2. rättslig grund, subsidiaritetsprincipen och

advertisement
EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 17.9.2015
COM(2015) 462 final
2015/0219 (NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden
{SWD(2015) 176 final}
SV
SV
MOTIVERING
1.
BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
Bakgrund och syfte
Under den finansiella och ekonomiska krisen 2008–2009 upplevde de flesta av EU:s
medlemsstater en allvarlig konjunkturnedgång som resulterade i en kraftig försämring av
deras arbetsmarknader. Inom EU ökade arbetslösheten till en historiskt hög nivå. Den är i
dagsläget på väg nedåt.
Arbetslösheten är fortfarande hög, särskilt bland ungdomar1 och långtidsarbetslösa.
Långtidsarbetslösheten (arbetslöshet som överstiger ett år)2 har fördubblats sedan 2007 och
utgör hälften av den totala arbetslösheten. År 2014 var 12,1 miljoner människor
långtidsarbetslösa, dvs. 5 % av den förvärvsaktiva befolkningen i EU, varav 62 % hade varit
utan arbete under minst två år i rad3. Inom EU var långtidsarbetslösheten fortfarande mycket
hög under perioden 2013–2014.
Långtidsarbetslösheten påverkar medlemsstaterna på olika sätt beroende på krisens
konsekvenser, den makroekonomiska situationen, den ekonomiska strukturen och funktionen
hos de nationella arbetsmarknaderna. Långtidsarbetslöshet drabbar olika grupper, oftast
människor med låg anställbarhet och i många fall där flera samverkande faktorer bidragit till
att ge dem ett sämre utgångsläge. Lågutbildade arbetstagare och tredjelandsmedborgare löper
dubbelt så stor risk att drabbas av långtidsarbetslöshet. Personer med funktionsnedsättning
och missgynnade minoriteter, såsom romerna, är också oproportionerligt hårt drabbade.
Även när nyanställningarna ökar igen i medlemsstaterna finns det en risk att många
långtidsarbetslösa hamnar på efterkälken, eftersom de befinner sig längst bort från
arbetsmarknaden. Ju längre människor är utan arbete desto svårare blir det för dem att få
anställning igen, eftersom deras kompetens efter hand försämras. Detta orsakar personligt
lidande och innebär att man inte utnyttjar humankapitalet fullt ut, att den ekonomiska
potentialen går till spillo och att de sociala utgifterna ökar, vilket ytterligare förvärrar
effekterna av den demografiska nedgången. Många av dem som är arbetslösa ett år eller mer
riskerar att lämna arbetsmarknaden för gott. Varje år slutar en femtedel av dem att försöka
hitta ett nytt arbete och anses då stå utanför arbetskraften.
Långtidsarbetslöshet kan leda till fattigdom och social utslagning. Den innebär också att
barnen påverkas av fattigdomen i hushåll där ingen förvärvsarbetar, eftersom det har visat sig
att barn i arbetslösa hushåll presterar sämre i skolan. Sysselsättning skulle hjälpa både de
berörda arbetstagarna och deras familjer att ta sig ur fattigdomen, eftersom hälften av dem
som får anställning slipper hamna i fattigdom.
1
2
3
SV
Ungdomsarbetslösheten i EU:s alla 28 medlemsstater låg på 20,4 % i juli 2015. För mer information om
ungdomsarbetslösheten och åtgärder på EU-nivå se följande webbsida:
http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=1036.
Långtidsarbetslösheten avser antalet människor som är arbetslösa och har varit aktivt arbetssökande
under
minst
ett
år.
Se
Eurostat:
http://ec.europa.eu/eurostat/statisticsexplained/
index.php/Glossary:Long-term_unemployment.
Uppgifter från arbetskraftsundersökning 2014.
2
SV
Om man tar itu med långtidsarbetslösheten och ökar sysselsättningen bidrar man till en
hållbar tillväxt och sammanhållning, vilket även minskar bördan på de offentliga finanserna,
eftersom utgifterna för socialt bistånd skulle minska och skatteintäkterna öka.
Långtidsarbetslösheten är en av de viktigaste utmaningarna i den agenda för sysselsättning
och tillväxt som fastställts i kommissionens årliga tillväxtöversikt för 2015 och arbetsprogram
för 20154. I ordförande Jean-Claude Junckers politiska riktlinjer fastställs att arbetslösheten är
en viktig politisk utmaning. Långtidsarbetslösheten har betraktats av Europaparlamentet5,
rådet6 och Europeiska centralbanken7 som ett stort hinder för tillväxten.
I kampen mot långtidsarbetslösheten krävs många olika slags åtgärder, bland annat
strukturella reformer inom olika politikområden (sysselsättning, ekonomi, skatter,
investeringar i humankapital), och en kombination av botande och förebyggande åtgärder. EU
har en mångsidig strategi för att upprätthålla ett gynnsamt makroekonomiskt klimat, öka
sysselsättningsmöjligheterna,
stärka
den
sociala
sammanhållningen,
stödja
kompetensutveckling och bidra till en minskad långtidsarbetslöshet. För långtidsarbetslösa
beror övergången till sysselsättning inte enbart på kvaliteten på de tjänster som står till buds,
utan också på den makroekonomiska situationen, den ekonomiska strukturen och
arbetsmarknadens funktion i varje medlemsstat.
Medlemsstaterna vidtar redan åtgärder för att hjälpa långtidsarbetslösa att få trygga
anställningar. Under 2014 varierade dock den andel långtidsarbetslösa som återgick till arbete
före utgången av andra året av arbetslösheten mellan medlemsstaterna från 11 % till över
46 %. Samtidigt som man medger att många olika faktorer kan påverka resultatet, visar denna
skillnad att det finns utrymme att bygga vidare på framgångsrika metoder från hela EU.
Det skulle alltså innebära ett mervärde om man vidtog åtgärder på EU-nivå för att stödja
medlemsstaterna när det gäller återgången till arbete för långtidsarbetslösa. Redan införda
åtgärder bör kompletteras så att de som behöver stöd kan få det och dessutom behöver stödet
bli mer effektivt, särskilt så att det hjälper arbetssökande att komma tillbaka till
arbetsmarknaden. Dessa kan bygga på de många års ömsesidigt lärande och erfarenhetsutbyte
som man haft i och med samordningen av sysselsättningspolitiken och med finansieringen av
de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt Europeiska socialfonden.
Mot denna bakgrund är syftet med detta initiativ att ge medlemsstaterna vägledning om vilka
tjänster de ska tillhandahålla för att öka andelen långtidsarbetslösa som får anställning. I
rekommendationen läggs konkreta åtgärder fram för att stärka det individanpassade stödet till
långtidsarbetslösa som tillhandahålls av arbetsförmedlingarna och socialtjänsten.
I och med initiativet bemöts sådana utmaningar som bristen på stöd för långtidsarbetslösa för
att få arbete, något som gör att färre registrerar sig hos de offentliga arbetsförmedlingarna i
vissa medlemsstater (låg täckningsgrad), svårigheten att hantera de komplexa bakomliggande
orsakerna till arbetslösheten (se till att stödet motsvarar arbetsgivarnas behov och är anpassat
4
5
6
7
SV
KOM(2014) 902 slutlig.
