat fråga mer om förälderns sjukdom och att de upplevde det lättare att
72
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
gemensamt samtala om den. Detta avlastade föräldrarna. De konstaterade att de ökade samtalen kring
ohälsan var något som fötts i Barnkraft. Enligt ett barn hade föräldern tagit till vana att betona att
illamåendet inte hade med barnet att göra vilket upplevdes befriande.
Barn: ”Mamma säger när hon skriker och är arg å då jag blir ledsen … att det inte är ditt fel å då blir
jag lugn.”
En förälder beskrev hur barnet börjat ta mer plats och göra sig mer hörd.
Förälder: ”Jag tycker att hon blivit mer kontaktsökande igen till mig, det har fått stå på sidan när jag inte
har varit så tillmötesgående eller kunnat ta emot henne så mycket … glidit ifrån. Men genom det här
känner jag att hon har kommit tillbaka. Hon har på nåt sätt börjat ta plats, göra sig hörd, mer än att bara
är snäll, osynlig, bortglömd, inte vara till besvär.”
Såväl barn som föräldrar beskrev att bråken lugnat sig och att grälen inte längre upplevdes lika
skrämmande.
7. Diskussion och slutsatser
Syftet med denna studie var att utforska vad deltagandet i Barnkraft inneburit för deltagande barn och
föräldrar samt att skapa förståelse för hur upplevda effekter deltagandet kunde medföra.
Sammanfattningsvis tyder resultaten på att Barnkraft, stödgruppsmetoden med sin tydliga struktur i det
stora hela uppskattades av både barn och föräldrar. Deltagandet upplevdes medföra vissa positiva effekter
t ex ökad förståelse för vad psykisk ohälsa kan innebära och i och med det minskad oro i vardagen.
Barnkraft förefaller att vara en metod som upplevs ändamålsenlig och trygg.
Studien visade att känslan av trygghet på många sätt föreföll att genomsyra Barnkraft som upplevelse.
Enligt Aalto (2000, 15-16) innebär trygghet ett sammanhang där det finns möjlighet att få faktorer som
hotar jaget, som väcker känslor av rädsla, skuld, skam och mindervärde att minska. Betydelsefull är
känslan av att vara accepterad som den man är. Känslan av trygghet i föräldraskapet och godtagande av
ohälsan såg ut att vara grundläggande egenskaper hos de föräldrar som önskade att delta i Barnkraft
tillsammans med sina barn. Denna känsla av trygghet fick betydelse för barnens möjlighet att ingå i
processen och föräldrarna uppmuntrade barnen till öppenhet och delaktighet. Metoden med sin tydliga
struktur och sitt närmandesätt skapade en känsla av trygghet i gruppen vilket föreföll att lägga grunden för
känslan av tillit i samspelet mellan deltagarna. Deltagandet föreföll att resultera i en ökad känsla av
trygghet i vardagen, sammanhanget hade blivit lite mer begripigt och man hade fått redskap för att kunna
samtala om vardagliga händelser i anslutning till förälderns ohälsa.
Känslan av trygghet förefaller att öppna upp för deltagandet i Barnkraft vilket kan vara betydelsefullt att ha
i åtanke vid rekrytering av föräldrar och barn. I rekryteringen är det viktigt att kolleger ute på fältet har
tillräcklig kunskap om Barnkraft och dess målsättning så att de kan sätta ord på vad metoden går ut på och
kan stärka föräldrars känsla av trygghet inför ett deltagande. Trygghet knyter nära an till känslan av tilltro
till att man kan klara av en uppgift vilket ökar motivationen för uppgiften. Viitala (2004) fastslår att källan
till motivation utgår ifrån känslan av tilltro till att man är förmögen att uppnå ett för en själv betydelsefullt
mål och att det är värt att arbeta för att uppnå målet (önskad belöning väntar). Föräldrar med psykisk
ohälsa gör ofta allt för att vara bra föräldrar och psykisk ohälsa hindrar inte ett gott föräldraskap. Att vara
förälder kan de facto vara en drivkraft i behandlingen. (Ruah, 2008.) Att i samtal med föräldern stärka
känslan av trygghet i föräldraskapet (att se även det som fungerar väl) och att lyfta fram Barnkraft som en
genomförbar möjlighet kan bli betydelsefull för rekryteringen.
73
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Intervjuerna visade att flera av föräldrarna hade erfarenheter av en förälders belastning under barndomen.
Det kan tänkas att en sådan erfarenhet hos en förälder öppnar upp en förståelse för att barnet kan ha det
svårt (skuld, oro, förvirring etc.). Härtill kan föräldern bära på oro för att barnet själv skall komma att
utveckla psykiskt illamående. En egen erfarenhet kan sålunda utgöra en motiverande faktor för föräldern.
Ett liknande resultat framkom i Pihkalas och Johanssons (2008) forskning om motiven att delta i Beardslee
familjeintervention. Deras studie visade dock även att egna barndomsupplevelser av en förälders psykiska
ohälsa, kunde bli ett hinder som följd av känslor av skam och skuld, ett hinder som det kan ta tid att
komma över.
Ifall en egen barndomsupplevelse av en förälderns belastning motiverar till ett deltagande i Barnkraft bör
man fråga sig hurdana strategier som behövs för att fånga upp de föräldrar som inte har samma
erfarenhetsbakgrund. Möjligt är att dessa föräldrar är mer benägna att tänka att barnen intet märkt och inte
påverkats, vilket bör tas i beaktande i motiverings- och rekryteringssammanhang.
Att inte göra skada
Gruppmetoder är, i motsats till familjevisa metoder, alltid beroende av att det finns ett flertal familjer som
önskar delta. Rekryteringen av familjer är ofta trög och man rekryterar familjer kontinuerligt. Ändå finns
det sällan underlag för att erbjuda ett flertal Barnkraftsgrupper per år och väntetiden kan bli omåttligt lång
för vissa familjer. I intervjuerna framkom vikten av att ha en aktiv och vid behov stödjande kontakt till de
familjer som uttryckt intresse för att delta i Barnkraft. Föräldrar som tar kontakt är ofta oroade över
barnens situation. Genom att upprätthålla dialogen kan man minska risken för att barnens situation
försämras under väntan. Risken för att ”tappa” familjen minskar också då en dialog upprätthålls.
Fastän alla deltagare uttryckte belåtenhet över deltagandet i Barnkraft och kände sig stärkta av det visade
intervjuerna att känslor av otillräcklighet kunde vakna och deltagandet också tidvis kunde upplevas tungt,
samtidigt som det var avlastande och befriande. Känslan av att inte räcka till, inte vara okej som förälder
ligger nära ytan hos föräldrar som insjuknat, ängslan för att bli klandrad för att vara en dålig förälder är
stor. Av gruppledare krävs respekt och lyhördhet för att minimera risken för att destruktiva känslor stärks.
Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom lever än idag i vårt samhälle och stigmat drabbar ofta
även dennas familj och barn (Östman, 2004). Hinshaw (2004) konstaterar att stigmatisering av föräldrar
med psykisk ohälsa kan få dem att avstå möjligheter till hjälp och stöd vilket i sin tur får konsekvenser för
familjen och barnen. Genomförandet av Barnkraft skall genomsyras av förståelse för vad psykisk ohälsa
kan innebära för föräldern och med respekt för envar och envars strävanden. Föräldrar behöver bli stärkta i
sin känsla av trygghet.
Att deltagandet tidvis kunde kännas jobbig är begripligt eftersom samtalen tangerar smärtsamma
upplevelser. Att något gör ont är inte nödvändigtvis det samma som att orsaka men en risk för det
föreligger. Enligt Galinsky och Schopler (1994) kan öppnandet av alltför smärtsamma upplevelser även
medföra skada ifall man ej har möjlighet till fortsatt bearbetning (Galinsky & Schopler, 1994). Risken är
speciellt stor i självhjälpsgrupper men som gruppledare i Barnkraft är det skäl att vara uppmärksam på
saken. Samtal om svåra upplevelser kan även genom stark empatisk inlevelse och igenkännande tidvis göra
deltagandet tungt. Temabearbetning och träffarnas återkommande struktur (ritualer och rutiner) kan
förhindra att samspelet i gruppen fastnar i alltför problemtyngda samtal. I en situation då deltagandet
förefaller att blir övermäktigt för någon är det självfallet viktiga att se till att denna kan få det extra stöd
som behövs i situationen. Att föräldrar, som deltar i Barnkraft, har en egen samtalskontakt inom t ex
psykiatrin är ett värdefullt stöd under Barnkraft och kan förhindra att bearbetningsprocessen blir
övermäktig.
74
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Trygghet och gemenskap - stärka resiliens
Denna studie visade att Barnkraft innebar en möjlighet för deltagarna att träffa andra med liknande
erfarenheter av psykisk ohälsa i familjen, något som konkretiserade det faktum att man ej är ensam i
situationen, att det finns andra. I grupperna var samhörigheten stor, samspelet smidigt och man kände sig
lyssnad till, förstådd, stödd och respekterad. Såväl föräldrar som barn såg ut att ha fått en inblick i hur
andra har det i liknande situationer. Samspelet (åtminstone i föräldragruppen) präglades av ömsesidigt
stödjande relationer, något som i gruppsammanhang kallas för ”helper therapy” och innebär att man i
hjälpandet av andra även hjälper sig själv (Reissman, 1965 ref. i Kurtz, 2004, 141). Lieberman (1979, ref. i
Kurtz, 2004, 143-145) konstaterar att stödgrupper öppnar upp för känslor av gemenskap, universalism (det
finns andra), ömsesidigt utbyte (givande och tagande), acceptans och tillhörighet, samt skapar en kontext
för socialt jämförande. Möjligheten till social jämförelse har visat sig stärka känslan av hopp (andra har
klarat sig, även jag gör det, insikt om att man kommit långt i sin situation). Enligt Stroul (1993, 53) kan
stödgruppsprocesser i bästa fall motverka känslor av ensamhet, avvisande, diskrimination och frustration,
upplevelser som ofta, som följd av stigma, förknippas med att leva med psykisk ohälsa.
Vidare verkade Barnkraft innebära en möjlighet för barn och föräldrar att tillsammans börja förstå vad
ohälsan innebär och att den är något man kan samtala om, att den är något man gemensamt kan lära sig att
förstå. Att göra Barnkraft tillsammans upplevdes värdefullt. Det verkade som om det gemensamma
deltagandet signalerade att det är okej att tillsammans prata om det som bekymrar (t ex ohälsan). Hedman
Ahlström (2009) konstaterar att barn i familjer där föräldern insjuknat i depression ofta känner sig
ensamma med tankar och funderingar, de längtar efter att med sina föräldrar och inom sin familj kunna
samtala om upplevelser kring ohälsan. Samtal mellan barn och föräldrar stärker familjers känsla av
samhörighet (Focht-Birkerts & Beardslee, 2000), vilket i sin tur stöder utvecklingen av barnets och
familjens resiliens. Walsh (2003, 2006) betonar betydelse av att erbjuda barn, föräldrar och familjer
redskap för att tillsammans omskapa destruktivt samspel och ineffektiv problemlösning till förmån för
effektiv kommunikation, positiv interaktion och adekvata copingstrategier. Det är skäl att komma ihåg att
resiliens utvecklas över tid i en kontext av samspel och samverkan mellan individen och miljön (Luthar,
2006; Rutter, 1999). Deltagandet i kortvariga interventioner, t ex Barnkraft, kan ses som början på en
process i familjen där man lagt grunden för nya interaktions- och kommunikations-mönster.
För barnen såg Barnkraft ut att innebära en kontext med trygg samvaro där lekfull aktivitet varvades med
mera allvarsamma samtal. I gruppen fick barnen, alla på sitt sätt, möjlighet att reflektera över egna
erfarenheter av tillvaron, lära sig förstå att man inte är ensam om att ha en förälder som har en psykisk
sjukdom och att man inte är orsak till förälderns mående. Deltagandet öppnade även upp för en möjlighet
att se hur andra föräldrar med psykisk ohälsa har det i jämförelse med den egna föräldern (social
jämförelse). Beardslee (2002) konstaterar att barn behöver bli delaktiga i samtal som hjälper dem att förstå
att de ej är orsak till förälderns illamående och att föräldern får hjälp för egen del. Detta kunde Barnkraft
konkret möjliggöra (föräldrarna i egen grupp). Stödgrupper är ett ändamålsenligt sätt att hjälpa barnen att
förstå att de inte är ensamma, att föräldrars problem inte är deras fel och att det finns förklaringar till det
som de har erfarit i vardagen (Ruah, Community Service, 2008). Enligt Focht-Birkerts och Beardslee
(2000) kan barns emotionella smärta lindras i en kontext där föräldrar erkänner barnens upplevelser och
validerar deras känslomässiga reaktioner. Man kan fråga sig ifall det deltagandet tillsammans med en
förälder för barnet även kan gestalta en upplevelse av att föräldern förstått att situationen varit
bekymmersam för barnet.
