SÅ HÄR ARBETAR
TEAM J-SON år
B E M Ö TA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N
Det ska vara enkelt
att få inblick i vad
Team J-son står för.
Vårt bemötande är vår
starkaste framgångsfaktor.
Anna & David
TILLHÖR:
Förord
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Vår målsättning och vision ..............................4
Vår vision och strävan
Människovärde
Utveckling
Proffessionalitet
Ansvar
Vilka utmaningar jobbar vi med? ...................6
Under en planeringsdag 2009 bestämde
vi oss för att göra vår arbetsmodell
tillgänglig i bokform. Denna metodbok
beskriver hur vi jobbar och ger vår syn
på hur vi bemöter vår målgrupp av unga.
Boken används som en introduktionsutbildning för våra medarbetare.
Men riktar sig även till andra som har
en relation till oss.
Den här boken är tillägnad Gun-Britt &
Harald Janson, grundare av Team J-son.
De grundläggande funktionshindren .............7
Autismspektrum
ADHD
Tourettes syndrom
Samsjuklighet
Trotssyndrom och uppförandestörning
Tvångssyndrom
Ångest
Social fobi
Depression
Bipolär sjukdom
Den destruktiva spiralen ..............................14
Utstötning
Att vända skutan
Funktionshinder uppstår i samspel
Beteendeproblem som neurologisk avvikelse
Praktiskt bemötande ....................................19
Om boendet
Medarbetarnas roll
Medarbetarens professionalism
Att bygga relationer
Vi tror på det goda i folk
Regler och vuxenauktoritet
Att skälla hjälper inte
Pedagogisk metod
Evidensbaserad metod .................................26
Beteendestöd i vardagen
Terapeutiska samtal
Att testa gränser
Tre förbjudna ord
Att se bakom beteendeproblemen
Trots och provokationer
Våld och hot
Om straff
Om ansvar
Avledning
”Ut med soporna” eller ”ner med tvätten”
Tjat
Arrogans
Självskadande beteende
Tvångsmedel
Anhörigas roll
Farmakologisk behandling ............................34
Efterskrift ........................................................36
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Vår målsättning och vision
Team J-son styrs med etisk och moralisk standard och utgår från en människosyn där vi aldrig kompromissar med individens egenvärde och rätt till stöd och hjälp. Vi ska kännetecknas av vår värdegrunds delvärden; Människovärde, Utveckling, Professionalitet och Ansvar. Vårt ledord är Plats för
utveckling!
Vår vision och strävan
Vår vision är att alltid vara ett självklart val för placering av unga och att erbjuda en plats för positiv
utveckling. Vårt förhållningssätt till arbetet innebär att vi kombinerar professionell kompetens med en
ambition att se och förstå den enskildes verkliga behov och förväntningar. Team J-son ska alltid
bedriva sin verksamhet så att våra grundvärderingar och vår historia omsätts i konstruktivt arbete
för de ungas bästa. Vår kort vision är; Kvalitet skapas i vardagen. Erfarenhet är vår historia , Utveckling är vårt ansvar, Resultat är vår framtid.
Kvalitet skapas i vardagen
Erfarenhet är vår historia
Utveckling är vårt ansvar
Resultat är vår framtid
4
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Människovärde
Alla människor har ett värde och respekten för detta är central för vår organisation och hur vi utför
vårt uppdrag. Våra insatser utgår alltid från den unges speciella behov av vård och omsorg, oavsett
funktionsnedsättning och problematik. Var och en har rätt till vård och omsorg utifrån sina unika
behov och individuella funktionsnedsättningar. Det är självklart att vi alltid arbetar utifrån stark
sekretess i syfte att respektera och skydda individens integritet.
Utveckling
Genom ny kunskap och kompetens ges nya insikter och möjligheter till utveckling. För oss betyder
utveckling att alla som berörs av vår verksamhet, både de unga, våra medarbetare, och ledning, ska
kunna formulera individuella mål och finna sätt att uppnå dem. Vi menar att utveckling ska innebära
nya möjligheter och därmed bidra till ökad självkänsla och självinsikt. Hos oss ska den enskilde
erbjudas en möjlighet till en professionell och personlig utveckling. Vi kallar det att lyckas. Var och en
ska kunna känna att vår verksamhet har verklig betydelse för den personliga utvecklingen. De gäller
både de unga, våra ledare och medarbetare. Vi menar att utveckling är viktigt för att uppnå arbetstillfredsställelse och glädje. Vi anser också att vår egen organisationen måste utvecklas för att nå mer
framgång på kort och lång sikt.
Proffessionalitet
Med professionalitet menas att yrkesutövandet ska styras av kunskaper och arbetssätt som verkligen
gagnar den hjälpsökande, inte av impulser, egna behov eller känslor. Ett krav vi har på våra medarbetare
är därför att de har relevant utbildning. Vi strävar efter att utveckla våra medarbetares kompetens
inom vårt verksamhetsområde, bland annat genom ökad etisk medvetenhet och utveckling av den
personliga lämpligheten. Genom att bemöta den unge, dennes anhöriga, uppdragsgivaren och varandra
med professionalitet, ödmjukhet, empatisk uppmärksamhet, medmänsklighet och vänlighet, skapar vi
förutsättningar för att yrkesutövandet styras av det som gagnar den unge.
Ansvar
Vi är medvetna om det förtroende vi har fått från samhället att hjälpa och stötta unga människor
med särskilda behov. Vi förväntar oss därför att alla inom organisationen respekterar och är beredda
att leva upp till högt ställda krav på etisk standard i det arbetet. Vi ska ta ansvar för vår verksamhet
genom att visa lojalitet och engagemang gentemot våra uppdragsgivare, föräldrar, unga och varandra, i
första hand genom att följa samhällets lagar, socialstyrelsens direktiv samt våra egna policydokument
och riktlinjer. Men om vi gör fel är vi beredda att ta vårt ansvar och stå för vad vi gjort. I syfte att
fullgöra vårt uppdrag på bästa sätt granskar vi kritiskt vår förmåga genom regelbundna utvärderingar.
Vi lovar inte mer än vi kan hålla.
5
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Vilka utmaningar arbetar vi med?
När unga placeras vid Team J-son är det alltid en komplex problematik som har föranletts.
I regel finns det allvarliga beteendeproblem som allvarliga aggressionsutbrott, olämpligt sexuellt
beteende, självskadebeteende eller svåra tvångssymtom. Den unges primära nätverk har inte kunnat
hantera problemen med hjälp från barnpsykiatri, LSS och/eller socialtjänst. Ofta framkommer svårigheter i tidigare skolsituation. Ibland kan det primära nätverket svikta enbart på grund av beteendeproblemens allvar, ibland är det primära sociala nätverket av olika skäl i sig svagt och klarar inte påfrestningarna. Nästan alltid har andra lösningar provats först, men inte fungerat tillfredsställande. När
problemen växer till en sådan styrka att placering vid Team J-son blir aktuell, vilket ofta sker omkring
puberteten, finns det nästan alltid någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder i grunden. Det är
detta funktionshinder som har satt igång den sociala och psykiatriska processen, som i sin tur också
resulterat i en samverkan med Team J-son. I regel har funktionsnedsättningen sedan komplicerats av
annan form av psykiatrisk sjuklighet som trotssyndrom, ångest eller depression.
Dessutom kan den unge i många fall ha upplevt många svårigheter i det sociala livet som gör att
denne hamnat i konflikt med föräldrar, kamrater, skola och övriga samhället. Kanske har den unge
i denna process anslutet sig till andra unga som också befinner sig utanför samhället, varvid dessa
ideologiskt förstärker varandras utanförskap.
Vårt uppdrag är att skapa en vardaglig balans, att nå dessa unga, att skapa förtroende och att
hjälpa dessa unga att minska lidandet och de negativa konsekvenserna av deras funktionshinder. För
att nå dessa mål behöver vi engagemang, en god portion kärlek, professionalitet och kunskap. Det är
viktigt att den unge får känna sig accepterad och omtyckt, men detta utgör bara förutsättningarna för
att lyckas. Vi måste dessutom arbeta metodiskt, eftertänksamt och strukturerat med god kvalitetsuppföljning – vilket i sin tur ökar chanserna att den unge känner sig accepterad och omtyckt.
6
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
De grundläggande funktionsnedsättningarna
Autismspektrum
De flesta unga som är aktuella för Team J-son har någon form av funktionsnedsättning inom autismspektrum, det vill säga autism, autismliknande tillstånd eller Aspergers syndrom. Gemensamt för
dessa tillstånd är stora svårigheter i fråga om 1) ömsesidigt socialt samspel, 2) kommunikation
3) begränsad beteenderepertoar. Att autismproblematik är så vanligt vid placeringar på Team J-son är
inte märkligt. På grund av den bristande förståelsen av socialt samspel, kommunikationsproblemen i
kombination med ett begränsat och liten flexibel beteenderepertoar kan det mycket lätt uppkomma
allvarliga beteendeproblem i form av aggressivitet, utbrott och tvångssymtom som kan vara mycket
besvärliga.
Den bristande förståelse för socialt samspel innebär dels att skrivna och oskrivna regler för ”vad
man gör” ibland inte följs, dels att socialt samspel kan upplevas som mycket hotfullt. Många personer
med autism har svår ångest, särskilt om man bryter deras tvångssymtom och ritualer, vilket också kan
leda till allvarliga beteendeproblem.