Betänkande om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken:
sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2015 (A8-0043/2015).
Rådets slutsatser om den årliga tillväxtöversikten för 2015 och den gemensamma
sysselsättningsrapporten: politisk vägledning om sysselsättnings- och socialpolitik, 6147/15.
http://www.ecb.europa.eu/press/key/date/2014/html/sp140822.en.html.
3
SV
till individen) och det faktum
arbetslöshetsersättningen upphör.
att
tjänster
inte
längre
tillhandahålls
när
Åtgärderna måste betraktas utifrån ett större antal politiska insatser på EU-nivå och/eller
nationell nivå som underlättar arbetsmarknadernas anpassning och samtidigt tar hänsyn till
förändringar i arbetstillfällenas karaktär och främjar den ekonomiska tillväxten, inbegripet
insatser som säkrar ett gynnsamt makroekonomiskt läge, utformningen av såväl
bidragssystemen och de sociala trygghetssystemen som utbildningssystemen, beskattningen
av arbete samt lagstiftningen om anställningsskydd.
Överensstämmelse med befintliga åtgärder
Det finns redan många strategier, instrument och initiativ inom EU som stöder
sysselsättningen, inte minst samordningen av den ekonomiska politiken i den europeiska
planeringsterminen, de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt Europeiska
socialfonden (ESF), samt initiativen till så kallad benchlearning hos de offentliga
arbetsförmedlingarna.
Rekommendationen kommer att stödja den reformprocess som inleddes inom ramen för
Europa 2020-strategin, inte minst för att den bidrar till målen att öka sysselsättningen och
minska fattigdomen. Av detta följer också uppmaningen från rådet att utarbeta förslag som
bidrar till att stödja långtidsarbetslösa med hjälp av de lärdomar man dragit av
ungdomsgarantiernas införande i hela EU, och samtidigt integrera dem till fullo i den
europeiska sysselsättningsstrategin.8
De övergripande målen för samordningen av den ekonomiska politiken i den europeiska
planeringsterminen stöds av de integrerade riktlinjerna, som inbegriper både de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna. De förra omfattar
prioriteringar såsom att man ska främja investeringar, öka tillväxten med hjälp av
strukturreformer, undanröja viktiga tillväxt- och sysselsättningshinder inom EU samt ska mer
hållbara och tillväxtfrämjande offentliga finanser. De senare omfattar prioriteringar såsom att
man ska se till att nya arbetstillfällen skapas, förbättra arbetskrafts- och
kompetensförsörjningen, förbättra arbetsmarknadens funktion och främja social delaktighet
samt bekämpa fattigdomen och främja lika möjligheter för alla.
Rekommendationen bygger på de sysselsättningsriktlinjer som avses i artikel 148.2 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt och enligt vilka långtidsarbetslösheten ska minskas
avsevärt och förebyggas. De nuvarande sysselsättningsriktlinjerna syftar till att avhjälpa
strukturella hinder som hör samman med inflexibilitet på arbetsmarknaden och bristfällig
kompetens eller otillräckliga investeringar i humankapital. Viktiga inslag ide landsspecifika
rekommendationerna när det gäller dessa områden är bland annat att minska de negativa
ekonomiska incitamenten för arbete, anpassa lönesättningssystemen genom att skattebördan
flyttas från arbete, stärka aktiva arbetsmarknadsåtgärder samt modernisera yrkes- och
lärlingsutbildningarna. Enligt de föreslagna nya sysselsättningsriktlinjerna ska man minska
antalet långtidsarbetslösa avsevärt med hjälp av övergripande och sinsemellan kompletterande
8
SV
Rådets slutsatser om den årliga tillväxtöversikten för 2015 och den gemensamma
sysselsättningsrapporten: politisk vägledning om sysselsättnings- och socialpolitik, 6147/15.
4
SV
strategier, bland annat aktivt stöd till långtidsarbetslösa för att de ska kunna komma tillbaka
till arbetsmarknaden.9
I de landsspecifika rekommendationerna10 för 2015 är man medveten om att
långtidsarbetslösheten måste åtgärdas genom en kombination av ett effektivt socialt skydd och
satsningar på anställbarhet. I detta avseende betonas vikten av resurseffektiva, ändamålsenliga
och framåtsyftande yrkesutbildningsprogram, inbegripet målinriktad vuxenutbildning, för att
öka anställbarheten. Det framhålls även att de offentliga arbetsförmedlingarna måste stärkas i
vissa medlemsstater och att aktiva arbetsmarknadsåtgärder skulle kunna riktas på ett
effektivare sätt till dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.
När det gäller utbyte av god praxis vidtas åtgärder som stöder Europa 2020-strategin utifrån
politiska lärdomar. Nätverket för offentliga arbetsförmedlingar håller på att utveckla en
benchlearning-process för att man ska kunna jämföra de offentliga arbetsförmedlingarnas
resultat i alla medlemsstaterna och lära av varandra.
ESF bidrar också i hög grad när det gäller att ta itu med långtidsarbetslösheten. Enligt den
nuvarande programplaneringen för 2014–2020 är minst 10 % av dem som ESF stöder
långtidsarbetslösa. Genom ESF:s anslag kan man öka sådan finansiering som främjar
integrationen och göra den effektivare. Dessutom kan Europeiska regionala
utvecklingsfonden utgöra ett komplement till de åtgärder som finansieras genom ESF. Som
exempel kan nämnas stöd till sysselsättningsskapande åtgärder samt modernisering av
yrkesutbildningarna och de offentliga arbetsförmedlingarna.
Rekommendationen skulle enligt den nuvarande planeringen kunna bidra till att stärka de
europeiska struktur- och investeringsfondernas, särskilt ESF:s, fokus på de långtidsarbetslösas
återinträde på arbetsmarknaden och effektivisera de åtgärder som är avsedda för dem.
Rekommendationen behandlar den grundläggande organisationen av ett individanpassat
stödprogram för långtidsarbetslösa, varpå ytterligare ESF-insatser kan byggas.
Rekommendationen utgör ett komplement till de befintliga verktygen, eftersom det inrättas en
ram för att vidta åtgärder som stöder långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, och
den kommer att omfatta alla medlemsstaterna och bidra rent allmänt till att effektivisera
processen för återinträde på arbetsmarknaden. Rekommendationen kommer att ligga till grund
för att arbetstillfällen för långtidsarbetslösa prioriteras på nationell nivå och nödvändiga
medel anslås, bland annat stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Den
syftar till att främja en ökad administrativ kapacitet, ett bättre samarbete mellan
tjänsteleverantörer, ett starkare partnerskap med den privata sektorn och effektivitet när det
gäller de offentliga utgifterna.
Rekommendationen kommer att bygga på erfarenheter och lärdomar från ungdomsgarantin,
som rådet införde 2013 för att ta itu med den höga ungdomsarbetslösheten och andelen unga
som står utanför arbetskraften till följd av krisen och förbättra övergången från skola till
arbete. Ungdomsgarantin visade att målinriktade EU-initiativ kan mobilisera och stärka
nationella åtgärder för att hantera orsakerna till ineffektiviteten på arbetsmarknaden och de
SV
9
Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, KOM/2015/098
slutlig.