75
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
För föräldrar föreföll Barnkraft innebära en möjlighet till en stärkt känsla av trygghet i rollen som
föräldrar. I gruppen kunde de utan oro för fördömande tala om för dem viktiga frågor kring ohälsa och
familjen, kring föräldraskap och barnen. Att föräldrarna föreföll ha ett stort behov av att få dela tankar och
upplevelser sinsemellan kan höra samman med känslan av ensamhet i föräldraskapet som många föräldrar
med psykisk ohälsa bär på (Beardslee & al. 2012). Rädsla för stigma kan göra reflektionen kring
föräldraskap i andra vardagliga sammanhang svåra (Hinshaw, 2004). Att få möjlighet att samtala om
föräldraskap ger ändå näring till föräldraskapet, samtalen stärker känslan av föräldraidentitet (Kaakinen,
Koskinen & Seppänen, 2007). För föräldrarna, som i första hand deltog i Barnkraft för barnens skull,
innebar deltagandet en möjlighet att konkret stödja barnen och avlasta dem skuld, en känsla föräldrarna väl
kände igen från sin egen uppväxt med belastning. Samtidigt fick de nya redskap för föräldraskapet. Kanske
kan deltagandet (för barnens skull) även få betydelse för förälderns mående genom att det kan avlasta
föräldrar skuld för sitt mående och oro för barnet.
Vikten av att på något sätt involvera även den andra föräldern, make/maka i Barnkraft framkom. Att arbeta
för att engagera bägge föräldrar i processen är befogat eftersom det kan stärka familjens känsla av
samhörighet, öka ömsesidig förståelse och ge näring till en gemensam problemlösning i vardagen, att
stärka familjens resiliens (Walsh, 2006). Båda föräldrars deltagande kan även tjäna syftet att minska
känslor av ensamhet som kan prägla många makars samvaro, då psykisk ohälsa kommit att försvåra
kommunikationen inom familjen.
Att bjuda in såväl den insjuknades som makes/makas perspektiv i bearbetningen lägger grunden för en
djupare förståelse för varandras perspektiv (Beardslee & al., 2012). Då det av olika skäl inte är möjligt att
båda föräldrar (båda makarna) deltar i alla träffar, måste man söka andra lösningar för att stärka familjens
känsla av delaktighet i processen. Att bjuda in den andra föräldern till några enstaka gruppträffar är inte
nödvändigtvis något som gynnar varken denna förälders process eller känsla av delaktighet i
grupprocessen. Ett alternativ kan då vara att den andra föräldern deltar i inledande och avslutande samtal,
gärna även i familjesamtal under gruppens gång.
Om upplevda effekter
Deltagandet i Barnkraft föreföll, i likhet med deltagandet i Beardslees familjeintervention (Pihkala &
Johansson, 2008) att ha sin utgångspunkt i föräldrarnas oro kring barnen. Intervjuerna visade att känslan av
oro hade lättat hos både föräldrar och barn parallellt med att känslan av trygghet i vardagen stärkts. Barnen
beskrev att det nu var lättare att vara tillsammans med föräldern (mindre gräl) och att oron minskat som
följd av att man lärt sig mera att förstå vad ohälsan innebar, att ilskan och sorgen har sina förklaringar och
att man själv inte är orsak till föräldern illamående (jfr Focht-Birkerts & Beardslee, 2000). Barnens
beskrivningar av upplevda effekter påminner långt om resultaten av Beardslees familjeintervention
(Pihkala & al. 2011b).
Såväl barn som föräldrar upplevde att det blivit lättare att tillsammans samtala om förälderns psykiska
ohälsa. Föräldrar beskrev att barnen nu frågade mera medan barnen i sin tur berättade att föräldrarna nu
pratade mer om sin sjukdom. Det ömsesidiga i samtalsprocessen framkom tydligt i resultaten. I enighet
med resultaten av Pihkala och Johansson (2008) upplevde både barn och föräldrar den större öppenheten
som en lättnad. Van Santvoort & al. (2013) konstaterar i anslutning till sin forskning om barngrupper, att
det för att uppnå positiv effekt för barnen, är centralt att engagera även barnens föräldrar och familj.
I likhet med resultaten i Riley’s (2008) och Waldez´s (2011) forskning upplevdes deltagandet påverka
måendet på ett positivt sätt. Barnen beskrev att föräldrarna mådde bättre, de var mindre sura, mindre ilskna
fastän tröttheten ännu fanns kvar. Avlastad oro och även ångest kan eventuellt förklara förälderns till synes
76
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
bättre mående. Enligt Solantaus et al. (2010) anknyter ångest till känslor av otrygghet och osäkerhet kring
nuet och framtiden, något som ofta karakteriserar tillvaron då föräldern lider av psykisk ohälsa.
Föräldrarna skildrade i sin tur att barnen föreföll att må bättre, de var gladare, de hade börjat ta mer plats,
börjat synas och höras på ett positivt sätt. Enligt Compas och kolleger(2009, 2011) kunde effekten av den
gruppintervention de beforskat dvs. mindre emotionella problem och psykiska symptom hos barnen
förklaras med ökade copingstrategier hos barnen och ett stärkt positivt föräldraskap (värme, ömhet,
barnperspektiv och lyssnande). Det är fortfarande för tidigt att säga vad de små men betydelsefulla
upplevda effekterna av Barnkraft får för effekter i framtiden.
Styrkor och begränsningar
För denna studie och dess syfte var en kvalitativ ansats det bästa alternativet (målet ej att förklara utan att
förstå). Halvstrukturerade temaintervjuer som datainsamlingsmetod och kvalitativ innehållsanalys som
analysmetod passade väl för ändamålet eftersom syftet var att få en djup uppfattning om informanternas
perspektiv på sitt deltagande i Barnkraft och deltagandets upplevda effekter.
En svaghet i studien är att resultaten inte i så stor utsträckning kan anses vara överförbara till att gälla
andra sammanhang till följd av att deltagare från endast en Barnkraftsgrupp deltog och antalet informanter
var lågt, endast fyra föräldrar och fyra barn intervjuades. Kvalitativ forskning strävar inte till
generaliseringar utan målet är att granska intervjudata detaljerat, att analysera det så djupgående som
möjligt. (Eskola & Suoranta, 1999, 15-19; Hirsjärvi & al. 1997, 155). Graneheim och Lundman (2004)
konstaterar att det alltid är läsarens beslut om och i vilken grad resultaten kan överföras till att gälla andra
situationer och andra målgrupper.
Än idag hör man ibland sägas att barn inte är tillförlitliga som informanter på grund av att deras förståelse
inte är fullt utvecklad. Men forskning har visat att barn är fullt förmögna att ge goda och meningsfulla
beskrivningar av sina tankar och upplevelser. Denna förmåga anses intimt hänga ihop med forskarens
förmåga att nå barnet och dess sätt att beskriva sin värld. (Ritala-Koskinen, 2001, 65-70.) Syftet med denna
studie var att få en uppfattning om hur barnen upplevt sitt deltagande i Barnkraft och vad deltagandet
inneburit för dem. I dessa frågeställningar är barnen de facto de verkliga experterna.
En lång tid (ca 6 månader) har förflutit sedan deltagandet i Barnkraft. Det har säkerligen påverkat barnens
och även i viss grad föräldrarnas förmåga att erinra sig detaljer kring deltagandet. Men fördelen med att ett
halvt år gått sedan deltagandet var att informanterna hade ett djupare perspektiv på vad deltagandet
inneburit för samvaron i vardagen dvs. upplevda effekter av deltagandet.