Man lägger inte i dag så stor vikt vid att noggrant fastställa exakt om unga har autism eller Aspergers syndrom utan pratar mer allmänt om autismspektrumproblem. Man anser att autismhandikappet
i sig är ganska likartat oavsett den exakta diagnosen och att det är andra faktorer som intelligens,
som har betydelse.
Symtombilden vid autism är mycket varierande och svårigheterna i socialt samspel kan visa sig på
många olika sätt. Vanligast är tendensen att isolera sig och att sakna intresse för sociala situationer,
men motsatsen att vara distanslös, vidhäftande och påflugen kan också förekomma. Det som karakteriserar det sociala samspelet är bristen på ömsesidighet, det vill säga att samspelet alltid sker på
den autistiska personens villkor. Det kan förekomma att personer med autism kan bli så intensiva i
kontakten med andra att de ”kryper under skinnet” på folk. Likaså är det vanligt att svårigheterna
främst drabbar kontakten med jämnåriga, medan det kan gå bra i kontakten med betydligt yngre barn
eller äldre ungdomar och vuxna.
Med åldern vaknar intresset för social samvaro ofta, men brist på träning och färdigheter gör att
personen inte får framgång och många unga och vuxna lider fruktansvärt i sin ensamhet.
Svårigheterna gällande kommunikationen visar sig såväl i den verbala som i den non-verbala kommunikationen. Avvikelser i blickkontakt, ansiktsmimik och gester kan göra det svårt för andra att läsa
personens känslor. Oftast är den non-verbala kommunikationen nedsatt så att den unge har väldigt
lite ansiktsmimik, undviker blickkontakt och använder väldigt lite gester, men ibland kan kommunikationen vara accentuerad, vilket exempelvis kan göra det svårt att genomskåda depressiva besvär.
På samma sätt kan den unge med autism ha svårt att tolka andras känslor. Denna ömsesidiga
oförmåga att läsa varandras känslor kan vara en viktig orsak till beteendeproblem som utbrott och
självskadande beteende.
7
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Den verbala kommunikationen är också lidande. Hos personer med autism och utvecklingsstörning
kan det helt saknas språklig förmåga. Hos personer med Aspergers syndrom kan uttrycksförmågan
omedelbart verka väldigt väl utvecklad, men det finns svårigheter med språkförståelsen som är konkret. Generellt gäller att förmågan till ömsesidigt samtal inte motsvarar den språkliga förmågan. Detta
visar sig oftast i att personen är väldigt tyst eller att vederbörande har tendens att ge sig in i ensidiga monologer. Det kan också förekomma att den unge med autism kan fälla naiva, pinsamma eller
olämpliga kommenterar eller ställa denna typ av frågor. Här finns en glidande övergång till koprolali
vid Tourettes syndrom.
Därutöver har personer med autismspektrumproblem en begränsad beteenderepertoar, vilket
kan visa sig genom monomana, expansiva intressen, rutinbundenhet, svårigheter att ändra planering,
olika former av tvångssymtom och fixeringar. Det är inte ovanligt att personer med autism fastnar i
aktiviteter vilket kan ge många problem i vardagen, när man har tider att hålla.
Att bryta en aktivitet som en person med autism har låst sig i kan provocera fram allvarlig aggressivitet om det görs på ett burdust och okänsligt sätt .
8
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
ADHD
Symtomen som dominerar vid ADHD är 1) koncentrationssvårigheter 2) hyperaktivitet
3) impulsivitet. Koncentrationssvårigheterna visar sig genom en oförmåga att fokusera, en utpräglad
tendens att slarva, svårigheter att få gjort saker färdiga, att planera och att vara närvarande samt att
följa instruktioner. Hyperaktiviteten består i en oförmåga att sitta stilla, att sitta kvar på sin plats och
att leka lugnt och stilla. Barn med hyperaktivitet klättrar och klänger gärna, pratar för jämnan och är
ständigt på gång. De är rastlösa och har svårt att slappna av. Impulsiviteten visar sig genom att de har
svårt att vänta på sin tur, glömmer att tänka efter före, liksom de gärna svarar för andra eller svarar
innan frågan har färdigställts.
En del unga har enbart problem med koncentrationssvårigheter och inte med hyperaktivitet. De
kan i stället vara hypoaktiva, underaktiva. Det förekommer att symtomen växlar ifrån hyperaktivitet
till hypoaktivitet i puberteten. Flickor uppvisar oftare hypoaktivitet än pojkar. Generellt sett avtar
hyperaktiviteten med åldern även om den hos många kan kvarstå in i vuxen ålder som en känsla av
rastlöshet. Det kan också förekomma att beteendeproblemen tilltar i puberteten och tillståndet kompliceras av trotssyndrom och uppförandestörning.
ADHD är det vanligaste av de neuropsykiatriska funktionshindren.
Tourettes syndrom
Tourettes syndrom är det sista av de tre ”stora” neuropsykiatriska beteendesyndromen. Vid Tourettes syndrom ser man tics. Tics delas in i motoriska och vokala. De motoriska ticsen består i tvångsmässiga rörelser, medan de vokala består av tvångsmässiga läten eller yttranden. Tics kan dessutom
vara såväl enkla som komplexa. Ett exempel på enkla motoriska tics kan vara snabba ögonblinkningar,
medan ”luggen i ögonen”-tics är exempel på ett komplext motoriskt tics. Komplexa motoriska tics
kan härma vanliga handlingar och det finns exempel på att personer slår till sina syskon som en form
av tics eller har encopres.
Harklingar och skratt är exempel på enkla vokala tics, medan komplexa vokala tics kan vara
yttringar av olika slag. Det mest kända exemplet på komplexa vokala tics är så kallad koprolali, där
personen säger könsord, svordomar eller hot och tillmälen.
Tics är tvångsmässiga, men delvis kontrollerbara, vilket gör att de emellanåt kan undertryckas.
Tics tilltar när man är stressad och arg eller upprörd. Därför kan svordomar och tillmälen som
kommer i samband med ilska mycket väl vara tics, även om det omedelbart verkar vara en del av
aggressionsutbrottet.
97
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Samsjuklighet
De tre beskrivna neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna som alla har det gemensamt att de har
sin debut i barnaåren ses ofta i kombination med varandra. Det är snarare regel än undantag att
personer med en diagnos också uppfyller diagnoskriterierna för någon annan diagnos. Åtminstone
finns det drag från andra diagnoser hos personen. Således kan en person med Aspergers syndrom
som blir överfokuserad på sitt specialintresse ha stora problem med att koncentrera sig på sådant
som inte intresserar honom.
Det är också vanligt att det tillkommer andra typer av psykiatriska problem i tonåren. Vanligast
är trotssyndrom som kan utveckla sig till uppförandestörning, depression, mani, ångest, social fobi,
tvångssyndrom, missbruk, självskadebeteende och aggressionsutbrott. Det är inte ovanligt att det är
samsjukligheten som dominerar bilden i vuxen ålder.
Trotssyndrom och uppförandestörning
Trotssyndrom utgör en begynnande utveckling i antisocial riktning. Symtomen är att den unge ofta
tappar besinningen, ofta grälar med vuxna, ofta trotsar eller vägrar underordna sig vuxnas krav och
regler, ofta förargar andra med avsikt, ofta skyller på andra för egna misstag, ofta är lättretad och
stingslig, arg och förbittrad eller hämndlysten och elak.
I allvarliga fall utvecklar sig trotssyndromet till en uppförandestörning som karakteriseras av
1) aggressiva handlingar mot människor som hot, trakasserier eller förödmjukelse av andra, frekventa
slagsmål, fysisk grymhet mot människor och djur, stöld under konfrontation med offer och sexuella övergrepp, 2) skadegörelse genom eldpåsättning med avsikt att orsaka allvarlig skada eller att
avsiktligt ha skadat andras egendom 3) bedrägligt beteende och stöld som inbrott, ljuga för att uppnå
fördelar eller snatteri och förfalskning 4) allvarliga norm- och regelbrott som att stanna ute över
natten utan föräldrars/vuxnas tillstånd, att rymma hemifrån eller skolk.
Trotssyndrom och uppförandestörning förekommer oftare hos pojkar än hos flickor. Det finns en
tydlig genetisk komponent, men här spelar också miljöfaktorer en viktig roll.
1.
Skolk är det samma som olovlig frånvaro från skolan utan föräldrars kännedom och är ett allvarligt symtom på antisocial
utveckling. Unga som stannar hemma med föräldrarnas kännedom skolvägrar och detta är ett tecken på utveckling av ångest.
10
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Tvångssyndrom
Tvångssymtom och rutinbundenhet ingår i diagnoskriterierna för autismspektrumproblem. Tvångssyndrom är genetiskt nära besläktad med Tourettes syndrom. Många personer med neuropsykiatrisk
problematik (även ADHD) har således tvångssyndrom.
Symtomen vid tvångssyndrom består i tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångstankar är obehagliga tankar som framkallar ångest (exempelvis oro att man inte stängt av spisen och huset skall fatta
eld) och tvångshandlingar är de upprepade handlingar som minskar ångesten (kontroll av att spisen är
avstängd). Observera att tvångshandlingar kan bestå av tankar som mentala ritualer. Det som definierar tanken som en tvångshandling är det att den minskar ångesten.