10
Rådets rekommendation om de nationella reformprogrammen, EUT 215 C 272, 18.8.2015.
5
SV
sociala problemen. I och med ungdomsgarantin har man fått politisk kraft att reformera stödet,
vilket förstärkts och upprätthållits genom ömsesidig övervakning.
2.
RÄTTSLIG
GRUND,
SUBSIDIARITETSPRINCIPEN
PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
OCH
Rättslig grund
Förslaget grundar sig på dels artikel 292 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget), enligt vilken rådet antar rekommendationer på grundval av ett förslag från
kommissionen, dels artikel 149 som föreskriver stimulansåtgärder för att stödja
medlemsstaternas insatser på sysselsättningsområdet.
I avdelning IX i EUF-fördraget fastställs EU:s befogenhet inom sysselsättningspolitiken,
särskilt i artikel 145 om utvecklingen av en samordnad strategi för sysselsättningen och i
artikel 147 om bidrag till en hög sysselsättningsnivå genom att medlemsstaternas åtgärder
stöds och kompletteras. Förslaget kommer att bidra till fördragets mål, särskilt målet att
främja full sysselsättning och social sammanhållning (artikel 3 i EU-fördraget).
Subsidiaritetsprincipen
EU har i sitt arbete som syftar till att utveckla en sysselsättningsstrategi befogenhet att
samordna, uppmuntra samarbete och stödja medlemsstaternas åtgärder. Samtidigt som
rekommendationen respekterar medlemsstaternas befogenheter ger den konkreta exempel på
detta, i synnerhet genom att dra fördel av utbytet av bästa praxis.
Dåliga resultat på arbetsmarknaden på nationell nivå för långtidsarbetslösheten och
övergångarna till sysselsättning kan få negativa ekonomiska följder och undergräva den
sociala och ekonomiska sammanhållningen i hela EU. Samtidigt som den ekonomiska
tillväxten i sig är en avgörande drivkraft, kan ihållande långtidsarbetslöshet ha en hämmande
effekt på den ekonomiska tillväxten och dess hållbarhet.
Utmaningarna är många när det gäller stödtjänsterna för långtidsarbetslösa (se avsnitt 4). Ett
nytt EU-initiativ ska stödja en utveckling mot högre effektivitet och standarder för
tillhandahållandet av tjänster till de långtidsarbetslösa. Det bygger på beprövade metoder i
medlemsstaterna och omsätter tidigare erfarenheter till en handlingsram som ska hjälpa
medlemsstaterna att modernisera sina arbetsförmedlingar och socialtjänster.
Proportionalitetsprincipen
Rekommendationen ger en fingervisning om vilka åtgärder som ska vidtas på nationell nivå.
Den är förenlig med proportionalitetsprincipen, eftersom den erbjuder ett flexibelt ramverk
och vägledning för moderniserings- och reformprocesserna i medlemsstaterna. Den tar hänsyn
till att olika nationella, regionala eller lokala förhållanden kan leda till skillnader i hur
rekommendationen genomförs. Medlemsstaterna kommer att utse de ansvariga
myndigheterna, som kan vara arbetsförmedlingar eller andra organisationer, beroende på
nationella förhållanden.
SV
6
SV
Rekommendationen tillhandahåller en handlingsram som stöder långtidsarbetslösa, och dess
omfattning begränsas till att vägleda arbetsförmedlingarna eller andra ansvariga
organisationer och deras partner när det handlar om att inrätta individanpassade stödprogram
som ska få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Förbättrad effektivitet i
integrationsprocessen är en viktig faktor i kampen mot långtidsarbetslösheten. I
rekommendationen får medlemsstaterna behålla en hög grad av flexibilitet avseende både
utformningen av och innehållet i tillämpningsåtgärderna.
I de föreslagna åtgärderna respekteras medlemsstaternas praxis och systemens mångfald på
det sociala området. De tillgodoser medlemsstaternas behov av ett differentierat
tillvägagångssätt som återspeglar de varierande ekonomiska, finansiella och sociala
situationerna samt skillnaderna i arbetsmarknadsvillkor och de många olika situationer som
leder till långtidsarbetslöshet.
3.
RESULTATEN AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
Ett offentligt samråd genomfördes under perioden 19 februari–15 maj 2015 om
tillhandahållande av tjänster till långtidsarbetslösa i medlemsstaterna och på EU-nivå. Antalet
inkomna bidrag var 159.11 Merparten av deltagarna höll med om de utmaningar som fastställts
i samrådet och betonade att det är viktigt att tillhandahållandet av tjänster integreras och att
tjänster för långtidsarbetslösa individanpassas. Över två tredjedelar av deltagarna ansåg att
stödet till långtidsarbetslösa behöver förändras, närmare bestämt behövs ett individuellt
erbjudande om aktivt stöd, en enda kontaktpunkt, ömsesidigt ansvar och ökat deltagande i
aktiva stödåtgärder. Det stora flertalet deltagare ansåg att det måste till ytterligare åtgärder
inom EU för att man ska kunna motverka långtidsarbetslösheten med hjälp av allmänna
principer som utgör ett ramverk och en vägledning för en effektiv aktiv
arbetsmarknadspolitik.
I samrådet med de berörda parterna framhävde det europeiska nätverket för offentliga
arbetsförmedlingar vikten av individanpassade tjänster, bättre samordning av stödet,
ömsesidiga skyldigheter och arbetsgivarens stöd. Kommittén för Europeiska socialfonden
betonade att enligt nuvarande programplanering kan ESF spela en viktig roll vid
genomförandet av initiativet och initiativet skulle kunna innebära att ESF:s åtgärder blir
effektivare. Sysselsättningskommittén betonade att mångfalden hos de långtidsarbetslösa gör
att det behövs en individanpassad strategi för aktivt stöd och att medlemsstaterna måste få
möjlighet att anpassa sin politik i enlighet med detta. Kommittén för socialt skydd pekade på
behovet av att bibehålla resurser för att stödja utsatta grupper som möter flera hinder på
arbetsmarknaden. Vid en utfrågning den 24 april 2015 med arbetsmarknadens parter om
initiativet, menade man att en strategi som bygger på integrering kan kombineras med
allmänna politiska riktlinjer.
Resultaten av samrådet visade att det finns ett behov av att agera snabbt, att skapa en bättre
balans mellan de allmänna politiska riktlinjerna och sådana komponenter som rör processer
och verktyg, att respektera skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller olika
situationer genom att behålla en flexibel strategi samt att beakta det faktum att
långtidsarbetslösa är en heterogen grupp genom att främja en individanpassad strategi.
11
SV
http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=14186&langId=en.
7
SV
4.
ANALYS
I det bifogade arbetsdokumentet har en analys från kommissionen offentliggjorts som visar
hur ändamålsenlig en rekommendation från rådet är och vilka eventuella effekter den får. För
analysen användes både intern och extern expertis, i synnerhet kartlades integrationskontrakt
samt samordningen av inkomststöd och aktiveringsåtgärder, en rad initiativ för god praxis
från ESF, en översyn av befintliga kostnads-nyttoanalyser av insatser för långtidsarbetslösa,
bland annat en detaljerad utvärdering av fem medlemsstater och rapporter från evenemang om
ömsesidigt lärande om hur man hanterar långtidsarbetslösheten.