Slutsatser
Syftet med Barnkraft är att minska risken för att barnen själva skall insjukna psykiskt, börja må dåligt eller
få svårigheter. Målet är att erbjuda barn, föräldrar och familjer redskap för att undvika att svårigheten som
familjen lever med blir ett hinder för god utveckling. De förebyggande metoder som under senare år
aktualiserats inom t ex vuxenpsykiatrin och socialtjänsten – Beardslee familjeintervention, Föra barnen på
tal samt Barnkraft, har utvecklats för att hjälpa föräldrar att hjälpa sina barn och är tänkta att utgöra början
på en process inom familjen. Barnkraft visade sig att vara en metod med potential till att sätta igång en
process som tillvaratar och stärker barnets och familjens känsla av samhörighet och öppnar upp för samtal,
parallellt med att lindra känslor av oro och otrygghet.
Det är av största vikt att metoder med syfte att förebygga psykisk ohälsa hos barn till föräldrar med psykisk
ohälsa upplevs trygga, ändamålsenliga och tilltalande av familjerna (Solantaus & al. 2009). Inte ens de
bästa av preventiva metoder får önskad effekt ifall familjer, barn och föräldrar inte önskar delta i dem. I
77
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
skenet av resultaten verkar Barnkraft vara en trygg metod för barn och föräldrar att delta i tillsammans.
Genomförandet ställer dock krav på stor sensitivitet.
Att något känns bra, givande och upplevs medföra positiva effekter är en bra början men berättar dessvärre
ännu inget om metodens preventiva kraft. I nuläge är det omöjligt att säga vad de små men betydelsefullt
upplevda effekterna av Barnkraft kan få för betydelse för barnens framtid. För det ändamålet krävs
forskning med kvantitativ ansats och långvarig uppföljning.
78
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Litteratur
Alasuutari M (2005) Mikä rakentaa vuorovaikutusta lapsen haastattelussa. Teoksessa Ruusuvuori J &
Tiittula L (toim.) Haastattelu. Tutkimus, tilanteet ja vuorovaikutus. 145-162. Tampere Vastapaino.
Aalto M (2000) Ryppäästä ryhmäksi. Turvallisen ryhmän rakentaminen. Tampere My Generation Oy.
Beardslee WR (1998) Prevention and the clinical encounter. American Journal of Orthopsychiatry, 68:4
521-533.
Beardslee WR (2002) Out of the darkened room: When a parent is depressed: Protecting the children and
strengthening the family. 1. Edition. Boston, MA: Little Brown.
Beardslee WR, Martin, JL & Gladstone, TR (2012) The Family Talk Preventive Intervention: A Program
for Helping Families When A Parent Faces Depression. Massachusetts Children’s Hospital Boston.
Beardslee WR, Versage EM & Gladstone TR (1998) Children of affectively ill parents: a review of the
past 10 years. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 37, 1134–41.
Beardslee WR, Gladstone TR, Wright EJ, Cooper AB. (2003) A family-based approach to the prevention
of depressive symptoms in children at risk: Evidence of parental and child change. Pediatrics. 112, 119131.
Beardslee WR, Wright EJ, Gladstone TR, Forbes P (2007) Long-term effects from a randomized trial of
two public health preventive interventions for parental depression. J Fam Psychol. 21, 703-713.
Beardslee WR & Podorefsky D (1988) Resilient adolescents whose parents have serious affective and
other psychiatric disorders. The importance of self-understanding and relationships. American Journal of
Psychiatry.
145, 63-69.
Benzies K & Mychasiuk R (2009) Fostering family resiliency: a review of the key protective factors. Child
and Family Social Work.14, 103-114.
Compas BE, Forehand R, Keller G, Champion JE, Rakow A, Reeslund KL, McKee L, Fear JM, Colletti
CMJ, Hardcastle E, Merchant MJ, Roberts L, Potts J, Garai E, Coffelt N, Roland E, Sterba, SK, & Cole
DA (2009) Randomized Controlled Trial of a Family Cognitive-Behavioral Preventive Intervention for
Children of Depressed Parents J Consult Clin Psychol. 77:6, 1007-1020.
Compas BE, Champion JE, Forehand R, Cole DA, Reeslund KL, Fear J, Hardcastle EJ, Keller G, Rakow
A, Garai E, Merchant MJ & Roberts L (2011): Coping and Parenting: Mediators of 12-Month Outcomes of
a Family Group Cognitive- Behavioral Preventive Intervention with Families of Depressed Parents. J
Consult Clin Psychol. 78:5, 623–634.
Eskola J & Suoranta J (1999) Johdatus laadullisen tutkimukseen. (3. laitos) Tampere, Vastapaino.
Focht-Birkerts L & Beardslee WR (2000)A child’s experience of parental depression: Encouraging
relational resilience in families with affective illness. Family Process, 39, 417–434.
Garber J, Clarke GN, Weersing,VR, Beardslee WR, Brent DA, Gladstone TR, DeBar,LL, Lynch, FL,
D’Angelo, E, Hollon, SD, Shamseddeen, W, Iyengar, S (2009) Prevention of Depression in At-Risk
Adolescents: A Randomized Controlled Trial. JAMA. 301:21, 2215–2224.
Galinsky M & Schopler J (1994): Negative experiences in support groups. Social works with groups. 20:1,
77-95.
Gladstone TR, Beardslee WR & O´Connor E (2011): The Prevention of Adolescent Depression. Psychiatr
Clin North Am. 34:1, 35–52.
79
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Graneheim UH & Lundman B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts,
procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Educ Today 24:2 105-12.
Hedman Ahlström B. (2009). Major depression and family life: The family’s way of living with a long-term
illness. Thesis, Institute of Health and Care Sciences at Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg.
Hinshaw S (2004) Parental Mental Disorder and Children's Functioning: Silence and Communication,
Stigma and Resilience. Journal of Clinical Child and Adolescent Psychology 33:2 400-411.
Hirsjärvi S. & Hurme H. (2000) Teemahaastattelu. Teemahaastattelun teoria ja käytäntö. Helsinki
Yliopistopaino.
Hirsjärvi S, Remes P & Sajavaara P (1997) Tutki ja kirjoita. (6. uppl.) Helsinki Kirjayhtymä.
IOM Institute of Medicine (1994) New directions in definitions. In Mrazek & Haggerty (red.) Reducing
Risks for Mental Disorders. Frontiers for Preventive Intervention Research. 19-32.Washington, D.C:
National Academy Press.
Inkinen M & Söderblom B (2005) VERTTI : Lapset ja vanhemmat vertaisryhmässä, kun vanhemmilla on
mielenterveyden ongelmia : käsikirja ryhmäohjaajille. Helsinki Profami oy.