Exempel på tvångstankar är oro för smitta eller smuts, att skada andra eller sig själva, att göra
något dumt och impulsivt eller oro för förbjudna sexuella tankar. Vidskeplighet och fixering vid
moral och rättvisa liksom fixering vid ordning kan också vara tvångstanker. Tvångshandlingar består i
överdriven städning, tvätt, kontroll av spis, kaffekokare, dörrar, hamstring, tvångsmässigt ordnande och
symmetritvång. Upprepningstvång är en form av tvångshandling som inte är alldeles ovanlig och som
kan vara mycket besvärlig, där man skall upprepa vissa handlingar ett visst antal gånger eller tills det
”känns precis rätt”. Denna form av tvång kan ta oerhörd mycket tid i anspråk.
11
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Ångest
Ångest är också ett vanligt symtom hos unga med såväl autism, Tourette som ADHD.
De flesta ångestproblem startar i tonåren och flickor drabbas oftare än pojkar.
Ångest är en obehaglig känsla som oftast innehåller en förväntan om en annalkande katastrof.
Symtomen är i stor utsträckning kroppsliga. Vid panikångest ser man således att den unge har hjärtklappning, darrningar, inte känner att han/ hon kan få luft eller känner att han/hon blir kvävd. Det kan
finnas tryck över bröstet, illamående, rodnad och domningar. Dessutom kan man känna sig ostadig
eller att allt verkar overkligt. Därtill kommer rädsla att förlora kontrollen, att bli tokig eller att dö.
Panikångest kommer i plötsliga attacker och är mycket obehagliga. Det finns kanske knappt något
lidande som är mer intensivt och obehagligt än panikångest. Attackerna kan komma i olika stressituationer. Ofta gör panikångesten att man undviker de aktiviteter som erfarenhetsmässigt ger ångest, att
gå på bio, att handla eller att gå till sängs etc. Då har man utvecklat agorafobi.
Unga med panikångest har ofta särskilt svårt att hantera de intensiva obehagskänslorna och det
är inte ovanligt att panikångest kommer till uttryck genom intensiva aggressionsutbrott. Det gäller i
särskild grad de unga som också har kognitiva problem.
En annan form av ångestsyndrom är generaliserad ångest. Symtomen är inte alls lika intensiva men
mer ihållande. Man lider under en ständig ängslan och oro för allt och inget. Man grubblar och funderar. Man är spänd och rastlös och har koncentrationssvårigheter, får ofta värk. Många av symtomen
kan påminna om ADHD.
Social fobi
Social fobi är en form av ångest som är kopplad till sociala situationer. Symtomen är de samma som
vid panikångest, men det karakteristiska är att de utlöses av sociala situationer där personen drar
till sig uppmärksamhet. Det kan vara situationer där man skall prata inför publik, men också mindre
exponerade situationer som när man skall betala i kassan eller bara skall vara i sällskap med andra
människor.
Social fobi gör att man isolerar sig och den kliniska bilden kan därför te sig ganska lik bilden vid
autism. Det är inte heller ovanligt att personer med autismproblematik utvecklar social fobi, vilket
egentligen är ganska naturligt med tanke på att man lättare utvecklar ångest inför besvärliga situationer där man ofta misslyckas. Därför kan behandling av social fobi ofta minska det sociala funktionshindret vid autism.
12
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Depression
Depression är utan tvivel den vanligaste komplikationen till ett neuropsykiatriskt funktionshinder
hos unga. De klassiska symtomen vid depression är nedstämdhet, meningslöshetskänsla, hopplöshetskänsla, brist på energi, orkeslöshet, koncentrationssvårigheter, minskad eller ökad matlust, minskad
eller ökad sömn, mindervärdeskänslor, självförebråelser och självmordstankar. Symtomen är dock
sällan klassiska hos unga. Här kan depressiviteten visa sig genom en negativistisk och tvär attityd eller
som översittarmanéer.
Bipolär sjukdom
En del forskning tyder på att bipolär sjukdom är vanligare hos personer med neuropsykiatriska
funktionshinder. Man har också upptäckt att sjukdomen kan börja tidigare i livet än man trott.
De klassiska symtomen är omväxlande manier och depressioner med perioder mellan skoven där
personen fungerar väl. Hos unga kan bilden vara ganska annorlunda. Som nämnt ovan är det inte
ovanligt att den unge i stället för klassiska depressionssymtom kan uppvisa en negativistisk attityd
och i stället för maniska skov kan man se en fruktansvärd explosiv aggressivitet. Denna bild blir mer
utpräglad ju tidigare i livet sjukdomen började. Tyvärr svarar sjukdomen också sämre på behandling ju
tidigare den debuterar.
13
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Den destruktiva spiralen
Utstötning
När den unge inte kan leva upp till de krav man i regel ställer på unga sätts en massa processer i
gång, som så småningom kan leda till att den unge hamnar i konflikt med omgivningen och i opposition till andra. Särskilt lätt sätts denna process i gång av utåtagerande beteendeproblem som aggressivitet.
Det börjar kanske redan i föräldrahemmet, där den unges svårigheter tolkas som en karaktärsbrist hos denne eller en brist i fostran. Detta leder i sin tur till att den unge utsätts för mer och
strängare fostran än andra unga. Om den unge har syskon kan det omedelbart jämföra sig med dem
och märka att de inte fostras lika hårt. Den unge kan sällan se sin del i det som sker och då kan
denne lätt dra den slutsatsen att föräldrarna inte tycker lika mycket om det som om syskonen, trots
försäkringar om motsatsen.
När föräldrarna inte klarar av den unges svårigheter hamnar de i maktlöshet, vilket leder till
konflikt dem emellan. Föräldrarna tar ofta till olika strategier, där ingen av strategierna egentligen
fungerar, men eftersom föräldraparet därigenom blir inkonsekvent är det lätt att skylla misslyckandena på den andra partens strategi. Föräldrarna kommer därigenom att hamna i allt hårdare konflikt
med varandra.
Ofta utsätts föräldrarna och då särskilt mamman för påtryckningar från andra, i första omgången
de egna föräldrarna eller svärföräldrarna som ser den unges svårigheter som uttryck för föräldrarnas bristande förmåga. Detta blir ju särskilt utpräglat i de fall där föräldrarna faktiskt har en nedsatt
förälderförmåga.
Den unges beteendeproblem gör att kamrater och kamraters föräldrar tar avstånd från den unge
och familjen. Det samma gäller förskola och så småningom skolan och kanske även andra myndigheter. Den unge kommer att befinna sig i centrum av en konflikthärd, där konflikterna gör att ingen kan
hantera situationen optimalt.
Den unge upplever främst negativt samspel med omgivningen och vill förstå att han/hon misslyckas och inte lever upp till andras förväntningar utan att förstå varför. Även när den unge anstränger sig
vill det inte ge utdelning i form av att denne lyckas och får beröm.
Det är inte konstigt att denna process leder fram till att den unge så småningom tar avstånd från
sin omgivning och söker sig in i grupper av andra unga som befinner sig utanför.
14
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Att vända skutan
När den unge kommer till Team J-son är det ett resultat av att denna med sin allvarliga funktionsnedsättning av olika skäl har hamnat i en destruktiv spiral med omgivningen som gett anledning till
allt svårare beteendeproblem. Vår uppgift är att ändra denna kurs och få den unge in i en utveckling
som leder mot mindre beteendeproblem och bättre relationer med andra människor.
Hur mycket det än kan kännas som om den unge behöver mer fostran kan vi med säkerhet utgå
ifrån att precis denna strategi har använts till övermått tidigare, helt uppenbart utan framgång. I stället
måste vi utgå ifrån en grundläggande förståelse för den unges svårigheter och skapa en accepterande
miljö med få konflikter.
För högt eller felaktigt ställda krav är en vanlig orsak till beteendeproblem. Att anpassa kraven till
det som den unge klarar av är en första förutsättning för att uppnå en miljö där denne kan växa och
utvecklas i harmonisk riktning.
Detta är inte det samma som att låta sakerna bero. Tvärtom. När man gör en kravanpassning
utifrån den unges specifika svårigheter skapar man en miljö omkring den unge där konflikterna minskas och det går att sätta upp mål och så småningom också ställa allt högre krav inom rimlighetens
gränser utifrån den unges förutsättningar.
Det är här en viktig utgångspunkt att unga inte ställer till problem för att man vill ”djävlas” utan
att problembeteenden uppkommer därför att den unge inte har andra strategier för att hantera sina
svårigheter. Om vi lyckas nå den unge, att skapa en relation till denne, att förstå dennas svårigheter
och att anpassa våra krav vill problembeteenden försvinna. Vi måste göra allt detta på samma gång.
Det räcker inte att bara anpassa kraven. Vi måste nå den unge och skapa en relation där denne litar
på oss och detta är det första vi måste göra. Allt som oftast ser man misslyckanden i arbetet med
unga för att man inte anstränger sig för att bygga en förtroendefull relation till vederbörande innan
man börjar ställa krav. Att ställa krav och sätta gränser är en viktig del av att skapa förtroende om
det görs på rätt sätt. Vi måste här komma i håg att även sådana krav som är självklara sett i relation
till den unges ålder, kanske inte är det för den aktuella personen pga den individuella utvecklingsnivån.