Analysen var inriktad på återintegrationstjänster för arbetssökande och på tänkbara
konsekvenser av att införa ett individanpassat stödprogram för långtidsarbetslösa som består
av ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden som stöds av allmänna politiska riktlinjer för
arbetsgivarnas deltagande och föregås av en individuell utvärdering.
En analytisk strategi som inte medför någon konsekvensbedömning valdes av flera skäl.
Rekommendationen innehåller allmänna riktlinjer för inrättandet av ett individanpassat
stödprogram för att få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden och gör det
möjligt för medlemsstaterna att tillämpa olika frivilliga och flexibla delar enligt deras
nationella praxis. Effekterna av rekommendationen beror inte bara på hur medlemsstaterna
sannolikt kommer att genomföra åtgärderna, utan också på många viktiga landsspecifika
särdrag såsom det makroekonomiska läget, den ekonomiska strukturen och arbetsmarknadens
funktion, vilket gör det svårt att skilja på de specifika effekterna av förslaget och andra
faktorer. En mer ingående utvärdering av den föreslagna rekommendationen skulle också
behöva beakta en rad möjliga kompletterande åtgärder som kan vidtas på nationell nivå och
särdrag hos de olika ländernas institutioner. En detaljerad kvantitativ utvärdering skulle inte
vara rimlig, eftersom denna information inte kan samlas in på ett enkelt och snabbt sätt.12
Den analytiska metoden bygger därför på befintliga analyser och studier på området, som till
stor del överensstämmer med varandra när det gäller resultat och politiska råd. Den visar hur
det gått för redan införda reformer avseende effektiviteten hos och kostnaderna för en rad
liknande åtgärder.
Dessutom kommer denna rekommendation att innebära att insamlingen av data inom EU
förbättras, eftersom det blir möjligt att på nära håll övervaka åtgärderna i medlemsstaterna.
Rekommendationen innefattar en särskild översynsklausul för att se till att en fullständig
utvärdering görs av de effekter som åtgärderna enligt rekommendationen fått efter en
inledande genomförandeperiod.
Viktigaste resultaten av analysen
Även om det av analysen framgår att långtidsarbetslösheten har djupa strukturella rötter som
hänger samman med kompetens, utbildningsnivå, det makroekonomiska läget och
arbetsmarknadens funktion, lades fokus på organisationen av de stödtjänster som ska få
långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Följande faktorer som begränsar
medlemsstaternas resultat när det gäller återintegration av långtidsarbetslösa identifierades:
12
SV
Färdplanen finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/smart-regulation/roadmaps/index_en.htm
8
SV
SV

Det är genom registreringen man får tillgång till stöd. En låg andel registreringar
tyder på att stödet är tillgängligt endast för en del av de långtidsarbetslösa.
Registreringen inom EU uppgår i genomsnitt till 73 % och i flera medlemsstater
ligger nivån under 50 %. Tillgängliga uppgifter visar att endast 13,5 % av de
långtidsarbetslösa över 25 år deltog under 2012 i aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

De flesta medlemsstaterna ställer krav på att man ska söka jobb eller kräver en
minimal aktivering. Sådana villkor efterlevs dock inte alltid, i de flesta fall på grund
av brister i utbudet av aktiva åtgärder. I flera medlemsstater riktar sig de offentliga
arbetsförmedlingarna i första hand till arbetslösa som är berättigade till
arbetslöshetsersättning och insatser sätts in tidigt under arbetslöshetsperioden av
effektivitetsskäl.

Arbetslöshetsersättningen upphör i många länder inom ett år. Då stödberättigandet
upphör kan de långtidsarbetslösa komma i fråga för icke-avgiftsfinansierad
minimiinkomst eller annat socialt bistånd. Vilka som har ansvaret för detta varierar
mellan
medlemsstaterna
(oftast
socialkontor
eller
de
offentliga
arbetsförmedlingarna). En rad andra sociala tjänster som tillhandahålls via
kommunerna, socialtjänsten och icke-statliga organisationer kan träda in. Detta kan
därför leda till att det kontor som ger den långtidsarbetslöse stöd byts ut mot ett
annat.

Återintegrationen kan störas när det individuella stödet inte längre utgörs av
arbetslöshetsförsäkringen som tillhandahålls av de offentliga arbetsförmedlingarna,
utan av socialt bistånd från de sociala myndigheterna. Om ansvarsfördelningen
mellan kontoren är otydlig, överförs inte fallbeskrivningar och samordningen av
tjänster begränsas. Förändringar kan därför innebära att det dröjer längre innan
personen får anställning. Samtidigt som vissa medlemsstater redan har integrerade
tjänster och tillhandahåller en enda kontaktpunkt, saknar andra politisk samordning
på nationell nivå, vilket leder till fragmentering och inkonsekvenser i
tillhandahållandet av tjänsterna. I kommissionens utvärdering av genomförandet av
rekommendationen om aktiv inkludering betonades vikten av samordnade och
integrerade
strategier
för
tillhandahållandet
av
tjänster
och
för
sysselsättningspolitiken, däribland gemensamma kontaktpunkter för sysselsättning
och socialt skydd13.

Individanpassade tjänster såsom utvärdering och profilering är inte alltid tillgängliga
för långtidsarbetslösa. Man bemöter inte alla individuella särskilda behov med
programbaserade insatser för långtidsarbetslösa undergrupper. Dessutom är det bara
en liten andel av utgifterna för aktiva åtgärder avsedda för dem som anslås till
utbildning och etableringsstöd. Sannolikheten att lågutbildade arbetslösa skulle delta
i livslångt lärande är fyra gånger mindre, och grundläggande utbildning ingår sällan i
stödet.

Programmen för långtidsarbetslösa är inte anpassade efter arbetsgivarnas behov. I
vissa länder ligger fokus på att tillhandahålla offentliga arbeten (uppskattningsvis
31 % av utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder för långtidsarbetslösa under
13
Se kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är
utestängda från arbetsmarknaden (2008/867/EG, EUT L 307, 18.11.2008, s. 11) och SWD (2013) 39
slutlig i paketet om sociala investeringar.
9
SV
2012), vilket inte alltid leder tillbaka till arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är i
allmänhet inte tillräckligt delaktiga i arbetsförmedlingens och socialtjänstens
verksamhet.

Eftersom långtidsarbetslösheten inträder efter 12 månaders arbetslöshet och
övergångarna till sysselsättning minskar avsevärt under perioden 12–24 månader, är
det lämpligt att åtgärder vidtas allra senast inom 18 månader. Detta överensstämmer
med befintlig praxis i de medlemsstater som bäst lyckats med att få ned
långtidsarbetslösheten.
Analysen pekade på ett antal viktiga framgångsfaktorer för utformningen och organisationen
av samt inriktningen på de politiska åtgärderna för återinträdet på arbetsmarknaden.