Kaakinen S, Koskinen M & Seppänen A 2007 Äidit ja isät perheinterventiossa. Perheterapia 23:1 19-26.
Kraemer HC, Kazdin AE, Offord DR, Kessler RC, Jenssen PS & Kumpfler DJ (1997) Coming to terms
with terms of risk. Archives of general Psycchiatry, 54:4 327-342.
Kurts L (2004) Support and Self-Help Groups. In Garvin C, Gutierréz L & Galinsky, M (eds.) Handbook
of social Work with Groups. New York Guilford Press.
Luthar SS, Cicchetti D, Becker, B (2000) The construct of resilience: A critical evaluation and guidelines
for future work. Child Development 72:3 543-62.
Luthar, SS (2006) Resilience in development: a synthesis of research across five decades. In Cicchetti, J. &
Cohen, J. (eds) In Developmental psychopathology: risk, disorder, and adaptation. Second edition. New
York. Wiley.
National Research Council, Institute of Medicine (2009) Preventing mental, emotional, and behavioral
disorders among young people: progress and possibilities. Committee on Prevention of Mental Disorders
and Substance Abuse Among Children, Youth, and Young Adults: Research Advances and Promising
Interventions. Washington, DC The National Academies Press.
Pihkala H, Johansson E (2008) Longing and fearing for dialogue with children. Depressed parents’ way
into Beardslee’s preventive family intervention. Nord J Psychiatry 62, 399-404.
Pihkala H, Sandlund M & Cederström A (2012a) Initiating communication about parental mental illness in
families: An issue of confidence and security. International Journal of Social Psychiatry 58, 3, 258–26.
Pihkala H, Sandlund M & Cederström A (2012b) Children in Beardslee's family intervention: Relieved by
understanding of parental mental illness. Int J Soc Psychiatry 58, 6, 623-8.
Punamäki R-L, Paavonen J, Toikka S & Solantaus T (2013) Effectiveness of Preventive Family
Intervention in Improving Cognitive Attributions Among Children of Depressed Parents: A Randomized
Study. J of Family Psychology 27, 4, 683–690.
Riley A, Valdez C, Barrueco, S, Mills C, Beardslee W, Sandler I, & Rawal P (2008) Development of a
Family-based Program to Reduce Risk and Promote Resilience Among Families Affected by Maternal
Depression: Theoretical Basis and Program Description. Clin Child Fam Psychol Rev 11, 12–29.
80
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Ritala-Koskinen A. (2001) Mikä on lapsen perhe? Tulkintoja lasten uusperhesuhteista.
Väestötutkimuslaitoksen julkaisusarja D 38/2001.
Ruah Community Services (2008) Inside a family under pressure: The impact of parental mental illness on
a family. Perth: Ruah Community Services.
Rutter M. (1987) Psychosocial resilience and protective mechanisms. American Journal of
Orthopsychiatry 57:3 316-331.
Rutter M (1999) Resilience concepts and findings: implications for family therapy. Journal of Family
Therapy
21, 119–144.
Rutter M and Rutter M (1993) Developing Minds: Challenge and Continuity Across the Life Span. New
York: Basic Books.
Santvoort F van (2013): Support groups. A study on Risk Levels and Intervention Effects in Children of
Mentally Ill or Addicted Parents. Thesis.
Santvoort F Van, Hosman, CMH, Doesum, KTM. Van & Janssens, JMAM. (2014) Effectiveness of
preventive support groups for children of mentally ill or addicted parents: a randomized controlled trial.
European Child & Adolecent Psychiatry, 23,473-484
Siegenthaler E, Munder T, & Egger M. (2012) Effect of preventive interventions in mentally ill parents on
the mental health of the offspring: Systematic review and meta-analysis. Journal of the American Academy
of Child & Adolescent Psychiatry, 51, 8 -17.
Solantaus T (2006) Lapset puheeksi Kun vanhemmalla on mielenterveyden ongelmia THL.
Solantaus T & Paavonen J (2009) Vanhempien mielenterveyshäiriöt ja lasten psykiatriset ongelmat.
Duodecim
125, 1839-44.
Solantaus T, Paavonen EJ, Toikka, S, & Punamäki, R. (2010) Preventive interventions in families with
parental depression: Children’s psychosocial symptoms and prosocial behaviour. European Child &
Adolescent Psychiatry, 19, 883–892.
Solantaus T, Toikka S, Alasuutari M, Beardslee WR & Paavonen EJ (2009) Safety, feasibility and family
experiences of preventive interventions for children and families with parental depression. Int J Mental
Health Promot 11, 14–23.
Stroul B. (1993) Rehabilitation in community support systems. In R. Flexer & P. Solomon (Eds.).
Psychiatric Rehabilitation in Practice. 45-61 Boston Andover Medical Publishers.
Söderblom, B. (2005) Barnet och förälderns depression – behovet av förståelse, vikten av kommunikation
Barnet i en stödgruppsintervention med sin depressiva förälder. Helsingfors Profami Oy.
Söderblom B & Inkinen M (2014) Skapa förståelse tillsammans Barnet och föräldern i stödgrupp, då
föräldern har psykisk ohälsa. Handbok för gruppledare. Helsingfors Profami Oy.
Tuomi J. & Sarajärvi A. (2002) Laadullinen tutkimus ja sisällönanalyysi. Helsinki Tammi.
Valdez, C, Mills, C., Barrueco, S. Leis, J.& Riley A (2011) A Pilot Study of a Family-Focused
Intervention for Children and Families Affected by Maternal Depression J Fam Ther 33:1, 3–19.
Viitala R /2004) Henkilöstöjohtaminen. Helsinki, 4 painos Edita Prima Oy
Walsh, F (2003) Family resilience: a framework for clinical practice. Family Process 42, 1–18.
81
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Walsh, F (2006) Strengthening family resilience. Second ed. New York Guilford Press.
Weissman MM, Wickramaratne P, Nomura Y, Warner V, Pilowsky D & Verdeli H (2006) Offspring of
depressed parents: 20 years later. Am J Psychiatry, 163, 1001–8
Weissman MM, Wickramaratne P, Nomura Y, Warner V, Verdeli H, Pilowsky D, Grillion C, Bruder G
(2005) Families at high and low risk for depression: a three generation study. Arch Gen Psychiatry, 62, 29–
36
Östman O, Erdener L & Ershammar D (2004) Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom ett
försummat problem Läkartidningen Vol 101, Nr 20 1839-1840.
82
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bilagor
1. Intervjuguide - barn
2. Intervjuguide – vuxna
83
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bilaga 1 (Intervjustudie om barnkraft)
UTVÄRDERING AV Barnkraft
Intervjuguide Frågeområden Barn
Frågorna anpassas i formuleringen till barnets/den unges ålder och språknivå.
1. Dina föräldrar/din mamma/ din pappa/ din mamma och pappa har sagt att det går bra att jag får intervjua
dig. Nu vill jag fråga dig också, om det går bra?