Centralt i vår teoretiska förståelse för hur vi skall skapa relationer till unga och hjälpa dem är
uppfattningen att ett funktionshinder alltid uppstår i ett samspel med omgivningen en förståelse av
beteendestörningarnas neurologiska natur.
15
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Funktionsnedsättning uppstår i samspel
Förr i världen ansåg man att handikapp var en egenskap hos en person. Den var oföränderlig med
mindre man på något sätt kunde få bort egenskapen, exempelvis genom träning och inlärning.
På 60-talet lämnade man denna absoluta uppfattning av handikapp bakom sig och ersatte det med
ett så kallat relativt handikappbegrepp, man har sedan också ersatt uttrycket ”handikapp” med
”funktionshinder”och vidare funktionsnedsättning. Detta kan bäst uttryckas som att man anser att
personen har en funktionsinskränkning som gör livet svårare för vederbörande. Om omgivningen
saknar förståelse för individens funktionsnedsättning och det därför inte sker någon anpassning
kommer funktionsnedsättningen att få negativa konsekvenser för personen och det är dessa negativa
konsekvenser som utgör funktionshindret. Som exempel kan man ta en person med ADHD som har
svårt att koncentrera sig och sitta stilla. I en lugn skolmiljö med många vuxna och få jämnåriga som
kan distrahera honom är det kanske möjligt för honom att lära och utveckla sig, medan det i en vanlig
skola, där det finns mycket oro och lätt blir konflikter är svårt för personen att utvecklas. I stället blir
det tilltagande beteendeproblem och personen kommer allt längre bakåt i förhållanden till förväntningarna. Funktionsnedsättningen ADHD har blivit funktionshindret ADHD.
En konsekvens av detta synsätt att funktionshinder ytterst är ett resultat av ett samspel mellan
person och omgivning är att man inte enbart arbetar på att förändra personen med funktionsnedsättning utan man också anpassar den omgivande miljön. Denna anpassning kan ske såväl fysiskt som
psykologiskt och socialt.
På Team J-son har vi gjort mycket för att anpassa vistelse- och boendemiljön. Tydligast är kanske
utformningen av Magnus Ladulåsskolan där varje elev har ett eget klassrum. Därigenom får man bort
alla störningsmoment som är så frekventa i en vanlig skola. Hela boendeformen, där den unge bor
individuellt, på sin höjd tillsammans med en annan jämnårig och med mycket stöd av medarbetare är
också en anpassning till funktionshindret. På Team J-son och Magnus Ladulåsskolan försöker vi också
att möta den unge med förståelse och utan de förebråelser som annars är så vanliga i bemötande av
unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Rätt attityd och rätt bemötande av den unge är
avgörande och även en av de viktigaste av alla anpassningar.
Detta relativa synsätt underlättar arbetet påtagligt. Den gamla metoden att försöka ändra den
unge genom att intensifiera inlärningen fungerar oftast inte. Det går inte att träna bort en funktionsnedsättning - och den fixering vid att få bort funktionsnedsättningen som man ofta ser, leder enbart
till att andra färdigheter inte tränas upp och att det uppstår onödiga konflikter. Detta gäller särskilt
i akut inflammerade situationer som det ju ofta rör sig om när en ung människa kommer till Team
J-son. I stället för att belasta den unge med krav om förändring kan vi anpassa omgivningen till de
svårigheter som den unge och/eller skoleleven har.
16
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Givetvis kan man invända mot detta att det inte går att anpassa hela världen och att unga
ständigt vill komma i situationer där anpassning är omöjlig. Detta är sant till viss del, men en anpassning i närmiljön vill underlätta tillvaron, vilket i sin tur gör det enklare för den unge att hantera den
stress som oundvikligt kommer i andra situationer. På Team J-son har vi ofta sett hur en anpassning
minskar problemnivån så mycket att det blir möjligt för den unge att utveckla andra färdigheter.
Ju fler andra färdigheter man har, desto mindre betydelse har funktionsinskränkningarna.
En annan viktig aspekt av att uppfatta funktionshinder som resultat av ett samspel är att det
minskar utanförskapet. När man ser funktionshinder som en egenskap hos individen uppstår en
kvalitativ skillnad mellan den funktionshindrade och de så kallade ”normala”. Genom att understryka
att personen enbart har funktionshinder och att det är samspelet mellan personen med funktionshinder och en omgivning som inte är anpassat till funktionshindret, reduceras skillnaden mellan den
funktionshindrade och den andre dels till en gradskillnad, dels till en skillnad som inte enbart beror
på den funktionshindrade personen i sig. Här är det också viktigt att påpeka att alla människor har
funktionsnedsättningar, men att de flesta har sådana funktionsinskränkningar som de fullt möjligt kan
kompensera. I bland kan funktionsnedsättningarna kompenseras därför att de är små, i bland därför
att de drabbar områden som får begränsade konsekvenser. Att inte kunna känna skillnad på höger
och vänster kan vara en irriterande funktionsnedsättning som gör att man inte skall söka vissa jobb,
men det går vanligtvis att klara skolan och även klara sig bra i arbetslivet och det sociala livet trots
denna funktionsnedsättning. Att inte kunna koncentrera sig drabbar hela tillvaron och får därför
betydligt mer omfattande konsekvenser.
17
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Beteendeproblem som neurologisk avvikelse
Traditionellt ser man ungas beteendeproblem som en moralisk fråga. Den unge har inte tagit till sig
de regler och normer som gäller i samhället på grund av en karaktärsbrist. Den unge bryter normer
på grund av illvilja mot andra.
På Team J-son ser vi det inte så. Vi förstår att de grundläggande störningar som ligger bakom
den unges beteendestörningar är neurologiska till sin natur. Vi vet att impulskontrollstörningen vid
Tourettes syndrom och ADHD kan leda till ett mycket provocerande beteende, men vi förstår att det
inte är den unges egentliga vilja att provocera även om det omedelbart kan kännas så i situationen. Vi
förstår att personer med Tourettes syndrom och ADHD ofta kan ha svårt att hantera oönskade och
förbjudna impulser som följd av avvikelser i hjärnans funktion.
Vi förstår också att personer med autism har en neurologisk störning som gör att de har svårt
att förstå andras intentioner och att ta andras perspektiv. Under de senaste åren har man upptäckt
att det finns nervceller som ”speglar” när andra gör något. Dessa nervceller är förutsättningen för
att kunna sätta sig in i andras perspektiv och vara social, men mycket forskning tyder på att personer
med autism har avvikelser i dessa nervcellers funktion.
Vi ser hur många unga som hamnar i konflikt med andra på grund av provocerande beteende ofta
är ledsna och desperata över detta, men inte vet vad de skall göra för att undvika att det sker.
När vi ser beteendeproblemen som ett symtom på ett neurologiskt grundat funktionsnedsättning
snarare än som ett personlighetsdrag öppnar vi en möjlighet att skapa en allians med den unge om
att minimera symtomen och problemen.
”Rätt attityd och
rätt bemötande är
avgörande.”
18
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Praktiskt bemötande
Om boendet
Boenden inom Team J-son är utvecklade efter lång erfarenhet av att hjälpa unga med svårigheter. De
unga vid boendeplacering bor i vanliga hemlikt möblerade lägenheter, där det finns medarbetare som
regel dygnet runt. Lägenheterna ligger utspridda i centrala Jönköping med gångavstånd till verksamhetens administrativa mötesplats och skola. Unga kan placeras med eget boendeteam eller dela med
annan ungdom inom varje lägenhet, beroende på uppdragsgivarens bedömning av behov. Personaltätheten kan variera efter behov.
Denna inriktning gör att den unge som har svårt att vistas i grupp slipper det, men samtidigt finns
möjlighet för gemenskap med andra inom ramarna för Magnus Ladulåsskolan och även genom anpassad daglig verksamhet samt fritidsaktiviteter. Vi kan således säkerställa att den unge får social träning i
lagom mängd samtidigt som han/hon inte konstant tvingas in i gruppverksamhet.
Boendeformen utgör basen för våra insatser. Boendemiljön skall vara omhändertagande, ordningsam, anpassad, ren, snygg och framför allt hemlik. Den fysiska miljön är viktig för det psykiska välmåendet. Att ha en harmonisk fysisk miljö i boendet, inom administrationen vår mötesplats och i skolan
signalerar till de unga att de har ett värde.
19
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Medarbetarnas roll
Medarbetarnas uppgift är i första hand att skapa en funktionsanpassad, trygg och accepterande miljö
med hemkänsla för den unge att växa i. I samverkan med teamledaren och skolan lägger medarbetarna upp olika pedagogiska strategier för att korrekt bemöta och minska olika beteendeproblem.
Vi arbetar i regel med strategier som har moment av positiv förstärkning, det vill säga belöning1. .
Ofta kan det mest framgångsrika sättet att komma ett beteendeproblem till livs vara att ignorera det.
Ibland måste man hitta orsaken till problemet i form av ångest, dålig kommunikation etc.
”Vår uppgift är att skapa en optimal miljö
för den unge att växa i.”
Alla medarbetare arbetar som en del av ett verksamhetsteam och man skall som huvudregel inte
ta självständiga initiativ om inte en akut situation kräver det, utan lyfta sina tankar till dialog för boendeteamet och ansvarig för uppdragets genomförande, teamledaren. Skälet till detta är att det kan bli
mycket svårt att veta vad som är rätt och fel om alla gör olika, vilket också är mycket förvirrande för
den unge. Det är då bättre att alla under en period gör fel på samma sätt, för då är chansen större
att man kan korrigera felet.
