Kalvträsk kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens

Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län
Kalvträsk kyrka, Skellefteå kommun,
Västerbottens län
Kyrkomiljön
Kalvträsk by, i västra hörnet av den vidsträckta kommunen Skellefteå, omges av skogar
och glesbygd. Med ca 50 km av dåliga vägförbindelser till närmaste kyrka i Burträsk
blev kyrkobesöken besvärliga för de allt fler nybyggarna under 1700- och 1800-talen.
När ett eget kapell byggdes i slutet av 1800-talet valdes den högsta punkten i byn.
Kyrkplatsen omges idag av gran och tallskog, men torde ha varit mer öppen från början,
med en betagande utsikt över byn och mot sjön Kalvträsket och omgivande berg.
Kyrkogården som omger kyrkan avgränsas med bogårdsmur eller stödmur. I nordväst
finns ett gravkapell från 1930 och strax utanför kyrkogården en ekonomibyggnad från
1998. Församlingsgård och prästgård finns ca 100 meter söder om kyrkan. Ett nyare
utvidgat begravningsplatsområde finns i söder.
Kyrkogården
Begravningsplatsen iordningställdes och invigdes 1893, men indelades i gravfält först
1933. Terrängen är relativt kuperad och sluttar ner från kyrkan. Kyrkogården är öppen
och gräsplanterad, med grusgångar och relativt få björkar samt någon enstaka rönn.
Häckar saknas. De äldsta gravarna finns nordväst om kyrkan, vilket också är den
intressantaste delen. Där har det funnits grusgravar, men de lades igen till gräsmatta på
1960-talet. Begravningskapellet i 1920-talsklassicistisk stil uppfördes 1930 efter
ritningar av arkitekt Birger Dahlberg, Skellefteå. Det är en träbyggnad med stående
vitgrå locklistpanel och valmat papptäckt tak, som går väl ihop med kyrkan. En brant
slänt med flera granar avgränsar gamla delen från det nya området i sydväst, som till
stor del fortfarande är outnyttjat.
Kyrkan
Kapellet uppfördes mellan åren 18871889 efter ritningar gjorda av förvaltaren vid
Robertsfors bruk, Gustaf Oscar Tundal. Att just han ritade kapellet finner nog sin
förklaring i att Robertsfors bruk vid den tiden allt mer ägnade sig åt sin sågverksrörelse,
och de hade betydande intressen i den skogrika kalvträskbygden. Bolaget skänkte även
pengar till kapellets uppförande. Tundal gav kapellet en tolvkantig form med ett
indraget torn ovanpå ett sadeltaksförsett vapenhus i väster. Den utskjutande sakristian
bakom koret i öster fanns inte på ritningen men tillkom vid byggandet. Det är svårt att
veta om hans inspiration närmast kom från de nybarocka centralkyrkor som byggdes
under 1800-talets senare del eller från burträskbygdens många rundlogar med tälttak.
Hursomhelst var det knappast någon utformning som skulle ha rönt de centrala myndigheternas uppskattning. Några år tidigare hade Tundal fått sin snarlika ritning för kapell
på Holmön refuserad av Överintendentsämbetet. Men den här gången skickades aldrig
1
ritningarna in för godkännande. Det svartbygge som kom att uppföras avviker därför
rätt mycket från övrigt kyrkobyggande vid denna tid, som passerat centralmaktens
likriktande godkännande.
Ursprungligen var den timrade stommen bar och tornet försett med en spånklädd tryckt
lökkupol. Detta uppfattades med tiden som alltför ryskinspirerat och 1913 genomfördes
en omgripande renovering, varefter kapellet invigdes som kyrka. Tornet byggdes om
och kyrkan försågs med stående locklistpanel och fick därmed ett mer klassicistiskt
utseende. Taktäckningen av tjärpapp byttes mot falsad svartplåt, som senare målades