En strategi för individanpassade tjänster som kombinerar intensivt stöd med en uppföljning av
resultatet och fokus på arbetsgivaren, förväntas bidra till att öka övergångarna till
sysselsättning och förbättra matchningen av långtidsarbetslösa med olika arbetstillfällen. En
del av de medlemsstater där ett stort antal långtidsarbetslösa kommer tillbaka i arbete har
redan infört de olika föreslagna delarna i rekommendationen. Effekterna av ett initiativ skulle
därför vara större i medlemsstater med svagare stödstrukturer och en högre andel
långtidsarbetslösa. Avtal om återinträde på arbetsmarknaden förväntas tvinga fram en
förändring som utmynnar i starkare stödstrukturer. Om denna förändring medför att
skillnaderna minskar mellan de medlemsstater som har bättre resultat och dem som har sämre,
skulle för varje år alltfler människor kunna förväntas hitta arbete som en följd av att förslaget
genomförs fullt ut.14
Dessa effekter beror dock på en rad andra faktorer. När rekommendationen som är avsedd att
resultera i fler arbetstillfällen kombineras med andra strukturella reformer, kan den bidra till
en total ökning av sysselsättningsgraden genom en högre tillväxtpotential och lägre strukturell
arbetslöshet, minskad obalans mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft till följd av
individanpassade tjänster för långtidsarbetslösa eller minskad risk för fattigdom och social
utslagning.
Om de befintliga ekonomiska anslagen för program som stöder ett direkt återinträde på
arbetsmarknaden, såsom rekryteringsstöd, ges en ny inriktning, skulle det kunna bidra till att
arbetsgivarnas medverkan ökar. I ett läge med liten efterfrågan på arbetskraft och ett
begränsat budgetpolitiskt utrymme kan sådana incitament vara lätta att tillgripa för att stödja
sysselsättningen och samtidigt förbättra anställbarheten för långtidsarbetslösa. De måste dock
vara utformade på ett bra sätt, eftersom de annars kan leda till att offentliga medel slösas bort,
särskilt om de subventionerade arbetstillfällena skulle ha skapats ändå (dödviktsförlust), eller
om incitamenten helt enkelt får arbetsgivarna att anställa vissa arbetstagare i stället för andra
(undanträngningseffekter) eller också kan de skapa onödig splittring av skattesystemet.
Samarbetet mellan de olika kontoren, t.ex. offentliga arbetsförmedlingar, socialtjänster och
kommuner, via en enda kontaktpunkt skulle förbättra kontinuiteten i tjänsterna och öka
relevansen och effektiviteten hos de tjänster som erbjuds, med positiva effekter för socialt
skydd för de grupper som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Det skulle bli enklare
för långtidsarbetslösa att få tillträde till olika tjänster, samtidigt som
14
SV
Kommissionens arbetsdokument som åtföljer förslaget, avsnitt 7.1
10
SV
arbetsmarknadsmyndigheter och sociala myndigheter samt tjänsteleverantörer skulle behöva
ändra processerna och samarbeta för att få till stånd avtal om återinträde på arbetsmarknaden.
Inga kostnader för efterlevnaden av reglerna planeras för arbetsgivarna och de små och
medelstora företagen. Kanaler på nätet kan användas för att göra utvärderingar, övervaka och
uppdatera avtal om återinträde på arbetsmarknaden och för att ge tillträde till tjänster och
incitament för arbetsgivarna.
Initiativet stärker skyddet för de grundläggande rättigheterna. Det ger bättre tillgång till
stödtjänster och inrättar en strategi för individanpassade tjänster när det gäller garantier för
långtidsarbetslösa. Det stärker ytterligare rätten till tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling,
som fastställs i artikel 29 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I
och med att de långtidsarbetslösa får ett bättre skydd efterlevs dessutom principerna i
artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom rätten
till sociala trygghetsförmåner stärks och det skydd de sociala tjänsterna ger om de
långtidsarbetslösa skulle förlora sin anställning förbättras. Det bidrar till att bekämpa
fattigdom och social utestängning och i slutändan stärks människans värdighet.
5.
KONSEKVENSER FÖR BUDGETEN
Den föreslagna rekommendationen från rådet kommer att få konsekvenser för fördelningen av
resurser på nationell nivå, särskilt till följd av omfördelningen av ESF-programmen med
inriktning mot direkta kundtjänster och i och med de inledande investeringarna i tjänster och
samordningskapacitet. Rekommendationen utgör en flexibel ram för insatser, vilket innebär
att medlemsstaterna, allt efter sin budgetsituation, har möjlighet att anpassa de befintliga
tilldelningarna av medel som ska stödja de arbetslösa och de sociala tjänsterna.
Även om det till en början innebär administrativa kostnader att införa samordnade tjänster och
individanpassat stöd, förväntas de totala effekterna på budgeten bli begränsade eller rentav
positiva på medellång sikt, om detta resulterar i fler övergångar till sysselsättning, i synnerhet
om åtgärden åtföljs av andra relevanta arbetsmarknadsreformer.
Budgetanslagen för den fleråriga finansieringsramen för de europeiska struktur- och
investeringsfonderna kan användas för att stödja och genomföra ytterligare investeringar i den
administrativa kapaciteten när det gäller arbetsmarknaden och de sociala institutionerna.
Sociala innovationsprojekt för att få långtidsarbetslösa tillbaka i arbete kan samfinansieras
genom ansökningsomgångar inom den överenskomna budgeten för perioden 2014–2020.
Detta framgår av Progress-delen i Europeiska unionens program för sysselsättning och social
innovation.
Den föreslagna rekommendationen från rådet kräver inga ytterligare EU-medel eller
personalresurser för kommissionen.
6.
REDOGÖRELSE FÖR FÖRSLAGET
Det allmänna syftet med den föreslagna rekommendationen från rådet är att öka antalet
långtidsarbetslösa som får anställning. Detta initiativ kommer att bidra till följande särskilda
mål: 1) Antalet registreringar ska öka och det aktiva stödet för långtidsarbetslösa ska stärkas.
SV
11
SV
2) Kontinuiteten och samordningen mellan de relevanta tjänsterna ska garanteras. 3) Både de
insatser som riktar sig till långtidsarbetslösa och de som riktar sig till arbetsgivarna ska bli
effektivare.
I den föreslås huvudsakligen följande tre konkreta åtgärder som främjar återinträdet på
arbetsmarknaden:
1) Registrering hos en arbetsförmedling ska uppmuntras.
2) Långtidsarbetslösa personers individuella behov och möjligheter ska utvärderas inom
18 månader.
3) Långtidsarbetslösa ska erbjudas ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden senast efter
18 månaders arbetslöshet.
Syftet med rekommendationen är att få målgruppen att komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Kvaliteten på de erbjudanden och åtgärder som föreslås i avtalen om återinträde på
arbetsmarknaden måste därmed motsvara detta syfte och kommer att mätas mot det.
Flera delar i rekommendationen, i synnerhet de åtgärder som ska främja registrering, en
individanpassad strategi och tjänster för arbetsgivarna, kan genomföras med stor flexibilitet,
vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att använda eller kombinera befintlig praxis och
befintliga åtgärder.