Som medarbetare är man inte terapeut för den unge. Det kan hända att den unge berättar om
svåra saker och då måste man ju ta emot förtroendet. Det är viktigt att göra klart för den unge att
man som medarbetare inom boendeteamet är skyldig att vidareförmedla viktig information till teamledaren och övriga medarbetare i boendeteamet.
När man fått ett förtroende kan det vara frestande att påbörja någon form av terapeutiska samtal,
men det är olämpligt. Terapeutiska samtal skall tas av personer i Team J-son ledningsteam eller av
läkare, sjuksköterska eller psykolog. Det är inte lämpligt att ha en terapeutisk relation till någon man
tjänstgör vid till vardags och därmed riskera att man kan förstöra den relation som var så bra att den
gav upphov till förtroendet.
Medarbetarnas uppgift är att vara hos den unge, att göra denne trygg och att skapa en miljö där
den unge upplever framgång. När något inte går som tänkt granskar man vad som gick fel och tänker
ut nya strategier, prestigelöst.
Medarbetare tänker hellre professionellt framåt än ältar bakåt. Team J-son har mångårig erfarenhet av strategitänk för att nå unga och lindra deras motgångar, en rejäl erfarenhetsbank vi använder
oss av. Strategier som gör att vi är slittåliga, uppfinningsrika och framgångsrika men framför allt medkännande och förstående. Vi anpassar realistiska mål och följer upp genom delmål. När vi övervinner
svårigheter med möjligheter i en nära samverkan formas den kämparanda som på sikt tryggar unga
till en naturlig utveckling.
1.
20
Belöning är en förstärkning av ett positivt beteende,
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Medarbetarens professionalism
Som medarbetare får man lön och är därmed professionell i sin relation till unga som är placerade
vid Team J-son. Det innebär att man som medarbetare måste sätta sina egna personliga behov i andra
hand till fördel för den unges behov. Detta gäller självklart vid sådant som val av aktivitet, mat och
andra av vardagslivets trivialiteter.
Men det är viktigt att komma ihåg att detta också gäller i mer känslomässigt besvärliga situationer
som när man blir provocerad. Som medarbetare får man inte bli arg på den unge, nästan oavsett vad
denne gör. Man får inte agera ut sin egen ilska om man blir provocerad eller kränkt, därför att den
professionella rollen gör att de egna känslorna får träda i bakgrunden. Dessutom blir det alltid fel om
man agerar utifrån sin ilska och man förvärrar enbart problemen.
Däremot är det givetvis ett problem för den unge om denne har ett beteende som provocerar
och kränker andra. Ett beteendeproblem som man måste gripa an pedagogiskt eller medicinskt, men
det skall göras på ett väl övervägt sätt och i god ordning.
Man kan också se det så att om ett beteendeproblem drabbar en medarbetare på ett personligt
oacceptabelt sätt är det ett arbetsmiljöproblem som skall tas upp med verksamhetsledningen, inte ett
problem som skall hanteras i direkt kontakt och konflikt med den unge.
Som medarbetare skall man vara en auktoritet för den unge, vilket är något helt annat än att vara
auktoritär. Man blir en auktoritet per automatik genom sina kunskaper, färdigheter, förmåga att bygga
relationer och icke minst den svåra balansen mellan att stå fast och att ge vika för stunden utan att
förlora målet. Att vara auktoritär är en strategi man använder när man saknar auktoritet.
Som en auktoritet kan man säga ifrån när så behövs. Det viktiga är att göra det på rätt sätt och
i rätt situation. Ibland behövs en enskild pratstund på tu man hand, ett förtydligande om sak och
person i situation.
”Vi anpassar realistiska mål
och följer upp genom delmål.”
21
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Att bygga relationer
Vi kan inte hjälpa den unge innan vi byggt upp en förtroendefull relation till vederbörande. Att bygga
en bärande relation till unga som nyligen kommit till Team J-son är ofta svårt. För det första har den
unge ofta ett funktionshinder som gör att denne i sig har svårt med relationer. Därnäst har den unge
i regel alltid många negativa erfarenheter av relationer och besvikelser med i bagaget. Sedan är det
också så att den unge sällan vill till Team J-son utan helst vill vara kvar i sin hemmiljö. Ibland kan den
unge se det som att man förskjuts från hemmet eller att han/hon placeras hos oss som en bestraffning.
Vi måste möta varje ung person med förståelse och accept av denne som person. Det blir enklare
om vi har med oss den förståelsen av funktionshinder och beteendeproblem som skissats här. Sedan
tar det tid att bygga upp en förtroendefull relation. Ibland kan man som medarbetare vara frestad att
vara ”snäll” och eftergivande för att bygga upp relationen. Självklart kan man inte börja med att ställa
en massa krav på den unge och komma med en mängd tillrättavisningar. Den unge är omedelbart efter placeringen hos oss i kris och fungerar inte optimalt, men det är ändå viktigt att det på ett mjukt
sätt tydliggörs vem som sätter gränserna. Det ger trygghet och lugn på sikt. Men det är viktigt att
gränssättandet sker på rätt sätt. Om man är för hård eller okänslig i sitt sätt kan det lätt leda till en
konflikt som gör att man förlorar relationen. Om det finns många olika beteendeproblem måste man
också prioritera vilka problem man först tar sig an. Det kan då vara klokt att först välja de problem
som man tror sig kunna ha framgång med framför de problem som verkar mest angelägna.
Ibland utgör krisreaktionen i sig, att beteendeproblemen paradoxalt nog avtar efter placeringen
hos oss, Vi får en så kallad honey-moon-effekt. Detta är ett välkänt fenomen. Om vi har tur och är
duktiga lyckas vi att under denna tid bygga upp en bärande relation så att beteendeproblem aldrig
riktigt ökar igen. Ofta kommer det dock svårigheter efter en tid eftersom de faktorer som vidmakthåller beteendeproblemen inte har försvunnit.
Det är då vårt arbete med att systematiskt analysera och hjälpa den unge med dennes problem
börjar på allvar. Vi är givetvis glada om den unges svårigheter minskar enbart på grund av att vederbörande är placerad inom Team J-son med verksamhetens anpassade ramar, men vi välkomnar också
att problemen visar sig så att vi kan hitta systematiska lösningar som kan hjälpa den unge, även efter
det att han/hon lämnat oss.
”Vi måste möta varje ung person med
förståelse och accept av denne som person.”
22
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Vi tror på det goda i folk
I vårt arbete med unga tror vi alltid på det goda i folk. Det vill säga att vår utgångspunkt alltid är att
personen i sig innerst inne vill väl och vill gott, men att svårigheterna gör så att det inte alltid blir
så. Ibland kan den unge visa olika sidor och då är vår utgångspunkt att det alltid är den trevliga och
tillmötesgående sidan som är den egentliga personen. Den andra sidan är symtomen. Vår uppgift är att
aliera oss med personen i ett försök att minska symtomen.
Regler och vuxenauktoritet
På Team J-son har vi vissa regler som skall följas av de unga, av medarbetare och av organisationens
ledning.
Vi lever i dag i ett samhälle där tydliga regler ofta saknas om man jämför med hur det har varit
tidigare. Många kan säkert glädja sig åt detta, men samtidigt ger regler anvisningar om vad som andra
förväntar sig av en och vad man kan förvänta sig av andra. Därmed ger regler trygghet.
Särskilt unga människor med begränsad livserfarenhet har behov av regler och rutiner. Även om
många omedelbart motsätter sig att regler sätts upp vill de oftast i längden bli uppskattade av våra
unga. Eftersom vi lever i ett samhälle där det finns få auktoriteter och allt kan ifrågasättas kan det vara
svårt att tillämpa reglerna.
Särskilt vuxenauktoriteten har urholkats vilket försvårar arbetet i vardagen. Det kan vi beklaga,
men det är ett förhållande vi får leva med och inrätta oss efter.
Det är lätt att tro att den minskade naturliga auktoriteten kan kompenseras med hårdare tillsägelser och allvarligare negativa konsekvenser vid regelbrott. Men så är det inte. Ytterst är det väldigt
begränsat vilka repressalier som man som vuxen har rätt att vidta gentemot den unge som inte följer
reglerna. Att bli arg eller ge uttryck för frustration visar bara att man som medarbetare håller på att
förlora kontrollen.
Det bästa sättet att få den unge att följa reglerna är genom att skapa en atmosfär där det faller sig
naturligt att man följer reglerna. Det gör man enklast genom att vara en lugn, och auktoritativ (inte
auktoritär) vuxenförebild som det går att lita på med en grundläggande positiv inställning till den unge.
De regler som gäller skall gälla om inte det finns avgörande skäl för att göra undantag. Det kan
ibland vara frestande att göra undantag för att vara ”snäll”, men det kan ge en väldig otrygghet om
man bara utan vidare gör undantag. Det är inte alltid snällt att vara snäll.
Å andra sidan skadar det ofta mycket om man går in i en svår konflikt med den unge för att få
denna att följa reglerna här och nu. Då är det bättre att avvakta och tillsammans med övriga medarbetare och teamledare lägga en plan för hur man uppnår målet så att den unge följer de aktuella reglerna.