2. Information om utvärderingen. Information kring bandupptagningen.
3. Du behöver inte svara på alla frågor som jag ställer och du får avsluta när du vill. Om du tycker något är
för känsligt eller du bara inte vill prata om det, så säg till. Om du tycker något jag frågar verkar konstigt
eller är svårt att förstå, så säg bara till.
a. Är det något du undrar över innan vi börjar?
4. Huvudfrågorna gäller Barnkraft i process. Hur var det före, under Barnkraft, efter?
Inledningsfrågan: Kan du berätta/ beskriva för mig hur det har varit att vara med om Barnkraft?
5. Vad var bra med Barnkraft? Var det något som inte var bra/svårt/tråkigt?
6. Var Barnkraft till nytta för dig? Hur märker du det?
7. Än för din förälder? Hur märker du det?
8. Är det något som förändrats i din familj efter att du deltog i Barnkraft, tycker du?
9. När det gäller din mammas/pappas sjukdom; hur tänker du kring den? Hur förstår du den? Hur tänkte
du förut? Å nu?
10. Hur tyckte du, kunde du prata om det du ville i gruppen? Vad berättade du t ex? Hur var det att få prata
om hur du har det i gruppen tillsammans med de övriga barnen?
11. Är det något som jag inte frågat om, som du tycker är viktigt att säga om Barnkraft? Något annat som du
skulle vilja säga innan vi slutar?
12. Har du några frågor till mig?
13. Tack för att jag fick intervjua dig!
84
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Bilaga 2 (Intervjustudie om barnkraft)
UTVÄRDERING AV Barnkraft
Intervjuguide: Frågeområden Vuxna
1. Information om intervjun och utvärderingen och om något är oklart.
a. Vem och vad
b. Upptagningen
2. Om att man har rätt att avbryta intervjun, att man inte behöver svara på alla frågor och att man kan säga
ifrån om man tycker något är för känsligt att tala om. Att det går bra att fråga om något är oklart
3. Intervjun inleds.
Kan du berätta för mig, hur du tyckte det var att vara med om Barnkraft? Om föräldern har svårt att
komma igång med en berättelse, fråga kring processen, d.v.s. huvudfrågorna är följande:
Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att vara med i Barnkraft?
Vilka förväntningar hade du?
Vad tänkte du innan? Hur blev det? Hur har det varit efteråt?
Frågorna nedan bör täckas inom huvudfrågorna ovan och någon speciell ordning på när de ställs krävs
inte. Frågorna behöver inte ställas ordagrant.
4. Vad tycker du var bra med Barnkraft, för dig själv, din partner, ditt/dina barn?
Var deltagandet till nytta? För föräldern? För barnet? Hur märker föräldern det? Var det något som var
särskilt svårt/problematiskt/inte bra?
5. Hur upplevde du möjligheten att få träffa andra föräldrar och att tala om sjukdomen och föräldraskap
med dem?
6. Har något i er vardag förändrats genom Barnkraft, tycker du?
Har ditt sätt att vara förälder förändrats på något sätt, tycker du?
Hur tänker du, har deltagandet påverkat ditt/dina barn? Berätta? Har deltagandet påverkat dig själv?
Berätta!
7. Vad tyckte du om ”upplägget”, de olika delarna i metoden?
8. Skulle du kunna tänka dig att rekommendera ett deltagande i Barnkraft till andra? Berätta varför/varför
inte?
9. Finns det något som du skulle vilja ändra på, när det gäller Barnkraft?
10. Tycker du att det är något som jag inte frågat om, som du skulle vilja tillägga?
11. Har du några frågor kring detta/denna intervju till mig?
12. Tack för att du tog dig tid till att jag fick göra intervju!
85
Bilaga3
Psykiatriska kliniken, Skellefteå
Nr
Datum för ifyllandet…………………
PATIENTFÖRÄLDERN – ENKÄT VID 6- MÅNADERSUPPFÖLJNING.
DU DELTOG I BEARDSLEES FAMILJEINTERVENTION FÖR 6 MÅNADER SEDAN OCH HAR TACKAT JA TILL ATT DELTA I
EN UTVÄRDERING AV ARBETSSÄTTET. NU EFTER INTERVENTIONEN STÄLLER VI NÅGRA FRÅGOR IGEN OM HUR DU
UPPLEVER FÖRÄLDRASKAPET OCH HUR DU UPPFATTADE INTERVENTIONEN.
EXEMPEL PÅ HUR MAN SVARAR PÅ NEDANSTÅENDE FRÅGOR:
Hur är det för Dig att vakna på morgonen? Du tycker att det är relativt enkelt för Dig, så sätter Du kryss X som nedan:
Enkelt
Mycket svårt
X ---------------X------------------------------------------------------------------------X
1.
Hur tycker Du det är att tala om Din psykiska ohälsa med Din partner/barnets andra förälder?
Enkelt
Mycket svårt
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………..…….
2.
Hur tycker Du det är att tala om Din psykiska ohälsa med Ditt/Dina barn?
Enkelt
Mycket svårt
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: ………………………………………………………..……….
3. Hur tycker Du att Du för närvarande fungerar som förälder?
Fungerar bra
Fungerar dåligt
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………………
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
4.
Känner Du oro för hur Ditt/Dina barn mår?
Ingen oro
Mycket oro
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………..…….
5.
Känner Du för närvarande skuldkänslor över att Din psykiska ohälsa kan ha
påverkat Ditt/Dina barn negativt?
Inga skuldkänslor
Svåra skuldkänslor
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………..…….
6.
Händer det att Du skäms inför andra över att ha psykisk ohälsa?
Aldrig, mycket sällan
Ofta, nästan hela tiden
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: ………………………………………………………..……….
NU KOMMER NÅGRA FRÅGOR SOM HANDLAR OM DINA UPPLEVELSER AV ATT HA
DELTAGIT I EN FAMILJEINTERVENTION
7.
Hur upplevde du bemötandet vid träffarna?
Mycket gott
Mycket dåligt
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………..…….
8.
Kändes det som om Du fick säga vad Du ville vid träffarna när barnen inte var med?
Ja, allt
Nej, inte alls
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………..…….
9.
Kändes det som om Du fick säga vad Du ville vid träffarna när barnen var med?
Ja, allt
Nej, inte alls
X ------------------------------------------------------------------------------------------X
87
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Kommentar: ……………………………………………………………..….
10. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade hur Du mår för närvarande?
Gjorde att jag
mår bättre idag
Påverkade inte
hur jag mår idag
Gjorde att jag
mår sämre idag
X--------------------------------------------X --------------------------------------------X
Kommentar: ………………………………………………………….………
11. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade Din syn på barnens framtid?
Påverkade
den positivt
Påverkade inte
min syn på barnens framtid
Påverkade den
negativt
X--------------------------------------------X --------------------------------------------X
Kommentar: ……………………………………………………………….…
12. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade Din syn på familjens framtid?