Registrering hos en arbetsförmedling ska uppmuntras
Man ska uppmuntra de långtidsarbetslösa att registrera sig hos de offentliga
arbetsförmedlingarna eller andra sociala stödtjänster genom att tillhandahålla information som
stöds av olika partnerskap och tydliggör vilka individanpassade stöd som finns för återinträde
på arbetsmarknaden.
Individanpassad utvärdering och strategi
För att hjälpa de långtidsarbetslösa krävs olika typer av åtgärder, där man beaktar och hanterar
alla tänkbara utmaningar. I den föreslagna rekommendationen uppmanas man att införa
detaljerade individanpassade utvärderingar av de långtidsarbetslösa när de varit arbetslösa 12–
18 månader. Detta utesluter inte individuella utvärderingar i ett tidigare skede av
arbetslöshetsperioden – en tidig utvärdering och riktade åtgärder kan minska risken för
långtidsarbetslöshet. Förbättrade individanpassade utvärderingar bör omfatta en kartläggning
av färdigheter och leda till rådgivning och vägledning utifrån personens erfarenheter och
historia som arbetssökande samt ta hänsyn till könsrelaterade hinder för anställning och
arbetsmarknadens behov.
Avtal om återinträde på arbetsmarknaden
Avtalet om återinträde på arbetsmarknaden består av ett skräddarsytt erbjudande om insatser
där olika organisationers (arbetsförmedlingar, utbildningsverksamhet och socialtjänsten)
åtgärder kombineras och ömsesidiga rättigheter och skyldigheter tydligt fastställs. Detta ska
alla långtidsarbetslösa som inte omfattas av ungdomsgarantin erbjudas senast efter
18 månaders arbetslöshet.
SV
12
SV
Den individanpassade utvärderingen resulterar i en plan som ska göra det möjligt att komma
tillbaka till arbete. I rekommendationen föreslås en strategi för avtal om återinträde på
arbetsmarknaden, som ska följas.
Den ska inbegripa följande åtgärder:

Ett erbjudande om individanpassade tjänster som återspeglar den långtidsarbetslöses
behov och förmåga, bygger på åtgärder på nationell nivå (stöd till arbetssökande,
utbildning som även innefattar språk, praktik, validering av icke-formellt och
informellt lärande, mentorverksamhet, skuldrådgivning, rehabilitering, barnomsorg
och omsorgstjänster samt boende och transporter) och innehåller en individuell plan
för återgång till arbetslivet.

Ett skriftligt avtal mellan den långtidsarbetslöse och en enda kontaktpunkt, där
erbjudandet (t.ex. deltagande i utbildning, intervjuer och rådgivning) anges i detalj
och utformas som ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, så att man försäkrar sig
om att åtagandet är gemensamt för både mottagaren av stödet och den organisation
som deltar.

En enda personlig kontakt bör se till att stödet från olika kontor, t.ex. offentliga
arbetsförmedlingar, sociala myndigheter och kommuner, är kontinuerligt och
konsekvent. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga rättsliga och institutionella
åtgärder för att kunna erbjuda ett samordnat utbud av tjänster till långtidsarbetslösa.
Den gemensamma kontaktpunkten bör omfatta organisationer som ansvarar för
arbetssökande, hanteringen av förmåner och sanktioner samt socialt bistånd och
stödtjänster. Det bör även finnas mekanismer för att samla information och om
möjligt utbyta uppgifter, så att alla relevanta kontor får tillgång till register med de
arbetssökandes historia.
Arbetsgivarnas delaktighet
För att man ska kunna hjälpa de långtidsarbetslösa att komma tillbaka på den vanliga
arbetsmarknaden, måste arbetsförmedlingarna och stödtjänsterna också bli bättre på att
tillgodose arbetsgivarnas behov. Åtgärderna för återinträde kan bli effektivare genom en
större delaktighet från arbetsgivarnas sida.
Ett utökat utbud av tjänster och mer fokuserade incitament för arbetsgivarna kan öka
arbetsgivarnas delaktighet samtidigt som den administrativa bördan minimeras, framför allt
för de små och medelstora företagen när det handlar om att få tillgång till detta stöd.
I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att se över och anpassa sin politik för att
arbetsgivarna ska bli ännu mer delaktiga när det gäller att få långtidsarbetslösa att komma
tillbaka till arbetsmarknaden. Samarbete med arbetsmarknadens parter kan skapa incitament
för detta. Omfördelning av befintliga resurser till välriktade ekonomiska incitament
tillsammans med tjänster till arbetsgivarna, såsom en genomgång på förhand av potentiella
kandidater, stöd före och efter anställning samt utbildning på arbetsplatsen, gör dessa system
mer attraktiva för arbetsgivarna.
Kommissionen lägger härmed fram ett förslag till rådets rekommendation om stöd för
långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.
SV
13
SV
2015/0219 (NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 292 och
149,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
SV
(1)
Inom EU ökade arbetslösheten till en historiskt hög nivå till följd av den finansiella
och ekonomiska krisen under perioden 2008–2009. Den håller för närvarande på att
minska, men långtidsarbetslösheten ligger fortfarande kvar på en mycket hög nivå.
Långtidsarbetslösheten påverkar inte alla medlemsstaterna i samma utsträckning, i
synnerhet som krisen har drabbat dem i olika grad och länderna skiljer sig åt i fråga
om det makroekonomiska läget samt den ekonomiska strukturen och
arbetsmarknadens funktion.
(2)
Efter flera år med svag tillväxt och låg sysselsättning uppgick under 2014
långtidsarbetslösheten, dvs. arbetslöshet som varar längre än 12 månader, till över
12 miljoner arbetstagare, eller 5 % av den aktiva befolkningen i EU, varav 62 % hade
varit arbetslösa under minst två år i rad.
(3)
Långtidsarbetslösheten påverkar de berörda personerna, sänker EU-ekonomiernas
potentiella tillväxt, ökar risken för social utestängning, fattigdom och ojämlikhet
samt ökar kostnaderna för de sociala tjänsterna och de offentliga finanserna.
Långtidsarbetslöshet leder till inkomstbortfall, kompetensförlust, fler hälsoproblem
och större fattigdom i hushållet.
(4)
De som löper störst risk att drabbas av långtidsarbetslöshet är personer med låg
utbildning eller otillräckliga kvalifikationer, tredjelandsmedborgare, personer med
funktionsnedsättning och mindre gynnade minoriteter såsom romer. Tidigare sysslor
har också stor betydelse, eftersom de sektoriella och cykliska aspekterna är viktiga i
vissa länder för att förklara den ihållande långtidsarbetslösheten.
(5)
Varje år ger nästan en femtedel av de långtidsarbetslösa upp och hamnar utanför
arbetskraften när de inte lyckas hitta ett nytt arbete. Eftersom hindren för att komma
tillbaka till arbetsmarknaden ser olika ut och ofta hopar sig, krävs en skräddarsydd,
individanpassad strategi för ett återinträde på arbetsmarknaden.
14
SV
(6)
L
ångtidsarbetslösa utgör hälften av alla arbetslösa i EU, men mindre än en
femtedel av deltagarna i aktiva arbetsmarknadsåtgärder. I motsvarande grad får en
liten andel av de långtidsarbetslösa (i genomsnitt 24 %) arbetslöshetsersättning.