Ofta behöver ändamålet med reglerna förklaras och förankras för den unga.
23
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Att skälla hjälper inte
Givetvis kan man ofta vara frestad att skälla på den unge när denna beter sig på ett sätt som inte
är acceptabelt, särskilt om vederbörande beter sig kränkande. Men skäll hjälper inte. De flesta av
de unga som kommer till Team J-son har fått massor av skäll och förebråelser och om detta hade
hjälpt hade de inte kommit till oss. Däremot har den unge paradoxalt blivit överkänslig och okänslig
för skäll på samma gång. Denne har blivit extremt rädd för skäll på ett sätt som gör att utsikten att
få skäll kan sätta i gång extrema beteenden för att undvika det, exempelvis hot och våld eller annat
olämpligt beteende. Samtidigt hjälper skäll icke det minsta när det gäller att komma till rätta med
problemen. Den unge ändrar inte beteende som följd av att denne fått skäll. Inte sällan kan skällen få
motsatt effekt att man får mer problembeteende.
Det var tidigare populärt med den så kallade konsekvenspedagogiken, där den unge skulle märka
konsekvensen av sitt handlande. Det kan handla om att ställa till rätta efter sig när man haft utbrott
eller dylikt. Det är väl rimligt att den unge hjälper till att ordna upp om denne är kapabel att göra det
(vilket inte alltid är fallet efter ett stort utmattande utbrott), men det är i så fall något som medarbetare och den unge gör i gemenskap och med samförstånd. Inom konsekvenspedagogiken ses konsekvensen emellertid som en bestraffning och man kan konstatera att man aldrig uppnår något positivt.
Den unge lär sig inte av bestraffningen och samarbetsklimatet mellan den unge och medarbetaren
förstörs.
Man skall här komma ihåg att den unge sällan har kontroll över beteendeproblemen och ofta är
fruktansvärt ledsen för dem. Det är inte klander, kritik och bestraffning som hjälper den unge att få
kontroll, men däremot känslan av att det finns någon vuxen som står fast, som vill hjälpa att skapa
kontroll och som känner solidaritet med den unge trots upprepade misslyckanden.
24
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Pedagogisk metod
Kärnan i Team J-son bemötande av unga med neuropsykiatriska svårigheter är en anpassad pedagogisk metod. Den pedagogiska metoden tar hänsyn till de specifika svårigheterna, vilka i sakens natur
som oftast är problem med socialt samspel, kommunikation, tvångsmässiga beteenden, impulskontroll
koncentrationssvårigheter etc.
Pedagogikens första mål är att underlätta kommunikationen, för utan en väl fungerande kommunikation kan man inte uppnå några andra mål. Det är oftast lättare att kommunicera med text och
bilder än med vanligt tal. Detta gäller särskilt unga som har svårigheter med språkförståelsen, men
det gäller också andra eftersom den känslomässiga laddningen som det kan bli i vanligt samtal kan
blockera budskapet.
Pedagogiken skall göra det möjligt för den unge att överblicka sin dag, att förstå andras förväntningar, men det är inte minst viktigt att lära den unge att påverka sin omgivning och sitt liv på ett
kvalificerat sätt. 1.
Pedagogiken skall anpassa kraven till de förutsättningar som den unge har så att denne kan uppleva framgång att lyckas. Det är härigenom att den unge får möjlighet att växa och utvecklas.
Vi förstår att många unga kan vara mycket ojämna i sina kunskaper och färdigheter och att de
därför kan vara väl utvecklade inom vissa områden samtidigt som de saknar basala och för de flesta
självklara färdigheter på andra områden.
När den unge har utvecklats mycket ojämnt är det vanligt att dennas tillkortakommanden bortförklaras med att vederbörande är lat och omotiverad. Många unga med svårigheter har fått höra att
man kan om man bara vill. Vi vet att det är precis tvärtom, att man vill.
1.
Boendeteamet framtar en individuellt anpassad veckostruktur/veckoschema vilken regelbundet utvärderas med den unge.
Strukturen och genomförande sanktioneras inom den unges genomförandeplan. På så sätt involveras Team J-son åskådliggörande
pedagogiska metod till ett individanpassat genomförande verktyg, genom vardagen och inom placeringen.
25
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Evidensbaserad Metod
Beteendestöd i vardagen
Beteendestöd i vardagen är en tillämpad beteendeanalys, grunden för denna förståelse kallas för
inlärningsteori eller inlärningspsykologi. Inlärningsteorin är en naturvetenskapligt baserad psykologi
som ger oss grundläggande principer för hur människors beteenden utvecklas i samspel med miljön
och formas till den uppsättning beteenden, färdigheter och reaktionsmönster som utgör vår person.
Våra medarbetare har utbildats i beteendestöd i vardagen av psykolog under två år. Inom beteendeanalytisk forskning finns det olika sätt att visa att man uppnått kontroll över ett beteende. Ofta
använder man sig av det som kallas för single-case studier (Hayes & Blackledge, 1998). Det innebär
att man studerar beteendeförändring hos en individ åt gången, det vi på Team J-son i dagligt tal kallar
individuell vård och behandling. Exempel på riktlinjer för tillämpad beteendeanalys är: Tillämpad, beteendeinriktad, analytisk, teknologisk, begreppsmässigt sammanhängande, effektiv, generaliserbar.
Team J-son har valt Beteendestöd i vardagen då metoden är evidensbaserad och godkänd av Socialstyrelsen.
Terapeutiska samtal
En del unga har behov av terapeutiska samtal. Behovet skall inte överdrivas. Det är viktigare att få till
stånd en fungerande vardag där den unge känner framgång och accept. Men för att nå dessa mål är
det också nödvändigt med vägledande samtal. Dessa kan ske på olika nivåer.
Med medarbetaren inom boendeteam och med mentor i skolan har den unge ofta många samtal
på vardagsnivå. Dessa kan handla om olika relevanta svårigheter och kan innehålla råd och anvisningar,
men får inte utveckla sig till egentliga terapeutiska samtal.
Man kan ha planerade veckovisa samtal med medarbetare inom ledningsteamet. Dessa samtal kan
handla om djupare ämnen som handikappkunskap, accept av sig själv och av sina svårigheter. Egentliga
psykoterapeutiska samtal kan man ha med vår barnpsykiater eller när vi involverar psykolog.
Den unge kan också få samtal på basis av särskilt utvecklade samtalsprogram för personer med
autism, exempelvis KAT-KIT.
Att testa gränser
En vanlig förklaring till ungas provocerande beteende är att de testar gränser. Det kan nog vara sant
i en del fall, men det är kanske inte så som man omedelbart förledas att tro, att den unge vill få bort
gränserna. Snarare är det som om den unge försöker testa hållfastheten i ett staket. Då måste man
ju ruska i det för att se vad det håller för, och är man i tvivel måste man ruska till riktigt ordentligt
för att se att det står pall. Staketet måste också ha en viss elasticitet och kunna ge sig lite i vissa
lägen. Om det är för hårt och skört kan det knäckas. I stället för att se utåtagerande beteenden som
provokationer bör vi se det som ett symtom på att vi inte lyckats ge den tryggheten som den unge
behöver. Tryggheten får inte den unge genom att man sätter gränser på ett hårdare sätt utan genom
26
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
att de görs tydligare. Ofta förväxlas tydliga gränser tyvärr med gränser som hålls på ett hårt sätt, det
vill säga med mycket bestraffning. Team J-son tror inte på bestraffningar eller osunda konsekvenser.
De flesta unga som placerats vid Team J-son har ”straffat ut sig” från andra verksamheter på
grund av allvarliga beteendeproblem. Det är inte konstigt att en del av dessa unga måste testa om vi
står pall för samma beteenden innan de kan känna sig trygga, hos oss.
Tre förbjudna ord
Uttryck som ”manipulera”, ”spela ut” och ”söka uppmärksamhet” är vanliga floskler som används för
att förklara unges beteendeproblem. Dessa uttryck får inte användas vid Team J-son, inte ens i interna
diskussioner. Anledningarna är att dessa uttryck används som oreflekterade standardförklaringar och
är ofta felaktiga således att den rätta förklaringen på beteendeproblemen förbises. Framför allt insinueras det att den unge har en dold illegitim agenda bakom sina handlingar. Den unge som ”manipulerar” försöker att påverka sin omgivning och befrämja sina intressen, vilket är legitimt. Det må hända
att den unge gör det på ett okvalificerat sätt eller försöker driva sina intressen för långt, men det
säger något om att vederbörande inte förstår socialt samspel och inte vet hur man skall balansera
mellan olika hänsyn.
Uttrycket ”spela ut” används ofta för att beskriva mer dramatiska beteendestörningar, men här
bör man använda uttryck som ”utbrott” som inte antyder dolda motiv utan enbart beskriver det
som sker. På samma sätt bör det understrykas att det inte nödvändigtvis finns något oberättigat i att
”söka uppmärksamhet”. Om den unge gör det i orimlig grad är det bättre att ta reda på bakgrunden
framför att framkomma med kritik.
Eftersom dessa tre uttryck innehåller en delvis outtalad kritik av den unge bidrar de till att förpesta samarbetsklimatet och man får tilltagande beteendeproblem.
Att se bakom beteendeproblemen
Personer med neuropsykiatriska funktionshinder har en begränsad beteenderepertoar och får lätt
impulsgenombrott. Gensvaret på stress blir mer enformigt och stereotypt. Ju lägre funktionsnivå
desto mer utpräglad blir denna effekt och hos personer med svåra funktionsinskränkningar återstår
ofta enbart aggressivt eller självskadande beteende, vilket gör att till synes samma beteende kan täcka
över helt olika problem.
Därför kan man inte utan vidare utgå ifrån den intuitiva känslan man får när man konfronteras
med ett beteendeproblem, man måste göra en mer noggrann analys. Vad är det som provocerar fram
beteendet? När uppkommer det? Finns det olika mönster som kan identifieras?
Man skall framför allt vara uppmärksam på att beteendestörningar kan utlösas av ångest, exempelvis panikångestattacker men också ångest utlöst av tvångssymtom och då kanske framför allt när
rutiner bryts för bryskt. Det senare är en relativt vanlig orsak till mycket svåra utbrott. Det förekommer att unga har så omfattande tvång att även mycket försiktiga försök att bryta det leder till
allvarliga utbrott.
27
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Trots och provokationer
Trots, provocerande beteende och arrogans är kanske det svåraste att hantera, men här är det särskilt
viktigt som medarbetare att försöka se bakom beteendet och urskilja vad det står för. Trots kan bero
på att den unge inte vet vad som förväntas eller på ångest. Det är inte heller ovanligt att personer
med Tourettes syndrom per automatik gör tvärt om eller att tics kan uppfattas som trots i sig.
Många tics, särkilt de med obscent innehåll, kan uppfattas som synnerligen provocerande. Men
provokation behöver inte vara syftet med dessa, även om det är dessa tics förmåga att utlösa
konflikter som vidmakthåller dem. Det är paradoxalt nog de oönskade konsekvenserna av tics som
gör det svårt att hålla dem tillbaka. Detta fenomen kan kallas ”svära-i-kyrkan”-effekten.
Ofta drar vi slutsatsen att ett beteende är trots eller provocerande bara för att ”det känns så”.
Det är alltså en tolkning som vi gör, men som det inte behövs finnas täckning för. Problemet med
denna tolkning är att den, särskilt om den är felaktig, kan äventyra relationen med den unge så att
de problem som till en början kanske inte var orsakat av olydnad blir det.
Våld och hot
Det är oundvikligt att våld och hot kan förekomma på Team J-son. Genom att vi har en överskådlig,
trygg och accepterande miljö kan vi minimera detta problem. En viktig faktor i undvikandet av våld
och hot är medarbetarens känsla av trygghet. Trygga medarbetare minskar risken för hot och våld.
Våld och hotfulla situationer uppkommer oftast som kulminationen i en konfliktsituation. Våld och
hot kan undvikas genom att undvika onödiga konflikter. Det finns sällan någon anledning att ta en
konflikt enbart för att visa vem som bestämmer. Ibland har den unge så många beteendeproblem
att man måste välja sina konflikter och se genom fingrarna med beteenden som man normalt skulle
tillrättavisa, enbart av den andledningen att konstanta tillrättavisningar förpestar samarbetsklimatet.
Det är i övrigt bättre att försöka påverka beteendet genom konstruktiva råd och anvisningar i
ett lugnt skede än genom destruktiva tillrättavisningar i en uppjagad situation. Man behöver inte vara
rädd för att alla gränser faller bara för att man tvingas ge efter vid något enstaka tillfälle, för vi kan
alltid hitta en strategi för hur vi skall undvika att situationen urartar i framtiden.
Det är absolut inget fel att ta till en ”muta” för att undvika att konflikter utvecklar sig till hot och
våld. Det viktiga är att få kontroll över den akuta situationen. Här är glass eller choklad definitivt att
föredra framför Temesta eller Zyprexa. När vi sedan har löst den akuta situationen tar vi i ett lugnt
skede reda på hur vi hittar långsiktiga lösningar. Men det faktum att man tvingas ta till en muta är ett
symtom på att man varit för sent ute när det gäller att hindra upptrappning av en situation.
Situationer där man skall bryta ett tvångsbeteende kräver särskild uppmärksamhet därför att risken
för allvarligt våld är särskilt stor. Här måste man gå fram varligt och inte för bryskt, vilket kan vara
svårt när man börjar bli otålig och kanske har tider att passa. Ibland kan det ta timmar att bryta ett
tvångsbeteende på ett försvarbart sätt. Man får då ta sig den tiden och sedan planera för att motsva-
28
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
rande situationer inte skall uppkomma igen. Medarbetarens kroppsspråk kan vara avgörande för om
en situation utvecklar sig till fullskalig konflikt. Det är viktigt att inte utstråla frustration, nonchalans
och aggressivitet. Ilska visar bara att man som medarbetare håller på att förlora kontrollen och gör
den unge otrygg.
Om straff
Bestraffning ingår inte i behandlingen av beteendeproblem. Anledningen till detta är att det inte
hjälper och det kan lätta förstöra relationen till den unge. Man kommer också lätt ut på en lutande
plan. Man kan bestraffa i pedagogisk syfte för att visa att ett beteende är oönskat eller för att tillföra
lidande, det vill säga tillfredsställa egna känslomässiga behov.
Det kan tyvärr hända att en bestraffning som var avsett pedagogisk omärkligt får som syfte att
tillföra lidande, särskilt om man blir tilltagande frustrerat över ingenting hjälper mot beteendet. Det
finns också en risk att man successivt gör bestraffningen hårdare. Bestraffning kan uppleves förödmjukande, särskilt om den ges då andra ser på, och detta kan lätt leda till försämring av den psykiska
hälsa.
Om ansvar
Att vi inte använder bestraffning betyder inte att vi bara skall ursäkta den ungas beteende. Vi skall ha
förståelse för beteendet och hjälpa den unge att ta ansvar så att det problematiska beteendet upphör.
Att lära sig ta ansvar är något annat än att bli ställd till svars för sitt beteende.
Avledning
En effektiv metod för att trappa ner en begynnande obehaglig eller hotfull situation är en avledningsmanöver. Vad som krävs för att avleda växlar med situationen. Ibland räcker det att man riktar
uppmärksamheten på något annat, att man börjar en ny aktivitet, den unge får en liten sak eller dylikt.
Detta skall inte ses som en belöning. Man kan eventuellt se det som en ”muta”, men syftet är ren
avledning och meningen är att man sedan skall analysera vad som gick fel i situationen så att den inte
uppkommer igen.
Det är här viktigt som medarbetare att tidigt se när en situation håller på att utveckla sig. Man
skall agera så att man inte förvärrar situationen och försöka avleda så snart man märker att en besvärlig situation håller på att uppstå.
29
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
”Ut med soporna” eller ”ner med tvätten”
Om ett utbrott är på gång oavsett orsak är den mest effektiva metoden för att undvika konflikt att
skapa ett avstånd. Många unga vi möter använder sig själva av samma metod då de blir arga genom
att gå en promenad och återvända då ilskan har lagt sig. Ibland förmår den unge inte situationen och
då är det en god ide att personal lämnar boendet. Man behöver sällan vara orolig för att den unge
skadar sig själv eller lägenheten, för ilskan lägger sig snabbt då det inte finns andra människor närvarande.
Konsten är när ett utbrott är i antågande att komma ut ur lägenheten utan att verka skrämd och
utan att ta avstånd ifrån den unge (”-Jag vill inte vara kvar här då du beter dig så.”). Då kan det vara
en teknik att sätta en lätt påse med sopor, tvättkläder eller något annat lätt föremål precis innanför
ytterdörren då man märker att utbrottet är på gång. Om man sedan märker att det inte kan avstyras
på annat sätt kan man ta påsen och vänligt tala om för den unge att man måste gå ned med soporna,
tvätten etc. Sedan får man givetvis hålla lägenheten under uppsikt utifrån.
Tjat
Tjat är alltid ett symtom på att någonting är oklart oavsett om det är medarbetaren som tjatar på
den unge eller omvänt.
Som medarbetare uppnår man sällan det man vill genom tjat, utan motståndet mot att göra det
som det tjatas om växer bara. Man måste då få en överblick över vad motståndet beror på. Ofta kan
det hjälpa med förtydligande pedagogik. Ibland måste man fundera på om de krav som ställs är realistiska eller bör ändras.
Om den unge tjatar måste man också överväga om inte det finns något i situationen som är otydligt och försöka tydliggöra detta. Tjat från den unges sida är ofta ett tecken på otrygghet och oro. Det
är det som man i första hand måste åt.
Tjat kan mycket väl vara en form av tics eller ett tvångsmässigt beteende, men även då gäller att
otrygghet och ångest förvärrar problemen.
Arrogans
En del unga kan vara arroganta och nedlåtande, vilket kan vara svårt för omgivningen att hantera. Särskilt svårt är det givetvis för personer som skall vara tillsammans med den unge under lång tid. Det
hjälper inte att reta upp sig över arrogansen.
Arrogans kan ses som ett uttryck för flera olika svårigheter. Främst är det ett symtom på en
bristande förmåga till socialt samspel. Att vara arrogant är en strategi som kostar väldigt mycket. Man
blir väldigt impopulär och det blir väldiga konflikter. Den unge kan inte se sin del i den utvecklade
situationen och reagerar med mera arrogans på en omgivning som denna upplever som fientlig.
