Föreläsning 2

advertisement
Föreläsning 2
Algoritmanalys
TDDI16: DALG
Utskriftsversion av föreläsning i Datastrukturer och algoritmer 30 augusti 2016
Rita Kovordanyi (Tommy Färnqvist), IDA, Linköpings universitet
2.1
Innehåll
Innehåll
1
Introduktion
1
2
Analys av värsta fallet
2.1 Iterativa algoritmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2.2 Rekursiva algoritmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4
4
6
3
Analys av medelfallet
3.1 Amorterad analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
7
1
2.2
Introduktion
Exekveringstid
2.3
Intresserade aktörer
1
2.4
Skäl till att analysera algoritmer
•
•
•
•
Förutsäga prestanda
Jämföra algoritmer
Ge garantier
Förstå teoretisk grund
Primära praktiska skälet
Undvika buggar som påverkar prestanda
2.5
Ett par algoritmiska framgångar
Diskreta fouriertransformen
•
•
•
•
Bryt ned vågform bestående av N samplingar i periodiska komponenter
Tillämpningar: DVD, JPEG, MRI, astrofysik, . . .
Brute force: N 2 beräkningssteg
FFT-algoritmen: N log N beräkningssteg, möjliggör ny teknologi
2.6
Ett par algoritmiska framgångar
Simulering av N kroppar
• Simulera gravitationell interaktion mellan N kroppar
• Brute force: N 2 beräkningssteg
• Barnes-Hut-algoritmen: N log N beräkningssteg, möjliggör ny forskning
2
2.7
Utmaningen
Fråga: Kommer mitt program att kunna hantera stora indata?
Insikt: [Knuth 1970-talet] Använd vetenskaplig metod för att förstå prestanda
2.8
Matematiska modeller för exekveringstid
Total exekveringstid: summa av kostnad × frekvens för alla operationer
• Behöver analysera program för att hitta uppsättning operationer
• Kostnad beror på maskin, kompilator
• Frekvens beror på algoritm, indata
I princip har vi tillgång till bra matematiska modeller
Matematiska modeller för exekveringstid
I princip har vi tillgång till bra matematiska modeller
I praktiken
• Formlerna kan bli komplicerade
• Avancerad matematik kan krävas
• Exakta modeller är bäst att lämna åt forskarna
3
2.9
Slutsats: Vi använder approximativa modeller i kursen: T (N) ∈ O( f (N))
2.10
Olika tekniker
Frågan gäller: tillväxttakten hos. . .
• minnesanvändning
• exekveringstid
Situationer att analysera:
• värsta fallet, bästa fallet, medelfallet
• amorterat: en sekvens av anrop till algoritmen
Tekniker:
• algebraiskt (räkna iterationer)
• lös rekurrensrelationer (rekursiva algoritmer)
• probabilistisk analys (lista ut beteendet i färväntade fallet)
2.11
2
Analys av värsta fallet
Algoritmanalys — hur då?
En algoritm bör (normalt) fungera för indata av godtycklig storlek.
Beskriv resursförbrukningen (tid/minne) som en icke avtagande funktion av indatastorlek.
Fokusera på beteendet i värsta fallet!
Ignorera konstanta faktorer
• analysen bör vara maskinoberoende;
• kraftfullare CPU ⇒ uppsnabbning med konstant faktor.
Studera skalbarhet/asymptotiskt beteende för stora problemstorlekar: ignorera lägre ordningens termer,
fokusera på dominerande termer.
2.1
2.12
Iterativa algoritmer
Exekveringstid för iterativa algoritmer
• Elementära operationer: begränsade av konstant tid
– tilldela ett värde till en variabel
– anropa en funktion/metod/procedur
– utföra en aritmetisk operation
– jämföra två tal
– indexera i en array
– följa en objektreferens
– returnera från en funktion/metod/procedur
• Sekvenser av operationer: summan av komponenterna
• Loop (for. . . och while. . . ): tiden (i värsta fallet) av villkoret plus kroppen gånger antalet iterationer
(i värsta fallet) N: twhile = N · (tcond + tbody )
• Villkorssats (if. . . then. . . else): tiden (i värsta fallet) för att evaluera villkoret plus den maximala tiden
(i värsta fallet) av de två grenarna ti f = tcond + max(tthen ,telse )
2.13
4
Algoritmanalys — hur i praktiken?
1: function FIND (A[1, . . . , n],t)
2:
for i ← 1 to n do
3:
if A[i] == t then
4:
return true
5:
return false
• Hur ser värstafallsinstansen ut?
• Hur mycket tid går åt i värsta fallet?
• Vad är “tidskomplexiteten” för den här funktionen?
Exempel: Två loopar
1: function FIND (A[1, . . . , n], B[1, . . . , n],t)
2:
for i ← 1 to n do
3:
if A[i] == t then
4:
return true
5:
for i ← 1 to n do
6:
if B[i] == t then
7:
return true
8:
return false
• Hur ser värstafallsinstansen ut?
• Hur mycket tid går åt i värsta fallet?
• Vad är “tidskomplexiteten” för den här funktionen?
Exempel: Två nästlade loopar
1: function COMMON (A[1, . . . , n], B[1, . . . , n])
2:
for i ← 1 to n do
3:
for j ← 1 to n do
4:
if A[i] == B[ j] then
5:
return true
6:
return false
• Hur ser värstafallsinstansen ut?