(7)
Investeringarna i humankapital bör förbättras och effektiviseras i syfte att förse fler
människor med tillfredsställande och relevant kompetens, åtgärda kompetensbrister,
lägga grunden för en smidig övergång från utbildning till arbete och främja fortsatt
anställbarhet. Om man förbättrar utbildningssystemens kvalitet och relevans,
kommer det att förhindra att fler blir arbetslösa. Därför måste utbildningssystemen
moderniseras i enlighet med den europeiska planeringsterminen, den strategiska
ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)15, rekommendationen
från Europaparlamentet och rådet om nyckelkompetenser för livslångt lärande16 och
kommissionens rekommendation om aktiv inkludering av människor som är
utestängda från arbetsmarknaden17.
(8)
I syfte att utforma en samordnad sysselsättningsstrategi, krävs det i riktlinjerna för
medlemsstaternas sysselsättningspolitik18 att långtidsarbetslösheten och den
strukturella arbetslösheten minskas avsevärt med hjälp av övergripande och
sinsemellan kompletterande strategier, som innefattar individanpassat aktivt stöd för
återgång till arbetsmarknaden.
(9)
I riktlinjerna uppmanas medlemsstaterna att främja anställbarheten genom
investeringar i humankapital och lämpliga utbildningssystem, som är så effektiva och
ändamålsenliga att de höjer kompetensnivån hos arbetskraften. I riktlinjerna
uppmanas också medlemsstaterna att särskilt främja system för lärande på
arbetsplatsen, exempelvis varvad utbildning och förbättrad yrkesutbildning. I
riktlinjerna uppmanas medlemsstaterna mer allmänt att beakta principerna om
flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden (flexicurity) och stärka aktiva
arbetsmarknadsåtgärder genom att förbättra deras ändamålsenlighet, inriktning,
räckvidd, täckning och samverkan genom tillhandahållandet av inkomststöd och
sociala tjänster.
(10)
De åtgärder som föreslås i denna rekommendation bör vara fullt förenliga med de
landsspecifika rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska
planeringsterminen och genomförandet av dem bör ske i fullständig
överensstämmelse med bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten.
15
16
17
18
SV
Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete
(Utbildning 2020).
Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för
livslångt lärande.
C (2008) 5737.
KOM (2015) 098.
15
SV
(11)
Europeiska socialfonden är Europeiska unionens huvudsakliga ekonomiska
instrument för att bekämpa långtidsarbetslösheten. Medlemsstaterna har för perioden
2014–2020 anslagit betydande medel för att stödja långtidsarbetslösas återinträde på
arbetsmarknaden. Andra EU-fonder, t.ex. Europeiska regionala utvecklingsfonden
och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, kan också utgöra ett
komplement till de åtgärder som finansieras genom Europeiska socialfonden i
enlighet med anslagen för de relevanta investeringsprioriteringarna för perioden
2014–2020, nämligen genom att skapandet av arbetstillfällen och moderniseringen
av de offentliga arbetsförmedlingarna och yrkesutbildningarna stöds.
(12)
Rådets rekommendation från 2012 om validering av icke-formellt och informellt
lärande kräver åtgärder för att ge enskilda möjlighet att bevisa vad de har lärt sig
utanför den formella utbildningen.
(13)
I mars 201319 framhöll Europeiska rådet att den viktigaste samhälleliga utmaningen
är att ta itu med arbetslösheten och att det är av största betydelse att
långtidsarbetslösheten minskar och att äldre arbetstagare deltar fullt ut.
(14)
Rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor)20
konstaterade att långtidsarbetslösheten har blivit en viktig fråga som kräver
omedelbar uppmärksamhet och åtgärder. Långtidsarbetslösheten har också
identifierats av Europaparlamentet21och rådet22 som ett stort hinder för tillväxten.
(15)
Större insatser bör göras för dem som drabbas hårdast av långtidsarbetslösheten för
att de ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Detta bör ske tillsammans
med en ökad registrering hos arbetsförmedlingarna och andra behöriga kontor för att
stödåtgärdernas bristande täckning ska kunna åtgärdas.
(16)
De förebyggande och aktiverande åtgärderna som främst är inriktade på den första
tiden av en arbetslöshetsperiod behöver kompletteras. Särskilda åtgärder bör vidtas
för de långtidsarbetslösa senast efter ungefär 18 månaders arbetslöshet, eftersom det
är då som stödsystemen och stödtjänsterna för just denna grupp ändras i de flesta
medlemsstater.
(17)
Med individanpassade strategier till stöd för långtidsarbetslösa undanröjs de hinder
som leder till ihållande arbetslöshet samt uppdateras och kompletteras den inledande
utvärderingen som gjordes vid registreringen. De kommer att visa vägen för de
19
20
21
22
SV
EUCO 23/13.
6974/15 3374:e mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i
Bryssel den 9 mars 2015.
Betänkande om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken:
sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2015 (A8-0043/2015).
Rådets slutsatser om den årliga tillväxtöversikten för 2015 och den gemensamma
sysselsättningsrapporten: politisk vägledning om sysselsättnings- och socialpolitik, 6147/15.
16
SV
arbetssökande till stödtjänster, t.ex. skuldrådgivning, rehabilitering, socialt arbete,
omsorg, integration av invandrare, boende och transport, som motverkar hindren för
arbete och gör det möjligt för de arbetssökande att uppnå tydliga mål som leder till
sysselsättning.
(18)
Det är viktigt att arbetsgivarna medverkar i de långtidsarbetslösas återinträde på
arbetsmarknaden, något som bör stödjas av särskilda tjänster från
arbetsförmedlingarna tillsammans med välriktade ekonomiska incitament och
arbetsmarknadsparternas deltagande.
(19)
Den senaste tidens politiska initiativ såsom ungdomsgarantin23 kräver partnerskap
som en ny metod för att föra social- och sysselsättningspolitiken framåt. Att
tjänsterna integreras är av avgörande betydelse, särskilt i de medlemsstater där
ansvaret för att stödja långtidsarbetslösa delas mellan de offentliga
arbetsförmedlingarna, socialtjänsten och de lokala myndigheterna.
(20)
I denna rekommendation avses med ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden ett
skriftligt avtal mellan den arbetssökande och en enda kontaktpunkt, vars syfte är att
underlätta övergången till arbete. För att återspegla de enskilda sökandes situation
innefattar dessa avtal ett paket med detaljerade individanpassade åtgärder som finns
att tillgå på nationell nivå (arbetsmarknad, utbildning, sociala tjänster) och stöder de
arbetssökande och hjälper dem att övervinna just deras speciella hinder för
sysselsättning. De fastställer mål, tidsplaner, ömsesidigt ansvar och
översynsklausuler och anger både aktiva åtgärder för inkomststöd och tillgängliga
sociala stödtjänster. Avtalen om återinträde på arbetsmarknaden visar att det finns ett
tydligt samband mellan mottagandet av ersättning och deltagandet i aktiva
arbetsmarknadsåtgärder och jobbsökaraktiviteter, helt i överenskommelse med
nationell lagstiftning.