30
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Ofta har den arrogante unge också andra problem. Om man bortser ifrån de höga sociala kostnaderna som arrogans för med sig finns det knappast någon effektivare strategi än arrogans för att
undvika att hamna i situationer som man inte klarar. Dessutom ger man sken av att man själv klarar
allt och att det bara är alla andra som är ”dumma”.
Därutöver kan arrogans vara ett symtom på depression hos den unge.
I stället för att irritera sig på det arroganta beteendet är det viktigt att upprätthålla den professionella auktoriteten, vilket enklast göras genom att ignorera det. Vi måste samtidigt ta reda på vilka
funktionsinskränkningar som ligger till grund för det arroganta beteendet och om det finns depression med i bilden.
Självskadande beteende
Självskadande beteende är vanligast bland unga kvinnor även om det också förekommer hos män.
Den vanligaste formen för självskadebeteende är utan tvivel att rispa sig med rakblad, men man kan
även bränna sig med cigaretter eller ta en överdos tabletter. Självskadande beteende väcker ofta
mycket känslor hos dem som är nära personen som ägnar sig åt det.
Självskadandet får inte förväxlas med självmordsförsök även om det ibland kan vara svårt. Det
kan även förekomma att den unge har självmordstanker i samband med incidenten, men syftet är inte
att ta livet av sig utan att lindra ångest eller att ”få komma bort” vid tablettintag.
Ibland kan självskadande beteende också vara kommunikativt, det vill säga att det är en strategi
som den unge tar till när hon utsätts för överkrav eller behöver hjälp och omsorg. Innan man utan
vidare fördömer detta beteende som manipulativt måste man betänka att de flickor som tar till
självskadebeteende ofta har svårt att förmedla sig och att det är omgivningen som genom sitt sätt att
bemöta flickan har lärt henne att självskada är det mest effektiva sättet att förmedla sig.
På Team J-son anser vi att vi skall se den unges behov innan hon/han skadar sig. Det skall inte vara
nödvändigt att skada sig för att kommunicera. Vi anser också att behandlingen av unga med självskadande beteenden alldeles för ofta fastnar i ett försök att få det självskadande beteendet att upphöra.
Allt blir så småningom fokuserat på beteendeproblemet och tillvaron blir allt mer begränsad och
inskränkt, vilket gör att det självskadande beteendet får ta över alldeles för mycket. Vi bygger därför
upp en välfungerande vardag inom vilken vi kan hantera de självskadande handlingar på ett sätt som
gör att de hamnar i bakgrunden.
31
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Tvångsmedel
Tvångsmedel som exempelvis fasthållning eller isolering får aldrig användas av medarbetare vid
Team J-son.
Enda undantag är nödvärnssituationer där man är tvingad att hålla fast den unge för att hindra
denna från att skada sig själv, andra eller egendom . Som oftast är det dock att föredra att lämna den
unge om det är möjligt, eftersom det är säkrast för medarbetaren och också i regel, leder till att den
unge lugnar ner sig. Men man måste då först ha gjort en bedömning av om det är försvarligt att lämna
den unge.
Om man kommer i en sådan nödvärnssituation där man är tvingat att hålla den unge ur nödvärnssynpunkt måste Team J-son dygnsjour omedelbart tillkallas. Dygnsjouren tar härefter ställning till om
polis skall tillkallas, vilket bör vara huvudregeln. Åtminstone bör polisen kontaktas.
Regler om nödvärn framgår av brottsbalken och den som inte följer dessa regler begår ett brott i
tjänsten.
Tvångsmedicinering får inte heller förekomma vid Team J-son. Man får inte heller lura den unge
att ta medicin genom att gömma den i maten.
I bland kan det förekomma att den unge får gå in på sitt rum för att lugna ner sig. Detta kan vara
helt i sin ordning förutsatt man kommit överens om det och att den unge accepterar det i stunden.
Den unge får aldrig tvingas in på rummet mot dennes vilja och med våld.
Den unge får aldrig låsas in på så sätt att denna inte själv kan ta sig ut från rummet och lägenheten genom en dörr.
Det är som medarbetare viktigt att känna till den hårfina gräns som går mellan att pressa den
unge till något som den gärna vill och att tvinga vederbörande till något den inte vill. Denna gräns får
inte passeras.
2.
Brottsbalken anger följande om nödvärn: 24 kap 1§ En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med
hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till
nödvärn föreligger mot 1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld
eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker
tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).
32
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Anhörigas roll
Unga är placerade vid Team J-son därför att problembilden är för stor att tackla i hemmiljön. Det är
därför lätt att tro att föräldrarna har svikit den unge och förebrå dem för deras tillkortakommande.
Den perfekta föräldern finns inte och alla föräldrar bär sina egna svårigheter med in i relationen till
sina barn. Givetvis kan föräldrar i sin maktlöshet bidra till att försämra samspelet med sitt barn och
därmed förvärra problematiken.
Vi vet att föräldrar har unika kunskaper om deras barn och att de ofta kan hantera svåra situationer på ett sätt som ingen annan. Vi är övertygade om att alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar och vi ser alltid föräldrar och syskon som en naturlig resurs i vårt arbete. Vi vill ta till vara den
kunskap som föräldrar har samtidigt som vi med vår kunskap om funktionshinder och samspel kan
vägleda föräldrar, närstående och den unge att få en mer harmonisk relation.
Förutsättningarna för hur vi skall samverka med föräldrar varierar beroende på den unges ålder
och placeringens karaktär. Vid placering enligt LVU är det den placerande socialnämnden som anger
ramarna för samverkan med föräldrar. När den unge blir äldre kan vederbörande också i allt större
grad föra sin egen talan och föräldrarnas ansvar som vårdnadshavare minskar. Vårdnadshavare kan
således ha vetorätt när det gäller medicinsk behandling för en 10 åring, medan en 17 åring helt självständigt kan ta ställning till den medicinska behandlingen i samråd med läkaren.
Vi önskar dock så lång som möjligt att de åtgärder vi vidtar förankras hos föräldrarna, därför att
vi anser att det förbättrar möjligheterna för framgång.
”Som förälder ges man
alltid förutsättningar
för en delaktighet.
Team J-son har
erfarenhet av att ge
föräldrar förmågan att
vara nära igen.”
33
B E M ÖTA N D E P O L I C Y O C H H A N D L I N G S P L A N . © T E A M J - S O N
Farmakologisk behandling
Många tycker illa om att unga behandlas med psykofarmaka. Detta motstånd är lätt att förstå, men vi
måste ändå konstatera att en korrekt medicinsk behandling ofta kan underlätta livet för unga människor med psykiska svårigheter och minska deras lidande. Vi önskar absolut inte att droga ner de unga
och vi vill inte göra dem till viljelösa zombies som bara gör som de blir tillsagda.
Den farmakologiska behandlingen utgör bara en liten del av de insatserna som ges på Team J-son.
I många fall är det en insats som gör det möjligt för de övriga insatserna att få den önskade effekten.
Medicineringen kan rikta sig mot olika symtom och problem. Hos barn är det oftast ADHD-symtom i form av koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet som är målet för behandling med framför
allt centralstimulantia. I tonåren börjar man se tilltagande problem med depression och ångest, varför
olika antidepressiva mediciner kan bli aktuella.
Många unga har också svårt med humörsvängningar såväl genom snabba utbrott av ilska vid motgång som genom plötsliga djupdykningar i stämningsläget. I båda fallen kan man vara hjälpt av humörstabiliserande medicinering med antiepileptisk medicin eller neuroleptika, det vill säga medicin mot
schizofreni (som man kan använda även om patienten inte har schizofreni). Vid mycket akuta problem
med kraftig aggressivitet är det också neuroleptika som främst kommer på tal, eventuellt i kombination med bensodiazepiner, som i övrigt helst undviks på grund av den beroendeframkallande effekten.
Medarbetarens uppgift i samband med delning av medicin är att se till att den unge erbjuds den
medicin som delats av sjuksköterska vid rätt tid och att registrera om den unge har tagit medicinen.
Ibland får man erbjuda medicinen flera gångar om den unge inte vill ta den. Det finns dock ingen
anledning för medarbetaren att gå in i direkta konflikter med den unge om medicinen. Då rapporterar man till sjuksköterska inom Team J-son hälsoverksamhet eller till dygnsjouren som då tar ställning
till om man behöver vidta några åtgärder. I sista instans är frågan om medicinering något som skall
diskuteras mellan den unge och läkaren.
Om Team J-son ser ett återkommande behov av en ev. medicinering för den enskilde, aktualiseras
detta med sjuksköterska vilken involverar vår läkare, som även för en dialog med vårdnadshavare
kring behov och effekt hos den unge för samsyn.
34
Efterskrift
Ovanstående utgör kärnpunkterna i den erfarenhet som vi inom Team J-son samlat under 40 års
arbete med resurskrävande unga.
Det förväntas att medarbetare inom Team J-son och Magnus Ladulåsskolan har omfattande kunskap
om dessa riktlinjer och implementerar dem genom arbetsvardagen. Revisioner kan komma att ske.
”SOL, LVU, LSS
med nya möjligheter.”
Kvalitet skapas i vardagen
Erfarenhet är vår historia
Utveckling är vårt ansvar
Resultat är vår framtid
Team J-son, Skolgatan 2, Box 474, 553 16 Jönköping. 036-33 30 440.
www.teamj-son.se