tegelröd och på 1980-talet lades om till tegelröd skivplåt. Kyrkans exteriör är frånsett
takfärgen alltså i huvudsak oförändrad sedan 1913. Möjligen har kulörerna ändrats
något.
Invändigt är kyrkorummet ljust och ganska stort, tack var den runda formen och de
många höga rektangulära fönstren åt alla väderstreck. Interiören är dock inte särskilt
sammanhållen utan uppvisar årsringar från flera olika renoveringstillfällen. Från
byggnadstiden är predikstolen, altarringen och bänkarna kvar. Den svängda predikstolen
i barockstil påminner en del om den som fanns i Burträsks dåvarande kyrka och
snidades liksom altarringen av kyrkans byggmästare, Gustaf Nilsson-Lundqvist från
Bodbyn. De öppna bänkarna har tidstypiskt figursågade gavlar, men bänkstocken är
demonterad. Längst bak i kyrkan hänger en liten kyrkklocka som var kyrkans första. I
samband med den omfattande yttre renoveringen 1913 tillkom altaruppsatsen och
altartavlan samt ljuskronan. De förra utfördes av målaren och möbelfabrikören Otto
Wretling i Umeå. Altartavlan i närmast pointillistisk teknik föreställer Kristus på korset
med en landskapsvy från Kalvträsk i bakgrunden. Den tredje årsringen är från
renoveringen 1932. Då varmbonades kyrkan vilket medförde att väggbeklädnaden ovan
bröstningshöjd tillkom och innertaket fick en spånisolering. Innertakets stjärnmålning
som tillkommit 1913 målades över och troligen tillkom vindfånget vid den södra sidoingången. En större renovering genomfördes också 1952. Då togs värmekaminerna bort
och ersattes av elradiatorer. Även två bänkrader framme vid predikstolen demonterades.
Troligen var det samtidigt som boaseringen avlägsnades (ursprungligen spontad brädpanel) och nuvarande kulörer tillkom. Kyrkan är därefter ommålad fler gånger så
nuvarande målningsskikt är sentida.
Kyrkans förnämligaste föremål är orgeln, som tillverkades för Burträsk kyrka av orgelbyggaren Per Zacharias Strand i Stockholm 1839 och skänktes till Kalvträsk kyrka
1903. Strand räknas som en av landets främsta orgelbyggare under 1800-talets förra
hälft. Han ska ha byggt åtminstone ett 70-tal orglar, varav högst ett tjugotal fortfarande
kan finnas kvar (uppgift från 1988). Kalvträsk är den enda bevarade i stiftet. Då läktare
saknas i kyrkorummet står orgeln placerad längst bak, men sedan 1952 på ett lågt
podium och vinkelrätt mot mittgången. Orgelverket renoverades och byggdes delvis om
av Grönlunds orgelbyggeri 1959 och 1972. Vid det senare tillfället kompletterades
tramplådan även med elektrisk drift. Orgelfasaden målades om 2009, vilket gör att
patinan är begränsad. Församlingen upplever kyrkans akustik som god.
Kulturhistorisk karaktäristisk och bedömning
Kalvträsk kyrka är ett ovanligt exempel på träkyrka från 1800-talets slut, dels genom sin
form då det är den enda tolvkantiga kyrkan i Sverige, dels genom den speciella
lösningen med det indragna tornet placerat på vapenhuset. Möjligen kan den
2
representera regionens folkliga byggnadskonst. Eftersom ritningarna aldrig godkändes
av Överintendentsämbetet byggdes kyrkan helt i strid mot de ideal som gällde för
kyrkobyggnadskonsten under Helgo Zettervalls tid som överintendent under slutet av
1800-talet. En del av de mest originella dragen tonades dock ned vid ombyggnaden
1913, då kyrkan fick en mer konventionellt klassicistisk karaktär. Invändigt har kyrkan
renoverats många gånger men det mesta av den fasta inredningen är ursprunglig.
Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och
byggnaderna