(21)
De insatser som föreslås i denna rekommendation ta hänsyn till medlemsstaternas
mångfald och deras olika utgångspunkter när det gäller det makroekonomiska läget,
nivån på långtidsarbetslösheten, den institutionella strukturen och de olika
arbetsmarknadsaktörernas kapacitet. De kompletterar och stärker den politiska
strategi som i dagsläget redan genomförts i många medlemsstater, särskilt i det att
flexibla komponenter införs, såsom den individanpassade strategin, arbetsgivarnas
delaktighet och integrerade tjänster.
(22)
Åtgärderna enligt den föreslagna rekommendationen beaktar, stärker och främjar
vederbörligen de grundläggande rättigheterna, i synnerhet i enligt med artikel 29 och
artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
23
SV
Rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (2013/C 120/01).
17
SV
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS medlemsstaterna följande.
Att stödja registreringen av arbetssökande och en större inriktning av integrationsåtgärderna
mot arbetsmarknaden, genomföra en individuell utvärdering av registrerade långtidsarbetslösa
och erbjuda långtidsarbetslösa ett särskilt avtal om återinträde på arbetsmarknaden senast efter
18 månaders arbetslöshet.
Registrering
1.
Registrering av långtidsarbetslösa hos en arbetsförmedling ska uppmuntras, särskilt
med hjälp av förbättrad information om det stöd som finns att tillgå.
Individanpassad utvärdering och strategi
Arbetsförmedlingarna ska, tillsammans med de andra partnerna som stöder ett återinträde på
arbetsmarknaden, erbjuda alla berörda individanpassad vägledning.
2.
Det ska säkerställas att alla långtidsarbetslösa erbjuds en ingående individuell
utvärdering och vägledning senast efter 18 månaders arbetslöshet. Utvärderingen ska
omfatta anställbarhet, hinder för anställning och tidigare jobbsökarinsatser.
3.
Långtidsarbetslösa ska informeras om lediga platser och tillgängligt stöd inom olika
ekonomiska sektorer, regioner och andra medlemsstater, särskilt genom det
europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures).
Avtal om återinträde på arbetsmarknaden
Registrerade långtidsarbetslösa som inte omfattas av ungdomsgarantin ska erbjudas ett avtal
om återinträde på arbetsmarknaden senast efter 18 månaders arbetslöshet. Detta ska omfatta
minst ett individuellt erbjudande om tjänster som syftar till att hitta ett arbete samt en utsedd
kontaktpunkt.
SV
4.
Långtidsarbetslösa ska få ett erbjudande i form av ett avtal om återinträde på
arbetsmarknaden, som är inriktat på deras särskilda behov och kombinerar olika
organisationers tjänster och åtgärder.
a)
Erbjudandet ska tydligt ange den långtidsarbetslösa personens mål och skyldigheter,
såsom att aktivt söka arbete, tacka ja till erbjudanden om lämpligt arbete och delta i
utbildning, kompetensutveckling eller arbetsmarknadsåtgärder.
b)
Erbjudandet ska också precisera tjänsteleverantörernas skyldigheter gentemot de
långtidsarbetslösa. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, skulle sådant
stöd kunna omfatta hjälp med att söka arbete, validering av icke-formellt och
informellt lärande, rehabilitering, rådgivning och vägledning, utbildning, praktik och
18
SV
sociala stödtjänster som förskola och barnomsorg, hälso- och sjukvård och långvarig
vård och omsorg, skuldrådgivning samt boende och transporter.
5.
Lämpliga rättsliga och institutionella åtgärder ska vidtas så att kontinuiteten
säkerställs och samordnade tjänster erbjuds via en enda kontaktpunkt, som ska ge
rådgivning till stödmottagarna och göra det enklare att få tillgång till förmåner,
sysselsättning och sociala stödtjänster.
En smidig och säker överföring av relevant information mellan de olika
tjänsteleverantörerna om de arbetssökandes tidigare stöd och individuella
utvärderingar ska underlättas i enlighet med dataskyddslagstiftningen, vilket därmed
garanterar kontinuitet i tjänsterna.
Alla inblandade tjänster ska förses med relevant information om lediga platser och
utbildningsmöjligheter. Det ska säkerställas att långtidsarbetslösa får ta del av detta,
oberoende av tjänsteleverantör.
6.
Avtalet om återinträde på arbetsmarknaden ska regelbundet följas upp mot bakgrund
av förändringar i enskilda situationer och, om det behövs, anpassas så att en
individanpassad väg tillbaka till sysselsättning garanteras.
Närmare band med arbetsgivarna
7.
Partnerskap ska upprättas mellan arbetsgivarna, arbetsmarknadens parter,
arbetsförmedlingarna, de offentliga myndigheterna och socialtjänsten för att
säkerställa att erbjudandena motsvarar företagens och arbetstagarnas egentliga
behov.
8.
Tjänster för arbetsgivarna ska utvecklas, t.ex. sovring av lediga platser,
platsförmedling, mentorskap och utbildning på arbetsplatsen samt stöd efter
platsförmedling, för att underlätta för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till
arbetsmarknaden.
9.
För att öka antalet arbetstillfällen ska de ekonomiska incitamenten inriktas på system
som stöder ett direkt återinträde på arbetsmarknaden, såsom rekryteringsstöd och
befrielse från betalning av socialförsäkringsavgifter.
Utvärdering och uppföljning
10.
SV
Inom sysselsättningskommittén ska senast den... [inom 6 månader efter antagandet
av rekommendationen] en rad indikatorer på uppföljning och riktlinjer för de
nationella utvärderingarna, inklusive ett rapporteringssystem, utarbetas.
Indikatorerna ska göra det möjligt att avgöra i vilken utsträckning de
långtidsarbetslösa har kommit tillbaka till arbete, om deras återinträde på
19
SV
arbetsmarknaden är hållbart och vilken användningen och effekten är av avtal om
återinträde på arbetsmarknaden.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS KOMMISSIONEN FÖLJANDE.
SV
11.
Främja en utvärdering av de offentliga arbetsförmedlingarnas resultat när det gäller
de långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, erfarenhetsutbyte och utbyte
av god praxis inom ramen för den benchlearning-process som tillämpas av
Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar och som inrättats enligt beslut
nr 573/2014/EU.
12.
Samarbeta med medlemsstaterna för att på bästa sätt utnyttja de europeiska strukturoch investeringsfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden, Europeiska regionala
utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i
enlighet med de relevanta investeringsprioriteringarna för programmen 2014–2020.
13.
Stödja och samordna frivilliga initiativ och allianser mellan de företag som deltar i
långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.
14.
Stödja sociala innovationsprojekt för att få de långtidsarbetslösa att komma tillbaka
till arbetsmarknaden, särskilt genom Progress-delen i Europeiska unionens program
för sysselsättning och social innovation (EaSI).
15.
Utvärdera de insatser som vidtagits till följd av denna rekommendation, i samarbete
med medlemsstaterna och efter det att de berörda parterna rådfrågats, och rapportera
resultatet och lärdomarna till rådet senast den... [3 år efter antagandet av
rekommendationen].
20
SV
Download
Random flashcards
Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Create flashcards