• Hur mycket tid går åt i värsta fallet?
• Vad är “tidskomplexiteten” för den här funktionen?
Exempel: Två andra nästlade loopar
1: function COMMON (A[1, . . . , n])
2:
for i ← 1 to n do
3:
for j ← i + 1 to n do
4:
if A[i] == A[ j] then
5:
return true
6:
return false
• Hur ser värstafallsinstansen ut?
• Hur mycket tid går åt i värsta fallet?
• Vad är “tidskomplexiteten” för den här funktionen?
Exempel: Binärsökning
• Trivialt att implementera?
– Första algoritmen publicerad 1946; första buggfria publicerad 1962.
– Java-bugg i Arrays.binarysearch() upptäckt 2006.
5
2.14
2.15
2.16
2.17
Värstafallstid: c1 + maxit · c2 + c3 , där maxit är maximalt antal iterationer av while-loopen.
2.18
2.2
Rekursiva algoritmer
Exekveringstid för rekursiva algoritmer
• Karakterisera exekveringstiden med en rekurrensrelation
• Finn en lösning (på sluten form) till rekurrensrelationen
• Om du inte känner igen rekurrensrelationen kan du
– “Rulla upp” relationen några gånger för att få fram en hypotes om en möjlig lösning: T (n) =
2T ( n2 ) + n = 4T ( n4 ) + 2n + n = . . .
– Bevisa hypotesen om T (n) med matematisk induktion. Om det inte går bra, modifiera hypotesen
och prova igen. . .
2.19
Exempel: Fakultetsfunktionen
function FACT(n)
if n = 0 then return 1
else return n·FACT(n − 1)
Exekveringstid:
• tid för jämförelse: tc
• tid multiplikation: tm
• tid för anrop och return försummas
Total exekverings tid T (n). T (0) = tc T (n) = tc + tm + T (n − 1), om n > 1 Alltså, för n > 0:
T (n) = (tc + tm ) + (tc + tm ) + T (n − 2) =
= (tc + tm ) + (tc + tm ) + (tc + tm ) + T (n − 3) = . . . =
= (tc + tm ) + . . . + (tc + tm ) +tc = n · (tc + tm ) + tc ∈ O(n)
{z
}
|
n ggr
2.20
Exempel: Binärsökning
function B IN S EARCH(v[a, . . . , b],x)
if a < b then
m ← b a+b
2 c
if v[m].key < x then
return B IN S EARCH(v[m + 1, . . . , b], x)
else return B IN S EARCH(v[a, . . . , m], x)
if v[a].key = x then return a
else return ’not found’
Låt T (n) vara tiden, i värsta fall, att söka bland n tal med B IN S EARCH.
c om n = 1
T (n) =
T d n2 e + c om n > 1
Om n = 2m får vi
T (n) =
Alltså T (n) = T
n
2
+c = T
n
4
c omn = 1
T n2 + c om n > 1
+ 2c = . . . = (log n)c = Θ(log n)
2.21
Mästarmetoden för ’dela-och-härska’-algoritmer
Sats 1 (“Master theorem”). Om a ≥ 1, b > 1, d > 0 och T (n) är monotont ökande, enligt
T (n) = aT bn + f (n), där f (n) ∈ Θ(nk )
T (1) = d
• T (n) = Θ(nlogb a ) om a > bk
• T (n) = Θ(nk log n) om a = bk
• T (n) = Θ(nk ) om a < bk
2.22
6
3
Analys av medelfallet
Medelfallsanalys
Betrakta TABLE S EARCH: sekvensiell sökning i en tabell
• Indata: ett av tabellelementen,
• antag att det är valt med likformig sannolikhet över alla element.
function TABLE S EARCH(T [0, . . . , n − 1],K)
for i ← 0 to n − 1 do
if T [i] = K then return i
..
.
Genomsnittlig söktid
tc + 2tc + 3tc + . . . + ntc
(1 + 2 + 3 + . . . + n)tc
=
=
n
n
n+1
n(n + 1)
tc =
tc ∈ O(n)
=
2n
2
2.23
3.1
Amorterad analys
En utökningsbar array
Vi vill ha en ny typ av array som ökar sin storlek när den blivit full (antalet element insatta, n, är samma
som kapaciteten, N). Antag att insättning hela tiden sker i arrayens första lediga position. Vi använder
följande strategi:
• Allokera en ny array B med kapacitet 2N
• Kopiera A[i] till B[i], för i = 0, . . . , N − 1
• Låt A = B, dvs vi låter B ta över rollen A har haft.
I termer av effektivitet kanske det här sättet att utöka arrayen verkar långsamt. Men, tiden för att lägga till
ett nytt element blir
• O(1) i de flesta fallen
• O(n) för kopiering av n element och O(1) för insättning när reallokering behövs.
2.24
Amorterad analys
Genom att använda amortering kan vi visa att körtiden för en sekvens av operationen att lägga till ett
element till vår utökningsbara array faktiskt är ganska effektiv.
Proposition 2. Låt S vara en tabell implementerad med hjälp av en utökningsbar array A, som ovan. Den
totala tiden för att sätta in n element i S, med start från en tom tabell S (vilket betyder att A har kapacitet
N = 1) är O(n).
2.25
7
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards