KONSTNÄREN GRETE PRYTZ KITTELSEN Prins Eugén-medaljen går i år till den norska konsthantverkaren, smyckekonstnären och formgivaren Grete Prytz Kittelsen (f.1917), som är en av världens främsta emaljkonstnärer. Hon kommer från en anrik konstnärsfamilj, som sedan förra sekelskiftet verkat inom guldsmedsfirman Tostrup, och hon fick sin utbildning vid Statens Håndverks- og Kunstindustriskole i Oslo 1936-1941. Firma Tostrup utvecklade i slutet av 1800-talet emaljkonsten på ett virtuost sätt, något som ledde till en rad prestigeladdade utmärkelser. Även Gretes far, Jakob Prytz, belönades för sin emaljkonst på världsutställningar – Paris 1937 och New York 1939. Som aktiv i motståndsrörelsen tvingades Grete Prytz Kittelsen fly till Sverige under andra världskriget. När hon återvänt till sitt hemland 1945, började hon experimentera med emaljen. Hon blev Fulbrightstipendiat i Chicago 1949-50. År 1952 fick hon det finaste priset en ung, nordisk formgivare och konsthantverkare då kunde erhålla, det amerikanska Lunningpriset. Två år senare tilldelades hon Grand Prix på Triennalen i Milano. Så har det fortsatt. Den emaljteknik Grete Prytz Kittelsen utvecklat är s.k. spegelemalj. Glasemaljen läggs på silvret med en pensel. Silvrets lyskraft förstärks av emaljen. Genom att använda tandläkarborr som redskap har hon kunnat arbeta friare än vad traditionell emaljteknik möjliggör och uppnå konstnärligt starkare och modernare uttryck. Emaljkonsten kräver noggrannhet och precision. Bränningen måste kontrolleras, både när det gäller tid och temperatur. Silvret drar ihop sig snabbare än emaljen och smälter vid 960 grader. En del av hennes skålar har upp till tjugo lager emalj och har genomgått lika många bränningar. Det är komplicerat att förflytta tunga, nyemaljerade föremål från verkstadsbordet till ugnen utan att snudda vid dem. Detta gäller speciellt om både in- och utsida emaljeras och om man arbetar i så stora format som Grete Prytz Kittelsen gjort. För att lyckas med detta uppfann hon en ny metod med hjälp av en hydrauliskt höj- och sänkbar tandläkarstol. Hennes formgivna industritillverkade bruksvaror finns i de flesta norska hem. Idag är de samlarobjekt och uppskattade representanter för den internationellt beundrade ”skandinaviska designen”. Det som gör hennes arbeten unika är de konstnärliga kvaliteter som hon uppnått, både i de massproducerade vardagsvarorna och i de unika verken. Hon har ett exakt gehör för proportioner och dimensioner. Aldrig sviker formens spänst. Emaljens djup och lyster är vidunderliga. Ömsom sveper lätta skyar över ytan, ömsom skapar kraftfulla, rytmiska streck och mönster ett spännande spel – som kan glädja ögat gång på gång.