Påverkade den
positivt
Påverkade inte
min syn på familjens framtid
Påverkade den
negativt
X--------------------------------------------X --------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………….….…
13. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade Din syn på Din egen framtid?
Påverkade den
positivt
Påverkade inte
hur jag ser på min framtid
Påverkade den
negativt
X--------------------------------------------X --------------------------------------------X
Kommentar: ………………………………………………………….………
14. Rekommenderade man under interventionen ytterligare stöd eller behandling för familjen eller för någon familjemedlem?
ja, för vem? ………………………………………………………………..
nej, ingen åtgärd rekommenderades
Följde ni rekommendationen?
ja
88
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
inte ännu, vi funderar
nej, vi tänker inte göra det
15. Hur värderar Du att familjeinterventionen som helhet var för Dig?
Positiv
Negativ
X-------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: ……………………………………………………………….…
16. Hur värderar Du att familjeinterventionen som helhet var för barnet/barnen?
Positiv
Negativ
X-------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: ………………………………………….………...……………
17. Hur värderar Du att familjeinterventionen som helhet var för Din partner/barnets andra förälder?
Positiv
Negativ
X-------------------------------------------------------------------------------------------X
Kommentar: …………………………………………………………..………
18. Tycker Du att interventionen gjordes vid rätt tidpunkt för Din familj?
Gjordes för tidigt
Gjordes vid rätt tidpunkt
Gjordes för sent
X--------------------------------------------X --------------------------------------------X
Kommentar: ………………………………………………………………..…
19. Tycker Du att någonting saknades i familjeinterventionen, eller finns det annat som Du vill lägga till?
….…………………………………………………………………………………………………………….……………
…………………………………………………………………………………………………………….……………….
…………………………………………………………………………………………………………….……………….
TACK FÖR DIN MEDVERKAN!
89
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Datum:________________
BARNETS LIVSSITUATION
FÖRE INTERVENTION
JAG SOM FYLLER I BLANKETTEN
Mamma/bonusmamma
Pappa/bonuspappa
Annan vuxen
BARNET
vem? __________________________________________
Född __________ Pojke
Flicka
BARNETS UTVECKLING FÖRE SKOLÅLDERN
1. Fanns det några problem i ditt barns utveckling eller hälsa före skolåldern (0-6 år)?
Nej
Ja
Vad? ____________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
BARNETS SKOLGÅNG
2. Vilken skola går barnet i?
Förskola
Annan skola
Lågstadiet
Mellan/högstadiet
Gymnasiet
Vilken?
____________________________________________________________
Mitt barn går inte i skola
Varför?___________________________________________________
3. Har ditt barn fått anpassad undervisning?
90
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Nej
Ja
i vilken ålder/klass?
____________________________________________________
OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN….
Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej
4. Tyckte ditt barn om att gå i skolan?
5. Kunde ditt barn vara uppmärksam under
lektionerna?
6. Kom ditt barn bra överens med sina lärare?
7. Blev ditt barn retat eller mobbat av andra elever?
8. Retade eller mobbade ditt barn andra elever?
Tankar om barnets skolsituation?
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
BARNETS FRITID OCH KOMPISAR
9. Har ditt barn någon vuxen person utanför familjen som hon/han kan be om hjälp eller
vända sig till för att prata om sådant som oroar henne/honom ?
Nej
Ja
Vet ej
OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN….
Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet
ej
10. Kunde ditt barn göra det hon/han ville på fritiden?
11. Deltog ditt barn i fritidsaktiviteter utanför hemmet?
91
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
12. Var ditt barn med kompisar?
13. Tog ditt barn hem kompisar?
14. Tror du att ditt barn kände sig ensam?
Tankar om barnets fritid och kompisar?_______________________________________________
_________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________
BARNETS ANSVAR HEMMA
OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN….
Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej
15. Hade ditt barn ansvar för hushållsarbetet,
t.ex. laga mat, städa?
16. Höll ditt barn koll på att allt var ok med
dig/den andra föräldern?
17. Höll ditt barn dig/den andra föräldern sällskap?
18. Hjälpte ditt barn dig/den andra föräldern att
komma ut på en promenad eller att träffa andra?
19. Tog ditt barn hand om sina syskon?
Jag har ett barn som bor hemma
20. Hade ditt barn tid för att göra annat?
92
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Tankar om barnets ansvar hemma?
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
SYSKONRELATIONER
Om du har ett barn, fortsätt till fråga 23
OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN….
Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej
21. Hade ditt barn det bra med sina syskon?
22. Kunde ditt barn prata med sina
syskon om hur ni har det i familjen?
Tankar om syskonrelationer?
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
SAMTAL INOM FAMILJEN
OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN….
Aldrig
Sällan Ibland Ofta Alltid
23. Frågade ditt barn dig om din/
den andra förälderns sjukdom?
24. Pratade du med ditt barn om:
a) din/den andra förälderns sjukdom?
b) hur ditt barn har det i skolan?
93
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
c) hur ditt barn har det på fritiden
och med kompisar?
d) ditt barns ansvar för hushållsarbete?
e) ditt barns ansvar för andra familjemedlemmar?
f) kunde du och ditt barn förstå varandra?
Kan du ge exempel på t.ex. vad ni pratade om, vad barnet funderade om och hur du svarade?
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
Vill du lägga till något? Det kan gälla alla frågor i den här blanketten.
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________
Tack för att du svarade på frågorna!
94
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
VÄSTERBOTTENS
LÄNS LANDSTING
Datum…………………..
Psykiatriska kliniken
931 86 Skellefteå
Familjeklimat
Hur tycker Du klimatet – stämningen och samspelet i Din familj är:
Stryk under minst 15 ord som Du tycker bäst beskriver familjen
Behaglig
Ordnat
Bra
Irriterat
Vuxet
Viljelöst
Förvirrat
Ängsligt
Kamratligt
Vänligt
Självständigt
Nedstämt
Vilt
Nervöst
Intimt
Kallt
Stabilt
Meningslöst
Misslyckat
Säkert
Känsligt
Berömmande
Försiktigt
Moget
Viktigt
Spontant
Ödmjukt
Mjukt
Aggressivt
Avvaktande
Splittrat
Okamratligt
Barnsligt
Naturligt
Högtidligt
Engagerat
Förnuftigt
Lyckligt
Tungt
Oroligt
Starkt
Jäktat
Dåligt
Explosivt
Meningsfullt
Osäkert
Instabilt
Rörigt
Aktivt
Tryckt
Obehagligt
Öppet
Hänsynslöst
Likgiltigt
Intolerant
Okänsligt
Konstlat
Opersonligt
Hänsynsfullt
Passivt
Slutet
Tolerant
Slött
Missnöjt
Onaturligt
Klandrande
Kritiskt
Varmt
Tryggt
Lätt
Arbetsamt
Sakligt
Lekfullt
Hårt
Harmoniskt
Solidariskt
Livligt
Lugnt
Kärleksfullt
Hindrande
Tillåtande
Lättsamt
Misstänksamt
Personligt
Spänt
Tänker Du på andra ord som Du tycker skulle beskriva Din familj kan du skriva dem här:
________________________________________________________________________
© Kjell Hansson, 1989
95
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
96
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
97
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Sammantaget, tycker du att ditt barn har svårigheter på ett eller flera av följande områden:
Med känslor, koncentration, beteende eller med att komma överens och umgås med andra människor?