Kalvträsk kyrka är ett för landet ovanligt exempel på 1800-talets träkyrkor
genom sin tolvkantiga planform, tornets placering på vapenhustaket och det
faktum att ritningarna aldrig godkändes av Överintendentsämbetet.

Det mesta av den fasta inredningen – predikstolen, altarringen och bänkarna – är
ursprunglig och tillverkad av kyrkans byggmästare. Färgsättningen är dock
troligen något ändrad.

Altartavlan föreställande Kristus på korset med kalvträskbygdens landskap
runtom är tidstypisk och av stort regionalt värde. Otto Wretling, som både
målade tavlan och snidade altaruppsatsen, tillhörde den erkänt skickliga
hantverksfamiljen Wretling från Umeå.

Kyrkans ljus, volym och akustik upplevs som fina kvaliteter och bruksvärden av
församlingen.

Orgeln är kyrkans förnämligaste föremål. Den är tillverkad av en av sin tids
skickligaste orgelbyggare i landet, varifrån relativt få orglar är bevarade med
ursprungligt orgelverk.
Litteratur- och källförteckning
Bebyggelsehistorisk tidskrift. Övre Norrlands kyrkor. Nr 22, 1991. Uppsala 1992.
Erici, Einar & Unnerbäck, Axel. Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkorglar i
Sverige. Stockholm 1988.
Malmström, Krister. Centralkyrkor inom Svenska kyrkan 1820–1920. Stockholm 1990.
Vård- och underhållsplanen för Kalvträsk kyrka. Västerbottens museum 2004.
Inventeringsdatum: 2010-05-18
Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas
Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i feb 2012.
Rapport: Andreas Grahn
3
Kalvträsk kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län
Kalvträsk kyrka ligger i västra delen av
byn, lite avskild från resterande
bebyggelse på byns högsta punkt och
med utsikt ner mot Kalvträsket. När
kyrkan byggdes torde vegetationen ha
varit mer öppen och utsikten ännu mer
hänförande. Den äldsta delen av
kyrkogården ligger nordväst om kyrkan.
Senaste utvidgningen gjordes mot
sydväst 1990. Ortofoto från
Länsstyrelsens webbgis.
Kyrkan omges på alla sidor av kyrkogården, som är inramad av en kallmurad bogårdsmur. Den tolvkantiga
kyrkan är den enda av sitt slag i landet. Utbyggnaden till höger rymmer sakristian bakom koret. Huvudentrén är
genom vapenhuset i tornet i väster. I bildens vänsterkant syns gravkapellet.
Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).
Kalvträsk kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län
När kyrkan uppfördes 1887–89 hade tornet en
spåntäckt lökkupol och resterande tak var belagt med
tjärpapp. År 1913 fick kyrkan ett mer klassicistiskt
utseende när tornet, som uppfattads som alltför
ryskinspirerat, byggdes om, panelen tillkom och taket
lades om med svartplåt. Det fick troligen sin tegelröda
färg i samband med renoveringen 1932. Nuvarande
plåttak är från 1983, entrébron med HK-rampen från
1994.
Den tolvkantiga kyrksalen är orienterad mot öster. Den uppvisar idag årsringar från i huvudsak fyra olika
tillfällen. Predikstolen, altarringen och bänkarna är kvar sedan byggnadstiden 1889, men bänkstocken är
demonterad. Predikstolen i barockstil påminner en del om den som fanns i Burträsks dåvarande kyrka.
Altaruppsatsen och altartavlan samt ljuskronan är från renoveringen 1913. Väggbeklädnaden ovan
bröstningshöjd tillkom och innertaket renoverades i samband med att kyrkan varmbonades 1932. Vid
renoveringen 1952 togs värmekaminerna bort och ersattes av elradiatorer. Troligen var det samtidigt som
boaseringen togs bort (ursprungligen spontad brädpanel) och nuvarande kulörer tillkom. Kyrkan är därefter
ommålad fler gånger så nuvarande målningsskikt är relativt sentida. Den färgstarka mörkgröna mattan från
2000 påminner om en hotellobbymatta och framstår som ett lite främmande inslag.
Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).
Kalvträsk kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län
Kyrkan upplevs relativt stor tack vare sin form och ljus tack vare fönstren åt alla väderstreck. De öppna
bänkarna har tidstypiskt figursågade gavlar. Bänkvärmarna från 2001 är relativt framträdande. Vindfånget vid
entrén mot söder kan ha tillkommit i samband med varmboningen 1932. Vid karaktäriseringsbesöket var
fönstrens innerbågar just nedplockade för sommaren, därav det något stökiga intrycket.
Orgeln är kyrkans förnämligaste föremål. Den tillverkades för Burträsk kyrka 1839 av orgelbyggaren Per
Zacharias Strand i Stockholm, men skänktes till Kalvträsk kyrka 1903.
Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).
Kalvträsk kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län
Altartavlan föreställande ”Kristus på korset” med
Kalvträskbygden i bakgrunden är utförd 1913 av Otto
Wretling, Umeå, i närmast pointillistisk teknik. Den är
tidstypisk och av stort regionalt värde.
Spelbordet är ovanligt nog placerad på orgelns kortsida.
Det 1920-talskalssicistiska gravkapellet ritades 1930 av arkitekt Birger Dahlberg, Skellefteå. Det används
numera främst för förvaring. Förrådsbyggnaden i bakgrunden uppfördes på 1990-talet.
Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).