Ja,
små
svårigheter
Nej
Ja,
klara
svårigheter
Ja,
allvarliga
svårigheter
1-5
månader
6-12
månader
Mer än
1 år
Bara
lite
Ganska
mycket
Väldigt
mycket
Ganska
mycket
Väldigt
mycket
Ganska
mycket
Väldigt
mycket
Om du svarade ja, var vänlig besvara de följande frågorna:
Hur länge ha svårigheter funnits?
Mindre än
1 månad
Oroas eller lider ditt barn av sina svårigheter?
Inte
alls
Stör svårigheterna barnets vardagsliv på något av följande områden?
Inte
alls
Bara
lite
Hemma/i familjen
Med kamrater
I skolarbetet
Vid fritidsaktiviteter
Blir svårigheterna en belastning för dej eller för familjen som helhet?
Inte
alls
Bara
lite
Underskrift …………………………………………………………………………
Mamma/pappa/annan (var vänlig precisera)
Datum ………………………………
Tack så mycket för hjälpen!
98
Robert Goodman 2005
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Psykiatriska kliniken, Skellefteå
Nr
Datum för ifyllandet…………………………..
BARNKRAFT – BARNENS FRÅGEFORMULÄR 6 MÅNADER EFTER GRUPPEN
FÖR SEX MÅNADER SEDAN DELTOG DU I BARNGRUPPEN.
NU FRÅGAR VI DIG OM HUR DET VAR ATT DELTA I GRUPPEN.
Jag är: Pojke
Flicka
Födelseår: _________
Jag deltog i gruppen tillsammans med ________________________________________
Inte alls Lite grann
Sådär Mycket Väldigt mycket
Tyckte du om att delta i gruppen?
Har gruppen varit till hjälp och
stöd för dig?
Har gruppen varit till hjälp och
stöd för din förälder?
Lärde du dig nya saker i gruppen?
Trivdes du tillsammans med de
andra barnen i gruppen?
99
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Trivdes du med gruppledarna?
Kunde du prata om det du önskade
i gruppen?
(tankar, känslor, upplevelser)
Är du nöjd över att du deltog
i gruppen?
Vill du berätta mer, om vilken fråga som helst på blanketten?
_______________________________________________________________________
_______________________________________________________________________
Vad var till hjälp för dig i gruppen?
_______________________________________________________________________
_______________________________________________________________________
Vad var inte till hjälp för dig?
_______________________________________________________________________
_______________________________________________________________________
Vad var roligt med gruppen?
_______________________________________________________________________
_______________________________________________________________________
Vad var mindre roligt eller tråkigt med gruppen?
_______________________________________________________________________
_______________________________________________________________________
100
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
Datum: ______________
UPPFÖLJNING AV BARNPERSPEKTIVET PÅ EN AVDELNING
BAKGRUNDSINFORMATION
Förälder nr _______
Man
Avdelning ___________________
Kvinna
Skellefteå
Ålder ________
Umeå
Ansvarig personal, namn:
______________________________________________________________
Inläggningsdatum ______________ Utskrivningsdatum ______________
Vårdform: HSL
LPT
LRV
Diagnos: ______________________________________________________
1. Barn under 18 år:
barn 1:
född ____ Pojke ____
Flicka ____
barn 2:
född ____ Pojke ____
Flicka ____
barn 3:
född ____ Pojke ____
Flicka ____
barn 4:
född ____ Pojke ____
Flicka ____
barn 5:
född ____ Pojke ____
Flicka ____
2. Har något av barnen/familjen stöd av tex BUP, skolkurator, kontaktfamilj eller
någon annan verksamhet inom socialtjänsten?
Ja
Vem eller vilka och av vem
___________________________________________________________
Nej
___________________________________________________________
101
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
3. Annan viktig information om barnen
______________________________________________________________
______________________________________________________________
4. Familjeförhållanden: föräldern bor med
______________________________________________________________
______________________________________________________________
5. Barnen bor med
______________________________________________________________
HUR BARNEN UPPMÄRKSAMMADES UNDER VÅRDTIDEN
6. Har barnen erbjudits samtal för stöd, råd och information?
Ja
Barnet/barnen tackade Ja
Nej
Varför?
Nej
___________________________________________________________
7. Föra barnen på tal
Genomfört (kopia av loggboken bifogas)
Ej genomfört
Varför?
___________________________________________________________
___________________________________________________________
8. Fick föräldern informationsmaterial tex om Beardslees familjeintervention,
handboken ”Hur hjälper jag mitt barn?” , information om föräldra- och barngrupper
Barnkraft eller annat liknande?
Ja
Nej
Varför?
102
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
__________________________________________________________
9. Andra samtal om barnen som har genomförts – flera alternativ kan kryssas
Med den andra föräldern
Med annan vårdnadshavare
Med barnen tillsammans
Med varje barn individuellt
Med barnen och med den andra föräldern
Med hela familjen
Med Socialtjänsten
i så fall, i vilken konstellation?
___________________________________________________________
___________________________________________________________
Annan myndighet/vårdgivare, i så fall, med vilken och i vilken konstellation?
Inga samtal har genomförts om barnens situation
varför?
___________________________________________________________
___________________________________________________________
10. Vem har genomfört samtalen?
Avdelningspersonal
Öppenvårdspersonal
Annan, vem?
___________________________________________________________
11. Har anmälan till Socialtjänsten gjorts?
Ja Beskriv nedan under kommentar situationen som ledde till anmälan
Nej
12. Har man planerat fortsättning på något sätt gällande barnens situation?
Ja
Vad?
___________________________________________________________
Nej
103
Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa
13. Kommentarer om arbetet med denna förälder/familj/barn:
______________________________________________________________
______________________________________________________________
14. Tycker du att denna patients barns behov av råd, stöd och information har blivit
beaktade på det sättet som Hälso- och sjukvårdslagen menar?
Ja
Nej
Kommentar: t.ex. vad mer borde ha gjorts, vad blev bra,
varför?
___________________________________________________________
___________________________________________________________
15. Kände du dig bekväm som personal med att hantera frågan om barnens situation i
detta fall?
Ja
Nej
Kommentar:
___________________________________________________________
___________________________________________________________
TACK FÖR DIN MEDVERKAN!
104